Kommissionens beslut

av den 17 december 2002

om ytterligare klargörande av bilaga A i rådets förordning (EG) nr 2223/96 som behandlar principerna för pris- och volymmätning i nationalräkenskapssystemet

[delgivet med nr K(2002) 5054]

(Text av betydelse för EES)

(2002/990/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen(1), senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 359/2002(2), särskilt artikel 2.2 i denna, och

av följande skäl:

(1) Förordning (EG) nr 2223/96 innehåller referensramen för de gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och räkenskapsregler som är avsedda att användas vid utarbetandet av medlemsstaternas räkenskaper för Europeiska gemenskapernas statistiska behov i syfte att få jämförbara resultat mellan medlemsstaterna.

(2) Det är nödvändigt att jämförbarheten medlemsstaterna emellan förbättras vad gäller uppgifterna om förändringar i den reala bruttonationalprodukten (BNP), både för tillämpningen av artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott(3) och Europeiska rådets resolution om stabilitets- och tillväxtpakten av den 17 juni 1997(4) samt även för multilateral övervakning mer allmänt.

(3) Genomförandet och uppföljningen av Ekonomiska och monetära unionen förutsätter att det finns jämförbara, aktuella och tillförlitliga uppgifter om den ekonomiska situationens struktur och utveckling i varje medlemsstat.

(4) Nationalräkenskaperna i reala termer, dvs. när hänsyn tagits till förändringar i prisnivån, är av grundläggande betydelse för analysen av olika länders budgetära och ekonomiska situation, förutsatt att räkenskaperna sammanställts enligt gemensamma och entydiga principer. För att uppnå detta mål måste rekommendationerna angående beräkningen av data i fasta priser inom ramen för rådets förordning (EG) nr 2223/96 bli mer omfattande och stringenta.

(5) I kommissionens beslut 98/715/EG av den 30 november 1998 förtydligas innehållet i bilaga A till förordning (EG) nr 2223/96 om principerna för pris- och volymmätning(5). Beslutet innehåller en klassificering av metoder för vissa typer av produkter där de mest ändamålsenliga metoderna anges, alternativ som får tillämpas om de mest ändamålsenliga metoderna inte kan tillämpas och metoder som inte får tillämpas.

(6) Enligt beslut 98/715/EG kommer ett forskningsprogram att införas för de produkter som inte omfattas av denna klassificering. Resultaten av detta program, som har genomförts tillsammans med medlemsstaterna, finns nu tillgängliga. Beslutet definierar klassificeringen, med beaktande av resultaten av forskningsprogrammet.

(7) I beslutet bör pris- och volymmätning i nationalräkenskaperna harmoniseras utan att det påverkar tillämpningen av det gällande ramverket för harmoniserade konsumentprisindex som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 2494/95(6) och dess pågående och framtida utveckling.

(8) De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandena från Kommittén för Europeiska gemenskapens statistiska program och Kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Mål

Syftet med detta beslut är att klargöra de principer som skall gälla vid de pris- och volymmätningar som beskrivs i kapitel 10 i bilaga A till förordning (EG) nr 2223/96, så att behovet av en ytterligare harmonisering av pris- och volymmåtten kan tillgodoses i överensstämmelse med resultaten av det forskningsprogram som anges i artikel 4 i beslut 98/715/EG.

Artikel 2

Klassificering av metoder

En klassificering av metoder där de mest ändamålsenliga metoderna anges, med alternativ som får tillämpas om de mest ändamålsenliga metoderna inte kan tillämpas och metoder som inte får tillämpas, finns i bilaga I till detta beslut för de produkter och transaktionskategorier för vilka denna klassificering inte anges i beslut 98/715/EG.

Artikel 3

Tidsschema för genomförandet av klassificeringarna

I bilaga II finns tidsschemat för genomförandet av klassificeringarna i enlighet med artikel 2.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 17 december 2002.

På kommissionens vägnar

Pedro Solbes Mira

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 310, 30.11.1996, s. 1.

(2) EGT L 58, 28.2.2002, s. 1.

(3) EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

(4) EGT C 236, 2.8.1997, s. 1.

(5) EGT L 340, 16.12.1998, s. 33.

(6) EGT L 257, 27.10.1995, s. 1.

BILAGA I

1. KLASSIFICERING AV METODER

Följande klassificering av metoder kommer att användas i resten av denna bilaga:

A-metoder: de mest ändamålsenliga metoderna.

B-metoder: metoder som kan tillämpas om det inte går att tillämpa en A-metod.

C-metoder: metoder som inte ska tillämpas.

2. NÅGRA DEFINITIONER AV METODER

Modellmetoden: En modellprodukt preciseras i detalj (vanligtvis på grundval av tidigare verkliga produkter), och priset på de delar den består av fastställs igen vid senare tidpunkter. Ett exempel på detta finns i byggbranschen, där man kan definiera ett typiskt enfamiljshus och vid senare tidpunkter fastställa priset för samtliga delar som huset består av (tak, grund, köksenhet m.m.). För företagstjänster kan det finnas ett standardiserat (eller generellt) avtal som går att använda. Följande kriterier är de viktigaste när man använder denna metod:

- De modeller som används ska uppdateras regelbundet.

- Modellerna ska vara representativa.

- Man ska använda rådande priser, med hänsyn tagen till producentens vinstmarginaler och eventuella kundrabatter.

- Modellen ska baseras på output och inte på input.

Komponentmetoden: En verklig produkt bryts ner i ett antal beståndsdelar eller komponenter som prissätts, och vid senare tidpunkter undersöker man produkterna individuellt och jämför delarna. Det är mycket viktigt att beståndsdelarna går att urskilja separat, att det går att kvantifiera deras kvalitet och effekt på produktens slutliga utförande, och att priserna finns tillgängliga vid olika tidpunkter. Denna metod skiljer sig från modellmetoden så till vida att man inte definierar någon idealmodell.

Timtaxor och genomsnittlig ersättning per timme: I vissa fall kan betalningen stå i relation till antalet arbetstimmar (exempelvis för en advokat) och inte till resultatet. I sådana fall kan timtaxan (priset per timme) användas som prisindikator. På samma sätt kan ersättningen per timme beräknas genom att man delar den totala omsättningen med antalet arbetstimmar.

Genomsnittlig ersättning per timme och timtaxor skiljer sig från inputmetoder så till vida att produktionsöverskottet och annan input, t.ex. de anställdas löner, ingår i omsättningen. I bägge metoderna återspeglas dock förändringar av arbetsvolymen per timme i prisändringar och inte i produktivitetsförändringar.

Metoden med genomsnittlig ersättning per timme lämpar sig bäst på en mycket detaljerad nivå, där man definierar produkten så detaljerat som möjligt och skiljer mellan olika typer av arbete.

Representantproduktmetoden: Termen används - framför allt för företagstjänster - när de producerande företagen ombeds att välja ut några produkter som är representativa för hela deras produktion. Priserna på dessa produkter följs över tiden, liksom produkternas egenskaper, för att övervaka eventuella kvalitetsförändringar.

3. A-, B- OCH C-METODER FÖR PRODUKTION UPPDELAT EFTER PRODUKTER

3.1. CPA D - Större utrustning

De viktigaste produkterna som avses här är fartyg, flygplan, tåg, oljeplattformar och maskiner för specialiserade branscher. Som C-metoder betraktas sådana metoder som helt bygger på att man fastställer input med hjälp av ojusterade kvantitetsindikatorer eller på att man fastställer ett enhetsvärde.

