Kommissionens förordning (EG) nr 270/2002

av den 14 februari 2002

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 när det gäller specificerat riskmaterial och epidemiologisk övervakning av transmissibel spongiform encefalopati samt om ändring av förordning (EG) nr 1326/2001 när det gäller foder och avyttring av får och getter och produkter av dessa

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati(1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1326/2001(2), särskilt artikel 23 i denna, och

av följande skäl:

(1) I bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs tillämpningsföreskrifter för övervakning av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos får och getter.

(2) Dessa föreskrifter bör ändras så att de tar hänsyn till Vetenskapliga styrkommitténs yttrande av den 18-19 oktober 2001, i vilket det rekommenderas att en undersökning av TSE-incidensen genomförs utan dröjsmål med de tillgängliga snabbtesten, varvid utformningen av och storleken på det urval som används skall vara statistiskt korrekt.

(3) Vetenskapliga styrkommittén har angett i sitt yttrande av den 29-30 november 2001 om kraven på statistiskt officiella BSE-/TSE-undersökningar att TSE-prevalensen hos vuxna får skulle kunna sträcka sig från 20 till 500 positiva TSE-fall per 1 miljon får beroende på medlemsstat. I medlemsstater som har en stor fårpopulation är en urvalsstorlek som är tillräcklig för upptäckt av en prevalens på ett positivt fall bland 20000 friska slaktdjur vid en konfidensnivå på 95 % den största som det är realistiskt att uppnå för närvarande. Urvalsstorleken för länder som har en liten fårpopulation bör justeras så att den tar hänsyn till de praktiska förhållandena när det gäller antalet lämpliga djur för testning.

(4) Ålderskriteriet för definition av populationer för provtagning bör på grund av praktiska skäl utvidgas genom en hänvisning till tandbildning. Medlemsstater som använder andra system med vars hjälp det är möjligt att bestämma åldern på djuret bör få tillåtelse att fortsätta att tillämpa en åldersgräns på 18 månader.

(5) I Vetenskapliga styrkommitténs yttrande av den 29-30 november 2001 rekommenderas det också att genotypen för prionproteinet hos slumpmässigt utvalda delprov av kontrollerade får bör fastställas. Urvalsstorleken för länder som har en liten fårpopulation bör justeras så att den tar hänsyn till de praktiska förhållandena när det gäller antalet lämpliga djur för provtagning.

(6) Finland och Österrike bekräftade sina första fall av bovin spongiform encefalopati (BSE) den 7 respektive den 13 december 2001. Därför är det inte längre lämpligt att dessa medlemsstater beviljas undantag när det gäller kontroll av friska slaktdjur, avlägsnande av ryggrad och genomförande av avgörande statistisk undersökning.

(7) Avsnitt A i bilaga XI till förordning (EG) nr 999/2001 innehåller detaljerade bestämmelser om destruktion av specificerat riskmaterial under övergångsperioden.

(8) För att undvika onödiga störningar på den inre marknaden och för att ta hänsyn till de yttranden som Vetenskapliga styrkommittén hänvisar till i kommissionens beslut 2001/233/EG(3) bör slaktkroppar eller delar av slaktkroppar av nötkreatur som fortfarande har ryggraden kvar godtas vid handel mellan medlemsstater och vid import från tredje land. För att säkerställa att medlemsstaterna kontrollerar avlägsnandet av ryggraden bör specifika kontrollåtgärder fastställas.

(9) Medlemsstaterna bör också ha möjlighet att tillåta avlägsnande av ryggrad i slakteributiker som särskilt godkänts, kontrollerats och registrerats för detta ändamål.

(10) I sitt yttrande av den 29 juni 2001 om fettvävnad i förbindelse med tarmkanalen hos nötkreatur, får och getter påpekade Vetenskapliga styrkommittén att mesenteriala nerver och mesenteriala lymfkörtlar i närheten av arteria mesenterica hos nötkreatur kan medföra eventuell smittrisk. Eftersom kontroll av att uteslutande detta specifika område avlägsnas troligen inte är genomförbar, bör hela tarmkäxet hos idisslare ses som specificerat riskmaterial.

