12.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 267/1

(1)

Den 13 april 2005 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 552/2005 (2) (nedan kallad ”förordningen om preliminär tull”) en preliminär antidumpningstull på import till gemenskapen av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Kina.

(2)

Det erinras om att perioden för undersökning av dumpning och skada omfattade tiden från och med den 1 april 2003 till och med den 31 mars 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller i tabeller ”UP”). Undersökningen av utvecklingen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2001 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(3)

Efter det att en preliminär antidumpningstull hade införts på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Kina lämnade ett antal berörda parter skriftliga synpunkter. De parter som så begärde gavs också möjlighet att höras muntligen.

(4)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för att kunna fastställa de slutgiltiga undersökningsresultaten. Parternas skriftliga och muntliga synpunkter prövades, och de preliminära undersökningsresultaten ändrades i enlighet med dessa synpunkter när det ansågs motiverat. Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts gjordes kontrollbesök på plats hos

(5)

Kommissionen underrättade vidare parterna om alla viktiga omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att rekommendera införande av en slutgiltig antidumpningstull och ett slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminär tull. De berörda parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på dessa uppgifter. De muntliga och skriftliga synpunkter som parterna framförde togs under övervägande och beaktades vid fastställandet av de slutgiltiga undersökningsresultaten när så ansågs lämpligt.

(6)

Det erinras om att i skäl 12 i förordningen om preliminär tull definierades den berörda produkten som kemiskt bundna, obrända tegelstenar av magnesia där beståndsdelen magnesia innehåller minst 80 % MgO, med eller utan magnesit, med ursprung i Kina (nedan kallad ”den berörda produkten”), vilka normalt deklareras enligt KN-nummer ex 6815 91 00 och ex 6815 99 10. Längre fram i undersökningen konstaterades även att KN-nummer ex 6815 99 90 rättmätigt kunde användas för import av den berörda produkten.

(7)

Undersökningen har visat att den berörda produkten även importerades under KN-nummer ex 6815 10 10, ex 6902 10 00 och ex 6903 90 90 (ex 6903 90 20 före den 1 januari 2004) under undersökningsperioden. KN-nummer inom kapitel 69, keramiska produkter, bör dock endast användas för brända produkter, och inte den berörda produkten, som är obränd. Dessutom omfattar KN-nummer 6815 10 10 produkter som främst kännetecknas av att de innehåller kol, medan den berörda produkten främst kännetecknas av att den innehåller magnesiumoxid. Det bör därför inte anses godtagbart att den berörda produkten importeras under dessa KN-nummer. För att undvika felaktiga klassificeringar i framtiden och för att säkerställa att KN-numren används på ett korrekt sätt har tullmyndigheterna informerats via ett särskilt riskinformationsformulär.

(8)

En av de berörda parterna hävdade att endast KN-numren 6815 91 00 och 6815 99 10 angavs i tillkännagivandet om inledande och att undersökningen därför inte kunde utökas till att omfatta ytterligare nummer. De KN-nummer som anges i tillkännagivandet om inledande ges dock endast upplysningsvis och är inte bindande, eftersom det är produktbeskrivningen, särskilt de fysikaliska och kemiska egenskaperna, som är av betydelse för undersökningens omfattning. Därför bör alla typer av tegelstenar av magnesia som har samma grundläggande fysikaliska och kemiska egenskaper och som i stort sett har samma användningsområde ingå i undersökningen, oavsett tullklassificering. Undersökningens omfattning har därför inte utvidgats. Under undersökningen fastställdes att den berörda produkten rättmätigen bör importeras under KN-nummer 6815 91 00, ex 6815 99 10 och ex 6815 99 90. Om det emellertid skulle konstateras att den berörda produkten av misstag deklarerats under ett annat KN-nummer skulle undersökningen även omfatta den produkten.

(9)

Eftersom det inte lämnats några andra synpunkter på definitionen av den berörda produkten och den likadana produkten dras slutsatsen att den berörda produkten definieras som kemiskt bundna, obrända tegelstenar av magnesia där beståndsdelen magnesia innehåller minst 80 % MgO, med eller utan magnesit, med ursprung i Kina, vilka som deklareras enligt KN-nummer ex 6815 91 00, ex 6815 99 10 och ex 6815 99 90. Dessutom bekräftas undersökningsresultaten i skälen 13–16 i förordningen om preliminär tull.

(10)

Den allmänna metod som användes för att fastställa om importen till gemenskapen av den berörda produkten skedde till dumpade priser beskrevs i förordningen om preliminär tull. Denna allmänna metod, som framför allt beskrevs i skälen 35, 45 och 65 i förordningen om preliminär tull, bekräftas härmed.

(11)

Som nämns i skäl 28 i förordningen om preliminär tull lämnade en exporterande tillverkare inte några säkra bevis för att det gjorts en självständig värdering av dess tillgångar och att dessa bokförts till sitt marknadsvärde. Företaget visade inte heller att alla kostnader redovisats till sitt marknadsvärde. Den exporterande tillverkaren upprepade samma krav efter det att förordningen om preliminär tull antagits. Trots att företaget inte iakttog de förlängda tidsfristerna hävdade det att det hade lämnat nya bevis angående värderingen av tillgångarna, vilka berättigade en omprövning av beslutet att inte bevilja företaget marknadsekonomisk status.

