Kommissionens förordning (EG) nr 1291/2003

av den 18 juli 2003

om komplettering av bilagan till förordning (EG) nr 2400/96 om upptagandet av vissa beteckningar i "Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar" som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (pane di Altamura)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003(2), särskilt artikel 6.3 och 6.4 i denna, och

av följande skäl:

(1) Italien har i enlighet med artikel 5 i förordning (EEG) nr 2081/92 till kommissionen lämnat in en ansökan om registrering av "pane di Altamura" som skyddad ursprungsbeteckning.

(2) I enlighet med artikel 6.1 i den förordningen har det konstaterats att denna ursprungsbeteckning är förenlig med den förordningen, särskilt att den innehåller alla de uppgifter som föreskrivs i artikel 4 i den förordningen.

(3) Grekland har till kommissionen lämnat in en invändning i enlighet med artikel 7 i förordning (EEG) nr 2081/92 till följd av offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(3) av specifikationerna i ansökan om registrering av "pane di Altamura". Innebörden i invändningen är att de villkor som föreskrivs i artikel 2 i förordningen inte är uppfyllda. När det handlar om en ursprungsbeteckning, skall framställning, bearbetning och beredning äga rum i det geografiska området i fråga. Men i fallet "pane di Altamura" framställs brödet enligt specifikationerna av råvaran durumvetemjöl från fem olika kommuner: Altamura, Gravina di Puglia, Poggiorsini, Spinazzola och Minervo Murge, under det att bearbetningen till bröd begränsas till det geografiska området Altamura.

(4) Portugal har till kommissionen lämnat in en invändning i enlighet med artikel 7 i förordning (EEG) nr 2081/92 till följd av offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning av specifikationerna i ansökan om registrering av "pane di Altamura". Innebörden i invändningen är densamma som den som har utvecklats av Grekland. Dessutom angavs det att ansökan borde ha gällt skyddad geografisk beteckning och inte skyddad ursprungsbeteckning.

(5) Invändningarna från Grekland och Portugal skall tas upp till behandling enligt artikel 7.4 i förordningen. Kommissionen har uppmanat de berörda medlemsstaterna att försöka komma fram till en gemensam överenskommelse enligt sina interna förfaranden.

(6) Italien har besvarat de invändningar som har lämnats in av Grekland och Portugal med innebörden att Italien instämmer i påpekandena. Italien har lagt till att de olika avgränsningarna av området för framställning av råvara och förmalning och området för framställning av brödet helt och hållet berodde på ett faktiskt fel och har nu lagt fram en omarbetning av stycket i sammanfattningen som anger det geografiska området, enligt vilken området för framställning av "pane di Altamura" sammanfaller med området där råvaran framställs.

(7) Grekland har svarat att landet inte längre har några invändningar mot att beteckningen "pane di Altamura" registreras.

(8) Portugal har svarat att landet vidhåller sin invändning mot att beteckningen "pane di Altamura" registreras som skyddad ursprungsbeteckning. Portugal anger att det geografiska namnet "Altamura" inte bör hänföra sig till en produkt som har sitt ursprung i hela det geografiska område som motsvarar de ovan nämnda fem kommunerna. Sammanfattningen innehåller bevis för att endast kommunen Altamura har ryktbarhet för framställning av bröd och inte hela regionen. Av dessa olika skäl förefaller det som om beteckningen bör registreras som skyddad geografisk beteckning.

(9) Italien har till kommissionen lämnat in en ansökan om registrering av "pane di Altamura" som skyddad ursprungsbeteckning med vissa förändringar i förhållande till den ursprungliga ansökan. Det geografiska området motsvarar nu de fem ovannämnda kommunerna och sammanfaller följaktligen med området där råvaran framställs.

(10) Eftersom ingen överenskommelse har uppnåtts mellan Italien och Portugal under en period av tre månader bör kommissionen fatta ett beslut enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 15.

(11) Kommissionen har begärt yttrande från Vetenskapliga kommittén för ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och särartsskydd. Kommittén anser att "de egenskaper som anges i ansökan som rör pane di Altamura hänför sig till inte bara kommunen Altamura utan också till de specifika områden utanför denna kommun i vilka framställning, bearbetning och beredning likaledes äger rum. Den geografiska miljön, som omfattar de naturliga och mänsklig faktorerna, kvaliteten hos råvarorna och framställningen och även traditionen, som daterar sitt ursprung till medeltiden, kan anses vara enhetliga i hela det område som anges i ansökan." Kommittén har bedömt att ansökan motsvarar de krav som anges i artikel 2.2 a i förordning (EEG) nr 2081/92. Kommittén tillägger att förfarandet att i en ursprungsbeteckning använda det geografiska namnet på en kommun för att ange ett annat geografiskt område som definieras för detta ändamål är relativt vanligt och juridiskt godtagbart när det är berättigat.