(11) Det är nödvändigt att klargöra reglerna till följd av avlägsnandet av specificerat riskmaterial och särskilt reglerna i samband med infärgning av sådant material.

(12) Avlägsnande av specificerat riskmaterial från produkter avsedda som livsmedel och foder är den viktigaste enskilda skyddsåtgärden med avseende på folkhälsan. Till dess att beslut om klassificering av tredje länder har fattats är det, som en försiktighetsåtgärd, lämpligt att behålla de minimikrav som fastställs i förordning (EG) nr 999/2001 för import från de tredje länder som inte anses vara fria från BSE. En del tredje länder, för vilka det demonstrerats i Vetenskapliga styrkommitténs riskvärdering att risken för förekomst av BSE i inhemska nötkreatur är i högsta grad osannolik, är undantagna övergångsbestämmelserna. Det är nödvändigt att förtydliga villkor enligt vilka import från dessa undantagna länder tillåts, särskilt när det gäller importprodukternas ursprung.

(13) I sitt yttrande av den 29 juni 2001 om den geografiska BSE-risken i vissa tredje länder drog Vetenskapliga styrkommittén slutsatsen att utöver de länder som bedömts tidigare, är förekomsten av BSE hos inhemska nötkreatur i högsta grad osannolik i Panama och El Salvador. Därför bör Panama och El Salvador föras in i förteckningen över tredje länder som omfattas av ett undantag för all import av produkter av animaliskt ursprung, levande nötkreatur, embryon och äggceller.

(14) Förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras.

(15) Erfarenheterna har visat att det är nödvändigt att förtydliga bestämmelserna om utfodring av djur i förordning (EG) nr 1326/2001, samtidigt som förbudet enligt rådets beslut 2000/766/EG(4) bibehålls under övergångsperioden. Det bör också klargöras att den förordningens bestämmelser om avyttring av levande får och getter, deras sperma, embryon och äggceller gäller under övergångsperioden.

(16) Förordning (EG) nr 1326/2001 bör därför ändras.

(17) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Ständiga veterinärkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 999/2001 ändras på följande sätt:

1. Bilaga III skall ersättas med texten i bilaga I till denna förordning.

2. Bilaga XI skall ändras på följande sätt:

a) Del A skall ersättas med texten i bilaga II till denna förordning.

b) Del B punkt 2 skall ersättas med följande: "2. Sverige får besluta att göra undantag från bestämmelserna i punkt 1 andra strecksatsen i avlägsna områden med låg djurtäthet."

c) Del D punkt 4 skall ersättas med följande: "4. Punkterna 2 och 3 skall inte gälla import av nötkreatur som är födda och oavbrutet uppfödda i följande länder samt import av embryon och äggceller från dessa djur:

Argentina

Australien

Botswana

Brasilien

Chile

Costa Rica

El Salvador

Namibia

Nya Zeeland

Nicaragua

Panama

Paraguay

Uruguay

Singapore

Swaziland."

Artikel 2

Förordning (EG) nr 1326/2001 ändras på följande sätt:

1. Artikel 1.2 skall ersättas med följande: "2. Artikel 7 skall inte vara tillämplig på en medlemsstat förrän ett beslut som fastställer medlemsstatens BSE-status har trätt i kraft och gemenskapens TSE-relaterade bestämmelser om utfodring genomförs effektivt där. Avsnitt C i bilaga XI skall vara tillämplig på medlemsstaten ifråga fram till dess att artikel 7 blir det."

2. Andra strecksatsen i bilaga I skall ersättas med följande: "- Artikel 15.1 om avyttring av levande djur, deras sperma, embryon och äggceller."

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 april 2002.

De bestämmelser som det hänvisas till i artikel 1.2 c och del A punkt 10 i bilaga XI till förordning (EG) nr 999/2001, ändrad genom bilaga II till denna förordning, skall dock tillämpas från och med den 1 mars 2002.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 14 februari 2002.

På kommissionens vägnar

David Byrne

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 147, 31.5.2001, s. 1.