(12)

Det bör noteras att denna exporterande tillverkare inte tillhandahöll de begärda dokumenten inom tidsfristerna, vilket var tillräckligt för att avvisa dess begäran. En undersökning av de mottagna dokumenten visade dock att de inte innehöll någon ny bevisning som kunde stödja denna begäran. Även om dessa dokument skulle kunna tas i beaktande skulle de alltså inte ändra undersökningsresultaten i förordningen om preliminär tull. Beslutet att inte bevilja denna exporterande tillverkare marknadsekonomisk status bekräftas således.

(13)

På liknade sätt upprepade två andra exporterande tillverkare som inte hade beviljats marknadsekonomisk status de invändningar som de framfört i det preliminära skedet. De lämnade dock ingen ny bevisning som kunde motivera en ändring av beslutet.

(14)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter bekräftas slutsatserna beträffande marknadsekonomisk status i skälen 17–28 i förordningen om preliminär tull.

(15)

De företag som inte beviljats individuell behandling lämnade ingen ny bevisning för att de skulle beviljas individuell behandling. På grund av detta och eftersom inga andra synpunkter angående individuell behandling lämnats, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 29–34 i förordningen om preliminär tull.

(16)

Såsom anges i skäl 39 i förordningen om preliminär tull undersökte kommissionen samarbetsviljan hos 38 kända tillverkare runt om i världen. Det var dock endast två tillverkare i Förenta staterna som visade sig vara samarbetsvilliga. Vid undersökningen framkom inga skäl till att den information som erhållits och bekräftats inte skulle vara lämplig för detta förfarande.

(17)

Vissa berörda parter hävdade att Förenta staterna inte var ett lämpligt jämförbart land för fastställandet av normalvärdet för Kina. De påstod att konkurrensen var otillräcklig eftersom det endast fanns tre tillverkare på den amerikanska hemmamarknaden. Såsom anges i skäl 40 i förordningen om preliminär tull framkom det dock under undersökningen att det råder konkurrens angående den berörda produkten på den amerikanska marknaden, vilken omfattar minst tre tillverkare, cirka 30 leverantörer, fler än 15 importörer och ungefär 300 användare. Därför avvisades påståendet.

(18)

Eftersom det inte lämnades någon ytterligare bevisning som stöd för dessa påståenden eller några ytterligare synpunkter på detta, bekräftas valet av Förenta staterna som jämförbart land.

(19)

Vissa exporterande tillverkare hävdade att det gjorts vissa skrivfel i beräkningarna av den slutgiltiga dumpningen. Exportörerna gjorde även andra specifika påståenden angående de uppgifter om sjöfraktkostnader, försäkringskostnader, exporttillägg och avdrag som användes i beräkningarna.

(20)

En undersökning av dessa påståenden visade att det förekom vissa fel i beräkningarna, vilka korrigerades. Några påståenden om sjöfraktkostnader, försäkringskostnader och exporttillägg kunde också godtas förutsatt att de var motiverade och styrkta. Alla andra påståenden måste dock avvisas.

(21)

Av de skäl som anges nedan ansåg vissa berörda parter att normalvärdet för Förenta staterna borde justeras nedåt.

(22)

För det första hävdades det att de kinesiska tillverkarna har en annan kostnadsstruktur, särskilt när det gäller vissa kostnader t.ex. för arbete och elektricitet. Det bör noteras att detta påstående är irrelevant för bedömningen av normalvärdet i det jämförbara landet, eftersom en sådan kostnadsjustering skulle göra undersökningen i det jämförbara landet meningslös och leda till att normalvärdet justerades till icke-marknadsekonomiska nivåer. Dessutom lämnades ingen bevisning till stöd för detta påstående, och det måste därför avvisas.

(23)

För det andra påstods det att en av de två samarbetsvilliga tillverkarna i Förenta staterna har anknytning till ett av de klagande företagen i gemenskapen. Det erinras om att normalvärdet i det jämförbara landet fastställdes på grundval av de uppgifter som lämnades av två företag i Förenta staterna. Dessa uppgifter granskades ingående och kontrollerades på plats. På denna grundval drogs slutsatsen att förhållandet mellan ett av dessa företag och ett av de klagande företagen inte påverkade tillförlitligheten hos de uppgifter som användes för att fastställa normalvärdet. Det framkom ingenting under undersökningen som tydde på att detta förhållande hade någon inverkan på normalvärdet i det jämförbara landet.

(24)

Efter väl underbyggda krav från ett antal exportörer, justerades slutligen normalvärdet nedåt, på grund av i) kvalitetsskillnader mellan den råvara som används av tillverkarna i det jämförbara landet och den råvara som används av tillverkare i Kina, ii) högre transportkostnader och andra avgifter, och iii) importkostnader i samband med de amerikanska tillverkarnas inköp av dessa råvaror. Det konstaterades även att vissa typer av behandling av tegelstenarna utförs i Förenta staterna men inte i Kina. Dessutom visade undersökningen att en justering för handelsledet också var berättigad.

(25)

Eftersom det inte lämnats några andra synpunkter bekräftas slutsatserna i skälen 42–43 i förordningen om preliminär tull.

