20.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 100/26

(1)

Genom en skrivelse av den 18 november 2002, som registrerades samma dag (nedan kallad ”anmälan”), anmälde Frankrike till kommissionen att det ämnade bevilja ekonomiskt stöd till fartygsreparationsvarvet Compagnie Marseille Réparation (CMR). Ärendet registrerades under nummer N 728/02.

(2)

Genom en skrivelse av den 13 december 2002 begärde kommissionen ytterligare upplysningar. Frankrike svarade genom en skrivelse av den 6 mars 2003, som registrerades den 7 mars 2003.

(3)

Genom en skrivelse av den 13 maj 2003 meddelade kommissionen Frankrike sin avsikt att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i fördraget. Ärendet registrerades under nummer C 34/03.

(4)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(5)

Frankrike lämnade sina synpunkter genom en skrivelse av den 31 juli 2003, som registrerades den 4 augusti 2003. Kommissionen tog inte emot några synpunkter från tredje parter.

(6)

Frankrike lämnade kompletterande upplysningar genom en skrivelse av den 2 oktober 2003, som registrerades den 3 oktober 2003, och genom en skrivelse av den 10 oktober 2003, som registrerades samma dag. Kommissionen begärde fler kompletterande upplysningar från Frankrike genom en skrivelse av den 21 november 2003, som Frankrike svarade på genom en skrivelse av den 29 december, som registrerades den 8 januari 2004, och genom en skrivelse av den 29 januari 2004, som registrerades samma dag. Kommissionen begärde ytterligare upplysningar genom en skrivelse av den 10 maj 2004, som Frankrike svarade på genom en skrivelse av den 29 juni 2004, som registrerades samma dag.

(7)

Stödmottagare är CMR, ett reparationsvarv etablerat i Marseille. CMR grundades den 20 juni 2002 för att överta verksamheten efter det konkursdrabbade reparationsvarvet Compagnie Marseillaise de Réparations (CMdR).

(8)

Tidigare reparerades fartyg i Marseilles hamn av de tre företagen Marine Technologie, Travofer och CMdR. Under 1996 hade dessa varv ungefär 430 anställda (310 hos CMdR, 70 hos Marine Technologie och 50 hos Travofer). Under 1996 fick CMdR svårigheter och tvingades lämna in en konkursansökan. En social plan genomfördes när konkursförfarandet hade inletts för att hjälpa CMdR att betala utgifter i samband med förtidspensioneringar och omskolning för en del av personalen innan ett anbud om övertagande lämnades. Enligt Frankrike finansierades denna plan av de offentliga myndigheterna.

(9)

Under 1997 övertogs CMdR av det italienska företaget Marinvest, som i juli 2000 sålde varvet vidare till den brittiska gruppen Cammell Laird. Samtidigt övertog Cammell Laird också de två andra reparationsvarven i Marseille, Marine Technologie och Travofer. Cammell Laird planerade att omorgansiera de tre företagen till ett enda företag bestående av CMdR och att omvandla fartygsreparationerna till fartygskonvertering.

(10)

Mellan juli 2000 och juli 2002 hade antalet anställda i CMdR kraftigt minskat till följd av förtidspensioneringar på grund av asbest, dvs. arbetare som gick i pension på grund av att de blivit sjuka efter att ha exponerats för asbest. Dessa ersattes inte på grund av den planerade omstruktureringen. Följaktligen minskade CMdR:s verksamhet, men företaget fortsatte sin fartygsreparationsverksamhet fram till dess att det lämnade in sin konkursansökan.

(11)

Efter det att Cammell Laird gått i konkurs 2001 uppstod svårigheter för CMdR. Den 31 juli 2001 inledde handelsdomstolen i Marseille ett förfarande mot CMdR.

(12)

Företaget CMR, som bildades den 20 juni 2002, lämnade ett anbud om övertagande av CMdR till handelsdomstolen i Marseille, som den 20 juni 2002 godkände planen om övertagande.

(13)

Därmed köpte CMR inom ramen för CMdR:s konkursförfarande tillgångarna i sistnämnda till ett pris av 1 001 euro (dvs. en euro som symbolisk ersättning för tillgångarna och 1 000 euro för lagret). Enligt uppgifterna i CMR:s balansräkning inledde företaget sin verksamhet under 2002 utan några skulder.

(14)

Inledningsvis uppgav Frankrike att CMR också hade övertagit de pågående arbetena.

(15)

Vidare krävdes i enlighet med fransk sociallagstiftning om överlåtelse av kommersiella verksamheter (andra stycket i artikel L 122-12 i arbetslagstiftningen, Code du travail) att CMR övertog samtliga anställningsavtal och bibehöll samma villkor beträffande arbetsuppgifter, löner och antal tjänsteår. CMR förpliktigades också att överta dels de avtal, som ingåtts före övertagandet om ett belopp på 500 000 euro kopplade till förtidspensioneringarna p.g.a. asbest, dels obetalda löner (betald semester) om ett belopp på 620 000 euro. Dessa två belopp motsvarar dem som Frankrike inledningsvis fastställde.

(16)

Frankrike har informerat kommissionen om att CMR i mars 2003 hade 100 anställda inom produktionsverksamheten, jämfört med ett genomsnitt på 184 anställda under de fem föregående åren.

(17)

CMR ägs av fem aktieägare, varav en är verkställande direktör.

(18)

Enligt Frankrike kräver återupprättandet av lönsamheten för fartygsreparationsverksamheten i Marseille att CMR vidtar ett antal interna åtgärder. För detta ändamål har en femårig affärsplan utarbetats.

(19)

CMR skall från CMdR ha övertagit vissa utgifter (förtidspensioner p.g.a. asbest, löner (betald semester)) och svårigheter, såsom förlusten av kunder inom fartygsreparationssektorn i Marseilles hamn. Denna förlust skall ha berott på Cammell Lairds politik som inriktades på fartygskonvertering istället för fartygsreparationer. Av denna orsak uppger Frankrike att CMR måste omstruktureras. Frankrike medger att ett enda reparationsvarv i Marseille (dvs. CMR) överensstämmer med behoven och affärsmöjligheterna på fartygsreparationsmarknaden.

(20)

Den affärsplan som Frankrike kallar för en omstruktureringsplan skall lösa CMR:s problem genom ett antal åtgärder. I första hand kommer den strategi som tidigare tillämpades av Cammel Laird, som bestod av att omvandla fartygsreparationer till fartygskonvertering, att ändras när CMR återtar sin traditionella fartygsreparationsverksamhet. Enligt Frankrike skall CMR dessutom vidta följande åtgärder: minskade strukturkostnader, datastött förarbete, öka ledningens ansvar, strikt styrning av underentreprenad och utveckling av multifunktionell kapacitet. Slutligen kommer vissa investeringar att göras och särskild uppmärksamhet att ges åt utbildning och specialisering av personalen.

