Kommissionens beslut

av den 12 juni 2001

om det statliga stöd som Tyskland beviljat till förmån för Technische Glaswerke Ilmenau GmbH, Tyskland

[delgivet med nr K(2001) 1549]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2002/185/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med artikel 88.2 i EG-fördraget och artikel 6.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget(1) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig(2) och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) Genom en skrivelse av den 1 december 1998 som inkom den 4 december 1998 anmälde Tyskland enligt artikel 88.3 i EG-fördraget till kommissionen omstruktureringsåtgärder till förmån för specialglastillverkaren Technische Glaswerke Ilmenau GmbH (nedan kallat TGI). Eftersom stödet redan hade utbetalats, registrerades åtgärderna under nummer NN 147/98. Genom skrivelser av den 23 december 1998 och den 29 mars 1999 begärde kommissionen ytterligare upplysningar av Tyskland som lämnades genom en skrivelse av den 18 februari 1999, inkommen den 19 februari 1999, och en skrivelse av den 31 maj 1999, inkommen den 1 juni 1999. Tyskland lämnade ytterligare upplysningar genom en skrivelse av den 15 september 1999, inkommen den 20 september 1999, en skrivelse av den 4 oktober 1999, inkommen den 5 oktober 1999 och en skrivelse av den 29 oktober 1999, inkommen den 3 november 1999.

(2) Genom en skrivelse av den 4 april 2000 underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget avseende detta omstruktureringsstöd. Samtidigt utfärdade kommissionen en begäran om upplysningar.

(3) Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(4) Genom en skrivelse av den 3 juli 2000, inkommen den 7 juli 2000, reagerade Tyskland på inledandet av förfarandet och begäran om upplysningar. Den 7 november 2000 ägde ett möte med företrädare för de tyska myndigheterna rum. Genom en skrivelse av den 27 februari 2001, inkommen den 1 mars 2001, lämnade Tyskland ytterligare upplysningar.

(5) Kommissionen har mottagit synpunkter från två berörda parter. Den har översänt dessa synpunkter till Tyskland som givits tillfälle att bemöta dem. Tysklands kommentarer mottogs i en skrivelse av den 13 december 2000 som registrerades då den inkom den 15 december 2000.

II. DETALJERAD BESKRIVNING AV STÖDET

2.1 Stödmottagare

(6) TGI har sitt säte i Ilmenau i delstaten Thüringen, ett stödområde enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget. Företaget grundades 1994 av två privatpersoner, makarna Geiß, med målet att överta fyra av de tolv produktionslinjerna i Ilmenauer Glaswerke GmbH (nedan kallat IGW) som det offentligrättsliga organet Treuhandanstalt (nedan kallat THA) som ensam ägare beslutade upplösa 1994. Övriga åtta produktionslinjer lades ner och avvecklades.

(7) Företaget är verksamt inom produktionsområdena tekniskt glas, laboratorieglas, hushållsglas, synglas, glasrör och glasstavar. År 1997 hade TGI 226 anställda och uppnådde en omsättning på 28048000 tyska mark.

(8) Företagets VD och största delägare (99 procent av aktierna) Geiß var även enda delägare och VD för två andra företag som var verksamma på samma marknad som TGI:

- Laborbedarf Stralsund GmbH (nedan kallat LS) i Güstrow i delstaten Mecklenburg-Vorpommern.

- Paul F. Schröder & Co Technische Glaswaren GmbH & Co KG (nedan kallat PFS) i Ellerau i närheten av Hamburg.

(9) LS hade endast två anställda, medan PFS sysselsatte 74 personer och 1997 uppnådde en omsättning på 9711000 tyska mark. LS lade ner verksamheten 1999. PFS begärde sig i konkurs i januari 2000.

2.2 Tidigare finansiella åtgärder

(10) IGW:s försäljning av de fyra produktionslinjerna till TGI skedde inom ramen för två så kallade avtal om tillgångar.

2.2.1 Det första avtalet om tillgångar (avtal av den 26 september 1994)

(11) I september 1994 såldes de första tre produktionslinjerna till TGI, efter resultatlösa förhandlingar med andra tänkbara investerare. THA, enda delägare i IGW, gav sitt slutliga godkännande av försäljningen i december 1994.

(12) Köpeskillingen uppgick till sammanlagt 5800000 tyska mark och skulle betalas i tre omgångar fram till slutet av 1999. Betalningen garanterades genom en inteckning på 4000000 tyska mark och en bankgaranti på 1800000 tyska mark. Den senare garanterades i sin tur med en motgaranti och fasta placeringar.

(13) Inom ramen för detta avtal om tillgångar beviljade Tyskland nedanstående åtgärder på totalt 58500000 tyska mark:

>Plats för tabell>

(14) Förutom investeringslånen från Kreditanstalt für Wiederaufbau (KfW) på 17100000 tyska mark samt investeringsbidrag och investeringstillägg på 7900000 tyska mark fick TGI ett bidrag på 16500000 tyska mark av Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben (nedan kallat BvS) till omstruktureringen av en pilotanläggning och ett THA/BvS-bidrag på 17000000 tyska mark till en utjämning av förlusterna åren 1994 till 1997.

2.2.2 Asset-deal 2 (avtal från den 11 december 1995)

(15) Den fjärde produktionslinjen såldes till TGI i december 1995, då det inte var möjligt att hitta någon annan investerare. Köpeskillingen uppgick till 50000 tyska mark.

(16) Inom ramen för asset deal 2 beviljade Tyskland nedanstående åtgärder på totalt 8925000 tyska mark:

>Plats för tabell>

(17) Förutom investeringstillägg på 425000 tyska mark och ett lån från Thüringer Aufbaubank (nedan kallat TAB) på 2000000 tyska mark fick TGI ett BvS-bidrag till omstruktureringen av den fjärde produktionslinjen på 4000000 tyska mark, ett investeringsbidrag från BvS på 1000000 tyska mark och ett THA/BvS-bidrag på 1500000 tyska mark till en utjämning av förlusterna åren 1996 till 1998.