(26)

I det preliminära skedet fastställdes normalvärdet för de företag som beviljats marknadsekonomisk status för varje typ av tegelstenar av magnesia. Dessa typer kunde identifieras med hjälp av ett produktkontrollnummer. För företag som beviljats individuell behandling delades produkterna dock in i grupper av produktkontrollnummer baserat på MgO-halten i syfte att fastställa normalvärdet.

(27)

I det slutgiltiga skedet ansågs det att metoden borde standardiseras, så att de exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status och andra exporterande tillverkare behandlas på samma sätt. Därför användes även grupper av produktkontrollnummer baserade på MgO-halten för att beräkna normalvärdet för tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status.

(28)

En exporterande tillverkare hävdade att uppgifterna om en närstående importörs försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst var felaktiga.

(29)

Vid en kontroll konstaterades det att påståendet om försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna kunde godtas som ett skrivfel under det preliminära skedet. Påståendet om vinsten var dock inte underbyggt, eftersom den nivå som användes i beräkningarna grundades på den nivå för icke-närstående importörer och handlare som kontrollerades i samband med undersökningen. Därför avvisades påståendet angående vinsten.

(30)

En annan exporterande tillverkare hävdade att de vinstmarginaler som dragits av för dess närstående företag var för stora och lade fram bevisning för att den faktiska vinsten var lägre. Den menade också att vinsten endast skulle dras av en gång för den sista närstående handlaren och inte för mellanliggande närstående handlare. Dessutom ansåg den att beräkningen av avdraget för mervärdesskatt vid exporten skulle grundas på råvarukostnaderna och inte på varornas exportpris.

(31)

På grundval av den nya bevisning som lämnades korrigerades vinstmarginalen för de närstående handlarna på grundval av uppgifter från andra icke-närstående handlare. Begäran angående mervärdesskatten vid export avvisades dock, eftersom företaget inte lämnade någon bevisning till stöd för sin begäran.

(32)

En exporterande tillverkare som beviljats individuell behandling påstod, tvärt emot vad den sagt under det preliminära stadiet, på ett mycket sent stadium i undersökningen att den var närstående en importör i gemenskapen och begärde därför att dess dumpningsmarginal skulle ändras i enlighet därmed. Tillverkaren hävdade att dess dumpningsmarginal skulle beräknas utifrån den påstådda närstående importörens återförsäljningspris. Den exporterande tillverkaren och importören i gemenskapen erkände att de inte hade något rättsligt samband som klart fastställde deras förhållande, men hävdade att de ändå skulle anses vara närstående på grund av deras långvariga samarbete i handeln med tegelstenar av magnesia.

(33)

Företagen lade dock inte fram någon ny bevisning som skulle kunna leda till slutsatsen att de är närstående i den mening som avses i grundförordningen. Dessutom hade importören i gemenskapen ett liknande förhållande med en annan kinesisk importör, med hävdade inte samma förhållande för den exportören. På denna grundval finns det inget skäl att ändra den preliminära slutsatsen att dessa företag inte är närstående. Påståendet avvisas således.

(34)

I det preliminära skedet fastställdes exportpriset för företag som beviljats marknadsekonomisk status på grundval av produktkontrollnumret, men för företag som beviljats individuell behandling tillämpades grupper av produktkontrollnummer baserade på MgO-halten för fastställande av exportpriset. I det slutgiltiga skedet standardiserade kommissionen beräkningsmetoden för samstämmighetens skull och tillämpade grupper av produktkontrollnummer baserade på MgO-halten även för att beräkna exportpriset för tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status.

(35)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats, bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 59–60 i förordningen om preliminär tull.

(36)

Eftersom inga styrkta påståenden har lämnats, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 61–62 i förordningen om preliminär tull.

(37)

De slutgiltiga vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(38)

På grund av nya uppgifter om importkvantiteterna gjordes en ny bedömning av samarbetsviljan, som konstaterades vara högre än vad som fastställts i det preliminära skedet. Det måste dock bekräftas att samarbetsviljan var låg.

(39)

I det preliminära stadiet fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen till den högsta av de marginaler som fastställts för de samarbetsvilliga tillverkarna. I det slutgiltiga skedet ändrades dock beräkningsmetoden för den landsomfattande marginalen i enlighet med kommissionens praxis när samarbetsviljan är låg. Den landsomfattande dumpningsmarginalen räknades därför om som ett vägt genomsnitt av

(40)

I enlighet med detta fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen slutgiltigt till 51,5 %.

(41)

Eftersom inga nya synpunkter lämnats, bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande den totala tillverkningen i gemenskapen i skäl 68 i förordningen om preliminär tull.

(42)

Flera berörda parter hävdade, i motsats till slutsatsen i förordningen om preliminär tull, att gemenskapstillverkaren RHI borde uteslutas från definitionen av gemenskapsindustrin. Dessa parter hävdade att RHI:s huvudsakliga verksamhet inte är belägen i gemenskapen och att dess importvolym under undersökningsperioden var nästan lika stor som importvolymen för Refratechnik-gruppen (nedan kallade ”Refratechnik”), en annan importerande tillverkare som uteslöts från definitionen av gemenskapsindustrin.