(21)

Så snart företaget har fått en ny ställning på marknaden kan det försöka dra till sig ägare av mer sofistikerade fartyg (t.ex. kryssningsfartyg, passagerarfartyg och gastankfartyg) som inte är baserade i Marseille och för vilka priset inte är det enda kriteriet för att göra en beställning.

(22)

Frankrike har lämnat två versioner av CMR:s affärsplan. Anmälan baserades på en plan som antog ett högt driftsutnyttjande med en omsättning på 30 miljoner euro 2006 (nedan kallad ”högt driftsutnyttjande”), medan en andra försiktigare plan (nedan kallad ”lågt driftsutnyttjande”) utarbetades på begäran av handelsdomstolen i Marseille (med en omsättning begränsad till 20 miljoner euro per år räknat från det tredje året och fram tills det att affärsplanen upphör). Prognosen för företagets verksamhet ändrades därmed och i tabell 1 anges den nya prognosen.

Tabell 1

Planerad utveckling för CMR:s drift (lågt driftsutnyttjande) (4)

(23)

Enligt Frankrike grundas affärsplanen på den omsättning som reparationsvarven i Marseille hade innan gruppen Cammell Laird under 2000 hamnade i svårigheter samt på CMR:s möjlighet att inom två år uppnå liknande resultat. Frankrike understryker också att projektet tar hänsyn till det sviktande kundunderlaget vid tidpunkten för övertagandet och att en ännu försiktigare strategi har antagits än hypotesen om ett lågt driftsutnyttjande.

(24)

Kostnaderna för att genomföra planen enligt hypotesen om ett lågt driftsutnyttjande, dvs. det Frankrike kallar för omstruktureringskostnaderna, beskrivs närmare i del 1 i tabell 2.

(25)

Frankrike betraktar dessutom de utgifter för förtidspensioneringar p.g.a. asbest och obetalda löner (betald semester) som uppstod före övertagandet som omstruktureringskostnader. Dessa kostnader finns i del 2 i tabell 2 och beloppen har justerats i enlighet med de uppgifter som Frankrike lämnade i sin skrivelse av den 29 januari 2004.

Tabell 2

Kostnader för CMR:s omstrukturering

(26)

De totala kostnaderna som bedöms vara nödvändiga för att börja driva CMR uppgår därmed till 3 649 494 euro.

(27)

Enligt Frankrike skall de 3 649 494 euro som CMR behöver finansieras genom lån och bidrag från offentliga och privata källor i överensstämmelse med tabell 3. Frankrike antog den 3 maj 2002 ett preliminärt beslut om att bevilja CMR offentligt stöd, dvs. innan CMR bildades och innan det övertagit tillgångarna i CMdR. Ett juridiskt bindande beslut om att bevilja stödet antogs den 26 juni 2002.

Tabell 3

Ekonomiska åtgärder kopplade till CMR:s omstrukturering

(28)

Den franska regeringen beviljade CMR ett belopp på 1 600 000 euro i form av ett räntefritt lån. Frankrike fastställde lånets nettobidragsekvivalent (ESN) till 404 640 euro, på grundval av kommissionens referensränta för 2002, dvs. 5,06 %. Enligt Frankrike motsvarar lånevillkoren siffrorna i tabell 4. I september 2003 utbetalades ett belopp på 800 000 euro till CMR.

Tabell 4

Villkor för utbetalning och återbetalning av lånet till CMR

(29)

Regionfullmäktige i Provence-Alpes-Côte d’Azur, regionfullmäktige i Bouches-du-Rhône och staden Marseille skall var och en betala 630 000 euro till CMR i form av stöd. I september 2003 hade det totala stödet från de lokala myndigheterna utbetalats och utnyttjats för att täcka företagets förluster under dess sex första månader i drift (2002).

(30)

Det privata stödet beviljades som kapitaltillskott från aktieägarna i CMR (610 000 euro) och banklån (1 830 000 euro). Banklånen omfattades inte av någon begäran om särskilda garantier från bankernas sida, med undantag för följande inslag. En del av CMR:s tillgångar finansieras genom hyrköp, dvs. den tillhör bankerna fram till dess att lånet återbetalats. En annan del av CMR:s tillgångar intecknades, vilket innebär att CMR kan förlora äganderätten till bankerna om inte lånet återbetalas enligt överenskomna villkor. Den bank som beviljade lånet är den kooperativa banken i gruppen Banque populaire.

(31)

Enligt Frankrike har den franska fartygsreparationssektorn genomgått omstruktureringar under de senaste 20 åren på grund av en kraftig nedgång på marknaden. Reparationsvarven i Marseille har haft svårigheter då de inte anpassat sig till den ogynnsamma situationen på marknaden. Frankrike förklarar att de tre reparationsvarven i Marseille (Marine Technologie, Travofer och CMdR) hade för hög kapacitet för marknaden fram till 2002, när de övertogs av Cammell Laird. Enligt Frankrike uppfyller ett reparationsvarv i Marseille marknadens behov.

(32)

Beträffande CMR:s personalstyrka arbetade 100 personer i produktionen i mars 2003 jämfört med 184 anställda i genomsnitt under de fem föregående åren. Denna minskning av personalstyrkan berodde också på förtidspensioneringar p.g.a. asbest (30 personer). Frankrike noterar dock att dessa personer kommer att ersättas allt eftersom CMR behöver nyrekrytera.

(33)

Frankrike preciserar att CMR:s kapacitet har minskat, tack vare nedläggningen av Marine Technologies och Travofers tidigare anläggningar, som överlämnats till Marseilles hamn och som inte längre kommer att användas för fartygsreparationer.

(34)

I beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet (nedan kallat ”beslutet”) bedömde kommissionen att stödåtgärderna i fråga utgjorde statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget. Dessa stödåtgärder har därefter bedömts i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1540/98 av den 29 juni 1998 om nya regler för stöd till varvsindustrin (7) (nedan kallad ”varvsförordningen”) och gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (8) (nedan kallade ”omstruktureringsriktlinjerna”).

(35)

I beslutet om att inleda förfarandet uttryckte kommissionen tvivel om huruvida det var möjligt att betrakta de ekonomiska åtgärderna i fråga som omstruktureringsstöd, med beaktande av att CMR dels föreföll vara ett nybildat företag som uppstått ur CMdR:s konkurs, dels med beaktande av att det i punkt 7 i omstruktureringsriktlinjerna anges att ett nybildat företag inte har rätt till undsättnings- eller omstruktureringsstöd ens om dess finansiella ställning inledningsvis är svag.

