15.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 97/57

(1)

Det grundläggande ansvaret för förebyggande, hantering och lösning av konflikter i Afrika ligger hos afrikanerna själva.

(2)

Ramen för verksamhet i samband med förebyggande, hantering och lösning av konflikter i Afrika fastställs i internationell rätt.

(3)

Förenta nationernas säkerhetsråd har det grundläggande ansvaret för att upprätthålla fred och säkerhet enligt Förenta nationernas stadga.

(4)

Vid utformningen av beslut i FN:s säkerhetsråd tillvaratas Europeiska unionens ståndpunkter och intressen genom tillämpning av artikel 19 i Fördraget om Europeiska unionen.

(5)

Rådet antog den 26 januari 2004 gemensam ståndpunkt 2004/85/GUSP om förebyggande, hantering och lösning av konflikter i Afrika (1).

(6)

Rådet godkände den 22 november 2004 handlingsplanen för ESFP-stöd till fred och säkerhet i Afrika och slutsatserna om fred och säkerhet i Afrika och stödde den 13 december 2004 riktlinjerna för genomförande av den handlingsplanen. I detta sammanhang betonade rådet att åtgärder inom ramen för GUSP (inklusive ESFP-stöd), den fredsbevarande resursen för Afrika, gemenskapsinstrument och bilaterala åtgärder från medlemsstaternas sida kompletterar varandra.

(7)

Främjandet av fred, säkerhet och stabilitet på kontinenten är ett av målen för Afrikanska unionen (AU) och en fredlig lösning av konflikter mellan medlemsstaterna är en av principerna i den konstituerande rättsakt genom vilken AU inrättades. Förebyggande, hantering och lösning av konflikter har varit föremål för dialog med Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) och dess efterföljare AU samt finns med i Kairoförklaringen och handlingsplanen från Kairo. AU och afrikanska subregionala organisationer är de centrala aktörerna när det gäller att förebygga, hantera och lösa konflikter i Afrika.

(8)

Effektivt konfliktförebyggande kräver strategier för att skapa förutsättningar för en stabil och mer förutsägbar internationell miljö samt övergripande och balanserat stöd och utvecklingsbiståndsprogram för att avlasta det tryck som utlöser våldsamma konflikter. Ekonomiska faktorers betydelse för konflikter i Afrika samt diplomatiska och ekonomiska åtgärders potential för att förebygga och lösa våldsamma konflikter måste också tas med i beräkningen.

(9)

Det finns ett samband mellan konfliktförebyggande och demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och sunt styrelseskick, där utvecklingssamarbete spelar en strategisk roll för att stärka förmågan till fredlig hantering av konflikter.

(10)

Sambandet mellan hiv/aids och konflikter måste beaktas i all politik för fred och säkerhet. I alla skeden av en konflikt, från förebyggande till återuppbyggnad, skapar instabilitet förutsättningar för att pandemin skall spridas i snabbare takt. Spridningen av hiv/aids i sig har allvarliga socioekonomiska och politiska konsekvenser på kort och lång sikt.

(11)

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater ingick i Cotonou den 23 juni 2000 ett partnerskapsavtal med AVS-staterna.

(12)

Europaparlamentet antog den 30 november 2000 en resolution om kvinnors deltagande i fredlig lösning av konflikter och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen antog den 21 mars 2002 en resolution om jämställdhetsfrågor.

(13)

Rådet antog den 8 december 2003 EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt.

—

förebyggande av konflikter genom försök att komma tillrätta med de mer strukturella grundläggande orsakerna samtidigt som de direkta orsakerna – de utlösande faktorerna – till våldsamma konflikter också angrips,

—

krishantering genom inriktning på akuta faser av konflikter och genom stöd till insatser för att få slut på våldet med användning av alla åtgärder som står till buds, inklusive politiskt och praktiskt stöd till regionala och subregionala initiativ för att få till stånd och stödja ett avtal om eldupphör mellan alla berörda parter samt, när så behövs, genom en krishanteringsinsats,

—

fredsskapande genom stöd till initiativ till att hindra våldsamma konflikter och förbereda och stödja fredliga lösningar av sådana konflikter,

—

återuppbyggnad genom stöd till ekonomiskt, politiskt och socialt återuppbyggande av stater och samhällen efter konflikter för att förhindra att våldet trappas upp på nytt och främja varaktig fred.