(43)

I skäl 70 i förordningen om preliminär tull anges att RHI:s största produktionsanläggningar för den berörda produkten liksom dess huvudkontor och centrum för forskning och utveckling är belägna i gemenskapen. Det stod också klart att RHI:s tillverkningsföretag i gemenskapen var en rättslig enhet som är skild från dess kinesiska tillverkningsföretag. Trots att RHI är en global grupp och har en produktionsanläggning i Kina under en separat rättslig enhet tillverkar företaget fortfarande den största delen av tegelstenarna av magnesia, som därefter säljs på gemenskapsmarknaden, vid sina produktionsanläggningar i gemenskapen. Eftersom endast en liten andel av RHI:s försäljning på gemenskapsmarknaden utgörs av varor som importeras från Kina är företaget inte skyddat mot den dumpade importen, och de ekonomiska fördelar som företaget eventuellt kan få av denna import är mycket små. Det finns därför inget tvingade skäl till att RHI borde uteslutas från definitionen av gemenskapsindustrin.

(44)

Det konstaterades också att det inte var relevant att göra en jämförelse mellan RHI och Refratechnik. För det första kunde Refratechnik inte tas med i definitionen av gemenskapsindustrin eftersom det varken var klagande eller stödde klagomålet. I jämförelse med RHI, vars situation beskrivs ovan, importerade Refratechnik visserligen ungefär lika volymer i absoluta tal, men dessa utgjorde en mycket större andel av företagets försäljning på gemenskapsmarknaden. Det erinras om i) att nästan hälften av det Refratechnik sålde på gemenskapsmarknaden hade tillverkats i Kina, ii) att huvudverksamheten för den berörda produkten delvis hade flyttats över till Kina och iii) att Refratechnik helt klart haft fördelar av försäljningen av de importerade produkterna. I alla dessa avseenden skiljde sig Refratechnik avsevärt från RHI. Av dessa skäl avvisades påståendena och det bekräftas att RHI är en del av gemenskapsindustrin.

(45)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats, bekräftas den definition av gemenskapsindustrin som anges i skälen 69–78 i förordningen om preliminär tull.

(46)

Eftersom inga andra uppgifter lämnats, bekräftas den beräkning av förbrukningen i gemenskapen som anges i skälen 79–82 i förordningen om preliminär tull.

(47)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats, bekräftas de undersökningsresultat om den berörda importens marknadsandel som anges i skälen 83–84 i förordningen om preliminär tull.

(48)

Såsom anges i skälen 85–87 i förordningen om preliminär tull gjordes en jämförelse mellan gemenskapsindustrins priser fritt fabrik och de exporterande tillverkarnas priser i det berörda landet cif vid gemenskapens gräns.

(49)

Med tanke på den reviderade metod för beräkning av marginalerna för målprisunderskridande som anges i skäl 86, ansågs det även lämpligt att på liknade sätt revidera metoden för prisunderskridande. De reviderade prisunderskridandemarginalerna för de exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling låg mellan 13 % och 37 %. Det genomsnittliga prisunderskridandet beräknades till 23,9 %.

(50)

Bortsett från de justeringar som anges i skäl 49, och eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter, bekräftas slutsatserna beträffande importpriserna och prisunderskridandet i skälen 85–87 i förordningen om preliminär tull.

(51)

I skäl 111 i förordningen om preliminär tull drogs den preliminära slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(52)

Flera berörda parter ifrågasatte tolkningen av de sifferuppgifter rörande gemenskapsindustrins situation som anges i skälen 88–111 i förordningen om preliminär tull. De hävdade att uppgifterna inte visade att det förekommit någon väsentlig skada. Dessa parter hävdade att gemenskapsindustrin går med vinst, att företagen är konkurrenskraftiga och att deras affärsutsikter är mycket positiva. Detta borde leda till slutsatsen att gemenskapsindustrin inte har lidit väsentlig skada.

(53)

Det bör noteras att ingen av de berörda parterna har ifrågasatt uppgifterna rörande gemenskapsindustrins situation som sådana, utan endast tolkningen av dem. Visserligen är det så, att om man bara ser till vissa volymindikatorer, såsom tillverkning, marknadsandel eller försäljning på gemenskapsmarknaden, och bortser från andra indikatorer, tyder dessa inte på någon särskilt negativ tendens.

(54)

Det erinras dock om att gemenskapsindustrin svarade på den dumpande importen under skadeundersökningsperioden genom att sänka sina priser i syfte att upprätthålla sin försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden. Detta orsakade en kraftigt försämrad lönsamhet. Under sådana omständigheter återspeglas skadan särskilt tydligt i priserna och lönsamheten.

(55)

Vid analysen av utvecklingen av de ekonomiska indikatorerna för gemenskapsindustrin mellan 2001 och undersökningsperioden bör man komma ihåg att gemenskapsindustrin redan hade gjort en omstrukturering under 1990-talet i syfte att minska överkapaciteten och rationalisera. I början på skadeundersökningsperioden (2001) befann sig gemenskapsindustrin i en stabil ekonomisk ställning och gick med skälig vinst. Situationen försämrades dock betydligt mellan 2001 och fram till slutet av undersökningsperioden, vilket kan utläsas ur den avsevärt försämrade lönsamheten för försäljningen i gemenskapen (se skäl 98 i förordningen om preliminär tull) och de minskade genomsnittliga försäljningspriserna (se skäl 94 i förordningen om preliminär tull).