(36)

Vidare uttryckte kommissionen tvivel på att CMR, även om det vore berättigat till omstruktureringsstöd, uppfyllde de övriga kriterier som krävs för att kunna godkänna omstruktureringsstöd.

(37)

Kommissionen noterade särskilt att Frankrike inte beskrev vilka strukturella svårigheter omstruktureringen var avsedd att lösa, utan bara konstaterade att CMR:s svårigheter huvudsakligen berodde på CMdR:s konkurs. Kommissionen betvivlade därför att CMR verligen hade utsatts för sådana strukturella svårigheter. Den betvivlade också att CMR:s plan antagits för att återställa CMR:s ekonomiska lönsamhet inom en rimlig tidsperiod.

(38)

Vidare betvivlade kommissionen att de kapacitetsminskningar som krävs i artikel 5 i varvsförordningen skulle komma att genomföras. Kommissionen noterar att Frankrike inte lämnat några närmare upplysningar om den personalstyrka som CMR faktiskt hade övertagit och att det förefaller som om underleverantörsverksamheten kan komma att öka kraftigt.

(39)

Kommissionen tvivlade också på att stödet var proportionerligt i förhållande till kostnaderna och fördelarna med omstruktureringen. Kommissionen grundade sig här på uppgifterna om att omstruktureringskostnaderna uppgick till 3 649 494 euro och det totala offentliga och privata stödet till 5 930 000 euro. Finansieringen överstiger därmed de påstådda omstruktureringsbehoven.

(40)

När det gäller proportionaliteten behandlas i beslutet om att inleda förfarandet problemet med att fastställa nettobidragsekvivalenten för det lån som staten beviljat CMR genom konstaterandet att referenssatsen, i enlighet med kommissionens meddelande om metoden för att fastställa referens- och nuvärdesatser (9), kan höjas vid särskilda risksituationer (exempelvis för ett företag som befinner sig i svårigheter) och att satsen i detta fall kan uppgå till 400 räntepunkter eller mer. Kommissionen betvivlar därför att hela lånet kan betraktas som stöd.

(41)

Med hänsyn till proportionaliteten hyste kommissionen tvivel på att samtliga kostnader kan betraktas som omstruktureringskostnader, särskilt vad gäller kostnaderna i samband med utbildning av anställda hos CMR:s underleverantörer.

(42)

Frankrike har bifogat följande uppgifter och synpunkter i svaret på beslutet om att inleda förfarandet och i sina kompletterande upplysningar.

(43)

När det gäller tvivlen på om CMR är berättigat till omstruktureringsstöd hävdar Frankrike att företaget, trots det faktum att CMR är ett nybildat företag, fortfarande har svårigheter. Även om Frankrike medger att övertagandet av mänskliga och materiella resurser kan vara en tillgång för ett nytt företag vidhåller man att övertagandet också medför en betydande kostnadsbörda. Frankrike bekräftar därmed sin ursprungliga inställning, dvs. att även om CMR är ett nytt företag är det assimilerat i ett befintligt företag som ställts inför svårigheter.

(44)

Frankrike bekräftar också att CMR inledde sin verksamhet utan skuldsättning. Enligt fransk konkurslagstiftning kan ett företag som befinner sig i svårigheter innan det lämnar sin konkursansökan försöka stabilisera sin situation genom att ingå ett avtal med sina långivare med hjälp av en handläggare som tillfälligt utses av en handelsdomstol. En sådan handläggare utsågs på begäran av CMdR. Under dennes övervakning avslutades alla pågående arbeten och långivarna betalades. Försöket med att stabilisera situationen i CMdR var dock inte framgångsrikt och på grund av minskade tillgångar och brist på beställningar lämnade slutligen CMdR in sin konkursansökan den 31 juli 2001. Därför hade CMdR vid tidpunkten för övertagandet inga skulder.

(45)

Tvärtemot vad Frankrike från början påstod klargjordes dessutom att CMdR hade avslutat samtliga pågående arbeten innan det lämnade sin konkursansökan och att en av orsakerna till att det lämnade in konkursansökan var att det inte fanns några beställningar (se skäl 44).

(46)

På grund av kommissionens tvivel på att CMR:s omstruktureringsplan var lönsam har Frankrike förtydligat flera inslag i planen. CMR kommer att återuppta de fartygsreparationer som CMdR övergav till förmån för fartygskonvertering. Företaget planerar att delvis ersätta dem som förtidspensionerats p.g.a. asbest med unga mer kvalificerade anställda och genomföra de hittills största insatserna för att utbilda sina anställda. CMR planerar också att införa arbetstider baserade på årsbasis inom ramen för den lagstiftning som begränsar arbetstiden per vecka till 35 timmar och att harmonisera de olika tjänstegraderna. Dessutom kommer CMR att modernisera sin utrustning och sina arbetsmetoder, förbättra säkerhetsvillkoren och utarbeta en ISO 9001-kvalitetsplan. Enligt Frankrike skall dessa åtgärder tillsammans med de åtgärder som ursprungligen anmäldes säkerställa CMR:s lönsamhet inom en rimlig tidsperiod.

(47)

Frankrike bekräftar också att planens lönsamhet garanteras genom realistiska affärshypoteser som grundas på reparationsvarvens faktiska verksamhet i Marseille innan de uppgick i Cammell Laird. Frankrike noterar dessutom att CMR har ingått ett avtal med sina anställda som skall garantera arbetsfred på anläggningen. Slutligen påpekar Frankrike att CMR:s rörelseresultat för 2002 och första halvåret 2003 visar att företaget sannolikt kommer att bli lönsamt från och med 2003, såsom fastställts i omstruktureringsplanen.

(48)

När det gäller att förhindra snedvridning av konkurrensen hävdar Frankrike att minskningen av fartygsreparationsverksamheten garanteras genom nedläggningen av de två andra reparationsanläggningarna i Marseille (Marine Technologie och Travofer).

(49)

Dessutom hävdar Frankrike att fartygsreparationsvarven i norra delen av Medelhavet snarare kompletterar varandra och att de inte är några verkliga konkurrenter till varandra.

(50)

Frankrike bekräftar också att CMR omfattas av definitionen av små och medelstora företag enligt artikel 2 b i kommissionens förordning 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (10).

(51)

Slutligen preciserar Frankrike att CMdR:s 132 anställda har övertagits av CMR och att 58 personer lämnar företaget under perioden 2002–2004 p.g.a. exponering för asbest.

