Rådets förordning (EG) nr 600/2004

av den 22 mars 2004

om fastställande av vissa tekniska åtgärder för fiskeriverksamhet i det område som omfattas av konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1), och

av följande skäl:

(1) Konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (nedan kallad "konventionen") godkändes av gemenskapen genom beslut 81/691/EEG(2) och trädde i kraft i gemenskapen den 21 maj 1982.

(2) Konventionen anger en ram för det regionala samarbetet om bevarande och förvaltning av marina levande tillgångar i Antarktis genom inrättandet av en kommission för bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (CCAMLR, nedan kallad "Antarktiskommissionen") och genom Antarktiskommissionens antagande av bevarandeåtgärder som blir bindande för de fördragsslutande parterna.

(3) Antarktiskommissionen har antagit vissa åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna där det bland annat ingår tekniska bestämmelser som styr utövandet av vissa typer av fiskeriverksamhet i det område som omfattas av konventionen. Dessa åtgärder omfattar särskilt föreskrifter för användandet av vissa fiskeredskap, förbud mot vissa typer av utrustning som anses vara skadliga för miljön, en minskning av fiskets skadliga verkan på arter som havsfåglar och marina däggdjur samt föreskrifter om vetenskaplig observation ombord på fiskefartygen, i syfte att samla in uppgifter. Dessa åtgärder är bindande för gemenskapen och bör följaktligen genomföras.

(4) Vissa tekniska åtgärder som antagits av Antarktiskommissionen har införlivats genom rådets förordning (EG) nr 3943/90 av den 19 december 1990 om tillämpning av det observations- och kontrollsystem som upprättats enligt artikel XXIV i Konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis(3) och genom rådets förordning (EG) nr 66/98 av den 18 december 1997 om vissa bevarande- och kontrollåtgärder som skall tillämpas vid fiskeriverksamhet i Antarktis(4).

(5) Antarktiskommissionens antagande av nya bevarandeåtgärder samt uppdateringen av de åtgärder som är i kraft sedan antagandet av ovannämnda förordningar innebär att dessa förordningar bör ändras.

(6) För att gemenskapslagstiftningen skall bli tydligare är det lämpligt att införliva åtgärderna separat, så att åtgärderna för kontroll av fiskeriverksamheten skiljs från åtgärderna på det tekniska området. Därför bör förordningarna (EEG) nr 3943/90 och (EG) nr 66/98 upphävas genom rådets förordning (EG) nr 601/2004 av den 22 mars 2004 om fastställande av vissa kontrollåtgärder för fiskeriverksamhet i det område som omfattas av konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis(5), och gemenskapsbestämmelserna måste kompletteras med den här förordningen. Detta hindrar inte att vissa särskilda tekniska bestämmelser för provfiske förs in i de förordningar som årligen antas av gemenskapen och som rör de fiskemöjligheter som tilldelas gemenskapens fartyg samt villkoren knutna till dessa (de årliga förordningarna om TAC:er och kvoter).

(7) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning och för att anpassa bilagorna till de regelbundna ändringarna av de tekniska åtgärder som Antarktiskommissionen antar med stöd av konventionen, bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(6).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1. I denna förordning föreskrivs tekniska åtgärder för fiskefartyg från gemenskapen som fångar och ombord bevarar marina organismer ur marina levande tillgångar i det område som omfattas av konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (nedan kallad "konventionen").

2. Denna förordning skall gälla utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna enligt konventionen och skall tillämpas under beaktande av målen och principerna samt bestämmelserna i slutakten från den konferens där konventionen antogs.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande uttryck med de betydelser som här anges:

a) konventionsområde: det område där konventionen tillämpas enligt artikel I i konventionen.

b) antarktisk konvergens: den linje som binder samman följande punkter längs bredd- och längdgrader: 50° S, 0° - 50° S, 30° O - 45° S, 30° O - 45° S, 80° O - 55° S, 80° O - 55° S, 150° O - 60° S, 150° O - 60° S, 50° V - 50° S, 50° V - 50° S, 0°.

c) gemenskapens fiskefartyg: ett fiskefartyg som för flagg från en medlemsstat i gemenskapen, som är registrerat i gemenskapen och som fångar och bevarar ombord marina organismer från marina levande tillgångar inom konventionsområdet.

d) finskalig ruta: ett område på 0,5° breddgrad x 1o längdgrad i förhållande till det statistiska delområdets eller sektionens nordvästliga hörn. En ruta definieras genom breddgraden för dess nordligaste gräns och längdgraden för gränsen närmast 0°.

e) nytt fiske: fiske efter en art med användande av en bestämd fångstmetod i något av FAO:s statistiska delområden i Antarktis, för vilket Antarktiskommissionen inte har fått någon av följande uppgifter:

i) Uppgifter om utbredning, mängd, population, potentiell avkastning och beståndens identitet baserade på omfattande forskning/kartläggning eller försöksfiske.

ii) Uppgifter om fångster och fiskeansträngningar.

iii) Uppgifter om fångster och fiskeansträngningar under de två närmast föregående säsonger då fiske bedrivits.

f) provfiske: fiske som inte längre betraktas som "nytt fiske" i den betydelse som anges i led e. Det skall betecknas som provfiske fram till dess att Antarktiskommissionen har fått tillräckliga uppgifter

i) för att kunna utvärdera målartens utbredning, mängd och population och göra en uppskattning av den potentiella avkastningen från fisket,

ii) för att bedöma fiskets potentiella inverkan på beroende och närstående arter, och

iii) för att Antarktiskommissionens vetenskapliga kommitté skall få tillfälle att beräkna och ge råd om lämpliga fångstnivåer och fiskeansträngningar samt rekommendera lämpliga fiskeredskap.

KAPITEL II FISKEREDSKAP

Artikel 3

Särskilda fiskeredskap för specifikt fiske

1. Fiske efter Dissostichus eleginoides i FAO:s statistiska delområde 48.3 får endast bedrivas av fartyg som bara använder långrevar och tinor.

