19.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/14

(1)

Till följd av en undersökning (nedan kallad ”den tidigare undersökningen”) ändrade rådet genom förordning (EG) nr 969/2000 (2) de åtgärder som ursprungligen infördes genom förordning (EEG) nr 3068/92 (3) för import av kaliumklorid med ursprung i bland annat Ryssland (nedan kallade ”de gällande åtgärderna”).

(2)

I mars 2004 inledde kommissionen, genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (4), på eget initiativ en partiell interimsöversyn av de gällande åtgärderna i syfte att undersöka om de borde ändras för att ta hänsyn till utvidgningen av Europeiska unionen till 25 medlemsstater den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”).

(3)

Det framgick av den partiella interimsöversynen att det låg i gemenskapens intresse att tillfälligt anpassa de gällande åtgärderna i syfte att undvika plötsliga och omfattande negativa ekonomiska verkningar för importörerna och användarna av den berörda produkten i de tio nya medlemsstaterna omedelbart efter utvidgningen.

(4)

I detta syfte godtog kommissionen i maj 2004, genom förordning (EG) nr 1002/2004 (5), åtaganden från två exporterande tillverkare i Ryssland, JSC Silvinit och JSC Uralkali, för en period av ett år. I juni 2005 godtogs genom kommissionens förordning (EG) nr 858/2005 (6) nya åtaganden från de två exporterande tillverkarna i Ryssland; dessa åtaganden upphör att gälla den 13 april 2006. Dessutom ändrades rådets förordning (EEG) nr 3068/92 genom förordning (EG) nr 992/2004 (7) för att import enligt villkoren i åtagandena skall kunna befrias från de antidumpningstullar som infördes genom förordning (EEG) nr 3068/92.

(5)

Det bör också noteras att alla hänvisningar till ”gemenskapen” eller till ”gemenskapen med 15 medlemsstater” i den här förordningen avser gemenskapen i dess sammansättning före utvidgningen.

(6)

I januari 2004 mottogs separata framställningar från JSC Silvinit och JSC Uralkali (nedan kallade ”de sökande”) om individuella partiella interimsöversyner av de gällande åtgärderna i enlighet med artikel 11.3 i den grundläggande förordningen.

(7)

De sökande hävdade och lämnade tillräcklig bevisning för att en jämförelse mellan normalvärdet, fastställt på grundval av deras egna kostnader eller priser på hemmamarknaden och exportpriserna till gemenskapen, skulle visa att dumpning inte längre förelåg. En fortsatt tillämpning av de gällande åtgärderna på den nuvarande nivån, som fastställdes på grundval av den tidigare fastställda dumpningen, var enligt de sökande därför inte längre nödvändig för att motverka dumpning.

(8)

Sedan kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén slagit fast att bevisningen var tillräcklig för att inleda partiella interimsöversyner offentliggjorde den tillkännagivanden om inledande och inledde en undersökning (8).

(9)

Undersökningen, som begränsades till dumpning, omfattade perioden 1 april 2003–30 mars 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden”).

(10)

Kommissionen underrättade officiellt företrädarna för exportlandet, de sökande och gemenskapsindustrin om inledandet av interimsöversynerna och gav alla direkt berörda parter möjlighet att lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda. Kommissionen skickade också frågeformulär till de sökande. De sökande och en exporterande handlare i Ryssland som är en av de sökande närstående besvarade frågeformulären.

(11)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställande av dumpning och genomförde också uppföljande kontroller av svaren på frågeformuläret på platsen hos följande företag:

(12)

Produkten är den samma som i den tidigare undersökningen, dvs. kaliumklorid (KCl), som vanligtvis används som gödselmedel inom jordbruket, direkt, utblandat med andra gödselmedel eller efter bearbetning som en del av ett sammansatt gödselmedel, ett så kallat NPK-gödselmedel (kväve, fosfor, kalium). Halten av kalium varierar och uttrycks i viktprocent kaliumoxid (K2O) beräknat på vattenfri torrsubstans. Den används även som råmaterial i framställningen av vissa industriprodukter och farmaceutiska produkter.