(52)

Beträffande proportionaliteten för åtgärderna i fråga preciserar Frankrike att beloppet på 5 930 000 euro i offentligt och privat stöd täcker dels omstruktureringskostnaderna (3 649 494 euro), dels en del av företagets behov av rörelsekapital, som inte är kopplat till omstruktureringsbehoven.

(53)

Frankrike förklarar att det anser att kostnaderna för utbildning av underleverantörer ingår i omstruktureringskostnaderna. I detta avseende påpekar Frankrike att flertalet verksamheter som är väsentliga för CMR:s funktion utförs av externa specialiserade företag. Då dessa underleverantörer berörs av problemen i fartygsreparationssektorn i Marseille, kan de inte finansiera utbildningen av sina anställda. Därför åtar sig CMR att i egenskap av beställande kund med fullständigt ansvar gentemot farygsägaren finansiera denna kostnad.

(54)

Som ett alternativ till sin begäran om omstruktureringsstöd bad Frankrike kommissionen att undersöka de ekonomiska åtgärdernas förenlighet med den gemensamma marknaden på direkt grundval av artikel 87.3 c i fördraget, om stödet inte skulle vara förenligt med den gemensamma marknaden enligt omstruktureringsriktlinjerna. Frankrike hävdar att fartygsreparationer är väsentliga för en väl fungerande hamn i Marseille, dvs. att de är nödvändiga för att säkerställa att fartyg tas emot, underhåll av fartyg som är oumbärliga för hamnens verksamhet, tjänster kopplade till maritim säkerhet och tjänster kopplade till turism (reparation av stora fritidsbåtar). Frankrike hävdar också att bevarandet av fartygsreparationer i Marseille är av gemenskapsintresse, eftersom det överensstämmer med den gemensamma transportpolitik som främjar sjötransporter. Slutligen understryker Frankrike historiska och strategiska skäl till att bevara fartygsreparationerna i Marseilles hamn.

(55)

Enligt artikel 87.1 är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(56)

För det första utgör det stöd på 1 600 000 euro som den franska staten beviljat CMR en ekonomisk fördel som beviljats med hjälp av statliga medel. Kriteriet statliga medel används också för ekonomiska fördelar som beviljas av medlemsstaternas regionala eller lokala myndigheter. Följaktligen uppfylls det första kriteriet i artikel 87.1 i fördraget vad gäller stöd (vart och ett på 630 000 euro) som CMR tagit emot från regionen Provence-Alpes Côte d'Azur, departementet Bouches-du-Rhône och staden Marseille.

(57)

För det andra var bidragen avsedda för ett enskilt företag, CMR, och selektivitetskriteriet i artikel 87.1 i fördraget är därmed uppfyllt.

(58)

För det tredje ger de tre stöden från de regionala och lokala myndigheterna och det räntefria lånet från den franska regeringen CMR en ekonomisk fördel som företaget inte skulle ha beviljats av den privata sektorn. Dessa åtgärder kan därför på grund av sin art snedvrida konkurrensen.

(59)

För det fjärde uppfylls kriteriet att åtgärden skall påverka handeln, eftersom mottagaren utför en ekonomisk verksamhet som inbegriper handel mellan medlemsstaterna. Detta är fallet med de fartygsreparationer som utförs av CMR. I en känslig sektor som fartygsreparationssektorn kan åtminstone en potentiell påverkan på handeln förväntas. Detta antagande utgör i själva verket grunden för den konsekventa politik som förs vad gäller de särskilda regler som tillämpas på statligt stöd till varsindustrin. Dessa regler tillämpas i sin helhet på fartygsreparationer, vilka omfattas av samma principer som varvsindustrin. CMR konkurrerar dessutom, på gund av sin geografiska position, åtminstone potentiellt med reparationsvarven i Italien och Spanien.

(60)

Kommissionen drar slutsatsen att det offentliga stöd som beviljats CMR, såsom det beskrivs i del 1 i tabell 3, helt kan betraktas som statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget.

(61)

Kommissionen noterar dessutom att Frankrike inte uppfyllt sin skyldighet i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget att inte genomföra de planerade åtgärderna innan kommissionen fattat ett slutligt beslut i förfarandet (bestämmelse om genomförandeförbud). Stödet betraktas följaktligen som olagligt.

(62)

Eftersom CMR är verksamt inom fartygsreparationssektorn omfattas det stöd som företaget tar emot av de särskilda reglerna för statligt stöd till varvsindustrin. Sedan den 1 januari 2004 fastställs dessa regler i rambestämmelserna för statligt stöd till varvsindustrin (11) som ersatt varvsförordningen. I enlighet med kommissionens meddelande om fastställande av regler som skall gälla vid bedömningen av olagligt statligt stöd (12) skall olagligt stöd, dvs. stöd som genomförts i strid med artikel 88.3 i fördraget, bedömas enligt de regler som gällde vid den tidpunkt när stödet beviljades. Varvsförordningen är därför tillämplig i detta ärende. För fullständighetens skull bör det påpekas att kommissionens slutsats blir densamma oavsett om stödets förenlighet med den gemensamma marknaden bedöms enligt varvsförordningen eller rambestämmelserna för statligt stöd till varvsindustrin, som ersatte de tidigare reglerna (13), eftersom kriterierna för bedömning av undsättnings- och omstruktureringsstöd, regionalstöd och utbildningsstöd är desamma (14).

(63)

Frankrike har uppmanat kommissionen att undersöka om de ekonomiska åtgärderna är förenliga med den gemensamma marknaden på direkt grundval av artikel 87.3 c i fördraget och gör också gällande att fartygsreparationer är en väsentlig verksamhet för att en hamn av Marseilles storlek skall kunna fungera tillfredsställande.

(64)

För det första noterar kommissionen att om de reparationstjänster som CMR erbjuder verkligen vore väsentliga för att hamnen skall fungera, borde denna verksamhet i princip säkerställas med hjälp av hamnens egna medel, utan hjälp av statliga medel. Dessutom godkänner kommissionen en del av stödet som regionalt investeringsstöd och tar därigenom hänsyn till de regionala problemen.

(65)

Vidare utgör varvsförordningen en samling särskilda och uttömmande regler tillämpliga på sektorn, däribland fartygsreparationer, och kan betraktas som en särskild lag i förhållande till fördraget. Att godkänna stödet genom direkt tillämpning av fördraget skulle leda till att man misslyckas med de målsättningar man försöker uppnå genom att fastställa särskilda, restriktiva regler för denna sektor.

(66)

Kommissionen kan därför inte bedöma stödet i fråga på direkt grundval av fördraget.

(67)

I artikel 2 i varvsförordningen föreskrivs att stöd som beviljas fartygsreparationer bara kan betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden om det följer bestämmelserna i förordningen.

