(1)

Till följd av uppgifter som framkommit i pressen under sommaren 2003, begärde kommissionen upplysningar från Frankrike angående det anbud som det offentligägda kärnenergiholdingbolaget Areva lagt på Alstomkoncernens överförings- och distributionssektor (Transmission et Distribution, nedan kallad ”T & D”) samt andra upplysningar angående en rad åtgärder som vidtagits till förmån för Alstomkoncernen, som vid tidpunkten i fråga hade stora finansiella svårigheter.

(2)

Genom skrivelser av den 8 och 14 augusti 2003 meddelade Frankrike kommissionen att den franska staten den 2 augusti 2003 slutit ett avtal med Alstomkoncernen och 32 banker om att Alstomkoncernen, som hotades av konkurs, skulle beviljas en rad stödåtgärder inom ramen för en undsättnings- och omstruktureringsplan för företaget.

(3)

Genom en skrivelse av den 27 augusti 2003 underättade kommissionen Frankrike om att den övervägde att besluta om ett föreläggande om att avbryta utbetalningen avseende vissa av de planerade stödåtgärderna. Genom en skrivelse av den 28 augusti 2003 begärde kommissionen ytterligare upplysningar angående en rad åtgärder som tycktes hänga samman med, men som inte ingick i, det åtgärdspaket som Frankrike rapporterat om.

(4)

Frankrikes svar på kommissionens skrivelser mottogs den 4 september 2003. Den 10 september 2003 begärde Frankrike en förlängning av tidsfristen för att tillhandahålla de upplysningar som kommissionen efterfrågat den 28 augusti 2003, angående de sammanhängande åtgärderna. Kommissionen avvisade denna begäran genom en skrivelse av den 15 september 2003.

(5)

Flera arbetsmöten hölls mellan Frankrike och kommissionen i september 2003, under vilka Frankrike lade fram en rad arbetsdokument för kommissionen.

(6)

Genom sitt beslut av den 17 september 2003 inledde kommissionen det formella granskningsförfarande som anges i artikel 88.2 i fördraget med avseende på såväl det åtgärdspaket som Frankrike rapporterat om som de sammanhängande åtgärderna.

(7)

För övrigt konstaterade kommissionen att de sammantagna förutsättningarna var uppfyllda för att Frankrike skulle åläggas att inte genomföra vare sig förvärvet av kapitalandelar i Alstomkoncernen eller beviljandet av ett lån med efterställd rätt till betalning. Kommissionen beslutade att ge behörighet åt kommissionens ledamot med ansvar för konkurrensfrågor att, med kommissionens ordförandes godkännande, anta och delge Frankrike ett föreläggande om att avbryta utbetalningen av vissa stöd senast den 22 september 2003, om inte Frankrike gjorde ett offentligt åtagande att inte delta i finansieringsåtgärder som automatiskt och oåterkalleligen medför förvärv av andelar i Alstomkoncernens egna kapital, utan kommissionens förhandsgodkännande i enlighet med de tillämpliga reglerna om statligt stöd.

(8)

Den 19 september 2003 delgav Frankrike kommissionen ett nytt förslag till avtal som höll på att förhandlas fram mellan Alstom, de fordringsägande bankerna och den franska staten och som skulle ersätta avtalet av den 2 augusti 2003. I en skrivelse av den 22 september 2003 noterade kommissionen detta nya avtal och meddelade Frankrike att de villkor som kommissionen ställt den 17 september 2003 nu hade uppfyllts och att det därmed inte längre fanns anledning att utfärda det föreläggande om att avbryta utbetalningen som behörighetsförklaringen avsåg.

(9)

Ett slutligt avtal delgavs kommissionen den 26 september 2003. Det angavs samtidigt att kommissionen sedan skulle få ytterligare upplysningar om detaljerna i den ändrade planen.

(10)

Genom sitt beslut av den 15 oktober 2003 utvidgade kommissionen det formella granskningsförfarandet i enlighet med artikel 88.2 i fördraget till att omfatta de nya åtgärder som anmälts (2).

(11)

Kommissionens beslut av den 17 september och 15 oktober 2003 har offentliggjorts gemensamt i Europeiska unionens officiella tidning (3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärderna i fråga.

(12)

Genom en skrivelse av den 31 oktober 2003 begärde kommissionen ytterligare upplysningar från Frankrike. Den 11 november 2003 påpekade kommissionen i en skrivelse till Frankrike vissa förseningar när det gällde tillhandahållandet av uppgifter som var nödvändiga för kommissionens bedömning.

(13)

Genom skrivelser av den 24 och 25 november 2003 delgav Frankrike kommissionen en första serie upplysningar angående avyttringen av Alstoms T & D-sektor och angående de sammanhängande åtgärderna.

(14)

Efter att ha skickat en påminnelse till Frankrike den 2 december 2003, mottog kommissionen den 5 december 2003 en skrivelse som innehöll kompletterande upplysningar till meddelandena av den 8 och 14 augusti och 26 september 2003, samt svar på de ytterligare frågor som kommissionen ställt den 31 oktober 2003.

(15)

Genom en skrivelse av den 3 december 2003 begärde kommissionen ytterligare upplysningar från Frankrike angående de sammanhängande åtgärderna.

(16)

Mellan den 3 och 8 december 2003 mottog kommissionen 46 synpunkter från berörda tredje parter. Dessa synpunkter har översänts till Frankrike, som givits tillfälle att bemöta dem. Synpunkterna översändes genom skrivelser av den 22 december 2003 och 12 och 16 januari 2004.

(17)

Genom en skrivelse av den 24 december 2003 begärde Frankrike en ytterligare tidsfrist på 20 arbetsdagar för att svara på de kompletterande frågor som kommissionen ställt den 3 december 2003. Kommissionen godtog denna begäran vilket meddelades i en skrivelse av den 13 januari 2004.

(18)

Genom en skrivelse av den 12 januari 2004 informerade kommissionen Frankrike om att den oberoende expert som, genom det anbudsförfarande som kommissionen organiserat, utsetts för att bistå kommissionen i analysen av omstruktureringsplanen för Alstom, var företaget BearingPoint France SAS.

(19)

Genom en skrivelse av den 22 januari 2004 begärde Frankrike en ytterligare förlängning, med ungefär en månad, av tidsfristen för att bemöta de synpunkter som kommit in från berörda tredje parter. Förlängningen godtogs av kommissionen, vilket meddelades genom en skrivelse av den 27 januari 2004.

(20)

Den 30 januari 2004 begärde kommissionen ytterligare upplysningar från Frankrike, rörande bland annat omfattningen av avyttringen av Alstoms T & D-sektor. Frankrike svarade på denna begäran genom en skrivelse av den 16 februari 2004.

(21)

Den 11 februari 2004 svarade Frankrike på kommissionens skrivelse av den 3 december 2003 angående de sammanhängande åtgärderna. Då vissa uppgifter i detta svar fortfarande var ofullständiga, begärde kommissionen genom en skrivelse av den 19 februari 2004 att Frankrike skulle precisera sig på vissa punkter. Genom en skrivelse av den 9 mars 2004 tillhandahöll Frankrike de begärda upplysningarna.

(22)

Genom en skrivelse av den 10 mars 2004 påminde kommissionen Frankrike om att man fortfarande väntade på det bemötande av synpunkterna från tredje parter som Frankrike lovat att inkomma med senast den 1 mars. Frankrikes svar, som också innehöll uppgifter om vissa ändringar av den ursprungliga omstruktureringsplanen, meddelades kommissionen genom en skrivelse av den 15 mars 2004.

(23)

Under månaderna april och maj 2004 hölls ett antal arbetsmöten mellan Frankrike och kommissionen för att diskutera en anpassning av det finansieringspaket som ursprungligen föreslagits av Frankrike och vilka kompensationsåtgärder som skulle behöva vidtas för att stödet skulle kunna godkännas. Efter dessa möten ingav Frankrike två skrivelser till kommissionen, daterade den 21 och 26 maj 2004, där Frankrike gjorde ett antal åtaganden angående åtgärderna i fråga och meddelade vilka ändringar som gjorts i förhållande till de åtgärder som ursprungligen planerats. Kommissionen erhöll sedan ytterligare upplysningar från Frankrike genom skrivelser av den 7, 9, 10, 18 och 25 juni 2004.

(24)

Alstom är ett aktiebolag som lyder under fransk rätt och är noterat på börserna i Paris, London och New York. Under räkenskapsåret 2002/03 hade koncernen en omsättning på 21,4 miljarder euro, ett negativt rörelseresultat på 507 miljoner euro och en nettoförlust på 1,38 miljarder euro. Den 31 mars 2003 hade Alstom cirka 110 000 anställda, fördelat på 70 länder, varav 62 000 i Europa.

(25)

Före den pågående omstruktureringen bedrev Alstom konstruktions-, tillverknings- och underhållsverksamhet inom fyra områden: energi (nedan kallad sektorn ”Power”), överföring och distribution (nedan kallad sektorn ”T & D”), järnvägstransport (nedan kallad sektorn ”Transport”) och varvsindustrin (nedan kallad sektorn ”Marine”).

(26)

Under räkenskapsåret 2003/04 uppgick Alstoms omsättning till 16,7 miljarder euro, vilket innebär en tillbakagång med 10 % i förhållande till räkenskapsåret 2002/03 beräknat på en jämförbar grund. Trots ett positivt rörelseresultat på 300 miljoner euro (och en rörelsemarginal på 1,8 %), ökade Alstoms nettoförlust till 1,86 miljarder euro, varav 655 miljoner kunde hänföras till omstruktureringskostnader och 460 miljoner till finansiella kostnader.

(27)

Utvecklingen av rörelseresultatet för varje sektor visas i tabell 1.

Tabell 1

Uppgifter om företaget

(28)

Frankrike förklarar att Alstoms svårigheter orsakats av en samverkan mellan flera faktorer. Koncernen drabbades först och främst av den allmänna avmattningen i ekonomin efter händelserna den 11 september 2001. Frankrike påpekar också att avregleringen av vissa marknader (bland annat elmarknaden och, i mindre utsträckning, transportmarknaden) också varit en faktor som bidragit till företagets svårigheter.

(29)

Koncernen drabbades dessutom av allvarliga tekniska problem med de stora gasturbinerna GT24 och GT26, som köpts från den svenska koncernen ABB. Vidare stötte Alstom på svårigheter i samband med försäljningen av tåg till Förenade kungariket. Slutligen led företaget förluster på grund av att inga beställningar av kryssningsfartyg gjordes under räkenskapsåren 2001/02 och 2002/03, och vissa förluster orsakades av Renaissance Cruises konkurs.

(30)

Från våren 2003, då Alstom meddelade sina svårigheter och omfattningen av förlusterna, drabbades koncernen av en allvarlig förtroendekris. Orderingången minskade eftersom kunderna inte längre kände sig säkra på att företaget skulle kunna fullgöra sina skyldigheter under de kommande åren. Leverantörerna införde strängare betalningsvillkor och finansinstituten beslutade att minska beloppen på de garantier som ställdes för Alstoms registrerade order.

(31)

Till följd av händelserna den 11 september 2001 minskade dessutom många försäkringsbolag sina riskåtaganden gentemot sina kunder och satte upp strängare villkor gentemot Alstom för beviljande av garantier. För att kunna fortsätta sin verksamhet på dessa marknader är Alstom dock beroende av garantier för genomförandet av långsiktiga kontrakt. Utan dessa garantier kan Alstom inte ta hem några nya order.

(32)

I mars 2002 fattades beslut om en första återhämtningsplan för Alstom (”Restore value”) som dock bara delvis genomfördes. En andra plan, som innehöll de ursprungliga förslagen men som var mer omfattande, fastställdes i mars 2003 och ändrades och förstärktes i januari 2004. Denna andra plan anses av Frankrike vara den omstruktureringsplan som skall täcka perioden från räkenskapsåret 2002/03 till räkenskapsåret 2005/06. I planen ingår tre typer av åtgärder: avyttringar som syftar till att återinrikta koncernen på den huvudsakliga verksamheten, en industriell omorganisering och en finansiell omstrukturering.

(33)

När det gäller den första typen av åtgärder, som handlar om återinriktning på koncernens huvudsakliga verksamhet, har Alstom genomfört avyttringar som lett till en minskad omsättning med 4,3 miljarder euro (– 20 % jämfört med 2002/03) och en minskning av antalet anställda med 30 000 personer (– 27 %).

Följande avyttringar har genomförts:

(34)

Den andra typen av åtgärder omfattar en industriell omorganisering av Alstoms huvudsakliga verksamhet, som kan indelas i följande tre sektorer för vilka den totala omsättningen beräknas uppgå till 16 miljarder euro under 2005/06:

Den totala omsättningen inbegriper även sektorn Power Conversion (omsättning 0,5 miljarder euro), delen ”Corporate” (0,2 miljarder euro) och en negativ justering på koncernnivå (koncernbuffert) på 1 miljard euro.

(35)

I var och en av dessa sektorer skall omstruktureringsåtgärder genomföras enligt följande:

(36)

(37)

När det gäller den tredje typen av åtgärder, finansiell omstrukturering, har ett finansieringspaket utformats bestående av åtgärder som skall vidtas av Alstom, staten och ett antal banker.

(38)

Ett första paket hade fastslagits i ett avtal av den 2 augusti 2003. Efter att kommissionen inlett det formella granskningsförfarandet inkom Frankrike den 26 september 2003 med ett nytt avtal, där avgörande ändringar gjorts och där inga åtgärder längre ingick som automatiskt och oåterkalleligen skulle medföra att den franska staten förvärvade andelar i Alstomkoncernens egna kapital utan kommissionens förhandsgodkännande, i enlighet med gemenskapens regler om statligt stöd. Detta nya avtal, vars villkor beskrivs här nedan, har ersatt avtalet av den 2 augusti 2003.

(39)

Avtalet innehåller först och främst (åtgärd 1) ett åtagande från den franska staten om tecknande av en riktad emission av efterställda tidsbegränsade värdepapper som kan omvandlas till aktier (titres subordonnés à durée déterminée remboursables en actions, TSDDRA) till ett belopp på 300 miljoner euro. Dessa värdepapper kan omvandlas enligt kursen 1 TSDDRA för 1 aktie och har tecknats till ett pris på 1,25 euro. De har en tidsbegränsning på 20 år och är räntebärande till en fast årlig räntesats på 2 % fram till kommissionens beslut. Dessa värdepapper utgör efterställda skuldförbindelser, som också är efterställda andra efterställda skuldförbindelser såsom konvertibla obligationer (obligations remboursables en actions, ORA), tidsbegränsade efterställda lån (prêts subordonnés à durée déterminée, PSDD) och tidsbegränsade efterställda värdepapper (titres subordonnés à durée déterminée, TSDD) (7).

(40)

Omvandlingen är underställd följande villkorsklausul: ”De TSDDRA som emitteras av företaget och tecknas av staten skall omvandlas till stamaktier i företaget enligt kursen en stamaktie med nominellt värde 1,25 euro per TSDDRA, på det enda villkoret att Europeiska kommissionen fattar ett beslut där den förklarar att statens tecknande av TSDDRA som emitteras av Alstom och dessa värdepappers omvandling till aktier utgör statligt stöd som är förenligt med den gemensamma marknaden eller inte utgör statligt stöd. Denna omvandling till aktier skall ske automatiskt och fullständigt den första arbetsdagen efter statens mottagande av kommissionens beslut.”

(41)

Staten har förbundit sig att inte avyttra vare sig TSDDRA eller de aktier som dessa kan omvandlas till, förrän företagets återhämtning är helt genomförd.

(42)

Bankerna å sin sida har oåterkalleligen förbundit sig att teckna sig för en kapitalökning, som godkändes vid bolagsstämman den 18 november 2003 och som genomförs i form av en riktad emission, till ett belopp av 300 miljoner euro och till ett pris av 1,25 euro per aktie.

(43)

Enligt avtalet skall företaget också beviljas kortfristig interimsfinansiering på totalt 1,5 miljarder euro (åtgärd 2). Staten har, antingen direkt eller genom det offentliga finansinstitutet Caisse des dépôts et consignations (CDC), förbundit sig att förnya de företagscertifikat som tecknats för 300 miljoner euro, fram till utgången av en period om tolv på varandra följande månader räknat från den sista emission som skett före den 8 februari 2004. Staten har också förbundit sig att teckna ytterligare företagscertifikat på upp till 900 miljoner euro. Statens åtaganden i form av tecknande av företagscertifikat motsvarar alltså 1,2 miljarder euro.