Metoder som bygger på modellmetoden eller komponentmetoden betraktas som A-metoder om de uppfyller de kriterier som anges i punkt 2.

Följande två alternativa metoder kan användas:

- Användning av internationella priser kan vara en B-metod om priserna kan anses vara representativa för medlemsstatens inhemska produktion (på den mest detaljerade produktnivån) och för handelsflödet över gränserna. Marknaderna måste vara konkurrenskraftiga, uppgifterna måste vara korrekt stratifierade och viktade, en lämplig metod för att justera förändringar i växelkursen måste användas och uppgifterna om utrikeshandel bör inkludera begagnad utrustning.

- Användning av specifika och hållbara metoder för kvalitetsjusteringar kan vara A- eller B-metoder beroende på bransch, även om de i idealfallet bör användas i kombination med en uppdelning av de större posterna i delkomponenter.

För fartyg kan modellmetoden vara en A-metod om villkoren i punkt 2 är uppfyllda.

För oljeplattformar är det en A-metod att använda komponentmetoden så att man kan identifiera plattformens olika moduler, förutsatt att kvalitetsjusteringar görs av dessa. Att prissätta komponenterna med justeringar för företagets marginaler och arbetsproduktivitet kan vara en B-metod, liksom att använda ett internationellt index för vissa typer av fartyg - stora fartyg som är byggda i moduler - med samma kännetecken som oljeplattformar.

För flygplan måste den använda metoden bygga på en noggrann stratifiering av branschen, ta hänsyn till de komplexa flödena i samarbetsprojekt och anpassas efter växelkursförändringar i de fall priserna anges i US-dollar. Här är det en A-metod att använda modellmetoden och komponentmetoden, och båda bör dra nytta av att kommersiella kunder dominerar på flygplansmarknaden.

Modellmetoden och kvalitetsjusteringar som bygger på tillvalspriser (genom beräkningar av marginalpriset för tillägg) är bägge A-metoder för tåg, förutsatt att stratifieringen åtminstone omfattar godsvagnar, personvagnar och lok samt de olika formerna av framdrivningsteknik.

För maskiner för särskilda ändamål är modellmetoden och komponentmetoden A-metoder, men lämpliga kvalitetsjusteringsmetoder kan användas direkt i de fall maskinerna inte är lämpade för en metod som bygger på indelning i mindre komponenter.

3.2. CPA 30.02 - Datorer och annan informationsbehandlingsutrustning

En A-metod är deflatering med hjälp av producentprisindex (PPI) där man använder en ändamålsenlig kvalitetsjusteringsprocess.

B-metoder är mindre ändamålsenliga PPI, dvs. med en kvalitetsjusteringsprocess som inte är lika ändamålsenlig.

En annan tänkbar B-metod är att använda information från Förenta staternas hedoniska prisindex för datorer, förutsatt att man kan visa att detta index är tillräckligt representativt för de inhemska priserna. Den bästa lösningen i detta fall är att använda den amerikanska prisbilden när det gäller datorer och använda den för att göra explicita kvalitetsjusteringar av de prisuppgifter som samlats in nationellt. En ändamålsenlig mekanism bör tillämpas för att ta hänsyn till olika allmänna prisändringar eller växelkursändringar.

Ersättningsmetoder, som att använda prisindex från andra elektroniska produkter bör klassificeras som C-metoder. Även metoder som bygger på enhetsvärden är C-metoder. Användning av ett prisindex som inte tar hänsyn till kvalitetsförändringar är också en C-metod.

3.3. CPA 45 - Byggnadsarbeten

Användning av inputindex för att deflatera produktionen betraktas som en C-metod. Volymmetoder (t.ex. att mäta antalet kubikmeter byggnadsarbeten eller antalet utfärdade bygglov) bör också betraktas som C-metoder.

Det finns en rad tänkbara metoder för att beräkna producentprisindex som kan betraktas som A- eller B-metoder:

För projekt som inte är byggnads- och anläggningsprojekt:

- Vid metoden med "faktiska priser" använder man uppgifter från verkliga projekt som genomförts under den aktuella perioden, eller justerar prisindex för anbud så att de passar den berörda perioden. Den kan betraktas som en A-metod förutsatt att de byggnadsarbeten som prissatts under olika perioder är direkt jämförbara eller om priserna är kvalitetsjusterade på lämpligt sätt när det finns skillnader i de byggnadsarbeten som jämförs. Metoden passar inte om projekten är unika.

- "Modellmetoden" om villkoren i punkt 2 är uppfyllda.

- Den "hedoniska metoden", med vilken man försöker fastställa kvaliteten på en byggnad på grundval av dess egenskaper och koppla dessa till priset, kan betraktas som en B-metod.

För byggnads- och anläggningsprojekt:

Dessa projekt är oftast stora och unika. Principerna i punkt 3.1 i denna bilaga för prissättning av unika produkter är tillämpliga i lika hög grad här, framför allt den som består av att spjälka upp ett projekt i en uppsättning mer mätbara komponenter. Att samla in detaljerade priser som en del av den administrativa kontrollen av kontrakt på offentliga byggnadsverk kan betraktas som en B-metod om uppgifterna är representativa.

För reparationer och underhåll:

En B-metod är att samla uppgifter om timkostnader eller anbudspris från entreprenörer för "standarduppdrag" och använda dem som prisindikatorer.

3.4. CPA 64 - Post- och telekommunikationstjänster

3.4.1. Postbefordran

Användning av ändamålsenliga och representativa PPI som tar hänsyn till kvalitetsförändringar betraktas som en A-metod. För att PPI ska anses vara ändamålsenliga och representativa bör de täcka hela skalan av tillhandahållna tjänster och ta hänsyn till eventuella rabatter.

PPI som inte täcker hela skalan av tjänster eller som inte tar hänsyn till kvalitetsförändringar betraktas som en B-metod. Enhetsvärdeindex för verkligt homogena produkter betraktas också som en B-metod. Volymindikatormetoder som bygger på detaljerade indikatorer för de många sorters tjänster som tillhandahålls, t.ex. antalet brev eller paket uppdelat på olika postbefordringsavgifter, är B-metoder.

Användningen av detaljerade konsumentprisindex (KPI) för att deflatera annan produktion än den som hushållen förbrukar kan vara en B-metod om man kan visa att prisutvecklingen är densamma för hushåll och företag. Användning av detaljerade KPI för företagsköp i de fall det är känt att företagen får rabatter eller köper en annan sorts produkter än hushållen betraktas som en C-metod.

3.4.2. Telekommunikationstjänster

Deflatering av produktionen med hjälp av kvalitetsjusterade PPI betraktas som en A-metod. Användningen av PPI i de fall där de inte har exakt samma täckning som produkterna eller där det inte finns någon kvalitetsjustering är en B-metod. Enhetsvärdeindex för produkter som är helt homogena betraktas också som en B-metod. Användning av volymindikatorer som återspeglar hela produktionen är en B-metod.

Användning av detaljerade KPI för att deflatera annan produktion än den som förbrukas av hushållen kan vara en B-metod, om man kan visa att prisutvecklingen är densamma för hushåll och företeg. Att använda detaljerade KPI för företagsköp i de fall det är känt att företagen får rabatter eller köper en annan sorts produkter än hushållen betraktas som en C-metod.