(56)

När det gäller den något förbättrade situationen under undersökningsperioden erinras det om att denna uppnåddes genom en ytterligare minskning av kostnaderna, och att denna förbättring fortfarande låg långt under den nivå som skulle kunna uppnås i en situation utan dumpning (se skäl 99 i förordningen om preliminär tull).

(57)

Eftersom det inte lämnats några synpunkter utöver dem som nämns ovan, bekräftas de undersökningsresultat rörande gemenskapsindustrins situation som anges i skälen 88–111 i förordningen om preliminär tull.

(58)

Mot bakgrund av ovanstående, och eftersom inga andra synpunkter har lämnats, bekräftas det att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(59)

En berörd part påstod att importen inte hade någon inverkan på gemenskapsindustrin, eftersom marknadsandelen och försäljningsvolymen låg på en stabil nivå under skadeundersökningsperioden. Det konstaterades dock att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada (se skäl 58) och att den endast kunde bibehålla sin marknadsandel med hjälp av stora prissänkningar, vilket ledde till att lönsamheten minskade med 55 %. Detta sammanföll med den ökade importen. Det erinras om att importvolymen från Kina ökade med ca 150 % under skadeundersökningsperioden, och att marknadsandelen för denna import samtidigt ökade med 118 %. Dessutom minskade priserna för importen från Kina med 22 % och prisunderskridandet var betydande (se skäl 49). På grund av detta, och eftersom påståendet inte styrktes, avvisades detta argument. Eftersom det inte lämnats några andra synpunkter bekräftas slutsatserna i skäl 113.

(60)

En berörd part hävdade att den tekniska utveckling som gjort det möjligt att tillverka tegelstenar med längre livslängd, och en effektiv stålproduktionsprocess hade orsakat den skada som gemenskapsindustrin lidit, och att detta inte beaktades i tillräckligt stor utsträckning i förordningen om preliminär tull.

(61)

På grundval av uppgifter från användarindustrin beräknades minskningen av användningen av tegelstenar av magnesia per producerat ton stål till runt 2 % under undersökningsperioden (se skäl 116 i förordningen om preliminär tull). Dessutom konstaterades att förbrukningen i gemenskapen låg på en stabil nivå under skadeundersökningsperioden (se skäl 82 i förordningen om preliminär tull). På grundval av dessa uppgifter dras slutsatsen att den tekniska utvecklingen endast kunde ha haft en liten, om någon, inverkan på gemenskapsindustrins situation. Påståendet bör därför avvisas.

(62)

En annan faktor som påstods ha orsakat skadan var den försämrade växelkursen mellan US-dollarn (som den kinesiska yuan renminbin är bunden till) och euron. Dollarns värdeminskning gentemot euron uppgick till runt 31 % under skadeundersökningsperioden.

(63)

Det erinras om att dumpningen fastställdes genom en jämförelse mellan alla priser uttryckta i yuan renminbi, och att växelkursen således inte hade någon inverkan på de dumpningsmarginaler som konstaterades. I fråga om skademarginalerna kan dollarns värdeminskning ha främjat ökad export till gemenskapen av den berörda produkten. Oavsett om de låga priserna till viss del skulle kunna bero på valutakursförändringar är det dock den totala skillnaden mellan gemenskapindustrins priser och de exporterande tillverkarnas priser som skall tas i beaktande vid fastställandet av prisunderskridandet (se skäl 49). Storleken på skademarginalerna i det här fallet visar att dollarns värdeminskning knappast kan ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(64)

En berörd part hävdade att det var RHI:s import från Kina som orsakade den skada som konstaterats. Det bör noteras att endast 5 % av RHI:s totala försäljningsvolym utgjordes av import från Kina (se skäl 121 i förordningen om preliminär tull) och att denna import såldes till priser som var jämförbara med gemenskapsindustrins priser i gemenskapen. Slutsatsen dras därför att denna import inte vållade den skada som konstaterats.

(65)

En berörd part hävdade att orsaken till skadan var att exporten minskade till följd av valutakursförändringarna för dollarn, vilket ledde till nedgång i tillverkningen. Det erinras dock om att exporten minskade endast i ringa omfattning under skadeundersökningsperioden, och att lönsamheten för denna export var högre än för försäljningen på gemenskapsmarknaden (se skäl 122 i förordningen om preliminär tull). Det är således mycket osannolikt att denna export skulle kunna ha haft någon väsentlig negativ inverkan på gemenskapsindustrin.

(66)

En berörd part påstod att skadan orsakades av det faktum att magnesiatillgångarna främst finns i Kina, vilket missgynnar gemenskapsindustrin. Det är visserligen sant att gruvorna för den viktigaste råvaran är belägna i Kina, vilket leder till kostnadsfördelar och strategiska fördelar för tillverkarna i Kina. Sådana skillnader, vilka resulterar i kostnadsfördelar, har dock beaktats vid prisjämförelserna.

(67)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats angående orsakssambandet, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 112–124 i förordningen om preliminär tull.

(68)

Eftersom inga synpunkter lämnats rörande gemenskapsindustrins intresse, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 125–129 i förordningen om preliminär tull.