(2) EGT L 177, 30.6.2001, s. 60.

(3) EGT L 84, 23.3.2001, s. 59.

(4) EGT L 306, 7.12.2000, s. 32.

BILAGA I

"BILAGA III

ÖVERVAKNINGSSYSTEM

KAPITEL A

I. Övervakning av nötkreatur

1. Allmänt

Övervakning av nötkreatur skall genomföras enligt de laboratoriemetoder som fastställs i kapitel C punkt 3.1 b i bilaga X.

2. Övervakning av djur som slaktats för att användas som livsmedel

2.1 Alla nötkreatur som är äldre än 24 månader som

- "nödslaktats" enligt definitionen i artikel 2 n i rådets direktiv 64/433/EEG(1) eller

- slaktats enligt kapitel VI punkt 28 c i bilaga I till direktiv 64/433/EEG

skall testas för BSE.

2.2 Alla nötkreatur äldre än 30 månader som slaktas under normala förhållanden för att användas som livsmedel skall testas för BSE.

2.3 Med avvikelse från punkt 2.2 och med avseende på nötkreatur som fötts, uppfötts och slaktats på dess territorium får Sverige besluta att endast undersöka ett slumpmässigt urval. Urvalet skall omfatta minst 10000 djur per år.

3. Övervakning av djur som inte slaktats för att användas som livsmedel

Nötkreatur över 24 månader som har dött eller avlivats, men som

- inte avlivats för destruering enligt kommissionens förordning (EG) nr 716/96(2),

- inte avlivats inom ramen för en epizootisk sjukdom, som mul- och klövsjuka,

- inte slaktats för att användas som livsmedel,

skall slumpmässigt testas för BSE. Det totala antalet prov får inte understiga det antal som anges i tabellen nedan. De prov som tas skall vara representativa för varje region och utföras regelbundet.

>Plats för tabell>

4. Övervakning av djur som köpts upp för destruering enligt förordning (EG) nr 716/96

4.1 Alla djur som nödslaktats eller som befunnits vara sjuka vid undersökning före slakt skall testas för BSE.

4.2 Alla djur födda mellan den 1 augusti 1996 och den 1 augusti 1997 skall testas för BSE.

4.3 Varje år skall ett slumpmässigt urval av minst 50000 djur som inte omfattas av punkterna 4.1 och 4.2 testas för BSE.

5. Övervakning av andra djur

Utöver den testning som avses i punkterna 2-4 får medlemsstaterna besluta att på frivillig väg testa andra nötkreatur som befinner sig på deras territorium, särskilt om dessa djur kommer från länder med inhemska fall av BSE, har ätit foder som kan ha varit smittat, eller har fötts av eller härstammar från BSE-infekterade moderdjur.

6. Åtgärder efter testning

6.1 Vid testning för BSE av ett djur som slaktats för att användas som livsmedel, skall kontrollmärkningen enligt kapitel XI i bilaga I till direktiv 64/433/EEG inte göras på slaktkroppen av detta djur innan ett negativt resultat för snabbtestet har erhållits.

6.2 Medlemsstaterna får göra undantag från bestämmelserna i punkt 6.1 när det finns ett officiellt system i slakteriet som säkerställer att inga delar av undersökta djur som försetts med kontrollmärkningen lämnar slakteriet innan ett negativt resultat för snabbtestet har erhållits.

6.3 Alla delar av kroppen, inklusive huden, hos de djur som testats för BSE skall behållas under officiell övervakning till dess att ett negativt resultat för snabbtestet har erhållits, utom när de förstörs i enlighet med punkt 3 eller 4 i bilaga V.

6.4 Alla delar av kroppen, inklusive huden, hos djur som snabbtestats positivt för BSE skall destrueras enligt punkterna 3 eller 4 i bilaga V, utom material som behålls i samband med den registrering som föreskrivs i kapitel B avsnitt III.

6.5 När ett djur som slaktats för att användas som livsmedel har testats positivt vid snabbtestet för BSE skall, förutom den positivt testade slaktkroppen, åtminstone den slaktkropp som omedelbart föregick den och de två slaktkroppar som omedelbart följde den på samma slaktband destrueras i enlighet med punkt 6.4.