2. Fiske efter Dissostichus eleginoides i FAO:s statistiska delområde 58.5.2 får endast bedrivas av fartyg som bara använder trålar eller långrevar.

3. Fiske efter Champsocephalus gunnari i FAO:s statistiska delområde 48.3 får endast bedrivas av fartyg som bara använder trålar. Bottentrålar får inte användas i riktat fiske efter Champsocephalus gunnari i delområdet.

4. Fiske efter Champsocephalus gunnari i FAO:s statistiska delområde 58.5.2 får endast bedrivas av fartyg som bara använder trålar.

5. För det fiske som definieras i punkt 4 skall det område som är öppet för fiske vara den del av FAO:s statistiska delområde 58.5.2 som avgränsas av en linje som dras enligt följande:

a) Linjen startar vid den punkt där meridianen för longituden 72°15'O korsar gränsen för Australia-France Maritime Delimitation Agreement, och fortsätter därefter söderut längs meridianen tills den korsar parallellen för latituden 53°25'S,

b) därefter fortsätter linjen österut längs parallellen tills den korsar meridianen för longituden 74°O,

c) därefter fortsätter den i nordostlig riktning längs en geodetisk linje till korsningen mellan parallellen för latituden 52°40'S och meridianen för longituden 76°O,

d) därefter fortsätter den norrut längs meridianen tills den korsar parallellen för latituden 52°S,

e) därefter fortsätter den i nordvästlig riktning längs en geodetisk linje till korsningen mellan parallellen för latituden 51oS med meridianen för longituden 74°30'O, och

f) därefter går den i sydvästlig riktning längs en geodetisk linje tillbaka till startpunkten.

6. Fiske efter krabba i FAO:s statistiska delområde 48.3 får endast bedrivas av fartyg med tinor.

Artikel 4

Maskstorlekar

1. Inga trålar, snurrevadar eller liknande nät varav någon del är försedd med maskor som är mindre än den minsta maskstorleken enligt bilaga I får användas vid riktat fiske efter följande arter eller grupper av arter:

a) Champsocephalus gunnari

b) Dissostichus eleginoides

c) Gobionotothen gibberifrons

d) Lepidonotothen squamifrons

e) Notothenia rossii

f) Notothenia kempi

2. All användning av hjälpmedel eller anordningar för att täppa till maskorna eller minska maskstorleken är förbjuden.

Artikel 5

Kontroll av maskstorleken

För sådana nät som avses i artikel 4 skall maskstorleken enligt bilaga I fastställas i enlighet med bestämmelserna i bilaga II.

Artikel 6

Krabbfiske i FAO:s statistiska delområde 48.3

1. Fisket skall begränsas till könsmogna hankrabbor; alla honkrabbor och icke-fullvuxna hankrabbor skall släppas oskadda. När det gäller Paralomis spinosissima och Paralomis formosa får hankrabbor med en minsta bredd på ryggskölden av 94 mm respektive 90 mm bevaras ombord.

2. Krabbor som bereds till havs skall frysas ned i delar så att krabbornas storlek kan bestämmas utifrån delarna.

Artikel 7

Användande och bortskaffande av packningsband av plastmaterial på gemenskapens fiskefartyg

1. Det är förbjudet att på gemenskapens fiskefartyg använda packningsband av plast för att försegla beteslådorna.

Det är också förbjudet att använda andra typer av packningsband för andra ändamål, på fiskefartyg som inte använder förbränningsugnar (slutna system) ombord.

2. Alla packningsband skall, när de avlägsnats från förpackningarna, klippas så att de inte längre kan forma en ögla och skall så snart som möjligt brännas i förbränningsugnen ombord.

3. Alla plastrester skall behållas ombord fram till återkomsten till hamnen; de får under inga omständigheter dumpas i havet.

4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas enligt förfarandet i artikel 20.2.

Artikel 8

Oavsiktligt vållad död bland havsfåglar vid fiske med långrev

1. Långrevsfiskeoperationer skall genomföras på ett sådant sätt att agnade krokar sjunker så snart som möjligt efter att ha nedsänkts i vatten. Fartyg som använder den spanska metoden för fiske med långrev måste släppa vikterna innan linan sträcks; vikter på minst 8,5 kg totalt skall användas, och de skall placeras med mellanrum på högst 40 m, eller vikter på minst 6 kg totalt som placeras med högst 20 meters mellanrum. Endast upptinat bete får användas.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 7 får långrevar endast sättas under natten (dvs. under de mörka timmarna mellan den nautiska skymningen och gryningen).

Revarna skall i möjligaste mån vara utlagda senast tre timmar före soluppgången.

Under nattligt fiske med långrev får endast fartygsljus som påkallas av säkerhetsskäl användas.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8 får fiskavfall inte dumpas i havet under det att arbetet med att lägga ut långrev pågår. Fiskavfall bör så långt det är möjligt inte dumpas i havet medan arbetet med att ta upp långrev pågår. Om det inte går att undvika dumpning av avfall medan långrev tas upp får det endast ske på motsatt sida mot den del av fartyget där långreven läggs ut eller tas upp. Innan avfallet dumpas skall eventuella krokar tas bort från avfallet och fiskhuvudena.

Fartyg skall vara utformade så att de har möjlighet att bearbeta avfall ombord eller tillräcklig kapacitet att förvara avfall ombord eller möjlighet att dumpa avfallet på motsatt sida mot den sida där långrevarna halas in.

4. Alla ansträngningar skall göras för att havsfåglar som infångas levande under arbetet med långrev också släpps levande, samt att krokar i möjligaste mån tas bort utan att fåglarnas liv riskeras.

