Rådets beslut

av den 19 september 2002

om bemyndigande för medlemsstaterna att i gemenskapens intresse underteckna, ratificera eller ansluta sig till 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (bunkerkonventionen)

(2002/762/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c samt artiklarna 67.1 och 300.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

av följande skäl:

(1) 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (nedan kallad bunkerkonventionen) antogs den 23 mars 2001, varvid syftet var att garantera personer, som lider skada orsakad genom oljeutsläpp från fartyg som för drivmedel i bunkrar, lämplig, snabb och effektiv skadeersättning. Bunkerkonventionen fyller en betydande lucka i det internationella regelverket om ansvarighet för förorening till sjöss.

(2) Artiklarna 9-10 i bunkerkonventionen påverkar gemenskapens sekundärrätt avseende domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av domar, såsom den är fastställd i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(2).

(3) Gemenskapen har exklusiv behörighet rörande artiklarna 9-10 i bunkerkonventionen såvida dessa artiklar påverkar bestämmelserna i förordning (EG) nr 44/2001. Medlemsstaterna behåller sin behörighet i de frågor som omfattas av den konventionen men inte påverkar gemenskapsrätten.

(4) Enligt bunkerkonventionen får endast suveräna stater uppträda som part och det finns på kort sikt inga planer på att återuppta förhandlingarna för att ta hänsyn till gemenskapens behörighet i frågan. Därav följer att gemenskapen för närvarande inte kan underteckna, ratificera eller ansluta sig till bunkerkonventionen, och det finns heller inga utsikter till att gemenskapen kommer att kunna göra det inom en snar framtid.

(5) Bunkerkonventionen är av särskild betydelse eftersom den med tanke på gemenskapens och medlemsstaternas intressen ger möjlighet att förbättra skyddet för offer enligt internationella bestämmelser beträffande ansvar i samband med havsföroreningar i linje med tillämpningen av Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982.

(6) De materiella reglerna i det system som har införts genom bunkerkonventionen faller under medlemsstaternas nationella behörighet, och endast bestämmelserna om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet. Med tanke på sakområdena och bunkerkonventionens syfte är det inte görligt att hålla isär å ena sidan godtagandet av de bestämmelser i konventionen som rör gemenskapens behörighet och å andra sidan de bestämmelser som omfattas av medlemsstaternas behörighet.

(7) Rådet bör följaktligen bemyndiga medlemsstaterna att i gemenskapens intresse underteckna, ratificera eller ansluta sig till bunkerkonventionen på de villkor som anges i detta beslut.

(8) Medlemsstaterna bör bemöda sig om att underteckna bunkerkonventionen före den 30 september 2002 och bör inom rimlig tid slutföra sina förfaranden för ratificering av eller anslutning till konventionen i gemenskapens intresse. Medlemsstaterna bör hålla varandra underrättade om läget i sina ratificerings- eller anslutningsförfaranden för att förbereda deponeringen av sina ratifikations- eller anslutningsinstrument.

(9) Förenade kungariket och Irland deltar i antagandet och genomförandet av detta beslut.

(10) Danmark deltar, i enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, inte i antagandet av detta beslut och är därför inte bundet av det och omfattas inte av dess tillämpning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Utan att det påverkar gemenskapens nuvarande behörighet inom området bemyndigar rådet härmed medlemsstaterna att i gemenskapens intresse underteckna, ratificera eller ansluta sig till bunkerkonventionen, med förbehåll för villkoren i de följande artiklarna.

2. Texten till bunkerkonventionen åtföljer detta beslut.

3. I detta beslut avses med "medlemsstat" samtliga medlemsstater med undantag av Danmark.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall när de undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till bunkerkonventionen göra följande uttalande: "Domar som rör områden som omfattas av konventionen skall, när de avkunnas av en domstol i (...)(3) erkännas och verkställas i (...)(4) i enlighet med de relevanta interna gemenskapsreglerna om ämnet."

(5)

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall bemöda sig om att underteckna bunkerkonventionen före den 30 september 2002.

2. Medlemsstaterna skall vidta de nödvändiga åtgärderna för att inom rimlig tid och om möjligt före den 30 juni 2006 deponera ratifikations- eller anslutningsinstrumenten avseende bunkerkonventionen hos Internationella sjöfartsorganisationens generalsekreterare.

3. Medlemsstaterna skall före den 30 juni 2004 underrätta rådet och kommissionen om det framtida datumet för avslutandet av sina ratificerings- och anslutningsförfaranden.

4. Medlemsstaterna skall sträva efter att hålla varandra underrättade om läget i sina ratificerings- eller anslutningsförfaranden.

Artikel 4

Medlemsstaterna skall, när de undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till bunkerkonventionen, skriftligen meddela Internationella sjöfartsorganisationens generalsekreterare att undertecknande, ratificering eller anslutning ägt rum i enlighet med detta beslut.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall så snart som möjligt bemöda sig om att säkerställa att bunkerkonventionen ändras så att gemenskapen kan bli avtalsslutande part.

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna, i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdat i Bryssel den 19 september 2002.

På rådets vägnar

P. S. Møller

Ordförande

(1) EGT C 51 E, 26.2.2002, s. 371.

(2) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

(3) Samtliga medlemsstater utom den medlemsstat som gör uttalandet och Danmark.

(4) Den medlemsstat som gör uttalandet.

(5) För närvarande finns dessa bestämmelser fastställda i förordning (EG) nr 44/2001.