(44)

De 900 miljonerna i ytterligare företagscertifikat tecknades i sin helhet och återbetalades sedan av Alstom. Den 23 december 2003 kunde företaget betala tillbaka 800 miljoner euro tack vare erhållandet av den långsiktiga finansiering (TSDDRA, TSDD och PSDD) som beskrivs i skälen 39, 47 och 48. I januari 2004 återbetalades sedan 100 miljoner euro med hjälp av intäkterna från försäljningen av sektorn T & D till Areva.

(45)

Bankerna bidrar å sin sida med 300 miljoner euro i form av tecknande av företagscertifikat och förbinder sig att förnya dessa fram till utgången av en period om tolv på varandra följande månader räknat från den sista emissionen före den 8 februari 2004.

(46)

I avtalet ingår också (åtgärd 3) bankernas utställande av syndikerade garantier på 3,5 miljarder euro, varav 65 %, det vill säga 2,275 miljarder euro, motgaranteras av staten. Systemet var tänkt att fungera på så sätt att garantier skulle ställas ut till dess att det totala riskåtagandet uppnått 3,5 miljarder euro. Löptiden för affärsavtal som garanteras på detta sätt får inte överstiga sju år. Motgarantierna har ställts ut via Caisse française de développement industriel (CFDI), som ingår i gruppen Banques Populaires. Det bör noteras att Frankrike i sina hänvisningar till denna åtgärd ser motgarantierna som beviljade av staten.

(47)

Den fjärde åtgärden är ett tidsbegränsat efterställt lån (prêt subordonné à durée déterminée, PSDD) med en löptid på fem år som uppgår till 1,5 miljarder euro, varav staten bidrar med 300 miljoner och bankerna med 1,2 miljarder (åtgärd 4). I sina kommentarer av den 5 december 2003 angav Frankrike att detta lån i slutändan beviljats av CFDI. Staten hade begränsat sig till att garantera CFDI för lånebeloppet. Räntesatsen för PSDD är Euribor + 450 räntepunkter, varav 300 räntepunkter utfaller vid utgången av varje ränteperiod och 150 räntepunkter kapitaliseras och utfaller i slutet av låneperioden. Lånet utgör en efterställd skuldförbindelse, men är inte efterställt TSDDRA, TSDD eller ORA.

(48)

Frankrike har åtagit sig att oåterkalleligen teckna sig för en riktad emission av tidsbegränsade efterställda värdepapper (TSDD) till ett värde av 200 miljoner euro under 15 år (åtgärd 5, tidigare åtgärd 4a). Räntesatsen för dessa TSDD är referensräntan plus 500 räntepunkter per år, varav 350 räntepunkter utfaller årligen vid utgången av ränteperioden och 150 räntepunkter kapitaliseras och utfaller i slutet av låneperioden. Dessa värdepapper är efterställda ORA, PSDD och/eller oprioriterade lån.

(49)

Utöver de åtgärder som redan nämnts, har bankerna ställt ut garantier för en emission till ett belopp som ursprungligen fastställdes till 1 miljard euro i konvertibla obligationer (ORA), med företrädesrätt för företagets befintliga aktieägare. Dessa ORA, för vilka totalbeloppet slutligen fastställdes till 900 miljoner euro, kan omvandlas till aktier efter fem år räknat från datumet för lanseringen av emissionen. Villkoren för denna emission är följande: en räntekupong på 2 % som kapitaliseras i slutet av år 2004, en omvandlingskurs på 1 ORA mot 1 aktie, ett teckningspris på 1,40 euro och en överkurs på 10–20 %. Dessa skuldförbindelser är efterställda PSDD, men inte TSDDRA och TSDD.

(50)

I tabell 3 ges en översikt över de åtgärder som ingår i det finansieringspaket till förmån för Alstom som anmälts av Frankrike den 26 september 2003, och som ersätter avtalet från den 2 augusti 2003.

Tabell 3

Beskrivning av finansieringspaketet, version september 2003

(51)

I maj 2004 underrättade Frankrike kommissionen om ändringar i det finansieringspaket som just beskrivits, vilka skulle genomföras av staten och bankerna under sommaren 2004. Det nya paketet innehåller två ändringar som rör de befintliga åtgärderna samt en ny åtgärd.

(52)

Först och främst slopas statens motgarantier av bankernas syndikerade garantier (åtgärd 3) och ersätts med en motgarantimekanism som skall täcka ett nytt system av syndikerade garantier som ställs ut av bankerna motsvarande ett riskåtagande på 8 miljarder euro. Dessa nya garantier omfattas av följande motgarantimekanism: Förluster täcks i första hand av en kontantsäkerhet på 700 miljoner euro som ställs av företaget. I andra hand skall förluster täckas av motgarantier på 1,3 miljarder euro, där staten deltar pari passu med 1,25 miljarder euro och bankerna med 50 miljoner euro. Förluster utöver 2 miljarder euro täcks inte längre av några motgarantier och bärs helt och hållet av de banker som ställt ut garantierna. Dessa syndikerade garantier skall kunna ställas ut under en period på två år räknat från när detta system träder i kraft, vilket beräknas ske sommaren 2004. Under denna period skall, å ena sidan, avskrivningen av befintliga garantier till följd av Alstoms fullgörande av avtal och leveranser av varor medföra en minskning av det aktuella riskåtagandet inom ramen för garantisystemet. Å andra sidan kommer under samma period nya garantier att ställas ut inom ramen för systemet, upp till ett tak på 8 miljarder i riskåtagande. När perioden för utställande av garantier har löpt ut och inga fler garantier får ställas ut, kommer riskåtagandet att minska i takt med att garantierna skrivs av. Parallellt med detta skall motgarantierna skrivas av på så sätt att de hela tiden motsvarar minst 25 % av riskåtagandet inom ramen för garantisystemet. Motgarantierna på 1,3 miljarder euro skrivs av i första hand, och kontantsäkerheten på 700 miljoner euro först därefter. Av detta följer att riskåtagandet för statens del bör ha minskat till noll till i slutet av 2008/början av 2009, i stället för slutet av 2011/början av 2012 vilket var fallet enligt den tidigare mekanismen, där statens motgarantier inte omfattades av någon företrädesrätt i fråga om avskrivning. Det bör påpekas att riskåtagandet på 8 miljarder euro inte motsvaras enbart av utställandet av nya garantier. Alla garantier som ställts ut av bankerna efter september 2003 och som alltså inte längre omfattas av statens motgarantier motsvarande 65 % och, på vissa villkor och i begränsad omfattning, garantier som ställts ut före september 2003, kan nämligen överföras till detta nya system med syndikerade garantier på 8 miljarder euro, och därmed omfattas av den nya motgarantimekanismen.

(53)

Vidare förbinder sig Frankrike att under sommaren 2004 omvandla sina fordringar gentemot Alstom, bestående av PSDD på 300 miljoner euro som innehas av CFDI (åtgärd 4) och TSDD för 200 miljoner euro (åtgärd 5), till kapitalandelar. Bankerna skall likaså ha möjlighet att omvandla delar av sina fordringar på Alstom till kapitalandelar.

(54)

En ytterligare kapitalökning skall genomföras under sommaren 2004, med i storleksordningen 1–1,2 miljarder euro (åtgärd 6). Staten bidrar till denna kapitalökning i en omfattning som står i proportion till dess andel av företagskapitalet, efter omvandling av TSDDRA, det vill säga med en procentandel som bör ligga mellan 17 och 18,5 %. Staten kommer följaktligen att teckna andelar till ett belopp på mellan 170 och 222 miljoner euro. Resten skall placeras på marknaden och garanteras av ett banksyndikat. Denna kapitalökning syftar särskilt till att få in de 700 miljoner euro som behövs till den kontantsäkerhet som skall täcka de första förlusterna enligt det nya systemet med syndikerade bankgarantier.

(55)

I tabell 4 ges en översikt över de åtgärder som ingår i det nya åtgärdspaket som är föremål för detta beslut.

Tabell 4

Beskrivning av finansieringspaketet, version maj 2004

(56)

(57)

(58)

Utöver de åtgärder som nämns ovan, hänvisades det i avtalet av den 2 augusti 2003 till en åtgärd som kommissionen redan fått kännedom om via pressen och som Frankrike uppmanats att lämna upplysningar om genom en skrivelse av den 10 juli 2003 (åtgärd 7, tidigare åtgärd 5): Enligt pressuppgifter skulle kärnenergiholdingbolaget Areva ha lagt ett bud på Alstoms T & D-sektor, till ett belopp som förmodades överstiga 1 miljard euro. Enligt Frankrike hade den franska staten gett sitt godkännande (9), vid tillsynsorganets möte den 1 juli 2003, angående förslaget från Arevas styrelse att ge Alstom ett köpeanbud på denna sektor. Det bör noteras att denna åtgärd uttryckligen omnämns i omstruktureringsplanen och i avtalet av den 2 augusti 2003.

(59)

Utöver detta har kommissionen fått vetskap om en rad icke anmälda åtgärder, angående vilka Frankrike uppmanats att lämna upplysningar genom skrivelser av den 28 augusti och 3 december 2003:

(60)

Ett formellt granskningsförfarande inleddes i syfte att kontrollera huruvida de åtgärder som hade kommit till kommissionens kännedom under sommaren 2003 utgjorde stöd som kunde anses förenligt med den gemensamma marknaden. Trots att åtgärderna i fråga hade sitt ursprung i statliga resurser och att de möjliggjorde för Alstom att fortsätta sin verksamhet på de berörda marknaderna, vilket riskerade att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna, hävdade Frankrike att vissa av åtgärderna (bland annat åtgärd 1) inte utgjorde statligt stöd. Frankrike hade för övrigt lämnat otillräckliga uppgifter om åtgärderna 7–10, medan resten av åtgärderna ansågs utgöra stöd till undsättning och omstrukturering. Det rådde tvivel om att alla stödåtgärderna tillsammans uppfyllde de kriterier som fastställs i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (10) (nedan kallade ”riktlinjerna”). Tvivlet gällde särskilt de åtgärder som av Frankrike ansågs utgöra undsättningsstöd, då en omstruktureringsplan redan hade satts i verket.

(61)

Som en följd av detta genomförde Frankrike, efter att ha slutit ett nytt avtal med bankerna, en rad ändringar av de ursprungliga stödåtgärderna. Dessa åtgärder anmäldes till kommissionen den 26 september 2003. Under dessa omständigheter utvidgades det formella granskningsförfarandet så att det kom att omfatta även de nya åtgärderna, vilka till viss del ersatte åtgärderna i avtalet av den 2 augusti 2003 och som innebar en ökning av stödbeloppet.

(62)

När ett nytt finansieringspaket anmäldes i maj 2004, ansåg kommissionen inte att det var nödvändigt eller lämpligt, i detta fall, att utvidga granskningsförfarandet en andra gång. Det konstaterades nämligen att ändringarna inte medförde någon ökning av det totala stödbeloppet, utan tvärtom en minskning av detta belopp. I praktiken innebär de statliga motgarantierna inom ramen för det nya garantisystemet (åtgärd 3), som ersätter de tidigare statliga motgarantierna, en minskning av statens riskåtagande med 1 miljard euro. Dessutom innebär den nya motgarantimekanismen att förluster i första hand skall täckas av en kontantsäkerhet på 700 miljoner euro som ställs till förfogande av företaget, medan staten träder in först i andra hand med sina motgarantier. Vilken nivå förlusterna än hamnar på, blir det belopp som staten måste täcka lägre än vad det skulle ha blivit enligt det tidigare systemet. Så som förklaras i avsnitt VI.3 måste garantierna behandlas som statligt stöd som kan uppgå till 100 % av beloppen. Mot denna bakgrund uppvägs statens förlängning av sina garantiåtaganden mer än väl av den reella och påtagliga minskningen av stödet till följd av införandet av den nya mekanismen. Konverteringen av skuldförbindelserna gentemot staten till kapitalandelar (åtgärderna 4 och 5), i enlighet med ändringarna i fråga, innebär inte heller någon ökning av det ingående stödbeloppet. Lånen anses nämligen i detta fall, så som visas i avsnitt VI.3, utgöra stöd som uppgår till 100 % av lånebeloppen, från det ögonblick de beviljas. Statens andel av den nya kapitalökningen (åtgärd 6) kommer slutligen inte att vara betydande i jämförelse med de privata andelarna. Den kommer att stå i proportion till statens befintliga kapitalandelar och tecknas på samma villkor som gäller för övriga aktieägare. Dessutom, sett till statens totala riskåtagande, uppvägs deltagandet i kapitalökningen mer än väl av minskningen av motgarantierna inom ramen för det nya garantisystemet.

(63)

Det kunde också konstateras att de ändringar av det nya finansieringspaketet som anmäldes i maj 2004 innebar en avsevärd ökning av det privata bidraget till omstruktureringen och därmed en påtaglig förbättring av Alstoms finansiella situation. Ändringen vad gäller statens motgarantier inom ramen för garantisystemet innebär till exempel att bankerna nu står för ett riskåtagande på 6 miljarder euro. Dessutom garanteras den nya kapitalökningen till mer än 80 % av bankerna. Slutligen bör det påpekas att företaget självt bidrar på ett avgörande sätt genom att ställa den kontantsäkerhet på 700 miljoner euro till förfogande, som i första hand skall användas som motgaranti för att täcka förluster inom ramen för det nya garantisystemet.

(64)

Det bör också noteras att ändringarna i finansieringspaketet åtföljs av åtaganden från Frankrikes sida, vilka beskrivs i skälen 96–103, som syftar dels till att undanröja risken för snedvridning av konkurrensen till följd av stödåtgärderna, genom att statens åtaganden begränsas i tiden, dels till att säkra företagets långsiktiga lönsamhet.

(65)

Mot denna bakgrund bedömer kommissionen att de förändringar som genomfördes i maj 2004 innebär att statens åtaganden minskar och det privata deltagandet ökar, vilket minskar riskerna för snedvridning av konkurrensen till följd av de sammantagna åtgärderna, samtidigt som det bidrar avsevärt till att säkra företagets långsiktiga lönsamhet. Ändringarna i fråga kan alltså inte förstärka kommissionens tvivel angående de sammantagna stödåtgärdernas förenlighet, och inte heller ge upphov till nya tvivel med avseende på enskilda åtgärder. Tvärtom bidrar dessa ändringar till att skingra vissa av de tvivel som uttryckts i besluten om att inleda och om att utvidga det formella granskningsförfarandet. Slutligen skulle en ytterligare utvidgning av förfarandet, som inte anses nödvändig ur rättslig synpunkt, vara olämplig med tanke på att den ofrånkomligen skulle försena antagandet av ett slutligt beslut i ärendet, vilket skulle få allvarliga konsekvenser för genomförandet av omstruktureringsplanen.

(66)

Efter offentliggörandet av besluten om att inleda och om att utvidga förfarandet av den 17 september respektive 15 oktober 2003, mottog kommissionen, inom fastställda tidsramar, ett stort antal synpunkter från berörda parter, kunder, leverantörer, underleverantörer, konkurrenter och företrädare för de anställda hos Alstom (20 skrivelser rörde elsektorn, 19 rörde järnvägstransportsektorn och 5 skrivelser från arbetstagarorganisationer rörde bägge sektorerna).

(67)

Merparten av kunderna, leverantörerna, underleverantörerna och företrädarna för de anställda uttrycker mycket stark oro när det gäller Alstoms överlevnad. I vissa kommentarer framhålls att företagets eventuella försvinnande skulle innebära en verkligt stor förlust för det europeiska näringslivet. Man understryker särskilt företagets tekniska prestanda och dess betydelse inom forskning och utveckling. I många av synpunkterna framhålls också att Alstoms försvinnande skulle få skadliga återverkningar på de berörda marknaderna, vilka redan är mycket koncentrerade. Alstoms försvinnande skulle alltså öka denna koncentration och leda till en minskning av utbudet. Många kunder uttrycker sin oro över ett eventuellt avbrott i leveranserna. De är också rädda för att underhållet av deras högteknologiska utrustning och efterförsäljningsservicen inte kommer att kunna upprätthållas på ett bra sätt. Slutligen understryker de olika företrädarna för anställda och underleverantörer de negativa sociala följderna som företagets försvinnande ofrånkomligen skulle få, när det gäller såväl direkt som indirekt sysselsättning.

