Kommissionens förordning (EG) nr 1165/2003

av den 30 juni 2003

om fastställande av exportbidrag för nötkött

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött(1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2345/2001(2), särskilt artikel 33.12 i denna, och

av följande skäl:

(1) I artikel 33 i förordning (EG) nr 1254/1999 fastställs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna för dessa produkter inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag.

(2) I förordning (EEG) nr 32/82(3), senast ändrad genom förordning (EG) nr 744/2000(4), förordning (EEG) nr 1964/82(5), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2772/2000(6), och förordning (EEG) nr 2388/84(7), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3661/92(8), förordning (EEG) nr 2973/79(9), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3434/87(10), och förordning (EG) nr 2051/96(11), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2333/96(12), fastställs villkoren för beviljande av särskilda exportbidrag för vissa styckningsdelar av nötkött och vissa konserverade nötköttsprodukter samt för vissa destinationer.

(3) Tillämpningen av dessa regler och villkor på den förväntade situationen på marknaden för nötkött medför att bidragen bör vara de som anges nedan.

(4) För enkelhetens skull bör inte exportbidrag för levande djur längre beviljas för kategorier med vilka handeln med tredje länder är obetydlig. Med tanke på djurskydd i allmänhet bör dessutom exportbidrag för levande djur för slakt begränsas i största möjliga mån. Följdenligt bör exportbidrag för sådana djur endast beviljas för tredje länder som traditionellt, av kulturella eller religiösa skäl, importerar ett stort antal djur för inhemsk slakt. När det gäller levande avelsdjur bör exportbidrag för renrasiga avelsdjur, för att undvika missbruk, begränsas till kvigor och kor som är högst 30 månader gamla.

(5) Exportbidrag bör beviljas till vissa destinationer av visst färskt eller kylt kött som förtecknas i bilaga I och omfattas av KN-nummer 0201, visst fryst kött förtecknat i bilagan under KN-nummer 0202, visst kött eller vissa slaktbiprodukter förtecknade i bilagan under KN-nummer 0206 och andra beredningar eller konserver av kött eller slaktbiprodukter förtecknade i bilagan under KN-nummer 1602 50 10.

(6) Beträffande nötkött, med eller utan ben, saltat eller torkat, existerar det ett traditionellt handelsflöde till Schweiz. För att denna handel skall kunna fortsätta bör exportbidraget fastställas så att det täcker skillnaden mellan priserna på den schweiziska marknaden och exportpriserna i medlemsstaterna.

(7) Beträffande vissa andra styckningsdelar och konserver av kött eller slaktbiprodukter förtecknade i bilagan under KN-numren 1602 50 31 till 1602 50 80 kan gemenskapens andel i internationell handel bibehållas genom beviljande av ett exportbidrag motsvarande det som för närvarande beviljas exportörerna.

(8) Beträffande andra nötköttsprodukter behöver ett exportbidrag inte fastställas eftersom gemenskapens andel i internationell handel är obetydlig.

(9) I kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87(13), senast ändrad genom förordning (EG) nr 118/2003(14), upprättas exportbidragsnomenklaturen för jordbruksprodukter.

(10) I syfte att underlätta tullklareringen vid export för marknadsaktörerna bör exportbidragen för alla frysta styckningsdelar bringas i överensstämmelse med exportbidragen för färska eller kylda styckningsdelar med undantag för delar från vuxna nötkreatur av hankön.

(11) Kontrollerna av produkter som omfattas av KN-nummer 1602 50 bör därför intensifieras på så sätt att exportbidrag för dessa produkter endast beviljas om de tillverkas i enlighet med den ordning som fastställs i artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 565/80 av den 4 mars 1980 om förskottsbetalning av exportbidrag för jordbruksprodukter(15), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 444/2003(16).

(12) Bidrag bör endast beviljas för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen. Det är önskvärt att begränsa bidragsberättigandet till produkter som är märkta enligt rådets direktiv 64/433/EEG(17), senast ändrat genom direktiv 95/23/EG(18), rådets direktiv 94/65/EG(19) respektive rådets direktiv 77/99/EEG(20), senast ändrat genom direktiv 97/76/EG(21).

(13) Villkoren i artikel 6.2 i förordning (EEG) nr 1964/82 leder till en minskning av det särskilda bidraget, om den mängd urbenat kött som är avsedd för export uppgår till mindre än 95 % av vikten av den sammanlagda mängden styckningsdelar från urbeningen, dock utan att vara mindre än 85 % av denna.

(14) Syftet med de förhandlingar om ytterligare medgivanden som förs inom ramen för Europaavtalen mellan Europeiska gemenskapen och de associerade länderna i Central- och Östeuropa är bl.a. att liberalisera handeln med produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött. I detta sammanhang beslutades det att avskaffa exportbidragen för produkter avsedda att exporteras till Estland, Litauen, Lettland, Ungern, Rumänien och Slovakien. De berörda länderna bör därför avföras från den förteckning över destinationer, för vilka bidrag beviljas, och det bör föreskrivas att det faktum att bidragen avskaffas för dessa länder inte får leda till att det skapas differentierade bidrag för export till andra länder.