(18) TGI var tvungna att ombesörja en bankgaranti till asset deal 2. Då en sådan uteblev förblev asset deal 2 ogiltigt fram till februari 1998.

2.3 Omstruktureringsplanen och finansåtgärderna

(19) Enligt uppgifter från Tyskland började svårigheterna för TGI i och med att investeringsstarten blev ett halvår försenad, eftersom det första avtalet om tillgångar inte godkändes av THA förrän i december 1994.

(20) Därför kunde inte investeringarna påbörjas förrän i april 1995, medan företaget hade räknat med att investeringarna skulle påbörjas fjärde kvartalet 1994. Det fick till följd att de fortsatta investeringarna fördröjdes.

(21) Dessutom kunde inte TGI inom den fastställda tiden uppvisa den garanti som krävdes för genomförandet av det andra avtalet om tillgångar. Det i sin tur ledde till att BvS inte ställde sitt bidrag på 4000000 tyska mark till förfogande för omstruktureringen av den fjärde produktionslinjen och de nödvändiga investeringarna kunde därför inte göras. Då TGI redan från början led av ständig brist på likvida medel, hotade hela projektet att misslyckas och 1997 var företagets likviditet nästan uttömd.

(22) För att återvinna sin livskraft var TGI tvunget att lösa likviditetsproblemet och bilda kapital och reserver. I det syftet enades BvS, delstaten Thüringen och den privata investeraren i februari 1998 om en gemensam åtgärd.

(23) Tyskland översände tillsammans med sin anmälan nedanstående omstruktureringsplan. Omstruktureringen var planerad för åren 1998 till 2000.

>Plats för tabell>

(24) Köpeskillingen för de första tre produktionslinjerna hade ännu inte erlagts. Dessutom behövdes 4000000 tyska mark till omstruktureringen av den fjärde produktionslinjen och 6000000 tyska mark till investeringar i samband med denna. 4500000 tyska mark var avsedda för projekt som syftade till en ökad produktivitet och en helrenovering av produktionslinjerna. Ett belopp på 1925000 tyska mark behövdes för utestående åtagandena gentemot leverantörer från 1997 och för hyresinbetalningar som skulle ha gjorts 1997.

(25) De tidigare nämna omstruktureringskostnaderna skall finansieras på följande sätt:

>Plats för tabell>

(26) BvS avstod från att erlägga 4000000 tyska mark av den ursprungliga köpeskillingen. Dessutom omvandlades bankgarantin på 1800000 tyska mark från det första avtalet om tillgångar till en inteckning i syfte att förbättra företagets likviditet.

(27) BvS godkände slutligen det andra avtalet om tillgångar utan att insistera på en bankgaranti, kravet på grund av vilket avtalet förblev ogiltigt fram till februari 1998. Därigenom kunde slutligen bidragen till omstruktureringen av den fjärde produktionslinjen på 4000000 tyska mark utbetalas. Dessutom fick företaget 1325000 tyska mark i THA- och BvS-bidrag till en förlustutjämning.

(28) Inom ramen för omstruktureringen beviljades företaget investeringstillägg på 475000 tyska mark.

(29) Företag fick inom ramen för det andra avtalet om tillgångar, i enlighet med avtalet, ett lån på 2000000 tyska mark av TAB ur Thüringens konsolideringsfond.

(30) Enligt omstruktureringsplanen finansieras 4175000 tyska mark av omstruktureringskostnaderna med hjälp av företagets egna medel i form av kassaflöde. Inga upplysningar har lämnats om huruvida detta kassaflöde redan har använts eller när det skulle användas. En privat investerare, som ännu inte hade funnits, skulle bidra till omstruktureringen med 3850000 tyska mark.

(31) Dessutom avstod personalen från en extra löneutbetalning vid jul på 650000 tyska mark.

(32) Genom upphävandet av den ekonomiska säkerheten för anställningsgarantin frigjordes 250000 tyska mark till omstruktureringen. Inga ytterligare upplysningar föreligger om denna säkerhet.

(33) Efter de preliminära vinst- och förlustberäkningarna räknade man med ett positivt rörelseresultat för TGI för 1999. Dessa förväntningar infriades ej. Den planerade och den faktiska utvecklingen framgår av nedanstående tabell:

>Plats för tabell>

(34) Enligt de sista upplysningarna från Tyskland gick det inte att finna en ny utomstående investerare med ett belopp på 3850000 tyska mark, så som fastslagits i omstruktureringsplanen. Kommissionen har inte fått någon reviderad version av omstruktureringsplanen.

2.4 Marknadsanalys

(35) TGI tillverkar specialglas. År 1997 utgjorde specialglas cirka 6 procent av gemenskapens totala glasproduktion och var en sektor med en mångfald av olika produkter och ett begränsat antal produktionsföretag. TGI är ett av de tio företag i gemenskapen som framställer ljustekniskt glas.

(36) Enligt kommissionens uppgifter(4) räknades specialglassektorn 1997 till tillväxtbranscherna med en produktionsökning på mer än 5 procent jämfört med föregående år. Marknaden för ljustekniskt glas växte under 1997 med cirka 4 procent. Alla förväntningar till trots gjorde Asienkrisen att den positiva utvecklingen inte fortsatte under 1998. Sedan mitten av 1999 har marknaden återhämtat sig och omsättningen av specialglas i Tyskland steg med 3,4 procent. Utsikterna är generellt sett goda.

2.5 Inledande av det formella granskningsförfarandet

(37) Kommissionen inledde det formella granskningsförfarandet om avkallet på att erlägga den köpeskilling på 4000000 tyska mark som ursprungligen fastställts i det första avtalet om tillgångar. Förfarandet inleddes då kommissionen betvivlade att detta avkall, så som Tyskland påstår, skulle ha kunnat göras av en privat långivare. Denna åtgärd betraktades därmed som ett statligt stöd till förmån för TGI.