(13)

Kaliumklorid saluförs vanligtvis i antingen standard-/pulverform eller annan form än standardform vilken bland annat men inte uteslutande inbegriper en granulatform. Produkten klassificeras vanligen i följande tre huvudkategorier på grundval av halten av K2O:

(14)

Det bör erinras om att det vid den tidigare undersökningen konstaterades att import av vissa särskilda blandningar med en ovanligt hög halt av kaliumklorid, vilka inte omfattas av de ovan angivna KN-numren för kaliumklorid, också bör betraktas som den berörda produkten. Denna slutsats drogs eftersom dessa blandningar hade samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområden som de huvudkategorier som nämns ovan. I enlighet med detta inkluderades även blandningar med KN-nummer ex31052010, ex31052090, ex31056090, ex31059091 och ex31059099 i den aktuella undersökningen och utgör en del av den berörda produkten.

(15)

Eftersom det inte fanns några skillnader när det gäller fysiska och kemiska egenskaper mellan den produkt som exporterades från Ryssland till gemenskapen och den produkt som tillverkades i Ryssland och såldes på den ryska hemmamarknaden, fastställdes det att de kunde anses vara likadana produkter i den aktuella undersökningen.

(16)

När det gäller fastställande av normalvärdet fastställde kommissionen först för var och en av de sökande huruvida deras sammanlagda försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten var representativ i jämförelse med deras respektive sammanlagda försäljning på export till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på hemmamarknaden vara representativ om försäljningsvolymen för den likadana produkten på hemmamarknaden för varje sökande utgjorde minst 5 % av deras respektive sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen under undersökningsperioden. Beräknad på denna grundval konstaterades båda sökandes sammanlagda försäljning på hemmamarknaden av den berörda produkten under undersökningsperioden vara representativ.

(17)

Genom att dela upp produkttyperna efter de TARIC-nummer enligt vilka produkten klassificeras (dvs. i standardform eller i annan form än standardform, vilken bland annat inbegriper granulat) och efter den förpackning eller den form som de skickas i (dvs. i bulk, säckar eller containrar), gjordes det en analys av om försäljningen på hemmamarknaden av varje enskild produkttyp var representativ. Försäljningen på hemmamarknaden av en viss produkttyp ansågs tillräckligt representativ om den sammanlagda försäljningen på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för en jämförbar produkttyp som sålts på export till gemenskapen.

(18)

Av analysen framgick att en exporterande tillverkare, JSC Silvinit, bara hade sålt en av de produkttyper som exporterades i representativa mängder på hemmamarknaden. För den andra exporterande tillverkaren konstaterades det att alla produkttyper som exporterades hade sålts i representativa mängder på hemmamarknaden.

(19)

Det undersöktes också om försäljningen på hemmamarknaden av varje produkttyp kunde anses ha ägt rum vid normal handel. För detta ändamål fastställdes andelen lönsam försäljning av produkttypen till oberoende kunder.

(20)

Beträffande JSC Uralkali konstaterades det att företagets försäljningspriser på hemmamarknaden för den produkttyp som sålde bäst av de till gemenskapen exporterade produkttyperna (nedan kallad den ”mest sålda exportprodukttypen”) och som stod för 99 % av denna export, uppvisade en ovanlig utveckling under undersökningsperioden. Det fastställdes att 77 % av försäljningen under undersökningsperioden på hemmamarknaden av den mest sålda exportprodukttypen hade sålts till en enda kund i Ryssland och att försäljningspriset till denna särskilda kund under loppet av en månad i mitten av undersökningsperioden mer än fördubblats. Priserna för samma produkttyp som såldes till andra inhemska kunder steg också under samma tid, men bara med runt 40 %. En undersökning av prisökningarna för andra typer av kaliumklorid som såldes på hemmamarknaden påvisade liknande prisökningar på runt 40 % under undersökningsperioden.

