Kommissionens direktiv 2002/77/EG

av den 16 september 2002

om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 86.3 i detta, och

av följande skäl:

(1) Kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster(1), senast ändrat genom direktiv 1999/64/EG(2), har vid flera tillfällen ändrats i väsentliga avseenden. Eftersom ytterligare ändringar skall göras, bör det omarbetas för att skapa större klarhet.

(2) Enligt artikel 86 i fördraget är det kommissionens uppgift att säkerställa att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten när det gäller offentliga företag och företag som innehar särskilda eller exklusiva rättigheter. Enligt artikel 86.3 kan kommissionen specificera och förtydliga de skyldigheter som följer av den artikeln och därvid även fastställa de villkor som är nödvändiga för att kommissionen effektivt skall kunna genomföra den övervakningsuppgift som den åläggs genom denna punkt.

(3) Genom direktiv 90/388/EEG ålade medlemsstaterna att avskaffa särskilda och exklusiva rättigheter för tillhandahållande av teletjänster, ursprungligen för andra tjänster än taltelefoni, satellittjänster och mobil radiokommunikation, och sedan infördes gradvis full konkurrens på marknaden för teletjänster.

(4) Ett antal andra direktiv på området har också antagits med stöd av fördragets artikel 95 av Europaparlamentet och rådet i det huvudsakliga syftet att upprätta en inre marknad för teletjänster genom att förverkliga principerna om tillhandahållande av öppna nätverk och samhällsomfattande tjänster på öppna och konkurrensutsatta marknader. Dessa direktiv skall upphöra att gälla från och med den 25 juli 2003 när det nya regelverket för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster tillämpas.

(5) Det nya regelverket för elektronisk kommunikation består av ett allmänt direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)(3) och fyra särskilda direktiv: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv)(4), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv)(5), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster)(6) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)(7).

(6) Mot bakgrund av den utveckling som lett till avregleringsprocessen och det stegvisa öppnandet av telekommunikationsmarknaderna i Europa sedan 1990 bör vissa definitioner i direktiv 90/388/EEG och dess ändringsförfattningar anpassas för att ta hänsyn till den senaste tekniska utvecklingen inom telekommunikationsområdet, eller ersättas för att ta hänsyn till det konvergensfenomen som präglat informationsteknik-, media- och telekommunikationsindustrin under senare år. Formuleringen av vissa bestämmelser bör om möjligt göras klarare för att underlätta tillämpningen av dem, i tillämpliga fall med beaktande av de relevanta direktiv som antagits enligt fördragets artikel 95 samt av de erfarenheter som gjorts vid genomförandet av det ändrade direktivet 90/388/EEG.

(7) I det nu framlagda direktivet har begreppen "elektroniska kommunikationstjänster" och "elektroniska kommunikationsnät" ersatt de tidigare termerna "teletjänster" och "telenät". De nya definitionerna är nödvändiga för att ta hänsyn till konvergensfenomenet genom att föra samman alla elektroniska kommunikationstjänster och/eller kommunikationsnät som berörs av sändning eller dirigering av signaler med tråd, radio, optiska eller med andra elektromagnetiska överföringssätt (dvs. fasta och trådlösa nät samt kabel-TV- och satellitnät) inom en enda definition. Därmed bör överföring och sändning av radio- och TV-program erkännas som en elektronisk kommunikationstjänst och nät som används för sådan överföring och sändning bör också erkännas som elektroniska kommunikationsnät. Dessutom bör det klargöras att den nya definitionen av elektroniska kommunikationsnät också omfattar fibernät som gör det möjligt för tredje part, som använder sin egen kopplings- eller dirigeringsutrustning, att överföra signaler.