6.6 Medlemsstaterna får göra undantag från bestämmelserna i punkt 6.5 när det finns ett system i slakteriet som förhindrar att slaktkroppar smittar varandra.

II. Övervakning av får och getter

1. Allmänt

Övervakning av får och getter skall genomföras enligt de laboratoriemetoder som fastställs i kapitel C punkt 3.2 b i bilaga X.

2. Övervakning av djur som slaktats för att användas som livsmedel

Djur som är äldre än 18 månader, eller som har mer än två permanenta framtänder som kommit fram genom tandköttet, och som slaktats för att användas som livsmedel skall testas i de antal som anges i tabellen nedan. De prov som tas skall vara representativa för varje region och säsong. Urvalet skall utformas så att man undviker överrepresentation av någon grupp med avseende på ursprung, art, ålder, ras, uppfödningsform eller andra utmärkande drag. Djurens ålder skall uppskattas utifrån tandbildning, uppenbara mognadstecken eller andra relevanta upplysningar. Flerfaldiga prov i samma besättning skall om möjligt undvikas.

>Plats för tabell>

3. Övervakning av djur som inte slaktats för att användas som livsmedel

Djur som är äldre än 18 månader, eller som har mer än två permanenta framtänder som kommit fram genom tandköttet, och som har dött eller avlivats, men som

- inte avlivats inom ramen för en epizootisk sjukdom, som mul- och klövsjuka,

- inte slaktats för att användas som livsmedel,

skall testas i de antal som anges i tabellen nedan. De prov som tas skall vara representativa för varje region och säsong. Urvalet skall utformas så att man undviker överrepresentation av någon grupp med avseende på ursprung, art, ålder, ras, uppfödningsform eller andra utmärkande drag. Djurens ålder skall uppskattas utifrån tandbildning, uppenbara mognadstecken eller andra relevanta upplysningar. Flerfaldiga prov i samma besättning skall om möjligt undvikas.

>Plats för tabell>

4. Övervakning av andra djur

Förutom de övervakningsprogram som fastställs i punkterna 2 och 3 får medlemsstaterna besluta att på frivillig väg utföra tester avseende andra djur, särskilt

- djur som används för mejeriproduktion,

- djur som kommer från länder med inhemska fall av TSE,

- djur som ätit foder som kan ha varit smittat,

- djur som fötts av eller som härstammar från TSE-infekterade moderdjur,

- djur som kommer från TSE-infekterade besättningar.

5. Åtgärder efter testning av får och getter

Alla delar av kroppen, inklusive huden, hos ett testat djur skall behållas under officiell övervakning till dess att ett negativt resultat för snabbtestet har erhållits, utom när de destrueras i enlighet med punkterna 3 eller 4 i bilaga V.

Alla delar av kroppen, inklusive huden, hos djur som snabbtestats positivt för BSE skall destrueras enligt punkterna 3 eller 4 i bilaga V, utom material som behålls i samband med den registrering som föreskrivs i kapitel B avsnitt III.

6. Genotypning

6.1 Prionproteinet för varje TSE-positivt får skall genotypbestämmas. TSE-fall med resistenta genotyper (får med genotyper som kodar för alanin på båda allelerna vid kodon 136, arginin på båda allelerna vid kodon 154 och arginin på båda allelerna vid kodon 171) skall omedelbart rapporteras till kommissionen. Om det är möjligt skall dessa fall lämnas in för klassificering av stamtyper. Om det inte är möjligt att klassificera stamtyperna för dessa fall skall ursprungsbesättningen samt alla andra besättningar som djuret har tillhört övervakas extra noga i syfte att upptäcka andra TSE-fall för stamtypsklassificering.

6.2 Utöver de djur som genotypbestämts enligt bestämmelserna i punkt 6.1 skall genotypen för prionproteinet av ett slumpmässigt urval av får testade enligt bestämmelserna i kapitel A avsnitt II punkt 2 bestämmas. Detta delprov skall företräda minst en procent av varje medlemsstats totala urval och skall inte vara färre än 100 djur per medlemsstat. Genom undantag kan medlemsstaterna välja att genotypbestämma ett motsvarande antal levande djur i samma ålder.

