25.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/1

(1)

De åtgärder som för närvarande är i kraft på import av vissa rördelar av järn eller stål med ursprung i Thailand är en slutgiltig antidumpningstull som ursprungligen infördes genom rådets förordning (EG) nr 584/96 (2), ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1592/2000 (3) och bekräftad, efter en undersökning vid giltighetstidens utgång, genom rådets förordning (EG) nr 964/2003 (4).

(2)

De åtgärder som är tillämpliga på sådan import består av en värdetull utom för två thailändska exporterande tillverkare för vilka åtaganden godtogs genom kommissionens beslut 96/252/EG (5), ändrat genom kommissionens beslut 2000/453/EG (6).

(3)

I april 2001 inledde kommissionen samtidigt en översyn vid giltighetstidens utgång (7) i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen och en interimsöversyn på eget initiativ i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Översynen i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen avslutades genom förordning (EG) nr 964/2003 enligt vilken de gällande åtgärderna bibehölls. Interimsöversynen i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen pågick emellertid fortfarande när översynen vid giltighetstidens utgång avslutades.

(4)

I april 2001 inledde kommissionen på eget initiativ en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen i syfte att undersöka om formen för de gällande åtgärderna avseende import med ursprung i Thailand var lämplig. I detta hänseende bör det noteras att det i samband med övervakningen av de åtaganden som godtagits från två exportörer i Thailand, nämligen Awaji Sangyo (Thailand) Co., Ltd och TTU Industrial Corp. Ltd (nedan kallade ”de berörda exportörerna”) konstaterats att det fanns problem med genomförandet, vilket påverkade åtgärdernas positiva verkningar. Efter samråd med den rådgivande kommittén inledde kommissionen en undersökning begränsad till åtgärdernas form. Inledandet av översynen tillkännagavs samtidigt med inledandet av den översyn vid giltighetstidens utgång genom vilken de gällande åtgärderna bekräftades.

(5)

Kommissionen underrättade officiellt de sökande gemenskapstillverkarna, de exporterande tillverkarna i Thailand, importörer, handlare, användarindustrier och sammanslutningar av användare som man visste berördes samt företrädare för den thailändska staten om inledandet av översynen. Kommissionen gav även de parter som var direkt berörda tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(6)

I april 2002, efter det att resultaten från undersökningen enligt artikel 11.2 i grundförordningen meddelats, ingav en thailändsk exporterande tillverkare, Awaji Sangyo (Thailand) Co., Ltd (nedan kallad ”den sökande”), en begäran om en interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder som tillämpades på företaget. Begäran omfattade endast aspekterna av dumpning i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. I begäran hävdade den sökande att förändrade omständigheter av varaktig karaktär hade lett till att normalvärdet sjunkit betydligt, vilket i sin tur hade gjort att förekomsten av dumpning hade minskat eller helt försvunnit, varför åtgärder på den nuvarande nivån avseende importen inte längre var nödvändiga för att motverka dumpning.

(7)

Kommissionen fastslog efter samråd med den rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att inleda en interimsöversyn och offentliggjorde därefter ett tillkännagivande om inledande (8) och inledde en undersökning.

(8)

Kommissionen underrättade officiellt exportlandets företrädare och den sökande om inledandet av interimsöversynen begränsad till dumpning och gav alla direkt berörda parter tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Kommissionen skickade också ett frågeformulär till den sökande.

(9)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa förekomst av dumpning, och den genomförde ett kontrollbesök på plats hos den sökande.

(10)

Undersökningen begränsad till dumpning omfattade perioden från och med den 1 januari 2001 till och med den 31 december 2002 (nedan kallad ”undersökningsperioden”).

(11)

Den berörda produkt som omfattades av interimsöversynerna är samma produkt som i de tidigare undersökningarna, dvs. vissa rördelar (med undantag av gjutna rördelar, flänsar samt rördelar avsedda för gängning) av järn eller stål (med undantag av rostfritt stål) med en yttre diameter av högst 609,6 mm, av det slag som används för stumsvetsning eller andra ändamål (nedan kallad ”den berörda produkten” eller ”rördelar”) med ursprung i Thailand. Den klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 7307 93 11 (TARIC-nummer 7307931199), ex 7307 93 19 (TARIC-nummer 7307931999), ex 7307 99 30 (TARIC-nummer 7307993098) och ex 7307 99 90 (TARIC-nummer 7307999098).

