(1)

Den 13 juli 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (2) i Europeiska unionens officiella tidning att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Kina.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingivits den 7 juni 2004 av European Refractories Producers Federation (P.R.E.) (nedan kallad ”den klagande”) såsom företrädare för tillverkare som står för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av den sammanlagda tillverkningen i gemenskapen av vissa tegelstenar av magnesia. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av den berörda produkten och om därav följande väsentlig skada vilken ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt den klagande, andra gemenskapstillverkare, de exporterande tillverkare, importörer, leverantörer, användare och intresseorganisationer för användare som såvitt känt var berörda samt företrädarna för Kina om att förfarandet hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

De klagande tillverkarna, andra samarbetsvilliga gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare, importörer, leverantörer, användare och intresseorganisationer för användare lämnade synpunkter. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

För att exporterande tillverkare i Kina, om de så önskade, skulle kunna ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat ”marknadsekonomisk status”) eller om individuell behandling, sände kommissionen blanketter för ansökan om marknadsekonomisk status respektive individuell behandling till de kinesiska företag som såvitt känt var berörda. Åtta företag ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen eller, för det fall att det i undersökningen skulle fastställas att de inte uppfyllde kriterierna för att få marknadsekonomisk status, individuell behandling, medan ett företag endast ansökte om individuell behandling.

(6)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den skulle kunna komma att tillämpa ett stickprovsförfarande i denna undersökning. Med hänsyn till det lägre än förväntade antalet exporterande tillverkare i Kina som uttryckte sin vilja att samarbeta med kommissionen beslutades det emellertid att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(7)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. Svar mottogs från två gemenskapstillverkare som ingick bland de klagande, tre andra gemenskapstillverkare, nio exporterande tillverkare i Kina, en handlare i Sydkorea som var en kinesisk exportör närstående, en handlare på Isle of Man som var en kinesisk exportör närstående, två importörer i gemenskapen som var en kinesisk exportör närstående, fem råmaterialleverantörer, tre icke-närstående importörer och sexton icke-närstående användare (stålproducenter) i gemenskapen.

(8)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för sina preliminära fastställanden av dumpning, skada och gemenskapens intresse och företog kontroller på plats hos följande företag:

(9)

Med hänsyn till behovet av att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare i Kina som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status företogs ett kontrollbesök på plats hos följande företag för att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land:

(10)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 april 2003–31 mars 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden”, eller ”UP” i tabeller). Undersökningen av hur sådana faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2001 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(11)

Tegelstenar av magnesia används vanligen i stålindustrin som infodring i de behållare i vilka stålet smälts. Produkten framställs vanligen enligt kemiska standardspecifikationer som sedan ändras för att passa slutanvändarens behov. Det finns följaktligen ett mycket stort antal produkttyper. För att möjliggöra en jämförelse beslutades det därför att dela in produkterna i olika grupper.

(12)

Den produkt som berörs är kemiskt bundna, obrända tegelstenar av magnesia där beståndsdelen magnesia innehåller minst 80 %MgO, med eller utan magnesit, med ursprung i Kina (nedan kallad ”den berörda produkten”), som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer ex 6815 91 00 och ex 6815 99 10 . Det framgick emellertid av undersökningen att den berörda produkten även importeras under KN-nummer ex 6815 10 10 , ex 6815 99 90 , ex 6902 10 00 , ex 6903 90 20 och ex 6903 90 90 (ex 6903 90 20 före den 1 januari 2004).

(13)

Undersökningen visade att alla typer av den berörda produkten enligt definitionen i det föregående skälet, trots skillnader i fråga om flera faktorer som t.ex. förhållandet mellan de olika råmaterialen, tillsatsmedel, efterbehandlingar, form och storlek, har samma användningsområden.

(14)

Inga skillnader kunde konstateras mellan den berörda produkten och de tegelstenar av magnesia som tillverkades och såldes på de inhemska marknaderna i Kina och Förenta staterna, vilket land fungerade som jämförbart land i syfte att fastställa normalvärdet för import från Kina. Dessa tegelstenar av magnesia har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden som de som exporteras från Kina till gemenskapen.

(15)

Inga skillnader kunde heller konstateras mellan den berörda produkten och de tegelstenar av magnesia som tillverkades av den klagande och såldes på gemenskapsmarknaden. Båda produkterna har samma fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden.

(16)

Följaktligen dras slutsatsen att alla typer av tegelstenar av magnesia utgör en och samma produkt och är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(17)

I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen skall normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel när det gäller tillverkare som konstaterats uppfylla de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen. Dessa kriterier är i korthet följande:

(18)

Åtta exporterande tillverkare i Kina ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in ansökningsblanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status.

(19)

För de åtta exporterande tillverkare och deras närstående företag som är inbegripna i tillverkning eller saluföring av den berörda produkten i Kina kontrollerade kommissionen, när så var nödvändigt, de uppgifter som lämnats i ansökningarna om marknadsekonomisk status genom besök på plats hos företagen.

(20)

Det framgick av undersökningen att två av de åtta kinesiska exporterande tillverkarna uppfyllde alla kriterier för att beviljas marknadsekonomisk status. Följande två exporterande tillverkare i Kina beviljades marknadsekonomisk status:

(21)

Ansökningarna från de återstående sex företagen måste avslås. Nedanstående tabell innehåller en sammanfattning av vad som fastställts för de sex företag som inte beviljades marknadsekonomisk status när det gäller vart och ett av de fem kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(22)

De berörda företagen och den klagande gavs tillfälle att lämna synpunkter på ovanstående undersökningsresultat.

(23)

Alla de sex exporterande tillverkarna i fråga hävdade att fastställandet var felaktigt och att de borde beviljas marknadsekonomisk status av de skäl som anges i det följande.

(24)

När det gäller kriterium 1 hävdade ett företag att det visserligen fanns risk för statligt inflytande men att detta aldrig inträffade i praktiken. Andra företag hänvisade till artikel VI i GATT 1994 och ifrågasatte om kommissionens beslut var förenligt med WTO:s bestämmelser. De hävdade att eftersom det framgick av undersökningen att det inte fanns något statligt monopol på tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten och inte heller någon bevisning för att alla inhemska försäljningspriser för tegelstenar av magnesia fastställdes av de kinesiska myndigheterna behövde företagen inte lämna ytterligare bevisning för att tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten skedde under fri konkurrens och därmed under marknadsekonomiska förhållanden.

(25)

Såsom bekräftats av förstainstansrätten åligger det den exporterande tillverkaren att bevisa att företaget uppfyller kriterierna för att beviljas marknadsekonomisk status. Det framgick dessutom av undersökningen att företaget etablerats under den särskilda kommunallag som ger stora möjligheter till statligt inflytande och att denna lag gäller utan undantag. Även om företagets bolagsordning ändras påverkas inte företagets rättsliga ställning. Det konstaterades att de lokala myndigheterna är delaktiga i alla viktigare beslut. Det har inte heller gjorts någon oberoende bedömning av om investeringarna i företaget har skett till rimliga marknadspriser, varken när företaget etablerades eller i samband med efterföljande kapitaltillskott till företaget. Företaget har dessutom enligt sitt verksamhetstillstånd möjlighet till kompensations- och byteshandel. Det kunde inte bevisa att det inte gjort bruk av denna möjlighet. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att företaget inte uppfyller kriterium 1. Mot denna bakgrund, och i överensstämmelse med grundförordningen som även återspeglar gemenskapens internationella förpliktelser till följd av medlemskapet i WTO, avvisas dessa argument.

