Rådets rekommendation av den 21 januari 2003 i syfte att ge en tidig varning till Frankrike för att förhindra uppkomsten av ett alltför stort underskott
Europeiska unionens officiella tidning nr L 034 , 11/02/2003 s. 0018 - 0019
Rådets rekommendation av den 21 januari 2003 i syfte att ge en tidig varning till Frankrike för att förhindra uppkomsten av ett alltför stort underskott (2003/90/EG) EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 99.4 i detta, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(1), särskilt artikel 6.2 i denna, med beaktande av kommissionens rekommendation, och av följande skäl: (1) I artikel 6.2 i förordning (EG) nr 1466/97 som ingår i stabilitets- och tillväxtpakten, föreskrivs ett system för tidig varning för att på ett tidigt stadium göra en medlemsstat uppmärksam på behovet av att göra nödvändiga anpassningar av budgeten för att förhindra att ett underskott i den offentliga sektorns finanser blir alltför stort. En varning bör utfärdas när rådet fastställer betydande faktiska eller förväntade avvikelser i den offentliga sektorns finanser från det medelfristiga budgetmålet eller den anpassningsbana för att uppnå målet som anges i medlemsstaternas stabilitetsprogram för balansen i den offentliga sektorns finanser. (2) Europeiska rådet uppmanade i sin resolution om stabilitets- och tillväxtpakten som antogs i Amsterdam den 17 juni 1997(2) alla parter att strikt och punktligt tillämpa fördraget samt stabilitets- och tillväxtpakten. (3) I Frankrikes år 2001 uppdaterade stabilitetsprogram, om vilket rådet utfärdade ett yttrande den 12 februari 2002(3), strävade de franska myndigheterna efter ett underskott i den offentliga sektorns finanser på 1,4 % av BNP 2002 och 1,3 % av BNP 2003. I februari reviderade de franska myndigheterna prognosen för underskottet i den offentliga sektorns finanser för 2002 till 1,8 % av BNP, samtidigt som prognosen för 2002 års reala BNP-tillväxt reviderades från 2,5 % till 1,5 %. (4) Underskottet i Frankrikes offentliga finanser för 2002 beräknas nu till 2,8 % av BNP av de franska myndigheterna och till 2,7 % av BNP av kommissionen, vilket är 1,4 procentenheter högre än det mål som från början sattes i 2001 års uppdaterade stabilitetsprogram. Enligt kommissionens beräkningar kan mindre än hälften, dvs. 0,5 procentenheter av BNP, av den totala avvikelsen i underskottet i den offentliga sektorns finanser under 2002 hänföras till konjunkturmässiga faktorer. Den återstående delen utgör en försämring av det konjunkturrensade saldot. (5) Till följd av avvikelsen är Frankrikes budgetsituation 2002 långt från att vara nära balans, såväl faktiska som konjunkturrensade. Kommissionen har nämligen uppskattat att underskottet i det konjunkturrensade saldot har ökat från omkring 2 % av BNP 2001 till 2,7 % av BNP 2002. Denna nivå är alldeles för hög för att säkerställa att underskottet i den offentliga sektorns finanser inte överskrider referensvärdet på 3 % av BNP vid normala konjunktursvängningar. (6) I det budgetförslag för 2003 som lades fram i september räknar man endast med en obetydlig minskning av underskottet i den offentliga sektorns finanser till 2,6 % av BNP, mot bakgrund av en förväntad ökning av den reala BNP-tillväxten till 2,5 %. I de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för 2002 rekommenderades Frankrike att "sträva mot en tillräcklig minskning av underskottet 2003, för att säkerställa att en balanserad situation nära nog kan uppnås 2004". Enligt kommissionens beräkningar, som bygger på det franska uppdaterade programmet, kommer det konjunkturrensade underskottet att obetydligt minska med 0,2 % till 2,6 % under 2003. (7) Om man också beaktar den stora risken för en avmattning i ekonomin i ett makroekonomiskt perspektiv, ligger den offentliga sektorns finanser som man räknar med i 2003 års budgetförslag på en nivå som skulle kunna leda till uppkomsten av ett alltför stort underskott, om ekonomin skulle återhämta sig långsammare än man räknar med i budgeten eller om det skulle uppstå ytterligare avvikelser i budgeten för 2003. I kommissionens höstprognos räknar man med en ökning av underskottet i den offentliga sektorns finanser från 2,7 % av BNP år 2002 till 2,9 % av BNP år 2003, under förutsättning att den reala BNP-tillväxten ökar från 1,0 % år 2002 till 2,0 % år 2003. (8) Med hänsyn till dessa faktorer har risken för att underskottet i den offentliga sektorns finanser skall överskrida tröskelvärdet på 3 % av BNP inte undanröjts. Dessutom påverkar denna avvikelse åtagandena på medellång sikt, eftersom uppnåendet av nära balans nu skjuts upp. (9) På grundval av de uppgifter som lämnats av Frankrike och kommissionens bedömningar konstaterar rådet att det föreligger en betydande avvikelse enligt artikel 6.2 i förordning (EG) nr 1466/97. (10) Det är nödvändigt att utfärda en tidig varning till Frankrike för att förebygga att ett alltför stort underskott uppstår. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE 1. Den franska regeringen bör vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att underskottet i den offentliga sektorns finanser inte överskrider tröskelvärdet på 3 % av BNP under 2003. 2. Att besluta om åtgärder för att förbättra de konjunkturrensade offentliga finanserna med åtminstone 0,5 procentenheter av BNP skulle inte bara minska risken för att underskottet i den offentliga sektorns finanser skall överskrida tröskelvärdet på 3 % av BNP under 2003, utan också bidra till att man återupptar budgetsaneringen för att nå nära balans i den offentliga sektorns finanser från och med 2003. 3. En fortlöpande justering av det underliggande saldot med minst 0,5 % av BNP per år bör eftersträvas även under de närmaste åren så att på medellång sikt ett saldo nära balans eller som uppvisar överskott kan uppnås senast år 2006. Denna rekommendation riktar sig till Republiken Frankrike. Utfärdad i Bryssel den 21 januari 2003. På rådets vägnar N. Christodoulakis Ordförande (1) EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. (2) EGT C 236, 2.8.1997, s. 1. (3) EGT C 51, 26.2.2002, s. 4.