—

utvecklingen av internationella rättsordningar, mekanismer för tvistlösning samt samarbetsarrangemang på regional nivå, särskilt inrättandet av Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd i juni 2004,

—

institutionsuppbyggnad genom att öka effektiviteten inom afrikanska nationella institutioner för säkerhet och rättsliga institutioner, inbegripet för insatser mot terrorism, samt genom att fastställa särskilda åtgärder för att bistå afrikanska länder i genomförandet av deras åtaganden enligt befintliga internationella instrument på alla berörda områden, däribland kampen mot terrorism och olaga handel,

—

stöd vid ratifikationen och det fulla genomförandet av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, som kan spela en viktig roll vid utformningen av nationella institutioner för kampen mot straffrihet. Detta innefattar en förstärkning av de rättsliga institutionerna, som spelar en viktig kompletterande roll i sammanhanget. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas krigsförbrytelser som tas upp i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, till exempel beordring eller värvning av barn till krigstjänstgöring, vilket kraftigt påverkar konfliktdrabbade länder.

—

att stödja integrering av konfliktförebyggande aspekter inom ramen för gemenskapens utvecklings- och handelspolitik och dess därmed förbundna landsstrategier och regionala strategier,

—

att i utvecklings- och handelssamarbetet vid behov införa konfliktindikatorer och verktyg för bedömning av samarbetets freds- och konfliktrelaterade effekter, för att minska risken att bistånd och handel bidrar till konflikter och maximera bådas positiva effekter på fredsskapandet,

—

att garantera att påtaglig utdelning snabbt når hela befolkningen,

—

att förbättra samordningen mellan gemenskapens och dess medlemsstaters insatser på detta område,

—

att förbättra utvecklings- och handelssamarbetet med regionala, subregionala och lokala aktörer för att säkerställa överensstämmelsen mellan initiativen och stödja afrikansk verksamhet,

—

att samordna sina insatser med internationella finansinstitut.

—

samarbeta för att främja internationell respekt för vapenembargon och andra relevanta beslut av FN:s säkerhetsråd samt stödja initiativ till att sådana åtgärder genomförs verkningsfullt,

—

fortsätta att stödja och aktivt beakta regionala initiativ som bidrar till att förhindra och bekämpa olaglig vapenhandel,

—

samarbeta för att uppmuntra associerade länder att ansluta sig till de principer som har antagits och de åtgärder som har vidtagits av EU. EU skall dessutom överväga stöd till afrikanska insatser för att förbättra kontroll av tillverkning, import och export av vapen, stöd till kontroll eller utrensning av överskott av handeldvapen samt stöd till afrikanska insatser för att ta itu med problem som rör handeldvapen i enlighet med rådets gemensamma åtgärd 2002/589/GUSP av den 12 juli 2002 om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen (2),

—

fortsätta att stödja FN:s handlingsprogram mot alla aspekter av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen samt förhandlingarna om protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar och komponenter till sådana samt ammunition, vilket utgör ett tillägg till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som antogs av FN:s generalförsamling den 31 maj 2001.