3.5. CPA 65 - Finansförmedling, utom försäkrings- och pensionsfondstjänster

3.5.1. Indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (FISIM)

Eftersom det rent teoretiskt inte går att direkt registrera priser eller kvantiteter som är verkligt representativa för FISIM-produktionen förefaller det för närvarande vara omöjligt att fastställa en lämplig A-metod för FISIM. Därför måste metoder för att mäta FISIM i fasta priser baseras på konventioner, precis som metoderna för att mäta FISIM i löpande priser. Hittills finns det i princip två metoder för att deflatera FISIM som bägge betraktas som B-metoder.

Den första metoden är att utarbeta detaljerade volymindikatorer, som måste täcka den verksamhet som genererar FISIM. Några tänkbara indikatorer är antalet bankkonton, antalet ut- och inlåningar och värdet på dem, checkhanteringens omfattning osv. Men skillnaden är stor mellan företagsmarknaden och konsumentmarknaden, och den måste återspeglas genom olika volymindikatorer för de två marknaderna. Värdet av FISIM måste fördelas på olika aktiviteter för att man ska kunna väga aggregeringen av volymindikatorerna.

Den andra metoden är att tillämpa räntemarginaler på basperioden för ut- och inlåning på utlånings- och inlåningsstockarna, som skrivs upp till basperiodspriser (varvid ett allmänt prisindex används, t.ex. den implicita prisdeflatorn för slutlig inhemsk efterfrågan), i enlighet med rådets förordning (EG) nr 448/98(1). Denna metod tar inte hänsyn till kvalitetsförändringar i de tjänster som tillhandahålls. Man måste deflatera utlånings- och inlåningsstockarna med ett allmänt prisindex för att inte prisförändringar ska påverka stockarna. Godtagbara prisindex är främst BNP-deflatorn, därefter deflatorn för den slutliga inhemska efterfrågan och det totala konsumentprisindexet.

3.5.2. Annan finansförmedling än FISIM

När de fakturerade tjänsterna har olika priser är det en A-metod att som deflator använda ett kvalitetsjusterat avräkningsprisindex av en representativ uppsättning av dessa tjänster. För att betraktas som representativa måste prisindexen täcka större delen av de fakturerade tjänsterna. I de fall där verksamheten är mycket heterogen (affärsbanker, investeringsbanker och sparbanker fungerar inte på samma sätt) måste tjänsterna väljas ut för varje part på marknaden för att betraktas som representativa. Att inte ta hänsyn till dessa skillnader är en B-metod. Paketpris på produkter kan ingå om de innehåller tjänster som är likartade för hela marknaden. När detta inte är fallet är det lämpligt att använda en hedonisk metod eller en modellmetod för att jämföra paketpriserna. Att använda detaljerade volymindikatorer som på ett korrekt sätt återspeglar produktionen betraktas som en B-metod.

För värderelaterade avgifter kan man utarbeta prisindex som återspeglar både förändringar i den debiterade procentsatsen och förändringar av värdet för de bakomliggande tillgångarna (lagerstock eller flöde) som procentsatsen tillämpas på. Detta är en A-metod. Användning av volymindikatorer som korrekt återspeglar produktionen betraktas som B-metoder. Nedan följer några exempel på lämpliga volymindikatorer för olika produkter:

- För överföring av medel (betalningar m.m.) är antalet överföringar eller en volymindikator som baseras på de överförda beloppen en B-metod.

- För penningmarknadsfonder är det en lämplig volymindikator att deflatera det förvaltade kapitalet med ett allmänt prisindex (som beskrivs i punkt 3.5.1).

När det gäller finansiell leasing kan leasingpriset bestå av både serviceavgifter och FISIM. När det går att skilja på serviceavgifter och FISIM kan serviceavgifterna deflateras med hjälp av adekvata prisindex (A-metod). Men användning av avräkningsprisindex för att deflatera output av den totala leasingen bör betraktas som en C-metod, eftersom den inte gör det möjligt att korrekt mäta output av FISIM. Att deflatera värdet av de utestående fordringarna med hjälp av ett allmänt prisindex (se avsnitt 3.5.1) kan vara en lämplig volymindikator för en B-metod. I detta fall är kvalitetsförändringar kopplade till kvaliteten på de leasingtjänster som tillhandahålls och inte till kvalitetsförbättringar i baskapitalet.

Produktionspriser eller volymindikatorer som återspeglar ett begränsat urval finansiella produkter eller tjänster, input-metoder eller användning av ett allmänt prisindex är C-metoder.

3.6. CPA 66 - Försäkrings- och pensionsfondstjänster utom obligatorisk socialförsäkring

Det verkar vara omöjligt att genomföra ett system med deflatering av försäkringstjänster på grundval av statistik över produktionspriser. Främst därför att man inte direkt kan registrera priser eller kvantiteter som verkligen är representativa för produktionen. Av den anledningen är en A-metod inte möjlig.

En volymindikatormetod där man använder detaljerade indikatorer, som förvärv och förvaltning av försäkringar och förvaltning av ersättningskrav, är en B-metod. En sådan metod (som ibland kallas direktjänstmetod) kräver mycket detaljerade indikatorer som tar hänsyn till förändringar i produktutbudet.

Att använda försäkringspremier som justerats för skadebetalningar och deflaterats med hjälp av ett allmänt prisindex (se punkt 3.5.2) är också en B-metod.

För andra försäkringar än livförsäkringar är antalet försäkringar, fördelat på produkt (hushåll, motorfordon, ansvar mot tredje man osv.) och typ av köpare, också en lämplig volymindikator (B-metod). För livförsäkringar och pensionsfonder är detta en C-metod.

3.7. CPA 67 - Stödtjänster till finansförmedling

När man använder fasta avgifter, och det finns separata priser för en viss fakturerad tjänst, är output av löpande priser som deflaterats med hjälp av PPI en A-metod, om kvalitetsförändringarna återspeglas. Om de inte gör det är det en B-metod.

För tjänster som betalas med värderelaterade avgifter är användning av volymindikatorer en B-metod. Dessa volymindikatorer kan omfatta antalet transaktioner uppdelat efter värdeklasser eller deflaterade transaktionsbelopp. För stödtjänster till försäkringar är det en B-metod att använda volymindikatorer som bygger på antalet försäkringsbrev fördelade efter typ eller på bruttopremier som deflateras med hjälp av ett prisindex för bruttopremier.

3.8. CPA 70 - Fastighetstjänster

För arvoderade tjänster där arvodet är en procentsats av ett fastighetspris, bör ett korrekt/adekvat prisindex kombinera förändringar av procentsatsen med förändringar av fastighetspriserna. Detta betraktas som en A-metod. I stället för att följa de faktiska priserna kan fastighetsmäklarna uppmanas att ange ett försäljningspris för en standardbostad. Denna modellmetod kan också vara en A-metod, om kriterierna som nämns i punkt 2 i denna bilaga uppfylls.

Närmevärden (B-metoder) kan vara att använda ett prisindex för investeringar i nya bostäder eller ett index baserat på fastighetsvärden (bostadspriser).

En sämre B-metod är att använda antalet sålda bostäder eller antalet transaktioner registrerade hos notarie, om man gör en indelning efter typ av bostad (t.ex. storlek).

