2004/13/EG: Kommissionens beslut av den 6 januari 2004 om avslutande av ett undersökningsförfarande rörande det brasilianska exportfinansieringsprogrammet PROEX tillämpat på sektorn för regionalflygplan
Europeiska unionens officiella tidning nr L 004 , 08/01/2004 s. 0025 - 0026
Kommissionens beslut av den 6 januari 2004 om avslutande av ett undersökningsförfarande rörande det brasilianska exportfinansieringsprogrammet PROEX tillämpat på sektorn för regionalflygplan (2004/13/EG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO)(1), särskilt artikel 11.1, och av följande skäl: (1) Den 27 januari 1999 ingav den tyska tillverkaren av regionalflygplan Dornier Luftfahrt GmbH (nedan kallad "Dornier") ett klagomål till kommissionen enligt artiklarna 3 och 4 i handelshindersförordningen. Klagomålet rörde det brasilianska exportfinansieringsprogrammet "Programa de Financiamentò às Exportacoes" (PROEX) som vid export av flygplan fungerar som ett ränteutjämningssystem. (2) I klagomålet gjordes gällande att tillämpningen av PROEX på den brasilianska flygplansindustrin, och framför allt på Embraer, tillverkaren av jetdrivna regionalplan, gjorde det möjligt för denna att illojalt konkurrera med Dornier på marknaden för jetplan för 30 passagerare. Framför allt gjorde PROEX det möjligt för dem som köper flygplan från Embraer att sänka sina finansieringskostnader till nivåer som låg lägre än vad finansmarknaden kunde erbjuda, vilket ledde till en betydande prissänkning på flygplanen. Den klagande hävdade att PROEX utgjorde en förbjuden exportsubvention enligt artikel 3.1 a i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder (nedan kallat "subventionsavtalet"). Dornier hävdade vidare att Embraers missbruk av PROEX-programmet vållade Dornier väsentlig skada på gemenskapsmarknaden och hade negativa handelseffekter för företaget på andra marknader än gemenskapens, främst den amerikanska och schweiziska. (3) Kommissionen fann att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning på att ett handelshinder förelåg och angav genom ett tillkännagivande, offentliggjort den 17 april 1999 i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(2), att ett undersökningsförfarande skulle inledas. En sammanfattning av kommissionens viktigaste undersökningsresultat följer nedan. (4) PROEX fungerade som ett ränteutjämningssystem genom vilket Brasiliens regering återbetalade en del av den ränta utländska köpare av flygplan från Embraer måste betala för att finansiera sina köp. Återbetalningen uppgick till 3,8 procentenheter per år under en 15-årsperiod. PROEX möjliggjorde för flygbolag att köpa flygplan på finansieringsvillkor som var mycket mer gynnsamma än de som finansmarknaden erbjöd, vilket ledde till ett nuvärde av nettovinsten motsvarande cirka 15 % av flygplanets inköpspris. Till följd av detta var Embaer i stånd att systematiskt underprissätta jämfört med priset på Dorniers jetplan för 30 passagerare och vinna lejonparten av marknaderna för jetplan för 30 passagerare i gemenskapen och Förenta staterna. Vid de flesta stora beställningar av flygplan var finansieringsvillkoren inom PROEX den klart avgörande faktorn för flygbolag att välja det brasilianska jetplanet. (5) Mot bakgrund av dessa omständigheter ansåg kommissionen att den klagandes påståenden om att ett handelshinder förelåg var välgrundade och att PROEX gav upphov till negativa handelseffekter och skada enligt betydelsen i artiklarna 2.3 och 4 i handelshinderförordningen. (6) Under pågående undersökning inom ramen för handelshinderförordningen fastställde den panel som på kanadensisk begäran upprättats av WTO:s tvistlösningsorgan att utbetalningar från PROEX utgjorde otillåtna exportsubventioner, oförenliga med artikel 3 i subventionsavtalet. Panelens slutsatser och rekommendationer gillades av WTO:s överprövningsorgan och båda rapporterna antogs av tvistlösningsorganet den 20 augusti 1999. (7) Den 19 november 1999 informerade Brasilien WTO:s tvistlösningsorgan om förändringar man gjort i PROEX (PROEX II) för att genomföra tvistlösningsorganets rekommendationer. Kanada ansåg emellertid att Brasilien genom PROEX II fortsatte att tillhandahålla exportsubventioner i strid med subventionsavtalet och inledde därför ett förfarande för överensstämmelse enligt artikel 21.5 i WTO-överenskommelsen om tvistlösning (nedan kallad "tvistlösningsöverenskommelsen"). Panelen och överprövningsorganet gillade Kanadas ståndpunkt och konstaterade att även PROEX II utgjorde en olaglig exportsubvention. (8) Den 6 december 2000 antog Brasilien en ytterligare omarbetad version av PROEX (PROEX III) och Kanada inledde ytterligare ett överensstämmelseförfarande enligt artikel 21.5 i tvistlösningsöverenskommelsen för att undersöka om PROEX III var förenlig med WTO-reglerna. Denna gång framgick det av panelrapporten (antagen av WTO:s tvistlösningsorgan den 23 augusti 2001) att PROEX III, i motsats till sina föregångare, som sådan inte stod i strid med artikel 3.1 a i subventionsavtalet, eftersom det i PROEX III inte krävdes att Brasilien skulle tillhandahålla exportkrediter på sådana villkor att de utgjorde subventioner. I panelens slutsatser angavs endast att PROEX III var en lag, oberoende av dess tillämpning, och det angavs även tydligt att det därmed inte var självklart att framtida tillämpningar av PROEX III skulle vara förenliga med subventionsavtalet. (9) När WTO:s tvistlösningsorgan hade antagit panelrapporten angav Europeiska gemenskaperna att de skulle vara fortsatt vaksamma för att se till att Brasilien respekterade sina förpliktelser enligt WTO vid tillämpningen av PROEX III på enskilda affärsuppgörelser. Under de senaste två årens övervakning har emellertid inga nya anklagelser gjorts eller bevisning lämnats in mot Brasilien på detta område. (10) Eftersom det inte finns några bevis på att Brasilien använder illojala handelsmetoder efter antagandet av WTO:s panelrapport om PROEX III, anser Europeiska gemenskaperna att det inte krävs någon åtgärd och att, i enlighet med artikel 11.1 i handelshinderförordningen, förfarandet därför bör avslutas. (11) Samråd har ägt rum med den rådgivande kommittén om de åtgärder som föreskrivs i detta beslut. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Enda artikel Undersökningsförfarandet beträffande tillämpningen av det brasilianska exportfinansieringsprogrammet PROEX inom sektorn för regionalplan, vilket inleddes den 17 april 1999, avslutas härmed. Utfärdat i Bryssel den 6 januari 2004. På kommissionens vägnar Pascal Lamy Ledamot av kommissionen (1) EGT L 349, 31.12.1994, s. 71. Senast ändrad genom förordning (EG) nr 356/95 (EGT L 41, 23.2.1995, s. 3). (2) EGT C 108, 17.4.1999, s. 33.