—

sträva efter att åtgärda ekonomiska faktorer som underblåser konflikter,

—

sträva efter att främja ytterligare integrering av Afrika i världsekonomin och stödja en jämn tillgång till de vinster och de möjligheter detta skulle medföra för hela samhället,

—

stödja ekonomiskt och politiskt samarbete, till exempel regionala stabiliseringsarrangemang, för att stärka förbindelserna mellan parter som en fredsskapande åtgärd både i förebyggande syfte och efter konflikter,

—

arbeta för att se till att regionala åtgärder för integrering av handel, inom ramen för en politik som omfattar skyddsnät för utsatta grupper, stödjer förebyggande och lösning av konflikter,

—

samarbeta för att uppnå ett allmänt iakttagande av embargon som rör olagligt utnyttjande av och handel med mycket värdefulla varor och andra relevanta beslut av FN:s säkerhetsråd samt stödja initiativ till att verkningsfullt genomföra sådana åtgärder,

—

aktivt arbeta för att finna metoder att stävja olagligt utnyttjande av naturresurser, som bidrar till att våldsamma konflikter bryter ut, trappas upp och fortsätter,

—

vid behov tillämpa restriktiva åtgärder, däribland ekonomiska och finansiella sanktioner, mot aktörer som utnyttjar och förvärrar våldsamma konflikter. I detta sammanhang behövs en fortsatt reflektion över den (positiva eller negativa) roll som den privata sektorn kan spela när det gäller förebyggande och lösning av konflikter.

—

bedöma den viktiga roll som ”icke-statliga aktörer” kan spela antingen för att underblåsa konflikter eller att bidra till att lösa eller förebygga dem; vilket förhållandet än är, behöver deras roll och hur de kan bidra positivt redas ut,

—

uppmuntra tillämpningen av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet genom att se till att ett jämställdhetsperspektiv beaktas vid planering, genomförande och utvärdering av en konflikts följder, behoven hos de olika aktörerna i en konflikt samt nivån för och arten av deltagande i beslutsfattandet vid förebyggande, hantering och lösning av konflikter, inklusive fredsprocesser och fredsförhandlingar,

—

på ett effektivt och övergripande sätt ta itu med konsekvenserna av väpnad konflikt på barn på kort, medellång och lång sikt, genom att utnyttja den uppsättning verktyg som står till förfogande och bygga på såväl tidigare som pågående insatser, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolutioner 1460 och 1539 om barn och väpnad konflikt samt EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt. EU skall också försöka påverka aktörer i tredjeländer (både regeringar, icke-statliga aktörer och väpnade grupper), så att verksamma åtgärder vidtas för att skydda rättigheterna för de barn som berörs av väpnade konflikter.

—

utveckla och organisera sina egna resurser för att stödja reformer på säkerhetsområdet inom ramen för demokratiska principer, respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och sunt styrelseskick, i synnerhet i länder där våldsamma konflikter håller på att övergå i hållbar fred,

—

fortsätta och befästa sitt stöd för att hantera de problem som följer av den destabiliserande anhopningen och okontrollerade spridningen av handeldvapen,

—

öka sitt stöd till nedrustning och hållbar återanpassning av demobiliserade före detta soldater med särskild uppmärksamhet på behov som rör jämlikhet och behov för barn som har värvats för att delta i militär verksamhet,

—

öka sitt bistånd till röjning av kvarvarande landminor samt främja medvetenheten om minor samt uppmuntra och stödja en förstärkning av Afrikas resurser för minröjning,

—

fortsätta att stödja åtgärder för att underlätta återanpassning av fördrivna befolkningsgrupper efter konflikter, med beaktande av de relevanta riktlinjerna beträffande internflyktingar från FN:s generalsekreterares företrädare,

—

uppmuntra försoning och stödja det återuppbyggnadsarbete som är nödvändigt för att ge länder möjlighet att efter konflikter på nytt inleda en långsiktig utveckling,

—

i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2003/444/GUSP av den 16 juni 2003 om den internationella brottsmålsdomstolen (3), i den politiska dialogen med sina afrikanska motparter bekräfta sitt starka engagemang för att stödja Internationella brottmålsdomstolen och sin ståndpunkt beträffande de av Förenta staterna föreslagna bilaterala avtalen om icke-överlämnande.