om undertecknande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Monaco om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, och om godkännande och undertecknande av det tillhörande samförståndsavtalet

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 94 jämförd med artikel 300.2 första stycket i detta,

Med förbehåll för att det senare fattas ett beslut om ingående av avtalet bemyndigas rådets ordförande att utse de personer som skall ha rätt att underteckna avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Monaco om åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG (1) om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, det samförståndsavtal som åtföljer detta samt de skrivelser som skall utväxlas i enlighet med artikel 21.2 i avtalet och samförståndsavtalet i syfte att ge uttryck för Europeiska gemenskapens samtycke.

Utfärdat i Bryssel den 7 december 2004.

På rådets vägnar

G. ZALM

Ordförande

mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Monaco om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar

nedan kallade antingen ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter”, beroende på sammanhanget,

som har för avsikt att föreskriva åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, nedan kallat ”direktivet”,

1. I syfte att möjliggöra att inkomster från sparande i form av räntebetalningar som görs på Monacos territorium till fysiska personer som är faktiska betalningsmottagare enligt artikel 2 med hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen, faktiskt kan bli föremål för obligatorisk beskattning enligt lagstiftningen i den staten, skall betalningsombud som är etablerade på Monacos territorium ta ut en källskatt på beloppet för dessa räntebetalningar enligt de villkor som fastställs i artiklarna 7 och 8, med förbehåll för de bestämmelser om frivilligt utlämnande av uppgifter som föreskrivs i artikel 9.

2. Monaco skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att betalningsombud som är etablerade på dess territorium utför de uppgifter som krävs för att genomföra detta avtal, oavsett var gäldenären för den räntebärande fordran är etablerad.

1. I detta avtal avses med uttrycket ”faktisk betalningsmottagare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person företer bevis för att betalningen inte har mottagits eller ombesörjts för hans egen räkning, det vill säga att han

2. Om ett betalningsombud har upplysningar som tyder på att den fysiska person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs inte är den faktiska betalningsmottagaren och denna fysiska person varken kan hänföras till punkt 1 a eller till punkt 1 b, skall betalningsombudet vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet i enlighet med artikel 3.2. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs som den faktiska betalningsmottagaren.

1. Monaco skall anta de förfaranden som är nödvändiga för att betalningsombudet vid tillämpning av detta avtal skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist och skall se till att förfarandena tillämpas.

I detta avtal avses med ”betalningsombud” i Monaco banker, fysiska och juridiska personer, handelsbolag och utländska bolags dotterbolag vilka inom ramen för sin affärsverksamhet tar emot, innehar, placerar eller överför tredje parters tillgångar och, även tillfälligt, betalar ränta till eller sörjer för att ränta betalas till förmån för en faktisk betalningsmottagare.

I detta avtal avses med de avtalsslutande parternas ”behöriga myndigheter” de myndigheter som anges i bilaga 1.

I fråga om tredjeländer avses med ”behörig myndighet” den myndighet som är behörig att utfärda intyg om skatterättsligt hemvist.

2. När det gäller punkt 1 c skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3. När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet.

Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen av aktierna eller andelarna.

4. Inkomster från företag eller subjekt som har investerat upp till 15 % av sina tillgångar i fordringar enligt punkt 1 a skall inte anses vara räntebetalningar enligt punkt 1 c och d.

5. Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 31 december 2010.

6. De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 5 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

1. Om den faktiska betalningsmottagaren har hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen skall Monaco ta ut en källskatt på 15 % under de första tre åren från och med den dag som avses i artikel 17, om inte annat följer av tillämpning av bestämmelserna i artikel 14.2, 20 % under de följande tre åren och 35 % därefter.

3. När det gäller punkt 2 a, b och c skall källskatten tas ut i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft den fordran, de aktier eller de andelar som gett upphov till inkomsten. Om betalningsombudet inte kan fastställa tiden för innehavet på grundval av tillgängliga uppgifter, skall ombudet anse att den faktiska betalningsmottagaren har innehaft fordran, aktierna eller andelarna så länge som den eller de har existerat, om inte den faktiska betalningsmottagaren lägger fram bevis om tidpunkten för förvärvet.

