(1)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång och en interimsöversyn genom förordning (EG) nr 658/2002 (2)införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat (nedan kallad ”den produkt som är föremål för undersökning”) med ursprung i Ryska federationen (nedan kallad ”Ryssland”). Genom förordning (EG) nr 132/2001 (3) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina.

(2)

Åtgärderna utgörs av en specifik tull på 47,07 euro/ton för Ryssland och 33,25 euro/ton för Ukraina.

(3)

Den 20 mars 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (4), att en partiell interimsöversyn av de gällande åtgärderna (nedan kallade ”åtgärderna”) skulle inledas i enlighet med artiklarna 11.3 och 22 c i grundförordningen.

(4)

Översynen inleddes på initiativ av kommissionen för att undersöka huruvida det finns behov av att anpassa dessa åtgärder för att undvika en plötslig och ytterligt negativ inverkan på berörda parter, däribland användare, distributörer och konsumenter, till följd av utvidgningen av Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”) och mot bakgrund av gemenskapens intresse.

(5)

Alla berörda parter som var kända för kommissionen, däribland gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare eller användare i gemenskapen, exportörerna/tillverkarna i de berörda länderna, importörerna och deras intresseorganisationer samt behöriga myndigheter i de berörda länderna liksom även berörda parter i de tio nya medlemsstaterna som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallade ”EU-10”), underrättades om inledandet av undersökningen och gavs tillfälle att skriftligen lämna sina synpunkter, att lämna uppgifter och att framlägga bevisning till stöd för dessa inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(6)

Följande berörda parter lämnade synpunkter:

(7)

Den produkt som är föremål för undersökning är samma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. ammoniumnitrat, ett kvävegödselmedel i fast form som är vanligt förekommande inom jordbruket. Det framställs av ammoniak och salpetersyra och innehåller mer än 28 viktprocent kväve i granulatform eller i pelletform.

(8)

Den produkt som är föremål för undersökning klassificeras för närvarande enligt KN-nummer 3102 30 90 (ammoniumnitrat, annat än löst i vatten) och 3102 40 90 (blandningar av ammoniumnitrat med kalciumkarbonat eller andra oorganiska ämnen utan gödselverkan, innehållande mer än 28 viktprocent kväve).

(9)

Tre exporterande tillverkare i Ryssland och en i Ukraina samt myndigheter i dessa båda länder hävdade att de traditionella handelsflödena från Ryssland och Ukraina till EU-10 skulle störas avsevärt på grund av de höga antidumpningstullarna och som en följd av utvidgningen av åtgärderna till EU-10.

(10)

Framför allt hävdades att de plötsliga och kraftiga prisökningarna orsakade av antidumpningstullarna i form av ett särskilt pris gjorde produkten oöverkomligt dyr för slutanvändarna i EU-10.

(11)

Gemenskapsindustrin påpekade att även om genomsnittspriserna i EU-10 var avsevärt lägre än i EU före den 1 maj 2004 (nedan kallad ”EU-15”) skulle den inte motsätta sig förslag till övergångsåtgärder under en begränsad tid som inte inverkar negativt på situationen för gemenskapsindustrin.

(12)

De spanska myndigheterna uttryckte oro, men liksom övriga medlemsstater motsatte de sig inte de övergångsåtgärder som kommissionen föreslagit.

(13)

Det hävdades att flera av medlemsstaterna i EU-10 hade infört åtgärder för den produkt som är föremål för undersökning och att dessa åtgärder skapade en skyddsnivå inom EU-10 som förföll i samband med utvidgningen. Dessa åtgärder var följande:

(14)

Trots det ansåg myndigheterna i EU-10 att särskilda övergångsregler borde gälla för import av den produkt som är föremål för undersökning från Ukraina och Ryssland efter utvidgningen. I det avseendet hävdades att den produkt som är föremål för undersökning är av avgörande betydelse för jordbruket i EU-10 eftersom den inte på ett enkelt sätt kan ersättas med någon annan produkt.

(15)

Vidare ansåg man att en kraftig och plötslig ökning av priserna på ammoniumnitrat för jordbrukarna i EU-10 borde förhindras. Annars skulle dessa få det ännu svårare att anpassa sig till den nya konkurrensen från jordbruksproducenterna i EU-15. Betydelsen av detta underströks ytterligare av den omfattande export på omkring 59 miljoner euro per år från Ukraina och Ryssland till EU-10, jämfört med dessa länders export till EU-15 på omkring 39 miljoner euro per år.

(16)

Man hävdade därför att importen till EU-10 av den produkt som är föremål för undersökning till priser som inte ökar plötsligt och kraftigt är av avgörande betydelse för slutanvändarna i EU-10.

(17)

Dessa myndigheter ansåg således att importen av den produkt som är föremål för undersökning med ursprung i Ukraina och Ryssland till EU-10 borde behandlas på ett särskilt sätt med avseende på antidumpningsåtgärderna.

(18)

På grundval av tillgängliga uppgifter gjordes en analys som bekräftade att betydande skillnader fanns på marknaderna mellan de gällande priserna på den produkt som är föremål för undersökning i EU-10 och i EU-15 (t.ex. i EU-10 under 2000–2003 var genomsnittspriset 70 euro per ton från Ryssland och 84 euro per ton från Ukraina medan det i EU-15 under 2000–2003 var 100 euro per ton från Ryssland och 108 euro per ton från Ukraina).

(19)

Analysen visade också att volymen av importen till EU-10 från Ukraina och Ryssland var betydande (i genomsnitt omkring 817 000 ton under 2000–2003).