(26)

När det gäller kriterium 2 hävdade några företag att de påstådda olikheterna i deras redovisningsmetoder var irrelevanta för att fastställa om deras tillverkning och försäljning av den berörda produkten skedde under marknadsekonomiska förhållanden. Dessa företag hävdade vidare att införandet av ytterligare krav, t.ex. skyldighet att använda internationella redovisningsstandarder, inte hade samband med frågan om det rådde marknadsekonomiska förhållanden. De menade att detta utgjorde en överträdelse av gemenskapens skyldigheter enligt GATT/WTO, särskilt av den förklarande anmärkningen till artikel VI i GATT 1994 och punkt 15 a ii i beslutet av den 10 november 2001, dvs. protokollet om Kinas anslutning.

(27)

Några företag hävdade dessutom att gemenskapen inte tillämpar sin handelslagstiftning på ett opartiskt sätt när den ställer krav på att utländska exportörer skall tillämpa internationella redovisningsstandarder men inte ställer samma krav på den inhemska industrin. Detta skulle nämligen innebära att gemenskapsindustrin får en fördel framför exportörerna. Det är emellertid att märka att analysen av om företagen uppfyllde kriterierna för att beviljas marknadsekonomisk status skedde på grundval av artikel 2.7 c i grundförordningen. Eftersom någon undersökning inte gjordes för gemenskapsindustrins del kan det inte sägas att kommissionen var partisk i sin analys. Följaktligen är detta argument inte relevant i detta fall. När det gäller det första påståendet måste kommissionen enligt artikel 2.7 c andra strecksatsen i grundförordningen undersöka om företagen har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och som tillämpas för alla ändamål. Företagen i fråga uppfyllde inte dessa nödvändiga villkor när det gäller kriterium 2 och följde inte de grundläggande redovisningsprinciperna. Följaktligen avvisas detta påstående.

(28)

När det gäller kriterium 3 hävdade ett företag att det gjordes en självständig värdering av dess tillgångar. Det finns emellertid inga säkra bevis för att tillgångarna bokförs till sitt verkliga marknadsvärde, och det har inte kunnat påvisas att alla kostnader redovisas till sitt marknadsvärde.

(29)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen skall det när så är nödvändigt fastställas en landsomfattande tull för de länder för vilka artikel 2.7 är tillämplig, utom i det fall då ett företag i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen kan visa i) att exportören kan fritt ta hem kapital och vinster, i de fall företaget helt eller delvis är i utländsk ägo eller är ett samriskföretag, ii) att dess exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt, iii) att majoriteten av aktierna eller andelarna i företaget tillhör enskilda personer; statliga tjänstemän i styrelsen eller i viktiga ledningspositioner skall utgöra en minoritet, eller så måste det påvisas att företaget ändå är tillräckligt oberoende i fråga om statlig inblandning, iv) att valutaomräkning sker till marknadskurser och v) att den statliga inblandningen inte är av sådant slag att åtgärderna kan kringgås om enskilda exportörer beviljas olika tullsatser.

(30)

De sex exporterande tillverkare som inte kunde beviljas marknadsekonomisk status hade begärt individuell behandling i det fall de inte beviljades marknadsekonomisk status. Det konstaterades på grundval av tillgängliga uppgifter att fyra av dem uppfyllde alla villkor för individuell behandling i artikel 9.5 i grundförordningen.

(31)

Det konstaterades att ett av de två återstående företagen var delvis statsägt. Detta företag hade dessutom etablerats under den särskilda kinesiska lagstiftning som ger möjligheter till statligt inflytande. Företaget kunde inte påvisa att det fattade sina beslut utan statlig inblandning. I fråga om dessa företag ansågs risken för statlig inblandning vara betydande. Det är dessutom vanligtvis mycket svårt, särskilt för tullmyndigheterna, att identifiera tillverkaren av de tegelstenar av magnesia som är föremål för handel. Det ansågs därför finnas en betydande risk för kringgående genom export via ett företag med en lägre tullsats. Det faktum att det finns risk för en betydande statlig inblandning gör det dessutom än mer sannolikt att detta skall inträffa. Följaktligen är de villkor som anges i artikel 9.5 c och e i grundförordningen inte uppfyllda. Det beslutades därför att detta företag inte skulle beviljas individuell behandling.

(32)

Det sista återstående företaget var inte tillräckligt samarbetsvilligt, och det saknades tillräckliga uppgifter för att det skulle vara möjligt att fastställa om företaget uppfyllde alla villkor för att beviljas individuell behandling. Företaget kunde t.ex. inte inom fastställd tid redovisa sina försäljningstransaktioner till gemenskapen, vilket omöjliggjorde beräkningen av en dumpningsmarginal.

(33)

En annan exporterande tillverkare ansökte endast om individuell behandling. Detta företag sålde både till närstående företag i gemenskapen och till oberoende parter i gemenskapen. Eftersom företaget inte lämnat begärda uppgifter inom fastställd tid var det inte möjligt att fastställa om det uppfyllde villkoren för att beviljas individuell behandling, och det ansågs därför vara en icke-samarbetsvillig part.

(34)

Följaktligen fastställdes det att följande fyra exporterande tillverkare i Kina skulle beviljas individuell behandling:

(35)

Enligt artikel 2.7 i grundförordningen skall normalvärdet för import från länder utan marknadsekonomi och, i det fall marknadsekonomisk status inte beviljats, från de länder som anges i artikel 2.7 b fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land.

(36)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att använda Turkiet som lämpligt jämförbart land för fastställandet av normalvärdet för Kina och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta val.

(37)

Några berörda parter invände mot detta val. De viktigaste skälen till att inte välja Turkiet var enligt dem att

(38)

De berörda parterna föreslog i stället Indien och Ryssland som lämpliga jämförbara länder.

(39)

Kommissionen undersökte samarbetsviljan i andra potentiella jämförbara länder, t.ex. Ryssland, Indien, Japan, Sydkorea, Förenta staterna, Turkiet, Serbien och Montenegro och Sydafrika. Av de 38 företag som kontaktades runt om i världen uppgav sig endast 2 från Förenta staterna vara samarbetsvilliga.

(40)

Det framgick av tillgängliga uppgifter att det råder konkurrens på den amerikanska marknaden för den berörda produkten, vilken omfattar minst 3 tillverkare, omkring 30 leverantörer, fler än 15 importörer och ungefär 300 användare. Såsom anges i skäl 14 kunde det inte konstateras några skillnader mellan den berörda produkten och de tegelstenar av magnesia som tillverkades och såldes på de inhemska marknaderna i Kina och Förenta staterna. Det konstaterades vidare att en av de amerikanska tillverkarna importerade mer än 50 % av sitt råmaterial från Kina och att de två länderna inte uppvisade några större skillnader i sina produktionsprocesser för tegelstenar av magnesia.