4. De skatter, avgifter och andra innehållanden än källskatt enligt detta avtal som belastar samma räntebetalning skall dras av från den källskatt som räknats fram i enlighet med denna artikel.

5. Även om ett betalningsombud etablerat i Monaco tar ut källskatt skall detta inte hindra den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist från att beskatta inkomsterna i enlighet med den nationella lagstiftningen. Om en skattebetalare deklarerar ränteinkomster som betalats av ett betalningsombud etablerat i Monaco hos skattemyndigheterna i den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där han har hemvist, skall dessa ränteinkomster beskattas enligt samma skattesatser och på samma allmänna villkor som de som gäller för räntor som uppburits i denna medlemsstat.

1. Monaco skall behålla 25 % av sina intäkter från den källskatt som tagits ut i enlighet med villkoren i artikel 7 och skall överföra 75 % av intäkterna till den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren av räntan har hemvist enligt artikel 3.2 b.

2. Dessa överföringar skall för varje budgetår ske i form av en enda betalning per medlemsstat i Europeiska gemenskapen och göras senast sex månader efter utgången av beskattningsåret i Monaco.

3. Monaco skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att systemet med intäktsdelning skall fungera väl.

Överföringen av intäkterna till den berörda medlemsstaten skall för detta ändamål göras av Monaco till den utsedda behöriga myndighet som anges i bilaga I till detta avtal.

1. Monaco skall fastställa ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren enligt definitionen i artikel 2 att undvika den källskatt som avses i artikel 7 genom att uttryckligen bemyndiga sitt betalningsombud i Monaco att anmäla räntebetalningarna till den behöriga myndigheten i Monaco. Ett sådant bemyndigande skall gälla betalningsombudets samtliga räntebetalningar till den faktiska betalningsmottagaren.

2. De uppgifter som betalningsombudet skall lämna i fall av ett uttryckligt bemyndigande från den faktiska betalningsmottagaren skall åtminstone innefatta följande:

3. Den behöriga myndigheten i Monaco skall vidarebefordra de uppgifter som avses i punkt 2 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har hemvist. Uppgifterna skall vidarebefordras minst en gång om året inom sex månader efter utgången av beskattningsåret i Monaco och avse alla räntebetalningar under det berörda året.

1. Den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist skall, i enlighet med punkterna 2 och 3, sörja för att sådan dubbelbeskattning som kan uppstå till följd av den källskatt som avses i artikel 7 undanröjs.

2. Om ett betalningsombud i Monaco innehållit särskild källskatt enligt artikel 7 på ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit, skall den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist bevilja denne avräkning med det innehållna källskattebeloppet. Om det beloppet överstiger det skattebelopp som enligt lagstiftningen i den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist skall betalas för det totala räntebelopp som omfattas av innehållande av källskatt, skall den medlemsstaten återbetala det överskjutande källskattebeloppet till denne, oaktat varje annat system för påförande av skatt eller varje annan administrativ praxis.

3. Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit beskattats med någon annan typ av källskatt, utöver den källskatt som avses i artikel 7, och om den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist beviljar avräkning för denna källskatt i enlighet med den nationella lagstiftningen eller enligt dubbelbeskattningsavtal, skall denna källskatt avräknas innan förfarandet enligt punkt 2 tillämpas.

4. Den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkterna 2 och 3 med en direkt och fullständig återbetalning av den källskatt som avses i artikel 7.

1. Från och med den dag som avses i artikel 17, om inte annat följer av tillämpningen av artikel 14.2 i detta avtal, och så länge som Monaco tar ut källskatt enligt artikel 7 och minst en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen också tillämpar liknande bestämmelser, dock senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats för första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna inte anses vara fordringar enligt artikel 6.1 a, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs från och med den 1 mars 2002.

Så länge som minst en medlemsstat i Europeiska gemenskapen också tillämpar liknande bestämmelser skall emellertid bestämmelserna i denna artikel fortsätta att tillämpas efter den 31 december 2010 för överlåtbara skuldebrev

Om och när alla medlemsstater i Europeiska gemenskapen upphör att tillämpa bestämmelser liknande bestämmelserna i artikel 7 i detta avtal, skall bestämmelserna i den här artikeln fortsätta att gälla endast med avseende på överlåtbara skuldebrev

Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en stat eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns genom ett internationellt avtal enligt definitionen i bilaga II, skall emissionen i sin helhet, dvs. både den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 6.1 a.

Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en emittent som inte omfattas av föregående mening, skall sådana ytterligare emissioner anses vara en fordran enligt artikel 6.1 a.

2. Denna artikel skall inte hindra medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen från att beskatta inkomster från de överlåtbara skuldebrev som avses i punkt 1 i enlighet med deras nationella lagstiftning.

1. De behöriga myndigheterna i Monaco och i medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen skall utbyta uppgifter om handlingar som enligt den tillfrågade statens lagstiftning utgör skattebedrägeri i förbindelse med beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar.

När Monaco är den tillfrågade staten skall följande handlingar anses utgöra skattebedrägeri i förbindelse med beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar:

När villkoren i artikel 13.3 är uppfyllda skall de principer för utbyte av uppgifter som fastställs i denna artikel tillämpas på brott med samma allvarlighetsgrad som skattebedrägeri enligt lagstiftningen i den tillfrågade staten enligt definitionen ovan.

Som svar på en motiverad begäran enligt punkt 3 skall den tillfrågade staten lämna uppgifter avseende sakförhållanden som omfattas av ett administrativt, civilrättsligt eller straffrättsligt förfarande vilket inletts i den begärande staten beträffande de handlingar som avses ovan, dock endast uppgifter som rör inkomster från sparande som är beskattningsbara i den begärande staten.

2. När den tillfrågade staten skall ta ställning till huruvida uppgifter kan lämnas som svar på en begäran, skall den tillämpa de preskriptionsregler som är tillämpliga enligt den begärande statens lagstiftning, inte de regler som är tillämpliga i den tillfrågade staten. Under alla förhållanden får inga uppgifter överlämnas avseende brott begångna före den 1 juli 2005.

3. I syfte att fastställa huruvida begäran är relevant skall den begärande partens behöriga myndighet lämna följande uppgifter, som skall avfattas på den tillfrågade statens officiella språk:

4. Den part som mottar en begäran får vägra att lämna de begärda uppgifterna om begäran inte är förenlig med villkoren i detta avtal.

Alla uppgifter som utbyts på detta sätt skall behandlas som konfidentiella och får utlämnas endast till de behöriga personer eller myndigheter hos den avtalsslutande parten som måste få kännedom om beskattningen av de räntebetalningar som anges i artikel 1. Dessa personer eller myndigheter får yppa denna information under offentliga förhandlingar eller i domar om en sådan beskattning, dock endast i den begärande staten.

Uppgifterna får lämnas till en annan person eller myndighet endast med ett skriftligt förhandstillstånd från den behöriga myndighet hos den avtalsslutande parten som har lämnat uppgifterna.

1. Om oenighet om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal uppstår mellan den behöriga myndigheten i Monaco och en eller flera av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen enligt artikel 5 i detta avtal, skall dessa myndigheter sträva efter att finna en lösning i samförstånd. De skall omedelbart underrätta Europeiska kommissionen och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen om resultatet av detta samråd.

När det gäller tolkningsfrågor får Europeiska kommissionen delta i samrådet, på begäran av någon av de behöriga myndigheterna.

2. Utan hinder av punkt 1 skall de avtalsslutande parterna samråda med varandra åtminstone vart tredje år eller på begäran av endera parten, i syfte att se över och – om parterna anser det nödvändigt – förbättra det sätt på vilket avtalet fungerar.

Under alla omständigheter erkänner de avtalsslutande parterna betydelsen av den internationella utvecklingen på det område som är föremål för detta avtal och är eniga om att vid behov, i samband med de samråd som föreskrivs i denna punkt, undersöka huruvida det är nödvändigt att ändra avtalet med hänsyn till denna utveckling.

3. Monaco skall, med beaktande av de bilaterala avtal som kan komma att ingås mellan medlemsstaterna och tredjeländer vilka är underkastade samma förpliktelser som Monaco när det gäller beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, undersöka tillämpningsområdet och villkoren för genomförandet av principerna i artikel 12 i fall av brott som är lika allvarliga som brottet skattebedrägeri enligt definitionen i den artikeln. För detta ändamål skall Monaco inleda samråd med Europeiska kommissionen.