(38) Kommissionen hade dessutom allvarliga betänkligheter om stödets förenlighet med den gemensamma marknaden med beaktande av riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter av den 23 december 1994(5) (nedan kallade riktlinjerna). Kommissionen betvivlade att företaget befann sig i svårigheter vid tiden för avkallet på köpeskillingen. Företaget gjorde visserligen förluster, men fick uppenbarligen en omfattande förlustutjämning. Även om företaget skulle befinna sig i svårigheter, tvivlade kommissionen för övrigt på att företagens livskraft kunde återställas med hjälp av omstruktureringsplanen. Kravet på stödets förenlighet med gemenskapslagstiftningen var inte uppfyllt, eftersom bidrag från en privat investerare saknades. Då en del av finansieringen av åtgärderna inte var säkrad betvivlade kommissionen även att omstruktureringsplanen skulle kunna genomföras.

(39) I övrigt påstod Tyskland att flera åtgärder hade beviljats i enlighet med den godkända stödordningen. Kommissionen har inte med hjälp av den befintliga informationen kunnat avgöra om de tre investeringslånen från KfW på sammanlagt 17100000 tyska mark verkligen omfattades av den stödordning som enligt uppgift låg till grund för beviljandet av dem, eftersom varken lånevillkoren eller den tillämpliga stödordningen hade uppgivits.

(40) Kommissionen betvivlade dessutom starkt att TAB-lånet på 2000000 mark var förenligt med den av kommissionen godkända stödordningen enligt vilken lånet påstås ha beviljats. Såsom påpekas ovan tvivlade kommissionen på att företaget befann sig i svårigheter när stödet beviljades.

(41) Kommissionen utfärdade en begäran om upplysningar för att kunna avgöra om KfW- och TAB-lånen verkligen var förenliga med bestämmelserna i stödordningarna enligt vilka de påstås ha beviljats.

(42) För att undvika ytterligare fördröjningar av beslutet om att avstå från köpeskillingen på 4000000 tyska mark, kommer kommissionen att avsluta det formella granskningsförfarandet med ett slutgiltigt beslut om dessa åtgärder. Kommissionen kommer eventuellt att inleda ett särskilt förfarande för de stödåtgärder som inte var föremål för det redan inledda förfarandet och som skall betraktas som ett nytt stöd med hänsyn till det som framkommit till följd av kommissionens begäran om upplysningar.

III. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(43) Kommissionen har mottagit synpunkter från en konkurrent till företaget och från TGI självt. Den har genom skrivelser av den 20 oktober 2000 respektive 6 november 2000 översänt dessa synpunkter till Tyskland som givits tillfälle att bemöta dem. Kommissionen fick den 15 december 2000 ta del av reaktionen från Tyskland på konkurrentens redogörelse. Kommissionen erhöll inga kommentarer från Tyskland på synpunkterna från TGI.

(44) I sina synpunkter på inledandet av förfarandet framförde konkurrenten att stödmottagaren systematiskt har sålt sina produkter under gängse marknadspris och till och med under produktionskostnaderna och menade att detta endast varit möjligt till följd av det statliga stödet till förmån för TGI. Dessutom rådde enligt konkurrentens uppfattning en strukturell överkapacitet på vissa produktmarknader där TGI verkade, särskilt marknaderna för hushållsglas, synglas och glasrör. Konkurrenten uttalade i övrigt tvivel om stödmottagarens identitet och påtalade det nära sambandet mellan TGI och andra företag som ägs av TGI:s VD och största delägare.

(45) TGI förklarade i sina synpunkter på att inleda förfarandet att företagets avkall på att betala en del av köpeskillingen och TAB-lånet inte utgjorde något statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Företaget påstod att delstaten Thüringen inom ramen för privatiseringen av de första tre produktionslinjerna hade lovat att ställa investeringsbidrag på 10750000 tyska mark till förfogande. Till sist utbetalades endast 6750000 tyska mark. Därför kan det ursprungliga priset på 4800000 tyska mark betraktas som för högt. Avkallet på köpeskillingen innebar därför en revidering av det första privatiseringsavtalet som TGI juridiskt sett är berättigat till. Vad gäller TAB-lånet framhöll TGI att lånet var en utjämning för rivningen av vissa byggnader till följd av delstaten Thüringens projekt att bygga en teknikpark. Dessutom anförde företaget att de båda åtgärderna, om kommissionen fortsätter att betrakta dem som statligt stöd, alltid kan upphävas till följd av riktlinjerna.

IV. KOMMENTARER FRÅN TYSKLAND

(46) Tyskland förklarade än en gång i sitt svar på inledandet av förfarandet att avkallet på köpeskillingen enligt landets uppfattning inte utgjorde ett statligt stöd utan att det kunde betraktas som en åtgärd till följd av en långivares privatekonomiska agerande. Tyskland förklarade dessutom att om kommissionen ser avkallet på köpeskillingen som statligt stöd, skulle detta kunna beviljas som omstruktureringsstöd.

(47) Tyskland lämnade upplysningar som bevis för att de tre KfW-lånen inte utgör statligt stöd med däremot omfattas av en av de stödordningar som godkänts av kommissionen.

(48) Dessutom har Tyskland förmedlat upplysningar för att bevisa att stödmottagaren är ett mindre eller medelstort företag. Tyskland gjorde gällande att TGI och de andra företagen som tillhör samma delägare inte utgjorde en ekonomisk sammanslutning. Affärerna mellan dessa skedde på gängse marknadsvillkor och utgjorde endast en liten del av företagens omsättning.

(49) Tyskland tillbakavisade de berörda dumpningsåtgärderna i sina kommentarer till synpunkterna från en konkurrent till TGI. Att TGI:s priser i vissa fall var lägre än konkurrentens priser bevisade inte att TGI bedrev dumpning, utan var ett tecken på normal konkurrens i en marknadsekonomi. Dessutom förklarade Tyskland att jämförelsen mellan TGI:s priser och de egna priserna inte var korrekt. Konkurrenten hade också påstått att TGI lämnade avsevärda rabatter på de priser som fastställts i grosshandelsprislistan. Tyskland påstod att priserna för slutkonsumenten var fastställda. TGI bedrev dock nästan aldrig någon försäljning direkt till slutkonsumenter. Om produkterna såldes via en mellanhand, var rabatter på upp till 80 procent på den berörda marknaden vanliga. Därför är det nödvändigt att använda nettopriser vid en prisjämförelse.