KAPITEL B

I. Uppgifter som skall finnas med i medlemsstaternas rapporter

1. Antalet misstänkta fall per djurart för vilka man infört restriktioner för förflyttning i enlighet med artikel 12.1.

2. Antalet misstänkta fall per djurart som blivit föremål för laboratorieundersökningar i enlighet med artikel 12.2 samt resultatet av undersökningarna.

3. Antalet besättningar av får och getter för vilka misstänkta fall har rapporterats och undersökts enligt artikel 12.1 och 12.2.

4. Den uppskattade storleken på var och en av de subpopulationer som avses i kapitel A avsnitt I punkterna 3 och 4.

5. Antalet nötkreatur som testats inom varje subpopulation enligt kapitel A avsnitt I punkterna 2-5, vilken urvalsmetod som använts samt resultatet av dessa tester.

6. Den uppskattade storleken på de subpopulationer enligt kapitel A avsnitt II punkterna 2 och 3 som valts ut för provtagning.

7. Antalet får och getter och besättningar som undersökts inom var och en av de subpopulationer som avses i kapitel A avsnitt II punkterna 2-4, vilken urvalsmetod som använts samt resultatet av dessa tester.

8. Antal, åldersfördelning och geografisk fördelning av positiva fall av BSE och skrapie. Ursprungslandet (om det inte är detsamma som det rapporterande landet) för positiva fall av BSE och skrapie. Antal och geografisk spridning för besättningar med positiva fall av skrapie. Födelseår och, om det är möjligt, födelsemånad skall anges för varje djur med BSE.

9. Positiva, bekräftade fall av TSE hos andra djur än nötkreatur, får och getter.

10. Genotypen och om möjligt rasen på varje djur som det tagits prov från inom varje delpopulation som avses i kapitel A del II punkterna 6.1 och 6.2.

II. Uppgifter som skall finnas med i kommissionens sammanfattning

Sammanfattningen skall bestå av tabeller som för varje medlemsstat innehåller åtminstone de uppgifter som avses i del I.

III. Register

1. Den behöriga myndigheten skall i register som skall bevaras i sju år dokumentera

- antal och typ av djur som är föremål för restriktioner avseende transporter enligt artikel 12.1,

- antal kliniska och epidemiologiska undersökningar enligt artikel 12.1 samt resultatet av dessa undersökningar,

- antal laboratorieundersökningar enligt artikel 12.2 och resultatet av dessa,

- antal, identitet och ursprung avseende djur som provtagits inom de övervakningsprogram som avses i kapitel A samt, om det är möjligt, ålder, ras och anamnesiska uppgifter,

- genotypen för prionproteinet hos TSE-positiva får,

2. Undersökningslaboratoriet skall i sju år bevara alla dokument som rör testen, i synnerhet laboratoriejournaler samt, i förekommande fall, paraffinblock och fotografier av Western blotting.

(1) EGT 121, 29.7.1964, s. 2012/64.

(2) EGT L 99, 20.4.1996, s. 14."

BILAGA II

"BILAGA XI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER ENLIGT ARTIKLARNA 22 OCH 23

A. Specificerat riskmaterial, maskinurbenad köttmassa och slaktmetoder

1. Det specificerade riskmaterial som nämns nedan skall avlägsnas och destrueras i enlighet med punkterna 5-8 och, i tillämpliga fall, punkt 11.

a) Följande vävnader betecknas som specificerat riskmaterial:

i) Skallen inklusive hjärna och ögon, tonsiller, ryggrad utom svanskotor och ländkotornas tvärutskott men inklusive dorsalrotsganglier och ryggmärg från nötkreatur som är äldre än 12 månader samt tarmarna från tolvfingertarmen till rektum och tarmkäxet från nötkreatur i alla åldrar.

ii) Skalle, inklusive hjärna och ögon, tonsiller och ryggmärg från får och getter som är äldre än 12 månader eller som har en permanent framtand som trängt genom tandköttet samt mjälte från får och getter i alla åldrar.