(12) Kommissionen har tagit hänsyn till kommitténs rådgivande yttrande. Kommissionen anser att de förklaringar som de italienska myndigheterna har lämnat in skall tas upp till behandling. Den formella analysen av specifikationerna för beteckningen "pane di Altamura" har inte heller visat sig innehålla någon uppenbart felaktig bedömning.

(13) Denna beteckning kan därför tas upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar och därmed vara skyddad inom gemenskapen såsom skyddad ursprungsbeteckning.

(14) Bilaga I till den här förordningen kompletterar bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 2400/96(4), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1257/2003(5).

(15) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Föreskrivande kommittén för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EG) nr 2400/96 skall kompletteras med den beteckning som anges i bilaga I till den här förordningen och denna beteckning skall tas upp i "Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar" i egenskap av skyddad ursprungsbeteckning (SUB), i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EEG) nr 2081/92.

Uppgifterna i produktspecifikationen framgår av bilaga II. Dessa uppgifter ersätter dem som publicerades i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (se fotnot 3).

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 juli 2003.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 208, 24.7.1992, s. 1.

(2) EUT L 122, 16.5.2003, s. 1.

(3) EGT C 156, 30.5.2001, s. 10.

(4) EGT L 327, 17.12.1996, s. 11.

(5) EUT L 177, 16.7.2003, s. 3.

BILAGA I

LIVSMEDEL SOM AVSES I BILAGA I TILL FÖRORDNING (EEG) nr 2081/92

Bröd, konditorivaror, konfekt, skorpor och andra bagerivaror

ITALIEN

Pane di Altamura (SUB).

BILAGA II

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2081/92

REGISTRERINGSANSÖKAN: ARTIKEL 5

SUB (X)-SGB ( )

Ansökningsnummer i medlemsstaten: 5/2000

1. Behörig myndighet i medlemsstaten

>Plats för tabell>

2. Ansökande grupp

2.1 Namn: Consorzio per la tutela del Pane di Altamura

2.2 Adress: Corso Umberto I, n. 5, I-70022 Altamura (BA)

2.3 Sammansättning: Hantverksmässiga bagare

3. Produkttyp

Bageriprodukt, klass 2.4

4. Produktspecifikation

(Sammanfattning av kraven i artikel 4.2)

4.1 Namn

Pane di Altamura

4.2 Beskrivning

"Pane di Altamura" är en bageriprodukt framställd av finmalet durumvetemjöl, som utvunnits genom malning av durumvete av sorterna "Appulo", "Arcangelo", "Duilio" och "Simeto", producerat i det område som avgränsas i produktspecifikationen, separat eller i blandning till en andel av minst 80 %, förutsatt att sorterna odlats i samma område.

Produkten framställs enligt en gammal bearbetningsmetod som förutsätter användning av moderjäst eller surdeg, havssalt och vatten.

Produkten skall ha följande egenskaper när den överlämnas till konsument:

- Brödet, med en karakteristisk doft och en vikt som inte understiger 0,5 kg, finns i två traditionella former, av vilka den ena lokalt kallas "U sckuanète" (= flätat bröd) som är högt, flätat, utan skorpa på sidorna. Den andra är lägre och kallas lokalt "a cappidde de prèvete" (= prästhatt) och saknar skorpa på sidorna.

- Skorpan skall ha en tjocklek av minst 3 mm, medan inkråmet, som har halmgul färg, skall ha homogena porer, och vattenhalten får inte överstiga 33 %.

4.3 Geografiskt område

Det geografiska område där vetet odlas och det finmalda mjölet framställs omfattar kommunerna Altamura, Gravina di Puglia, Poggiorsini, Spinazzola och Minervino Murge i Bari-provinsen, enligt avgränsningen i punkt 5 i produktspecifikationen.

Produktionsområdet för "pane di Altamura" utgörs således av det område som beskrivs i föregående stycke. I detta område kom produktionen igång i kommunen Altamura redan på 1500-talet, och den har under seklernas gång blivit alltmer etablerad. Utrustningen för produktion av brödet skall helst försörjas med ved eller gas, indirekt eller direkt, med de undantag lagen medger.

4.4 Bevis på ursprung

Ursprunget för "pane di Altamura" är knutet till det typiska produktionsområdets jordbrukartraditioner.