(21)

Mot bakgrund av den särskilda marknadssituationen när det gäller prissättningen av en av de viktigaste produkttyper som ligger till grund för beräkningen av dumpningsmarginalen görs bedömningen, i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, att denna försäljning inte möjliggör någon riktig jämförelse. Med hänsyn till denna försäljnings stora andel av försäljningsvolymen på hemmamarknaden för produkttypen i fråga och produkttypens betydelse när det gäller det berörda företagets hela exportvolym av kaliumklorid till gemenskapen anses det rimligt att bortse från denna särskilda försäljning till kunden i fråga. Den återstående försäljningen på hemmamarknaden av denna produkttyp till övriga kunder konstaterades ligga under det tröskelvärde på 5 % som krävs för att den skall anses vara representativ. Därför beräknades normalvärdet för denna produkttyp på grundval av den berörda exporterande tillverkarens produktionskostnader plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst baserades på faktiska uppgifter om den undersökta exporterande tillverkarens tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel, i enlighet med artikel 2.6 första meningen i grundförordningen.

(22)

JSC Uralkali gjorde gällande att den ”särskilda marknadssituation” som avses i artikel 2.3 i grundförordningen inte var tillämplig på försäljningen av den berörda produkten till kunden i fråga och att de inhemska priserna för den berörda produkten därför borde ha använts för att fastställa normalvärdet. I detta avseende hävdades det att i) bestämmelserna i artikel 2.3 i grundförordningen inte var tillämpliga om det var fråga om ”onaturligt höga priser” och att ii) särskilda villkor som tillämpades på enbart en särskild kund inte kunde anses utgöra en ”särskild marknadssituation” för den ryska hemmamarknaden som helhet. Dessutom hävdades det att priserna i fråga var ett resultat av ”marknadskrafter” och återspeglade den ”aktuella situationen på marknaden”.

(23)

Mot bakgrund av ovanstående bör det noteras att de särskilda marknadssituationer som avses i artikel 2.3 i grundförordningen inte är uttömmande och att marknadens särskilda karaktär hellre bör bedömas mot bakgrund bland annat av prisvariationer och pristrender än enbart på grundval av den absoluta prisnivån. I detta fall undantogs försäljningstransaktioner till både lågt pris och högt pris från beräkningarna, eftersom priserna i fråga inte återspeglade en varaktig prisnivå och inte heller föreföll återspegla marknadskrafterna, eftersom motsvarande utveckling inte konstaterades för någon annan av JSC Uralkalis produkttyper eller kunder. Vidare fastställs det i artikel 2.3 i grundförordningen att normalvärdet kan konstrueras i situationer där ”… den särskilda marknadssituationen inte möjliggör någon riktig jämförelse …”. Detta medger klart och tydligt att man, som i det aktuella fallet, inte tar hänsyn till sådan försäljning till en kund som inte anses möjliggöra någon riktig jämförelse vid fastställandet av normalvärdet. Denna slutsats rör inte den ryska marknaden som helhet utan närmast JSC Uralkalis försäljning.

(24)

Normalvärdet för JSC Silvinit grundades i de fall där försäljningsvolymen för en produkttyp som såldes till ett nettopris minst motsvarande kostnaden per enhet utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och där det vägda genomsnittliga priset för den typen minst motsvarade den justerade kostnaden per enhet, på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av den produkttypen under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte.

(25)

För JSC Silvinits andra produkttyp, som inte såldes i tillräckliga mängder för att priserna på hemmamarknaden skulle kunna utgöra en lämplig grund för fastställandet av normalvärdet, måste en annan metod användas. I detta fall konstruerades ett normalvärde i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Normalvärdet konstruerades genom att man till den justerade kostnaden per enhet för den exporterade typen lade en skälig procentsats för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal, baserade på faktiska uppgifter om den undersökta exporterande tillverkarens produktion och försäljning av den likadana produkten vid normal handel, i enlighet med artikel 2.6 första meningen i grundförordningen.