4. Samrådet skall inledas inom en månad efter en sådan begäran eller, i brådskande fall, så snart som möjligt.

5. När det gäller det samråd som avses ovan skall de avtalsslutande parterna underrätta varandra om händelser som kan inverka på detta avtals sätt att fungera. Till sådana händelser hör även alla relevanta avtal mellan en av de avtalsslutande parterna och tredjeland.

1. Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att de av medlemsstaternas beroende och associerade territorier som anges i rådets rapport (ekonomiska och finansiella frågor) till Europeiska rådet i Santa Maria da Feira den 19 och 20 juni 2000 samt Andorra, Förenta staterna, Liechtenstein, San Marino och Schweiz var och en antar och genomför åtgärder som är desamma som eller likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar eller i detta avtal, och för vilka samma datum för genomförande fastställts.

2. De avtalsslutande parterna skall i samförstånd minst sex månader före den dag som anges i artikel 17 besluta om huruvida villkoren i punkt 1 är uppfyllda när det gäller tidpunkten för ikraftträdande av de relevanta åtgärderna i Europeiska gemenskapernas medlemsstater och i de berörda tredjestaterna och beroende eller associerade territorierna. Om de avtalsslutande parterna inte beslutar att villkoren är uppfyllda skall de i samförstånd fastställa en ny dag för det ändamål som anges i artikel 17. För detta ändamål skall Europeiska gemenskapen underrätta Monaco om att Europeiska gemenskapernas medlemsstater, de berörda beroende eller associerade territorierna och de berörda tredjeländerna har genomfört åtgärder som är desamma som eller likvärdiga med dessa åtgärder.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av dess institutionella arrangemang och med förbehåll för vad som anges ovan skall Monaco genomföra detta avtal från och med den dag som anges i artikel 17 och anmäla denna åtgärd till Europeiska gemenskapen.

4. Tillämpningen av detta avtal eller av delar av detta avtal får avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till de andra avtalsslutande parterna, om rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomst från sparande i form av räntebetalningar eller motsvarande delar av direktivet upphör att vara tillämpligt, antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska unionens lagstiftning, eller om en medlemsstat i Europeiska unionen tillfälligt avbryter tillämpningen av sina genomförandebestämmelser.

5. En avtalsslutande part får dessutom tillfälligt avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till de andra avtalsslutande parterna om något av de fem tredjeländer som anges ovan (Andorra, Förenta staterna, Liechtenstein, San Marino och Schweiz) eller något av de beroende eller associerade territorier i Europeiska unionens medlemsstater som avses i punkt 2 senare upphör att tillämpa åtgärder som är desamma som eller likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar. Tillämpningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas.

Europeiska gemenskapen skall under den övergångsperiod som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar inleda diskussioner med andra stora finanscentrum syftande till att åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som tillämpas i gemenskapen skall antas och effektivt genomföras av de berörda jurisdiktionerna.

1. Detta avtal ingås med förbehåll för att det ratificeras och godkänns av de avtalsslutande parterna enligt deras egna förfaranden. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra om att förfarandena har avslutats. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månad som följer på den månad då den sista anmälan skett.

2. Detta avtal skall gälla till dess att det sägs upp av någon av de avtalsslutande parterna.

3. En avtalsslutande part får säga upp detta avtal genom anmälan till den andra avtalsslutande parten. I så fall upphör avtalet att gälla tolv månader efter dagen för en sådan anmälan.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 14 skall de avtalsslutande parterna sätta i kraft de lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal från och med den 1 juli 2005.

1. Om detta avtal sägs upp eller om dess tillämpning tillfälligt avbryts, helt eller delvis, skall tredje parts fordringar enligt artikel 10 inte påverkas.

2. Monaco skall i samtliga fall upprätta en slutredovisning senast när avtalets tillämpning upphör och göra en slutbetalning till var och en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen.

Detta avtal skall tillämpas, å ena sidan, på de territorier där Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt och i enlighet med de villkor som fastställs i fördraget och, å andra sidan, på Monacos territorium.