(8) I detta sammanhang bör det göras klart att medlemsstaterna (om så inte redan skett) måste upphäva alla exklusiva och särskilda rättigheter för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät av alla slag, inte bara de som gäller elektroniska kommunikationstjänster och de skall säkerställa att företag har rätt att tillhandahålla sådana tjänster utan att det påverkar bestämmelserna i direktiv 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG. Definitionen av elektroniska kommunikationsnät skall också innebära att medlemsstaterna inte tillåts begränsa en operatörs rätt att upprätta, utvidga och/eller tillhandahålla ett kabelnät med motiveringen att ett sådant nät också skulle kunna användas för överföring av radio- och TV-program. Exklusiva eller särskilda rättigheter som begränsar användningen av elektroniska kommunikationsnät för överföring och distribution av TV-signaler strider särskilt mot artikel 86.1, läst tillsammans med artikel 43 (etableringsrätt) och/eller artikel 82 b i EG-fördraget, i den utsträckning de får till effekt att ett dominerande företag tillåts "begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna". Detta skall dock inte påverka de särskilda bestämmelser som medlemsstaterna har antagit i enlighet med gemenskapslagstiftningen, och särskilt enligt rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamheten för television(8), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG(9), som reglerar utsändningen av audiovisuella program avsedda för allmänheten.

(9) I enlighet med proportionalitetsprincipen bör medlemsstaterna inte längre reglera tillhandahållandet av elektroniska kommunikationstjänster eller upprättandet och tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät genom ett tillståndssystem, utan genom ett allmänt auktoriseringssystem. Detta krävs också i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG, där det föreskrivs att elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät bör tillhandahållas på grundval av en allmän auktorisation och inte av ett tillstånd. En förfördelad part bör ha rätt att hos ett oberoende organ och, i sista instans, inför domstol överklaga ett beslut som hindrar honom från att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät. Det är en grundläggande princip i gemenskapslagstiftningen att enskilda personer alltid har rätt till ett effektivt juridiskt skydd om en statlig åtgärd påverkar rättigheter som tillförsäkras dem genom ett direktiv.

(10) Offentliga myndigheter kan utöva ett dominerande inflytande på offentliga företags handlande, antingen i kraft av företagets stadga eller till följd av fördelningen av aktieinnehaven. När en medlemsstat kontrollerar en vertikalt integrerad nätoperatör som driver nätverk som upprättats med utnyttjande av särskilda eller exklusiva rättigheter, måste denna stat därför, för att förhindra möjliga överträdelser av fördraget, säkerställa att en operatör som innehar en dominerande ställning på den relevanta marknaden inte uppträder diskriminerande till förmån för sina egna verksamheter. Det ger medlemsstaterna möjligheter att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra varje diskriminering mellan sådana vertikalt integrerade operatörer och deras konkurrenter.

(11) Det nu framlagda direktivet skall klargöra den princip som kan härledas ur kommissionens direktiv 96/2/EG av den 16 januari 1996 om ändring av direktiv 90/388/EG med avseende på mobil- och personkommunikation(10) genom att det föreskriver att medlemsstaterna inte får bevilja exklusiva eller särskilda rättigheter till utnyttjande av radiofrekvenser och att rätten att använda dessa frekvenser skall tilldelas enligt objektiva, icke-diskriminerande och genomblickbara förfaranden. Utan att det påverkar de särskilda kriterier och förfaranden som medlemsstaterna antagit för att bevilja tillhandahållare av innehållstjänster för radio- eller TV-sändningar sådana nyttjanderätter i syfte att fullfölja allmänna intressemål i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

(12) Varje nationell ordning som genom tillämpning av direktiv 2002/22/EG tjänar till att dela nettokostnaderna för ett åtagande om att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster skall grundas på objektiva, icke-diskriminerande och genomblickbara kriterier och skall överensstämma med proportionalitetsprincipen och minsta möjliga snedvridning av marknaden. Minsta möjliga snedvridning av marknaden innebär att bidragen skall återkrävas på ett sätt som, så långt som möjligt, minimerar inverkan av den ekonomiska börda som bärs av slutanvändarna, till exempel genom att sprida bidragen i så stor utsträckning som möjligt.