(12)

I likhet med de tidigare undersökningarna har dessa undersökningar visat att de rördelar av järn eller stål som tillverkas i Thailand och säljs på hemmamarknaden eller exporteras till gemenskapen har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper som de rördelar som säljs i gemenskapen av gemenskapstillverkarna och de anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(13)

För fastställande av normalvärdet undersöktes först om den sökandes sammanlagda inhemska försäljning av den likadana produkten var representativ i förhållande till dennes sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen konstaterades att så var fallet, eftersom den sökandes inhemska försäljning motsvarade minst 5 % av dennes sammanlagda exportvolym till gemenskapen.

(14)

Det undersöktes därefter om den sökandes inhemska försäljning var tillräckligt representativ för var och en av de produkttyper som exporterades till gemenskapen. Detta ansågs vara fallet när den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen av en viss produkttyp under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolym av samma produkttyp som exporterades till gemenskapen. Det konstaterades på grundval härav att den inhemska försäljningen var representativ för alla utom en produkttyp som exporterades till gemenskapen.

(15)

Det undersöktes också huruvida den inhemska försäljningen av varje produkttyp kunde anses ha ägt rum vid normal handel, genom att andelen lönsam försäljning av produkttypen i fråga till oberoende kunder fastställdes. I de fall där försäljningsvolymen för en produkttyp, som såldes till ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade tillverkningskostnaden per enhet, utgjorde minst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och där det vägda genomsnittliga priset för den typen minst motsvarade tillverkningskostnaden per enhet, grundades normalvärdet på det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning av den produkttypen på den inhemska marknaden under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte. I de fall volymen lönsam försäljning av en produkttyp utgjorde mindre än 80 % men minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen för enbart den produkttypen.

(16)

I de fall andelen lönsam försäljning av en viss typ av rördelarna utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen på den inhemska marknaden ansågs försäljningen av denna särskilda typ inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle vara möjligt att fastställa normalvärdet på grundval av det inhemska priset.

(17)

Om de inhemska priserna för en särskild typ som såldes av den sökande inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, måste en annan metod tillämpas. I avsaknad av andra exporterande tillverkare och en annan lämplig metod användes i detta avseende ett konstruerat normalvärde.

(18)

I samtliga fall där ett konstruerat normalvärde användes fastställdes normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen genom att det till tillverkningskostnaden, vid behov justerad, för de exporterade typerna lades ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal. Kommissionen undersökte för detta ändamål huruvida uppgifterna om de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som den berörda exporterande tillverkaren hade ådragit sig och om den vinst som den haft på hemmamarknaden var tillförlitliga. Uppgifterna om faktiska försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på hemmamarknaden ansågs tillförlitliga eftersom det berörda företagets försäljningsvolym på hemmamarknaden kunde betraktas som representativ. Vinstmarginalen på försäljningen på hemmamarknaden fastställdes på grundval av den försäljning på hemmamarknaden som ägt rum vid normal handel.

(19)

Eftersom all exportförsäljning av den berörda produkten gick direkt till en oberoende kund i gemenskapen fastställdes exportpriset enligt artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas när produkten såldes för export till gemenskapen.

(20)

I syfte att åstadkomma en rättvis jämförelse per produkttyp på grundval av ett pris beräknat fritt fabrik i samma handelsled, togs hänsyn till olikheter som påstods och konstaterades påverka jämförbarheten mellan exportpris och normalvärde. Dessa justeringar gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för importavgifter, rabatter, transport-, försäkrings-, hanterings- och förpackningskostnader, samt för kreditkostnader och provisioner.

(21)

För att beräkna dumpningsmarginalen jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet med det vägda genomsnittliga exportpriset till gemenskapen.

(22)

Jämförelsen enligt ovan visade att dumpning förekom i sökandens fall. Dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av det sammanlagda cif-värdet vid gemenskapens gräns före tull, fastställdes till 7,4 %.

(23)

I enlighet med kommissionens rådande praxis undersöktes huruvida de förändrade omständigheterna rimligtvis kunde anses vara av varaktig karaktär.

(24)

Det konstaterades att det inte fanns någon anledning att tro att de inhemska försäljningspriserna och normalvärdet inte skulle förbli stabila inom överskådlig framtid.