(41)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att Förenta staterna är det lämpligaste och rimligaste valet av jämförbart land enligt artikel 2.7 i grundförordningen.

(42)

Normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställdes enligt artikel 2.7 a i grundförordningen på grundval av kontrollerade uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet. Eftersom de amerikanska tillverkarnas transaktioner konstaterades ha skett vid normal handel fastställdes normalvärdet på grundval av samtliga priser som betalats eller skulle betalas på den inhemska marknaden i Förenta staterna för produkttyper liknande dem som exporterades av den kinesiska exportören till gemenskapen.

(43)

Normalvärdet fastställdes till det vägda inhemska genomsnittliga försäljningspris till icke-närstående kunder som de samarbetsvilliga amerikanska tillverkarna tog ut för produkter med liknande MgO-innehåll. Vid behov gjordes justeringar för skillnader i behandling mellan de olika produkttyperna.

(44)

För de företag som beviljats marknadsekonomisk status skedde beräkningen av dumpningsmarginalen på grundval av företagets uppgifter om dess inhemska försäljning och produktionskostnaden för den berörda produkten. Uppgifterna kontrollerades sedan på platsen hos det berörda företaget.

(45)

För att bestämma normalvärdet fastställde kommissionen först för varje exporterande tillverkare om dess sammanlagda inhemska försäljning av den berörda produkten var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs den inhemska försäljningen representativ när den exporterande tillverkarens sammanlagda inhemska försäljningsvolym motsvarade minst 5 % av dess sammanlagda exportförsäljningsvolym till gemenskapen.

(46)

På denna grundval konstaterades det att en exporterande tillverkares sammanlagda inhemska försäljning av den berörda produkten hade skett i representativa kvantiteter under undersökningsperioden. Den andra exporterande tillverkarens sammanlagda inhemska försäljning av den berörda produkten hade däremot inte skett i representativa kvantiteter under undersökningsperioden.

(47)

För den exporterande tillverkare som hade en representativ inhemsk försäljning fastställde kommissionen därefter vilka typer av tegelstenar av magnesia som såldes på den inhemska marknaden som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till gemenskapen.

(48)

För varje typ som den sökande sålde på hemmamarknaden och som konstaterats vara direkt jämförbar med den typ av tegelsten av magnesia som exporterades till gemenskapen fastställdes det om den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss typ av tegelsten av magnesia ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda exportvolymen till gemenskapen av den jämförbara typen av tegelsten av magnesia.

(49)

Det konstaterades att den exporterande tillverkare som hade en representativ sammanlagd försäljning endast hade en representativ inhemsk försäljning för ett fåtal produkttyper.

(50)

Därefter undersökte kommissionen, för var och en av de typer av tegelsten av magnesia som sålts i representativa volymer på den inhemska marknaden, om den inhemska försäljningen kunde anses ha ägt rum vid normal handel. För detta ändamål fastställdes hur stor andel av försäljning av den berörda typen till oberoende kunder som var lönsam.

(51)

Inhemska försäljningstransaktioner ansågs lönsamma om priset per enhet för en viss produkttyp motsvarade minst produktionskostnaden. Följaktligen fastställdes produktionskostnaden för varje produkttyp som såldes på den inhemska marknaden under undersökningsperioden.

(52)

Såsom anges i skälen 50 och 51 fastställdes hur stor andel av försäljningen av den berörda produkttypen till oberoende kunder på hemmamarknaden som var lönsam. I de fall där försäljningsvolymen för en viss typ av tegelsten av magnesia, såld till ett nettopris motsvarande minst den beräknade tillverkningskostnaden, utgjorde minst 80 % av det sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och om det vägda genomsnittliga priset för den typen uppgick till minst produktionskostnaden fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska inhemska priset, beräknat som det vägda genomsnittet av priserna för all inhemsk försäljning av den typen under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte. Om mindre än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för en viss typ av tegelsten av magnesia var lönsam eller om det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än tillverkningskostnaden, fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(53)

Om mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för av en viss typ av tegelsten av magnesia var lönsam ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle vara möjligt att fastställa normalvärdet på grundval av det inhemska priset.

(54)

Mot denna bakgrund konstaterades det att vissa produkttyper såldes vid normal handel.

(55)

För alla produkttyper som antingen inte sålts i representativa kvantiteter eller inte sålts vid normal handel med hänsyn till priset (se skälen 52 och 53) kunde normalvärdet inte fastställas på grundval av den berörda exporterande tillverkarens inhemska pris utan en annan metod fick användas i stället.

(56)

Om det inte var möjligt att använda de inhemska priserna för en viss typ som såldes av en exporterande tillverkare, konstruerades normalvärdet på grundval av den berörda tillverkarens kostnader. Normalvärdet konstruerades således enligt artikel 2.3 i grundförordningen genom att tillverkningskostnaden för de exporterade typerna, vid behov justerade, adderades med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och en skälig vinstmarginal. För detta ändamål undersökte kommissionen om uppgifterna om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och företagets vinst på den inhemska marknaden var tillförlitliga.

(57)

De faktiska försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna på den inhemska marknaden bedömdes som tillförlitliga när det berörda företagets sammanlagda försäljningsvolym på den marknaden kunde anses som representativ i förhållande till volymen av exportförsäljningen till gemenskapen. Den inhemska vinstmarginalen fastställdes på grundval av den inhemska försäljningen för de typer som såldes vid normal handel. Vid denna beräkning användes den metod som beskrivs i skälen 45, 48, 52 och 53. För ett företag kunde dess egna försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader användas, eftersom det uppfyllde villkoret.

(58)

Normalvärdet för det andra företaget fastställdes i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen, eftersom företaget inte hade en tillräcklig inhemsk försäljning. Det konstaterades att kostnadsstrukturen för det andra företag som beviljats marknadsekonomisk status, och som hade en representativ inhemsk försäljning för vissa produkttyper, var så annorlunda att den inte utgjorde en rimlig grund för fastställandet av normalvärdet. Kostnaderna för det företag som inte hade en representativ inhemsk försäljning ansågs emellertid vara tillförlitliga, och normalvärdet konstruerades på grundval av företagets egna uppgifter, eftersom dessa låg i linje med kostnaderna för de andra exportörerna och tillverkarna av samma produkt i ursprungslandet.

(59)

All exportförsäljning till gemenskapen från exportörer som beviljats antingen marknadsekonomisk status eller individuell behandling skedde genom närstående företag utanför gemenskapen eller genom företag som, även om de inte var den exporterande tillverkaren närstående, hade ett nära samarbete eller t.o.m. ensamrätt. I de fall exporten skedde genom närstående företag konstruerades exportpriserna i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(60)

I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen gjordes justeringar för samtliga kostnader för importören mellan importen och återförsäljningen, bl.a. försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, och för en skälig vinstmarginal. I detta fall ansågs de samarbetsvilliga icke-närstående importörernas faktiska vinstmarginal utgöra en skälig grund.