(68)

När det gäller sektorn Marine har synpunkter inkommit från borgmästarna i Nantes och Saint-Nazaire, som uttrycker sin djupa oro över förfarandets sociala konsekvenser.

(69)

De synpunkter som mottagits från Alstoms huvudsakliga konkurrenter presenteras närmare i skälen 69–75.

(70)

Enligt Siemens härrör Alstoms svårigheter i första hand från de allvarliga tekniska problemen med de stora gasturbinerna GT24/GT26. Svårigheterna hänger också samman med det låga kassaflöde som Alstoms samtliga verksamheter genererat på grund av följande faktorer:

(71)

Siemens bedömer därför att omstruktureringsplanen inte kommer att kunna återställa Alstoms långsiktiga lönsamhet. Siemens bedömer att koncernen inte kommer att klara av att avhjälpa de tekniska bristerna hos GT24/GT26-turbinerna och anser att Alstoms marginaler på beställningar av järnvägsmateriel är alltför små. Dessutom pekar man på de ogynnsamma utsikterna när det gäller utvecklingen på marknaden för fartygstillverkning. Siemens befarar vidare, särskilt när det gäller marknaderna för sektorn Power som enligt Siemens karakteriseras av svag efterfrågan och överkapacitet, att omstruktureringsplanen inte är tillräcklig för att Alstom skall kunna fortsätta sin verksamhet.

(72)

Avslutningsvis gör Siemens gällande att konkurrensen är tillräcklig på de marknader där Alstom verkar (delvis tack vare regelbunden tillämpning av anbudsupphandlingar) och att Alstoms eventuella försvinnande inte skulle påverka den situationen. Vid sidan av detta påpekar Siemens att kommissionens eventuella godkännande av omstruktureringsplanen måste villkoras med att Alstom avvecklar sina strukturellt olönsamma verksamheter och avyttrar tilläggstillgångar och dotterbolag.

(73)

En annan konkurrent, som inte vill röja sin identitet, oroar sig främst för statens beviljande av motgarantier som täcker 65 % av de bankgarantier som ställs ut för upp till 3,5 miljarder euro. Dessa motgarantier skulle enligt konkurrenten i fråga leda till allvarliga snedvridningar av konkurrensen. Han bekräftar att det är praxis med krav på bankgarantier i samband med att långsiktiga avtal sluts i de branscher där Alstom har sin verksamhet. De motgarantier som staten beviljat Alstom ger dock företaget tillgång till ett särdeles stort garantibelopp, vilket ger Alstom en oproportionerlig fördel. Därför uttrycker denna part en dubbel oro: för det första skulle Alstom, som skulle ha tillgång till betydligt större garantier än sina konkurrenter med tanke på att det globala utbudet av bankgarantier minskat sedan 2002, kunna kandidera för ett större antal kontrakt. För det andra skulle Alstom erhålla garantier till en lägre kostnad än sina konkurrenter, vilket är avgörande med tanke på de små vinstmarginalerna inom sektorn. Denna konkurrent anser, i likhet med Siemens, att det råder överkapacitet på järnvägstransportmarknaden. I detta sammanhang efterlyser han åtgärder för att ge tredje part tillgång till immateriella rättigheter avseende höghastighetståg och/eller signalsystem.

(74)

General Electrics (GE) har tillhandahållit uppgifter om de marknader där de konkurrerar med Alstom, utan att direkt kommentera omstruktureringsplanen.

(75)

En annan konkurrent, slutligen, motsätter sig de villkor under vilka sektorn T & D avyttrats till Areva. Detta företag oroar sig särskilt för det offentligägda holdingbolaget Arevas inträde på denna nya marknad. Konkurrenten i fråga bedömer att avyttringen inte skett i enlighet med normal handelspraxis och hävdar att Alstom dessutom kunnat sänka priset vid avyttringen till Areva tack vare det stöd som beviljats av den franska staten.

(76)

I sina svar på inledandet och utvidgningen av det formella granskningsförfarandet har Frankrike tillhandahållit uppgifter om de nio åtgärder för vilka kommissionen i sitt beslut om att inleda förfarandet hyste tvivel angående förenligheten med den gemensamma marknaden. De tillhandahållna uppgifterna sammanfattas här nedan.

(77)

När det gäller åtgärderna 1, 2, 3 och 4 påpekar Frankrike att statens ingripande är nödvändigt för att undvika Alstoms konkurs och säkra företagets långsiktiga lönsamhet. Som stöd för detta påstående tillhandahåller Frankrike ytterligare uppgifter om Alstoms situation före ingripandet, om omstruktureringsplanen och om de åtgärder som vidtagits av företaget, dess fordringsägare och aktieägare samt den franska staten. Dessa uppgifter återges i avsnitt II i detta beslut, framför allt detaljerna om omstruktureringen.

(78)

I sina svar på inledandet och utvidgningen av det formella granskningsförfarandet beräknar Frankrike också det stöd som beviljats företaget och bedömer stödets natur. Det skall noteras att dessa beräkningar inte avser åtgärderna efter de ändringar som gjordes i maj 2004, utan de åtgärder som genomförts eller planerats i augusti och september 2003.

(79)

Frankrike bedömer att tecknandet av TSDDRA i åtgärd 1 utgör ett omstruktureringsstöd till det nominella värdet av 300 miljoner euro. När det gäller de 1,2 miljarder euro i interimsfinansiering som staten beviljat (åtgärd 2), bedömer Frankrike att 300 miljoner euro ursprungligen beviljats som undsättningsstöd. Eftersom fristen för återbetalning nu förlängts, måste även detta belopp ses som ett omstruktureringsstöd. De 900 miljoner euro som åtgärd 2 utökats med enligt avtalet från september 2003 är däremot i sin helhet att betrakta som undsättningsstöd. Dessa 900 miljoner euro återbetalades till Frankrike mellan december 2003 och januari 2004. Det handlade om ett likviditetsstöd som syftade till att avvärja Alstoms omedelbara konkurshot och som återbetalades inom de påföljande sex månaderna efter stödets utbetalning, enligt bestämmelserna i riktlinjerna.

(80)

Frankrike har tillhandahållit beräkningar av de tidigare motgarantierna för bankgarantierna på 3,5 miljarder euro, och gör bedömningen att stödet bör beräknas genom att man multiplicerar det maximala beloppet för statens åtagande med den ”reella” risken för att motgarantierna måste infrias. Från den produkten görs sedan avdrag för de avgifter som Alstom betalat. Den reella risken för att motgarantierna måste infrias beror i sin tur på två faktorer: risken att Alstom inte kan fullgöra sina kontrakt (verkställanderisk), och risken att företaget inte kan återbetala garantierna (återbetalningsrisk). Frankrike kom fram till ett stödbelopp på mellan 0 och 43 miljoner euro. För övrigt hävdar Frankrike att stödet i form av dessa motgarantier bör ses som ett undsättningsstöd under hela den tid som bankgarantierna i fråga ställs ut. Däremot bör upprätthållandet av dessa motgarantier under hela löptiden för de kontrakt som garantierna avser ses som ett omstruktureringsstöd. Det bör noteras att Frankrike inte har tillhandahållit någon bedömning avseende det nya system med syndikerade garantier till ett belopp på 8 miljarder euro som ersätter systemet från sommaren 2003.

(81)

När det gäller det stödbelopp som ingår i det tidsbegränsade efterställda lånet, PSDD, på 300 miljoner euro (åtgärd 4), bedömer Frankrike att det offentliga stödet som består av en garanti till CFDI uppgår till 140 miljoner euro, vilket motsvarar 50 % av det lånebelopp som beviljats av CFDI, minus 10 miljoner euro i avgifter och liknande kostnader.

(82)

Frankrike vidhåller att omstruktureringsplanen kommer att leda till att Alstoms långsiktiga lönsamhet återställs. Frankrike hävdar också att de avyttringar som genomförts av Alstom och de åtgärder som vidtagits för industriell omstrukturering och omorganisering av verksamheter, vilka beskrivs i avsnitt II.3, utgör tillräckliga kompensationsåtgärder för att undvika all eventuell otillbörlig snedvridning av konkurrensen.

(83)

För övrigt vidhåller Frankrike att stödåtgärderna till förmån för Alstom motsvarar vad som krävs för att garantera såväl företagets överlevnad på kort sikt (likviditetsstöd och motgarantier), som återställandet av dess lönsamhet på lång sikt (långsiktig finansiell och industriell omstrukturering).

(84)

När det gäller de ekonomiska och sociala följderna av Alstoms eventuella konkurs, vidhåller Frankrike att dessa bör mätas i antalet uppsägningar som en konkurs skulle medföra. Frankrike medger att vissa av Alstoms verksamheter naturligtvis skulle övertas av andra aktörer, men hävdar ändå att […] (11) av verksamheten helt enkelt skulle läggas ned, vilket, tillsammans med de omstruktureringar som skulle krävas inom de sektorer där verksamheten fortsätter (20 % enligt bedömningarna), skulle leda till uppsägning av 53 600 anställda.

(85)

Frankrike räknar också med andra problem, som hänger samman med att 75 % av Alstoms verksamhet är utlagd på underleverantörer, vilket enligt Frankrike skulle innebära ytterligare 112 800 uppsägningar. Till denna siffra skulle ytterligare cirka 50 000 (indirekta) uppsägningar behöva läggas, i de värst drabbade områdena. Det totala antalet uppsägningar som en konkurs skulle medföra uppgår således, enligt Frankrike, till 216 400.

(86)

Frankrike gör också gällande att Alstoms konkurs indirekt skulle kunna leda till […].

(87)

När det gäller produktionskapaciteten på de marknader där Alstom är närvarande, hävdar Frankrike att den är mycket flexibel och lätt kan anpassas för att svara mot efterfrågan på medellång sikt, även om konjunktursvängningar på efterfrågesidan kan medföra överkapacitet på kort sikt. Detta är just nu fallet för undersektorn Power Turbo-Systems. Frankrike anser dock att överkapaciteten kan elimineras på medellång sikt genom personalminskningar. Kapaciteten anses inte heller vara ett problem inom sektorn Transport, där det är lätt att anpassa produktionen till efterfrågan. Inom sektorn Marine slutligen, och i synnerhet vad gäller segmentet kryssningsfartyg, anser man att krisen är temporär och att det finns goda tillväxtutsikter på lång sikt.

(88)

När det gäller försäljningen av Alstoms sektor T & D till Areva (åtgärd 7), har Frankrike tillhandahållit ytterligare upplysningar som syftar till att bevisa att denna transaktion inte innehåller några inslag av statligt stöd. Enligt Frankrike var det överenskomna priset 950 miljoner euro, minus den konsoliderade nettoskulden i de överförda tillgångarna. Transaktionen genomfördes i januari 2004 till ett pris […] 920 miljoner euro. Frankrike anger att Arevas bud var lägre än de bud som vissa andra potentiella köpare kunde ha lagt, men att Alstom ändå ansåg att det var mer fördelaktigt, framför allt för att Areva hade möjlighet att betala prissumman inom en begränsad tidsram, utan att behöva ta nya lån eller genomföra någon kapitalökning. Dessutom hade Areva, i motsats till andra potentiella köpare, inte begärt att Alstom skulle stå kvar som aktieägare i någon del av den avyttrade verksamheten. Frankrike anger också att det pris som Areva erbjudit visat sig stämma överens med värdet enligt en rad bedömningar som gjorts av Alstom och Areva. I den senaste av dessa bedömningar, som gjordes i juli 2003, gavs en prisindikation på mellan 1 och 1,5 miljarder euro.

(89)

När det gäller åtgärderna 8, 9 och 10 förnekar Frankrike i sitt svar av den 11 februari 2004 att staten ställt ut några garantier för någon av dessa transaktioner. Däremot erkänner Frankrike att man bidragit med vissa ”trygghetslöften” [… ”till”] GdF och till […] SNCF i samband med förvärv av fartyg. Som ett svar på en begäran från kommissionen har Frankrike skickat en kopia av de brev där dessa ”trygghetslöften” beskrivs mer i detalj. I dessa brev bekräftar staten att om transaktionerna inte skulle kunna slutföras, så skall den införa ett ersättningsförfarande.

(90)

Frankrike noterar att de synpunkter från berörda parter som inkommit till kommissionen lämnats av såväl Alstoms konkurrenter som företagets arbetstagarorganisationer, leverantörer, kunder och även underleverantörer. Frankrike noterar det osedvanligt stora antalet synpunkter som talar för åtgärderna i fråga, och observerar att ett mycket stort antal parter uttrycker stor oro inför riskerna att Alstoms försvinnande skulle få allvarliga konsekvenser för den direkta och indirekta sysselsättningen, för kontinuiteten vad gäller pågående kontrakt framför allt i fråga om tekniköverföring, men också för företagets underleverantörer. Andra synpunkter anses som neutrala av Frankrike.

(91)

Frankrike påpekar att endast två av de många berörda parterna, varav Siemens är den ena, uttrycker sitt motstånd mot de planerade åtgärderna. Frankrike bestrider Siemens påståenden, särskilt bedömningen att Alstoms sektor Transport skulle uppvisa tecken på svaghet. Frankrike anger att minskningen av rörelsemarginalen inom sektorn i fråga enbart hänger samman med vissa tillfälliga problem för Alstom och att utsikterna vad gäller lönsamheten inför 2005/06 är mycket goda. Siemens bedömer för övrigt att det finns en överkapacitet inom järnvägssektorn i sin helhet, medan den andra berörda parten anger att denna överkapacitet endast föreligger inom segmentet rullande materiel. I bägge fallen avvisar Frankrike denna bedömning, och påpekar särskilt att de nedläggningar av produktionsställen som genomförts uteslutande hängt samman med specifik, lokal överkapacitet. Dessutom understryker Frankrike att Alstom fortsätter sina omstruktureringsansträngningar.

(92)

När det gäller sektorn Power framhåller Frankrike den spjutspetsteknologi som Alstom förfogar över. Man förklarar att de minskade marginalerna mellan 1999 och 2003 som Siemens nämner härrörde från tillfälliga, om än allvarliga, tekniska problem med gasturbinerna GT24 och GT26. Dessa problem är i dag avhjälpta. Frankrike preciserar för övrigt att det inte föreligger några strukturella problem inom undersektorn Power Turbo-Systems, i motsats till vad Siemens gör gällande. Frankrike påminner dessutom om de avsevärda kapacitetsminskningar som genomförts inom denna sektor, till följd av avyttringen av verksamheten inom industriturbiner till Siemens och sektorn T & D till Areva, och påpekar att omstruktureringsansträngningarna fortsätter.

(93)

En av parterna erinrar i sina synpunkter om den stora betydelsen av att kunna ställa garantier till förfogande inom transportsektorn och protesterar mot att Alstom beviljats bankgarantier tack vare de motgarantier som staten beviljat. Frankrike gör i detta avseende gällande att garantier använts i samma utsträckning som tidigare i koncernens historia och att Alstoms praxis när det gäller att ställa garantier till förfogande inte har förändrats sedan beviljandet av stödet i fråga. Frankrike preciserar att den berörda partens förslag om tilldelning av garantier per sektor inte är genomförbart med hänsyn till den finansiella strukturen inom koncerner som Alstom, GE och även Siemens.

(94)

Frankrike opponerar sig också mot Siemens kommentarer om att Alstoms omstruktureringsplan inte skulle vara tillräckligt effektiv och att koncernens lönsamhet förmodligen inte skulle kunna återställas. Man kritiserar dessutom Siemens påståenden om att åtgärderna i fråga skulle leda till snedvridningar av konkurrensen, och motsätter sig följaktligen att göra ytterligare avyttringar såsom Siemens föreslår för att kompensera för detta. Frankrike motsätter sig vidare varje begäran om att släppa de immateriella rättigheterna med avseende på höghastighetståg och/eller signalsystemen, så som den andra parten föreslår.

(95)

En tredje berörd part har uttryckt sig kritiskt, men bara med avseende på sektorn T & D som, enligt denna part, präglas av strukturell överkapacitet. Parten kritiserar också de villkor enligt vilka denna verksamhetssektor avyttrades till Areva. Frankrike påpekar för det första att Alstom inte längre har någon verksamhet inom denna sektor och, för det andra, att man tillhandahållit relevanta uppgifter som visar att avyttringen till Areva inte innehöll några inslag av statligt stöd.