"U sckuanète" (= flätat bröd) i påfallande stora kakor var ett grunddrag i kosten i dess mest traditionella form hos befolkningen i övre Murge. Det knådades och bearbetades företrädesvis i hemmet, varefter det gavs sin slutliga form och gräddades i allmänna ugnar, vilket var sociala och kulturella yttringar av individens samhörighet med kollektivet.

Bagaren märkte degen med en handgjord stämpel av trä eller järn med familjeöverhuvudets initialer, och satte därefter in den i ugnen.

Brödets viktigaste egenskap, som bibehållits in i våra dagar, var dess hållbarhet, som var nödvändig för att trygga böndernas och herdarnas kosthåll under en till två veckor som de tillbringade på utgårdarna, vilka låg utspridda bland Murges kullar, ett kosthåll som nästan helt var baserat på bröd, smaksatt med salt och olja och doppat i kokande vatten. Fram till mitten av förra seklet kunde man på gatorna i Altamura höra ropet från bagaren, som i gryningen tillkännagav att det väldoftande brödet var färdiggräddat.

Det första omnämnandet av ursprungsorten för produkten, även om den inte kan härledas till just Altamura men definitivt till Murge, finns i Satirer, bok I, V av den latinske poeten Horatius, som på våren år 37 f.Kr., när han återvände till sin barndoms trakter, noterar att där fanns "världens bästa bröd, varför den flitiga resenären tar med sig ett förråd på sin fortsatta färd".

Den traditionella bakningen i Altamura bekräftas i "Stadens stadgar fastställda år 1527" vars artiklar om "ugnsavgift" kopierats av G De Gemmis i Bollettino dell'Archivio-Biblioteca-Museo Civico, år 1954, s. 5-49.

Avskriften av de dokument som beskriver uttaxering av eller befrielse från avgift gjordes av A Giannuzzi i Le Carte di Altamura i Codice Diplomatico Barese år 1935.

Ett annat dokument från år 1420 fastställde att prästerskapet i Altamura var befriat från brödavgift.

Traditionen med bakning i allmänna ugnar hade sin grund i förbudet för stadsbor "av varje civilstånd och samhällsställning" att i sina hem baka något slags bröd eller kakor, vid vite av ansenliga böter, varvid den pålagda avgiften motsvarade en tredjedel av den totala kostnaden för brödframställningen.

Det var alltså i ett jordbrukar- och herdesamhälle som vaggan stod för de typiska formerna av det bröd som traditionellt framställdes av bonde- och herdebefolkningen, och som än i dag finns i produktion hos bagarna i Altamura: stora brödkakor, framställda av durumvetemjöl, surdeg, salt och vatten, efter bearbetning i fem faser: knådning, formning, jäsning, modellering och gräddning i vedugn. Det var dessa egenskaper som skilde det från alla andra brödtyper.

Även förmalningen skulle vara helt koncentrerad till Altamura, och i början av 1600-talet fanns det 26 kvarnar i full verksamhet.

Man kan konstatera att trots de förändringar och den anpassning som skett, är det bröd som nu framställs i staden Altamura i Murge en direkt efterföljare till detta böndernas och herdarnas bröd, som producerats oavbrutet från medeltiden ända fram till våra dagar.

Ursprunget för produktionen av den skyddade ursprungsbeteckningen "pane di Altamura" intygas av kontrollorganet enligt punkt 4.7 på grundval av många krav som berörda råvaruproducenter och bagare inom hela produktionscykeln underkastar sig.

Enligt produktspecifikationen kan skyddad ursprungsbeteckning beviljas under förutsättning att följande listor upprättas:

- Listor deponerade hos resp. kommuner i det område som avgränsas enligt punkt 4.3 över durumveteproducenter i det berörda området.

- Listor deponerade hos respektive kommuner över mjölnare som åtagit sig att producera finmalet mjöl, avsett för brödframställning, av den råvara som kommer från spannmålsproducenterna i ovannämnda område.

- En lista, deponerad hos kommunen Altamura, över bagare som åtagit sig att producera "pane di Altamura" enligt kraven i produktspecifikationen i punkt 4.5 nedan.

Alla dessa listor skall deponeras hos regionen Apulien och hos det organ som utsetts eller godkänts för att utöva kontrollfunktionen enligt artikel 10 i förordning (EEG) nr 2081/92.

Kontrollorganet skall vidare verifiera att den använda surdegen, degens mängd och sammansättning, metod och tid för jäsningen, formning och omformning, gräddning, uttagning och avlämnande till konsumenten med lämplig märkning, stämmer överens med föreskrifterna i specifikationen i punkt 4.5 nedan.