2. Förteckningen över behöriga myndigheter i bilaga I får ändras genom en enkel anmälan till den andra avtalsslutande parten, av Monaco när det gäller den myndighet som anges i led a i den bilagan och av Europeiska gemenskapen när det gäller övriga myndigheter.

Förteckningen över närstående rättssubjekt i bilaga II får ändras genom ömsesidig överenskommelse.

1. Detta avtal skall upprättas i två exemplar på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

2. Den maltesiska språkversionen skall bekräftas av de avtalsslutande parterna genom skriftväxling. Den versionen har därefter samma giltighet som de texter som avses i punkt 1.

EN FE DE LO CUAL, los plenipotenciarios abajo firmantes suscriben el presente Acuerdo.

NA DŮKAZ ČEHOŽ připojili níže podepsaní zplnomocnění zástupci k této smlouvě své podpisy.

TIL BEKRÆFTELSE HERAF har undertegnede befuldmægtigede underskrevet denne aftale.

ZU URKUND DESSEN haben die unterzeichneten Bevollmächtigten ihre Unterschriften unter dieses Abkommen gesetzt.

SELLE KINNITUSEKS on täievolilised esindajad käesolevale lepingule alla kirjutanud.

ΣΕ ΠΙΣΤΩΣΗ ΤΩΝ ΑΝΩΤΕΡΩ, οι υπογράφοντες πληρεξούσιοι έθεσαν την υπογραφή τους κάτω από την παρούσα συμφωνία.

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned Plenipotentiaries have signed the present Agreement.

EN FOI DE QUOI, les plénipotentiaires soussignés ont apposé leurs signatures au bas du présent accord.

IN FEDE DI CHE, i plenipotenziari sottoscritti hanno apposto la propria firma in calce al presente accordo.

TO APLIECINOT, attiecīgi pilnvarotas personas ir parakstījušas šo nolīgumu.

TAI PALIUDYDAMI, šį Susitarimą pasirašė toliau nurodyti įgaliotieji atstovai.

A FENTIEK HITELÉÜL az alulírott meghatalmazottak e megállapodást alább kézjegyükkel látták el.

B'XIEHDA TA' DAN, il-Plenipotenzjari hawn taħt iffirmati ffirmaw dan il-Ftehim.

TEN BLIJKE WAARVAN de ondergetekende gevolmachtigden hun handtekening onder deze overeenkomst hebben geplaatst.

NA DOWÓD CZEGO niżej podpisani pełnomocnicy podpisali niniejszą Umowę.

EM FÉ DO QUE, os plenipotenciários abaixo assinados apuserem as suas assinaturas no final do presente Acordo.

NA DÔKAZ ČOHO dolupodpísaní splnomocnení zástupcovia podpísali túto dohodu.

V POTRDITEV TEGA so spodaj podpisani pooblaščenci podpisali ta sporazum.

TÄMÄN VAKUUDEKSI allamainitut täysivaltaiset edustajat ovat allekirjoittaneet tämän sopimuksen.

TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.

Hecho en Bruselas, el siete de diciembre del dos mil cuatro.

V Bruselu dne sedmého prosince dva tisíce čtyři.

Udfærdiget i Bruxelles, den syvende december to tusind og fire.

Geschehen zu Brüssel am siebten Dezember zweitausendundvier.

Kahe tuhande neljanda aasta detsembrikuu seitsmendal päeval Brüsselis.

Έγινε στις Βρυξέλλες, στις εφτά Δεκεμβρίου δύο χιλιάδες τέσσερα.

Done at Brussels on the seventh day of December in the year two thousand and four.

Fait à Bruxelles, le sept décembre deux mille quatre.

Fatto a Bruxelles, addì sette dicembre duemilaquattro.

Briselē, divi tūkstoši ceturtā gada septītajā decembrī.

Pasirašyta du tūkstančiai ketvirtų metų gruodžio septintą dieną Briuselyje.

Kelt Brüsszelben, a kettőezer negyedik év december hetedik napján.

Magħmul fi Brussel fis-seba' jum ta' Diċembru tas-sena elfejn u erbgħa.

Gedaan te Brussel, de zevende december tweeduizendvier.

Sporządzono w Brukseli dnia siódmego grudnia roku dwutysięcznego czwartego.

Feito em Bruxelas, em sete de Dezembro de dois mil e quatro.