(96)

I Frankrikes skrivelse till kommissionen av den 26 maj 2004 åtar sig Frankrike att se till att Alstom ingår ett eller flera industriella partnerskap inom loppet av fyra år. Dessa partnerskap skall avse betydande delar av Alstoms verksamhet. Utan kommissionens förhandsgodkännande får dessa partnerskap inte ingås med företag som, rättsligt eller i praktiken, står under ensam eller gemensam kontroll av staten.

(97)

Dessutom åtar sig Frankrike att se till att ett gemensamt företag, där Alstom har gemensam kontroll och innehar högst 50 % av kapitalet, bildas tillsammans med en partner och involverar Alstoms verksamhet inom ”Hydro Power” (12) (som under 2002/03 hade en omsättning på 879 miljoner euro och 4 680 anställda). Denna transaktion skall vara fullständigt genomförd inom en tidsram på […].

(98)

Frankrike åtar sig vidare att avyttra sina kapitalandelar i Alstom inom tolv månader efter det att Alstom uppnått ratingen ”investment grade”. Detta tillbakadragande skall under alla omständigheter vara genomfört inom fyra år från det att detta beslut antas. […].

(99)

Frankrike åtar sig att se till att Alstom avyttrar flera verksamheter på energi- och transportområdet. Detta gäller anläggningen för godslokomotiv i Valence (som under 2002/03 hade en omsättning på 92 miljoner euro och 380 anställda), den samlade verksamheten inom sektorn Transport i Australien och Nya Zeeland (som under 2003/04 hade en omsättning på 227 miljoner euro och 2 172 anställda), liksom verksamheter på området industripannor (13) (som under 2003/04 hade en omsättning på 442 miljoner euro). Var och en av dessa avyttringar skall vara genomförd inom en tidsram på […]. Frankrike åtar sig att se till att Alstom inrättar eller formaliserar en särskild ledningsgrupp som skall se till att var och en av de avyttrade verksamheterna förvaltas väl, samt att utse en särskild förtroendeman med uppgift att övervaka att åtagandet om dessa tre avyttringar genomförs korrekt. Frankrike åtar sig också att se till att Alstom avyttrar ytterligare verksamheter motsvarande en omsättning på 800 miljoner euro (baserat på omsättningen under 2002/03), inom koncernen men utanför sektorn Marine. Dessa avyttringar kan genomföras […]. De skall vara genomförda inom en tidsram på […]. Slutligen åtar sig Frankrike att se till att Alstom avyttrar […] inom en tidsram på […].

(100)

Frankrike åtar sig även att årligen, under fyra års tid, tillhandahålla kommissionen en rapport, som skall ha bekräftats av en expert som utsetts av Alstom med kommissionens godkännande. Denna expert skall ha till uppgift att kontrollera att de genomsnittliga marginaler som uppnås, per år och per undersektor, på de kontrakt som tecknas av företaget inom sektorn Transport överensstämmer med affärsplanen och, i händelse av avvikelser, inte tyder på en illojal prissättningspraxis. Vidare åtar sig Frankrike att se till att Alstom, inom sektorn Transport, under fyra års tid inte genomför företagsförvärv inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet till ett belopp som överstiger 200 miljoner euro (företagsvärde).

(101)

När det gäller strukturella åtgärder för att öppna den franska marknaden för järnvägsmateriel gör Frankrike följande åtaganden:

(102)

Dessutom åtar sig Frankrike att vidta ytterligare omstruktureringsåtgärder inom sektorn Marine, framför allt de åtgärder som är nödvändiga för att få ned lönsamhetströskeln för fartygskonstruktion från 4,5 beställda fartyg (motsvarande kryssningsfartyg) per år (genomsnitt för de senaste fem åren) till […].

(103)

Slutligen åtar sig Frankrike […] att ta tillbaka […] (16) som redan skickats till kommissionen med begäran om godkännande av ytterligare stödåtgärder till förmån för Alstom.

(104)

Alstom är en teknikkoncern som utvecklar, tillverkar och underhåller produkter och system inom tre huvudsektorer: energiproduktion, järnvägstransport och fartygskonstruktion (18). Kommissionen grundar sin bedömning av marknaderna på egna analyser, industrirapporter och rapporter från kommissionens rådgivare BearingPoint France SAS. De siffror som anges härrör från denna bedömning och är approximativa.

(105)

Världsmarknaden för infrastrukturer och underhållstjänster inom energiproduktion motsvarar för närvarande omkring 150 miljarder euro per år. Nordamerika och Asien är de största marknaderna, motsvarande nästan 30 % vardera. Fyra aktörer erbjuder ett brett urval produkter och har avsevärda marknadsandelar på global nivå: GE, Alstom, Siemens och Mitsubishi HI. Toshiba är också en stor aktör sett till försäljningssiffror, men verksamheten är främst inriktad på ångturbiner. GE intar en allt tydligare ställning som nummer ett på marknaden, med en genomsnittlig årlig marknadsandel på 23 % av den samlade marknaden för energiproduktion under perioden 1992–2002. GE har sin starkaste ställning i Nordamerika (mer än 50 % i marknadsandel) och inom gasturbiner (mer än 50 % i marknadsandel). Under nämnda period låg Alstom på andra plats med en global marknadsandel på 14 %.

(106)

För närvarande känner man av en nedgång i beställningarna av energiproduktionsanläggningar, efter en stadig ökning från 1998 till 2001, då de ökade från 136 till 219 GW/år, för att sedan under 2002 återvända till 1998 års nivå (138 GW/år). Efterfrågan förväntas vara fortsatt svag på medellång sikt (i genomsnitt cirka […] GW/år fram till 2005). På längre sikt däremot förväntas efterfrågan öka och uppgå till närmare […] GW/år mellan 2005 och 2010. Inom servicesektorn är den potentiella tillväxten större, med förväntade årliga ökningar på […] % (servicesektorns värde motsvarar ungefär en tredjedel av den globala marknaden, det vill säga närmare […] miljarder euro).

(107)

Alstom är närvarande på produktions- och tjänstemarknaderna inom följande segment: gasturbiner på mer än 50 MW (”stora gasturbiner”), ångturbiner på mer än 70 MW (”stora ångturbiner”), vattenturbiner och vattenkraftsgeneratorer, pannor samt nyckelfärdiga tjänster och anläggningar. Kommissionen har gjort en bedömning av marknadsandelarna inom varje sektor under perioden 1992–2002. Inom den viktiga sektorn gasturbiner (som motsvarar 28 % av den totala marknaden för energiproduktion mätt i MW) är GE klart marknadsledande, med en andel på […] %. Därefter följer Siemens med […] % och Alstom med […] %. Den stora sektorn ångturbiner (32 % av marknaden) är mer uppdelad: de kinesiska aktörerna har en marknadsandel på […] %, Alstom på […] %, GE på […] %. Därefter följer Mitsubishi HI, Siemens och Toshiba med […] %, […] % respektive […] %. När det gäller vattenturbiner (9 % av marknaden) har Alstom och GE en marknadsandel på vardera […] % och Siemens […] %. Inom vattenkraftsgeneratorer (som också motsvarar 9 % av marknaden) utmärker sig Alstom med en marknadsandel på […] %, varefter GE följer med […] %, medan resten fördelas mellan kinesiska aktörer ([…] %), VA Tech hydro ([…] %) och Siemens ([…] %). Inom sektorn pannor (22 % av marknaden) dominerar kinesiska aktörer med en marknadsandel på […] % (80 % av efterfrågan i Östasien). Andra stora namn är Mitsubishi HI ([…] %), Alstom ([…] %), Babcock & Wilcox ([…] %), Foster Wheeler ([…] %) och IHI ([…] %).

(108)

Kommissionen bedömer att världsmarknaden för utrustning och tjänster inom järnvägstransport motsvarar omkring 30 miljarder euro per år, vilket överensstämmer med de franska myndigheternas bedömning. […] av marknaden avser rullande materiel ([…] miljarder euro), […] infrastruktur ([…] miljarder euro), […] % signalsystem ([…] miljarder euro) och […] % service ([…] miljarder euro). Sektorn rullande materiel kan i sin tur delas in enligt följande, med angivelse om procentandel av den genomsnittliga försäljningen på den europeiska marknaden från 2000 till 2002 för varje sektor:

(109)

Sett till försäljningen är de viktigaste aktörerna Bombardier, Alstom och Siemens samt, i mindre utsträckning, GE och Ansaldo. Tillsammans motsvarade dessa företag ungefär […] % av världsmarknaden för järnvägstransporter under 2002: Bombardier […] %, Alstom […] %, Siemens […] %, GE […] % och Ansaldo […] %. Mindre aktörer som också är verksamma på den europeiska marknaden är bland andra CAF, Talgo och Vosslogh. Den senaste tiden har Alstom och Bombardier varit ledande inom de viktigaste sektorerna inom rullande materiel. De har delat förstaplatsen på den europeiska marknaden med Siemens. Alstom och Siemens ligger särskilt bra till när det gäller högteknologiska produkter.

(110)

Europa utgör den största marknaden, motsvarande […] %. Frankrike, Tyskland och Förenade kungariket utgör de största europeiska marknaderna, motsvarande totalt […] %, […] % respektive […] % av den genomsnittliga årliga försäljningen från 2000 till 2002, följt av de italienska och spanska marknaderna, som motsvarade […] % vardera av den europeiska marknaden under samma period. Den lokala närvaron, det vill säga att företagen har produktionsanläggningar på plats lokalt, är en viktig faktor, och nationella och lokala aktörer dominerar marknaderna (marknadsandel i Frankrike […] %, i Tyskland […] %, i Förenade kungariket […] %, i Spanien […] % och i Italien […] % 2000–2002). En allmän tendens mot en europeisering av marknaden kan dock skönjas. Man bedömer att det inom sektorn finns en överkapacitet på cirka […] %, även om efterfrågan förväntas öka med […] % årligen. Sektorerna höghastighetståg, signalsystem och service lär erbjuda de bästa tillväxtutsikterna.

(111)

Den franska marknaden domineras av Alstom och, i mindre omfattning, Bombardier. Kommissionen bedömer att marknaden motsvarar 1,8 miljarder euro, med utgångspunkt i den genomsnittliga försäljningen från 2000 till 2002 (19), där el-/dieseldrivna multipla enheter står för […] miljoner euro, höghastighetståg för […] miljoner euro, tunneltåg för […] miljoner euro, lätta rälsfordon för […] miljoner euro och lok för […] miljoner euro. Alstoms marknadsandelar under denna period var […] % inom höghastighetståg, […] % inom lätta rälsfordon och […] % inom lok (20). Det är bara inom sektorerna el-/dieseldrivna multipla enheter (Alstom […] %, Bombardier […] %) och tunneltåg (Alstom […] %, Bombardier […] % och Siemens […] %) som Alstom konkurrerar med andra aktörer. Alstom har en total marknadsandel i Frankrike på cirka […] %. Upplysningsvis har företaget en total marknadsandel på […] % i Tyskland (efter Bombardier med […] %), trots Siemens mycket starka ställning inom sektorn höghastighetståg.

(112)

Världsmarknaden för fartygskonstruktion domineras av Japan och Sydkorea, och Kina är på stark frammarsch. De europeiska fartygsvarven, inbegripet Alstoms, är inriktade på högteknologiska segment med högt förädlingsvärde (kryssningsfartyg och LNG-fartyg). De europeiska fartygsvarven har tillsammans en andel på […] % av marknaden för kryssningsfartyg, fördelat på fyra företag. I genomsnitt, under perioden 1994–2003, hade Alstom en andel på […] % av världsmarknaden för kryssningsfartyg, Fincantieri […] %, Aker Kvaerner […] % och Meyer […] %. När det gäller kryssningsfartyg och LNG-fartyg är referensmarknaden världsmarknaden.

(113)

Situationen på marknaden för kryssningsfartyg är något dyster just för tillfället, då orderböckerna är långt ifrån fulltecknade fram till 2007. Utsikterna på längre sikt är dock goda, tack vare utvecklingen av turismindustrin. Den underliggande tillväxttakten i kryssningsfartygsindustrin har beräknats till […] % per år fram till 2010. Marknaden för LNG-fartyg är inne i en kraftig tillväxtfas, och utsikterna på lång sikt är också goda.

(114)

I artikel 87.1 i EG-fördraget anges följande: ”Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, […], som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.” Kommissionen kommer alltså att granska åtgärderna i fråga för att ta reda på om de utgör statligt stöd.

(115)

Såsom visats har Alstom sin huvudsakliga verksamhet inom områdena energi, transport och fartygskonstruktion. De ifrågavarande produkterna och tjänsterna är föremål för handel och konkurrens mellan medlemsstater. Analysen i punkt 1 visar tydligt att allt stöd till Alstom påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen på den gemensamma marknaden.

(116)

Dessutom finansieras alla vidtagna åtgärder av staten eller av organ som kontrolleras av staten och/eller vars handlande i detta sammanhang uppenbarligen kan tillskrivas staten, såsom CDC (21) och CFDI. Det rör sig om särskilda åtgärder som vidtas till förmån endast för Alstom och som därmed är selektiva.

(117)

I kommissionens beslut om att inleda och om att utvidga det formella granskningsförfarandet drogs slutsatsen att de statliga åtgärder som avsågs i avtalet av den 2 augusti 2003, ändrat genom avtalet från september 2003, utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Kommissionen erinrar om att Frankrike inledningsvis motsatte sig klassificeringen som statligt stöd endast när det gällde den ursprungliga åtgärd 1, rörande statens deltagande i en kapitalökning, medan man accepterade klassificeringen som stöd när det gällde alla övriga åtgärder som omfattades av avtalet av den 2 augusti 2003.

(118)

Det bör noteras att den ursprungliga åtgärd 1 har ersatts med TSDDRA (nuvarande åtgärd 1) och att Frankrike inte längre motsätter sig klassificeringen som statligt stöd vare sig när det gäller denna nya åtgärd 1 eller när det gäller någon annan åtgärd enligt avtalet från september 2003. Tvärtom framhöll Frankrike, i en skrivelse av den 4 september 2003, att statens deltagande i stödinsatserna för Alstom var absolut nödvändigt och att det var ett övergripande, sammansatt och oupplösligt finansiellt åtgärdspaket som ställdes till förfogande för företaget. Det framgick således tydligt att statens deltagande var absolut nödvändigt för att undvika Alstoms konkurs och att det utgjorde en central del av avtalet av den 2 augusti 2003, vilket bekräftas genom den ändrade version av avtalet som meddelades av Frankrike den 26 september 2003. Utan statens deltagande skulle bankerna inte ha bidragit med sitt stöd till företaget. Frankrikes bedömning är att åtgärderna enligt avtalet från september 2003 visserligen utgör statligt stöd, men att detta stöd är förenligt med den gemensamma marknaden.

(119)

Kommissionens preliminära ställningstagande har alltså bekräftats när det gäller de åtgärder som avses i besluten om att inleda och om att utvidga förfarandet. Detta kan således endast påverkas av de ändringar av vissa av åtgärderna som meddelades av de franska myndigheterna i maj 2004.

(120)

TSDDRA (åtgärd 1) har tecknats av staten enligt förutsättningar som inte kan liknas vid dem som gäller för en privat investerare i en marknadsekonomi. Därmed ges Alstom en fördel med hjälp av statliga medel. Likaså har interimsfinansieringen (åtgärd 2) beviljats av staten enligt förutsättningar som inte kan liknas vid en privat kreditgivare i en marknadsekonomi. Det bör noteras, när det gäller den senare åtgärden, att den del som undertecknats av CDC undertecknats på statens begäran. Det innebär att staten är ansvarig även för den delen, vilket heller aldrig bestridits av Frankrike.

(121)

De statliga garantier som skall täcka förluster i andra hand motsvarande 1,25 miljarder euro och som fungerar som motgarantier för de garantier som ställts ut av bankerna (ny åtgärd 3) är, precis som de tidigare motgarantierna (tidigare åtgärd 3), också en exceptionell åtgärd som inte kan ses som normalt handlande för en finansinstitution, särskilt med tanke på Alstoms situation. Denna åtgärd medför således även den en fördel som finansieras med statliga resurser, i detta fall genom CFDI, och som kan tillskrivas staten. Det bör noteras att Frankrike inte gör åtskillnad mellan åtgärder som beviljas direkt av staten och de som beviljas genom CFDI. I avtalsprotokollet av den 27 maj 2004, översänt den 7 juni 2004, fastslås nämligen att staten bidrar med sina motgarantier (inom ramen för det nya systemet med bankgarantier) direkt eller genom CFDI. I protokollet sägs också att de nya motgarantierna inom ramen för åtgärd 3 skall utfärdas av CFDI, av staten eller av någon annan enhet som agerar under statens garanti. Det är därför tydligt, i detta fall, att CFDI:s resurser utgör statliga resurser och att CFDI:s åtgärder kan tillskrivas staten, vilket innebär att åtgärderna är att betrakta som statligt stöd.