(26)

JSC Uralkali hävdade att den vinstmarginal som användes för att konstruera normalvärdet inte tog vederbörlig hänsyn till justeringarna av gaskostnaderna, eftersom de uppgifter om vinst som använts för att konstruera normalvärdena härrörde från företagets räkenskaper innan justeringarna gjordes. Denna begäran kunde emellertid inte godtas, eftersom det i enlighet med inledningsfrasen i artikel 2.6 i grundförordningen är de faktiska beloppen för företagets vinst på hemmamarknaden som skall användas för att konstruera normalvärdet.

(27)

När det gäller energikostnader, t.ex. för el och gas som används vid utvinning och tillverkning av den berörda produkten, fastställdes vid undersökningen att de kostnaderna utgör en betydande andel av kaliumkloridtillverkarnas totala tillverkningskostnader, inte bara i Ryssland utan även i andra producentländer. I detta avseende hävdade gemenskapsindustrin att den energikostnad per enhet el och gas som ryska företag betalat till sina leverantörer inte avspeglade den faktiska tillverkningskostnaden för inköpt el och gas på ett rimligt sätt.

(28)

Mot bakgrund av dessa påståenden ansågs det lämpligt att i det aktuella fallet även jämföra de sökandes inköpskostnader per enhet energi med inköpskostnaderna hos andra stora kaliumkloridtillverkare med liknande tillverkningsmetoder och produktionsnivå och liknande naturliga fördelar. Eftersom det inte finns några andra kaliumkloridtillverkare i Ryssland inhämtades uppgifter i detta avseende från en stor kaliumkloridtillverkare i Kanada.

(29)

Enligt de lämnade uppgifterna var den kanadensiska tillverkarens energibehov jämförbart med de sökande ryska tillverkarnas, och den el och gas som företaget köpte kom från inhemska vattenkraftverk och stora gasfält, precis som den el och gas som de ryska företagen använde. Av jämförelsen framgick att det pris per enhet el som den kanadensiska tillverkaren betalat inte skilde sig särskilt mycket från det pris som de ryska tillverkarna betalat.

(30)

När det gäller gasleveranser fastställdes det på grundval av uppgifter i den offentliggjorda årsrapporten för 2003 från den ryska gasleverantören OAO Gazprom (vars regionala distributör var de exporterande tillverkarnas leverantör) att det inhemska pris på gas som de två ryska tillverkarna betalade var ungefär en femtedel av priset för export från Ryssland. Av samma rapport framgick det klart att ”OAO Gazprom inte gjorde några vinster på hemmamarknaden”. Även om det inte finns någon officiellt tillgänglig information om vilken lönsamhet de ryska inhemska gaspriserna ger, pekar både citat från ryska regeringskällor i pressen och uppgifter från specialiserade källor för marknadsinformation och regeringens webbplatser på att priserna för gas som levereras till inhemska kunder ligger på en nivå som är långt från kostnadstäckande. Dessutom var det gaspris som de två ryska tillverkarna betalade betydligt lägre än det pris som de kanadensiska tillverkarna betalade.

(31)

Mot bakgrund av ovanstående ansågs det därför att de priser som den regionala ryska gasleverantören tog ut för gasleveranser till de ryska kaliumkloridtillverkarna under undersökningsperioden inte på ett rimligt sätt kunde återspegla kostnaderna för gasproduktionen, vilket styrktes av en jämförelse mellan dessa priser och priset på den gas som Ryssland exporterade och det pris som en kanadensisk gasleverantör tog ut för gasleveranser till en betydande industriell användare i Kanada. I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen justerades därför produktionskostnaderna för var och en av de sökande. I avsaknad av annat lämpligt underlag gjordes justeringen på grundval av uppgifter om exportpriset för gas med avdrag för transportkostnader, exportavgifter, mervärdesskatt och punktskatt.

(32)

I detta avseende hävdade en av de sökande att avgifterna för gas tydligt framgick av dess räkenskaper, och att några justeringar i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen därför inte var berättigade. Svaret på detta argument är att det inte ifrågasätts att företaget på ett korrekt sätt har redovisat de fakturerade och betalda priserna, men att justeringen är motiverad med hänsyn till att priset för den inköpta gasen inte på ett rimligt sätt avspeglar produktions- och distributionskostnaderna för gasen.