(50) Tyskland förklarade att den eventuella överkapacitet, som konkurrenten ansåg finnas på vissa produktmarknader där TGI är verksamt, bygger på att dennes marknadsavgränsningar var för snäva. Konkurrenten koncentrerade sig i sin analys på marknaden för några enstaka produkter utan någon hänsyn till utbytbarheten på utbudssidan. Tyskland förklarade att ingen överkapacitet råder på den relevanta marknaden.

V. BEDÖMNING AV STÖDET

(51) TGI har erhållit finansiellt stöd i form av offentliga medel och därigenom fördelar gentemot sina konkurrenter. Eftersom det förekommer konkurrenter från gemenskapen på den relevanta produktmarknaden och inom handeln finns det en risk att konkurrensen på den gemensamma marknaden snedvrids.

(52) Kommissionen måste först pröva om dessa åtgärder, som finansieras med offentliga medel, utgör statligt stöd. Om svaret blir ja måste kommissionen granska åtgärdernas förenlighet med den gemensamma marknaden.

5.1 Stödmottagaren

(53) Enligt Tyskland är TGI stödmottagaren. Det rör sig dessutom enligt Tyskland om ett företag i kategorin små och medelstora företag i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till små och medelstora företag(6).

(54) När det formella granskningsförfarandet inleddes tog kommissionen upp frågan om det aktuella företaget skulle kunna vara större än TGI. TGI:s största delägare och VD är dessutom ensam ägare och VD i två andra företag: PFS och LS. De tre företagen TGI, PFS och LS sysselsatte sammanlagt 250 personer och överskred därmed tröskeln i gemenskapens bestämmelser om små och medelstora företag.

(55) Frågan om huruvida TGI ingår i kategorin små och medelstora företag saknar betydelse för bedömningen av om avkallet på köpeskillingen är förenligt med gemenskapslagstiftningen och den frågeställningen kommer därför inte att behandlas vidare inom ramen för detta förfarande.

5.2 Stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget och dess förenlighet med godkända stödordningar

5.2.1 Bidrag från THA/BvS inom ramen för det första avtalet om tillgångar

(56) Åtgärderna inom ramen för det första avtalet om tillgångar föll inom tillämpningsområdet för THA:s stödordning E 15/92(7). Den mest förmånliga lösningen hade varit att lägga ned företaget, men staten bestämde sig ändå för att privatisera det med hjälp av statligt stöd, och kostnader för staten uppgick till 33500000 tyska mark för detta. Priset på 5800000 tyska mark som företaget skulle betala är således ett negativt pris. Företaget hade färre än tusen anställda och det ekonomiska stödet från THA/BvS till TGI omfattades således av THA:s stödordning E 15/92.

5.2.2 Bidrag från THA/BvS inom ramen för det andra avtalet om tillgångar

(57) Åtgärderna inom ramen för det andra avtalet om tillgångar föll inom tillämpningsområdet för THA:s stödordning N 768/94(8). Den mest förmånliga lösningen hade varit att lägga ned företaget, men staten bestämde sig ändå för att privatisera det med hjälp av statligt stöd, och kostnaderna för staten uppgick till 6500000 tyska mark för detta. Priset på 50000 tyska mark som företaget skulle betala är således ett negativt pris. Företaget hade färre än 250 anställda och det ekonomiska stödet från THA/BvS till TGI omfattades således av THA:s stödordning N 768/94.

5.2.3 Investeringslån från KfW inom ramen för det första avtalet om tillgångar

(58) KfW beviljade tre lån på sammanlagt 17100000 tyska mark, enligt uppgift på grundval av stödordningar som tidigare godkänts av kommissionen. Kommissionen förfogade inte över tillräckligt med upplysningar för att kunna avgöra om dessa lån verkligen omfattades av dessa stödordningar och utfärdade därför en begäran om upplysningar.

(59) Det första lånet på 10000000 tyska mark beviljades inom ramen för ett av KfW:s program för små och medelstora företag, det andra lånet på 5100000 tyska mark inom ramen för ett av KfW:s program för små och medelstora företag för främjande av sysselsättningen inom EU. Enligt upplysningarna från Tyskland beviljades båda lånen på gängse marknadsvillkor med en ränta som översteg referensräntan. Företaget befann sig inte i svårigheter vid tiden för åtgärderna, och kommissionens slutsats är därför att inget statligt stöd föreligger i detta fall.

(60) Det tredje lånet på 2000000 tyska mark ställdes till förfogande inom ramen för programmet för ekonomisk återhämtning, en stödordning som tidigare godkänts av kommissionen(9). Lånet uppfyllde villkoren i de stödordningar enligt vilka de skall ha beviljats, och omfattades därför av dessa. Det rör sig här om ett varaktigt stöd som inte behöver utvärderas på nytt inom ramen för detta förfarande.

5.2.4 Investeringsbidrag och investeringstillägg

(61) TGI erhöll inom ramen för det första avtalet om tillgångar investeringsbidrag på 9750000 tyska mark på grundval av 23:e ramprogrammet "Förbättring av den regionala näringsstrukturen", bestämmelser för regionalstöd som godkänts av kommissionen(10).

(62) Investeringstillägg på 1575000 tyska mark beviljades inom ramen för de båda avtalen om tillgångar. TGI fick förutom tilläggen enligt dessa avtal 1996 ett investeringstillägg på 876000 tyska mark och 1997 ett investeringstillägg på 748000 tyska mark. Samtliga utbetalningar skedde enligt den tyska lagen om investeringstillägg (Investitionszulagengesetz), en regionalstödsordning som godkänts av kommissionen(11).

(63) Frågan om huruvida investeringsbidragen och investeringstilläggen är förenliga med de stödordningar enligt vilka de skall ha beviljats, kommer inte att bedömas i detta förfarande utan, om så krävs, i ett särskilt förfarande.