(122)

Det PSDD som beviljats av CFDI och garanterats av staten (åtgärd 4) och de TSDD som tecknats direkt av staten (åtgärd 5) kan inte heller anses motsvara ett normalt agerande av investerare/kreditgivare i en marknadsekonomi. Ingen normal investerare/kreditgivare skulle ha agerat på samma sätt, annat än, möjligtvis, om denne haft fordringar i eller varit aktieägare i Alstom. Det bör också noteras att beviljandet av PSDD, enligt avtalen från augusti och september 2003, utgjorde ett av statens åtaganden. Det statliga åtagandet hade formen av en garanti till CFDI för hela lånebeloppet. När det gäller statens åtagande att omvandla sina fordringar till aktier, antingen direkt eller genom CFDI, så är detta ett oåterkalleligt åtagande som gäller alla innehavda långsiktiga fordringar, medan omvandlingen är frivillig för övriga fordringsägare. Denna åtgärd syftar alltså till att ytterligare konsolidera Alstoms finansiella struktur, oavsett företagets situation vid det tillfälle då omvandlingen sker, vilket innebär att statens roll skiljer sig från andra fordringsägares, samt att ytterligare ett riskåtagande görs.

(123)

När det gäller åtgärd 6 har Frankrike inte gjort någon klassificering av statens deltagande i den nya kapitalökningen. Kommissionen bedömer att det statliga deltagandet i denna nya kapitalökning innehåller inslag av statligt stöd. Som kommissionen angivit i sitt dokument om tillämpning av artiklarna 92 [87] och 93 [88] i EEG [EG]-fördraget på offentliga förvärv av delägarskap (22) kan man under vissa omständigheter anta att statligt stöd föreligger. Så är fallet då det offentliga finansiella ingripandet förenar förvärv av delägarskap med andra former av ingripanden som skall anmälas enligt artikel 93.3 i fördraget eller då förvärven av delägarskap genomförs inom vissa sektorer där särskilda svårigheter råder. I det föreliggande fallet kan kommissionen konstatera att kapitalinjektionen beviljas parallellt med andra åtgärder som anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget samt att Alstom är ett företag i svårigheter. Slutsatsen är att kapitalökningen i fråga skall bedömas tillsammans med övriga stödåtgärder som vidtagits av staten (23). De ingår alla i samma satsning på att stödja Alstom i dess pågående omstrukturering.

(124)

Sammanfattningsvis bedömer kommissionen att åtgärderna 1–6 alla ingår i ett sammansatt paket med det uttalade syftet att stödja Alstomkoncernen som annars skulle ha stått inför ett allvarligt konkurshot. Vidare framgår det tydligt att åtgärderna i fråga inte skulle ha vidtagits av en privat investerare som verkar på normala marknadsvillkor samt att de dessutom är av sådan art att de påverkar handeln mellan medlemsstaterna och riskerar att snedvrida konkurrensen på den gemensamma marknaden. Mot denna bakgrund anser kommissionen att samtliga av åtgärderna 1–6 innehåller inslag av statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(125)

När det gäller åtgärd 7 hade kommissionen genom en skrivelse av den 10 juli 2003 begärt ytterligare upplysningar från Frankrike, för att kunna fastställa huruvida köpesumman vid det offentligägda kärnenergiholdingbolaget Arevas förvärv av Alstoms sektor T & D, som uppgick till 920 miljoner euro netto, innehöll inslag av statligt stöd. I detta hänseende bedömer kommissionen att de tydliga och samstämmiga uppgifter som lämnats av Frankrike till kommissionen genom skrivelser av den 4 september 2003 och 16 februari 2004 skingrar alla misstankar om att denna åtgärd skulle kunna innehålla inslag av stöd. Eftersom det inte finns några belägg för att Alstom skulle ha åtnjutit någon fördelaktig behandling från Arevas sida, som dessutom skulle kunna tillskrivas staten, anser kommissionen inte att det finns någonting som talar för att transaktionen i fråga skulle innehålla inslag av statligt stöd. Areva har i denna transaktion uppträtt som en privat investerare i en marknadsekonomi. Även om man skulle anta att så inte var fallet, är kommissionens bedömning att ett eventuellt inslag av statligt stöd är extremt litet och inte på något sätt inverkar på den övergripande bedömningen av åtgärderna till förmån för Alstom.

(126)

När det gäller de övriga åtgärderna (åtgärderna 8, 9 och 10) bör det göras en åtskillnad mellan å ena sidan åtgärd 8 och å andra sidan åtgärderna 9 och 10.

(127)

När det gäller åtgärd 8, ”Bahrain”, hänvisades i beslutet om att inleda förfarandet till garantier för byggandet av ett kraftverk i Bahrain. Frankrike förnekar att man skulle ha gett några garantier inom ramen för denna rent kommersiella affär. Kommissionen har undersökt den skrivelse som Frankrike översänt till myndigheterna i Bahrain. Kommissionen anser att skrivelsen är mycket allmän hållen och inte kan anses bindande på ett sätt som skulle ha kunnat ge Alstom en fördel. Åtgärd 8 kan därför inte anses utgöra ett stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Även om man skulle anta att så var fallet, är kommissionens bedömning att ett eventuellt inslag av statligt stöd, som är extremt svårt att kvantifiera, inte på något sätt inverkar på den övergripande bedömningen av åtgärderna till förmån för Alstom.

(128)

När det gäller åtgärd 9, ”GdF:s förvärv av ett LNG-fartyg”, och åtgärd 10, ”SeaFrances förvärv av ett nytt fartyg”, hävdar Frankrike först och främst att Alstom tog hem dessa order helt på egna meriter och utan något som helst stöd från statens sida. Samtidigt erkänner Frankrike att man bidragit med vissa ”trygghetslöften” [… ”till”] GdF och [… ”till”] SNCF, som är SeaFrances moderbolag, i samband med förvärven i fråga. Efter att ha analyserat de brev som avses i skäl 89, anser kommissionen att nämnda ”trygghetslöften” måste anses likvärdiga med statliga garantier. I fallet GdF (åtgärd 9) anger Frankrike nämligen att staten åtar sig att ”[…] (24)” om transaktionen inte skulle kunna slutföras. I fallet SeaFrance (åtgärd 10) åtar sig Frankrike att ”[…] (25)” som krävs för att SeaFrance skall kunna slutföra transaktionen.

(129)

Av dessa stödbrev eller ”letters of comfort” framgår klart att staten gett Alstom en betydande fördel genom att erbjuda kunderna ersättningsgarantier inom ramen för Alstoms genomförande av nämnda fartygsbeställningar. Denna fördel var utan tvekan avgörande för Alstom i ett skede då dess finansiella situation var sådan att en informerad aktör säkerligen skulle ha tvekat att beställa fartyg från företaget. Det är också talande i sammanhanget att dessa ”letters of comfort” faktiskt helt och hållet ersatt de sedvanliga bankgarantier som brukar krävas för denna typ av transaktioner – garantier som, i övriga fall, även ansetts kräva motgarantier från staten (se tidigare och ny åtgärd 3), enligt vad Frankrike senare angett till kommissionen.

(130)

Följaktligen måste dessa åtgärder anses likvärdiga med garantier, i den mån de har en liknande effekt som de motgarantier som ställs ut inom ramen för systemet med syndikerade bankgarantier. De måste ses som en integrerad del av de samlade stödmedel som Frankrike ställt till Alstoms förfogande för att stödja företagets omstruktureringsansträngningar i enlighet med den plan som var under genomförande sedan mars 2003. Dessa garantier ställdes till Alstoms förfogande i juni 2003, då företagets svårigheter var fullkomligt kända. Under dessa omständigheter måste garantierna i fråga ses som de första stödåtgärderna till förmån för Alstom.

(131)

Avslutningsvis håller kommissionen fast vid den analys som redogjordes för i samband med den preliminära bedömningen när det gäller bankernas teckningsgarantier i samband med den första kapitalökningen, liksom bankernas emission av ORA, och bekräftar således att dessa åtgärder inte innehåller inslag av statligt stöd.

(132)

I sitt svar på inledandet och utvidgningen av det formella granskningsförfarandet gör Frankrike gällande att de stödbelopp som beviljas av staten inom ramen för åtgärderna 3 och 4 är lägre än de belopp som täcks av garantierna i fråga. Frankrike accepterar däremot att resten av åtgärderna bedöms som stöd som kan beräknas uppgå till 100 % av det nominella värdet. Det bör noteras att Frankrikes påpekande endast gäller stödpaketet i sin version före ändringarna i maj 2004. Frankrike har alltså inte gjort någon kvantifiering av det stöd som ingår i de motgarantier inom ramen för det nya bankgarantisystemet som ersätter de tidigare motgarantierna (åtgärd 3) och inte heller av det stöd som ingår i den nya kapitalökning som planeras (åtgärd 6).

(133)

Stöd som beviljas av staten, särskilt de som antar formen av tecknande av värdepapper i företaget (eget kapital eller instrument som likställs med eget kapital), kort- eller långfristiga lån eller garantier, skall kvantifieras ex ante, det vill säga vid tiden för beviljandet. Endast på det sättet kan man göra en beräkning som tar hänsyn till statens riskåtagande, medan en kvantifiering ex post visar den risk som utfallit i praktiken. Det är utifrån dessa principer som uppgifterna för kvantifiering av stödet till Alstom måste fastställas.

(134)

När det gäller TSDDRA (åtgärd 1) och TSDD (åtgärd 5) var det fråga om instrument som likställs med eget kapital. Ingen investerare i statens situation skulle ha tecknat dessa värdepapper. Risken var så hög (vid en konkurs vore det högst osannolikt att staten skulle få någon som helst ersättning) att kommissionen ansåg att stödbeloppet var lika med det nominella värdet av värdepapperen. Frankrike godtog denna bedömning. Bedömningen ändras inte på något avgörande sätt i och med omvandlingen av dessa värdepapper till kapitalandelar.

(135)

Interimsfinansieringen (åtgärd 2) ställdes också till förfogande i ett läge då ingen annan bank var beredd att göra detsamma. När det gäller de 300 miljoner euro i företagscertifikat som staten åtagit sig att förnya fram till februari 2005, och som alltså motsvarar ett medelfristigt lån, kan stödet uppgå till 100 % av det nominella värdet. Däremot tecknades företagscertifikat för 900 miljoner euro som ett kortfristigt lån (vilket också betalades tillbaka snabbt). Av dessa 900 miljoner var 800 miljoner avsedda att täcka finansieringsbehoven i väntan på den långsiktiga finansiering som beviljats av staten (TSDDRA, TSDD och PSDD) och som kommissionen anser utgör stöd till beloppets fulla del. Följaktligen är det rimligt att anse att detta stöd beviljades av staten redan vid den tidpunkt då de 800 miljonerna i företagscertifikat tecknades. Det rör sig således om samma stödbelopp som bara har ändrat form, och det skall följaktligen bara räknas en enda gång. I den sammanfattande tabell 7 tillämpar därför kommissionen en viktning på 0 % på dessa 800 miljoner euro i kortfristiga lån, och en viktning på 100 % på den långsiktiga finansiering som användes för att återbetala dem. Återstår så att kvantifiera det stöd som ingår i de resterande 100 miljonerna. I förhållande till ett medel- eller långfristigt lån bör man beakta att risken för att detta lån inte betalas tillbaka är lägre, dels med tanke på den korta tidsfristen, dels för att lånet var avsett att användas till att ordna finansieringslösningar på längre sikt. Stödbeloppet utgör därför endast en bråkdel av det nominella lånebeloppet.

(136)

När det gäller systemet med syndikerade bankgarantier (åtgärd 3), så som det beskrivs i avsnitt IV, har Frankrike lämnat in beräkningar endast med avseende på de tidigare motgarantierna på 2,275 miljarder euro. Dessa motgarantier har emellertid ersatts av nya motgarantier på 1,25 miljarder euro. Det bör dock preciseras, såsom redan tidigare visats, att Frankrike grundar sina beräkningar på en teknisk risk som satts till 5 %, med utgångspunkt i historiska uppgifter som gör att stödbeloppet för de numera ersatta motgarantierna kan beräknas till mellan 0 och 43 miljoner euro.

(137)

Såsom erinrades om i skäl 133 skall förekomsten av stöd liksom stödbelopp bedömas ex ante, det vill säga vid tidpunkten för beviljandet och inte, så som Frankrike gör gällande, efter det att systemet med bankgarantier haft sin verkan. Stödbeloppet kan inte bedömas med facit i hand i förhållande till en riskfaktor för de kontrakt som faktiskt täckts av garantierna. Vid tidpunkten för beviljandet av motgarantierna hade Frankrike inte infört några begränsningar för användningen av garantisystemet. Motgarantierna kunde alltså täcka vilket kontrakt som helst, inom vilket som helst av Alstoms verksamhetsområden, förutsatt att löptiden inte var längre än sju år. Ex ante kunde stödbeloppet i motgarantierna uppgå till 100 % av det täckta beloppet, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (26) (nedan kallat ”tillkännagivandet om statligt stöd i form av garantier”), där följande anges i punkt 3.2: ”Om det vid den tidpunkt då lånet beviljas finns en stor sannolikhet för att låntagaren inte kommer att betala tillbaka lånet, till exempel på grund av att låntagaren befinner sig i ekonomiska svårigheter, kan garantins värde vara lika högt som det belopp som den faktiskt täcker”. Detta riskåtagande skulle inte göras av någon privat aktör. I sitt svar på inledandet och utvidgningen av det formella granskningsförfarandet anger Frankrike att bankerna inte själva kunde säkra detta garantisystem med tanke på de åtaganden de redan gjort och att staten därför gick in och säkrade utställandet av bankgarantierna, vilket var avgörande för Alstoms fortsatta verksamhet. Frankrike medger alltså att utan statens motgarantier hade Alstom aldrig fått tillgång till nya bankgarantier. I detta sammanhang noterar kommissionen också att motgarantierna i fråga i praktiken fungerade som garantier: de kunde nämligen utlösas direkt av bankerna så snart ett av de projekt de garanterat inte längre kunde genomföras eller inte kunde genomföras i rätt tid av Alstom.

(138)

Följaktligen bedömer kommissionen att den potentiella risken för staten uppgick till 100 % av det belopp som inom ramen för garantisystemet täcktes av motgarantierna, det vill säga 2,275 miljarder euro. De statliga motgarantierna för bankgarantierna kommer dock, till följd av de ändringar som meddelades i maj 2004, att upphöra att gälla. Man bör därför i ett första steg kvantifiera det stödbelopp som följer av statens beviljande av motgarantier under ungefär tolv månader. Med utgångspunkt i de uppgifter som finns tillgängliga och genom tillämpning av gängse beräkningsmetoder kan det stöd som motsvarar de motgarantier som staten ställt ut under denna begränsade period uppskattas till högst 411 miljoner euro. Denna beräkning utgår ifrån hypotesen att de kontrakt som täcks har en löptid på tre år (medelvärde inom branschen), att risken för att garantierna skall utnyttjas är jämnt fördelad under denna treårsperiod, att bankgarantier ställs ut löpande under tolv månader (september 2003–augusti 2004) upp till ett totalbelopp på 3,5 miljarder samt att statens motgarantier för utställda bankgarantier upphör att gälla från september 2004. Stödbeloppet anses motsvara 100 % av det belopp som motgaranterats multiplicerat med garantiernas varaktighet (antal månader under vilka garantierna gällt i förhållande till tre år, dvs. 36 månader). Motgarantierna täckte som redan nämnts 65 % av varje bankgaranti (27).