(33)

När det gäller justeringen för gaskostnader hävdade de ryska myndigheterna att kommissionen inte hade tagit hänsyn till skillnaden mellan transportkostnaderna för gas som säljs på hemmamarknaden för industriellt bruk och transportkostnaderna för gas som exporteras. Man bör komma ihåg (se skäl 31) att den jämförelse som ledde till justeringen gjordes mellan de gaspriser som företagen faktiskt betalat och de priser som den ryska gasleverantören OAO Gazprom tog ut för export från Ryssland, med avdrag för transportkostnader, exportavgifter, mervärdesskatt och punktskatt. Därför avvisades denna begäran.

(34)

En av de sökande hävdade att företaget hade betydligt lägre produktionskostnader per enhet under det första kvartalet 2004 (dvs. det sista kvartalet av undersökningsperioden) på grund av ökad effektivitet och lägre underhållskostnader och att denna lägre kostnad per enhet borde läggas till grund för fastställandet av produktionskostnaderna för hela undersökningsperioden. Denna begäran godtogs inte, eftersom den korrekta grunden för att fastställa kostnaderna utgörs av hela undersökningsperioden och inte av kostnaderna under en exceptionell, kortare period.

(35)

När det gäller produktionskostnader, och då närmare bestämt att fastställa de sökandes produktionskostnader, hävdade gemenskapsindustrin att avskrivningen av kapitaltillgångar borde baseras på återanskaffningskostnaden för sådana tillgångar (t.ex. nya gruvschakt och maskiner). I detta avseende hävdades det att avskrivning som i sedvanlig ordning baseras på kapitaltillgångarnas (historiska) anskaffningsvärde inte på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna i samband med tillverkning av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen. Det hävdades därför att det var nödvändigt med en justering uppåt av de ryska tillverkarnas kostnader.

(36)

Beträffande detta påstående noterades det att avskrivning som grundas på anskaffningsvärdet och kapitaltillgångarnas återstående ekonomiska livslängd förefaller överensstämma med redovisningspraxis inom gruvindustrin. I syfte att fastställa huruvida den avskrivning som inkluderats i produktionskostnaderna på ett rimligt sätt avspeglar kostnaderna i samband med tillverkning av den berörda produkten undersöktes framför allt hur anskaffningsvärdet för tillgångarna hade fastställts.

(37)

Kontrollbesöken på plats hos de ryska tillverkarna visade att det ursprungliga värdet av deras tillgångar hade fastställts på grundval av värderingar som gjordes under privatiseringsprocessen 1993. Värdet av tillgångarna reviderades därefter mellan 1993 och 1997 till följd av tilllämpningen av ”uppräkningskoefficienter” som utfärdades av den ryska regeringen för att bekämpa hyperinflationen. Med anledning av ett dekret från den ryska regeringen genomfördes i slutet av 1997 värderingar av oberoende utvärderare. Det antogs tre grundläggande kriterier för fastställandet av tillgångarnas värde, varav ett var tillgångarnas återanskaffningsvärde. Resultaten av de oberoende värderingarna avspeglas i de sökandes ingående balansräkning 1998.

(38)

Trots uppskrivningen av det ursprungliga värdet konstaterades det likväl att värdet av de sökandes tillgångar, uttryckt som förhållandet mellan produktionen och tillgångarnas värde, fortfarande förefaller vara betydligt lägre än värdet av de tillgångar som innehas av företagen inom gemenskapsindustrin och av en större tillverkare med liknande utvinnings- och produktionskapacitet i Kanada. I en sådan bedömning tas emellertid ingen hänsyn till att de ryska producenternas tillgångar, som införskaffades före privatiseringen 1993, är omoderna och inte lika tekniskt avancerade.