Beträffande uthyrning av bostadsfastigheter finns det ofta information om KPI (A-metod). För uthyrning av andra fastigheter än bostadsfastigheter är det en A-metod att använda PPI på basis av exempelvis hyran per kvadratmeter kontorsyta, förutsatt att det finns tillräckligt detaljerade uppgifter om olika typer av fastigheter och deras kvalitet.

Att använda volymindikatorer som rör volymen på beståndet av bostadsfastigheter eller andra fastigheter kan vara en B-metod. I detta fall kan det bli nödvändigt att justera efter förändringar i förhållandet mellan hyresbostäder och ägarbebodda bostäder.

Att approximera prisförändringar för andra fastigheter än bostadsfastigheter är en C-metod, om man inte kan visa att antagandet är realistiskt.

3.9. CPA 71 - Uthyrning av fordon och maskiner utan bemanning samt av hushållsartiklar och varor för personligt bruk

En A-metod för dessa tjänster är att samla in de faktiska uthyrningspriserna. För tjänster som tillhandahålls på kontraktsbasis måste man kontrollera förändringarna över tiden. Uppmärksammas bör att kvalitetsförändringar hos den hyrda varan (inte bara av uthyrningen) också bör återspeglas i uthyrningsvolymen. För unika tjänster är det också en A-metod att använda modellpriser som uppfyller kriterierna i punkt 2 i denna bilaga.

När det gäller tjänster enbart till hushållet finns det ofta information om KPI, och i så fall är användning av KPI, justerat efter baspriser, en A-metod för att deflatera produktionen. I de fall där tjänsterna erbjuds både företag och hushåll är det en B-metod att använda KPI för att deflatera produktionen.

Om det inte går att registrera priset för uthyrningen betraktas prisindex av den faktiska produkten som en B-metod.

3.10. CPA 72 - Databehandlingstjänster m.m.

För programvara är det en A-metod att deflatera med hjälp av ett adekvat PPI. Det är mycket viktigt med en adekvat (exempelvis hedonisk) kvalitetsjusteringsprocess.

Att använda mindre lämpliga PPI är en B-metod. Det är också en B-metod att använda USA-index för programvara, justerat efter växelkurseffekterna eller olika generella prisförändringar. Man måste dock beakta de olika tidpunkterna för spridning av ny programvara i Förenta staterna och Europa.

Deflatering av produktionen med hjälp av ett KPI för programvara är en C-metod.

För skräddarsydda tjänster (konsulttjänster avseende både maskin- och programvara) kan man tänka sig en metod som bygger på representantproduktmetoden (se punkt 2). Det kan vara en A-metod. En annan A-metod kan vara en metod som bygger på modellmetoden, om villkoren i punkt 2 uppfylls. Resultatet av modellmetoden kan användas som närmevärde för priset på egenproducerad programvara (B-metod), om man kan visa att den egenproducerade programvaran också kunde ha tillverkats av ett externt företag.

För uthyrning av programmerartjänster på daglig basis kan timtaxor användas som en B-metod.

Med tanke på att kvalitetsförändringar kan ske olika snabbt är det en C-metod att använda ett index för maskinvaror för att deflatera programvara.

3.11. CPA 73 - Forskning och utveckling

Det finns ingen A-metod för forskning och utveckling (FoU). Det är inte heller någon mening med att samla in faktiska produktionspriser från t.ex. forskningsinstitut eller att använda "standardpriser", eftersom man inte på ett meningsfullt sätt kan prissätta samma FoU-produktion vid två på varandra följande tidsperioder.

För marknadsinriktad produktion är timtaxor eller genomsnittlig ersättning per timme (se punkt 2) B-metoder.

Den icke-marknadsinriktade delen av FoU är produktion av kollektiva tjänster (se ENS 95, punkt 3.85). Se punkt 3.13 i CPA 75 för en definition av A-, B- och C-metoder för kollektiva tjänster.

3.12. CPA 74 - Andra företagstjänster

3.12.1. CPA 74.11 - Juridiska tjänster

För de standardtjänster som huvudsakligen riktar sig till hushållen, t.ex. upprättande av kontrakt för att köpa hus, testamenten samt äktenskapsförord (notarietjänster) finns det ofta fastställda avgifter som normalt täcks av KPI. Ett index som följer dessa avgifter kan betraktas som en A-metod. Dessutom är det en B-metod att samla in volymindikatorer (antal upprättade kontrakt m.m.) för dessa standardtjänster, om man inte kan finna ett sätt att justera dessa indikatorer med hänsyn till kvalitetsförändringar.

En del av produktionen av juridiska tjänster är kopplad till fastighetskostnader eftersom den ingår i överlåtelsekostnaderna vid fastighetsköp. Det innebär att ett prisindex eller volymindex som är kopplat till dessa fastigheter kan användas som närmevärde för den juridiska tjänstens pris eller omfattning. I de fall en fast avgift tas ut räcker det att följa förändringarna i avgift över tiden. Om avgiften är en procentsats av fastighetspriset bör prisindex vara en kombination av förändringar i provisionssatsen och förändringar i fastighetspriset. I bägge fallen är det en B-metod eftersom kvalitetsförändringar är svåra att fastställa.

För tjänster som riktar sig till företag finns det två grundläggande prismekanismer: advokater kan anlitas per timme eller till en fast avgift som baseras på ett kontrakt. I det första fallet kan timtaxor eller genomsnittlig ersättning per timme användas som B-metoder. I det andra fallet (tjänster mot en fast avgift baserad på ett kontrakt) är det en A-metod att nära följa kontraktspriserna, dvs. använda representantproduktmetoden (se punkt 2), om de olika typerna av kontrakt är homogena. Det kan också gå bra med en modellmetod, förutsatt att kriterierna i punkt 2 uppfylls.

3.12.2. CPA 74.12 - Redovisning och bokföring, revision; skatterådgivning

A-metoden för redovisningstjänster är att utarbeta deflatorer på grundval av kontraktspriserna för ett urval av de viktigaste tjänsterna som revisorer tillhandahåller inom ramen för ett kontrakt, t.ex. genom att använda representantproduktmetoden (se punkt 2). Man måste regelbundet följa upp de prissatta tjänsterna för att säkerställa att extern påverkan, som förändringar i redovisningsstandarder eller i lagstadgade redovisningskrav (t.ex. för skattedeklarationer), inte leder till betydande förändringar av den uppmätta produktionen eller till förändringar av produktionskvalitet. Att använda modellmetoden kan också vara en A-metod.

Användning av kvantitetsindikatorer som antalet registrerade skattedeklarationer (som klassificeras efter några huvudgrupper) är en B-metod för delar av branschen. Användning av timtaxor eller genomsnittlig ersättning per timme är också en B-metod, eftersom den inte tar hänsyn till produktivitetsförändringar.

3.12.3. CPA 74.14 - Konsulttjänster avseende företags organisation, information o.d.

En A-metod för dessa tjänster är insamling av faktiska kontraktspriser. Man måste kontrollera kvalitetsförändringar i kontrakten över tiden.

Insamling av modellpriser är ett alternativ till insamling av faktiska priser, och metoden är en A-metod om den uppfyller kriterierna i punkt 2.

För tjänster som utförs på grundval av timersättning kan timtaxor eller genomsnittlig ersättning per timme användas som B-metod.

Att som närmevärde använda ett faktiskt producentprisindex för såväl juridiska tjänster som redovisning och bokföring, revision och skatterådgivning är en B-metod, på grund av gemensamma kostnadsfaktorer för dessa olika tjänster.