(61)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes fritt fabrik och i samma handelsled. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs det i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet.

(62)

På denna grundval gjordes justeringar för skillnader i transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, provisioner, importavgifter samt kostnader efter försäljningen (säkerheter och garantier).

(63)

För de två företag som beviljats marknadsekonomisk status jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten.

(64)

För de fyra företag som beviljats individuell behandling jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för det jämförbara landet avseende varje typ som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ som exporterades till gemenskapen.

(65)

De preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, uppgick till följande:

(66)

I syfte att beräkna en landsomfattande dumpningsmarginal för alla andra exportörer i Kina fastställde kommissionen först hur omfattande samarbetet hade varit. Den totala importen av den berörda produkten med ursprung i Kina (beräknad på grundval av Eurostats uppgifter och fastställda enligt den metod som anges i skäl 80) jämfördes med uppgifterna i de frågeformulärssvar som hade inkommit från exportörer i Kina. På denna grundval fastställdes det att samarbetsviljan var låg.

(67)

Eftersom samarbetsviljan var låg fastställdes dumpningsmarginalen för alla andra exportörer i Kina till den högsta dumpningsmarginal som beräknats för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, dvs. 99 % av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull. Den landsomfattande dumpningsmarginalen konstaterades dock vara högre än den övriga skademarginalen.

(68)

Vid denna undersökning framkom det att tegelstenar av magnesia tillverkas av

(69)

Det konstaterades att två av de samarbetsvilliga tillverkarna i gemenskapen, nämligen RHI och Refratechnik, även importerade den berörda produkten från Kina. Det undersöktes därför om dessa företag borde uteslutas från definitionen av gemenskapsindustrin enligt artikel 4.1 a i grundförordningen.

(70)

RHI har tillverkning i gemenskapen samtidigt som det även importerar den berörda produkten från ett närstående samriskföretag i Kina, nämligen RHI Liaoning. Det har konstaterats att RHI:s försäljning på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden till största del utgjordes av produkter tillverkade i gemenskapen och endast till ringa del av produkter tillverkade i Kina. Orsaken till att denna andel är låg är att RHI:s tillverkning i Kina främst är inriktad på den snabbt växande marknaden i Asien. RHI är även den viktigaste tillverkaren i gemenskapen och dess huvudkontor, centrum för forskning och utveckling och största produktionsanläggningar är samtliga belägna i gemenskapen. Det konstaterades således att RHI:s kärnverksamhet när det gäller den berörda produkten är belägen i gemenskapen.

(71)

Vidare undersöktes den importerade försäljningens inverkan på företagets totala försäljning i gemenskapen. Det framkom att RHI inte hade några större fördelar av återförsäljningen om man ser till lönsamheten. Denna slutsats drogs på grundval av en jämförelse av lönsamhetstalen för de samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna.

(72)

Eftersom importandelen var låg och denna import inte heller i nämnvärd utsträckning bidrog till lönsamheten för försäljningen i gemenskapen konstaterades det att detta företag inte hade varit skyddat från de negativa konsekvenserna av den skadevållande dumpningen. Det anses således inte vara berättigat att utesluta RHI från definitionen av gemenskapsindustrin.

(73)

Refratechnik är ett annat företag som har tillverkning i gemenskapen och samtidigt importerar den berörda produkten från Kina. Nästan hälften av Refratechniks försäljning på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden var tillverkad i Kina. Det konstaterades vidare att företaget växer främst genom ökad import från Kina. Refratechniks kärnverksamhet anses därför vara belägen inte bara i gemenskapen utan även i Kina.

(74)

Vidare undersöktes den importerade försäljningens inverkan på företagets totala försäljning i gemenskapen. Det framkom att Refratechnik, i motsats till RHI, hade väsentliga fördelar av återförsäljningen av importen.

(75)

Med hänsyn till att importandelen är betydande i förhållande till den totala försäljningsvolymen i gemenskapen, att kärnverksamheten förefaller att gradvis flyttas över till Kina och att Refratechnik helt klart haft fördelar av den dumpade importen dras slutsatsen att Refratechnik inte bör ingå i definitionen av gemenskapsindustrin enligt artikel 4.1 a i grundförordningen och därför är att anse som en ”annan aktör på marknaden”.

(76)

De fyra tillverkare i gemenskapen som till fullo samarbetade i undersökningen, bland vilka ingår RHI men inte Refratechnik, tillverkade 233 732 ton under undersökningsperioden. Detta motsvarar mer än 53 % av den sammanlagda tillverkningen i gemenskapen, och dessa företag utgör därför gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(77)

Det framkom av undersökningen att det inom industrin för tillverkning av tegelstenar av magnesia inte förekom någon företagsintern användning av den berörda produkten. Några stålproducenter tillverkade dock tegelstenar av magnesia för eget bruk. Det rörde sig om en liten volym i förhållande till de volymer som tillverkades av gemenskapstillverkarna av eldfast material. Eftersom denna tillverkning var avsedd att användas inom stålindustrin och ingen av stålproducenterna samarbetade i egenskap av tillverkare av tegelstenar av magnesia (även om frågeformulär sändes till många av dem), förefaller denna del av tillverkningen inte att ha någon betydande inverkan på gemenskapsindustrin.

(78)

Eftersom gemenskapsindustrin utgjordes av fyra företag, varav två svarade för ca 2 % av tillverkningen, har uppgifterna för gemenskapsindustrin nedan indexerats av konfidentialitetsskäl.

(79)

Förbrukningen fastställdes på grundval av standarduppskattningar för industrin som gemenskapsindustrin lämnat i överensstämmelse med normal praxis för industrin. Dessa uppgifter beräknades på grundval av stålproduktionen (källa: Internationella järn och stålinstitutet, IISI) dividerad med den kända genomsnittliga åtgången av den berörda produkten för att framställa ett ton stål.

(80)

Som källa för importuppgifterna användes Eurostats importuppgifter för de relevanta KN-numren (6815 91 00 , 6815 99 10 , 6815 10 10 , 6815 99 90 , 6902 10 00 och 6903 90 20 ). Dessa uppgifter rensades för produkter som på grund av sitt pris helt klart inte utgjorde den berörda produkten. Importen efter dessa avdrag (som uppgick till 73 291 ton för alla länder och till 59 831 ton för Kina) jämfördes med de importvolymer som uppgivits av de kinesiska samarbetsvilliga exporterande tillverkarna (ca 42 000 ton). Med hänsyn till att ca 13 500 ton importerats från andra länder än Kina, att uppgifterna från importörer och användare i gemenskapen visade att det förekom import från icke-samarbetsvilliga exportörer i Kina och att många andra exporterande tillverkare i Kina fått ett frågeformulär men inte samarbetade, ansågs Eurostats uppgifter utgöra en korrekt bedömning av importvolymerna. Enligt en kinesisk presskälla (China Metallurgical News av den 4 januari 2004) exporterades 80 000 ton till Europa 2003, vilket tyder på att Eurostats uppgifter för undersökningsperioden (59 831) alls inte är för höga.