(39)

I brist på tillräcklig bevisning för att avskrivningarna inte avspeglades på ett korrekt sätt i de exporterande tillverkarnas räkenskaper anses det därför inte möjligt att i detta skede göra någon justering för avskrivningskostnader när det gäller de uppgifter om produktionskostnader som användes vid fastställandet av normalvärdet för de sökande.

(40)

Gemenskapsindustrin hävdade också att även kostnader för miljöskydd, jämförbara med gemenskapstillverkarnas kostnader för detta, borde tas med vid beräkningen av produktionskostnaderna. Det konstaterades emellertid att de sökande hade haft sådana kostnader och att de redovisat dem i beräkningarna av sina produktionskostnader. När det gäller frågan huruvida dessa kostnader, i absoluta tal eller uttryckt som kostnadsandel, bör motsvara gemenskapstillverkarnas görs bedömningen att det inte behövs någon justering så länge som de sökande når upp till den miljöskyddsnivå som de ryska myndigheterna kräver och kostnaderna för att uppnå detta återspeglas i deras räkenskaper på ett korrekt sätt. Eftersom detta konstaterades vara fallet för båda de sökande beviljades inte någon justering för miljökostnader.

(41)

När det gäller JSC Silvinit konstaterades det att merparten av företagets försäljning av kaliumklorid till gemenskapen under undersökningsperioden gjordes till ett icke-närstående schweiziskt handelsföretag. I den nu aktuella undersökningen användes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen som grund för beräkningen av exportpriset de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas till Silvinit av detta handelsföretag.

(42)

Det konstaterades emellertid att två transaktioner hade gjorts via Silvinits närstående ryska handelsföretag, International Potash Company, till ett närstående företag i Belgien, Ferchimex AS, som bearbetade den importerade kaliumkloriden till en produkt som inte omfattades av undersökningen. I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen behöver man inte ta hänsyn till de priser som International Potash Company tagit ut på försäljningen till Ferchimex AS om de anses vara otillförlitliga. Det konstaterades att försäljningspriset till Ferchimex AS för båda transaktionerna i stort sett motsvarade det pris som togs ut för samma produkttyper när de såldes till oberoende kunder i gemenskapen. Dessutom gällde båda transaktionerna bara små mängder. Därför inkluderades båda transaktionerna när exportpriset fastställdes.

(43)

När det gäller JSC Uralkali konstaterades det att företagets hela försäljning av kaliumklorid till gemenskapen under undersökningsperioden gjordes direkt till en handlare i Cypern, Fertexim Ltd, som var ensam återförsäljare för Uralkali. För denna försäljning fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av Fertexim Ltd.

(44)

Normalvärdet och exportpriserna för de båda sökande jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet.

(45)

Justeringar beviljades därför, när så var tillämpligt och skillnaderna kunde styrkas av bevisning, för olikheter när det gäller rabatter, kostnader för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader samt förpacknings- och kreditkostnader.

(46)

För varje exporterande tillverkare gjordes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen en jämförelse mellan det justerade vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp och det justerade vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten som såldes till gemenskapen.

(47)

Av jämförelsen framgick att det förekom dumpning från båda de berörda företagens sida, men på betydligt lägre nivåer än de nivåer som tidigare fastställts. Dumpningsmarginalerna fastställdes som ett vägt genomsnitt för alla produkttyper som exporterades till gemenskapen och uppgick, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, till följande:

(48)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes huruvida de omständigheter som rörde dumpningen hade ändrats väsentligt, och om denna förändring kunde anses vara av varaktig karaktär. I detta avseende konstaterades det de förändrade dumpningsmarginalerna var en följd av lägre normalvärden för de sökande.

(49)

I detta avseende bör det noteras att normalvärdet i den nu aktuella undersökningen fastställts på grundval av de sökandes kostnader och priser. I motsats till vad som konstaterades i den tidigare undersökningen har den inhemska förbrukningen av kaliumklorid stadigt ökat under de senaste åren, och överlag ligger försäljningspriserna på hemmamarknaden för båda de ryska tillverkarna på en lönsam nivå.