3.12.4. CPA 74.15 - Holdingbolags managementtjänster

På grund av att denna kategori av tjänster är så speciell finns det ingen A-metod för den. Som ett undantag till den allmänna regeln innebär en B-metod att man tillämpar en detaljerad input-metod på samma sätt som för kollektiva tjänster (se punkt 3.13).

3.12.5. CPA 74.2 - Arkitekttjänster, tekniska konsulttjänster o.d.

Modellmetoden är en A-metod om villkoren i punkt 2 uppfylls.

Att använda timtaxor eller genomsnittlig ersättning per timme betraktas som en B-metod. För mineralutvinning kan man använda ett volymmått, t.ex. antalet provborrningar, eller den undersökta ytan, även om det måste delas upp i mineraltyper och utvinningsmetod för att det ska betraktas som en B-metod.

3.12.6. CPA 74.4 - Reklamtjänster

Reklamtjänster består av två inbördes olika och viktiga tjänster. De är "placering", dvs. försäljning av reklamutrymme oavsett medium, och "reklamskapande", som inte omfattar kostnader för filmproduktion eller fototjänster.

A-metoden för placering är att samla in faktiska kontraktspriser, med hjälp av uppgifter om priset per sekund för tevereklam, kostnaden för en halv sida reklam i en dagstidning, priset för en kvadratmeter affischyta eller priset för en "knapp" på en webbplats. Det är viktigt att beakta antalet personer som ser reklamen som en kvalitetsaspekt. Man bör åtminstone försöka justera uppgifterna med hänsyn till att antalet tittare varierar efter sändningstiderna. Modellmetoden är också en A-metod, om villkoren i punkt 2 är uppfyllda. Kvantitetsmått kan också användas, men man måste fastställa dem på en mycket detaljerad och representativ nivå och ta hänsyn till kvalitetsförändringar för att det ska vara en A-metod.

För reklamskapande är kontraktspriser en A-metod, men när man tolkar de insamlade priserna måste man se till att de inte omfattar produktionskostnader. En modellmetod kan också betraktas som en A-metod, om kriterierna i punkt 2 är uppfyllda. Timtaxor eller genomsnittlig ersättning per timme är B-metoder.

3.12.7. CPA 74.5 - Arbetsförmedling och rekrytering

I de fall där den anställde betalas av rekryteringsföretaget är metoder som baseras på lönenivåindex för den uthyrda personalen B-metoder. En A-metod bör omfatta produktivitets- och kvalitetsjusteringar och även återspegla de administrativa kostnader som rekryteringsföretaget tar betalt för. Kontraktspriser som omfattar prisuppgifter för specifika arbetstagargrupper är en A-metod, om vederbörlig hänsyn tas till kvalitetsförändringar. Modellmetoden kan också vara en A-metod, om kriterierna i punkt 2 är uppfyllda.

I de fall där en procentsats av lönen tillämpas gäller metoderna och klassificeringarna ovan, men de måste kombineras med information om denna procentsats. Om information om procentsatser inte finns tillgänglig kan användningen av lönenivåindex betraktas som en B-metod.

3.12.8. CPA 74.6 - Detektiv- och bevakningstjänster; säkerhetstjänster

A-metoden här är att samla in faktiska kontraktspriser. De tjänster som erbjuds i dessa kontrakt måste noga följas upp för att man ska kunna kontrollera eventuella kvalitetsförändringar. Modellmetoden är också en A-metod om villkoren i punkt 2 uppfylls.

För de tjänster som utförs på basis av en timersättning kan timtaxor eller genomsnittlig ersättning per timme användas som B-metod.

Användbara volymindikatorer för säkerhetstjänster kan vara antalet mantimmar övervakning eller bevakning och antalet fall eller kunder som en privatdetektiv har. Om dessa volymindikatorer är tillräckligt adekvata kan de vara en B-metod.

3.12.9. CPA 74.7 - Rengöring och sotning

För hushållstjänster som fönsterputsning och sotning kan man använda konsumentprisinformation som en A-metod för hushållens förbrukning och som en B-metod för insatsförbrukning.

För rengöringstjänster kan man använda kontorsytan (i kvadratmeter) eller liknande indikatorer. Om dessa uppgifter inte är tillgängliga kan man anta att den mängd rengöringsarbete som ska utföras står i proportion till den sammanlagda kontorsytan. Man kan också göra andra liknande antaganden.

3.12.10. Övriga tjänster i CPA 74

De tjänster i CPA 74 som inte uttryckligen räknas upp i punkt 3.12.1-3.12.9 kan klassificeras i A-, B- och C-metoder i enlighet med de allmänna kriterier för ändamålsenliga metoder som anges i kommissionens beslut 98/715. Metoder som bygger på faktiska (kontrakts-)priser eller standardpriser (i enlighet med villkoren i punkt 2) är normalt A-metoder. Om tjänsterna betalas per timme kan timtaxor eller genomsnittlig ersättning per timme vara B-metoder. Volymindikatorer som är representativa för tjänsteproduktionen kan också vara B-metoder. Input-metoder är C-metoder.

3.13. CPA 75 - Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring

Individuella tjänster

När det gäller individuella tjänster är det bara metoder som mäter produktionen som uppfyller kriterierna för A- och B-metoder. Input-metoder är C-metoder.

En metod som bygger på volymindikatorer är en A-metod om indikatorerna uppfyller följande kriterier:

- De ska omfatta endast de tjänster som producenten tillhandahåller för externa avnämare. Verksamhet som ligger vid sidan om den huvudsakliga produktionen ska inte tas med i beräkningen.

- De ska viktas efter kostnaderna för varje produktionstyp under basåret.

- De ska definieras så detaljerat som möjligt.

- De ska kvalitetsjusteras.

Om kriterierna inte uppfylls helt, t.ex. om detaljnivån kan förbättras eller om de inte tar hänsyn till kvalitetsförändringar, är det en B-metod. Det är en C-metod om man använder en volymindikator som inte mäter produktionen utan input, verksamheten eller resultatet (såvida inte resultatet kan tolkas som kvalitetsjusterad produktion) eller om produktionens omfattning inte är representativ.

Kollektiva tjänster

De flesta tjänster i CPA 75 är kollektiva tjänster. Klassificeringen av kollektiva tjänster är i stort sett densamma som för individuella tjänster, med två viktiga undantag som beror på svårigheten att definiera produktion av kollektiva tjänster:

- Inputmetoder är B-metoder för kollektiva tjänster.

- Användning av volymindikatorer för verksamheten är en B-metod.

Användningen av en enda volymindikator för input är inte en B-metod. Om inputmetoderna används bör man skatta volymen för varje input för sig, och ta hänsyn till kvalitetsförändringar av input, särskilt till de anställdas löner.

Inga ytterligare produktivitets- eller kvalitetsjusteringar bör göras av den totala volymen kvalitetsjusterad input.

3.14. CPA 80 - Utbildning

Alla A- eller B-metoder bör uppfylla följande allmänna kriterier:

- Fullständig eller nästan fullständig täckning.

- Stratifiering i åtminstone följande kategorier: förskola, lågstadium, mellanstadium och högstadium, gymnasium (teoretiskt eller praktiskt), högre utbildning (högskola eller annan högre läroanstalt) och annan utbildning. Högskolekurser och liknande bör stratifieras efter ämne (man bör t.ex. skilja naturvetenskapliga och medicinska studier från humanistiska).