(68)

Enligt Frankrike har stödet i fråga som mål att omstrukturera CMR:s verksamhet. I enlighet med artikel 5 i varvsförordningen kan stöd för undsättning och omstrukturering av företag inom fartygsreparationssektorn undantagsvis betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden, under förutsättning att det överensstämmer med gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter och de särskilda villkor som anges i artikel 5.

(69)

Kommissionen har därför undersökt om kriterierna i riktlinjerna för omstrukturering är uppfyllda.

(70)

Enligt riktlinjerna för omstrukturering skall ett företag för att vara berättigat till omstruktureringsstöd anses befinna sig i svårigheter på det sätt som anges i dessa riktlinjer. Enligt riktlinjerna anses ett företag vara i svårigheter om det inte med egna finansiella medel eller med medel från ägare/aktieägare eller långivare kan hejda förluster som utan ingripanden från de offentliga myndigheterna leder till att företaget med största sannolikhet försätts i konkurs på kort eller medellång sikt (punkt 4 i riktlinjerna för omstrukturering). Ett företags svårigheter visar sig exempelvis som ökande förluster, sjunkande omsättning, växande lager, överskottskapacitet, minskande kassaflöde, stigande skuldsättningsgrad och finansiella kostnader samt ett sjunkande värde på nettotillgångarna, som kan gå ner till noll.

(71)

I punkt 7 i omstruktureringsriktlinjerna fastställs dock att ett nybildat företag inte är berättigat till omstruktureringsstöd, även om företagets ekonomiska ställning är svår. Detta gäller i synnerhet när ett nytt företag uppstått genom likvidation av ett befintligt företag eller övertagande av detta företags tillgångar.

(72)

Den princip som ligger till grund för bestämmelsen om att nybildade företag inte är berättigade till omstruktureringsstöd är att bildandet av ett företag skall vara resultatet av ett beslut som fattats på grund av marknadssituationen. Ett företag bör därför bara bildas om det har en chans att utöva sin verksamhet på den berörda marknaden, med andra ord om dess kapital och lönsamhet kan säkerställas redan från början.

(73)

Ett nybildat företag är inte berättigat till omstruktureringsstöd, för även om det kan stöta på svårigheter redan från början kan det inte utsättas för de svårigheter som beskrivs i omstruktureringsriktlinjerna. Dessa svårigheter, som beskrivs i skäl 70, är kopplade till företagets bakgrund och har sitt ursprung i driften av företaget. Ett nybildat företag kan på grund av själva sin natur inte utsättas för detta slags svårigheter.

(74)

Ett nybildat företag kan inte ges omstruktureringsstöd eftersom det – även om det med all tydlighet kan råka ut för svårigheter i inledningsfasen – inte kan råka ut för de svårigheter som beskrivs i riktlinjerna för omstrukturering. Dessa kostnader är kopplade till ett nybildat företags inledande fas och inte till omstruktureringen av det. De kan följaktligen inte finansieras genom omstruktureringsstöd utan att man berövar detta stöd dess särskilda syfte och begränsade varaktighet.

(75)

Denna begränsning av tillämpningsområdet för riktlinjerna för omstrukturering gäller nya företag som uppstått genom likvidation av ett befintligt företag eller övertagande av detta företags tillgångar. I sådana typfall tar det nya företaget i princip inte över företrädarnas skulder, vilket innebär att det inte konfronteras med de svårigheter som beskrivs i riktlinjerna för omstrukturering.

(76)

I beslutet om att inleda förfarandet hyste kommissionen tvivel på att CMR skulle kunna beviljas omstruktureringsstöd, eftersom det föreföll vara ett nybildat företag.

(77)

I detta avseende noterar kommissionen, vilket Frankrike medger, att CMR är en ny juridisk enhet skild från företrädaren CMdR.

(78)

Kommissionen anser vidare att CMR är en ny ekonomisk enhet skild från CMdR. Det är riktigt att CMR fortsätter att utföra en ekonomisk verksamhet av samma slag som CMdR (fartygsreparationer). Men det är omöjligt att dra slutsatsen att CMR skulle utgöra samma ekonomiska enhet som CMdR. Tvärtom anser kommissionen att övertagandet utgjorde en brytpunkt mellan den gamla och den nya verksamheten, även om CMR övertog tillgångarna och affärsrörelserna, liksom dess personal och vissa kostnader som följer av socialförsäkringslagstiftningen, och att CMR är verksamt inom samma sektor som CMdR. Det faktum att övertagandet inte ledde till att man åtog sig skulderna för den gamla verksamheten är ett uttryck för att detta var en brytpunkt. CMR befann sig därmed inte i samma ekonomiska situation som CMdR. Det bör i detta avseende preciseras att orsakerna till att denna situation uppstod, dvs. endera det faktum att föregångaren övertagit och åtagit sig att betala skulderna eller att det inte fanns några skulder, har i föreliggande ärende inte någon betydelse. Den faktiska situationen för CMR när det inledde sin verksamhet kan beskrivas som en ny inledningsfas. Brytpunkten bekräftas också genom att inga pågående arbeten har övertagits. Samtliga pågående arbeten hade avslutats och leverantörerna betalats innan CMdR lämnade in sin konkursansökan.

(79)

Slutsatsen blir därför att CMR är ett nybildat företag.

(80)

Frankrike bestrider inte denna slutsats. Man gör dock gällande att även om CMR är ett nybildat företag erfar det svårigheter som liknar dem i ett befintligt företag, orsaken till dessa svårigheter är övertagandet av personalstyrkan och därmed sammanhängande kostnader för sociala avgifter.

(81)

När det gäller detta argument noterar kommissionen att CMR inte är ett företag i svårigheter enligt beskrivningen i skäl 70 i omstruktureringsriktlinjerna. Företaget står helt enkelt inför normala etableringskostnader och normala förluster i den inledande fasen, vilka beror på att investeringsprojektet befinner sig i sin linda.

(82)

Kostnaderna för att inleda en affärsverksamhet är oundvikliga och har ingen koppling till företagets förflutna. CMR skulle ha behövt bära samma typ av kostnader även om dess aktieägare hade beslutat att bilda ett företag som var helt och hållet oberoende av tidigare verksamhet på området fartygsreparationer, något som oundvikligen skulle ha medfört startkostnader för bland annat inköp av maskiner, rekrytering och personalutbildning.

(83)

Kommissionen anser särskilt att övertagandet av personalstyrkan, utan ändringar av villkoren vad gäller arbetsuppgifter, löner och antal tjänsteår och vissa sociala skyldigheter (obetald semesterersättning och förtidspensionering p.g.a. asbest) bara var ett rättsligt krav i den franska sociallagstiftningen (15) (som kan jämföras med den i flertalet andra länder) och som investeraren kände till. Med andra ord utgjorde övertagandet av personalstyrkan ett villkor utan vilket övertagandet av tillgångarna inte hade kunnat genomföras. Investeraren skulle därmed ha beaktat alla kostnader som var förknippade med de förvärvade tillgångarna när man bestämde förvärvspriset.