(81)

När det gäller gemenskapsindustrins försäljning användes uppgifterna i de kontrollerade frågeformulärssvaren från de fem samarbetsvilliga gemenskaps¬tillverkarna (bl.a. Refratechnik). Saldot (dvs. förbrukningen minskad med importen och gemenskapsindustrins försäljning) ansågs utgöra försäljningsvolymen för de icke-samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna.

(82)

Utvecklingen av denna förbrukning (se tabellen nedan) visar att efterfrågan i gemenskapen på den berörda produkten låg på en stabil nivå under skadeundersökningsperioden.

(83)

Importen från det berörda landet, sett till volym och marknadsandel, har utvecklats på följande sätt:

(84)

Förbrukningen av tegelstenar av magnesia låg på en stabil nivå under skadeundersökningsperioden, under det att importen från det berörda landet ökade med ca 150 % under samma period. Kinas marknadsandel mer än fördubblades under skadeundersökningsperioden, från 68 % till 14,9 %.

(85)

Tabellen ovan visar utvecklingen av de genomsnittliga priserna för importen från Kina. Under skadeundersökningsperioden minskade dessa priser med 22 %.

(86)

En jämförelse gjordes mellan de försäljningspriser som gemenskapsindustrin och de exporterande tillverkarna i det berörda landet tog ut på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Denna jämförelse skedde på nivån netto efter avdrag och rabatter. Gemenskapsindustrins priser justerades till nivån fritt fabrik, under det att priserna cif vid gemenskapens gräns användes för importen.

(87)

Det framgick av jämförelsen att priserna i gemenskapen för importen av den berörda produkten underskred gemenskapsindustrins priser med 16,6 % (uttryckt i procent av gemenskapsindustrins priser) under undersökningsperioden. Det framgår tydligt av detta prisunderskridande och prisutvecklingen för gemenskapsindustrins priser (se nedan) att en betydande prisnedgång redan ägt rum.

(88)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade undersökningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd från och med 2001 (basåret) till och med undersökningsperioden.

(89)

Uppgifterna nedan beträffande gemenskapsindustrin är sammanlagda uppgifter från alla de fyra samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna.

(90)

Tillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet uppvisade följande utveckling:

(91)

Såsom framgår av tabellen ovan minskade tillverkningen under skadeundersökningsperioden med 9 %. Produktionskapaciteten minskade med 16 % i syfte att sänka kostnaderna, vilket ledde till ett ökat kapacitetsutnyttjande med 8 %.

(92)

Siffrorna nedan visar lagervolymen vid utgången av varje period.

(93)

Lagervolymen ökade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Det bör påpekas att gemenskapsindustrin vanligtvis tillverkar den berörda produkten på beställning. Gemenskapsindustrins lagernivå anses därför inte vara en viktig faktor för bedömningen av gemenskapsindustrins situation.

(94)

I tabellen nedan visas gemenskapsindustrins försäljning till oberoende kunder i gemenskapen.

(95)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel låg på en stabil nivå under skadeundersökningsperioden. Detta kunde dock endast åstadkommas på bekostnad av en sänkning av det genomsnittliga försäljningspriset med 11 %, eftersom dumpad import penetrerade gemenskapsmarknaden.

(96)

Det är även att märka att minskningen med 11 % av det genomsnittliga priset är lägre än prisminskningarna för de viktigare produktsegmenten. Den berörda produkten används i stålindustrin som infodring i tre huvudtyper av behållare, nämligen gjutskänkar, konvertrar och ljusbågsugnar. Importen från Kina avsåg ursprungligen de lågkvalitativa segmenten (tegelstenar för gjutskänkar). Under skadeundersökningsperioden har utvecklingen dock gått mot en penetration av segmenten för konvertrar och ljusbågsugnar. Konvertrar och ljusbågsugnar ställer krav på maximalt utnyttjande, och det fordras därför fler högkvalitativa och dyra tegelstenar för att det skall kunna företas fler upphettningar innan infodringen byts. Det framgick av försäljningsmönstret under skadeundersökningsperioden att gemenskapsindustrins försäljning alltmer förskjutits till segment med lägre volymer, men med högre värde som skydd mot trycket från den kinesiska importen. Detta förklarar varför det genomsnittliga priset för enskilda produkttyper har minskat med mer än 11 %. Till exempel minskade det genomsnittliga priset för den största tegelstensgruppen (som innehåller 9 % kol och smält magnesia) med mer än 19 % under skadeundersökningsperioden.

(97)

Den ökande importen gjorde att gemenskapsindustrin inte kunde växa trots att den sänkt sina genomsnittliga priser. Den var tvärtom tvungen att minska sin produktionskapacitet och sin personal.

(98)

Lönsamheten är angiven som avkastning på omsättningen på gemenskapsmarknaden.

(99)

Lönsamheten minskade betydligt mellan 2001 och 2003 till följd av prissänkningarna och sammanföll med ökningen av den dumpade importen från Kina. Lönsamheten förbättrades något under undersökningsperioden, vilket huvudsakligen berodde på kostnadsminskningar. Vinsten låg visserligen på en nivå över den kritiska punkten, men var ändå betydligt lägre än vad detta slags industri skulle kunna ha uppnått i en situation utan dumpning. Såsom framgår av tabellen var den förväntade vinsten mycket högre 2001, när marknadsandelen för den dumpade importen fortfarande var relativt liten.

(100)

Utvecklingen när det gäller räntabilitet, kassaflöde och investeringar visas i tabellen nedan.

(101)

Det bör noteras att uppgifterna om räntabiliteten till stor del återspeglar lönsamhetsuppgifterna (avkastning på omsättningen). Även kassaflödesuppgifterna uppvisar i stort sett samma utveckling, dvs. en minskning mellan 2001 och 2003 och en mindre förbättring under undersökningsperioden. Den sjunkande räntabiliteten och det försämrade kassaflödet är en följd av att de genomsnittliga försäljningspriserna minskade snabbare än genomsnittskostnaderna för de sålda produkterna.

(102)

Gemenskapsindustrins investeringar har ökat. Det rörde sig mer om ersättningsinvesteringar i anläggningar och maskiner än om investeringar i nya produktionsanläggningar.

(103)

Gemenskapsindustrins förmåga att anskaffa kapital, antingen från externa finansiärer eller från moderbolag, påverkades ändå inte i någon nämnvärd utsträckning under skadeundersökningsperioden, eftersom företagen ingår i större företagsgrupper. Förmågan att anskaffa kapital beror dock i första hand på företagsgruppens styrka och inte på förhållandena i den berörda sektorn. Denna faktor förefaller således inte vara relevant för undersökningen.

(104)

Det framgår av tabellen ovan att antalet anställda i gemenskapsindustrin minskade från och med 2001 fram till och med undersökningsperioden. Ökningen från och med 2003 fram till och med undersökningsperioden förklaras av en ökning av tillverkningen. Produktiviteten låg på en relativt stabil nivå under denna period.

(105)

Lönerna minskade väsentligt 2002, men låg på en stabil nivå fram till och med undersökningsperioden. Detta berodde på att ett omstruktureringsprogram genomfördes under det året, vilket framgår av tillverknings- och sysselsättningsuppgifterna nedan.