(139)

Såsom angetts i skäl 52 kommer de motgarantier som upphör att gälla att ersättas av nya motgarantier, som skall täcka förluster i andra hand upp till ett belopp på 1,25 miljarder euro och som kommer att införlivas med det nya systemet med bankgarantier motsvarande ett riskåtagande på 8 miljarder euro (åtgärd 3). I det nya systemet kommer den potentiella risken för staten att uppgå till 1,25 miljarder euro, och denna risk inträder först när en kontantsäkerhet på 700 miljoner euro inte längre räcker till för att täcka de potentiella förlusterna. De nya motgarantierna måste ses som ett stöd som kan uppgå till 100 % av det garanterade beloppet. Omläggningen till det nya systemet medför således en minskning av den potentiella risken för staten med 1 miljard euro. Såsom tidigare angetts i avsnitt III utgjorde minskningen av statens riskåtagande inom ramen för systemet med bankgarantier en viktig faktor för avgörandet att inte gå vidare med ännu en utvidgning av det formella granskningsförfarandet.

(140)

Vidare bedömer kommissionen att stödbeloppet inte skulle påverkas nämnvärt av att man drog ifrån de kostnader som bärs av Alstom för att åtnjuta dessa motgarantier. Mot bakgrund av denna bedömning, och med hänsyn till att de uppgifter som tillhandahållits av Frankrike inte innehåller siffror som gör att man kan beräkna exakt vilka belopp Alstom betalat till staten, har inget avdrag gjorts från det maximala stödbelopp som anses ingå i motgarantierna.

(141)

När det gäller statens garanti till CFDI för tillhandahållandet av PSDD till Alstom, vilket utgör en del av åtgärd 4, måste samma resonemang tillämpas. Utan den statliga garantin på upp till 100 % av PSDD skulle CFDI aldrig ha beviljat lånet. Följaktligen, och i enlighet med tillkännagivandet om statligt stöd i form av garantier, bedömer kommissionen att 100 % av denna garanti kan anses utgöra statligt stöd. Denna analys förstärks genom det faktum att Frankrike uppgett att Alstoms skuldförbindelser gentemot staten skall omvandlas till kapitalandelar under sommaren 2004, inbegripet PSDD. Omvandlingen av skuldförbindelserna till kapitalandelar visar tydligt att PSDD finansieras med statliga resurser, att staten är ansvarig och att transaktionen är att betrakta som statligt stöd på upp till 100 % av beloppet i fråga.

(142)

Av anledningar som förklarats i detta avsnitt anser kommissionen att statens deltagande i den nya kapitalökningen (åtgärd 6) inte kan anses motsvara ett normalt agerande av en privat investerare i en marknadsekonomi, utan utgör statligt stöd. Det stöd som ingår i ett sådant förvärv av kapitalandelar kan uppgå till 100 % av det tecknade beloppet.

(143)

När det gäller de garantier som ställts ut till GdF och till SNCF inom ramen för åtgärderna 9 och 10 erkänner Frankrike att de var avsedda att fungera i stället för bankgarantier. I likhet med bedömningen av det stöd som ingår i motgarantierna inom systemet med bankgarantier anser kommissionen att det maximala stödbeloppet kan uppgå till 100 % av det täckta beloppet. Men med hänsyn till svårigheten att uppskatta omfattning och sannolikhet när det gäller de olika riskerna för att kontrakten inte fullgörs eller inte fullgörs fullt ut, liksom hur stora delar av dessa risker som i praktiken täcks av statliga garantier, finner kommissionen det omöjligt att kvantifiera det inneboende stödbeloppet i dessa garantier på ett tillförlitligt sätt.

(144)

(145)

Mot bakgrund av vad som sagts ovan måste de statliga åtgärderna bedömas som statligt stöd för särskilda ändamål inom ramen för denna granskning. I artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget föreskrivs vissa undantag från den generella oförenlighet som anges i artikel 87.1.

(146)

De undantag som anges i artikel 87.2 i fördraget är inte tillämpliga i detta fall, eftersom åtgärderna i fråga inte utgör stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, inte är till för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser och inte heller ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats genom Tysklands delning.

(147)

I artikel 87.3 i fördraget föreskrivs ytterligare undantag. Eftersom stödet inte har regional karaktär och undantaget i punkt b i artikel 87.3 uppenbarligen inte är tillämpligt, är endast de undantag som avses i punkt c tillämpliga. I denna punkt föreskrivs att statligt stöd kan godkännas om det ges för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. I det aktuella fallet är det ostridigt att stödet beviljats i syfte att återställa den långsiktiga lönsamheten hos ett företag i svårigheter. Stödet bör därför bedömas med utgångspunkt i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Efter att ha undersökt saken anser kommissionen att inga andra av gemenskapens riktlinjer är tillämpliga i detta fall. Frankrike har heller inte åberopat något annat undantag enligt fördraget och stöder sig uteslutande på dessa riktlinjer i sitt försvar av förenligheten hos de åtgärder som meddelades i augusti 2003.

(148)

För att komma i fråga för undsättnings- och omstruktureringsstöd måste företaget anses vara ett företag i svårigheter. I avdelning 2.1 i riktlinjerna definieras detta begrepp. I punkt 6 anges att ett företags svårigheter normalt visar sig som ökande förluster, sjunkande omsättning, växande lager, överkapacitet, minskande kassaflöde, stigande skuldsättningsgrad och finansiella kostnader samt ett sjunkande värde, som kan gå ned till noll, på nettotillgångarna.

(149)

Från att ha uppvisat en nettovinst under räkenskapsåret 2000/01, övergick företaget till att uppvisa en förlust på långt över en miljard euro under räkenskapsåret 2002/03. Samtidigt minskade det egna kapitalet med mer än hälften, från 2 miljarder euro till mindre än 800 miljoner. Alstom kan därmed ses som ett företag som befinner sig i finansiella svårigheter i den mening som avses i punkt 5 i riktlinjerna, vilket inte bestrids vare sig av Frankrike eller av någon annan part som ingett synpunkter inom ramen för förfarandet.

(150)

Frankrike bedömer att delar av åtgärderna 2 och 3 kan klassificeras som undsättningsstöd. Som stöd för detta anförs att åtgärderna i fråga tillgodoser företagets likviditetsbehov på kort sikt.

(151)

När det gäller åtgärd 2 bedömer Frankrike att de 900 miljoner euro som tillfördes finansieringspaketet genom det ändrade avtalet från september 2003 skall ses som undsättningsstöd i den mening som avses i riktlinjerna. Detta stöd i form av kortfristig finansiering, vars syfte var att undvika att Alstoms verksamhet skulle upphöra omedelbart, betalades tillbaka inom sex månader från det att det betalats ut.

(152)

När det gäller åtgärd 3 bedömer Frankrike att statens motgarantier för de syndikerade bankgarantierna också bör ses som ett undsättningsstöd under den fas då bankgarantierna ställs ut och motgaranteras av staten, i den mån som åtgärderna i fråga under denna första fas bidragit till att hålla Alstom vid liv. Enligt Frankrike borde motgarantierna under rådande omständigheter ses som ett undsättningsstöd som beviljats under det första året av genomförandet av det åtgärdspaket som syftar till att rädda företaget. Det bör påpekas att Frankrike inte gjort någon beräkning av hur stor del av stödet som bör ses som undsättningsstöd och hur stor del som bör ses som omstruktureringsstöd. För resten av den tid som garantierna gäller, bör de ses som ett omstruktureringsstöd. Det bör också noteras att ingen bedömning har ingetts med avseende på de nya motgarantierna inom ramen för det ändrade systemet med syndikerade bankgarantier på upp till 8 miljarder euro.

(153)

Man bör dock komma ihåg att kommissionen, i sina beslut om att inleda och om att utvidga det formella granskningsförfarandet, angav att Alstom tycktes vara under pågående omstrukturering vid den tidpunkt då åtgärderna i fråga beviljades. Under dessa omständigheter kan inga delar av åtgärderna i fråga anses utgöra undsättningsstöd, eftersom sådant enligt riktlinjerna inte kan beviljas efter det att en plan för omstrukturering eller likvidation redan satts i verket, utan nödvändigtvis måste föregå en sådan plan. Dessutom tycktes villkoren för godkännande av undsättningsstöd, vilka anges i punkt 23 i riktlinjerna, inte vara uppfyllda i detta fall. Under dessa omständigheter angav kommissionen i sin preliminära bedömning att stödåtgärderna i fråga borde granskas utifrån kriterierna för godkännande av omstruktureringsstöd.

(154)

De tvivel som kommissionen uttryckte inom ramen för inledandet och utvidgningen av förfarandet anses fortfarande berättigade. Det tycks fortfarande konstlat att göra en uppdelning av de samlade stödinsatserna mellan undsättningsstöd och omstruktureringsstöd, eftersom ingen undsättningsperiod föregick utarbetandet av omstruktureringsplanen. En sådan analys skulle stå i strid med själva syftet med att bevilja undsättningsstöd, vilket är att upprätthålla status quo fram till dess att företaget nått fram till ett ställningstagande angående sin framtid.

(155)

Oavsett om stödåtgärderna tillgodoser likviditetsbehov eller finansierar strukturella åtgärder, så ingår de i en sammanhängande logik som bidrar till den pågående omstruktureringen. Kommissionen kan inte godta att det stöd som beviljas under det första halvåret eller till och med det första året av omstruktureringen helt godtyckligt klassificeras som undsättningsstöd. Det spelar i detta sammanhang ingen roll att stödet avser att täcka likviditetsbehov inom det företag som är under omstrukturering, eftersom omstruktureringsstöd ofta innefattar likviditetsstöd till företag under omstrukturering, lika väl som till exempel investeringar eller kostnader förknippade med kapacitetsminskningar.

(156)

Dessutom anser kommissionen att stödbeloppet inom ramen för åtgärd 2 till mycket stora delar räknats bort från de stödbelopp som ingår i de strukturella åtgärder som trätt i dess ställe, och att det även av denna anledning är rimligt att granska detta stöd inom ramen för omstruktureringen. När det gäller motgarantierna (tidigare åtgärd 3) så uppfyller dessa inget av de kriterier för godkännande av undsättningsstöd som anges i riktlinjerna. Det rörde sig inte om likvida medel eftersom det inte var fråga om lånegarantier i enlighet med punkt 23 i riktlinjerna. Dessutom skulle dessa motgarantier sträcka sig över en betydligt längre period än de sex månader som föreskrivs i riktlinjerna, eftersom de skulle täcka projekt med en löptid på upp till sju år.

(157)

Mot bakgrund av ovanstående bedömer kommissionen att dessa åtgärder bör behandlas som en del av det samlade omstruktureringsstödet.

(158)

I riktlinjerna föreskrivs fyra villkor som alla måste vara uppfyllda för att omstruktureringsstöd skall kunna godkännas: det skall finnas en plan för att återställa lönsamheten på lång sikt, otillbörlig snedvridning av konkurrensen skall förhindras, stödet skall begränsas till vad som är absolut nödvändigt och omstruktureringsplanen skall genomföras fullt ut.

(159)

Stödet beviljas under förutsättning att den omstruktureringsplan som kommissionen skall ha godkänt för varje enskilt stöd genomförs. Omstruktureringsplanen, som skall ha en så kort varaktighet som möjligt, skall göra det möjligt att återställa företagets långfristiga lönsamhet inom en rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden om de framtida villkoren för verksamheten. Omstruktureringsstödet måste således knytas till en genomförbar omstruktureringsplan som medlemsstaten förbinder sig att följa.

(160)

Kommissionen har, med hjälp av sin externa rådgivare, gjort en bedömning av den omstruktureringsplan som Frankrike presenterat, för att avgöra om den är tillräckligt långtgående för att återställa företagets långsiktiga lönsamhet. Kommissionen grundar sin analys på de uppgifter som lades fram i augusti och december 2003 samt i februari 2004. Kommissionens bedömning avser i första hand adekvansen i omorganiseringen av verksamheten, därefter marknadsutsikterna och deras inverkan på omstruktureringsplanen och slutligen företagets finansiella situation efter genomförandet av omstruktureringsplanen.

(161)

I analysen av omstruktureringsåtgärderna, bör hänsyn tas till särdragen inom de sektorer där Alstom har sin verksamhet. Särskilt när det gäller sektorerna Power och Transport är de nödvändiga investeringarna i fasta tillgångar relativt små i förhållande till behoven av rörelsekapital. Det är kapaciteten på konstruktions- och ingenjörsnivå som är mest avgörande, medan den fysiska produktionskapaciteten endast är avgörande för ett begränsat antal produkter (28). Följaktligen kan företagen i allmänhet öka sitt utbud under perioder då efterfrågan är stor. Däremot är det inte alltid möjligt att minska ned på överflödig arbetskraft under perioder med liten efterfrågan, särskilt i länder med strängare arbetsmarknads- och sociallagstiftning. Ett annat särdrag för Alstoms verksamhetsområden är behovet av att kunna tillverka olika produkter (29) på samma produktionslinje, beroende på vilka beställningar som kommer in, för att optimera utnyttjandet av produktionskapaciteten.

(162)

Produktionskapaciteten mäts framför allt i tillgänglig yta för produktion (fabriksyta) och i tillgänglig arbetskraft, medan den befintliga maskinparken i allmänhet inte är avgörande, till skillnad från i andra branscher. Dessutom är det svårt att beräkna produktionskapacitet per produkt eftersom, såsom nämnts ovan, olika produkter kan produceras vid olika tillfällen på samma produktionslinje.

(163)

Följaktligen har åtgärderna för Alstoms inre omstrukturering analyserats för att kontrollera att de leder till en effektiv omorganisering av utnyttjandet av arbetskraften och en rationalisering av företagets geografiska etablering.

(164)

När det gäller sektorerna Power Generation och Transport, anser kommissionen att omstruktureringsåtgärderna är tillräckliga för att garantera en industriell återhämtning. De planerade personalminskningarna bedöms som proportionerliga i förhållande till den överkapacitet som finns inom dessa branscher. Beräkningarna av omstruktureringskostnader och förväntade besparingar förefaller realistiska. Dessutom innebär det faktum att planen satts i verket i förväg att processen redan kommit en bra bit på väg, vilket gör att risken för en försening när det gäller att nå de mål som satts upp fram till mars 2006 är relativt liten.

(165)

Inom sektorn Power Turbo-Systems kan personalminskningarna på […] % (från […] till […] anställda) anses stå i proportion till den överkapacitet som framgår av de senaste uppskattningarna av Alstoms kapacitetsutnyttjande, vilka gjorts av Frankrike ([…] % i augusti 2003) och av kommissionens expert ([…] % under 2002 och […] % under 2003). Personalminskningarna, i kombination med verksamhetsminskning vid eller nedläggning av vissa anläggningar och en omorganisering av verksamheten, kommer att bidra till att återställa Alstoms konkurrenskraft. Inom sektorn Power Environment överensstämmer personalminskningarna på […] % (från […] till […]) […] (30) som anses nödvändig enligt kommissionens externa expert. De överstiger också den överkapacitet som framgår av Frankrikes uppskattning av kapacitetsutnyttjandet (omkring […] % under den första hälften av räkenskapsåret 2003/04). Dessa stora personalminskningar kan förklaras genom stängningen av produktionsanläggningarna i […]. Inom sektorn Power Service uppgår personalminskningarna till […] % (från […] till […]). Här planeras inga stängningar av anläggningar (31), vilket kan motiveras med att den lokala närvaron är viktig inom detta verksamhetsområde.

(166)

Slutligen planeras också omstruktureringsinsatser inom sektorn Power Conversion (den del av T & D som inte såldes till Areva) i form av personalminskningar på […] % (från […] till […] anställda) och en omorganisering av den industriella strukturen.

(167)

Inom sektorn Transport uppgår de planerade personalminskningarna till […] % (från […] till […]). Dessa personalminskningar står i proportion till de uppskattningar angående överkapaciteten som gjorts av den externa rådgivaren (mellan […] % och […] %). Minskningarna är däremot inte följdriktiga med hänsyn till den nivå på Alstoms nuvarande kapacitetsutnyttjande (mer än […] %) som meddelats av Frankrike. Denna inkonsekvens kan dock till viss del förklaras av det faktum att mer än […] % av personalminskningarna (i kombination med stängningar av produktionsanläggningar) rör produktion i Förenade kungariket. Alstom Transport har nyligen drabbats av stora svårigheter i detta land och marknadsutsikterna där är betydligt mindre positiva än i andra länder. Andra personalminskningar kan ha planerats med anledning av förutsedd produktivitetsökning till följd av industriell optimering.