Det vatten som skall användas till degen skall certifieras av vattenverkets driftsledning. Det skall analyseras årligen och uppfylla de krav som anges i punkt 4.5 nedan, och det intyg som lämnas av driftsledningen skall tillkännages genom anslag på kommunen Altamuras anslagstavla.

Kontrollorganet skall dessutom intyga att det vete som används för brödframställning har de egenskaper som anges i punkt 4.5.

4.5 Framställningsmetod

Det vete som används för brödframställningen skall ha nedannämnda egenskaper:

>Plats för tabell>

Den malda råvaran är ett finmalet mjöl av durumvete som utvunnits genom malning av durumvete av sorterna "Appulo", "Arcangelo", "Duilio" och "Simeto", odlat i det område som beskrivs i punkt 4.3, ensamt eller sammalet till en andel av minst 80 %, medan resten får utgöras av andra sorter, som skall vara odlade i nämnda område.

Spannmålens och mjölets fysikalisk-kemiska egenskaper skall intygas och motsvara de krav som anges i tabellen ovan.

Mjölet skall vara framställt genom förmalningsprocesser som helt överensstämmer med dem som f.n. tillämpas i Altamura-området och som beskrivs nedan. De kvarnar som verkar i området är utrustade med maskiner med dubbla metallvalsar med successivt minskande avstånd. Rotationshastigheten är ca 300 varv per minut, och arbetstemperaturen överstiger ej 40 °C. En liknande konstruktion bryter genom skjuvning sönder merparten av cellerna i kärnans aleuronskikt, så att den värdefulla groddoljan impregnerar durumvetemjölet.

Mjölet framställs enbart i kvarnar i vetets odlingsområde, som beskrivs i detalj under punkt 4.3.

Följande steg ingår i produktionsprocessen för "pane di Altamura":

Degframställning

1. Surdegen utvinns genom minst tre förökningar för att öka den jästa massan, genom att vatten och det mjöl av finmalt durumvete varav degen skall framställas tillsätts i en mängd av 20 %.

2. Degens mängd och sammansättning: Till 100 kg finmalt durumvetemjöl behövs 20 kg (20 %) surdeg, 2 kg havssalt och cirka 60 l (60 %) vatten av 18 °C temperatur.

3. Knådningen skall pågå i 20 minuter, och en knådningsmaskin med nedsänkta knådningselement skall användas.

Vattnet skall uppfylla följande krav:

- Sakna färg, smak och lukt

- Temperatur 12-15 °C.

- pH-värde 7-8,5.

- Totalhårdhet 14,5-15,5 °dH.

- Kalciumhalt (Ca+) 46-55 mg/l.

- Alkalinitet (CaCO3) 130-160 mg/l.

- Sakna kvävejoner.

- Natriumhalt mindre än 5-6 mg/l.

- Kaliumhalt 1,5-2,5 mg/l.

- Sporer av koliforma fekalieenterokocker 0/100 ml.

Jäsning och första vilofas

När knådningsfasen är avslutad måste degen täckas med en bomullsduk av en viss tjocklek, för att jäsningen skall ske vid jämn temperatur. I detta skick skall degen vila under minst 90 minuter.

Formning och andra vilofas

När den föregående bearbetningsfasen är avslutad, skall degen vägas och formas en första gång, vilket sker manuellt för att hålla degen samlad i sitt naturliga fibriga omslag. I detta skick skall degen vila under 30 minuter.

Omformning och tredje vilofas

Man formar brödet manuellt en sista gång, varefter följer en viloperiod på minst femton minuter.

Insättning i ugn och gräddning

Innan degen sätts in i ugnen vänds degstycket upp och ner, och med ett lätt tryck av handen på en sida för man in det i ugnen. Ugnen skall helst värmas indirekt med ved eller gas, och skall nå en temperatur av 250 °C. De direkteldade ugnar som används vid gräddningen av av "pane di Altamura" skall eldas med ekved.

Den första delen av gräddningen sker i öppen ugn. Efter 15 minuter stängs ugnsluckan, och brödet gräddas under ytterligare 45 minuter.

Uttagning

Ugnsluckan lämnas öppen under minst fem minuter, så att ångan försvinner och skorpan torkar och blir knaprig. Därefter tas brödkakorna ut och placeras försiktigt på plankor.

4.6 Samband med området

Det färdiga brödet anses vara av en unik kvalitet, eftersom det är framställt av utmärkt durumvete i en geografisk miljö med de särskilda egenskaper som kännetecknar nordvästra delen av Murge-området, och med det dricksvatten som normalt användes i trakten.

