Rådets förordning (EG) nr 147/2003

av den 27 januari 2003

om vissa restriktiva åtgärder mot Somalia

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 60 och 301 i detta,

med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2002/960/GUSP av den 10 december 2002 om restriktiva åtgärder mot Somalia(1),

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1) Den 23 januari 1992 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 733 (1992) om införande av ett allmänt och fullständigt embargo mot alla leveranser av vapen och militär utrustning till Somalia (nedan kallat "vapenembargot").

(2) Den 19 juni 2001 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1356 (2001) om vissa undantag från vapenembargot.

(3) Den 22 juli 2002 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1425 (2002) om utvidgning av vapenembargot genom införande av förbud mot att direkt eller indirekt förse Somalia med teknisk rådgivning, finansiellt och annat stöd samt utbildning med anknytning till militär verksamhet.

(4) Vissa av dessa åtgärder ligger inom fördragets tillämpningsområde, och därför krävs det gemenskapslagstiftning för att genomföra de relevanta besluten av säkerhetsrådet såvitt gäller gemenskapens territorium, särskilt i syfte att undvika snedvridning av konkurrensen. Gemenskapens territorium anses i denna förordning omfatta de av medlemsstaternas territorier på vilka fördraget är tillämpligt, på de villkor som anges i fördraget.

(5) Kommissionen och medlemsstaterna bör underrätta varandra om de åtgärder som vidtas i enlighet med denna förordning och förse varandra med övrig information av betydelse som de förfogar över med anknytning till denna förordning samt samarbeta med den kommitté som inrättas genom punkt 11 i resolution 733 (1992), särskilt genom att tillhandahålla den information.

(6) Överträdelser av bestämmelserna i denna förordning bör medföra påföljder, och medlemsstaterna bör i detta syfte besluta om lämpliga sanktioner. Det är dessutom önskvärt att påföljder för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning kan åläggas från och med den dag då förordningen träder i kraft, och att medlemsstaterna kan inleda förfaranden mot alla personer, enheter eller organ under dess jurisdiktion som har överträtt någon av bestämmelserna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter vid utövandet av den offentliga makten skall det vara förbjudet att

- tillhandahålla finansiering eller ekonomiskt stöd till militär verksamhet, däribland särskilt gåvobistånd, lån och exportkreditförsäkring för all direkt eller indirekt försäljning, leverans, överföring eller export av vapen och tillhörande materiel till alla personer, enheter eller organ i Somalia, och

- bevilja, sälja, tillhandahålla eller överföra teknisk rådgivning, tekniskt stöd eller teknisk utbildning med anknytning till militär verksamhet, däribland särskilt utbildning och stöd med anknytning till tillverkning, underhåll och användning av vapen och tillhörande materiel, direkt eller indirekt till alla personer, enheter eller organ i Somalia.

Artikel 2

Det skall vara förbjudet att medvetet och avsiktligt delta i verksamhet vars syfte eller verkan är att direkt eller indirekt främja sådana transaktioner som avses i artikel 1.

Artikel 3

1. Artikel 1 skall inte tillämpas på

- tillhandahållande av finansiering av och ekonomiskt stöd till försäljning, leverans, överföring eller export av icke-dödlig militär utrustning avsedd enbart för humanitärt bruk eller som skydd eller till material som är avsett för unionens, gemenskapens eller medlemsstaternas program för institutionsuppbyggnad, även på säkerhetsområdet, som genomförs inom ramen för freds- och försoningsprocessen,

- tillhandahållande av teknisk rådgivning, tekniskt stöd eller teknisk utbildning med anknytning till sådan icke-dödlig utrustning,

om denna verksamhet på förhand har godkänts av den kommitté som inrättats genom punkt 11 i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 751 (1992).

2. Artikel 1 skall inte heller tillämpas på skyddsdräkter, inbegripet skottsäkra västar och militära hjälmar, som tillfälligt exporteras till Somalia av Förenta nationernas personal, företrädare för medierna samt biståndsarbetare och åtföljande personal enbart för deras personliga bruk.

3. Artikel 2 skall inte tillämpas på deltagande i verksamhet vars syfte eller verkan är att främja verksamhet som godkänts av den kommitté som inrättats genom punkt 11 i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 751 (1992).

Artikel 4

Utan att det påverkar medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter enligt Förenta nationernas stadga skall kommissionen upprätthålla alla de förbindelser med den i artikel 3.1 nämnda kommittén inom säkerhetsrådet som behövs för att denna förordning skall kunna genomföras effektivt.

Artikel 5

Kommissionen och medlemsstaterna skall omedelbart informera varandra om de åtgärder som vidtas enligt denna förordning och lämna varandra relevanta upplysningar som de förfogar över med anknytning till denna förordning, särskilt upplysningar om överträdelser, problem när det gäller efterlevnaden av lagstiftningen samt domar som avkunnats av nationella domstolar.

Artikel 6

Denna förordning skall tillämpas utan hinder av rättigheter eller skyldigheter som följer av de internationella överenskommelser som undertecknats eller de avtal som ingåtts eller de licenser eller tillstånd som beviljats före ikraftträdandet av denna förordning.

Artikel 7

1. Varje medlemsstat skall avgöra vilka påföljder som skall tillämpas vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning. Dessa påföljder skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

I avvaktan på att sådan lagstiftning vid behov antas skall, vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning, om det är relevant, de påföljder tillämpas som medlemsstaterna fastställt för att genomföra artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1318/2002 av den 22 juli 2002 om vissa restriktiva åtgärder med avseende på Liberia(2).

2. Varje medlemsstat skall vara ansvarig för att inleda förfaranden mot alla fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ under dess jurisdiktion när sådana personer, enheter eller organ har överträtt de förbud som anges i denna förordning.

Artikel 8

Denna förordning skall tillämpas

- inom gemenskapens territorium, inbegripet dess luftrum,

- ombord på alla luftfartyg och fartyg under en medlemsstats jurisdiktion,

- på annan plats på alla personer som är medborgare i en medlemsstat, och

- på alla juridiska personer, enheter eller organ som har inrättats eller bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning.

Artikel 9

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 januari 2003.

På rådets vägnar

G. Papandreou

Ordförande

(1) EGT L 334, 11.12.2002, s. 1.

(2) EGT L 194, 23.7.2002, s. 1.