5.2.5 Omvandling av säkerheten för 1800000 tyska mark av köpeskillingen och anstånd med betalningen

(64) BvS förklarade sig inom ramen för den gemensamma åtgärden godta att bankgarantin på 1800000 tyska mark omvandlades till ett efterställd inteckning inom ramen för det första avtalet. Denna säkerhet är mindre värd än en bankgaranti. Enligt upplysningarna från Tyskland sköts även återbetalningen av den resterande köpeskillingen på framtiden och är tänkt att ske från och med 2003. Eftersom dessa åtgärder ger företaget fördelar som en privat långivare förmodligen inte hade gett ett företag i svårigheter, utgör även dessa ett statligt stöd.

(65) Omvandlingen av säkerheterna och uppskovet med betalningen godkänns inte inom ramen för detta förfarande. Om det skulle krävas blir de föremål för ett särskilt förfarande.

5.2.6 Avkall på betalningen av 4000000 tyska mark av köpeskillingen (februari 1998)

(66) Tyskland framför att det mest förmånliga för BvS ur ekonomisk synvinkel var att ge avkall på betalningen i stället för att insistera på att hela köpeskillingen skulle betalas. Avkallet skulle därför inte utgöra något statligt stöd.

(67) För att kunna avgöra om en åtgärd från en offentlig instans utgör statligt stöd skall det enligt EG-domstolens praxis fastställas om stödmottagaren får ekonomiska förmåner som detta företag inte skulle ha fått under normala marknadsförhållanden(12). Därför framlägger Tyskland en analys för att bevisa att syftet med BvS avkall på köpeskillingen var att maximera betalningen av den köpeskilling som fastställts inom det första avtalet om tillgångar och att minska kostnaderna i samband med detta.

(68) Tyskland förklarade att TGI 1997 befann sig på gränsen till konkurs. Företagets eget kapital hade minskat rejält och det hade allvarliga likviditetsproblem. Köpeskillingen på sammanlagt 5800000 tyska mark var fortfarande obetald. Tyskland menar att företaget förmodligen skulle ha gått i konkurs om BvS hade insisterat på betalning av hela köpeskillingen.

(69) Tyskland hävdar att om företaget skulle ha gått i konkurs så är det mest troliga att BsV från konkursboet endast skulle ha fått ut en del av köpeskillingen, nämligen 1800000 tyska mark, som var säkrad genom en bankgaranti. Resterande 4000000 tyska mark var säkrade genom en efterställd inteckning. Enligt Tyskland hade den summan gått förlorad, eftersom kraven från andra långivare skulle ha fått företräde.

(70) Dessutom förklarade Tyskland att det andra avtalet om tillgångar inte skulle ha trätt i kraft om BvS hade insisterat på betalning av hela köpeskillingen. Genomförandet av det andra avtalet om tillgångar fick vänta till februari 1998, eftersom TGI inte kunde uppvisa någon bankgaranti, ett av villkoren för att BvS skulle godkänna avtalet. TGI befriades från det kravet i februari 1998. Om inte det andra avtalet om tillgångar hade trätt i kraft skulle BvS ha fått ytterligare kostnader för att avveckla den fjärde produktionslinjen, återställa tomten till den fjärde produktionslinjen och administrativa kostnader fram till försäljningen av fastigheten, eftersom det inte gick att finna en ny investerare.

(71) Enligt Tyskland stod BsV inför valet att antingen avstå från en del av köpeskillingen eller att insistera på betalning av hela beloppet, och det senare skulle ha lett till att företaget gick i konkurs.

(72) Tyskland försökte att i en jämförelse av de båda alternativen bevisa för kommissionen att avkallet på köpeskillingen var den mest förmånliga lösningen ur ekonomisk synpunkt.

(73) Ett avkall på köpeskillingen som i sin tur skulle lett till genomförandet av det andra avtalet om tillgångar skulle enligt uppgifter från Tyskland till sist ha kostat BvS 1811000 tyska mark. Det är skillnaden mellan intäkter på 2847000 tyska mark (1800000 tyska mark av köpeskillingen inom ramen för det första avtalet om tillgångar och 1047000 tyska mark för försäljningen till TGI av den tomt som den fjärde produktionslinjen låg på) och kostnader på 4658000 tyska mark (omstruktureringsbidrag på 4000000 tyska mark och en förlustutjämning på 658000 tyska mark i överensstämmelse med det andra avtalet om tillgångar).

(74) Vid en konkurs och ett icke genomförande av det andra avtalet om tillgångar skulle de slutliga kostnaderna för BsV ha uppgått till 2590000 tyska mark. BvS skulle ha fått intäkter på 2270000 tyska mark (1800000 tyska mark av köpeskillingen inom ramen för det första avtalet om tillgångar och uppskattningsvis 470000 tyska mark för försäljningen av tomten som den fjärde produktionslinjen låg på). Kostnaderna för att avveckla den fjärde produktionslinjen, återställa tomten till den fjärde produktionslinjen och de administrativa kostnaderna fram till försäljningen av fastigheten, skulle för BsV ha uppgått till 4860000 tyska mark.

(75) Då BvS vid en konkurs enligt uppgifter från Tyskland skulle ha drabbats av kostnader på 1811000 tyska mark jämfört med de slutliga kostnaderna på 2590000 tyska mark visade sig den mest förmånliga lösningen vara att avstå från betalningen.

