(1)

Denna rekommendation syftar till att garantera öppet redovisade, proportionerliga och icke-diskriminerande villkor för användningen av system för elnätskommunikation och till att undanröja obefogade regleringshinder. System för elnätskommunikation omfattar både utrustning och nät.

(2)

Europeiska unionens regelverk för elektronisk kommunikation syftar till att upprätta de villkor som krävs för ett konkurrenskraftigt tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och för att säkerställa att användarna får maximalt utbyte när det gäller urval, pris och kvalitet. De nationella myndigheterna har som mål att främja konkurrens när det gäller tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät, vilket även omfattar elnätskommunikation. De bör därför undanröja alla omotiverade regler som utgör hinder i detta avseende, särskilt sådana som hindrar eldistributionsföretag från att utveckla och driva elnätskommunikation via sina nät.

(3)

Användande av system för elnätskommunikation omfattas endast av en allmän auktorisation enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (2), (nedan kallat ”auktorisationsdirektivet”). Denna auktorisation kan, när så är tillämpligt, innefatta de skyldigheter som anges i rådets direktiv 89/336/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (3), (nedan kallat ”EMC-direktivet”), Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (4), (nedan kallat ”terminaldirektivet”), ramdirektivet, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (5) (nedan kallat ”direktivet om samhällsomfattande tjänster”), när det gäller kommunikation i nödsituationer och nätets integritet. För att undvika diskriminering, korssubventionering och snedvridning av konkurrensen kan också skyldigheter åläggas vissa företag att i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (6) föra en sammanställd särredovisning av verksamhet utanför elsektorn, som elnätskommunikation.

(4)

Elnätskommunikation bedrivs över kabelbundna nät och därmed rör det sig om ledningsbundna media. Dessa nät använder inte radiofrekvenser för överföring i den mening som avses i bilaga B till auktorisationsdirektivet eller i Europaparlamentets och rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen (7) (nedan kallat ”radiospektrumbeslutet”).

(5)

System för elnätskommunikation omfattas av EMC-direktivet. Begreppet ”apparat” avser enligt definitionen i detta direktiv alla elektriska och elektroniska apparater tillsammans med utrustning och apparater och installationer som innehåller elektriska och/eller elektroniska komponenter. System för elnätskommunikation betraktas som fasta installationer som endast får tas i bruk om de uppfyller kraven i direktivet.

(6)

När det gäller elnätskommunikation kan kablarna för systemen redan vara i bruk för andra syften, och näten kan vara föremål för konstanta ändringar. Dessa särdrag, tillsammans med oönskade emissioners speciella natur längs kabelbundna nät, innebär att det inte är praktiskt att utföra mätningar på ett helt system. I stället är det lämpligt med en modell för att i efterhand hantera ledningsnäts störning av radiosystem, i enlighet med EMC-direktivet. Därför bör en bedömning göras om ett nät som består av utrustning som är förenlig med EMC-direktivet, som används för sitt avsedda syfte och som installerats och drivs i enlighet med god branschpraxis och utformats för att uppfylla de grundläggande kraven i EMC-direktivet, skall anses uppfylla kraven i det direktivet. Den dokumenterade goda branschpraxisen bör innefatta riktade ”in situ”-mätningar som visar att syftena med EMC-direktivet uppfylls när det gäller oönskad emission, särskilt på platser där störningsrisken kan antas vara större.

(7)

Denna strategi skall inte hindra medlemsstaterna från att av säkerhetsskäl vidta särskilda åtgärder som rör idrifttagande eller användning av utrustning för att skydda allmänna telenät eller mottagnings- eller sändningsstationer som används för säkerhetsändamål i tydligt definierade spektrumsituationer, i enlighet med artikel 6 i EMC-direktivet.

(8)

Om den störning som orsakas av ett system för elnätskommunikation inte kan åtgärdas av de parter som berörs, bör de behöriga myndigheterna begära bevis på att det berörda systemet uppfyller kraven och, när så är lämpligt, inleda en ytterligare bedömning. Denna bedömning bör omfatta en kontroll av att systemet uppfyller kraven i EMC-direktivet. Om bedömningen visar att så inte är fallet, bör de behöriga myndigheterna införa proportionerliga, icke-diskriminerande och öppet redovisade tillämpningsåtgärder för att se till att systemet anpassas till kraven i direktivet.

(9)

Om ett system bedöms vara förenligt med kraven, men icke desto mindre ger upphov till störning, bör medlemsstaternas behöriga myndigheter vidta särskilda åtgärder i enlighet med artikel 6 i EMC-direktivet i syfte att åtgärda störningar. De åtgärder som vidtas skall vara proportionerliga, icke-diskriminerande och öppet redovisade. Medlemsstaterna bör vid granskningen av om åtgärden är proportionerlig ta hänsyn till de berörda tjänsternas ekonomiska och sociala aspekter. Medlemsstaterna kan också ta hänsyn till den moderna elnätskommunikationsutrustningens tekniska kapacitet för att snabbt lösa störningsproblem genom att minska sändningarna på just de frekvenser och platser som orsakar störning, s.k. notching.

(10)

För att uppnå en enhetlig tillämpning av tillsynsåtgärder eller särskilda åtgärder enligt artikel 6 i EMC-direktivet bör de behöriga myndigheterna utbyta information med varandra och med kommissionen.

(11)

Detta tillvägagångssätt kommer, i kombination med regelbunden och detaljerad störningsrapportering, göra det möjligt att samla fler testresultat och erfarenheter från utbyggnaden av elnätskommunikation, framför allt med tanke på skyddet av användningen av radiospektrum. Rapporteringen bör till en början göras varje halvår, men kan varieras beroende på de resultat som fås fram.

(12)

År 2001 uppmanade kommissionen de europeiska standardiseringsorganen att utarbeta harmoniserade europeiska standarder för ledningsnät som inbegriper digital abonnentanslutning (DSL), koaxialkabel, Ethernet och elnätskommunikation (8). De europeiska standardiseringsorganens arbete har dock inte slutförts än. För att underlätta utvecklingen av en harmoniserad europeisk standard för ledningsnät och apparater bör de nationella myndigheterna övervaka utvecklingen i nära samarbete med marknadsaktörerna.

(13)

Kommunikationskommittén har konsulterats i enlighet med förfarandet i artikel 22.2 i ramdirektivet.