V Bruseli siedmeho decembra dvetisícštyri.

Podpisano v Bruslju, dne sedmega decembra leta dva tisoč štiri.

Tehty Brysselissä seitsemäntenä päivänä joulukuuta vuonna kaksituhattaneljä.

Som skedde i Bryssel den sjunde december tjugohundrafyra.

Por la Comunidad Europea

Za Evropské společenství

For Det Europæiske Fællesskab

Für die Europäische Gemeinschaft

Euroopa Ühenduse nimel

Για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα

For the European Community

Pour la Communauté européenne

Per la Comunità europea

Eiropas Kopienas vārdā

Europos bendrijos vardu

az Európai Közösség részéről

Għall-Komunità Ewropea

Voor de Europese Gemeenschap

W imieniu Wspólnoty Europejskiej

Pela Comunidade Europeia

Za Európske spoločenstvo

za Evropsko skupnost

Euroopan yhteisön puolesta

På Europeiska gemenskapens vägnar

Pour la Principauté de Monaco

Följande myndigheter är ”behöriga myndigheter” hos de avtalsslutande parterna enligt detta avtal:

För tillämpningen av artikel 11 i detta avtal skall följande organ anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns genom ett internationellt avtal”:

I samband med ingåendet av ett avtal om åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (nedan kallat ”direktivet”) undertecknade Europeiska gemenskapen och Monaco detta samförståndsavtal som utgör ett komplement till avtalet.

Om någon av de avtalsslutande parterna konstaterar att betydande skillnader i informationsutbytet skulle kunna leda till att avtalet inte tillämpades på ett klart rättvist sätt skall de utan dröjsmål samråda med varandra i syfte att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för likabehandling. Europeiska kommissionen skall omedelbart rapportera till rådet om dessa samråd och föreslå nödvändiga åtgärder för återupprättandet av likabehandling. Under den period som är nödvändig för detta kommer varje ny begäran om informationsutbyte enligt artikel 12 i detta avtal, som är av samma karaktär som den begäran som låg till grund för tillämpningen av detta stycke, att undersökas inom ramen för dessa samråd.

Om betydande skillnader skulle uppdagas mellan räckvidden för rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 och räckvidden för detta avtal när det gäller artiklarna 4 och 6 i avtalet, skall de avtalsslutande parterna omedelbart inleda samråd enligt artikel 13.1 i detta avtal i syfte att sörja för att de åtgärder som föreskrivs i avtalet alltjämt är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i direktivet.

Signatärerna av detta samförståndsavtal förklarar att de anser att det avtal som avses i första stycket och detta samförståndsavtal utgör en godtagbar och rättvis ordning som kan anses skydda parternas intressen. De kommer därför att i god tro genomföra de avtalade åtgärderna och kommer inte att agera ensidigt för att utan godtagbara skäl undergräva denna ordning.

Europeiska gemenskapen är beredd att med Monacos regering undersöka villkoren för ett ökat informationsutbyte mellan Monaco och gemenskapen när det gäller vissa finansiella instrument och försäkringstjänster, från och med den tidpunkt då det fastställs att de gällande försiktighetsreglerna och de berörda monegasiska aktörernas övervakningsåtgärder är sådana att den inre marknaden kan fortsätta att fungera väl på de berörda områdena. I enlighet med den yttre politik som gemenskapen tidigare tillämpat i samband med liknande framställningar bör ett eventuellt avtal därför grundas på att Monaco på de berörda områdena införlivar och genomför nuvarande och framtida gemenskapslagstiftning. Det förutses likaså att andra nuvarande och framtida bestämmelser av betydelse för att den inre marknadens skall fungera väl på de berörda områdena, t.ex. konkurrens och beskattning, genomförs av Monaco.

Signatärerna av detta samförståndsavtal noterar att definitionen av brottet skattebedrägeri endast rör behoven med avseende på beskattning av inkomster från sparande inom ramen för avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Monaco om åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i direktivet.

Utfärdat i Bryssel den 7 december 2004 i två exemplar på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

Den maltesiska språkversionen skall bekräftas av signatärerna genom skriftväxling. Den versionen har därefter samma giltighet som de texter som anges i det föregående stycket.