(76) Kommissionen kan av tre olika skäl inte stödja detta resonemang. För det första finns det ingenting som tyder på att det andra avtalet om tillgångar inte skulle ha trätt i kraft om inte BvS hade avstått från en del av sina fordringar. Det andra avtalet om tillgångar ingicks från början i december 1995. Fram till februari 1998 var det ogiltigt, eftersom TGI inte kunde uppvisa någon bankgaranti och därmed inte uppfyllde villkoret för att förverkliga avtalet. Utan en sådan garanti hade båda avtalsparterna, TGI och BvS, fram till den 31 mars 1996 rätt att häva avtalet. Ingen av parterna utnyttjade den rättigheten. Eftersom BvS hade ställt uppvisandet av en garanti som krav för förverkligandet av det andra avtalet om tillgångar, var avtalet beroende av BvS för att kunna träda i kraft. BvS hade när som helst genom att avstå från garantin kunnat göra avtalet gällande. Förverkligandet av det andra avtalet om tillgångar var utan tvekan oberoende av avkallet på köpeskillingen. Det andra avtalet om tillgångar trädde slutligen i kraft i februari 1998, när BvS gav efter på kravet om en bankgaranti.

(77) Det finns inget belägg för att TGI skulle ha haft rätt att vid tidpunkten för avkallet på betalningen av hela köpeskillingen (februari 1998) träda ur avtalet och att det skulle ha legat i företagets intresse. Tyskland nämner att effekterna av det andra avtalet om tillgångar till och med bidrog till en stabilisering av den ekonomiskt svåra situationen, eftersom bidraget på 4000000 tyska mark till omstruktureringen av den fjärde produktionslinjen äntligen betalades ut. Det finns ingenting som tyder på att avkallet var nödvändigt eller en förutsättning för effekterna av det andra avtalet om tillgångar eller att det fanns något samband mellan dessa.

(78) Ingen privat långivare skulle ha accepterat att effekterna av det andra avtalet om tillgångar gjordes beroende av ett avkall på betalningen av en del av köpeskillingen. Om det andra avtalet om tillgångar skulle ha trätt i kraft skall detta, även om BvS hade insisterat på betalningen av hela köpeskillingen, inte beaktas i jämförelsen av de båda alternativen, eftersom kostnaderna i samband med det andra avtalet om tillgångar på båda områdena (avkall på köpeskillingen och konkurs) skulle ha blivit desamma för BvS. Därför är det endast betalningen av köpeskillingen som behöver bli föremål för en förlikning. Vid ett avkall på köpeskillingen skulle BvS ha erhållit 1800000 tyska mark av denna. Vid en konkurs skulle betalningen på 1800000 tyska mark garanteras och utöver detta skulle BvS eventuellt ha kunnat få en del av den resterande köpeskillingen på 4000000 tyska mark. Att avstå från köpeskillingen visar sig således inte vara den mest förmånliga lösningen och överensstämmer inte med förhållningssättet hos en privat långivare.

(79) Även om det andra avtalet om tillgångar sedan inte skulle ha trätt i kraft, och om BvS skulle ha insisterat på betalning av hela köpeskillingen, medan det skulle ha trätt i kraft vid ett avkall på köpeskillingen, finns det ingenting som tyder på att BvS i sitt beslut att avstå från en del av köpeskillingen har agerat som en privat långivare. Tyskland framhåller att BvS vid en konkurs eller om det andra avtalet om tillgångar inte hade trätt i kraft skulle ha drabbats av kostnader på 4860000 tyska mark för att avveckla den fjärde produktionslinjen, återställa tomten och de administrativa kostnaderna fram till försäljningen av denna. Kommissionen betraktar inte dessa höga kostnader som jämförbara med de skyldigheter som en privat långivare skulle ha haft i samma situation. Tyskland nämner kostnader på 2200000 tyska mark för att återställa den tomt som den fjärde produktionslinjen står på. Att återställa den är nödvändigt eftersom delstaten Thüringen planerar att bygga en teknikpark. Kommissionen utgår från att en privat långivare inte skulle ha en sådan skyldighet. Det har inte klargjorts varför den fjärde produktionslinjen skulle sakna värde vid en konkurs. Dessutom nämner Tyskland en vinst på 1047000 tyska mark vid försäljningen av tomten med den fjärde produktionslinjen. Vid en konkurs räknar Tyskland med en potentiell vinst på försäljningen av tomten på endast 470000 tyska mark. Ingen ytterligare förklaring har givits på skillnaden mellan dessa båda priser.

(80) För det tredje förklarar sig BvS inom ramen för det andra avtalet om tillgångar beredd att ge ett investeringsbidrag på 1000000 tyska mark. Det beloppet har inte beaktats när de båda alternativen har jämförts med varandra. I och med ett sådant åtagande skulle de extra kostnaderna för BvS vid ikraftträdandet av det andra avtalet om tillgångar stiga ytterligare. Vid ett avkall på köpeskillingen och ett ikraftträdande av det andra avtalet om tillgångar skulle de slutliga kostnaderna för BvS således hamna på 2811000 tyska mark i stället för på 1811000 tyska mark så som Tyskland påstår och därmed överstiga kostnaderna på 2590000 tyska mark vid en konkurs.

(81) Även om tillämpningen av det andra avtalet om tillgångar skulle vara beroende av avkallet på köpeskillingen, kan kommissionen inte godta den analys som Tyskland har lagt fram. Såsom påpekas ovan finns det ingenting som tyder på att BvS skulle få lägre kostnader om de avstod från köpeskillingen och om det andra avtalet om tillgångar genomfördes, än om de skulle insistera på betalning av hela köpeskillingen med följden att det andra avtalet om tillgångar inte genomfördes.

(82) TGI påpekar att BvS avkall på köpeskillingen inte utgör något statligt stöd utan en anpassning av privatiseringsavtalet, eftersom delstaten Thüringen hade beviljat lägre investeringsbidrag än överenskommet i samband med privatiseringen av de första tre produktionslinjerna. BvS och delstaten Thüringen är två olika juridiska personer och kommissionen kan därför inte godta det argumentet. De eventuella anspråk som TGI har gentemot delstaten Thüringen och BvS måste behandlas skilda från varandra.

(83) Bakom BvS avkall på 4000000 tyska mark av köpskillingen finns målet att säkra företagets existens, men inte att minska den ekonomiska belastningen. BvS har således inte agerat som en privat långivare. Avkallet utgör ett statligt stöd som måste betraktas som ett ad-hoc-stöd.