5. En lina med remsor avsedd att avhålla havsfåglar från att landa på betet medan långrev läggs ut, skall släpa efter fartyget. En detaljerad beskrivning av hur linan med remsor skall se ut samt hur den skall läggas ut ges i bilaga III. De mer specifika detaljerna kring utformningen kan variera när det gäller antalet lekare och placeringen av dessa, under förutsättning att den del av havsytan som täcks av remsorna inte är mindre än den yta som täcks av förlagan i bilaga III. Detaljerna i den anordning som fungerar som dragg i vattnet för att spänna linan får också variera.

6. Andra varianter av linor med remsor får prövas på fartyg som har två observatörer ombord, varav minst en skall vara utsedd enligt Antarktiskommissionens system för internationell vetenskaplig observation, under förutsättning att villkoren i punkterna 1-5 och 7 efterlevs.

7. Förbudet enligt punkt 2 mot att sätta ut långrevar på dagen skall inte gälla för fiske i FAO:s statistiska delområden 48.6, söder om 60°S, 88.1, 88.2 och sektion 58.4.2, under förutsättning att följande krav är uppfyllda:

a) Det berörda fartyget kan vid utfärdandet av licensen för detta fiske visa följande för de behöriga myndigheterna:

i) Det har full kapacitet att följa något av försöksprotokollen för sänkning av långrevar i bilaga IV. Medlemsstaterna skall rapportera till Antarktiskommissionen om resultaten av de tekniska kontroller som i detta syfte genomförts på varje licensierat fartyg.

ii) Åtgärder har vidtagits för att garantera närvaron av de vetenskapliga observatörer som fartyget i enlighet med artikel 14.2 har skyldighet att medföra ombord.

b) Det berörda fartygets revar har en nedsänkningshastighet som aldrig är lägre än 0,3 m/s under dess fiskeoperationer.

c) Det fångar inte fler än två havsfåglar. Varje fartyg som fångar tre havsfåglar skall omedelbart återgå till utläggning av revar nattetid.

8. Med avvikelse från punkt 3 skall ingen dumpning av avfall vara tillåten vid sådant fiske som avses i punkt 7.

9. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

Artikel 9

Oavsiktligt vållad död hos havsfåglar och marina däggdjur vid trålfiske

1. Styrkabel på näten får inte användas vid trålfiske.

2. Gemenskapens fiskefartyg skall under hela fiskeoperationen använda en belysning som genom sin placering och sin styrka begränsar belysningen utanför fartyget i så stor utsträckning som möjligt utan att fartygets säkerhet äventyras.

3. Fiskavfall får inte dumpas i havet under det att arbetet med att sätta ut och ta upp trålen pågår.

4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

KAPITEL III FISKERIVERKSAMHETEN

Artikel 10

Fartygens förflyttning i förhållande till bifångsternas storlek

1. Vid andra typer av fiske än nytt fiske och provfiske skall förflyttningen av gemenskapens fiskefartyg stå i förhållande till bifångsternas storlek i enlighet med bestämmelserna i bilaga V avsnitt A.

2. Vid nytt fiske och provfiske skall förflyttningen av gemenskapens fiskefartyg stå i förhållande till bifångsternas storlek i enlighet med bilaga V avsnitt B.

Artikel 11

Särskilda bestämmelser som skall tillämpas vid provfiske av Dissostichus spp.

1. Gemenskapens fiskefartyg som bedriver provfiske av Dissostichus spp. med trål eller långrev i konventionsområdet skall, med undantag för sådant fiske som omfattas av särskilt undantag utfärdat av Antarktiskommissionen, följa föreskrifterna i punkterna 3-6.

2. I denna artikel avses med ett drag att trålen sätts ut en gång. Vid fiske med långrevar skall med ett drag avses att en eller flera långrevar sätts ut på ett och samma fångstställe.

3. Fisket skall ske med så stort geografiskt och batymetriskt intervall som möjligt. Av denna anledning skall fisket i en finskalig ruta upphöra när fångsterna, som deklareras i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 601/2004, uppgår till 100 ton; denna ruta skall sedan vara stängd för fiske under återstoden av fiskesäsongen. Inte vid något tillfälle får mer än ett fartyg fiska i en viss finskalig ruta.

4. Vid tillämpning av punkt 3 skall

a) den exakta geografiska positionen för ett tråldrag fastställas vid medianpunkten mellan dragets start- och slutpunkt på den sträcka fartyget har tillryggalagt,

b) den exakta geografiska positionen för en utsättning av långrev fastställas vid mittpunkten på den eller de långrevar som satts ut,

c) den finskaliga ruta inom vilken ett fartyg anses fiska vara den ruta inom vilken den exakta geografiska positionen för ett drag befinner sig,

d) ett fartyg anses bedriva fiske inom en finskalig ruta från det att utsättningen påbörjas fram till det att inhalningen av alla långrevar avslutats inom den finskaliga rutan.

5. Vid varje drag med en långrev skall, utom vid exceptionella omständigheter utanför fartygets kontroll (som is och dåligt väder), långreven ligga kvar i vattnet under högst 48 timmar, räknat från det att utsättningen avslutas till det att inhalningen påbörjas.

6. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

Artikel 12

Särskilda bestämmelser för fiske efter Champsocephalus gunnari i FAO:s statistiska delområde 48.3

1. Fiske efter Champsocephalus gunnari skall vara förbjudet inom en radie på 12 nautiska mil från Sydgeorgiens kust under lekperioden mellan den 1 mars och den 31 maj [...].

2. Om fångsten av Champsocephalus gunnari i ett enskilt drag överskrider 100 kg och om mer än 10 % av antalet fiskar av den arten i draget har en total längd som ligger under 240 mm, skall fiskefartyget flytta sig till en annan fiskeplats minst 5 nautiska mil därifrån. Under minst fem dagar får fiskefartyget inte befinna sig inom ett område på 5 nautiska mil från den plats där fångsten av Champsocephalus gunnari av mindre storlek översteg 10 %. Med ett område där den oavsiktliga fångsten av Champsocephalus gunnari av mindre storlek översteg 10 % avses den sträcka som fartyget tillryggalagt från den punkt där fiskredskapet först sattes ut till den punkt där fartyget tog upp det.