(84)

Vidare noterar kommissionen att den personalstyrka som CMR tagit över ingår i de tillgångar som övertagits och inte utgör någon börda. Övertagandet av personalstyrkan bör underlätta CMR:s inträde på marknaden, då företaget inte har några rekryterings- och utbildningskostnader för nyanställda.

(85)

Frankrike hävdar också att CMR är ett företag i svårigheter på grund av att det utövar samma typ av verksamhet som CMdR och för att det måste iaktta den franska sociallagstiftningen, vilket är en börda som CMR fått ta över från CMdR.

(86)

Slutligen hävdar Frankrike att CMdR:s svårigheter är kopplade till arten av den verksamhet företaget utövar. Man konstaterar dock också att ett enda reparationsvarv i Marseille räcker för att uppfylla marknadens behov. Det framgår klart att CMR, efter nedläggningen av Marine Technologie och Travofer, är det enda reparationsvarvet i sitt slag i Marseille. Därför borde inte det faktum att CMR utför fartygsreparationer vara orsaken till de ekonomiska svårigheterna och kräva en omstrukturering.

(87)

Sammanfattningsvis noterar kommissionen att CMR inte tog över några skyldigheter från CMdR som utgör en fortsättning på den gamla reparationsverksamheten. CMR är ett nybildat företag som inte i övrigt befinner sig i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna för omstrukturering. Kommissionen anser att investeringsstödet skulle kunna vara bättre anpassat till andra eventuella ekonomiska svårigheter som CMR kan komma att stöta på.

(88)

Enligt kommissionens praxis sedan riktlinjerna för omstrukturering trädde i kraft 1999 skall ett företag betraktas som nytt under de två första åren efter att det bildades. Kommissionen noterar att CMR bildades den 20 juni 2002. Det rättsligt bindande beslutet om att bevilja CMR stöd utfärdades den 26 juni 2002, dvs. under tvåårsperioden efter att det bildats.

(89)

Kommissionen konstaterar att CMR inte kan ges omstruktureringsstöd. I följande punkter undersöker kommissionen om de upplysningar som lämnats av Frankrike kan skingra övriga tvivel som kommissionen uttryckte i beslutet om att inleda förfarandet när det gäller stödets förenlighet med de villkor som är tillämpliga på omstruktureringsstöd. Kommissionens slutsatser avseende dessa villkor tillämpas under antagandet att CMR inte är ett nybildat företag, utan ett företag i ekonomiska svårigheter och som därmed kan vara berättigat till omstruktureringsstöd.

(90)

För fullständighetens skull noterar kommissionen att åtgärderna i fråga inte kan betraktas som undsättningsstöd. Reglerna för berättigande till undsättningsstöd är identiska med dem för omstruktureringsstöd. I enlighet med punkt 7 i omstruktureringsriktlinjerna är inte nybildade företag berättigade till undsättningsstöd. CMR är därför inte, i form av ett nybildat företag som inte befinner sig i svårigheter i enlighet med omstruktureringsriktlinjerna, berättigat till detta slags stöd.

(91)

Enligt riktlinjerna för omstrukturering skall stöd endast beviljas under förutsättning att företaget genomför en omstruktureringsplan som skall möjliggöra ett återställande av företagets långfristiga lönsamhet inom en rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden om de framtida villkoren för verksamheten, så att företaget kan stå på egna ben. Detta mål skall i huvudsak uppnås med hjälp av interna åtgärder, bland annat genom att företaget överger de verksamheter som förblir olönsamma även efter omstruktureringen.

(92)

Kommissionen hyste tvivel då Frankrike inte hade beskrivit vilka strukturella svårigheter som omstruktureringen var avsedd att lösa, utan bara förklarade att CMR:s svårigheter i huvudsak berodde på CMdR:s konkurs. Därför betvivlade kommissionen att CMR hade dessa svårigheter och på att affärsplanen var anpassad för att återställa dess lönsamhet.

(93)

Frankrike förklarade att CMR:s svårigheter berodde på Cammell Lairds affärspolitik för att omvandla reparationsvarven i Marseille till fartygskonverteringsföretag. Denna omvandling ledde till att man förlorade de traditionella fartygsreparationskunderna. För att illustrera detta förklarade Franskrike att CMdR hade fortsatt att utöva fartygsreparationer i begränsad omfattning och när dess verksamhet upphörde fanns inga fler beställningar.

(94)

Kommissionen drar slutsatsen att de svårigheter som CMR ställts inför är själva den situation som råder på fartygsreparationsmarknaden i fråga och som karaktäriseras av minskad efterfrågan och behovet av att återställa denna verksamhets trovärdighet, vilken skadats av den tidigare aktörens politik.

(95)

Kommissionen drar också slutsatsen att den affärsplan som Frankrike anmält bör kunna återställa CMR:s lönsamhet inom en rimlig tidsfrist. Kommissionen anser dock att det lämpligaste instrumentet för att lösa denna sorts svårighet är investeringsstöd.

(96)

Kommissionen betvivlar också att CMR genomför en faktisk och oåterkallelig kapacitetsminskning såsom krävs i artikel 5.1 andra stycket i varvsförordningen.

(97)

Denna kapacitetsminskning skall överensstämma med det beviljade stödbeloppet, den nedlagda kapaciteten skall regelbundet ha använts för byggnadsverksamhet, reparation eller fartygskonvertering fram till dess att stödet anmäls och kapaciteten skall ha varit nedlagd under minst tio år räknat från den dag då kommissionen beviljade stödet. Det kommer inte att tas hänsyn till kapacitetsminskningar i andra företag i samma medlemsstat, om inte kapacitetsminskningar i det stödmottagande företaget skulle äventyra omstruktureringsplanen. Slutligen kommer den kapacitetsminskning som krävs att fastställas i förhållande till nivån på den faktiska produktionen under de fem år som föregår omstruktureringen.

(98)

För det första, vad gäller Frankrikes argument om att kapacitetsminskningen görs genom nedläggningen av de två andra reparationsvarven i Marseille (Marine Technologie och Travofer), anser kommissionen att en sådan nedläggning enligt artikel 5.2 i varvsförordningen inte är omöjlig att genomföra utan att den avser andra företag än stödmottagaren, under förutsättning att kapacitetsminskningen inte äventyrar omstruktureringsplanen.

