30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 116/20

RÅDETS RESOLUTION

av den 29 april 2004

om en modell för protokoll för upprättandet i medlemsstaterna av ett pertnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn i syfte att minska den organiserade brottslighetens skadeverkningar

(2004/C 116/07)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD SOM BEAKTAR ATT

av följande skäl:

(1)

ett av Europeiska unionens mål är att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa,

(2)

detta mål skall uppnås genom att organiserad brottslighet förhindras och bekämpas genom ett närmare samarbete mellan polismyndigheter och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna,

(3)

man inom Europeiska unionens strategi inför det nya årtusendet om förebyggande och bekämpning av den organiserade brottsligheten, särskilt kapitel 2.3 i denna, framhåller vikten av att stärka såväl förebyggandet av organiserad brottslighet som partnerskapen mellan det straffrättsliga systemet och det civila samhället,

(4)

rekommendationerna i EU:s rapport om organiserad brottslighet 2003 stöder partnerskap mellan offentliga och privata organisationer som ett viktigt sätt att förebygga brott,

(5)

medlemsstaterna i rekommendation 8 i den slutliga rapporten över den andra omgången av ömsesidiga utvärderingar uppmanas att överväga utarbetandet av instrument som underlättar formella överenskommelser mellan brottsbekämpande organ och privata företag,

(6)

detta även tas upp i resultaten av konferensen ”Att bemöta organiserad brottslighet i partnerskap” (den 20–21 november 2003 i Dublin), som samfinansierats inom ramen för Europeiska gemenskapens Agis-program och utvecklats i partnerskap mellan rådets tillträdande irländska och nederländska ordförandeskap med stöd av Europol och kommissionen,

(7)

om den organiserade brottsligheten lämnas okontrollerad kommer den i allt högre grad att orsaka regeringarna och näringslivet allvarlig social och ekonomisk skada samtidigt som den även kommer att allvarligt skada medborgarnas livskvalitet,

(8)

samhället i sin helhet har intresse av att förhindra den organiserade brottslighetens frammarsch och infiltration och att den måste tacklas på såväl lokal och nationell nivå som på EU-nivå,

(9)

den privata och den offentliga sektorn har ett gemensamt intresse av att tillsammans utveckla metoder för att fastställa och förhindra de skador som brottslig verksamhet orsakar; partnerskapsarrangemang i kampen mot organiserad brottslighet har redan på olika sätt inrättats eller är på väg att inrättas i vissa medlemsstater och har lett till positiva resultat; sådana arrangemang inbegriper partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn som framgångsrikt samverkar på informella grunder,

(10)

de partnerskapsarrangemang som föreskrivs i denna resolution inte skall påverka de lagar och andra författningar som den privata sektorn är skyldig att efterleva när det gäller kampen mot den organiserade brottsligheten, särskilt kampen mot penningtvätt,

(11)

de framgångsrika partnerskapsstrukturerna på tullområdet har lett till ökade underrättelser och minskade kostnader för företagen,

UPPMANAR HÄRMED medlemsstaternas regeringar

att i tillämpliga fall uppmuntra sina behöriga myndigheter att använda den till denna resolution bifogade modellen för protokoll om de önskar upprätta eller utveckla partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn på grundval av ömsesidigt förtroende och det gemensamma målet att minska den organiserade brottslighetens skadeverkningar.

Utfärdad i Luxemburg den 29 april 2004

På rådets vägnar

M. McDOWELL

Ordförande

BILAGA

MODELL FÖR PROTOKOLL FÖR PARTNERSKAP MELLAN DEN OFFENTLIGA OCH DEN PRIVATA SEKTORN I SYFTE ATT MINSKA DEN ORGANISERADE BROTTSLIGHETENS SKADEVERKNINGAR

Nationella protokoll för partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn kan innefatta, men behöver inte begränsas till, bestämmelser på följande områden:

A.   Struktur och deltagande

När det gäller strukturen och deltagandet i partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn skulle medlemsstaterna kunna överväga att ta med följande:

Nationell plattform för övervakning av partnerskapsprocessen

1.

Deltagande i den nationella plattformen skulle kunna inbegripa lämpliga medlemmar av brottsförebyggande organ, medlemmar av representativa organ från industrin och/eller ledande bolag/företag/industrier, konsumentorganisationer, valda företrädare för allmänheten, tjänstemän från berörda regeringsdepartement och statliga organ, företrädare för brottsoffer och icke-statliga organisationer. Man skulle även kunna enas om att inbegripa företrädare för universitet eller andra forskningsorgan med expertkunskaper på området för organiserad brottslighet och förhindrandet av sådan brottslighet.