3. Om ett fartyg fångar 20 havsfåglar måste det upphöra med sin fiskeriverksamhet och får inte återuppta verksamheten inom detta fiske under resten av den pågående säsongen.

4. Alla fartyg som deltar i detta fiske under perioden den 1 mars-31 maj måste genomföra minst tjugo tråldrag i forskningssyfte, på det sätt som beskrivs i bilaga VI.

5. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

KAPITEL IV VETENSKAPLIG OBSERVATION OMBORD PÅ FARTYG SOM BEDRIVER VERKSAMHET I KONVENTIONSOMRÅDET

Artikel 13

Syfte och tillämpningsområde

Det system för vetenskaplig observation som antagits av Antarktiskommissionen med stöd av artikel XXIV i konventionen skall, i enlighet med detta kapitel, gälla för fiskefartyg från gemenskapen som bedriver fiske- och forskningsverksamhet i konventionsområdet.

Artikel 14

Verksamhet som skall omfattas av vetenskapliga observationer

1. Gemenskapens fiskefartyg skall under varje fiskeperiod ha minst en och, när så är möjligt, två vetenskapliga observatörer ombord när de fiskar efter

a) Champsocephalus gunnari i FAO:s statistiska delområde 48.3 och i sektion 58.5.2,

b) krabba i FAO:s statistiska delområde 48.3,

c) Dissostichus eleginoides i FAO:s statistiska delområden 48.3 och 48.4 och i sektion 58.5.2, eller

d) Martialia hyadesi i FAO:s statistiska delområde 48.3.

2. Gemenskapens fiskefartyg skall också, när de bedriver provfiske enligt artikel 11 i denna förordning eller annat provfiske som är tillåtet enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 601/2004 ha minst två vetenskapliga observatörer ombord, av vilka den ene skall vara en vetenskaplig observatör från Antarktiskommissionen som utsetts i enlighet med artikel 15.

3. Med avvikelse från punkt 2 skall fartyg som bedriver provfiske efter Dissostichus spp. i FAO:s statistiska sektioner 48.3a och 48.3b ha minst en och, när så är möjligt, två vetenskapliga observatörer från Antarktiskommissionen ombord.

4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas enligt förfarandet i artikel 20.2.

Artikel 15

Vetenskapliga observatörer

1. Medlemsstaterna skall utse vetenskapliga observatörer med befogenhet att i enlighet med denna förordning utföra de uppdrag som är knutna till genomförandet av Antarktiskommissionens observationssystem.

2. De vetenskapliga observatörernas funktion och uppgifter ombord anges i bilaga VII.

3. De vetenskapliga observatörerna skall vara medborgare i den medlemsstat som utser dem. De skall rätta sig efter den praxis och de regler som gäller på det fartyg där de utför sina observationer.

4. De vetenskapliga observatörerna skall vara väl förtrogna med den fiskeriverksamhet och den vetenskapliga forskning som skall observeras, med konventionens bestämmelser och de åtgärder som antagits med stöd av konventionen, och de skall ha fått lämplig utbildning för att på ett kompetent sätt kunna utföra sitt arbete. De skall dessutom kunna kommunicera på det språk som används i flaggstaten för de fartyg där de utför sina uppgifter.

5. De vetenskapliga observatörerna skall ha en handling som utfärdats av den medlemsstat som utsett dem, i en form som godkänts av Antarktiskommissionen, där deras identitet som vetenskapliga observatörer från Antarktiskommissionen anges.

6. De vetenskapliga observatörerna skall, via den medlemsstat som utsett dem och senast en månad efter observationsperiodens slut eller efter deras återkomst till ursprungslandet, för Antarktiskommissionen lägga fram en rapport om varje utfört observationsuppdrag med användning av de observationsformulär som godkänts av Antarktiskommissionens vetenskapliga kommitté. En kopia av rapporten skall översändas till det berörda fartygets flaggstat samt till kommissionen.

7. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

Artikel 16

Överenskommelser om placering av observatörer ombord på fartyg

1. Placeringen av vetenskapliga observatörer ombord på fiskefartyg från gemenskapen som bedriver fiskeriverksamhet eller vetenskaplig forskning skall genomföras i enlighet med de bilaterala överenskommelser som för detta syfte slutits med en annan medlem av Antarktiskommissionen.

2. De bilaterala överenskommelser som avses i punkt 1 skall grunda sig på följande principer:

a) De vetenskapliga observatörerna skall ha befälsstatus ombord. Kost och logi för observatörer ombord skall motsvara denna status.

b) Flaggmedlemsstaten skall försäkra sig om att de ansvariga ombord på fartyg som för dess flagg bistår de vetenskapliga observatörerna på ett sådant sätt att de kan utföra sina uppgifter. De vetenskapliga observatörerna skall bland annat ha fritt tillträde till uppgifter rörande fartyget samt till dess operationer, så att de kan utföra sina uppgifter på det sätt som Antarktiskommissionen kräver.

c) Flaggmedlemsstaten skall vidta de åtgärder som krävs för att garantera de vetenskapliga observatörernas säkerhet och välbefinnande när de utför sitt arbete ombord på fartyg som för dess flagg, se till att de får sjukvård och slå vakt om deras frihet och värdighet.

d) Åtgärder skall vidtas för att de vetenskapliga observatörerna skall kunna sända och ta emot meddelanden genom fartygets kommunikationsutrustning och med operatörens hjälp. Den medlem av Antarktiskommissionen som har utsett de vetenskapliga observatörerna skall normalt sett stå för alla rimliga kostnader som uppstår på grund av dessa meddelanden.

e) Bestämmelser rörande de vetenskapliga observatörernas transport och ombordstigning skall fastställas på sådant sätt att fiske- och forskningsverksamheten inte hindras.

f) De vetenskapliga observatörerna skall förse de berörda befälhavarna med en kopia av sina rapporter, om dessa så önskar.

g) Det land som har utsett de vetenskapliga observatörerna skall se till att dessa har en försäkring som är godkänd av berörda medlemmar av Antarktiskommissionen.

h) Det land som har utsett de vetenskapliga observatörerna skall vara ansvarigt för deras transport till och från ombordstigningsplatserna.

i) Om inget annat avtalas skall de vetenskapliga observatörernas utrustning, kläder samt lön och annan ersättning betalas av det land som har utsett dem, medan logi och måltider ombord skall ombesörjas av värdlandets fartyg.

3. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

Artikel 17

Meddelande av uppgifter

1. Medlemsstater som utsett vetenskapliga observatörer skall, så snart som möjligt och senast vid ingåendet av bilaterala överenskommelser enligt artikel 11, meddela Antarktiskommissionen alla uppgifter kring observationsprogrammen. Följande uppgifter skall lämnas för varje observatör:

a) Datum då överenskommelsen ingicks.

b) Namn och flaggstat för det fartyg som tar emot observatören.

c) Den medlemsstat som har utsett observatören.

d) Fiskeområde (statistiskt område, delområde eller sektion som omfattas av konventionen).

e) Typ av uppgifter som samlas in av observatören och lämnas in till Antarktiskommissionens sekretariat (bifångster, målart, biologiska uppgifter etc).

f) Preliminära start- och avslutningsdatum för observationsprogrammet.

g) Preliminärt datum för observatörens återkomst till sitt ursprungsland.

2. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

KAPITEL V SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 18

Ändring av bilagorna

Bilagorna I-VII skall ändras med tillämpning av de bevarandeåtgärder som blivit obligatoriska för gemenskapen och i enlighet med förfarandet i artikel 20.3.

Artikel 19

Genomförande

De åtgärder som krävs för genomförandet av artiklarna 7, 8, 9, 11, 12, 14, 15, 16 och 17 skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

Artikel 20

Kommittéförfarande

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken(7).

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

3. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

4. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 21

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 mars 2004.

På rådets vägnar

J. Walsh

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 16 december 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) EGT L 252, 5.9.1981, s. 26.

(3) EGT L 379, 31.12.1990, s. 45.

(4) EGT L 6, 10.1.1998, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2742/1999 (EGT L 341, 31.12.1999, s. 1).

(5) Se sidan 16 i detta nummer av EUT.

(6) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(7) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

BILAGA I

MINSTA MASKSTORLEK ENLIGT ARTIKEL 4.1

>Plats för tabell>

BILAGA II

REGLER FÖR FASTSTÄLLANDE AV MINSTA MASKSTORLEK ENLIGT ARTIKEL 5

A. Beskrivning av mätstickorna

1. Mätstickor som används för att bestämma maskstorlek skall vara 2 mm tjocka, plana och gjorda av ett hållbart och formbeständigt material. De skall ha antingen en serie parallellsidiga sektioner som förbinds genom mellanliggande sektioner som smalnar av i förhållandet 1:8 på varje sida eller enbart sidor som smalnar av enligt samma förhållande. De skall vara försedda med ett hål i den smalaste änden.

2. På mätstickans översida skall bredden i millimeter vara angiven både på parallellsidiga sektioner, om sådana finns, och på avsmalnande sektioner. I det senare fallet skall bredden vara angiven i millimeter och med jämna mellanrum.

B. Mätstickans användning

1. Nätet skall hållas utsträckt i maskornas diagonalriktning.

2. Den i avsnitt A beskrivna mätstickans smalaste ände skall föras in i maskans öppning vinkelrätt mot nätets plan.

3. Mätstickan skall föras in i maskans öppning antingen manuellt eller med hjälp av en vikt eller dynamometer tills den stoppas av maskans motstånd vid de avsmalnande sidorna.

C. Urval av maskor som skall mätas

1. De maskor som skall mätas skall utgöra en rad av 20 på varandra följande maskor i nätets längdriktning.

2. Maskor på ett avstånd av mindre än 50 cm från linor, lister eller bottenstropp skall inte mätas. Avståndet skall mätas vinkelrätt mot linorna, listerna eller bottenstroppen med nätet sträckt i mätningens riktning. Maskor som lagats eller rivits sönder eller i vilka tillbehör till nätet är fastsatta skall inte heller mätas.

3. Trots vad som sägs i punkt 1 behöver de maskor som skall mätas inte följa på varandra om villkoren i punkt 2 gäller.

4. Näten skall mätas endast när de är våta och inte nedfrysta.

D. Mätning av varje maska

En maskas storlek definieras som den bredd som mätstickan har på det ställe där den, på det sätt som anges i avsnitt B, inte går att föra in längre.

E. Fastställande av nätets maskstorlek

Nätets maskstorlek skall anses vara det aritmetiska medelvärdet, uttryckt i millimeter, av samtliga maskor som valts ut och mätts i enlighet med avsnitten C och D; medelvärdet skall avrundas uppåt till närmaste millimeter.

Det sammanlagda antalet maskor som skall mätas anges i avsnitt F.

F. Förfarandet vid inspektion

1. Inspektören skall mäta en serie om 20 maskor, utvalda i enlighet med avsnitt C, genom att föra in mätstickan manuellt utan att använda någon vikt eller dynamometer.

Maskstorleken skall sedan bestämmas enligt avsnitt E.

Om beräkningen av maskstorleken visar att denna inte stämmer överens med gällande bestämmelser skall ytterligare två serier om 20 maskor, utvalda i enlighet med avsnitt C, mätas.

Maskstorleken skall sedan beräknas ytterligare en gång i enlighet med avsnitt E på grundval av de 60 maskor som nu mätts. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 skall den på detta sätt beräknade maskstorleken vara nätets maskstorlek.