5.2.7 TAB-lån från Thüringens konsolideringsfond på 2000000 tyska mark (februari 1998)

(84) Enligt uppgifter från Tyskland beviljades lånet ur Thüringens konsolideringsfond för företag i svårigheter, en stödordning som godkänts av kommissionen(13). Kommissionen tvivlade starkt på att lånet omfattades av stödordningen och utfärdade således en begäran om upplysningar.

(85) TAB-lånet behandlas inte inom ramen för detta förfarande. Om det krävs blir det föremål för ett särskilt förfarande.

5.3 Artikel 87.3 c i EG-fördraget

(86) Avkallet betraktas av kommissionen som ett ad-hoc-stöd. I artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget fastställs undantagen från principen om det statliga stödets oförenlighet enligt artikel 87.1.

(87) Undantagen i artikel 87.2 i EG-fördraget gäller inte i det aktuella fallet, eftersom stödet varken är ett stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter eller stöd till avhjälpande av skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser, och inte heller är ett stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats genom Tysklands delning.

(88) Ytterligare undantag fastställs i artikel 87.3 a och 87.3 c i EG-fördraget. Eftersom det främsta målet med stödet inte är den regionala utvecklingen, utan att återställa den långsiktiga lönsamheten i ett företag i svårigheter, är endast undantagen i artikel 87.3 c i EG-fördraget tillämpliga. Enligt detta kan stöd till främjandet av utvecklingen av vissa branscher eller områden vara förenligt med den gemensamma marknaden, dock under förutsättning att stödet inte förändrar handelsvillkoren på ett sätt som strider mot gemensamma intressen. Kommissionen bedömer statligt undsättnings- och omstruktureringsstöd med hjälp av de tillämpliga riktlinjer som den har utfärdat. Det har framkommit av den första granskningen att inga av gemenskapens övriga riktlinjer, t.ex. för forsknings- och utvecklingsstöd, miljövårdsstöd, stöd till små och medelstora företag eller sysselsättnings- och utbildningsstöd är tillämpliga i det aktuella fallet.

(89) Eftersom stödet enligt upplysningarna beviljades innan den 30 april 2000 gäller riktlinjerna från 1994(14).

(90) Enligt punkt 2.1 i riktlinjerna beror den ekonomiska svagheten hos företag som erhåller stöd till omstrukturering i regel på otillräckliga prestationer i det förgångna och på dåliga framtidsutsikter. Bland de typiska symptomen på en sådan situation kan nämnas minskad lönsamhet eller ökade förluster, minskad omsättning, ökad lagerhållning, överkapacitet, minskat kassaflöde, stigande skuldsättning och räntehöjningar liksom ett lägre nettobokföringsvärde.

(91) Då förfarandet inleddes tvivlade kommissionen på att TGI var ett företag i svårigheter när stödet beviljades. Mot bakgrund av de upplysningar som Tyskland lämnat drar nu kommissionen slutsatsen att företaget befann sig i svårigheter när stödet beviljades. Företaget gjorde ständiga förluster och skapade inte ett tillräckligt kassaflöde för att kunna göra de nödvändiga investeringarna. Dessutom hade företagets eget kapital minskat avsevärt.

Återställande av lönsamheten

(92) En förutsättning för att omstruktureringsstöd skall beviljas är att det finns en bärkraftig, sammanhängande och omfattande omstruktureringsplan som på grundval av realistiska antaganden kan återställa den långsiktiga lönsamheten i företaget inom en viss tidsperiod.

(93) Tyskland har lämnat en omstruktureringsplan för tiden 1998 till 2000, inklusive en prognos för företagens omsättning och rörelseresultat under åren 1998 till 2000. Företagens lönsamhet skulle vara återställd 1999.

(94) Omstruktureringsplanen grundar sig på antagandet att en ny investerare skulle bidra med 3850000 tyska mark. Därigenom skulle en stor del av de investeringskostnader som fastställs i omstruktureringsplanen täckas.

(95) Det framgår dock av de upplysningar som Tyskland översände senast att det inte har gått att finna en ny privat investerare. Finansieringen av omstruktureringsåtgärderna är således inte säkrad. Dessutom har inte kommissionen fått ta del av någon ny omstruktureringsplan i vilken dessa omständigheter beaktas.

(96) Dessutom skulle lönsamheten vara återställd 1999. Företaget uppvisade dock förluster även då.

(97) Följaktligen drar kommissionen slutsatsen att omstruktureringsplanen inte har lett till att företagets lönsamhet återställts.

Undvikande av oacceptabla snedvridningar av konkurrensen

(98) Omstruktureringsplanen måste inbegripa åtgärder för att i möjligaste mån kompensera negativa effekter för konkurrenterna. I annat fall skulle stödet stå i strid med det gemensamma intresset och enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget inte kunna ställas till förfogande.

(99) Om en objektiv bedömning av villkoren för utbud och efterfrågan till följd av detta visar att en strukturell överkapacitet råder på den relevanta gemensamma marknad som stödmottagaren verkar på, skall omstruktureringsplanen vara ett bidrag som står i proportion till stödet till omstruktureringen av den aktuella branschen i form av en definitiv minskning eller avveckling av kapaciteten.

(100) Tyskland förklarar att TGI i framtiden varken kommer att höja eller sänka sin produktionskapacitet.

(101) En konkurrent till TGI framhöll i sina synpunkter till inledandet av förfarandet att en överkapacitet råder på vissa av de produktmarknader som TGI verkar på. Så som framställs i skälen 35 och 36 framgår det inte av den information som kommissionen förfogar över att överkapacitet råder på den gemensamma marknaden.

Förhållningssätt till kostnaderna för och nyttan av omstruktureringen

(102) Stödets omfång och intensitet måste begränsas till det minimum som omstruktureringen kräver och stå i förhållande till den förväntade nyttan från gemenskapens sida. Därför krävs ett omfattande bidrag från investeraren till omstruktureringsplanen i form av egna medel. Dessutom måste stödet beviljas på ett sådant sätt att företaget inte erhåller outnyttjade likvida medel som kan användas till ett aggressivt och konkurrenssnedvridande agerande inom branschen, något som inte hör samman med omstruktureringsprocessen.