(106)

Dumpningsmarginalerna anges i avsnittet om dumpning. De fastställda marginalerna ligger klart över miniminivån. Med tanke på omfattningen av och priserna på den dumpade importen kan verkningarna av den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbara.

(107)

Gemenskapsindustrin håller inte på att återhämta sig från verkningarna av tidigare dumpning eller subventionering, eftersom det inte tidigare företagits någon sådan undersökning.

(108)

Även om gemenskapsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel på gemenskapsmarknaden låg på en relativt stabil nivå minskade dess genomsnittliga priser med 11 % under skadeundersökningsperioden, trots att dess produktmix i ökad utsträckning gått mot dyrare produkter. Trots kostnadssänkningar minskade vinstnivåerna väsentligt och hamnade under undersökningsperioden på en nivå som var 55 % lägre än 2001 och som väsentligt understeg den nivå som kunde förväntas utan förekomsten av dumpad import.

(109)

Att gemenskapsindustrins situation försämrats under skadeundersökningsperioden framgick även av minskningen av tillverkning, produktionskapacitet, sysselsättning, räntabilitet och kassaflöde och av utebliven tillväxt trots minskningen av de genomsnittliga priserna med 11 %.

(110)

Denna negativa utveckling inträffade under en period med en relativt stabil produktivitet, ökande investeringar och förbättrat kapacitetsutnyttjande. Utvecklingen när det gäller lager och förmågan att anskaffa kapital ansågs inte vara av någon större betydelse av de skäl som anges ovan.

(111)

Med hänsyn till alla dessa faktorer dras preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada under undersökningsperioden i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(112)

Det undersöktes om det fanns något orsakssamband mellan den dumpade importen från Kina och den skada som gemenskapsindustrin lidit. Kända faktorer utöver den dumpade importen som samtidigt skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada undersöktes också, i syfte att se till att den skada som dessa andra faktorer eventuellt vållat inte tillskrivs den dumpade importen.

(113)

Importvolymen från Kina ökade med ca 150 % under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för denna import ökade samtidigt med 118 %. Dessutom minskade priserna för importen från Kina med 22 % (se skäl 85), och prisunderskridandet var väsentligt (se skäl 87). Gemenskapsindustrin reagerade på denna import genom att bibehålla sin försäljningsvolym (för att inte förlora stordriftsfördelarna), men var tvungen att sänka sina priser väsentligt. Denna prissänkning ledde bl.a. till en minskning av lönsamheten med 55 %. Detta är en lönsamhetsnivå som långt understiger den nivå som kan förväntas för denna industri och som inte längre är hållbar.

(114)

Det är ytterst osannolikt att import med ursprung i andra tredjeländer, t.ex. Sydkorea och Brasilien, kan ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Marknadsandelen för importen från andra länder än Kina uppgick endast till ca 3 % under undersökningsperioden. Dessutom var de genomsnittliga priserna för importen från Sydkorea och Brasilien (dvs. de länder som svarade för den största delen av importen från andra länder än Kina) 25 respektive 47 % högre än för importen från Kina. Med hänsyn till marknadsandelen och de relativt höga priserna för denna import dras därför slutsatsen att den endast kan ha bidragit i ringa utsträckning, om än alls, till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(115)

Några berörda parter hävdade att överskottskapacitet bland gemenskapstillverkarna av eldfast material hade tvingat gemenskapsindustrin att konkurrera med priserna, vilket lett till att dessa nått ned till en skadevållande nivå. Det kapacitetsutnyttjande som fastställdes i undersökningen för skadeundersökningsperioden, och som anges i indexerad form i skäl 90, stödde dock inte argumentet om överkapacitet. Det visade snarare på en utnyttjandegrad motsvarande den för stålindustrin och andra liknande industrier. Även om det står klart att kapaciteten minskat och priserna sjunkit så är det dock detta i första hand en följd av att den dumpade importen från Kina ökat. Kommissionen noterar även att gemenskapsindustrin för eldfast material genomgick en betydande omstrukturering redan under 1990-talet.

(116)

Det hävdades att den tekniska utveckling som gjort det möjligt att tillverka tegelstenar med längre livslängd, och en effektiv stålproduktionsprocess, hade orsakat den skada som gemenskapsindustrin lidit. I samband med undersökningen påpekades det av olika stålproducenter att förbrukningen av tegelstenar av magnesia per producerat ton stål hade minskat på grund av tekniska framsteg.

Det framgår av denna tabell att användningen av tegelstenar av magnesia i stålindustrin endast uppgick till omkring 2 %. En minskning så ringa som denna kan, såsom förklaras i avsnittet om skada, inte förklara minskningen av försäljningspriserna och lönsamheten. Följaktligen anses de tekniska förbättringarna av tegelstenarna inte ha varit en betydande orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(117)

Det konstaterades i undersökningen att vissa stålproducenter fortfarande har sin egen tillverkning av tegelstenar av magnesia. Det fanns emellertid inget som tydde på att deras antal ökat under perioden. Eftersom dessutom inget stålföretag samarbetade i egenskap av tillverkare av tegelstenar av magnesia stod det klart att denna del av tillverkningen inte hade inverkat på gemenskapsindustrins ekonomiska situation.

(118)

En annan faktor som påstod ha vållat skadan är växelkursen mellan dollarn och euron. Detta kan vara viktigt eftersom den kinesiska renminbin varit bunden till dollarn i många år och det har hävdats att fluktuationerna mellan dollarn och euron har gjort det attraktivare för de kinesiska tillverkarna att exportera till gemenskapen.

(119)

En försämring av dollarns ställning gentemot euron har dock inte alltid sammanfallit med en importökning. Dollarkursen började falla i juni 2002, under det att importen började öka betydligt redan under 2001. Det är vidare att märka att fraktkostnaderna mellan Kina och gemenskapen ökade väsentligt under skadeundersökningsperioden. Om ökningen av importen från Kina endast kunnat förklaras av att kursfluktuationerna skapat bättre marknadsvillkor, skulle man också kunna vänta sig en minskning, eller åtminstone en stabilisering, av importen om kursfluktuationerna uppvägdes av ökade fraktkostnader. En sådan utjämning ägde visserligen rum (under skadeundersökningsperiodens sista femton månader ökade fraktkostnaderna med ca 25 % enligt uppgift från P&O Nedlloyd), men importen fortsatte ändå att öka.

(120)

Därför dras preliminärt slutsatsen att växelkursförändringarna knappast kan ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(121)

Några berörda parter hävdade dessutom att skadan var självförvållad, eftersom även gemenskapsindustrin importerade den berörda produkten från Kina. Det bör erinras om att under undersökningsperioden utgjordes 5 % av försäljningsvolymen i gemenskapen för RHI, som ingår i gemenskapsindustrin, av import från Kina. Importandelen och prisskillnaden i förhållande till gemenskapsförsäljningen för denna import var emellertid relativt ringa, och den kunde därför inte ha haft någon betydande inverkan på marknaden.