2. Om befälhavaren på fartyget inte godtar den maskstorlek som fastställts i enlighet med punkt 1 får denna mätning inte ligga till grund för fastställandet av maskstorleken, utan inspektören skall göra en ny mätning och skall denna gång, efter eget gottfinnande, fästa antingen en vikt eller en dynamometer vid mätstickan. Vikten skall fästas med en krok i hålet vid mätstickans smalaste ände. Dynamometern kan fästas antingen i hålet vid mätstickans smalaste ände eller vid dess bredaste del. Viktens eller dynamometerns precision skall intygas av den behöriga nationella myndigheten.

När den maskstorlek som fastställts enligt punkt 1 är högst 35 mm skall en kraft av 19,61 N användas på nätet (vilket motsvarar en massa på 2 kg); på övriga nät skall en kraft av 49,03 N användas (vilket motsvarar en massa på 5 kg).

När en vikt eller dynamometer används skall en enda serie om 20 maskor mätas för fastställande av maskstorleken i enlighet med avsnitt E.

BILAGA III

DETALJERAD BESKRIVNING AV DEN LINA MED REMSOR SOM AVSES I ARTIKEL 8.5 SAMT ANVÄNDNINGSMETOD FÖR DENNA

1. Linan med remsor skall hängas upp i aktern vid en punkt cirka 4,5 m ovanför vattnet så att den befinner sig direkt ovanför den punkt där betet sänks i vattnet.

2. Linan skall vara ungefär 3 mm i diameter, minst 150 m lång samt försedd med sänken i änden, vilka spänner linan så att större delen av den sträcks ut rakt bakom fartyget även i sidvind.

3. Med 5 m intervaller med början från fästpunkten vid fartyget skall det fästas fem tafsar med remsor, var och en bestående av två kardelar som är cirka 3 mm i diameter. Remsornas längd skall variera mellan cirka 3,5 m närmast fartyget till cirka 1,25 m för den femte remsan. När linan satts ut skall tafsarna kunna nå vattenytan och då och då doppas ned i vattnet när fartyget häver sig. Lekare skall placeras på linan vid bogseringspunkten, på ömse sidor om den punkt där varje tafs är fäst och omedelbart före den vikt som sätts i änden av linan. Varje remsförsedd tafs skall också ha en lekare vid den punkt där den är fäst vid linan.

>PIC FILE= "L_2004097SV.001002.TIF">

BILAGA IV

FÖRSÖKSPROTOKOLL FÖR SÄNKNING AV LÅNGREVAR ENLIGT ARTIKEL 8.7

PROTOKOLL A

A1. Fartyget skall, under överinseende i närvaro av en vetenskaplig observatör,

a) sätta ut minst fem långrevar med minst fyra instrument som registrerar tid och djup (TDR) per långrev,

b) slumpvis placera TDR på långreven vid en utsättning och mellan olika utsättningar,

c) beräkna en nedsänkningshastighet för varje TDR som tas upp av fartyget

i) där nedsänkningshastigheten beräknas som genomsnittet av den tid det tagit att sjunka från ytan (0 m) till 15 m, och

ii) där denna nedsänkningshastighet inte får vara lägre än 0,3 m/s;

d) om den lägsta nedsänkningshastigheten (0,3 m/s) inte uppnås vid alla 20 stickprovspunkterna skall försöket upprepas ända tills sammanlagt 20 försök med en lägsta nedsänkningshastighet på 0,3 m/s har registrerats, och

e) all utrustning och alla fiskeredskap som används vid försöket skall vara desamma som de som kommer att användas i konventionsområdet.

A2. För att ett fartyg skall kunna behålla sin rätt till undantag från kravet på utsättning av långrev på natten skall en vetenskaplig observatör från Antarktiskommissionen regelbundet kontrollera nedsänkningen av långreven under hela fisket. Fartyget måste samarbeta med observatören från Antarktiskommissionen, som

a) skall sträva efter att placera en TDR på varje långrev som läggs ut under observatörens arbetspass,

b) var sjunde dag skall placera alla tillgängliga TDR längs en enda långrev för att fastställa om nedsänkningshastigheten varierar längs reven,

c) slumpvis skall placera TDR på långreven vid en utsättning och mellan olika utsättningar,

d) skall beräkna en nedsänkningshastighet för varje TDR som tas upp av fartyget och

e) skall beräkna nedsänkningshastigheten som genomsnittet av den tid det tog för långreven att sjunka från ytan (0 m) till 15 m.

A3. Fartyget skall

a) se till att nedsänkningshastigheten inte är lägre än 0,3 m/s,

b) sända en daglig sammanfattning till den fiskeriansvarige, och

c) se till att de uppgifter som samlas in under nedsänkningsförsöken med långreven registreras enligt de format som avtalats samt att de lämnas in till den fiskeriansvarige efter säsongens slut.

PROTOKOLL B

B1. Fartyget skall, under överinseende av en vetenskaplig observatör,

a) lägga ut minst fem långrevar med den största längd som kommer att användas i konventionsområdet och med minst fyra testflaskor (se punkterna B5-B9) på den mittersta tredjedelen av långreven,

b) placera testflaskorna slumpvis längs långreven, vid slumpvis utvalda utsättningar, samt se till att flaskorna fästs halvvägs mellan sänkena,

c) beräkna nedsänkningshastigheten för varje flasktest genom att mäta den hastighet med vilken långreven sjunker från ytan (0 m) till 10 m,

d) fastställa denna nedsänkningshastighet till minst 0,3 m/s,

e) om den lägsta nedsänkningshastigheten inte uppnås vid alla 20 stickprovspunkterna, upprepa försöket (fyra försök på fem långrevar) ända tills sammanlagt 20 försök med en lägsta nedsänkningshastighet på 0,3 m/s har registrerats, och

f) se till att all utrustning och alla fiskeredskap som används vid försöket är desamma som de som kommer att användas i konventionsområdet.