(99)

I föreliggande ärende är Marine Technologie och Travofer enheter som är juridiskt skilda från CMR och deras nedläggning var resultatet av en händelse som var oberoende från CMR, dvs. moderbolag Cammell Lairds konkurs. Frankrike har inte heller påstått att en kapacitetsminskning skulle äventyra CMR:s affärsplan.

(100)

Kommissionen kan därför inte godta detta argument som bevis för en kapacitetsminskning hos CMR.

(101)

För det andra har flera andra skäl tagits upp som kan vara relevanta när det gäller frågan om otillbörlig snedvridning av konkurrensen (se skälen 48–51).

(102)

Kommissionen konstaterar först och främst att små och medelstora företag i princip undantas från kravet på att stödmottagare skall kompensera de negativa effekter som stödet får för konkurrenterna, förutom när något annat föreskrivs enligt reglerna för statligt stöd i en särskild sektor. Sådana regler finns i varvsförordningen, som inte föreskriver sådana undantag för små och medelstora företag.

(103)

På liknande sätt är det faktum att andra reparationsvarv i regionen inte konkurrerar med CMR inte avgörande. I varvsförordningen antas att omstruktureringsstöd i denna sektor påverkar konkurrensen och inte möjliggör någon flexibilitet i förhållande till de specifika marknadsförhållandena, i strid med punkt 36 i omstruktureringsriktlinjerna. Stödmottagaren är skyldig att vidta åtgärder för att minska sin kapacitet i en omfattning som är anpassad till den stödnivå som beviljats. Dessa striktare regler för varvsindustrin motiveras av den överskottskapacitet som finns inom sektorn. Fartygsreparationer, som är en annan känslig sektor, omfattas av samma regler och principer som varvsindustrin på grund av överskottskapacitet.

(104)

Slutligen noterar kommissionen att CMdR:s personalstyrka uppgick till 310 anställda 1996, när svårigheterna började. När CMR övertog CMdR:s tillgångar fanns 132 anställda. Denna minskning av personalstyrkan ägde därmed rum inom CMdR och föregick beviljandet av omstruktureringsstöd till CMR. Den kan därför inte betraktas som en åtgärd som mildrar snedvridningar av konkurrensen.

(105)

Vad gäller argumentet enligt vilket kapaciteten skall minskas med hjälp av förtidspensioneringar av arbetstagare som exponerats för asbest indikerar de senaste uppgifterna (januari 2004) att dessa berör 58 personer under perioden 2002–2004. Det är dock klart att åtminstone en del av dessa personer kommer att ersättas (30 enligt skrivelsen av den 6 mars 2003).

(106)

Trots alla dessa uppgifter har inte kommissions tvivel skingrats vad gäller huruvida CMR genomfört en faktisk och oåterkallelig kapacitetsminskning i förhållande till den stödnivå som beviljats. Även om CMR vore berättigad till undsättningsstöd skulle inte stödet ha varit förenligt med varvsförordningen.

(107)

Enligt riktlinjerna för omstrukturering skall stödbeloppet och stödnivån begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till företagets finansiella resurser. Stödmottagarna skall i väsentlig utsträckning bidra till omstruktureringen med egna medel eller genom extern finansiering på marknadsmässiga villkor.

(108)

Kommissionen betvivlade att dessa villkor har uppfyllts eftersom de disponibla finansiella resurserna översteg de deklarerade behoven. Frankrike svarade att beloppet 5 930 000 euro i offentliga och privata bidrag dels täckte omstruktureringskostnaderna (3 649 494 euro), dels behovet av rörelsekapital utöver omstruktureringsbehoven.

(109)

I detta sammanhang tog kommissionen upp frågan om fastställandet av nettobidragsekvivalenten för det lån som beviljats CMR. Enligt kommissionens meddelande om metoden för fastställande av referens- och diskonteringsränta kan referensräntan höjas vid särskilda risksituationer. Kommissionen drar slutsatsen att om CMR befinner sig i svårigheter som kräver omstrukturering, vilket är det argument som Frankrike framför och som kommissionen inte instämmer i, föreligger faktiskt en sådan särskild risk. Ingen privat långivare skulle bevilja CMR lån på dessa villkor, dvs. utan ränta och utan några garantier. Hela lånet utgör därför ett stöd. Det totala stödbeloppet uppgår därför till 3 490 000 euro.

(110)

Omstruktureringsbehoven påstås uppgå till 3 649 494 euro. Eftersom stödet uppgår till 3 490 000 euro, motsvarar det privata omstruktureringsbidraget från stödmottagaren 159 494 euro. Stödmottagarens bidrag är därmed inte betydande, tvärtemot vad som krävs i omstruktureringsriktlinjerna.

(111)

Kommissionen drar slutsatsen att även om CMR vore ett företag i svårigheter berättigat till omstruktureringsstöd vore inte proportionalitetskriteriet uppfyllt och stödet vore inte förenligt med omstruktureringsriktlinjerna.

(112)

I beslutet om att inleda förfarandet undersökte kommissionen åtgärderna utifrån de riktlinjer för omstrukturering som antogs 1999. Frankrike invände inte mot detta i sitt svar på beslutet. Det bör dock noteras att man i artikel 5 i förordningen om stöd till varvsindustrin hänvisar till gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter från 1994 (16) (nedan kallade ”1994 års riktlinjer för omstrukturering”), som 1999 ersattes av nya riktlinjer för omstrukturering. Kommissionen konstaterar dock att resonemanget ovan inte skulle ha sett annorlunda ut även om 1994 års riktlinjer för omstrukturering hade tillämpats. För det första kan ett nybildat företag per definition inte vara ett företag i svårigheter. Även om 1994 års riktlinjer för omstrukturering inte är lika uttryckliga avser de, bland annat vad gäller definitionen av ett företag i svårigheter, tydligt undsättning och omstrukturering av befintliga företag och inte nybildade företag. För det andra fanns kriteriet att stödet skall begränsas till vad som är absolut nödvändigt redan i 1994 års riktlinjer för omstrukturering (17), och detta kriterium är inte uppfyllt i detta ärende.

(113)

Stödet skulle följaktligen inte vara förenligt med 1994 års riktlinjer för omstrukturering.

(114)

Villkoren för att regionalt investeringsstöd skall vara förenligt med den gemensamma marknaden anges i artikel 7 i förordningen om stöd till varvsindustrin. För det första skall åtgärderna avse en sådan region som avses i artikel 87.3 a eller c i EG-fördraget. För det andra får stödnivån inte överstiga det tak som fastställs i nämnda förordning. För det tredje skall det röra sig om åtgärder som syftar till att stödja investeringar för att förbättra eller modernisera varv för att öka produktiviteten i befintliga anläggningar. För det fjärde får stödet inte vara kopplat till en finansiell omstrukturering av varvet. För det femte skall stödet begränsas till stödberättigande kostnader i enlighet med gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål (18) (nedan kallade ”riktlinjer för regionalstöd”).