(122)

Under undersökningsperioden gick ca 27 % av gemenskapsindustrins tillverkningsvolym på export utanför gemenskapen. Exportvolymen minskade endast i ringa omfattning under denna period. Lönsamheten för denna export var emellertid högre än för försäljningen på gemenskapsmarknaden och den kan inte sägas ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(123)

Skadan bestod i detta fall främst av en prisnedgång som ledde till minskad lönsamhet. Med tanke på att priserna för den snabbt ökande importen från Kina väsentligt underskred gemenskapsindustrins priser finns det inget som tyder på att de ovannämnda andra faktorerna kan ha bidragit i betydande utsträckning till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit. Det framkom inga andra faktorer vid undersökningen som skulle kunnat ha vållat väsentlig skada.

(124)

På grundval av denna analys av verkningarna av alla kända faktorer för gemenskapsindustrins situation dras preliminärt slutsatsen att det finns ett orsakssamband mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(125)

Det undersöktes huruvida det fanns några tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte skulle vara i gemenskapens intresse att införa antidumpningstullar på import från det berörda landet. Kommissionen sände frågeformulär till importörer, industriella användare och leverantörer. Frågeformuläret besvarades av 14 användare, 5 leverantörer och 3 icke-närstående importörer.

(126)

Följande slutsatser dras på grundval av de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga parterna.

(127)

Det erinras om att gemenskapsindustrin bestod av fyra tillverkare som har cirka 800 anställda i tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten. De ekonomiska indikatorerna för gemenskapsindustrin visade på ett allt sämre ekonomiskt resultat under skadeundersökningsperioden. Trots en smärre förbättring under undersökningsperioden kunde gemenskapsindustrin på grund av den dumpade importen inte uppnå ett tillfredsställande ekonomiskt resultat.

(128)

Det står klart att om det inte införs några åtgärder kommer en allt större del av tillverkningen i gemenskapen att läggas ned och stålproducenterna att bli mycket mer beroende av den kinesiska tillverkningen. Det finns för närvarande endast ett fåtal produktionsanläggningar i världen, och råmaterialet (särskilt magnesiumoxid) finns främst i Kina. Det finns således inga betydande försörjningskällor i andra tredjeländer. Å andra sidan visar ovanstående på att gemenskapsindustrin helt klart skulle gagnas av införandet av antidumpningsåtgärder.

(129)

Följaktligen dras preliminärt slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder ligger i gemenskapsindustrins intresse.

(130)

Fyra företag besvarade frågeformuläret för icke-närstående importörer trots att endast två av dem importerat den berörda produkten under undersökningsperioden. De samarbetsvilliga importörerna motsatte sig införandet av åtgärder och hävdade att det endast fanns ett fåtal större tillverkare av eldfast material i gemenskapen och att importen av kinesiska tegelstenar hade förbättrat konkurrensen på gemenskapsmarknaden. Om det infördes åtgärder och priserna ökade skulle de kinesiska tillverkarna kunna komma att minska sin försäljning till gemenskapen, vilket skulle leda till förluster för importörerna till följd av minskad handel och lägre lönsamhet.

(131)

En importör hävdade att företaget eventuellt skulle bli tvunget att lägga ned sin verksamhet med åtta anställda, eftersom den berörda produkten svarade för en betydande del av dess verksamhet. Syftet med antidumpningsåtgärderna är emellertid varken att förhindra import eller att hämma gemenskapsimportörernas verksamhet. Eftersom de föreslagna åtgärderna endast påverkar en relativt liten av gemenskapsindustrins totala kostnad och det redan finns affärsförbindelser mellan kinesiska exporterande tillverkare och användare i gemenskapen som grundar sig på särskilda tekniska krav, kommer importörernas traditionella verksamhet sannolikt att fortsätta även om det införs antidumpningsåtgärder mot den dumpade importen.

(132)

Det konstaterades vidare att den andra importören inte skulle drabbas av några allvarligare följder om det infördes åtgärder, eftersom den berörda produkten svarar för mindre än 1 % av det företagets totala omsättning.

(133)

De leverantörer som samarbetade i undersökningen stödde förfarandet. Två företag som försett gemenskapsindustrin med det viktigaste råmaterialet till tegelstenar av magnesia, dvs. dödbränd magnesit, påstod att de hade blivit tvungna att sluta leverera till industrin för eldfast material för några år sedan på grund av att kinesiskt råmaterial (och därefter även kinesiska tegelstenar av magnesia) kom in på marknaden.

(134)

Fjorton användarföretag, dvs. stålproducenter, besvarade frågeformuläret och ytterligare en producent samt Wirtschaftsvereinigung (den tyska stålindustrins branschförening) lämnade synpunkter. Ytterligare en användare stödde gemenskapsindustrins klagomål, under det att alla andra stålproducenter motsatte sig införandet av antidumpningsåtgärder. Användarna svarade för sammanlagt ca 38 % av gemenskapsförbrukningen av tegelstenar av magnesia.

(135)

Eldfasta material är ett mycket viktigt strategiskt material i stålindustrin. Allt stål som produceras passerar genom konvertrar, ugnar och gjutskänkar som är infodrade med tegelstenar av magnesia. Brister i det eldfasta materialet kan således få allvarliga följder i form av produktionsavbrott, reparationer och säkerhetsproblem. Hög kvalitet, dvs. tegelstenar med lång livslängd, och ett gott tekniskt stöd är således viktiga faktorer för detta slags produkt. Dessa höga tekniska krav gör att det tar lång tid, betydande investeringar och forskning för att skapa en leverantörsrelation. Det är även mycket svårt att byta från en kinesisk tillverkare till en annan. Stålproducenterna hävdade att de hade uppnått goda resultat i samarbetet med de kinesiska tillverkarna och deras importörer i gemenskapen under de senaste två åren i form av ökad effektivitet och innovationer.

(136)

De företag som motsatte sig införandet av åtgärder är följaktligen oroliga för att det skulle komma att uppstå en allvarlig brist på tegelstenar av hög kvalitet med tillräckligt tekniskt stöd. De befarar att kinesiska tillverkare skulle komma att försvinna från gemenskapsmarknaden om det infördes åtgärder. Dessutom finns de viktigaste reserverna av magnesit, som är det viktigaste råmaterialet för tegelstenar av magnesia, i Kina. Stålindustrin är följaktligen orolig att den skall få en försämrad relation till de kinesiska råvaruleverantörerna.

(137)

Såsom angivits tidigare är syftet med antidumpningsåtgärderna emellertid varken att förhindra import eller att hämma stålproducenternas verksamhet. Detta innebär att marknaden fortfarande skulle vara öppen för icke skadevållande import. Det skulle således vara möjligt att upprätthålla de etablerade förbindelserna med de kinesiska exportörerna även om det infördes antidumpningsåtgärder mot dumpad import. Detta bekräftas av det faktum att den berörda produkten endast svarar för en obetydlig del av stålproducenternas totala produktionskostnad, vilket innebär att införandet av åtgärder endast har en ringa inverkan på användarnas kostnader (se skäl 143).