B2. För att ett fartyg skall kunna behålla sin rätt till undantag enligt artikel 7.8 skall en vetenskaplig observatör från Antarktiskommissionen kontinuerligt kontrollera nedsänkningen av långreven under hela fisket. Fartyget skall samarbeta med observatören från Antarktiskommissionen, som

a) skall ha som mål att genomföra ett flasktest på varje långrev som sätts ut under hans arbetspass och skall notera att testet måste genomföras på långrevens mittersta tredjedel,

b) var sjunde dag skall placera minst fyra testflaskor på en och samma långrev för att fastställa om nedsänkningshastigheten varierar längs reven,

c) skall placera testflaskorna slumpvis längs långreven vid en utsättning och vid slumpvis utvalda utsättningar, samt se till att flaskorna fästs halvvägs mellan sänkena,

d) skall beräkna en nedsänkningshastighet för varje flasktest, och

e) skall beräkna revens nedsänkningshastighet genom att mäta den hastighet med vilken långreven sjunker från ytan (0 m) till 10 m.

B3. Under sina fiskeoperationer enligt detta undantag skall fartyget

a) se till att varje långrev är försedd med sänken i en sådan utsträckning att nedsänkningshastigheten aldrig är lägre än 0,3 m/s,

b) varje dag rapportera resultaten till sitt nationella kontor, och

c) se till att de uppgifter rörande kontrollen av revens nedsänkningshastighet som samlas in registreras enligt föreskrivet format och lämnas in till det berörda nationella kontoret efter säsongens slut.

B4. Ett flasktest skall gå till enligt följande:

Placering av flaskan

B5. Den ena änden av en tafslina på 10 m i 2 mm multifilnylon, eller likvärdigt, skall fästas ordentligt vid halsen på en plastflaska(1) som rymmer 750 ml (flytkraft cirka 0,7 kg) och den andra änden skall fästas med en klämma från långreven. Längden skall mätas från fästpunkten (klämmans yttersta spets) fram till flaskhalsen och skall kontrolleras av observatören varannan eller var tredje dag.

B6. Självhäftande reflexband skall fästas kring flaskan så att den kan observeras även på natten. Ett vattenfast pappersark med ett identifieringsnummer som är tillräckligt stort för att kunna läsas på några meters avstånd skall placeras inne i flaskan.

Test

B7. Flaskan skall tömmas på vatten, korken skruvas av och tråden rullas runt flaskan för utsättningen. Flaskan kring vilken tråden rullats skall fästas vid långreven(2), halvvägs mellan sänkena (fästpunkten).

B8. Observatören skall registrera antalet sekunder(3) mellan det ögonblick då fästpunkten träffar vattnet, t1, och det ögonblick då flaskan är helt under vatten, t2. Testresultatet skall beräknas på följande sätt:

Nedsänkningshastighet = 10/(t2 - t1)

B9. Resultatet skall vara minst 0,3 m/s. Dessa uppgifter skall registreras på angivet ställe i observatörens elektroniska loggbok.

(1) En vattenflaska av plast med skruvkork av hårdplast skall användas. Korken skruvas av så att flaskan kan fyllas med vatten efter det att den kastats i vattnet, så att den sedan kan återanvändas i stället för att förstöras av vattentrycket.

(2) På automatiska långrevar skall flaskan fästas vid huvudlinan. På system med spanska långrevar skall flaskan fästas vid tafsen.

(3) Med kikare blir det lättare att följa förloppet, särskilt vid dåligt väder.

BILAGA V

BESTÄMMELSER RÖRANDE BIFÅNGSTER I FISKEN SOM BEDRIVS INOM KONVENTIONSOMRÅDET

A. Reglerat fiske

1. Om bifångsten, vid riktat fiske efter Dissostichus eleginoides i FAO:s statistiska delområde 48.3, oavsett art uppgår till minst 1 ton per drag eller utsättning, skall fiskefartyget förflytta sig till en annan fiskeplats minst 5 nautiska mil från denna plats. Fiskefartyget får, under en period på minst fem dagar, inte återvända till någon punkt inom 5 nautiska mil från den plats där bifångsten översteg 1 ton.

2. Om fartyget vid riktat fiske efter Champsocephalus gunnari i FAO:s statistiska delområde 48.3 vid ett och samma drag får en bifångst innehållande någon av arterna Chaenocephalus aceratus, Gobionotothen gibberifrons, Lepidonotothen squamifrons, Notothenia rossii eller Pseudochaenichthys georgianus

a) som uppgår till mer än 100 kg och överstiger 5 % av den totala fångstvikten för all fisk, eller

b) uppgår till 2 ton eller mer,

skall fiskefartyget flytta sig till ett annat fiskeområde minst 5 nautiska mil därifrån. Fiskefartyget får, under en period på minst fem dagar, inte återvända till någon punkt inom 5 nautiska mil från den plats där bifångsten av ovannämnda arter översteg 5 %.

3. Om ett drag vid riktat fiske efter Dissostichus eleginoides eller Champsocephalus gunnari i FAO:s statistiska delområde 58.5.2 innehåller en bifångst på minst 2 ton av Channichthys rhinoceratus Lepidonotothen squamifrons, Macrourus spp., eller rockor, får fiskefartyget, under en period på minst fem dagar, inte bedriva fiske med samma metod inom 5 nautiska mil från den plats där bifångsten översteg 2 ton.

Om ett drag vid ovannämnda fisken innehåller en bifångst på minst 1 ton av någon annan art som omfattas av begränsningar enligt gemenskapsbestämmelser, får fiskefartyget under en period på minst fem dagar inte bedriva fiske med samma metod inom 5 nautiska mil från den plats där bifångsten översteg 1 ton.