Det berörda området är den enda delen av regionen Apulien som bevarat en typisk struktur, natur och miljö som ligger nära det ursprungliga. Följande egenskaper är typiska för området:

- Havsvattnet tränger aldrig in.

- Föga utbredda ovan- och underjordiska karstegenskaper.

- Ursprunglig hydrografi.

- Medeltemperatur på det vatten som tillförs grundvattnet 12 °C.

- Fuktigt tempererat medelhavsklimat.

- Steril miljö, beroende på den rikliga nederbörden.

- Jordens permeabilitet 10-5 - 10-6 cm/sek.

- Markens kemiska sammansättning.

Centrala och norra Murge, i vars inre del Altamura breder ut sig på mer än 44000 ha och är den mest tätbefolkade och ekonomiskt betydande delen, har den största spannmålsodlingen i Apulien efter Capitanata. Veteodling och fårskötsel har under gångna tider varit de viktigaste näringsgrenarna i området.

I staden Altamura, som har sekelgamla traditioner när det gäller brödbakning, verkar 35 företag med en daglig produktion av bröd som ligger kring 60000 kg, vilket, med undantag av 20 % som förbrukas lokalt, placeras på de viktigaste nationella marknaderna.

Till form och struktur sammanfaller det berörda spannmålsproducerande området med den apuliska platån, som inte påverkas av inträngande havsvatten och har legat över havsytan ända sedan slutet av mesozoikum. Området är särpräglat i den meningen att det är det enda i Apulien som har bevarat en struktur, natur och miljö som inte skiljer sig mycket från ursprunget.

Det andra särdraget är att ovan- och underjordiska karstsystem är sällsynta och endast i ringa grad eller inte alls påverkar de underjordiska vattenförande lagren.

Det tredje särdraget är att området har en egen vattenbalans, genom att karstskiktet tillförs vatten endast från den nederbörd som faller på detta.

Även temperaturen på det vatten som tillförs genom nederbörden är karakteristisk för området, och är i medeltal cirka 12 °C.

Ur klimatisk synpunkt har området torra vintrar och somrar vad gäller såväl flytande som fast nederbörd, varav den sistnämnda i genomsnitt uppgår till 20-35 cm. Detta bidrar till att hålla miljön steril.

Medelnederbörden i flytande form uppgår till 600 mm per år, varav hälften når grundvattnet och den andra hälften försörjer vegetationen.

Eftersom karstbergarterna är unga och inte omvandlade, återgår det vatten som finns i sprickorna i berggrunden och dess omvandlingsprodukter genom kapillaritet till vegetationen under torrperioder, och detta är ytterligare ett särdrag för området.

De geologiska, hydrogeologiska och meteorologiska parametrarna samverkar till att definiera den särpräglade karaktären hos det berörda områdets naturmiljö.

4.7 Kontrollorgan

>Plats för tabell>

4.8 Märkning

Den färdiga produkten förpackas i mikroperforerad krympfilm med etikett som ger följande information:

1. En förteckning över ingredienser och tillverkande företag.

2. Utgångsdatum.

3. Kännetecken.

Alternativt säljs den färdiga produkten utan omslag, varvid den förses med en etikett av ekologiskt nedbrytbart material med ovannämnda information och påskriften "pane di Altamura".

Etiketten skall ha det nämnda kännetecknet som på ett oskiljaktigt sätt skall användas tillsammans med den skyddade ursprungsbeteckningen.

Den grafiska symbolen består av "den samnitiska skölden med överliggande krönt vapen på fyra parvisa röda och vita fält". I centrum av ovalen står horisontellt, på tre rader, texten "Pane DOP di Altamura".

Det tryckta kännetecknet har följande egenskaper:

- Punktering: 100 % pantone 323 cv.

- Pane DOP di Altamura: teckensnitt Arial, teckenstorlek 71,1 fetstil, ovala linjens tjocklek 0,040.

- Ovalens största diameter 17,5 cm.

- Ovalens minsta diameter 13 cm.

- Logotypens mått får ej understiga 10 cm x 7 cm.

- Gult: 100 % pantone yellow cv.

- Violett: 100 % pantone 228 cv.

- Vitt: 100 % pantone trans. white cv.

- Grönt: 100 % pantone 334 cv.

- Rött: 100 % pantone warm red cv.

- Oval kant: 100 % pantone violet cv.

4.9 Nationella krav

EG-n: G/IT/00136/2000.06.22

Dag då komplett ansökan mottogs: 22 februari 2001.