(25)

Kommissionen undersökte hur exportpriserna kan komma att utvecklas till följd av att en lägre tullsats tillämpas. I detta hänseende ansågs att det åtagande som hade godtagits inom ramen för det ursprungliga förfarandet begränsade den sökandes försäljning till gemenskapens marknad. Så som nämns i skäl 35 konstaterades att denna typ av åtagande inte längre var lämplig. Följaktligen undersöktes om en lägre tull på exportförsäljningen kunde orsaka en betydande ökning av importen till gemenskapen av den berörda produkt som tillverkades av den sökande.

(26)

Av undersökningen framkom att den sökandes tillverkningskapacitet hade ökat betydligt sedan den ursprungliga undersökningsperioden och i mindre utsträckning under de senaste tre åren, medan dess kapacitetsutnyttjande fortsatte att uppgå till nära 100 %.

(27)

Av undersökningen framkom emellertid också att företaget exporterade den största delen av sin produktion till väletablerade marknader i andra tredjeländer. Den sökande exporterade faktiskt mer än 90 % av sin produktion av den berörda produkten under undersökningsperioden och nästan uteslutande till övriga tredjeländer. Exporten till övriga tredjeländer har tredubblats sedan den ursprungliga undersökningsperioden och fortsatte att öka under de senaste tre åren. Det konstaterades också att exporten till övriga tredjeländer såldes till priser som var omkring 25 % högre än priserna till gemenskapen.

(28)

Eftersom den sökande inte har mycket reservkapacitet som kan användas för att öka försäljningen till gemenskapen om antidumpningstullarna skulle sänkas, betraktas ovanstående undersökningsresultat om bland annat export till tredjeland, och särskilt exportpriser till dessa länder, som bevis för att det är föga troligt att dumpad import inom överskådlig framtid skulle återkomma på de nivåer som konstaterades under den föregående undersökningen.

(29)

Följaktligen dras slutsatsen att de ändrade omständigheterna, i synnerhet det kraftigt sänkta normalvärdet, är av bestående karaktär. Mot bakgrund av att graden av dumpning har minskat anses det vara lämpligt att ändra åtgärderna i den mån de avser den sökande.

(30)

Enligt artikel 9.4 i grundförordningen får storleken på antidumpningstullarna inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen men bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja den skada som vållats gemenskapsindustrin. Eftersom den sökandes tull hade beräknats på grundval av dumpningsmarginalen bör tullen anpassas till den lägre dumpningsmarginal som fastställts i denna undersökning, nämligen 7,4 %.

(31)

Det framgår av ovanstående att den antidumpningstull som ursprungligen infördes genom förordning (EG) nr 584/96 och bekräftades genom förordning (EG) nr 964/2003 bör ändras med avseende på den sökande.

(32)

De berörda parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att förorda att den antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 964/2003 skall ändras med avseende på den sökande.

(33)

De åtaganden som ursprungligen godtogs från de två berörda exportörerna var i huvudsak kvantitativa åtaganden enligt vilka företagen åtog sig att se till att deras export till gemenskapen skedde inom ramen för ett generellt volymtak.

(34)

I enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen är syftet med åtagandena att undanröja den dumpade importens skadliga verkan, vilket uppnås genom att exportören höjer sina priser eller upphör med export till dumpade priser. Av undersökningarna har det framgått att den typ av åtaganden som ursprungligen godtogs i det aktuella fallet 1996, och som enbart innebar en begränsning av kvantiteten import till gemenskapen, inte ledde till att priserna höjdes till icke-skadevållande nivåer och att rättvisa konkurrensförhållanden således inte upprättades på gemenskapens marknad. I det nu aktuella fallet anses åtagandena därför inte i sin nuvarande form vara något ändamålsenligt och effektivt medel för att undanröja de skadliga effekterna av dumpning. Kommissionen kan dessutom inte på ett effektivt sätt kontrollera om den mängd av den berörda produkten som exporteras begränsas till den som anges i åtagandena.

(35)

Därför drogs slutsatsen att de åtaganden som är i kraft inte längre är lämpliga.

(36)

De berörda parterna underrättades om alla viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för denna slutsats.

(37)

De antidumpningsåtgärder som är tillämpliga på import av vissa rördelar av järn eller stål med ursprung i bland annat Thailand, som bekräftats genom förordning (EG) nr 964/2003, bör ändras med avseende på i) den sökande med anledning av den lägre dumpningsmarginal som konstaterats i undersökningen och ii) de berörda exportörerna med anledning av resultaten av interimsöversynen begränsad till åtgärdernas form.