16.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 369/5

(1)

Europeiska rådet i Sevilla den 21 och 22 juni 2002 krävde ökat samarbete i kampen mot olaglig invandring och uppmanade kommissionen och medlemsstaterna att vidta operativa åtgärder för att säkerställa en likvärdig nivå på kontrollen och övervakningen vid de yttre gränserna.

(2)

Bestämmelserna om passage av de yttre gränserna i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (2) och i den gemensamma handboken (3) är oklara och inte tillräckligt preciserade när det gäller skyldigheten att förse tredjelandsmedborgares resehandlingar med stämpel vid passage av de yttre gränserna. Detta har givit upphov till varierande praxis i medlemsstaterna, vilket försvårar kontrollen av att de villkor som rör tredjelandsmedborgares kortare vistelser inom medlemsstaternas territorium uppfylls, dvs. högst tre månader under en sexmånadersperiod.

(3)

Vid sitt möte den 27 och 28 februari 2003 stödde rådet kommissionens avsikt att förtydliga de befintliga bestämmelserna i frågan, vilket bl.a. skulle ske genom att i ett förslag till en rådsförordning fastställa en skyldighet för medlemsstaterna att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehandlingar med stämpel i samband med in- och utresa vid de yttre gränserna.

(4)

I sina slutsatser den 8 maj 2003 efterlyste rådet skilda, tydligt skyltade, kontrollköer för olika nationaliteter. Särskilda gemenskapsbestämmelser om lokal gränstrafik bör medföra förbättringar av de ansvariga tjänsteavdelningarnas förvaltning av de yttre gränserna, vilket kommer att göra det lättare att övervinna eventuella praktiska svårigheter i samband med skyldigheten att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehandlingar med stämpel. Dessa åtgärder kommer även att bidra till att eventuella lättnader i personkontrollen vid de yttre gränserna endast kan bli aktuella i rena undantagsfall.

(5)

Genom medlemsstaternas skyldighet att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehandlingar med stämpel i samband med inresa i medlemsstaternas territorium anges det, i samband med begränsning av de omständigheter som kan motivera lättnader i personkontrollen vid de yttre gränserna, att det blir det möjligt att låta avsaknaden av stämpel i sådana resehandlingar utgöra grund till att anta att innehavaren inte eller inte längre uppfyller villkoren för varaktigheten av en kortare vistelse.

(6)

Samtidigt bör det bli möjligt för den berörde tredjelandsmedborgaren att motbevisa ett sådant antagande genom relevant och trovärdig bevisning. I sådana fall skall den behöriga nationella myndigheten bestyrka datum och plats för den berörda gränspassagen för att förse den berörde tredjelandsmedborgaren med bevis på att villkoren för vistelsens varaktighet har uppfyllts.

(7)

En stämpel i resehandlingen gör det möjligt att med säkerhet fastställa datum och plats för gränspassage, utan att det i samtliga fall kan fastställas att alla nödvändiga åtgärder för kontroll av resehandlingar har utförts.

(8)

I denna förordning bör det också fastställas för vilka kategorier av personer som dessa handlingar inte systematiskt måste förses med stämpel vid passage av medlemsstaternas yttre gränser. I detta sammanhang bör det understrykas att gemenskapsregler om lokal gränstrafik, inklusive regler om att stämpla resehandlingar för gränsboende, håller på att utarbetas. I avvaktan på att gemenskapsregler antas för lokal gränstrafik bör möjligheten behållas att medge undantag från skyldigheten att stämpla gränsboendes resehandlingar, i enlighet med befintliga bilaterala avtal om lokal gränstrafik.

(9)

Bestämmelserna i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och den gemensamma handboken bör därför ändras.

(10)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämpligt i Danmark. Eftersom denna förordning bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit denna förordning besluta huruvida landet skall genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(11)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Kungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (4), en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG (5) om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

(12)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregleverket (6), en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 4.1 i rådets beslut av den 25 oktober 2004 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar, och om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar, och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i det avtalet. (7).

(13)

Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (8). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av förordningen, som inte är bindande för eller tillämplig i Förenade kungariket.

(14)

Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (9). Irland deltar därför inte i antagandet av förordningen, som inte är bindande för eller tillämplig i Irland.

—

bekräfta skyldigheten för medlemsstaternas behöriga myndigheter att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehandlingar med stämpel då medlemsstaternas yttre gränser passeras,

—

fastställa på vilka villkor avsaknad av inresestämpel i tredjelandsmedborgares resehandlingar kan utgöra grund för antagande om att dessa tredjelandsmedborgare har överskridit tidsgränsen för kortare vistelse inom medlemsstaternas territorium.

1.

Artikel 6.2 e skall ersättas med följande:

2.

Följande artiklar skall införas:

”Artikel 6a

Resehandlingar för sådana tredjelandsmedborgare som avses i artikel 5.1 a skall systematiskt förses med stämpel i samband med inresa och utresa.

Artikel 6b

1.   Om en tredjelandsmedborgares resehandling saknar inresestämpel har de behöriga nationella myndigheterna rätt att anta att innehavaren inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor för vistelsens varaktighet som är tillämpliga i den berörda medlemsstaten.

2.   Ett sådant antagande kan motbevisas om tredjelandsmedborgaren på något trovärdigt sätt, t.ex. genom färdbiljetter eller handlingar som styrker att han eller hon vistats utanför medlemsstaternas territorium, kan visa att han eller hon har följt villkoren för varaktigheten av en kortare vistelse.

I sådana fall gäller följande:

3.   Om det antagande som avses i punkt 1 inte motbevisas kan tredjelandsmedborgaren utvisas av de behöriga myndigheterna från den berörda medlemsstatens territorium.”

1.

Punkt 1.3.5 skall ersättas med följande:

2.

Följande punkt skall föras in:

3.

Punkt 2.1.1 skall ändras på följande sätt:

4.

Följande strecksats skall läggas till i punkt 2.1.5:

5.

Följande stycke skall läggas till i punkt 3.4.2.3:

”Även då kontrollerna är mindre omfattande är de ansvariga tjänstemännen skyldiga att handla i enlighet med punkt 1.3.5.4.”