Den ålder som fastställs ovan för avlägsnande av ryggraden på nötkreatur får justeras genom ändring av denna förordning mot bakgrund av den statistiska sannolikheten av BSE-förekomst i relevanta åldersgrupper av gemenskapens nötkreatursbestånd och på grundval av resultaten från BSE-övervakningen i enlighet med kapitel A avsnitt I i bilaga III och kapitel B punkt 1 i denna bilaga.

b) Utöver det specificerade riskmaterial som anges i 1 a skall nedan nämnda vävnader betecknas som riskmaterial i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt i Portugal, med undantag för den autonoma regionen Azorerna:

Hela huvudet utom tungan, inklusive hjärna, ögon, trigeminala ganglier och tonsiller, bräss, mjälte och ryggmärg från nötkreatur äldre än 6 månader.

2. Genom undantag från punkt 1 a i kan ett beslut antas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 24.2 för att tillåta användning av ryggrad och dorsalrotsganglier från nötkreatur som

a) är födda, oavbrutet uppfödda och slaktade i medlemsstater för vilka en vetenskaplig utvärdering visat att förekomst av BSE hos inhemska nötkreatur är högst osannolik, eller osannolik men inte utesluten, eller

b) är födda efter den tidpunkt då förbudet mot att utfodra idisslare med däggdjursprotein tillämpats i praktiken i medlemsstater där BSE hos inhemska djur rapporterats eller för vilka en vetenskaplig utvärdering visat att förekomsten av BSE i inhemska nötkreatur är sannolik.

Förenade kungariket, Portugal och Sverige kan få detta undantag på grundval av fakta som redan meddelats och utvärderats. Övriga medlemsstater kan ansöka om undantag genom att på lämpligt sätt klart styrka för kommissionen att villkoren i punkt 2 a eller 2 b är uppfyllda.

De medlemsstater som åtnjuter detta undantag skall, utöver de krav som fastställs i kapitel A avsnitt I i bilaga III, se till att ett av de godkända snabbtester som återfinns i kapitel C punkt 4 i bilaga X genomförs på alla nötkreatur som är äldre än 30 månader och som

a) har dött på uppfödningsstället eller under transport, men som inte slaktats för livsmedelsframställning, med undantag för djur som dött i avlägsna områden med låg djurtäthet i medlemsstater där förekomst av BSE är osannolik,

b) har slaktas på normalt sätt för livsmedelsframställning.

Detta undantag skall inte beviljas för användning av ryggrad och dorsalrotsganglier från nötkreatur äldre än 30 månader från Förenade kungariket och från Portugal, med undantag för den autonoma regionen Azorerna.

Experter från kommissionen får genomföra kontroller på plats för att ytterligare kontrollera de uppgifter som lämnats in, i enlighet med artikel 21.

3. Ben från nötkreatur, får och getter skall inte användas vid framställning av maskinurbenad köttmassa.

4. Laceration av vävnad från det centrala nervsystemet med hjälp av ett avlångt, stavformigt instrument som förs in i hjärnskålen efter bedövning skall inte användas på nötkreatur, får eller getter vars kött är avsett som livsmedel eller foder.

5. Specificerat riskmaterial skall avlägsnas

a) i slakterier,

b) i styckningsanläggningar när det är fråga om ryggraden på nötkreatur,

c) i anläggningar för bearbetning av högriskmaterial eller de lokaler som avses i artiklarna 3 och 7 i direktiv 90/667/EEG under övervakning av ett ansvarigt ombud som skall utses av den behöriga myndigheten. Dessa anläggningar skall godkännas för detta ändamål av den behöriga myndigheten.

När det specificerade riskmaterialet inte har avlägsnats från döda djur, skall de delar av djurkroppen som innehåller specificerat riskmaterial eller hela djurkroppen behandlas som specificerat riskmaterial. Hela kroppar av döda djur skall dock undantas från kravet på infärgning som fastställs i punkt 7.