(103) En konkurrent till TGI hävdade i sina synpunkter på inledandet av förfarandet att TGI systematiskt sålde sina produkter till priser som låg under marknadspriset och till och med under produktionskostnaderna. TGI beviljas ständiga förlustutjämningar. Eftersom ingen bärkraftig omstruktureringsplan har lagts fram kan kommissionen inte utesluta att de medel som strömmat in till företaget har använts till ett konkurrenssnedvridande agerande som inte hör samman med omstruktureringsprocessen.

(104) Tyskland betraktar de anställdas avkall på den extra löneutbetalningen till jul år 1997 som ett bidrag från investerarna. Även om det kan betraktas som ett omfattande bidrag från personalen till omstruktureringen av företaget kan avkallet inte räknas som ett investerarbidrag, eftersom det inte är förenat med några risker för investerarna.

(105) Tyskland betraktar dessutom den minskade betalningen från VD (företagets största delägare) som ett investerarbidrag. Denna åtgärd har emellertid inte tagits med i omstruktureringsplanen och kan därför inte betraktas som en egeninsats från investerarens sida.

(106) I övrigt betraktar Tyskland ett kassaflöde på 4175000 tyska mark som ett bidrag från investeraren. Kommissionen kan inte acceptera denna interna finansiering som en del av investerarbidraget, eftersom det i stor utsträckning möjliggjordes direkt eller indirekt genom stödåtgärder. Även om behovet av finansiella medel till omstruktureringen av företaget kunde minska till följd av kassaflöde kan kommissionen inte räkna det som en del av investerarbidraget. Tyskland har dessutom inte meddelat när detta kassaflöde uppnåddes eller om det alls uppnåtts.

(107) Kommissionen drar därför slutsatsen att inget bidrag från den privata investeraren föreligger i den mening som avses i riktlinjerna. Kravet på stödets förenlighet med gemenskapslagstiftningen är därför inte uppfyllt.

Genomförandet av omstruktureringsplanen i dess helhet

(108) Företaget måste genomföra omstruktureringsplanen i dess helhet. I den enda omstruktureringsplan som kommissionen har tillgång till finns en finansieringslucka, eftersom ingen ny investerare har dykt upp. Detta investerarbidrag är viktigt för genomförandet av omstruktureringsplanen, i synnerhet för genomförandet av de så nödvändiga investeringarna, och det är därför tveksamt om planen kommer att genomföras.

VI. SLUTSATSER

(109) Kommissionen fastslår att avkallet på köpeskillingen på 4000000 tyska mark som 1998 medgavs företaget TGI utgör ett statligt stöd. Dessutom innebär Tysklands genomförande av stödet en överträdelse mot artikel 88.3 i EG-fördraget. Åtgärden uppfyller inte de krav som fastslås i riktlinjerna och är därför enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget inte förenlig med den gemensamma marknaden. Omstruktureringsplanen grundar sig inte på realistiska antaganden om återställandet av företagets livsduglighet. Kravet på stödets förenlighet är inte uppfyllt. Därför begär kommissionen att Tyskland skall återkräva stödet från mottagaren.

(110) Kommissionen fastslår dessutom att omvandlingen av säkerheterna och betalningsuppskovet på 1800000 tyska mark av försäljningspriset inom ramen för det första avtalet om tillgångar liksom TAB-lånet på 2000000 tyska mark till förmån för TGI kommer att bli föremål för ett särskilt förfarande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stödet från Tyskland till förmån för Technische Glaswerke Ilmenau GmbH i form av ett avkall på 4000000 tyska mark av köpeskillingen inom ramen för det första avtalet om tillgångar som ingicks den 26 september 1994 är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

1. Tyskland skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagaren återkräva det stöd som avses i artikel 1 och som olagligen redan utbetalats till stödmottagaren.

2. Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag det har återbetalats. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd.

Artikel 3

Tyskland skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den 12 juni 2001.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 217, 29.7.2000, s. 10.

(2) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(3) Se fotnot 2.

(4) Se Panorama of EU Industry 97, del 1, kap. 9, samt 1998 års rapport från glasindustrins ständiga kommitté i EEG liksom årsrapporten 1999 från det tyska Bundesverband Glasindustrie und Mineralfaserindustrie.

(5) EGT C 368, 23.12.1994, s. 12.

(6) EGT C 213, 23.7.1996, s. 4.

(7) Treuhandanstaltordning E 15/92, SG (92) D/17613, 8.12.1992.

(8) Treuhandanstaltordning N 768/94, SG (95) D/1062, 1.2.1995.

(9) Treuhandanstaltordning N 562/c/94, SG (94) D/17293, 1.12.1994.

(10) 23:e ramprogrammet "Förbättring av den regionala näringsstrukturen". Åtgärder inom ramen för detta program räknas som regionalt investeringsstöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och har godkänts av kommissionen till följd av undantaget i artikel 87.3 a i EG-fördraget (N 157/94, SG (94) D/11038, 1.8.1994).

(11) Den tyska lagen Investitionszulagengesetz (N 494/A/95, SG (95) D/17154, 27.12.1995). Åtgärder till följd av denna lag räknas som regionalt investeringsstöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och har godkänts av kommissionen till följd av undantaget i artikel 87.3 a i EG-fördraget.

(12) Se EG-domstolens dom av den 29 april 1999 i mål C-342/96, Spanien mot kommissionen, REG 1999, s. I-2459, punkt 41.

(13) NN 74/95, SG (96) D/1946, 6.2.1996.

(14) Punkt 7.5 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (tillkännagivande till medlemsstaterna med förslag på lämpliga åtgärder) från 1999 lyder: "Kommissionen kommer att granska förenligheten med den gemensamma marknaden av alla undsättnings- eller omstruktureringsstöd som beviljas utan kommissionens godkännande [...] på grundval av de riktlinjer som var i kraft när stödet beviljades" (EGT C 288, 9.10.1999, s. 2).