17.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 370/1

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 74/2004 infördes en slutgiltig utjämningstull på import till gemenskapen av sådant sänglinne av bomull, med ursprung i Indien, som omfattas av KN-nummer ex 6302 21 00 (Taric-nummer 6302210081, 6302210089), ex 6302 22 90 (Taric-nummer 6302229019), ex 6302 31 10 (Taric-nummer 6302311090), ex 6302 31 90 (Taric-nummer 6302319090) och ex 6302 32 90 (Taric-nummer 6302329019). På grund av det stora antalet samarbetande parter gjordes ett stickprov bland indiska exporterande tillverkare. Individuella tullsatser på mellan 4,4 % och 10,4 % infördes för företag som ingick i stickprovet, medan en tull på 7,6 % infördes för övriga samarbetande företag. En tull på 10,4 % infördes för de företag som antingen inte gav sig till känna eller som inte samarbetade i undersökningen.

(2)

I artikel 2 i förordning (EG) nr 74/2004 föreskrivs att artikel 1.3 i den förordningen får ändras genom att den nya exporterande tillverkaren beviljas samma tull som samarbetande företag som inte ingick i stickprovet, dvs. 7,6 %, om en ny exporterande tillverkare i Indien lämnar tillräcklig bevisning till kommissionen om att företaget inte exporterat de produkter som avses i artikel 1.1 till gemenskapen under undersökningsperioden (1 oktober 2001–30 september 2002) (första villkoret), om företaget inte är någon av de exportörer eller tillverkare i Indien närstående som omfattas av de antisubventionsåtgärder som införs genom denna förordning (andra villkoret), om företaget faktiskt har exporterat de berörda produkterna till gemenskapen efter den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till gemenskapen (tredje villkoret).

(3)

Tjugofyra indiska företag har ansökt om att behandlas på samma sätt som de företag som samarbetade i den ursprungliga undersökningen, men som inte ingick i stickprovet (nedan kallat ”ställning som ny exportör”).

(4)

Två av de indiska företag som ansökte om ställning som ny exportör lämnade inte in något svar på frågeformuläret. Därför var det inte möjligt att kontrollera om dessa företag uppfyllde villkoren i artikel 2 i förordning (EG) nr 74/2004 och deras ansökan avslogs därmed.

(5)

Två ansökningar om ställning som ny exportör kom in för sent och därför kunde inget beslut fattas angående dessa ansökningar innan denna förordning antagits.

(6)

De återstående tjugo företagen svarade på det frågeformulär som var utarbetat för att kontrollera om företagen uppfyllde bestämmelserna i artikel 2 i förordning (EG) nr 74/2004.

(7)

Den bevisning som lämnades av tretton av de nämnda indiska exportörerna/tillverkarna var tillräcklig för att låta dessa nya företag omfattas av den tull som tillämpas för de samarbetande företag som inte ingick i stickprovet (dvs. 7,6 %) och därmed för att dessa tretton indiska företag läggs till i förteckningen i bilagan till förordning (EG) nr 74/2004 (nedan kallad ”bilagan”).

(8)

När det gäller de resterande sju indiska exporterande tillverkarna var två av dem sådana företag närstående som omfattades av de nu gällande utjämningsåtgärderna, tre exporterade den berörda produkten till gemenskapen under den ursprungliga undersökningsperioden (dvs. den 1 oktober 2001–30 september 2002), en kunde inte tillhandahålla någon faktura eller annat bevis på att den faktiskt hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den ursprungliga undersökningsperioden eller på att den genom avtal hade gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera den berörda produkten till gemenskapen.

(9)

Slutligen fanns det en ansökan som inte kunde behandlas samtidigt som de andra, eftersom den bevisning som det ansökande företaget tillhandahöll behöver undersökas ytterligare.

(10)

För de sex företag som anges i skäl 8 befanns under dessa omständigheter minst ett av villkoren i artikel 2 i förordning (EG) nr 74/2004 inte uppfyllt. Deras ansökningar måste därför avslås.

(11)

Företag som inte beviljades ställning som ny exportör informerades om anledningarna till det och gavs möjlighet att skriftligen framföra synpunkter.

(12)

Av de båda företag som var sådana företag närstående som omfattas av de gällande utjämningsåtgärderna hävdade det ena att det företag som det var närstående inte längre existerade och det andra att det förväntade sig att omfattas av samma tull som dess närstående företag.

(13)

För det första företaget konstaterades det att det faktum att det närstående företaget inte längre existerade faktiskt var av betydelse för det pågående förfarandet och att det i detta fall inte kunde anses att den nya exportören inte uppfyllde det andra villkoret. Det beslutades därför att detta företag också borde omfattas av den tull som tillämpas för de samarbetande företag som inte ingår i stickprovet (dvs. 7,6 %) och därmed läggas till i förteckningen i bilagan.

(14)

För det andra företaget, där det ansökande företaget är ett sådant företag närstående som omfattas av antisubventionsåtgärder, konstaterades det att detta inte per automatik skulle beröva företaget möjligheten att omfattas av den viktade genomsnittliga tullmarginalen för samarbetande företag som inte ingår i stickprovet. Det undersöktes huruvida de båda närstående företagen, om de hade beaktats tillsammans, skulle ha valts ut till stickprovet av exporterande tillverkare enligt urvalskriterierna i skäl 11 i förordning (EG) nr 74/2004. Eftersom detta troligtvis inte skulle ha varit fallet påverkar inte förhållandet mellan de båda företagen resultaten från nämnda förordning. Av dessa anledningar och med tanke på att kommissionen konsekvent betraktar alla närstående företag som en enhet som omfattas av samma tull, beslutades att även detta företag borde omfattas av den tull som tillämpas på samarbetande företag som inte ingår i stickprovet (dvs. 7,6 %) och därför läggas till i förteckningen i bilagan.

(15)

Alla argument och inlagor från berörda parter analyserades och vederbörlig hänsyn togs till dem när så var påkallat.