6. Genom undantag från punkt 5 får medlemsstaterna besluta att tillåta

a) uttagning av kindkött och tunga från nötkreatur, får och getter i styckningsanläggningar som särskilt godkänts för detta ändamål,

b) avlägsnande av ryggmärg från får och getter i styckningsanläggningar som särskilt godkänts för detta ändamål,

c) avlägsnande av ryggraden från slaktkroppar eller delar av slaktkroppar i slakteributiker som särskilt godkänts, kontrollerats och registrerats för detta ändamål.

7. Allt specificerat riskmaterial skall färgas in eller, i tillämpliga fall, märkas omedelbart vid avlägsnandet och destrueras fullständigt

a) genom förbränning utan föregående bearbetning, eller

b) efter föregående bearbetning

i) enligt de förfaranden som anges i kapitlen I-IV och VI och VII i bilagan till beslut 92/562/EEG

- genom förbränning,

- genom samförbränning,

ii) enligt åtminstone de standarder som anges i bilaga I till beslut 1999/534/EG, genom nedgrävning på en godkänd deponi.

Det material som bearbetats skall färgas in på nytt eller, i tillämpliga fall, markeras på nytt om färgen eller märket inte längre syns.

8. Medlemsstaterna får fastställa undantag från bestämmelserna i punkterna 5 och 7 för att tillåta förbränning eller nedgrävning av specificerat riskmaterial eller hela djurkroppar utan föregående infärgning eller, i förekommande fall, utan avlägsnande av specificerat riskmaterial, under de omständigheter som definieras i artikel 3.2 i direktiv 90/667/EEG, genom en metod

- som utesluter varje risk för överföring av TSE och

- som godkänts och kontrollerats av den behöriga myndigheten.

9. Medlemsstaterna får sända specificerat riskmaterial eller bearbetat material som kommer från specificerat riskmaterial till andra medlemsstater endast för förbränning, på de villkor som fastställs i artikel 4.2 i beslut 97/735/EG, eller där så är tillämpligt, enligt punkt 11 b.

Denna punkt får ändras på begäran av en medlemsstat för att tillåta att specificerat riskmaterial eller bearbetat material som kommer från specificerat riskmaterial sänds till tredje land för förbränning, när villkoren för denna export har fastställts.

10. a) De animaliska produkter som anges nedan skall underkastas villkoren i punkt 10 b om import till gemenskapen:

- Det specificerade riskmaterial som avses i punkt 1 a.

- Färskt kött enligt definitionen i direktiv 64/433/EEG.

- Malet kött och köttberedningar enligt definitionen i direktiv 94/65/EG(1).

- Köttprodukter enligt definitionen i direktiv 77/99/EEG(2).

- Andra animaliska produkter enligt definitionerna i direktiv 77/99/EEG.

- Utsmälta fetter enligt direktiv 92/118/EEG.

- Gelatin enligt direktiv 92/118/EEG.

- Foder till sällskapsdjur enligt direktiv 92/118/EEG.

- Bearbetade animaliska proteiner enligt direktiv 92/118/EEG.

- Ben och benprodukter enligt direktiv 92/118/EEG.

- Råmaterial för fodertillverkning enligt direktiv 92/118/EEG.

Alla hänvisningar till "animaliska produkter" betecknar sådana animaliska produkter som anges i denna punkt och gäller inte andra animaliska produkter som innehåller eller kommer från dessa animaliska produkter.

b) Vid import till gemenskapen från tredje land eller från regioner i tredje land av ovan nämnda animaliska produkter som innehåller material från nötkreatur, får eller getter skall det hälsointyg som krävs åtföljas av följande deklaration undertecknad av den behöriga myndigheten i produktionslandet: "Produkten innehåller inte eller kommer inte från

vare sig(3)

specificerat riskmaterial enligt definitionen i avsnitt A i bilaga XI till förordning (EG) nr 999/2001 framställt efter den 31 mars 2001, eller maskinurbenad köttmassa som framställts från ben från nötkreatur, får eller getter efter den 31 mars 2001. Efter den 31 mars 2001 har nötkreatur, får och getter som denna produkt kommer från inte slaktats efter bedövning genom insprutning av gas i hjärnskålen eller avlivats med samma metod och har inte efter bedövning slaktats genom laceration av vävnad i centrala nervsystemet med ett avlångt, stavformigt instrument som förs in i hjärnskålen;

hela eller halva slaktkroppar eller kvartsparter av slaktkroppar får innehålla ryggrad vid import;

eller(4)

material från andra nötkreatur, får och getter än sådana som härstammar från djur som är födda, oavbrutet uppfödda och slaktade i följande länder:

Argentina

Australien

Botswana

Brasilien

Chile

Costa Rica

El Salvador

Namibia

Nya Zeeland

Nicaragua

Panama

Paraguay

Uruguay

Singapore

Swaziland"

11. Medlemsstaterna skall genomföra täta officiella kontroller för att fastställa att denna del tillämpas på ett korrekt sätt och se till att det vidtas åtgärder för att undvika varje form av kontamination, särskilt i slakterier, styckningsanläggningar, anläggningar för bearbetning av animaliskt avfall, anläggningar för bearbetning av högriskmaterial eller de lokaler som godkänts av medlemsstaterna enligt artikel 7 i direktiv 90/667/EEG, slakteributiker som registrerats enligt punkt 6, deponier och övriga anläggningar för lagring eller förbränning.

Medlemsstaterna skall i synnerhet inrätta ett system för att säkerställa och kontrollera

a) att specificerat riskmaterial som används vid framställning av de produkter som avses i artikel 1.2 endast används för tillåtna ändamål,

b) särskilt när avlägsnandet sker i en annan anläggning eller lokal än slakterier, att specificerat riskmaterial separeras fullständigt från annat avfall som inte är avsett att förbrännas, att det samlas ihop separat och destrueras i enlighet med punkt 1 och punkterna 5-9. Medlemsstaterna får besluta att tillåta leverans till en annan medlemsstat av huvud eller slaktkroppar som innehåller specificerat riskmaterial efter det att den andra medlemsstaten gått med på att ta emot dem och godkänt de särskilda villkor som skall tillämpas på dessa transporter.

Hela eller halva slaktkroppar eller kvartsparter av slaktkroppar som inte innehåller något annat specificerat riskmaterial än ryggrad, inklusive dorsalrotsganglier, får dock importeras till en medlemsstat eller sändas till en annan medlemsstat utan denna medlemsstats godkännande.

12. Ett kontrollsystem för avlägsnandet av ryggraden i enlighet med punkt 1 a i skall tas i bruk. Systemet skall åtminstone inkludera följande åtgärder:

a) Slaktkroppar eller delar av slaktkroppar, enligt definitionen i direktiv 64/433/EEG, av nötkreatur skall identifieras genom en blå rand på den märkning som avses i förordning (EG) nr 1760/2000, när ryggraden inte skall avlägsnas.

b) En särskild angivelse av numret på slaktkroppar eller delar av slaktkroppar av nötkreatur från vilka avlägsnande av ryggraden krävs och från vilka avlägsnande av ryggraden inte krävs, skall läggas till i det handelsdokument som avses i artikel 3.1 A f ii i direktiv 64/433/EEG eller i det dokument som avses i artikel 1.2 i kommissionens beslut 93/13/EEG(5), i förekommande fall.

c) Slakteributiker skall bevara de handelsdokument som avses i punkt 12 b under åtminstone ett år.

(1) Rådets direktiv 94/65/EG av den 14 december 1994 om kraven för produktion och utsläppande på marknaden av malet kött och köttberedningar (EGT L 368, 31.12.1994, s. 10).

(2) Rådets direktiv 77/99/EEG av den 21 december 1976 om hygienproblem som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen (EGT L 26, 31.1.1977, s. 85). Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 97/76/EG (EGT L 10, 16.1.1998, s. 25).

(3) Stryk det som inte är tillämpligt.

(4) Stryk det som inte är tillämpligt.

(5) EGT L 9, 15.1.1993, s. 33."