(13) I de fall då rättigheter och skyldigheter enligt internationella konventioner om inrättande av internationella satellitorganisationer är oförenliga med konkurrensreglerna i EG-fördraget, bör medlemsstaterna i enlighet med artikel 307 i EG-fördraget vidta alla lämpliga steg för att undanröja dessa oförenligheter. I detta direktiv skall denna skyldighet klargöras eftersom medlemsstaterna i artikel 3 i direktiv 94/46/EG(11) endast ålades att "till kommissionen sända" all information de hade om sådana fall av bristande överensstämmelse. Artikel 11 i detta direktiv skall klargöra medlemsstaternas skyldighet att undanröja alla inskränkningar som fortfarande kan finnas kvar till följd av dessa internationella konventioner.

(14) Detta direktiv bör behålla det krav som infördes genom direktiv 1999/64/EG för att medlemsstaterna skall säkerställa att dominerande tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät och telefonitjänster som är tillgängliga för allmänheten inte driver ett allmänt tillgängligt elektroniskt kommunikationsnät (telenät) och ett kabeltelevisionsnät i samma rättsliga enhet.

(15) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister som anges i bilaga I, del B, inom vilka medlemsstaterna skall iaktta de ovan nämnda direktiven.

(16) Medlemsstaterna skall tillhandahålla kommissionen alla upplysningar som är nödvändiga för att påvisa att befintlig nationell genomförandelagstiftning tar hänsyn till de klargöranden som införts i detta direktiv jämfört med direktiven 90/388/EEG, 94/46/EG, 95/51/EG(12), 96/2/EG, 96/19/EG(13) och 1999/64/EG.

(17) Mot bakgrund av ovanstående överväganden skall direktiv 90/388/EG upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I detta direktiv skall följande definitioner tillämpas:

1. elektroniska kommunikationsnät: system för överföring, och i tillämpliga fall utrustning för koppling eller dirigering samt andra resurser som medger överföring av signaler via tråd, via radio, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringssätt, däribland satellitnät, fasta nät (kretskopplade och paketkopplade, inbegripet Internet), markbundna mobilnät och rundradionät, i den utsträckning de används för att överföra signaler, samt kabel-TV-nät, oberoende av vilken typ av information som överförs.

2. allmänt tillgängligt kommunikationsnät: elektroniskt kommunikationsnät som används helt eller huvudsakligen för tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

3. elektroniska kommunikationstjänster: en tjänst som vanligtvis tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring och dirigering av signaler i elektroniska kommunikationsnät, däribland telekommunikationstjänster och överföringstjänster i nät som används för rundradio men inte tjänster som innebär tillhandahållande av, eller utövande av redaktionellt ansvar över, innehåll som överförs med hjälp av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster. Det innehåller inte informationssamhällets tjänster som definieras i artikel 1 i direktiv 98/34/EG, som inte helt eller huvudsakligen utgörs av överföring och dirigering av signaler i elektroniska kommunikationsnät.

4. allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster: elektroniska kommunikationstjänster som är tillgängliga för allmänheten.

5. exklusiva rättigheter: rättigheter som en medlemsstat beviljar ett företag genom lag eller annan författning eller något administrativt instrument som ger detta företag ensamrätt att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster eller utöva en elektronisk kommunikationsverksamhet inom ett bestämt geografiskt område.

6. särskilda rättigheter: rättigheter som en medlemsstat beviljar ett begränsat antal företag genom lag eller annan författning eller något administrativt instrument som, inom ett bestämt geografiskt område

a) begränsar antalet företag som har tillstånd att tillhandahålla en elektronisk kommunikationstjänst eller bedriva en elektronisk kommunikationsverksamhet till två eller flera, på annat sätt än utifrån objektiva, proportionerliga och icke-diskriminerande kriterier, eller

b) ger företag författningsenliga fördelar som i väsentlig grad påverkar andra företags möjligheter att tillhandahålla samma elektroniska kommunikationstjänster eller bedriva samma elektroniska kommunikationsverksamhet inom samma geografiska område på i allt väsentligt likvärdiga villkor.

7. jordstationsnät: en konfiguration bestående av två eller flera jordstationer som samarbetar via satellit.