2.

Inrättandet av undergrupper med experter med inriktning på en näringslivssektor eller vissa former av organiserad brottslighet (t.ex. förfalskningar) och som skulle rapportera till den nationella plattformen. Det torde vara viktigt att i detta sammanhang beakta det eventuella behovet av att åtgärda brister i kunskaper eller sakkunskap när det gäller kriminalteknisk redovisning, finansiering, informationsteknik osv.

3.

Undergrupperna med experter skulle kunna bestå av medlemmar av brottsförebyggande organ och medlemmar av representativa organ från industri/företag som berörs eller viktiga företag som är verksamma på området i fråga. Tillsynsmyndigheter, om sådana finns, skulle även kunna inbegripas.

B.   Uppgift och roll

a)

Den nationella plattformens uppgift skulle vara att

1.

underlätta samarbete, kontakter och utbyte av information och erfarenheter mellan medlemsstaternas offentliga myndigheter och den privata sektorn,

2.

diskutera och enas om prioriteringar för undergrupperna med experter,

3.

övervaka arbetet i undergrupperna med experter,

4.

diskutera regelbundna lägesrapporter från undergrupperna med experter,

5.

överväga de initiativ som undergrupperna med experter föreslår,

6.

på grundval av analyser och diskussioner i undergrupperna med experter utarbeta nationella strategier för att förhindra den organiserade brottslighetens skadeverkningar.

b)

Expertundergruppernas uppdrag skulle vara att

1.

diskutera frågor av ömsesidigt intresse som rör den specifika industri- eller affärsverksamheten,

2.

utveckla gemensamma underrättelsemodeller och utbyta underrättelser med användning av dessa modeller, varvid hänsyn skall tas till partnernas rättsliga skyldigheter och relevanta nationella och internationella bestämmelser om dataskydd och sekretess,

3.

utbyta information om specifika brottsföreteelser, särskilt organiserad brottslighet, som drabbar företagen,

4.

utbyta information och uppgifter som samlats in vid studier som utförts av staten och vid sektoriella sårbarhetsstudier som utförts av industrin,

5.

enas om arrangemang för uppföljning av informationsutbyte, inbegripet förebyggande åtgärder inom den privata sektorn,

6.

fastställa metoder för spridning av bästa praxis inom hela den privata sektorn,

7.

fastställa förebyggande åtgärder som de företag som drabbas av organiserad brottslighet kan vidta,

8.

fastställa åtgärder för brottssäkring (”crime-proofing”) som skulle bidra till att skydda produkter och tjänster från organiserade brottslingars verksamhet,

9.

bidra till utvecklingen av utvärderingar av ekonomisk skada,

10.

bidra till utvecklingen av program för att höja allmänhetens medvetenhet om farorna med organiserad brottslighet och hur man kan förhindra den,

11.

fastställa/undersöka möjligheterna till ömsesidiga utbildningskurser, t.ex. bankförfaranden för utredare av penningtvätt,

12.

utforma genomförandestrategier för fastställda brottsförebyggande åtgärder.

C.   Förfaranden

1.

Om någon av parterna i den nationella plattformen eller en expertundergrupp så begär skall den information som lämnas betraktas som förtrolig. Information kan även utbytas anonymt, t.ex. kan ett företrätt organ lämna ut information om någon av sina medlemmar utan att ange företagets eller personens namn.

2.

Påföljder bör inte utmätas mot någon företrädare för privata företag eller industrier som önskar lämna information om brott som drabbat dem och som inte tidigare rapporterats till berörda brottsbekämpande organ, t.ex. av skäl som rör kundsekretess eller trovärdighet.

3.

Det bör inte finnas någon skyldighet för någon part i den nationella plattformen eller i en expertundergrupp att lämna information. Informationsutbyte bör ske på frivillig grund men brottsförebyggande organ kan använda sig av informationen i utredningssyfte.

D.   Sektorer som skall omfattas av expertgrupperna

Finans- och bankverksamhet

Informationsteknik och Internet

Designade varor

Musikindustrin

Läkemedelsindustrin

Bilindustrin

Transportsektorn

Vapenindustrin

Allmän detaljhandel

Tjänsteindustrin (underhållningsindustrin, hotell- och restaurangbranschen)

Tobaksindustrin

Övriga relevanta sektorer