4. Om ett drag vid riktat fiske efter Electrona carlsbergi i FAO:s statistiska delområde 48.3 innehåller en bifångst av någon annan art än målarten som uppgår till

a) mer än 100 kg och överstiger 5 % av den totala fångstvikten för all fisk, eller

b) uppgår till 2 ton eller mer,

skall fiskefartyget förflytta sig till ett annat fiskeområde minst 5 nautiska mil därifrån. Fiskefartyget får, under en period på minst fem dagar, inte återvända till någon punkt inom 5 nautiska mil från den plats där bifångsten av andra arter än målarten översteg 5 %.

5. Med den plats där bifångsten har överstigit de kvantiteter som anges i punkterna 1-4 avses den sträcka som fartyget tillryggalagt från den punkt där fiskredskapet först sattes ut till den punkt där fartyget tog upp det.

B. Nytt fiske och provfiske

1. Om bifångsten av en art uppgår till minst 1 ton i ett drag, skall fiskefartyget förflytta sig till en annan fiskeplats minst 5 nautiska mil därifrån. Fiskefartyget får, under en period på minst fem dagar, inte återvända till någon punkt inom 5 nautiska mil från den plats där bifångsten översteg 1 ton. Med den plats där bifångsten har överstigit 1 ton avses den sträcka som tillryggalagts av fartyget från den punkt där fiskeredskapet först sätts ut till den punkt där fartyget tar upp det.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall följande gälla.

a) Med bifångst skall avses varje fångst av andra arter än målarten.

b) Macrourus spp. och rockor skall var för sig betraktas som en enda art.

BILAGA VI

TRÅLDRAG I FORSKNINGSSYFTE VID FISKE EFTER CHAMPSOCEPHALUS GUNNARI I FAO:s STATISTISKA DELOMRÅDE 48.3 UNDER LEKSÄSONGEN

1. I området Shag Rocks/Black Rocks skall tolv forskningsdrag genomföras. De skall fördelas på de fyra sektorer som illustreras i figur 1: fyra i vardera NV- och SO-sektorn, och två i vardera NO- och SV-sektorn. Dessutom skall ytterligare åtta forskningsdrag genomföras på Sydgeorgiens nordvästra bank på mindre än 300 m djup, såsom visas i figur 1.

2. Varje forskningsdrag skall ske minst 5 nautiska mil från alla övriga. Avståndet mellan stationerna är avsett att vara sådant att båda områdena täcks på ett sätt som gör att det går att få information om längd, kön, mognad och vikt hos Champsocephalus gunnari.

3. Om koncentrationer av fisk lokaliseras på vägen till Sydgeorgien bör dessa fiskas utöver forskningsdragen.

4. Forskningsdragen måste pågå under minst 30 minuter med nätet på fiskedjup. Under dagtid måste nätet befinna sig nära botten.

5. Den internationelle vetenskaplige observatören skall ta stickprover på all fångst som tas i forskningsdragen. Stickproven skall helst omfatta minst 100 fiskar och skall tas med standardteknik för stickprovstagning. Längd, kön, mognad och om möjligt vikt skall fastställas för alla fiskar som ingår i stickprovet. Om fångsten är omfattande bör fler fiskar undersökas, om tiden tillåter detta.

Figur 1:

Geografisk fördelning av 20 tråldrag i forskningssyfte av Champsocephalus gunnari vid Shag Rocks (12) och Sydgeorgien (8) från den 1 mars till den 31 maj. Tråldragens position (stjärnor) kring Sydgeorgien har enbart illustrativt syfte.

>PIC FILE= "L_2004097SV.001402.TIF">

BILAGA VII

FUNKTIONER OCH UPPGIFTER ENLIGT ARTIKEL 15.2 FÖR DE VETENSKAPLIGA OBSERVATÖRERNA OMBORD PÅ FARTYG SOM BEDRIVER VETENSKAPLIG FORSKNING PÅ ELLER FISKAR AV DE LEVANDE MARINA TILLGÅNGARNA I KONVENTIONSOMRÅDET

A. Den funktion som innehas av en vetenskaplig observatör ombord på fartyg som deltar i vetenskaplig forskning på eller bedriver fiske av de levande marina tillgångarna går ut på att observera och rapportera fiskeriverksamheten i konventionsområdet med hänsyn till konventionens mål och principer.

B. För att fullgöra denna funktion skall de vetenskapliga observatörerna med användning av de observationsformulär som godkänts av Antarktiskommissionens vetenskapliga kommitté utföra följande uppgifter, nämligen

a) föra anteckningar över fartygets operationer (t.ex. hur mycket tid som läggs ned på forskning, fiske, transitering m.m., samt uppgifter om tråldragen),

b) ta stickprov på fångster för att fastställa biologiska särdrag,

c) registrera biologiska uppgifter per fångad art,

d) registrera bifångster, deras kvantitet och övriga biologiska uppgifter,

e) registrera insnärjningar och oavsiktligt vållad död när det gäller havsfåglar och däggdjur,

f) registrera förfarandet för att mäta fångstvikten samt samla in uppgifter om omräkningsfaktorn mellan levande vikt och slutprodukt, om fångstregistreringen sker på grundval av den beredda produktens vikt,

g) utarbeta observationsrapporter med användning av de observationsformulär som godkänts av den vetenskapliga kommittén, samt lägga fram dem för respektive myndigheter,

h) överlämna en kopia av rapporterna till fartygens befälhavare,

i) på begäran hjälpa fartygets befälhavare med förfarandena för fångstregistrering och fångstdeklarationer,

j) utföra andra uppgifter enligt överenskommelse mellan de parter som berörs av det tillämpliga bilaterala avtalet,

k) samla in fakta om fiskefartyg som siktats i konventionsområdet, särskilt i fråga om fartygens typ, position och verksamhet, och

l) samla information om förluster av fiskeredskap och avfallsdumpning i havet från fiskefartygen.