(138)

Det bör påpekas att den berörda produkten är av strategisk betydelse för stålindustrin. Det finns risk för att tillverkningen av den berörda produkten på lång sikt flyttas till Kina om åtgärder inte införs. Med hänsyn till att det inte finns några viktiga tillverkare i andra tredjeländer är ett sådant beroende av import från Kina inte en hållbar lösning för stålindustrin.

(139)

Det finns inte heller någon underbyggd bevisning rörande de eventuella verkningarna när det gäller tillgången på råmaterial för de stålproducenter som har en egen tillverkning av tegelstenar av magnesia.

(140)

Användarindustrin hävdade att åtgärder skulle stärka en marknadsstruktur med ett fåtal större tillverkare. Användarna hävdade att denna situation med bristande konkurrens var en följd av sammanslagningar och företagsförvärv inom industrin för eldfasta material under 1990-talet.

(141)

Den största tillverkaren på gemenskapsmarknaden hade en marknadsandel på ca 30 %under undersökningsperioden, vilket sannolikt var en för liten andel för att kontrollera och dominera marknaden. Detta stöds av det faktum att importen från Kina har kunnat undergräva denna tillverkares marknadsandel. Såsom anges ovan kommer denna import sannolikt att fortsätta efter införandet av åtgärder. Dessutom tillverkas tegelstenar av magnesia även av många mindre företag på gemenskapsmarknaden, bl.a. har några stålproducenter en egen tillverkning, och det lämnades ingen bevisning under undersökningen för att de stora aktörerna på gemenskapsmarknaden skulle ha dominerat marknaden i den utsträckning som påståtts. Eftersom det inte fanns någon bevisning för att det skulle ha förekommit några konkurrensbegränsande beteenden anses påståendet vara ogrundat och icke underbyggt.

(142)

Stålindustrin hävdade vidare att antidumpningstullar på tegelstenar av magnesia skulle leda till merkostnader på den mycket priskänsliga stålmarknaden, särskilt när det gällde konkurrensen med stålproducenter utanför gemenskapen. Antidumpningstullar skulle därför inverka på stålindustrins konkurrenskraft, särskilt med tanke på att det fanns en stark prispress även på marknaderna för andra råmaterial till stålindustrin.

(143)

Det framgick emellertid av frågeformulärssvaren från användarindustrin att tegelstenar av magnesia svarar för betydligt mindre än 1 % av den totala kostnaden. De föreslagna antidumpningstullarna skulle följaktligen endast inverka marginellt de totala kostnaderna i ståltillverkningsprocessen. Det framgår dessutom tydligt att försäljningspriserna ökat och lönsamheten förbättrats för stålindustrin under den senaste tiden, vilket betyder att tegelstenar av magnesia spelar en ännu mindre roll i den totala omsättningen.

(144)

Mot denna bakgrund är det osannolikt att antidumpningsåtgärder skulle leda till utbudsbrist eller en situation utan konkurrens på gemenskapsmarknaden, särskilt som kinesiska tegelstenar av magnesia sannolikt kommer att behålla sin nuvarande marknadsandel. När det gäller kostnadsökningen konstaterades det att denna endast skulle bli marginell och inte inverka i någon betydande grad på stålindustrins konkurrenskraft. Därför dras preliminärt slutsatsen att användarnas intresse inte är en tillräcklig grund för att förhindra införandet av åtgärder.

(145)

Det skulle helt klart ligga i gemenskapsindustrins intresse att det införs åtgärder beträffande import av tegelstenar av magnesia med ursprung i det berörda landet. Eventuella förändringar i priserna för tegelstenar av magnesia väntas endast få marginella verkningar för importörerna/handlarna och användarindustrierna. Gemenskapsindustrins förluster av marknadsandelar, prissänkningar och försämrade lönsamhet är däremot desto mer omfattande.

(146)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl till att inte införa antidumpningstullar på import av tegelstenar av magnesia med ursprung i Kina.

(147)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada och gemenskapens intresse bör åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

(148)

Åtgärderna bör införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som denna import vållat, utan att den dumpningsmarginal som konstaterats överskrids. Vid beräkningen av hur hög tull det skulle krävas för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina tillverkningskostnader och totalt sett uppnå en vinst före skatt på den nivå som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import. Den vinstmarginal före skatt som användes för denna beräkning var 8 % av omsättningen, på grundval av på de vinstnivåer som gällde innan det förekom någon dumpad import. På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för gemenskapsindustrin för den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att vinstmarginalen på 8 % lades till tillverkningskostnaden.

(149)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset och det genomsnittliga icke-skadevållade priset. Det gjordes ett tillägg med ytterligare 10 % till importpriset av tre skäl. För det första var gemenskapens produktionsanläggningar belägna nära stålverken, under det att transport- och försäkringskostnader för transporten från införselorten i gemenskapen i regel var högre. För det andra ingick tekniskt stöd i gemenskapsindustrins försäljningspris till de relevanta stålverken, under det att så vanligen inte var fallet för exportörerna. För det tredje ägde gemenskapsindustrins försäljning i sin helhet rum på slutanvändarnivå, under det att många importtransaktioner låg på handlarnivå, vilket innebar merkostnader.

(150)

Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga importvärdet cif. Denna jämförelse gjordes på grundval av grupper av produktkodnummer (se skäl 11).

(151)

Följande preliminära vägda genomsnittliga skademarginaler fastställdes för de företag som beviljats antingen individuell behandling eller marknadsekonomisk status:

(152)

Vad gäller beräkningen av den landsomfattande nivån för undanröjande av skada för alla andra exportörer i Kina bör det erinras om att samarbetsviljan var låg. Marginalen beräknades därför på grundval av de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exportörer som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling. Eftersom denna nivå för undanröjande av skada konstaterades vara lägre än den högsta skademarginal som fastställts för något av företagen ovan, och för att inte belöna bristande samarbetsvilja, fastställdes den landsomfattande skademarginalen till den högsta av de ovanstående marginalerna, dvs. 66,1 %.

(153)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att preliminära antidumpningstullar på import av den berörda produkten med ursprung i Kina bör införas i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen. Antidumpningstullarna bör i enlighet med regeln om lägsta tull fastställas till antingen dumpningsmarginalen eller skademarginalen, beroende på vilken som är lägst. Eftersom samarbetsviljan var låg bör marginalen för övriga företag fastställas till den högsta marginal som beräknats för någon av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, dvs. 66,1 % av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull. De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som i denna undersökning befunnits föreligga när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”övriga företag”) gäller alltså endast import av produkter med ursprung i det berörda landet och som tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings artikeldel med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, kan inte omfattas av dessa satser utan måste omfattas av den tullsats som gäller för ”övriga företag”.

(154)

Alla ansökningar om att få tillämpa dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller upprättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör omgående sändas till kommissionen (3) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i samband med tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med t.ex. namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(155)

Följande antidumpningstullar föreslås:

(156)

Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som givit sig till känna inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande får lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Det är dessutom att märka att alla undersökningsresultat i denna förordning rörande införandet av tullar är preliminära och kan komma omprövas vid fastställandet av eventuella slutgiltiga tullar.