(50)

När det gäller den varaktiga karaktären hos priserna för exportförsäljningen till andra marknader än gemenskapen kunde inte någon av de sökande tillhandahålla detaljerade uppgifter om varje enskild transaktion på tillverkarnivå. Däremot tillhandahölls sammanställningar av uppgifterna per bestämmelseland och produkttyp. Detta ansågs tillräckligt för denna partiella interimsöversyn, eftersom det inte är något absolut krav att exakt fastställa försäljningspriserna på sådana marknader. I avsaknad av detaljerade uppgifter och mot bakgrund av i) de olika leveransvillkoren vid sådan försäljning (t.ex. cif, fob, fca etc.) ii) de olika logistiska lösningarna och kombinationerna (t.ex. järnväg + sjötransport, enbart järnväg etc.) och iii) skillnaderna i avstånd och transport- och hanteringskostnader för olika destinationer i Asien och Sydamerika, var det inte möjligt för kommissionen att med exakthet fastställa försäljningspriserna för varje enskilt land. Det fanns emellertid indikationer på att nivån för försäljningspriserna till andra marknader än gemenskapsmarknaden, med hänsyn tagen till transportkostnaderna, var ungefär lika hög som för försäljningen till gemenskapen.

(51)

Mot bakgrund av alla dessa faktorer bör de gällande åtgärderna ändras såvitt gäller de sökande, på grundval av de lägre dumpningsmarginaler som konstaterats i den aktuella undersökningen.

(52)

Enligt artikel 9.4 i grundförordningen får storleken på antidumpningstullarna inte överstiga de fastställda dumpningsmarginalerna utan bör vara lägre än dessa om sådana lägre tullar är tillräckliga för att undanröja den skada som vållats gemenskapsindustrin. Eftersom de gällande tullarna för de sökande hade beräknats på grundval av dumpningsmarginalerna och de nya dumpningsmarginalerna är lägre än de som tidigare beräknades, bör tullarna justeras i enlighet med de lägre dumpningsmarginaler som konstaterades i den nu aktuella undersökningen, nämligen 23,0 % för JSC Silvinit och 12,3 % för JSC Uralkali.

(53)

De berörda parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera en ändring av de antidumpningstullar som ursprungligen infördes genom förordning (EEG) nr 3068/92. De gavs möjlighet att lämna synpunkter och att begära att bli hörda. Alla synpunkter som lämnats beaktades när så var lämpligt.

(54)

Efter meddelandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera en ändring av de antidumpningstullar som ursprungligen infördes genom förordning (EEG) nr 3068/92 gjorde de sökande prisåtaganden i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

(55)

Kommissionen godtog genom beslut 2005/802/EG (9) de åtaganden som gjordes av de sökande. Skälen till godtagandet av åtagandena anges i beslutet.

(56)

De gällande åtgärderna är tillämpliga på åtta KN-nummer och omfattar fasta belopp på mellan 19,61 EUR/ton och 40,63 EUR/ton, beroende på produkttyp. Under den nuvarande undersökningsperioden konstaterades det emellertid att nästan hela exporten till gemenskapen från de sökande var begränsad till en produkttyp som omfattas av ett KN-nummer.

(57)

Eftersom det saknas uppgifter om de övriga produkttyperna och eftersom den särskilda typ av kaliumklorid som berörs verkar vara den numera mest saluförda, anses det därför att det rimligaste sättet att genomföra de ändrade tullarna är att ersätta samtliga fasta belopp med en enda värdetull för alla de typer av kaliumklorid som tillverkas av de sökande.

1.

Artikel 1 skall ändras på följande sätt:

2.

Artikel 1a.1 skall ersättas med följande:

”1.   Importprodukter som deklareras för övergång till fri omsättning skall vara befriade från de antidumpningstullar som införs genom artikel 1, under förutsättning att produkterna har tillverkats av företag från vilka kommissionen godtagit åtaganden och vars namn upptas i kommissionens förordning (EG) nr 858/2005 och i kommissionens beslut 2005/802/EG, med eventuella ändringar, och importerats i enlighet med bestämmelserna i den förordningen eller det beslutet.”