(15) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för nötkött.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Förteckningen över de produkter för vilka exportbidrag i enlighet med artikel 33 i förordning (EG) nr 1254/1999 beviljas, storleken av dessa bidrag samt destinationerna fastställs i bilagan till denna förordning.

2. Produkterna skall uppfylla de krav på kontrollmärkning som anges i:

- Bilaga I, kapitel XI till direktiv 64/433/EEG

- Bilaga I, kapitel VI till direktiv 94/65/EG

- Bilaga B, kapitel VI till direktiv 77/99/EEG.

Artikel 2

I det fall som avses i artikel 6.2 tredje stycket i förordning (EEG) nr 1964/82 skall det bidrag som gäller för produkter med produkt nummer 0201 30 00 91/00 minskas med 14,00 euro/100 kg.

Artikel 3

Det faktum att det inte fastställts något bidrag för export till Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Rumänien och Slovakien skall inte betraktas som att det finns ett differentierat bidrag.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den 7 juli 2003.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 30 juni 2003.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 160, 26.6.1999, s. 21.

(2) EGT L 315, 1.12.2001, s. 29.

(3) EGT L 4, 8.1.1982, s. 11.

(4) EGT L 89, 11.4.2000, s. 3.

(5) EGT L 212, 21.7.1982, s. 48.

(6) EGT L 321, 19.12.2000, s. 35.

(7) EGT L 221, 18.8.1984, s. 28.

(8) EGT L 370, 19.12.1992, s. 16.

(9) EGT L 336, 29.12.1979, s. 44.

(10) EGT L 327, 18.11.1987, s. 7.

(11) EGT L 274, 26.10.1996, s. 18.

(12) EGT L 317, 6.12.1996, s. 13.

(13) EGT L 366, 24.12.1987, s. 1.

(14) EGT L 20, 24.1.2003, s. 3.

(15) EGT L 62, 7.3.1980, s. 5.

(16) EUT L 67, 12.3.2003, s. 3.

(17) EGT 121, 29.7.1964, s. 2012/64.

(18) EGT L 243, 11.10.1995, s. 7.

(19) EGT L 368, 31.12.1994, s. 10.

(20) EGT L 26, 31.1.1977, s. 85.

(21) EGT L 10, 16.11.1998, s. 25.

BILAGA

till kommissionens förordning av den 30 juni 2003 om fastställande av exportbidrag för nötkött

>Plats för tabell>

Anm.:

Produktkoderna och destinationskoderna serie "A" fastställs i kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 (EGT L 366, 24.12.1987, s. 1) i dess ändrade lydelse.

De numeriska destinationskoderna fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1779/2002 (EGT L 273, 16.10.2001, s. 6).

De övriga destinationerna är fastställda på följande sätt:

B00: alla destinationer (tredje länder, andra territorier, försörjning och destinationer som jämställs med export utanför gemenskapen) med undantag för Estland, Litauen, Lettland, Ungern, Rumänien och Slovakien.

B02: B08, B09.

B03: Ceuta, Melilla, Island, Norge, Färöarna, Andorra, Gibraltar, Heliga stolen, Polen, Tjeckien, Bulgarien, Albanien, Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien-Montenegro, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, kommunerna Livigno och Campione d'Italia, Helgoland, Grönland, Cypern, Magasin och skeppsfurnering (destinationer som avses i artiklarna 36 och 45, och i förekommande fall i artikel 44, i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 [EGT L 102, 17.4.1999, s. 11] i dess ändrade lydelse).

B08: Malta, Turkiet, Ukraina, Vitryssland, Moldova, Ryssland, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Kazakstan, Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan, Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten, Libanon, Syrien, Irak, Iran, Israel, Västbanken och Gazaremsan, Jordanien, Saudiarabien, Kuwait, Bahrain, Qatar, Förenade Arabemiraten, Oman, Yemen, Pakistan, Sri Lanka, Myanmar, Thailand, Vietnam, Indonesien, Filippinerna, Kina, Nordkorea, Hong Kong.

B09: Sudan, Mauretanien, Mali, Burkina Faso, Niger, Tchad, Kap Verde, Senegal, Gambia, Guinea-Bissau, Guinea, Sierra Leone, Liberia, Elfenbenskusten, Ghana, Togo, Benin, Nigeria, Kamerun, Centralafrikanska republiken, Ekvatorialguinea, São Tomé och Príncipe, Gabon, Kongo, Demokratiska republiken Kongo, Rwanda, Burundi, Saint Helena och tillhörande områden, Angola, Etiopien, Eritrea, Djibouti, Somalia, Uganda, Tanzania, Seychellerna och tillhörande områden, Brittiska områden i Indiska Oceanen, Moçambique, Mauritius, Komorerna, Mayotte, Zambia, Malawi, Sydafrika, Lesotho.

B11: Libanon och Egypten.