(168)

I motsats till sina bedömningar avseende sektorerna Transport och Power, anser kommissionen att de åtgärder som planeras enligt omstruktureringsplanen inom sektorn Marine är otillräckliga för att kompensera för överkapaciteten vid Alstoms fartygsvarv. De planerade personalminskningarna enligt denna plan uppgår till […] % (från […] till […] anställda). Produktionen skall koncentreras till Saint-Nazaire, där den största anläggningen för fartygskonstruktion finns, medan andra mindre anläggningar skall läggas ned. Trots dessa åtgärder tvivlar kommissionen på att omstruktureringsansträngningarna kommer att räcka till för att få upp kapacitetsutnyttjandet vid Alstoms fartygsvarv till en acceptabel nivå fram till 2006. Grunden för denna analys redovisas i skälen 169 och 170.

(169)

Även om Alstoms sektor Marine har teknisk kapacitet att bygga olika typer av fartyg (kryssningsfartyg, LNG-fartyg, fraktfartyg, jakter, forskningsfartyg, militärfartyg etc.) tycks de beställningar som förutses främst avse kryssningsfartyg. Även i omstruktureringsplanen anges att de nya beställningarna i första hand förväntas komma från den marknaden, medan övriga typer av fartyg inte väntas stå för någon betydande del av de inkommande beställningarna. Den nuvarande produktionskapaciteten vid fartygsvarven i Saint-Nazaire uppskattas till mellan 5 och 6 kryssningsfartyg per år. Vissa prognoser på medellång sikt indikerar att om Alstom behåller sin nuvarande marknadsandel, så kan företaget förvänta sig en orderingång på högst 3 kryssningsfartyg per år under perioden 2004–2006. Även om produktionen av andra fartyg skulle kunna kompensera för en orderingång som eventuellt blir lägre än så, är det osannolikt att den typen av produktion skulle kunna ha så stor inverkan på den totala orderingången att denna kommer att överstiga 3 fartyg (motsvarande kryssningsfartyg) per år.

(170)

I detta sammanhang välkomnar kommissionen det åtagande som Frankrike nyligen gjort, nämligen att snarast möjligt vidta de åtgärder som krävs för att sänka Alstoms lönsamhetströskel för fartygskonstruktion från 4,5 fartygsbeställningar (motsvarande kryssningsfartyg) per år (genomsnitt för de senaste fem åren) till […]. Kommissionen anser att denna ytterligare ansträngning […] är absolut nödvändig för att säkra den långsiktiga lönsamheten inom denna sektor, och att den måste genomföras.

(171)

Kommissionen har i detalj granskat de förväntade resultaten av omstruktureringsplanen, när det gäller såväl beställningar som intäkter av verksamheten inom varje sektor. Kommissionen har i detta syfte kontrollerat att dessa förväntningar överensstämmer med framtidsutsikterna på var och en av de berörda marknaderna. Kommissionen anser att förväntningarna när det gäller inkommande order i allmänhet är realistiska, och att förväntningarna när det gäller marknadsandelar och tillväxt är tillräckligt försiktiga. Två sektorer utgör dock ett undantag: Power Turbo-Systems och Marine.

(172)

Alstoms verksamhetssektor Power Turbo-Systems led mycket stora förluster till följd av allvarliga funktionsproblem under år 2000 med de stora gasturbinerna GT24/GT26, som är den mest sålda av de modeller som saluförs av Alstom inom denna sektor. Insatser har gjorts så att turbinernas prestanda nu förbättrats och uppgörelser har träffats med de missnöjda kunderna. Frankrike anger att dessa turbiner idag fungerar helt problemfritt och att en beställning på tre turbiner nyss lagts av ett spanskt företag, vilket visar att Alstoms kunder återfått förtroendet vad gäller kvalitet och prestanda hos de högteknologiska turbiner som saluförs av koncernen.

(173)

Kommissionen anser att det finns tillräckligt många positiva faktorer som bekräftar återhämtningen inom denna sektor. Det är uppenbart att Alstom har genomfört nödvändiga arbeten för att nå upp till de prestanda som förväntas, och att tvisterna med missnöjda kunder numera är lösta. Kommissionen noterar dessutom att de bokföringsmässiga avsättningar som gjorts för att täcka de kvarstående riskerna är tillräckliga. I vilket fall som helst visar den beställning av tre turbiner i december 2003 som Frankrike framhåller, att sektorn i fråga kan återvinna sin konkurrenskraft.

(174)

Men trots dessa uppmuntrande tecken, bedömer kommissionen att Frankrike överskattar Alstoms kapacitet att återvinna marknadsandelar under de närmaste åren. Om Alstoms marknadsandel skulle ligga i linje med det genomsnittliga resultatet under perioden 1992–2002, anser kommissionen att det finns en känslighet (osäkra beställningar) som uppgår till […] % av de förväntade beställningarna. Kommissionen anser att motsvarande […] euro i beställningar utgörs av osäkra beställningar, räknat per år under 2004/05 och 2005/06, av […] euro i förväntade beställningar.

(175)

Inom sektorn Marine anser kommissionen att prognoserna angående beställningar, såsom de framställs i omstruktureringsplanen, är alltför optimistiska, även om man räknar med en återhämtning på lång sikt av marknaden för kryssningsfartyg och även om man räknar med att varvet Chantiers de l'Atlantique har kapacitet att bygga även andra typer av fartyg med högteknologiska prestanda, såsom LNG-fartyg. Kommissionen anser att motsvarande […] euro i beställningar utgörs av osäkra beställningar, räknat per år under 2004/05 och 2005/06, av […] euro i förväntade beställningar.

(176)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att totalt […] euro i beställningar utgörs av osäkra beställningar. Detta belopp kompenseras endast till viss del genom den manövermarginal (koncernbuffert) på […] euro som tillämpas på de förväntade beställningarna. Omstruktureringsplanen framstår följaktligen som alltför optimistisk, då kommissionen bedömer att […] euro i osäkra beställningar inte täcks av koncernbufferten.

(177)

Kommissionen har också analyserat företagets prognoser när det gäller rörelsevinst. Kommissionen bedömer att de mål som anges i omstruktureringsplanen borde kunna uppnås. Förväntningarna när det gäller rörelseresultat är nämligen tillräckligt försiktiga för att kompensera för den överdrivna optimism som påvisats inom ramen för beställningsprognoserna. Kommissionen anser därför att konsekvenserna av denna överskattning inte bör äventyra chanserna att uppnå de uppsatta målen med avseende på operativ lönsamhet fram till 2006.

(178)

Efter en analys av de övriga grundläggande argument i omstruktureringsplanen som stödjer prognoserna angående Alstoms operativa lönsamhet fram till år 2006, gör kommissionen bedömningen att dessa prognoser är realistiska. Ett första viktigt steg för att förbättra lönsamheten utgörs av de besparingsåtgärder som vidtagits inom ramen för de omstruktureringsinsatser som beskrivs i avsnitt II.3. Besparingsåtgärderna, som syftar till att rationalisera kostnaderna, förefaller realistiska och den takt i vilken de genomförs kan ses som ett positivt tecken på att omstruktureringen och återställandet av lönsamheten kommer att kunna genomföras inom satta tidsramar.

(179)

Vidare noterar kommissionen att de avsevärda förlusterna till följd av de allvarliga funktionsproblemen med de stora gasturbinerna GT24/GT26 var en exceptionell händelse. Överenskommelser har också träffats som kunnat avsluta de pågående tvisterna med vissa kunder. Den här typen av svårigheter, som till sin natur inte är återkommande, borde inte uppstå igen i framtiden.

(180)

En tredje viktig faktor är prognoserna om fortsatt hög lönsamhet på de områden där verksamheten redan går bra, och särskilt inom sektorn Power Service (en rörelsemarginal på […] % förutses för 2006). Dessa prognoser verkar rimliga med hänsyn till särdragen och tillväxten inom dessa verksamhetssektorer.

(181)

Med hänsyn till nämnda faktorer drar kommissionen slutsatsen att det mål som anges i omstruktureringsplanen om en rörelsemarginal för koncernen på 6 % år 2006 är möjligt att uppnå.

(182)

Kommissionen har analyserat frågan om huruvida de åtgärder som föreskrivs i omstruktureringsplanen kan leda till att Alstoms långsiktiga lönsamhet återställs. Såsom redan nämnts anser kommissionen att åtgärderna på det industriella planet i allmänhet är tillräckliga för att nå de lönsamhetsmål som anges i planen. Dessutom finns det säkra tecken på att de tekniska problem av tillfällig natur, som lett till mycket stora förluster i vissa skeden under de senaste åren, har avhjälpts.

(183)

Kommissionens tvivel kvarstod emellertid när det gällde effektiviteten i omstruktureringsplanens åtgärder för att återställa Alstoms långsiktiga finansiella soliditet efter mars 2006. Kommissionen kunde inte sluta sig till att företaget efter omstruktureringen skulle vara kapabelt att fungera på marknaden med hjälp av sina egna resurser, vilket krävs enligt riktlinjerna. Kommissionens tvivel vilade på följande grunder.

(184)

Först och främst tycktes en rörelsemarginal på 6 % under 2005/06, vilket motsvarar en rörelsevinst på […] euro, inte utgöra en tillräcklig grund för att garantera företagets långsiktiga lönsamhet. Enligt omstruktureringsplanen bör nettovinsten under 2005/06 uppgå till […] euro, det vill säga […] % av försäljningen.

(185)

Vidare ansåg kommissionen att nivån på den ekonomiska skulden i förhållande till det egna kapitalet skulle vara alltför hög år 2006: […] euro i förhållande till […] euro. Detta ger ett förhållande skuld/eget kapital (skuldsättningsgrad) på […]. Följaktligen skulle Alstom behöva anslå en mycket stor andel av sina inkomster till att betala räntekostnaderna på sin skuld: de finansiella kostnaderna skulle uppgå till […] euro, medan inkomsten före avdrag för räntor, skatter, avskrivningar och amorteringar (EBIDTA) skulle uppgå till totalt […] euro, vilket innebär en räntetäckningsgrad på […]. En sådan nivå visar tydligt på en bräcklig finansiell situation, som inte är hållbar på lång sikt.

(186)

Dessutom ansåg kommissionen att det fanns en risk att Alstoms kortsiktiga finansieringskapacitet inte skulle vara tillräcklig för att svara mot likviditetsbehoven under omstruktureringsperioden. Kommissionens rådgivare ansåg, i sin bedömning av Alstoms likviditetsplan, att kreditutrymmet (tillgängliga kreditlinjer minus redan utnyttjade kreditlinjer) borde hållas på en nivå över […] euro, en nivå som kommissionen anser vara tillräcklig, men bara under förutsättning att inga oförutsedda svårigheter tillstöter. Hur som helst beräknades nivån på kreditutrymmet, enligt nämnda likviditetsplan, bli lägre än referensnivån på […] euro under det första och andra kvartalet av räkenskapsåret 2005/06.

(187)

Slutligen ansåg kommissionen att Alstom måste utöka sitt egna kapital på medellång sikt. Enligt planen skulle nivån på det egna kapitalet år 2006 uppgå till […] euro, det vill säga […] % av försäljningen, medan det egna kapitalet under perioden 1998–2000 motsvarade 12 % av försäljningen. En mer solid balansräkning än den som förutsetts för 2006 bedömdes som nödvändig för att företaget skulle kunna locka till sig investerare och därmed finansiera sig självt på marknaderna.

(188)

Sammanfattningsvis ansåg kommissionen att Alstoms omstruktureringsplan var bristfällig på det finansiella planet, främst med anledning av den mycket höga nivån på skuldsättningen och den låga nivån på det egna kapitalet.

(189)

Emellertid lät Frankrike i maj 2004 meddela kommissionen att företaget planerade en kapitalökning genom kontanttillskott samt en omvandling av en del skuldförbindelser till kapital. Dessa två transaktioner förväntas leda till att det egna kapitalet kommer att uppgå till mellan […] och […] euro och att skulden kommer att ligga på en nivå mellan […] och […] euro i mars 2006, beroende på i vilken utsträckning bankerna deltar i omvandlingen av fordringar till kapitalandelar, vilket motsvarar en procentandel av försäljningen på […] % till […] %. Förhållandet mellan skuld och eget kapital (skuldsättningsgraden) kommer att ligga mellan […] och […] 2006, vilket utgör en tillräcklig förbättring i förhållande till den nivå som förutsågs enligt prognoserna i den föregående finansieringsplanen. Dessutom kommer minskningen av skulden att resultera i minskade finansiella kostnader: 2006 beräknas dessa uppgå till mellan […] och […] euro. Med utgångspunkt från en EBIDTA på […] euro, borde räntetäckningsgraden komma att ligga mellan […] och […], vilket tyder på en hållbar finansiell situation.

(190)

Slutsatsen är att den nya kapitalökningen och den därav följande minskningen av skulden gör att en stor del av kommissionens tvivel har kunnat skingras när det gäller företagets lönsamhet på medellång sikt.

(191)

Vidare noterar kommissionen Frankrikes åtagande, som nämns i avsnitt V, att se till att ett eller flera industriella partnerskap ingås inom fyra år.

(192)

Kommissionen bedömer att det, för att stärka Alstoms utsikter till långsiktig lönsamhet, faktiskt är nödvändigt att företaget ingår ett eller flera partnerskap. Den eller de partner som väljs bör ha tillräcklig finansiell soliditet och bidra på både det finansiella och det industriella planet till det bildade partnerskapet. De berörda industriella verksamheterna bör dock vara sådana att kommissionen kan godkänna det eller de partnerskap som bildas i enlighet med fördragets konkurrensregler. Partnerskapet eller partnerskapen bör vara avsedda att gälla under lång tid. Det bör röra sig om strukturella och strategiska avtal som inte är begränsade till att avse ett gemensamt genomförande av ett enskilt projekt, som till exempel att delta i ett visst anbudsförfarande. För att ha en avgörande inverkan på Alstoms industriella och finansiella utveckling bör partnerskapet eller partnerskapen avse stora delar av Alstoms verksamhet inom huvudgrenarna transport och energi, på områden som inte omfattas av gemensamma företag (se skälen 206 och 207). Sammanfattningsvis bör dessa partnerskap leda till att Alstom bättre kan utnyttja sina tekniska och industriella tillgångar genom att företagets finansiella begränsningar minskar inom de berörda verksamhetsområdena (32).

(193)

Det bör också påpekas att dessa partnerskap som princip utan kommissionens uttryckliga medgivande endast får ingås med företag som inte, rättsligt eller i praktiken, står under ensam eller gemensam kontroll av de franska myndigheterna. I annat fall skulle partnerskapen riskera att permanenta den statliga närvaron vid Alstomkoncernens sida, vilket skulle stå i bjärt kontrast till det andra åtagande som gjorts av Frankrike och som består i att se till att avveckla det statliga innehavet av kapitalandelar i Alstom och därmed även det statliga stöd som detta kapitalinnehav innebär.

(194)

Sammanfattningsvis anser kommissionen att fullgörandet av åtagandet angående partnerskap är absolut nödvändigt för att skingra alla tvivel angående företagets långsiktiga lönsamhet.

(195)

För att kunna godkännas av kommissionen måste omstruktureringsstödet också uppfylla ett annat villkor, som innebär att åtgärder måste vidtas för att i största möjliga mån mildra de negativa följderna av stödet för konkurrenterna. I annat fall måste stödet anses ”strida mot det gemensamma intresset” och förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden. Detta villkor tar sig vanligtvis uttryck i att företaget måste begränsa sin närvaro på sin marknad eller sina marknader när omstruktureringsperioden är slut.

(196)

Såsom redan har visats bedrev Alstom fram till 2003 verksamhet inom följande områden: energi, överföring och distribution, järnvägstransport och varvsindustri. Följaktligen bör åtgärder vidtas för att kompensera för stödets negativa effekter för konkurrenterna, inom var och en av dessa sektorer. I omstruktureringsplanen föreskrivs att Alstoms verksamhet skall återinriktas på kärnverksamheten. I detta sammanhang är det viktigt att omstruktureringsplanen, sådan den framställts för kommissionen den 5 december 2003 och 15 mars 2004, genomförs fullt ut, inbegripet de avyttringar av tillgångar som skall göras.

(197)

Inom energisektorn kan noteras att företaget redan avyttrat segmentet industriturbiner som omfattar små gasturbiner (< 50 MW) och ångturbiner (< 100 MW) till Siemens, och sektorn T & D till Areva. Dessa avyttrade verksamheter motsvarade 20 % av Alstoms totala omsättning under 2002/03. Dessutom innehåller Frankrikes åtaganden som beskrivs i avsnitt V ytterligare avyttringar av tillgångar på energiområdet, nämligen segmentet industripannor, samt bildandet av ett gemensamt företag som omfattar verksamheten på vattenkraftområdet.