Marknadstjänster - Det är en A-metod att deflatera produktionen med hjälp av lämpligt PPI för varje typ av utbildningstjänst. Prisindex bör ta hänsyn till kvaliteten hos den tillhandahållna tjänsten, och man måste kontrollera att baspriser används (dvs. inklusive eventuella rabatter).

Det är en B-metod att använda ändamålsenligt KPI, som korrigeras efter värderingen till baspriser och återspeglar kvaliteten hos den tillhandahållna tjänsten.

Om dessa metoder inte finns tillgängliga för marknadstjänster kan man använda de A- och B-modeller för volymindikatorer som beskrivs nedan för icke-marknadstjänster. Alla input-baserade metoder betraktas som C-metoder.

Icke-marknadstjänster - Eftersom det inte finns några priser är den enda A-metoden för icke-marknadsinriktad produktion att använda "elevtimmar", som kvalitetsjusterats vid behov, med samma stratifiering som ovan.

Man kan använda antalet elever som närmevärde för elevtimmar, om man kan visa att antalet timmar som eleverna får undervisning är tillräckligt stabilt. Metoden rekommenderas för högskole- och distansutbildning.

Alla input-baserade metoder är C-metoder, liksom alla metoder som inte tillämpar minimikrav på stratifiering, eller som inte täcker området fullständigt. Antalet lärartimmar är också en C-metod.

3.15. CPA 85 - Hälso- och sjukvård, sociala tjänster, veterinärtjänster

3.15.1. CPA 85.11 Sluten sjukvård

Marknadsproduktion

Deflatering av sjukhusens marknadsproduktion med hjälp av adekvata PPI är en A-metod. Användning av KPI är också en A-metod om priserna redovisas brutto utan eventuella återbetalningar och index justeras efter baspriser (om det finns rabatter på produkterna). Om priserna redovisas netto är det en C-metod att använda KPI. Användning av ett mindre ändamålsenligt PPI är en B-metod.

Metoder som bygger på volymindikatorer och klassificerade som A- eller B-metoder nedan går också att använda på marknadsproduktion.

Icke-marknadsproduktion

Man måste skilja på de olika typerna av sluten sjukvård i CPA 85.11 för att kunna ta hänsyn till de olika tjänsternas varierande grad av komplexitet. Alla input-metoder är C-metoder.

a) Vård till inlagda patienter på allmän- och specialistsjukhus

Användning av helt kvalitetsjusterade volymindikatorer som bygger på klassificering av diagnosrelaterade grupper (DRG) är en A-metod.

Det är en B-metod om bara förändringar i sammansättningen av behandlingar efter DRG omfattas.

Metoder där man använder den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD) för att klassificera utskrivningar kan också vara en B-metod, om man registrerar diagnoserna på en mycket detaljerad nivå och på lämpligt sätt viktar dem efter kostnaderna.

Användning av grova volymindikatorer, t.ex. enbart antalet utskrivningar, klassificeras som en C-metod.

b) Vård på psykiatriska kliniker

Även här är det en A-metod att använda detaljerade indikatorer som bygger på DRG, är helt kvalitetsjusterade och på lämpligt sätt viktade efter kostnaderna.

Användning av endast delvis kvalitetsjusterade indikatorer som bygger på DRG är en B-metod. En något mindre tillförlitlig metod, som ändå är en B-metod, är att använda antalet vårddagar (antal dagar som patienten varit inlagd på sjukhus) fördelade efter vårdnivå och viktade med hjälp av representativa kostnadsuppgifter.

Output-metoder som inte skiljer på de olika vårdnivåerna klassificeras som C-metoder.

c) Vård på rehabiliteringskliniker

Användning av DRG där man till fullo beaktar kvalitetsförändringar är en A-metod.

Om man endast delvis tar hänsyn till kvalitetsförändringar klassificeras användning av volymindikatorer som bygger på DRG som en B-metod. Detsamma gäller om man använder antalet vårddagar fördelade efter vårdnivå. Om man kan visa att de olika rehabiliteringstjänsterna är relativt homogena kan användning av antalet vårddagar godkännas som en B-metod.

d) Sjuksköterskevård (under läkares överinseende)

Användning av kvalitetsjusterade vårddagar fördelade efter vårdnivå är en A-metod (och rekommenderas). Olika vårdnivåer kan registreras direkt genom systematisk klassificering eller indirekt genom gruppering av institutioner som tillhandahåller samma vårdnivå.

Användning av ojusterade vårddagar fördelade efter vårdnivå är en B-metod. I de fall där tjänsterna är relativt homogena kan det räcka med antalet vårddagar för att det ska vara en B-metod.

3.15.2. CPA 85.12 Öppen hälso- och sjukvård

Marknadsproduktion

Användning av PPI är en A-metod. Användning av KPI är också en A-metod, förutsatt att priserna redovisas brutto utan eventuella återbetalningar. Om priserna redovisas netto efter återbetalningar är användning av KPI en C-metod. Alla icke marknadsinriktade produktionsmetoder som klassificeras som A- eller B-metoder nedan är också lämpliga.

Icke-marknadsproduktion

Det är viktigt att skilja på vård av allmänläkare och vård av specialistläkare.

a) Vård av allmänläkare

Det är en A-metod att använda antalet konsultationer fördelade efter typ av behandling, justerat med hänsyn till kvalitetsförändringar. Om man gör viktningar efter närmevärde eller endast delvis kvalitetsjusterar antalet konsultationer fördelade efter behandlingstyp är det en B-metod. Enbart antalet konsultationer kan också godkännas som en B-metod om de olika behandlingstyperna är tillräckligt homogena med hänsyn till resursbehoven (liknande kostnadsviktning).

b) Vård av specialistläkare

Antalet förstagångsbesök uppdelat i typ av specialistläkare och behandlingstyp, kvalitetsjusterat och viktat efter kostnaderna, är en A-metod. Samma indikator utan kvalitetsjusteringar är en B-metod. Om det inte går att göra en distinktion efter behandlingstyp är antalet förstagångsbesök en lämplig indikator. Under dessa omständigheter betraktas det sammanlagda antalet besök som en B-metod. För att det ska vara en B-metod måste man skilja mellan specialisterna.

3.15.3. CPA 85.13 Tandvård

De flesta tandvårdstjänster är marknadstjänster. Det är en A-metod att använda KPI justerat efter baspriser och kvalitetsförändringar. Man måste registrera bruttopriserna och KPI måste beräknas på tillräckligt detaljerad nivå. Om priserna registreras netto är det en C-metod att använda KPI. Att använda ett kvalitetsjusterat antal behandlingar indelade efter behandlingstyp är en volymindikator som uppfyller kraven för en A-metod. Liksom när det gäller specialistläkare kan man anta att antalet förstagångsbesök motsvarar antalet avslutade behandlingar.

Antalet förstagångsbesök uppdelade efter behandlingstyp (utan justeringar för kvalitetsförändringar) är en B-metod. Om det inte går att göra en distinktion efter behandlingstyp är det meningslöst att räkna med enbart förstagångsbesök. Under dessa omständigheter betraktas det sammanlagda antalet konsultationer (besök) som en B-metod.