(20)

Alla dessa olika aspekter och intressen har beaktats och bedömts i sin helhet. Det har följaktligen visat sig att importörernas och användarnas intressen i EU-10 skulle påverkas kraftigt negativt av en plötslig tillämpning av de gällande åtgärderna om dessa inte tillfälligt skulle anpassas.

(21)

Däremot skulle emellertid inte gemenskapsindustrins intressen, enligt dess egen utsago, påverkas negativt på ett överdrivet sätt om åtgärderna tillfälligt skulle anpassas eftersom den för närvarande inte till fullo kan tillfredsställa efterfrågan hos kunderna i EU-10.

(22)

Under dessa omständigheter kan man rimligtvis dra slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att tillämpa de gällande åtgärderna utan en tillfällig anpassning, med tanke på den särskilda situation som utvidgningen innebär. En sådan anpassning när det gäller importen av den produkt som är föremål för undersökning till EU-10 bör emellertid inte leda till att den önskade nivån på de handelspolitiska skyddsåtgärderna avsevärt undergrävs.

(23)

I detta syfte undersöktes hur gemenskapsindustrin bäst skulle skyddas från skadevållande dumpning medan gemenskapens intressen samtidigt skulle beaktas genom att man mildrar den ekonomiska chock som antidumpningstullarna innebär för de traditionella köparna i EU-10 under perioden av ekonomisk anpassning efter utvidgningen.

(24)

På grund av de skyddsåtgärder som tillämpas i vissa av EU-10-medlemsstaterna före utvidgningen ansåg man att detta bäst kunde åstadkommas genom att tillåta att den del på 50 % av de traditionella exportvolymerna, dvs. exportvolymer som inte påverkats av skyddsåtgärderna i EU-10 före utvidgningen, från Ukraina och Ryssland till EU-10 skulle få importeras utan antidumpningstullar under en övergångsperiod, under förutsättning att exportpriserna till dessa medlemsstater skulle höjas till nivåer som avsevärt bidrar till att skadan undanröjs, i stället för debitering av antidumpningstullar. I det sammanhanget skulle all export till EU-10, liksom även export till EU-15, över dessa traditionella exportvolymer att omfattas av antidumpningstullar.

(25)

Efter att ha bedömt de olika alternativen för hur dessa traditionella exportflöden till EU-10 skulle kunna fortsätta och hur man på ett avsevärt sätt skulle kunna bidra till att skadan undanröjs ansåg man att den lämpligaste metoden var frivilliga åtaganden från de samarbetande parterna, med inslag av lägsta importpriser och kvantitativa tak. Därför föreslog kommissionen åtaganden för de berörda exporterande tillverkarna i enlighet med artikel 8.2 i grundförordningen.

(26)

I detta sammanhang bör det noteras att de särskilda omständigheter som utvidgningen innebär togs i beaktande, i enlighet med artikel 22 c i grundförordningen, när villkoren för åtagandena fastställdes. De utgör en särskild åtgärd eftersom de tillhandahåller en tillfällig metod för att anpassa gällande åtgärder till en utvidgad gemenskap med 25 medlemsstater.

(27)

Det bör också noteras att åtagandena inte direkt motsvarar en antidumpningstull eftersom de lägsta importpriser som fastställts är lägre än vad som normalt skulle vara fallet. Att gå till väga på något annat sätt skulle, som nämnts ovan, göra den produkt som är föremål för undersökning oöverkomligt dyr för slutanvändarna i EU-10 och därför inte motsvara gemenskapens intresse. De exporterande tillverkarna åtog sig trots det att höja sina priser till nivåer som på ett avsevärt sätt bidrar till att undanröja skadan.

(28)

Importvolymerna (nedan kallade ”taken”) för de exporterande tillverkarna Ukraina och Ryssland fastställdes därför genom att som grund använda 50 % av deras traditionella exportvolymer till EU-10 under 2001 och 2002. Det bör emellertid noteras att de onormala ökningar av exportvolymerna till EU-10 som observerats under de sista månaderna av 2003 och första månaderna av 2004 räknades bort från de traditionella volymer som användes för att fastställa taken.

(29)

När de berörda exporterande tillverkarna säljer till EU-10 enligt villkoren i sina åtaganden bör de acceptera att i stort sett beakta sina traditionella mönster vid försäljning till enskilda kunder i EU-10. De exporterande tillverkarna bör därför vara medvetna om att gjorda åtaganden endast kan betraktas som genomförbara, och därför godtagbara, om sådana traditionella handelsmönster med kunderna i EU-10 i stort sett upprätthålls vid den försäljning som omfattas av åtagandena.

(30)

De exporterande tillverkarna bör också vara medvetna om att kommissionen, enligt villkoren i åtagandena, har rätt att dra tillbaka godtagandet av företagets åtagande om det konstateras att dessa försäljningsmönster ändras avsevärt, eller att åtagandena på något sätt blir svåra eller omöjliga att kontrollera, vilket leder till att en slutgiltig antidumpningstull istället införs på den nivå som fastställs i förordningarna (EG) nr 658/2002 och (EG) nr 132/2001. Kommissionen kan också ändra nivån på taket eller vidta andra avhjälpande åtgärder.

(31)

Gjorda åtaganden som respekterar ovanstående villkor kan således godtas av kommissionen genom en kommissionsförordning.

(32)

Om åtaganden godtas av kommissionen i en kommande kommissionsförordning är det, mot bakgrund av ovanstående, nödvändigt att skapa förutsättningar för undantag av sådan import till gemenskapen som gjorts i enlighet med villkoren i de åtagandena från den antidumpningstull som införts genom förordningarna (EG) nr 658/2002 och (EG) nr 132/2001 genom att dessa förordningar ändras.