(115)

Marseille ligger i en region som är berättigad till stöd enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget. Enligt förordningen om stöd till varvsindustrin och den regionalstödskarta som kommissionen har godkänt får stödnivån i denna region inte överstiga 12,5 procent netto (19).

(116)

Enligt punkt 4.5 i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål skall de stödberättigande kostnaderna uttryckas som en enhetlig kostnad (typ beräkningsunderlag), som motsvarar följande delar i investeringen: mark, byggnader och inventarier. Enligt punkt 4.6 i riktlinjerna kan de stödberättigande kostnaderna också omfatta vissa former av immateriella investeringar.

(117)

I sin skrivelse av den 29 juni 2004 beskrev Frankrike följande av CMR:s investeringar som berättigade till regionalstöd: lager, investeringar i utrustning och byggnader. Eftersom de täcker driftskostnader är inte lagerkostnaderna berättigade till investeringsstöd. Kommissionen beskriver i tabell 5 de utgifter den anser vara berättigade till investeringsstöd.

Tabell 5

Utgifter (20) som är berättigade till regionalt investeringsstöd

(118)

Kommissionen medger att dessa investeringar bidrar till att målen i CMR:s affärsplan kan uppnås (se skäl 20), och därmed till förbättringen och moderniseringen av varvet i syfte att öka dess produktivitet. Dessa investeringar motsvarar dessutom en enhetlig kostnadsmodell: investeringar i byggnader (punkt 5 i tabell 5) och investeringar i utrustning (punkterna 1–4 i tabell 5).

(119)

Sammanfattningsvis uppgår de totala kostnader som berättigar till regionalt investeringsstöd till 421 108 euro (401 152 i diskonterat värde där basåret är år 2002 och diskonteringsräntan uppgår till 5,06 %).

(120)

Den högsta tillåtna stödnivån är 12,5 % netto (som i detta fall motsvarar 18,9 % brutto (21)). Det tillåtna stödet uppgår därmed till 75 737 euro.

(121)

Kommissionen drar slutsatsen att stödet till CMR delvis kan godkännas som regionalt investeringsstöd upp till ett belopp på 75 737 euro.

(122)

Kommissionen noterar att vissa av de kostnader som CMR har tagit upp i sin affärsplan avser utbildning. Stödet har beviljats efter det att kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (22) (nedan kallad ”förordningen om stöd till utbildning”) trädde i kraft.

(123)

Förordningen om stöd till utbildning antogs av kommissionen, som hade befogenhet att göra det enligt rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (23). Genom förordningen om stöd till utbildning ändrades förordningen om stöd till varvsindustrin, i vilken man inte hade föreskrivit någon möjlighet att bevilja stöd till utbildning inom varvsindustrin. I artikel 1 i förordningen om stöd till utbildning anges att förordningen gäller för statligt stöd till utbildning inom alla sektorer, vilket innebär att den även gäller varvsindustrin.

(124)

I förordningen om stöd till utbildning anges att enskilda stöd är förenliga med den gemensamma marknaden om de uppfyller samtliga villkor i förordningen, det vill säga inte överstiger den högsta tillåtna stödnivån och täcker kostnader som är stödberättigande enligt artikel 4.7 i förordningen.

(125)

Frankrike beskriver CMR:s utbildningsbehov som en särskild utbildning för 20 anställda per år hos CMR och 50 anställda per år hos CMR:s underleverantörer. Kommissionen noterar att artikel 2 i förordningen om utbildningsstöd definierar särskild utbildning som en utbildning som arbetstagaren direkt kan utnyttja för att utföra nuvarande eller framtida arbetsuppgifter i den stödmottagande verksamheten, dvs. CMR. De anställda hos CMR:s underleverantörer utbildas inte för sina arbetsuppgifter hos CMR och kan därför inte omfattas av det utbildningsstöd som CMR beviljas. Dessutom har inte Frankrike lämnat kommissionen någon garanti för att den del av stödet som är avsett för utbildning av CMR:s underleverantörer helt kommer att utbetalas till dessa, då CMR bara förmedlar detta stöd. Kommissionen kan därför inte betrakta detta stöd som ett stöd som indirekt beviljas CMR:s underleverantörer. Eftersom Frankrike inte har besvarat kommissionens fråga om fördelningen av utbildningskostnaderna mellan CMR:s anställda och anställda hos CMR:s underleverantörer gör kommissionen en proportionell uppdelning av de stödberättigande kostnaderna.

(126)

De totala utbildningskostnader som Frankrike uppgivit uppgår till 896 000 euro. Kostnaderna för de 20 anställda hos CMR uppgår därför till 256 000 euro. Kommissionen anser att dessa kostnader är berättigade till utbildningsstöd.

(127)

I enlighet med artikel 4 i förordningen om stöd till utbildning får stödnivån för särskild utbildning inte överstiga 40 procent för små och medelstora företag i områden som är berättigade till regionalstöd enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget.

(128)

Följaktligen uppgår stödet till utbildning till totalt 102 400 euro.

(129)

Kommissionen drar slutsatsen att stödet till CMR delvis kan godkännas som stöd till utbildning upp till ett belopp på 102 400 euro.

(130)

Kommissionen konstaterar att Frankrike i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget har genomfört ett stöd på 3 490 000 euro. Utifrån bedömningen av detta stöd konstaterar kommissionen att stödet som omstruktureringsstöd till CMR är oförenligt med den gemensamma marknaden eftersom det inte uppfyller de villkor som anges i förordningen om stöd till varvsindustrin och riktlinjerna för omstrukturering. Kommissionen anser emellertid att stödet delvis är förenligt med den gemensamma marknaden som regionalt investeringsstöd i den mening som avses i artikel 7 i förordningen om stöd till varvsindustrin och som stöd till utbildning i den mening som avses i förordningen om stöd till utbildning. Skillnaden mellan det belopp som redan har betalats ut (3 490 000 euro) och det belopp som är förenligt med den gemensamma marknaden (75 737 euro + 102 400 euro = 178 137 euro) skall återkrävas (3 311 863 euro).

a)

75 737 euro förenligt med den gemensamma marknaden som regionalt investeringsstöd i enlighet med artikel 87.3 e i EG-fördraget,

b)

102 400 euro förenligt med den gemensamma marknaden som stöd till utbildning i enlighet med artikel 87.3 e i EG-fördraget,

c)

3 311 863 euro oförenligt med den gemensamma marknaden.