3.15.4. CPA 85.14 Annan hälso- och sjukvård och CPA 85.15 veterinärtjänster

Nästan alla dessa tjänster är marknadstjänster, och därför bör man använda tillämpliga delar av KPI. Om en justering av basbriserna görs är det en A-metod, om inte är det en B-metod.

3.15.5. CPA 85.31 Omsorg och sociala tjänster med boende

För marknadsproduktion är deflatering med en tillämplig del av KPI (justerad efter baspriser) en A-metod. Antalet vårddagar fördelat efter typ av institution och till fullo justerat efter kvalitetsförändringar uppfyller också kraven för en A-metod.

Om man inte gör några kvalitetsjusteringar är det en B-metod. Också det sammanlagda antalet vårddagar kan klassificeras som en B-metod.

3.15.6. CPA 85.32 Omsorg och sociala tjänster i öppenvård

Om dessa tjänster är marknadstjänster är det en A-metod att använda en tillämplig del av KPI justerad efter baspriser. Utan en sådan värdejustering av KPI är det en B-metod.

Antalet personer som får vård uppdelat efter vårdnivå är en A-metod för icke marknadsinriktad produktion. Att använda det sammanlagda antalet personer som får vård betraktas som en B-metod.

3.16. CPA 90 - Avloppsrening, avfallshantering, renhållning o.d.

Det är en A-metod att använda lämpligt PPI, när det finns ett sådant, och volymindikatorer för produktionen (t.ex. ton insamlat avfall) justerade efter vissa kvalitetsegenskaper i tjänsten, t.ex. om insamling och behandling av speciella avfall (giftigt avfall m.m.).

Det är en B-metod att använda detaljerade KPI för både hushållens och företagens förbrukning (när prisutvecklingen för företagstjänster är densamma som för hushållstjänster). För icke marknadsinriktade tjänster betraktas användning av volymindikatorer för produktionen som en B-metod om dessa indikatorer har en god täckning och är tillräckligt detaljerade.

3.17. CPA 91 - Intressebevakning; religiösa samfunds tjänster

A-metoden här är att skaffa sig detaljerad information om de tjänster som faktiskt tillhandahålls för medlemmar, uppdelade i detalj och viktade efter kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten. En yrkesorganisation som erbjuder medlemmarna juridisk rådgivning, konferenser, examinations- och ackrediteringstjänster kan lämna information om alla dessa aktiviteter. En religiös organisation kan lämna information om hur många som deltagit i gudstjänster och antalet gudstjänster.

B-metoden är att använda antalet medlemmar som närmevärde för produktionen, men man måste registrera de olika kategorierna av medlemmar om de är berättigade till markant olika tjänster. Dessutom måste det klart framgå att medlemmarnas genomsnittliga utnyttjande av tjänsterna inte varierar signifikant från år till år.

3.18. CPA 92 - Rekreations-, kultur- och sporttjänster

Tjänster som riktar sig till en publik

A-metoden för tjänster som enbart riktar sig till hushåll är att deflatera värdet av de sålda biljetterna med hjälp av detaljerade KPI-serier som är justerade efter baspriser. Man måste ta hänsyn till rabatterade biljetter och andra komponenter som har en signifikant inverkan på kvaliteten (t.ex. gratisprogram eller telefonbokningar).

B-metoden här är att använda KPI för tjänster som också erbjuds företagen (om man kan visa att det rör sig om ett rimligt antagande), eller att som volymindikator använda antalet sålda biljetter uppdelade i typer av platser och föreställningar. Om det saknas uppgifter om biljetterna kan antalet föreställningar användas som B-metod.

Bibliotekstjänster

A-metoden för bibliotek är att kombinera produktionsuppgifter om utlåning (uppdelade i större kategorier) med uppgifter om besök, justerade efter kvalitetsfaktorer som utbudet av tillgänglig referenslitteratur. Denna kombination uppnås bäst om man använder sig av kostnadsviktning. Alla tillhandahållna marknadstjänster måste mätas efter försäljningsvärdet deflaterat med ett tillämpligt prisindex.

B-metoden för bibliotek är att använda uppgifter om utlåning (uppdelade i större kategorier) som en indikator på bibliotekets sammanlagda output.

Spel- och vadhållningstjänster

A-metoden för spel- och vadhållningstjänster är att direkt deflatera uppgifter om avgifterna för tjänsten med ett prisindex för dessa tjänster, och i förekommande fall justera dem efter kvalitetsförändringar.

B-metoden för vadhållning är att använda antalet vad som en volymindikator. Man bör skilja mellan alla typer av vadslagningsmedier (telefon, Internet, affärer) och i idealfallet mellan de olika typerna av spel, och vikta dem efter antalet vadslagningar under basperioden. B-metoden för casinon är att använda uppgifter om antalet besökare.

Produktion och framkallning av film-, radio- och teveprogramtjänster

B-metoder för film-, teve- och radioproduktion är att samla in prisuppgifter för vissa modellprodukter (t.ex. en halvtimme inhemsk tevekomedi eller en timme radiodokumentär) eller att använda kvantitetsuppgifter om programplanering uppdelade på större kategorier program och viktade efter sin andel av den sammanlagda programplaneringen.

Nyhetsbyråer

A-metoden är att använda en modellmetod baserad på abonnemang på en nyhetsservice. Modellmetoden bör överensstämma med de allmänna principerna i punkt 2 i denna bilaga.

B-metoden för nyhetsbyråer är att använda sådana kvantitets- och kvalitetsindikatorer som byråerna själva använder för att mäta produktionen, förutsatt att de rimligen kan jämföras inom branschen och att definitionen av dem står fast från en period till en annan.

Sportanläggningar

A-metoden här är att använda detaljerade KPI-uppgifter justerade efter baspriser eller att använda antalet sålda biljetter uppdelat efter typ av biljett och, om möjligt, typ av aktivitet. Vissa justeringar bör göras med hänsyn till kvaliteten på anläggningarna, och antalet betalande åskådare bör mätas separat från antalet deltagare.

B-metoden är att använda sålda biljetter som inte delats upp tillräckligt för att återspegla de olika typerna av tjänster, eller som använder detaljerade KPI-uppgifter som inte är helt representativa för aktiviteterna.

3.19. CPA 93 - Annan service

Detta område täcker en mycket lång rad tjänster, och de viktigaste av dem kommenteras nedan.

Tvätteritjänster

För hushållen kan KPI-uppgifter om dessa tjänster finnas tillgängliga (kostnader för att använda en tvättomat och för kemtvätt av standardartiklar). För företagstjänster finns det ofta ett kontrakt, och lämpliga volymindikatorer kan vara antalet kilo tvätt eller antalet "standardmaskiner" med tvätt. Användning av KPI och volymuppgifter betraktas som B-metoder.

Hårvård

Denna produkt erbjuds nästan uteslutande hushållen och registreras med KPI. Den bästa metoden är att använda ett "standardpris", som bygger på en representativ standardprodukt som schamponering och klippning. Användning av KPI-uppgifter är en A-metod om de justeras efter baspriserna.

Begravningstjänster

Denna produkt erbjuds uteslutande hushållen och registeras med KPI. Standardprodukter finns tillgängliga i branschen, vilket innebär att prissättningen är okomplicerad. Användning av KPI-uppgifter är en A-metod om de justeras efter baspriserna.