8. kabeltelevisionsnät: all huvudsakligen kabelbaserad infrastruktur som i första hand inrättats för leverans eller utsändning av radio- eller TV-sändningar till allmänheten.

Artikel 2

Exklusiva och särskilda rättigheter för elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster

1. Medlemsstaterna får inte bevilja eller bibehålla exklusiva eller särskilda rättigheter för upprättande och/eller tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller för tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster som är tillgängliga för allmänheten.

2. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla företag har rätt att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster samt att upprätta, utvidga eller tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät.

3. Medlemsstaterna skall säkerställa att det inte införs eller bibehålls några begränsningar för tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster via elektroniska kommunikationsnät som installerats av tillhandahållare av elektroniska kommunikationstjänster, över tredje parts infrastruktur eller genom gemensam drift av telenät, andra installationer och lokaliteter, utan att det påverkar bestämmelserna i direktiv 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG.

4. Medlemsstaterna skall säkerställa att en allmän auktorisation som beviljas företag för att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster eller för att upprätta och/eller tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät samt villkoren för dessa grundas på objektiva, icke-diskriminerande, proportionerliga och genomblickbara kriterier.

5. Varje beslut som fattas på de grunder som anges i artikel 3.1 i direktiv 2002/20/EG och som förhindrar ett företag från att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät skall motiveras.

Den part som berörs negativt av beslutet skall ha möjlighet att överklaga det hos ett organ som är fristående från de parter som deltar och, i sista instans, inför domstol.

Artikel 3

Vertikalt integrerade offentliga företag

När medlemsstaterna fastställer villkor för allmänna auktorisationer skall de, utöver vad som anges i artikel 2.2 och utan att det påverkar artikel 14 i direktiv 2002/21/EG, säkerställa att vertikalt integrerade offentliga företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och som innehar en dominerande ställning inte vidtar några diskriminerande åtgärder som gynnar deras egen verksamhet.

Artikel 4

Rätt att nyttja radiofrekvenser

Utan att det påverkar de särskilda kriterier och förfaranden som medlemsstaterna antagit för att bevilja tillhandahållare av innehållstjänster för radio- och TV-sändningar rätt att nyttja radiofrekvenser i syfte att fullfölja allmänna intressemål i enlighet med gemenskapslagstiftningen gäller följande:

1. Medlemsstaterna skall inte bevilja exklusiva eller särskilda rättigheter att nyttja radiofrekvenser för tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster.

2. Tilldelningen av radiofrekvenser för särskilda kommunikationstjänster skall grundas på objektiva, genomblickbara, icke-diskriminerande och proportionerliga kriterier.

Artikel 5

Nummerupplysningstjänster

Medlemsstaterna skall säkerställa att alla exklusiva och/eller särskilda rättigheter för att upprätta och tillhandahålla katalogtjänster inom deras territorier, inbegripet såväl utgivning av telefonkataloger som nummerupplysningstjänster, avskaffas.

Artikel 6

Skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster

1. Varje nationell ordning enligt direktiv 2002/22/EG som tjänar till att dela nettokostnaderna för ett åtagande om att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster skall grundas på objektiva, genomblickbara och icke-diskriminerande kriterier samt vara förenlig med proportionalitetsprincipen och på minsta snedvridning av marknaden. Särskilt skall gälla att när åtaganden om att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster helt eller delvis åläggs offentliga företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster skall detta beaktas vid beräkningen av alla slag av bidrag till nettokostnaderna för åtaganden att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

2. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen varje sådan ordning som avses i punkt 1.

Artikel 7

Satelliter

1. Medlemsstaterna skall se till att alla författningsenliga förbud eller restriktioner i samband med utbudet av rymdsegmentkapacitet till alla godkända företag med jordstationsnät för satellit avskaffas och skall, inom sina territorier, ge alla företag som tillhandahåller rymdsegment tillstånd att verifiera att den jordstation som skall användas tillsammans med den berörde leverantörens rymdsegment är i överensstämmelse med de offentliggjorda villkoren för tillgång till en sådan persons rymdsegmentkapacitet.