(198)

När det gäller Alstoms andra verksamhetsområde, järnvägstransporter, har Frankrike gjort ett åtagande om avyttring av bland annat anläggningen för godslokomotiv i Valence och sin verksamhet på transportområdet i Australien och Nya Zeeland.

(199)

När det gäller de två sista verksamheterna, liksom industripannor, måste Alstom se till att de fortsätter att styras enligt principerna om god förvaltning, genom att tillförsäkra dem de medel som krävs för en normal utveckling och genom att inte vidta några åtgärder som skulle minska dessa verksamheters värde, till exempel överföring av immateriella tillgångar (patent, licenser, affärsavtal etc.), personal, kunder eller försäljningskapacitet till moderbolaget eller någon annan del av Alstomkoncernen. I detta syfte åtar sig Frankrike att, för var och en av dessa verksamheter som skall avyttras, se till att Alstom inrättar eller formaliserar en särskild ledningsgrupp som skall se till att verksamheterna förvaltas väl. En förtroendeman som utses av Frankrike och godkänns av kommissionen skall ansvara för att kontrollera att försäljningen och den fortsatta förvaltningen av dessa verksamheter sköts på rätt sätt.

(200)

När det gäller de ytterligare avyttringar på 800 miljoner euro (baserat på omsättningen 2002/03) som skall genomföras inom Alstoms verksamhetsområden undantaget varvsindustrin, så måste dessa ofrånkomligen uppfylla följande två villkor. För det första får den verksamhet som avyttras inte tas upp någon annanstans inom ramen för detta beslut som en genomförd eller planerad avyttring och den får heller inte ingå som en del av bildandet av det gemensamma företag som avses i skäl 207. För det andra måste avyttringen avse en bärkraftig verksamhet, inklusive fasta tillgångar och personal, för vilken omsättningen 2002/03 motsvarar verksamhetsnivån vid tidpunkten för avyttringen. […].

(201)

Med utgångspunkt från en omsättning som redan reducerats med 20 % genom försäljningen av verksamheten inom industriturbiner och T & D, innebär dessa ytterligare avyttringar att omsättningen reduceras med ytterligare cirka 10 %. Dessa avyttringar måste tillkomma utöver de avsevärda nedskärningar av verksamheten (exempelvis nedläggning eller nedbantning av vissa produktionsanläggningar) och personalminskningar (se tabell 2) som föreskrivs enligt omstruktureringsplanen.

(202)

Mot denna bakgrund bedömer kommissionen att de uppvägande åtgärder som genomförts eller kommer att genomföras av Alstom undanröjer risken för otillbörlig snedvridning av konkurrensen i den mening som avses i punkterna 35–39 i riktlinjerna. Åtgärderna innefattar såväl nedläggning av produktionsanläggningar som avyttringar. Det faktum att närvaron på en viss marknad och produktionskapaciteten, inom de berörda sektorerna, inte i någon större utsträckning är beroende av att företaget har produktionslinjer på plats, förklarar varför kommissionen i sin bedömning i detta specifika fall prioriterat avyttringar framför nedskärningar av fysiska produktionsmedel.

(203)

När kommissionen drar denna slutsats stärks den också i sin uppfattning av det faktum att godkännandet av stödet i detta fall gjorts avhängigt vissa villkor och särskilda åtaganden, i enlighet med vad som föreskrivs eller tillåts genom punkt 42 i riktlinjerna.

(204)

På transportområdet till exempel, åtar sig Frankrike att genomföra en rad strukturella åtgärder för att på ett avgörande sätt öppna upp den franska marknaden för järnvägsmateriel i syfte att öka konkurrensen på denna marknad, vilket bör gynna konsumenterna. Detta åtagande, som är betydelsefullt på en marknad som enligt tillgängliga uppgifter har en tendens att privilegiera nationella företag, svarar mot ett krav enligt punkt 42 i i riktlinjerna.

(205)

Inom transportsektorn kommer också vissa begränsningar att införas när det gäller Alstoms pris- och förvärvspolitik, för att undvika snedvridningar av konkurrensen.

(206)

Kommissionen erinrar vidare om att Frankrike åtagit sig att se till att företaget ingår ett eller flera industriella partnerskap, som skall involvera stora delar av Alstoms verksamhet, inom fyra år. Utöver att leda till en förbättring av företagets lönsamhet, anses detta partnerskapsavtal också utgöra en kompenserande åtgärd för konkurrenterna. Det tvingar nämligen Alstom att hitta partner för viktiga delar av sin verksamhet och att låta dessa partner ta del i verksamheten. Kommissionen bedömer att behovet av partnerskap är särskilt stort inom sektorerna transport och energi, där snedvridningen av konkurrensen till följd av stödet kan bli särskilt kännbar.

(207)

Samma resonemang gäller för det gemensamma företag som skall bildas för verksamheten inom vattenkraft, enligt det åtagande som Frankrike gjort. I detta sammanhang påpekar kommissionen att begreppet ”gemensam kontroll” skall tolkas i enlighet med rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (33).

(208)

Dessa tre sistnämnda åtaganden (begränsningar för pris- och förvärvspolitiken, industriella partnerskap och bildande av ett gemensamt företag), vars innebörd redogjorts för i detalj, svarar mot krav enligt punkt 42 ii i riktlinjerna.

(209)

De franska myndigheternas åtagande att dra tillbaka sin anmälan om innovationsstöd till Alstoms sektor Marine och att inte inge någon anmälan om omstruktureringsstöd till samma sektor, svarar mot ett krav enligt punkt 42 iii i riktlinjerna. I detta sammanhang bedömer kommissionen att det också är nödvändigt att fastställa att inget ytterligare stöd får beviljas Alstom fram till dess att omstruktureringsprocessen är genomförd och under alla omständigheter fram till det sista datum då garantier kan erhållas inom ramen för systemet med syndikerade bankgarantier på upp till 8 miljarder euro, det vill säga fram till den 30 juni 2006. Detta villkor gäller inte för sådant stöd som avses i artikel 87.2 i fördraget, inte heller stöd som beviljas inom ramen för forskningsprojekt som medfinansieras av Europeiska unionen och inte heller stöd som beviljas enligt bestämmelserna om en tillfällig skyddsordning (se skäl 218).

(210)

Med hänsyn till Alstoms ställning på den franska marknaden, särskilt inom sektorn järnvägsmateriel, välkomnar kommissionen Frankrikes åtaganden i fråga om strukturella åtgärder för att öppna denna marknad. Tillsammans kommer dessa åtgärder att leda till att andra företag kan övervinna vissa hinder som idag på ett avgörande sätt begränsar konkurrensen på denna marknad.

(211)

Följaktligen anser kommissionen att tillräckliga åtgärder vidtagits för att minska stödets negativa följder för konkurrensen, konkurrenterna och konsumenterna.

(212)

För att stödet skall kunna godkännas bör även ett tredje villkor vara uppfyllt, som innebär att stödbeloppet och stödnivån skall begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till de finansiella resurser som företaget, aktieägarna eller den koncern företaget tillhör har. Därför skall de stödmottagande företagen i väsentlig utsträckning bidra till omstruktureringen med egna medel. Under alla omständigheter måste det visas för kommissionen att stödet kommer att användas uteslutande för att återställa företagets lönsamhet och att det inte kommer att möjliggöra för stödmottagaren att öka sin produktionskapacitet under tiden för genomförandet av omstruktureringen.

(213)

I fallet Alstom kan kommissionen konstatera att kostnaderna för omorganiseringen av verksamheten, så som de framställs i den plan som utvärderats av PricewaterhouseCoopers (”PwC”), uppgår till […] euro (34). Till detta belopp måste man lägga de kapitalbehov som följer av nödvändigheten att återställa en tillräckligt solid finansiell struktur. I praktiken har det egna kapitalet nästan sjunkit till noll i balansräkningen, till följd av de avsevärda förlusterna under de senaste två åren. Slutligen måste hänsyn också tas till företagets mycket stora behov av bankgarantier och likvida medel.

(214)

Kommissionen erinrar om att staten bidrar med TSDDRA till ett belopp på 300 miljoner euro (åtgärd 1), kortsiktig interimsfinansiering till ett belopp på 1,2 miljarder euro (åtgärd 2), motgarantier som täcker förluster i andra hand på upp till 1,25 miljarder euro (åtgärd 3), en garanti för ett PSDD på 300 miljoner euro som kommer att omvandlas till kapital (åtgärd 4), ett löfte om tecknande av TSDD till ett belopp på 200 miljoner euro som också skall omvandlas till kapital (åtgärd 5) samt att staten deltar i en ny kapitalökning till ett belopp på mellan 180 och 220 miljoner euro. Slutligen har staten gjort ett riskåtagande i form av garantier inom sektorn Marine till ett obestämt belopp och har redan beviljat garantier (tidigare åtgärd 3) till ett beräknat värde av cirka 411 miljoner euro. Totalt uppgår det kvantifierade riskåtagandet från statens sida under perioden i fråga till ett högsta belopp på 3,470 miljarder euro. Det bör dock noteras att eftersom företaget redan betalat tillbaka 900 miljoner euro (åtgärd 2), såsom redan angetts, uppgår den potentiella risken för staten till 2,570 miljarder euro. Såsom redan förklarats, har stödet beräknats uppgå till ett högsta belopp på mellan 3,03 och 3,08 miljarder euro (se tabell 7), plus ett obestämt belopp som ett resultat av åtgärderna 9 och 10.

(215)

Företagets eget bidrag till täckandet av kostnaderna och kapitalbehoven är betydande. Betydande avyttringar av verksamhet har genomförts och kommer att genomföras. Inkomsterna från dessa avyttringar har gjort eller kommer att göra det möjligt att täcka en del av dessa kapitalbehov. De kommer att begränsa skuldsättningen och därmed framtida finansiella kostnader för företaget. Utöver återbetalningen av 900 miljoner euro, vilka inte tagits med i tabell 8 för att de inte skall räknas två gånger, kommer företaget dessutom att göra en betydande ansträngning genom att själv finansiera den kontantsäkerhet på 700 miljoner euro som utgör ett viktigt villkor inom ramen för det nya systemet med bankgarantier.

(216)

Utöver Alstoms egna bidrag, tillkommer betydande privata bidrag från banker och investerare. Bankerna har tillhandahållit en teckningsgaranti för den första kapitalökningen motsvarande 300 miljoner euro, kortsiktig interimsfinansiering till ett belopp på 300 miljoner euro (åtgärd 2), ett system med syndikerade bankgarantier där deras reella riskåtagande uppgår till 6,05 miljarder euro (åtgärd 3), ett PSDD på 1,2 miljarder euro, ORA för 900 miljoner euro och slutligen garantier för den nya kapitalökningen på mellan 800 miljoner och 1 miljard euro, varav 700 miljoner skall användas för att finansiera kontantsäkerheten. Alstom och den privata sektorn har investerat i omstruktureringen av företaget till ett belopp på mellan 10,3 och 10,4 miljarder euro (eller mellan 9,6 och 9,7 miljarder euro om man bortser från kontantsäkerheten som finansieras genom kapitalökningen). Det privata bidraget kan alltså anses betydande i detta fall.

Tabell 8

Beskrivning av bidrag från den privata sektorn, utöver resultat av avyttringar

(217)

Vidare måste kommissionen försäkra sig om att stödet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt för att omstruktureringen skall kunna genomföras. Man bör komma ihåg dels att en del av stödet redan återbetalats, nämligen 900 miljoner euro inom ramen för åtgärd 2, dels att Frankrike åtagit sig att avveckla sitt kapitalinnehav i företaget inom de tolv månader som följer efter det att Alstom uppnått ratingen ”investment grade”, och under alla omständigheter inom fyra år. […]. Eftersom Frankrike inte går in som kapitalägare i företaget i egenskap av privat investerare, utan gör det som en stödåtgärd, är Frankrikes åtagande nödvändigt för att garantera att detta statliga stöd i form av förvärv av kapitalandelar begränsas i tiden till vad som är nödvändigt. Därför anser kommissionen att det är av avgörande betydelse att denna avveckling av kapitalinnehavet verkligen genomförs.

(218)

Kommissionen vill också försäkra sig om att inget ytterligare stöd kommer att rubba proportionaliteten i den helhet av stödåtgärder som detta beslut avser. Av denna anledning får inget ytterligare stöd beviljas till förmån för företaget under två år räknat från datumet för detta beslut, vilket ungefär motsvarar perioden för omstruktureringen och den period under vilken nya bankgarantier kan ställas ut inom ramen för det nya systemet med syndikerade bankgarantier (35). Kommissionen anser nämligen att det stöd som beviljats av Frankrike gör det möjligt för Alstom att genomföra omstruktureringen och att driva alla sina verksamheter under dessa två år, utan att behöva ytterligare stöd. Detta villkor gäller inte för stöd som är fullständigt förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.2 i EG-fördraget, inte heller för stöd som beviljas inom ramen för forskningsprojekt som medfinansieras av Europeiska unionen och inte heller för stöd som beviljas enligt bestämmelserna om en tillfällig skyddsordning i rådets förordning (EG) nr 1177/2002 av den 27 juni 2002 om en tillfällig skyddsordning för varvsindustrin (36) och som särskilt syftar till att stödja varv i gemenskapen inom segment som har påverkats negativt och lidit allvarlig skada på grund av illojal konkurrens från Sydkorea, vilket skulle kunna vara fallet för företag inom Alstomkoncernen. I detta sammanhang måste man också försäkra sig om att inget stöd kommer att beviljas någon av Alstoms framtida partner. Av denna anledning har Frankrike ålagts att begära kommissionens förhandsgodkännande innan Alstom tillåts ingå ett partnerskap med ett företag som, rättsligt eller i praktiken, står under ensam eller gemensam kontroll av staten.

(219)

I punkt 40 i riktlinjerna fastslås slutligen att stödet inte får förse företaget med ett överskott av likvida medel som skulle kunna användas för aggressiva verksamheter som snedvrider konkurrensen på marknaden, eller för att finansiera nyinvesteringar som inte är nödvändiga för att återställa lönsamheten.

(220)

För att se till att dessa bestämmelser respekteras, har två åtgärder vidtagits. För det första har Frankrike åtagit sig att under fyra års tid kontrollera de marginaler som uppnås i snitt per år inom varje undersektor, för att undanröja alla möjligheter till illojal prissättningspraxis. För det andra kommer transaktioner som avser företagsförvärv inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet att begränsas avsevärt, till följd av ett annat åtagande, dock utan totalförbud för transaktioner av mindre omfattning. Dessa åtgärder avser endast sektorn Transport. Alstoms verksamhet på detta område har nämligen inte känt av några stora förluster och de marginaler som uppnåtts har hela tiden varit tillfredsställande. Den övervägande delen av stödet är alltså avsett för omstrukturering av de övriga delarna av företaget. Dessa två åtgärder syftar till att garantera att Alstom inte använder stödet inom sektorn Transport för att finansiera en illojal prissättningspolitik eller en politik för kraftig yttre tillväxt på konkurrenternas bekostnad. Mot bakgrund av ovanstående bedömer kommissionen att stödet, trots dess omfattning, är begränsat till vad som är nödvändigt för att återställa företagets långsiktiga lönsamhet. Kommissionen påpekar också att det privata bidraget är betydande, i enlighet med vad som föreskrivs i riktlinjerna.

(221)

Omstruktureringsplanen för Alstoms fyra delar (Power, Transport, Marine och Power Conversion), inbegripet samtliga av Frankrikes åtaganden, måste genomföras fullt ut. Kommissionen noterar Frankrikes åtagande i detta hänseende och begär att kommissionen skall hållas underrättad om hur genomförandet av planen och åtagandena fortskrider. Detta skall ske i form av lägesrapporter om omstruktureringen. Som ett komplement till dessa skall kommissionen delges de rapporter från valideringen av affärsplanen och likviditetsplanen som utarbetas av PwC.

(222)

Särskilda meddelanden måste också inges till kommissionen, för att garantera att vissa åtaganden fullgörs.

(223)

Kommissionen konstaterar att Frankrike olagligen har genomfört en stor del av det stöd som omfattas av detta beslut i strid med artikel 88.3 i fördraget. Stödet kan emellertid förklaras förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att alla de uppställda villkoren uppfylls.