Övrig service

Detta begrepp täcker en rad tjänster, av vilka de flesta levereras som standardprodukter (t.ex. skönhetsbehandlingar, kontakt- och äktenskapsförmedlingar, astrologer, prostituerade). De kan prissättas vid olika tidpunkter och ett prisindex kan utarbetas. Användning av dessa standardprodukter är en A-metod om man tar hänsyn till alla kvalitetsaspekter, i annat fall är det en B-metod.

4. A-, B- OCH C-METODER FÖR NÅGRA TRANSAKTIONSKATEGORIER

4.1. Insatsförbrukning

En A-metod för att deflatera insatsförbrukning uppfyller följande kriterier:

- Deflateringen sker produktvis.

- Inhemsk produktion och importerad produktion deflateras var för sig.

- Man använder antingen faktiska prisuppgifter för insatsförbrukning eller, för inhemsk produktion, den A-metod som har fastställts för varje produkt (med beaktande av de olika värderingsgrunderna) och för importerade produkter den A-metod som beskrivs i punkt 4.2.

Vid användning av B-metoder lyckas man inte alltid skilja mellan inhemska produkter och importerade produkter eller använder metoder som klassificeras som B-metoder för dessa produkter.

Om insatsförbrukning deflateras på den aggregerade nivån, utan detaljuppgifter om produkterna, är det en C-metod. Om man använder deflateringsmetoder som klassificeras som C-metoder för dessa produkter är de C-metoder även för insatsförbrukning.

4.2. Export och import av varor

A-metoder bör baseras på användning av kvalitetsjusterade prisindex för all export och import. Prisindex bör överensstämma med den produktklassificering som används för de deflaterade värdeuppgifterna. Skattningen bör överensstämma med skattningen för uppgifter om löpande priser, dvs. fob för export och antingen fob eller cif för import.

Deflatering med hjälp av prisindex som inte korrekt återspeglar kvalitetsförändringar bör betraktas som B-metoder.

För produktgrupper som är tillräckligt homogena över tiden kan enhetsvärdeindex också betraktas som B-metoder. För att fastställa om ett enhetsvärdeindex är lämpligt bör man inte enbart lita på god kännedom om produktgruppen, utan även granska enhetsvärdeindexens volatilitet.

Man bör bedöma om PPI är lämpliga i varje enskilt fall innan de kan betraktas som ändamålsenliga. Först och främst bör de använda indexens täckning vara adekvat. I de fall där priserna på den inhemska marknaden och importmarknaden är likartade på grund av konkurrensen kan man använda PPI direkt, eftersom prisskillnaderna är små. I de fall där marknadsvillkoren är sådana att de inhemska priserna inte återspeglar priserna för importerade eller exporterade varor på ett adekvat sätt måste PPI justeras för att återspegla dessa skillnader, innan de kan betraktas som lämpliga B-metoder. Om växelkursförändringar är den enda faktor som påverkar import- och exportpriser måste PPI justeras efter dem för att kunna betraktas som en B-metod. I de fall där andra faktorer påverkar priserna måste man göra mer komplicerade justeringar av PPI innan de kan betraktas som lämpliga.

Användning av utländska exportpriser för deflatering av import är en B-metod om produkttäckningen är exakt och om man i förekommande fall gjort justeringar med hänsyn till växelkursförändringar och olika förändringar i de totala priserna mellan de två länderna.

C-metoder omfattar användning av enhetsvärdeindex för produktgrupper som inte är tillräckligt homogena.

4.3. Export och import av tjänster

Ändamålsenliga metoder för skattning av priser och volym när det gäller export och import av tjänster bör återspegla de metoder som fastställts för output av alla dessa tjänster. Men i de fall där prisindex rekommenderas bör de återspegla de faktiska export- och importpriser som har betalats om de används för att deflatera export och import av tjänster.

Det är en A-metod att deflatera de utgifter som icke bosatta i landet (enskilda eller statliga förvaltningar) har med hjälp av KPI som överensstämmer med de produkter som dessa köpt. Det är en B-metod att använda KPI för produkter som har en mindre eller större täckning än de produkter som inköpts av icke bosatta i landet.

För utgifter som bosatta i landet har utomlands (enskilda eller statliga förvaltningar) är det en A-metod att använda detaljerade och ändamålsenliga KPI för det besökta landet som har justerats efter växelkurserna. Det är en B-metod att använda utländska länders KPI som har en större eller mindre täckning.

För varuförmedling, som är en handelsaktivitet, är det ändamålsenligt att klassificera metoderna för att bestämma marginalerna för parti- och detaljhandeln.

4.4. Anskaffning minus avyttring av värdeföremål

A-metoden för produktion av värdeföremål är att använda ett lämpligt PPI för en bransch som producerar värdeföremål och som justeras efter kvalitetsförändringar (detta är möjligt för t.ex. juvelerarbranschen). För vissa typer av värdeföremål kan modell- eller komponentmetoden vara en A-metod om den uppfyller kriterierna i punkt 2.

För avgiftsbelagda tjänster, där arvodet är en procentsats av de hanterade föremålens värde, bör ett adekvat prisindex täcka både förändringar av procentsatsen och förändringar av värdet på (en viss del av) föremålen. Då är det en A-metod.

B-metoder för produktion av värdeföremål är att jämföra föremålen med näraliggande produkter (antingen nationellt eller internationellt), t.ex. en tavla gjord av samma konstnär, och att spjälka upp den i dess beståndsdelar, vilket fungerar bäst för smycken och komplexa produkter.

B-metoder för provisioner eller handelsmarginaler är att använda ett index baserat på värdeföremålens värde. Eftersom förmedlingsavgifterna för värdeföremål ofta är procentsatser av föremålens värde kan man rimligen anta att bägge är tillräckligt korrelerade med varandra för att det ska vara en B-metod. Det antas implicit att procentsatsen är konstant.

En sämre B-metod är att använda antalet förmedlade värdeföremål, uppdelade efter typ. Denna metod lämpar sig bäst för mer homogena produkter.

Att använda ett allmänt prisindex är en C-metod.

(1) EGT L 58, 27.2.1998, s. 1.

BILAGA II

TIDSSCHEMA FÖR GENOMFÖRANDE AV KLASSIFICERINGARNA

Om klassificeringen av en viss produkt ska genomföras till exempel 2004 innebär det att årliga fastprisuppgifter som i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2223/96 lämnas till Eurostat 2004 och därefter ska överensstämma med de A-, B- och C-klassificeringar som fastställts för den produkten. Rent konkret innebär det att C-metoderna inte längre är tillåtna för produkten efter det datumet.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Undantag

Österrike

CPA 70 och 72: 2006

Danmark

CPA 75 (individuella tjänster), 80 och 85: 2012

Tyskland

Alla produkter och transaktionskategorier (om C-metoder fortfarande andvänds): 2005, utom CPA 72: 2006

Grekland

CPA 30.02, 73 (icke-marknadsinriktad), 75 (kollektiva tjänster) och export och import av varor utom större utrustning: 2005, resten 2006

Spanien

CPA 70: 2005, CPA 30.02, 65, 66, 67, 72, 73 (icke marknadsinriktad) och 75 (kollektiva tjänster): 2006

Irland

CPA 30.02: 2005, CPA 64, 65, 66, 67, 70 och 72 samt export och import av varor utom större utrustning: 2006

Luxemburg

Alla produkter och transaktionskategorier utom CPA 71: 2006

Portugal

CPA 30.02, 64, 65, 66, 67, 70 och 72: 2006

Förenade kungariket

CPA 65: 2006