(69)

Två icke-närstående importörer och en närstående importör lämnade synpunkter efter de preliminära undersökningsresultaten. Ytterligare en importör, som inte samarbetade i undersökningen, lämnade också synpunkter. Denna importör motsatte sig de provisoriska åtgärderna och menade att dessa skulle få en negativ inverkan på företagets omsättning, sysselsättning och lönsamhet, eftersom den berörda produkten utgör en väsentlig del av dess verksamhet. Dessa fyra importerande företag stod för ungefär 35 % av den sammanlagda importen under undersökningsperioden. De lade dock inte fram någon ny bevisning som skulle kunna ändra slutsatserna om gemenskapens intresse i förordningen om preliminär tull.

(70)

Ytterligare argument från importörerna som överensstämde med användarnas diskuteras i skälen 73–82.

(71)

Eftersom inga andra synpunkter har lämnats, bekräftas slutsatserna om importörernas intresse i skälen 130–132 i förordningen om preliminär tull.

(72)

Eftersom inga synpunkter lämnats rörande gemenskapsleverantörernas intresse, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 133 i förordningen om preliminär tull.

(73)

Majoriteten av användare, importörer och exporterande tillverkare upprepade argumentet att åtgärder skulle stärka en marknadsstruktur som består av några få viktiga tillverkare och på så sätt minska konkurrensen. Även om inga nya argument framfördes om detta lämnades ytterligare underlag som stöd för påståendet.

(74)

Det erinras om att den största tillverkaren inte hade en dominerande andel av gemenskapsmarknaden för den berörda produkten under undersökningsperioden (se skäl 141 i förordningen om preliminär tull). Denna marknadsandel beräknades på grundval av kontrollerade uppgifter. En berörd part bestred detta, men lämnade ingen styrkt bevisning för att marknadsandelen skulle vara högre. Ingen av de berörda parterna har heller lämnat någon bevisning till stöd för påståendet om ett konkurrensbegränsande beteende hos de största företagen på gemenskapsmarknaden. Dessutom tillverkades den berörda produkten av flera andra gemenskapstillverkare. Eftersom inga andra synpunkter har lämnats, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 140–141 i förordningen om preliminär tull.

(75)

Det påstods att åtgärderna skulle leda till en brist på den berörda produkten på gemenskapsmarknaden, eftersom de exporterande tillverkarna skulle sluta att exportera produkten till gemenskapen på grund av åtgärderna. Detta påstående underbyggdes inte med någon bevisning. Med tanke på antalet tillgängliga försörjningskällor i Kina och i gemenskapen är det osannolikt att det skulle kunna uppstå någon utbudsbrist. Detta argument är således ogrundat.

(76)

Det påstods även att råvaruleverantörerna skulle kunna tvingas att minska exporten till gemenskapen på grund av sådana faktorer som elbrist i Kina, där den största andelen av råvaran magnesit finns. Det påstods att magnesitpriserna följaktligen började stiga under 2005, vilket ledde till råvarubrist på gemenskapsmarknaden. Det står klart att Kinas utbud av de råvaror som krävs för att tillverka tegelstenar av magnesia kan variera beroende på interna faktorer och kan leda till högre priser på magnesit. Detta kommer dock att få lika stor inverkan på gemenskapstillverkare som använder magnesit av kinesiskt ursprung som på kinesiska tillverkare av tegelstenar av magnesia. Dessa argument är därför inte relevanta för att bedöma vilken inverkan som införandet av antidumpningsåtgärder skulle få.

(77)

Användarindustrin uttryckte också oro över att åtgärderna skulle leda till en väsentlig ökning av kostnaderna för tegelstenar av magnesia, och att detta borde beaktas vid värderingen av åtgärdernas kostnadseffekter på stålindustrin. Stålindustrin ifrågasatte dock generellt sett det faktum att tegelstenar av magnesia svarar för betydligt mindre än 1 % av deras totala kostnader (se skäl 143 i förordningen om preliminär tull.) De påpekade emellertid att man bör beakta i) att det rör sig om en strategiskt viktig produkt, ii) att tekniska fel i tegelstenar av magnesia skulle kunna medföra avsevärda extrakostnader och iii) att priserna sannolikt skulle öka betydligt på grund av andra faktorer.

(78)

Redan i skäl 135 i förordningen om preliminär tull noterades att eldfasta material strategiskt sett är mycket viktiga i stålindustrin, eftersom allt stål som produceras passerar genom konvertrar, ugnar och gjutskänkar. Brister i det eldfasta materialet kan således få allvarliga följder i form av produktionsavbrott, reparationer och säkerhetsproblem. En tillräcklig försörjning av varor av hög kvalitet, dvs. tegelstenar med lång livslängd, och ett gott tekniskt stöd är således viktiga faktorer för stålindustrin.

(79)

Även om det är viktigt att överväga om ett material är strategiskt eller på andra sätt viktigt, är dess kostnad jämfört med den totala tillverkningskostnaden också väsentlig i en analys av gemenskapens intresse. Det obestridda faktum att kostnaden för tegelstenar av magnesia är mindre än 1 % av den totala tillverkningskostnaden för stål kvarstår som en avgörande faktor.