2. Medlemsstater som är part i internationella konventioner om inrättandet av internationella satellitorganisationer skall, i de fall då dessa konventioner är oförenliga med konkurrensreglerna i EG-fördraget, vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att de blir förenliga.

Artikel 8

Kabeltelevisionsnät

1. Varje medlemsstat skall säkerställa att inget företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga kommunikationsnät driver sitt kabeltelevisionsnät i samma rättsliga enhet som den använder för sitt allmänt tillgängliga telenät om organisationen

a) kontrolleras av den medlemsstaten eller åtnjuter särskilda rättigheter,

b) har en dominerande ställning inom en väsentlig del av den gemensamma marknaden för tillhandahållande av allmänt tillgängliga telenät och allmänt tillgängliga telefonitjänster, och

c) driver ett kabeltelevisionsnät som byggts upp med stöd av särskilda eller exklusiva rättigheter inom samma geografiska område.

2. Begreppet "allmänt tillgängliga telefonitjänster" skall betraktas som synonymt med "taltelefonitjänster" som anges i artikel 1 i direktiv 1999/64/EG.

3. Medlemsstater som anser att det förekommer tillräcklig konkurrens i tillhandahållandet av infrastruktur och tjänster för accessnätet (LLUB) på deras territorier skall meddela kommissionen detta.

Dessa uppgifter skall inbegripa en detaljerad beskrivning av marknadsstrukturen. Uppgifterna skall lämnas ut till alla berörda parter som önskar det, samtidigt som företagens legitima intresse av att skydda sina affärshemligheter skall beaktas.

4. Efter att ha hört dessa parters synpunkter skall kommissionen inom en skälig tidsperiod fatta beslut om huruvida skyldigheten till rättslig åtskillnad kan upphävas i medlemsstaten i fråga.

5. Kommissionen skall se över tillämpningen av denna artikel senast den 31 december 2004.

Artikel 9

Medlemsstaterna skall senast den 24 juli 2003 tillhandahålla kommissionen sådana upplysningar som gör det möjligt för kommissionen att bekräfta att bestämmelserna i detta direktiv har iakttagits.

Artikel 10

Upphävande

Direktiv 90/388/EG, ändrat genom de direktiv som anges i bilaga I, del A, skall upphöra att gälla från och med den 25 juli 2003, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande som anges i bilaga I, del B.

Hänvisningar till de direktiv som upphört att gälla skall tolkas som hänvisningar till detta direktiv och läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 11

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 12

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 16 september 2002.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 192, 24.7.1990, s. 10.

(2) EGT L 175, 10.7.1999, s. 39.

(3) EGT L 108, 24.4.2002, s. 33.

(4) EGT L 108, 24.4.2002, s. 21.

(5) EGT L 108, 24.4.2002, s. 7.

(6) EGT L 108, 24.4.2002, s. 51.

(7) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

(8) EGT L 298, 17.10.1989, s. 23.

(9) EGT L 202, 30.7.1997, s. 60.

(10) EGT L 20, 26.1.1996, s. 59.

(11) EGT L 268, 19.10.1994, s. 15.

(12) EGT L 256, 26.10.1995, s. 49.

(13) EGT L 74, 22.3.1996, s. 13.

BILAGA I

DEL A

Förteckning över de direktiv som skall upphöra att gälla

Direktiv 90/388/EEG (EGT L 192, 24.7.1990, s. 10)

Artiklarna 2 och 3 i direktiv 94/46/EG (EGT L 268, 19.1.1994, s. 15)

Direktiv 95/51/EG (EGT L 256, 26.10.1995, s. 49)

Direktiv 96/2/EG (EGT L 20, 26.1.1996, s. 59)

Direktiv 96/19/EG (EGT L 74, 22.3.1996, s. 13)

Direktiv 1999/64/EG (EGT L 175, 10.7.1999, s. 39)

DEL B

Datum för införlivande av ovanstående direktiv

>Plats för tabell>

BILAGA II

Jämförelsetabell

>Plats för tabell>