(80)

Det bör också påpekas att syftet med antidumpningsåtgärder inte är att förbjuda import, utan att höja priserna till en hållbar, icke-skadevållande nivå. När det gäller åtgärdernas nivå (med ett vägt genomsnitt på runt 20 %) är det troligt att den kinesiska icke-skadevållande importen kommer att fortsätta att komma in på gemenskapsmarknaden och skapa rättvisa konkurrensförhållanden. Det finns även möjliga försörjningskällor i andra tredjeländer, även om det under undersökningsperioden rörde sig om små volymer.

(81)

Om inga åtgärder införs finns det dessutom risk för att gemenskapens tillverkning av den berörda produkten på lång sikt överförs till Kina. Med hänsyn till att det inte finns några stora tillverkare i andra tredjeländer, och att den berörda produkten är strategiskt viktig för stålindustrin, är ett sådant beroende av import från Kina inte en hållbar lösning för gemenskapens stålindustri. Detta argument i skäl 138 i förordningen om preliminär tull ifrågasattes av en importör och ett stålföretag. Det ifrågasattes dock inte av de allra flesta av företagen i stålindustrin, vilket ledde till slutsatsen att det även är i deras intresse att det finns kvar en livskraftig tillverkning av tegelstenar av magnesia inom gemenskapen.

(82)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats angående de påstådda störningarna i marknadsstrukturen och de ökade kostnaderna, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 140–143 i förordningen om preliminär tull.

(83)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats angående användarnas intresse, bekräftas slutsatserna i skälen 134–144 i förordningen om preliminär tull.

(84)

Mot bakgrund av de slutsatser som drogs i förordningen om preliminär tull och med hänsyn till de synpunkter som lämnats av de olika parterna dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa slutgiltiga antidumpningsåtgärder mot dumpad import av tegelstenar av magnesia med ursprung i Kina. Således bekräftas slutsatsen i skälen 145–146 i förordningen om preliminär tull.

(85)

I förordningen om preliminär tull beräknades nivån för undanröjande av skada genom att man tillämpade fem grupper av produktkontrollnummer baserade på MgO-halten i tegelstenarna. Metoden nämndes för första gången i de frågeformulär som skickades ut då denna undersökning inleddes och berörda parter uppmanades att lämna synpunkter. Justeringar av metoden begärdes och undersöktes enligt vad som anges i skälen 86–88.

(86)

I förordningen om preliminär tull gjordes en standardjustering av exportpriserna cif för att täcka kostnader efter importen, importörers kostnader och handelsled. Den efterföljande undersökningen har visat att dessa justeringar borde revideras, så att de återspeglar kostnaderna för varje enskild försäljningskanal på ett korrekt sätt. Marginalerna för undanröjande av skada anges i skäl 90.

(87)

En intresseorganisation för användare hävdade att kostnadsskillnaderna mellan harts och beck, som används som bindningsmedel i tegelstenar av magnesia, inte beaktades i beräkningarna. Det stämmer förvisso att kostnaderna för beck, vilket framför allt används i tillverkningen i gemenskapen, är lägre än för harts, men gemenskapstillverkarna har hävdat och lagt fram underbyggd bevisning för att dessa uppvägs av de högre kostnaderna för den något mer invecklade tillverkningsprocessen för beck. Det har inte lämnats någon styrkt bevisning i denna undersökning som motbevisar dessa undersökningsresultat. Således avvisades påståendet.

(88)

Dessutom hävdade en användare att det var skillnad på tegelstenar som används i konvertrar och tegelstenar som används i gjutskänkar i de grupper av produktkontrollnummer som anges i skäl 85. Gemenskapsindustrin sålde en större andel av de dyrare tegelstenar som används i konvertrar än de exporterande tillverkarna i Kina. Användaren menade att detta borde återspeglas bättre i prisjämförelserna. Detta påstående var dock inte underbyggt, eftersom det inte klargjordes vilka produktkontrollnummer som berördes eller i vilken utsträckning. Således avvisades påståendet.

(89)

Det erinras om att det icke-skadevållande priset beräknades på grundval av en vinstmarginal på 8 %. Denna uppgift bestreds inte av någon berörd part och bekräftas således slutgiltigt.

(90)

Följande slutgiltiga vägda genomsnittliga skademarginaler fastställs för de företag som beviljats antingen individuell behandling eller marknadsekonomisk status:

(91)

Efter det att olika justeringar av normalvärdet och exportpriserna som anges ovan hade gjorts, konstaterades att den nivå för undanröjande av skada som fastställts på grundval av uppgifter från de samarbetsvilliga företag som inte beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling och icke-samarbetsvilliga företag uppgick till 39,9 %.

(92)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats utöver de ändringar som anges ovan, bekräftas metoden i skälen 147–152 i förordningen om preliminär tull.

(93)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör en slutgiltig antidumpningstull införas på samma nivå som den konstaterade dumpningsmarginalen, eller som skademarginalen i de fall då denna beräknats vara lägre än dumpningsmarginalen.

(94)

På grundval av ovanstående bör de slutgiltiga tullarna vara följande:

(95)

De individuella antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som i denna undersökning befunnits föreligga när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla andra företag”) gäller alltså endast import av produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av de företag som nämns. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, kan inte omfattas av dessa satser utan omfattas av den tullsats som gäller för ”alla andra företag”.

(96)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella antidumpningstullsatser (t.ex. efter en ändring av företagets namn eller inrättande av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör snarast inges till kommissionen (3) tillsammans med alla nödvändiga uppgifter, särskilt om eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller tillverkning, inhemsk försäljning eller försäljning på export med anknytning till exempelvis namnförändringen eller förändringen av tillverknings- och försäljningsenheterna. Kommissionen kommer vid behov, efter samråd med rådgivande kommittén, att föreslå att förordningen ändras för att beakta detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(97)

Under undersökningens gång uppgav fem exporterande tillverkare i Kina att de var intresserade av att göra ett åtagande. Det var endast tre exporterande tillverkare som slutligen gjorde prisåtaganden i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

(98)

Ett av företagen hade inte samarbetat vid undersökningen. Därför avvisades det åtagandet.

(99)

Ett annat företag, som hade beviljats individuell behandling, gjorde ett gemensamt åtagande med en icke-närstående handlare baserad i Schweiz. Ett gemensamt åtagande med ett icke-närstående företag måste normalt sett avvisas, eftersom det är omöjligt att övervaka kapitalrörelserna när en icke-närstående handlare är involverad. Dessutom är den icke-närstående handlaren antingen direkt eller indirekt närstående de flesta av sina kunder i EU. Allt detta leder till en mycket invecklad företagsstruktur som gör det omöjligt att effektivt övervaka kapitalrörelserna och de priser som till slut betalas. Därför anses ett sådant åtagande varken vara genomförbart eller effektivt. Åtagandet måste därför avvisas.

(100)

En annan exporterande tillverkare som hade beviljats individuell behandling gjorde ett gemensamt åtagande med sin närstående handlare i Kina kombinerat med kvantitativa begränsningar. De har enats om att sälja den berörda produkten inom de kvantitativa begränsningarna eller till priser över den nivå som undanröjer de skadevållande verkningarna av dumpning. Import utöver de kvantitativa begränsningarna kommer att omfattas av antidumpningstullar. Företagen kommer också att regelbundet överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen kommer att kunna följa upp åtagandena på ett effektivt sätt. Dessutom har dessa företag en sådan försäljningsstruktur att kommissionen anser att risken för kringgående av åtagandet är begränsad.

(101)

För att kommissionen lättare skall kunna övervaka företagens efterlevnad av åtagandet kommer befrielse från antidumpningstullen endast att medges när en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilagan uppvisas i samband med att begäran om övergång till fri omsättning läggs fram för den berörda tullmyndigheten. Denna information är också nödvändig för att tullmyndigheterna med tillräcklig säkerhet skall kunna förvissa sig om att sändningen motsvarar beskrivningen i handelsdokumenten. Om det inte uppvisas någon sådan faktura, eller om den inte avser den produkt som uppvisas för tullmyndigheterna, måste i stället den tillämpliga antidumpningstullsatsen betalas.

(102)

För att säkerställa att åtagandet verkligen efterlevs bör importörerna göras uppmärksamma på att en överträdelse av åtagandet kan leda till att antidumpningstullen tas ut i efterhand för de berörda transaktionerna. Det är därför nödvändigt att tillämpa rättsliga bestämmelser enligt vilka en tullskuld uppkommer motsvarande den tillämpliga antidumpningstullen om ett eller flera av villkoren för tullbefrielse inte är uppfyllda. En tullskuld bör därför uppkomma när deklaranten har valt att låta varorna övergå till fri omsättning, dvs. utan uttag av antidumpningstull, och det konstateras att en eller flera av villkoren i åtagandet har överträtts.

(103)

Om åtagandet bryts kan antidumpningstullen tas ut, under förutsättning att kommissionen har återtagit godkännandet av åtagandet i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen, genom att hänvisa till den särskilda transaktionen och, i förekommande fall, genom att förklara den berörda fakturan för åtagandet som ogiltig. I enlighet med artikel 14.7 i grundförordningen bör tullmyndigheterna därför omedelbart underrätta kommissionen om det konstateras att åtagandet har överträtts.

(104)

Mot bakgrund av detta anses därför erbjudandet om ett åtagande vara godtagbart och de berörda företagen har underrättats om de viktigaste omständigheter, överväganden och skyldigheter som ligger till grund för godtagandet.

(105)

Det bör påpekas att om ett åtagande bryts eller återtas eller om det misstänks att åtagandet har överträtts kan en antidumpningstull införas enligt artikel 8.9 och 8.10 i grundförordningen.

(106)

Det ovannämnda åtagandet har godtagits enligt kommissionens beslut 2005/704/EG (4)

(107)

Mot bakgrund av de konstaterade dumpningsmarginalernas omfattning och nivån på den väsentliga skada som vållats gemenskapsindustrin, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 552/2005 tas ut till den slutgiltiga tullsatsen. I de fall där de slutgiltiga tullarna är högre än de preliminära tullarna bör endast de belopp för vilka säkerhet ställts på nivån för de preliminära tullarna tas ut slutgiltigt.

—

Att varorna har tillverkats, fraktats och fakturerats direkt av dessa företag till den första oberoende kunden i gemenskapen.

—

Att importen åtföljs av en giltig åtagandefaktura. En åtagandefaktura är en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som anges i bilagan.

—

Att de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar beskrivningen i åtagandefakturan.