32001R1458

Kommissionens förordning (EG) nr 1458/2001 av den 17 juli 2001 om undantag från vissa bestämmelser i förordning (EEG) nr 2700/93 och förordning (EG) nr 2342/1999 när det gäller tillämpningen av bidragssystemen inom får- och getköttssektorn och nötköttssektorn samt om ändring av förordning (EG) nr 2342/1999

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 194 , 18/07/2001 s. 0004 - 0006


Kommissionens förordning (EG) nr 1458/2001

av den 17 juli 2001

om undantag från vissa bestämmelser i förordning (EEG) nr 2700/93 och förordning (EG) nr 2342/1999 när det gäller tillämpningen av bidragssystemen inom får- och getköttssektorn och nötköttssektorn samt om ändring av förordning (EG) nr 2342/1999

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2467/98 av den 3 november 1998 om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött(1), ändrad genom förordning (EG) nr 1669/2000(2), särskilt artikel 5.6 i denna,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött(3), särskilt artiklarna 4.8, 6.7, 11.5 och 13.5 samt artikel 50 andra strecksatsen i denna, och

av följande skäl:

(1) De fall av mul- och klövsjuka som uppträtt i flera medlemsstater har lett till att vissa åtgärder vidtagits på grundval av rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden(4), senast ändrat genom direktiv 92/118/EEG(5), och på grundval av rådets direktiv 85/511/EEG av den 18 november 1985 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka(6), senast ändrat genom Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige.

(2) Dessa åtgärder innebär inskränkningar för rörligheten i vissa regioner. Detta kan leda till en situation där producenterna inte längre kan fullgöra vissa av de åtaganden som åligger dem enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2700/93 av den 30 september 1993 om tillämpningsföreskrifter för bidrag till får- och getköttsproducenter(7), senast ändrad genom förordning (EG) nr 394/2001(8), och kommissionens förordning (EG) nr 2342/1999 av den 28 oktober 1999 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1254/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött när det gäller bidragstermen(9), senast ändrad genom förordning (EG) nr 192/2001(10). Det är således nödvändigt att tillåta medlemsstaterna att tillfälligt avvika från vissa av de bestämmelser som gäller under normala förhållanden, i den utsträckning detta är nödvändigt för att säkerställa de berörda veterinäråtgärdernas effektivitet. Avvikelser kan också medges i situationer, när ovannämnda åtgärder tillämpats och djur slaktats i enlighet med veterinärbeslut med djurens välbefinnande som motiv.

(3) När det gäller bidrag för får och det bidrag för getter som fastställs i artikel 5 i förordning (EG) nr 2467/98 är det, för att ta hänsyn till den särskilda situation som råder för de producenter som efter tillämpning av nämnda veterinära åtgärder fått ett eller flera djur slaktade före djurhållningsperiodens sista dag, lämpligt att tillåta utbetalning av bidraget för de berörda djuren, under förutsättning av att kontroll av dessa djur, om de inte hade slaktats, skulle ha uppfyllt de villkor för bidragsberättigande som föreskrivs i artikel 1.4 och 1.5 i rådets förordning (EEG) nr 3493/90 av den 27 november 1990 om allmänna regler för beviljande av bidrag till får- och getköttsproducenter(11), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2825/2000(12).

(4) När det gäller det särskilda bidraget för handjur av nötkreatur som föreskrivs i artikel 4 i förordning (EG) nr 1254/1999 och det am- och dikobidrag som föreskrivs i artikel 6 i samma förordning är det, för att ta hänsyn till den särskilda situation som råder för de producenter som efter tillämpning av ovannämnda veterinära åtgärder fått ett eller flera djur slaktade före djurhållningsperiodens sista dag, lämpligt att tillåta utbetalning av det särskilda bidraget eller am- och dikobidraget för sådana djur som omfattas av dessa åtgärder.

(5) I samband med att den extensifieringsersättning som föreskrivs i artikel 13 i förordning (EG) nr 1254/1999 används och när djuren behålls vid anläggningen till följd av att veterinärmyndigheten på grund av epizooti utfärdat ett transportförbud, skall, under den period då en sådan åtgärd gäller, en fast justeringskoefficient tillämpas för det antalet djurenheter som under den berörda perioden konstaterats befinna sig på anläggningen, så att djurtäthetsfaktorn kan fastställas i enlighet med artikel 32.11 i förordning (EG) nr 2342/1999. För att ta hänsyn till de effekter långvariga veterinäråtgärder har för antalet djurenheter bör det föreskrivas att denna fasta justeringskoefficient får sänkas om dessa åtgärder tillämpas utöver en viss period.

(6) I samband med det slaktbidrag som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EG) nr 1254/1999 kan producenterna, på grund av begränsningar av djurtransporterna, inte iaktta den tidsfrist som föreskrivs i artikel 37.1 i förordning (EG) nr 2342/1999 mellan utgången av den kortaste djurhållningsperioden på två månader och slaktdatum. Medlemsstaterna bör tillåtas att förlänga denna tidsfrist, med hänsyn till möjligheterna att skicka djuren till andra medlemsstater.

(7) I samband med samma slaktbidrag enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 1254/1999 har begränsningarna av djurtransporter i vissa fall fått till följd att kalvarna behållits längre på anläggningarna och att de vid slakt efter det att ovannämnda restriktioner lyfts inte längre uppfyllt de villkor avseende ålder och vikt som fastställs i punkt 1 b i den artikeln. För att inte producenterna skall drabbas på grund av att dessa djur, till följd av omständigheter utanför producenternas kontroll, har för hög vikt bör det under en begränsad period vara tillåtet att bevilja slaktbidrag för sådana kalvar som inte uppfyller ovannämnda krav avseende ålder och vikt.

(8) I samband med betalning av den extensifieringsersättning som föreskrivs i artikel 13 i förordning (EG) nr 1254/1999 och när djuren till följd av exceptionella marknadsförhållanden behålls vid anläggningen under längre tid än normalt, skall under en begränsad period en fast justeringskoefficient tillämpas för det antal djurenheter som under den berörda perioden konstaterats befinna sig på anläggningen, så att djurtäthetsfaktorn kan fastställas i enlighet med artikel 32.12 i förordning (EG) nr 2342/1999. För att ta hänsyn till de effekter begränsningar av djurtransporterna har för producenterna när det gäller den period då den fasta justeringskoefficienten tillämpas, bör denna period förlängas med två månader.

(9) Med hänsyn till händelseutvecklingen bör denna förordning träda i kraft omedelbart.

(10) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från gemensamma mötet mellan Förvaltningskommittén för nötkött och Förvaltningskommittén för får och getter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det skall, på de villkor som föreskrivs i den här förordningen, göras undantag från föreskrifterna i förordningarna (EEG) nr 2700/93 och (EG) nr 2342/1999 i den utsträckning det är nödvändigt dels för att säkerställa effektiviteten hos de åtgärder som vidtagits på grundval av direktiv 90/425/EEG och direktiv 85/511/EEG för att bekämpa och förebygga spridning av mul- och klövsjuka, och dels till följd av de långvarigt exceptionella marknadsförhållanden som är en följd av dessa åtgärder.

Undantagen enligt den här förordningen skall även avse situationer som uppstått genom att åtgärderna enligt första stycket tillämpats och djur slaktats i enlighet med veterinärbeslut med djurens välbefinnande som motiv.

Artikel 2

Genom undantag från artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 2700/93 skall sådana djur som till följd av tillämpning av en åtgärd enligt artikel 1 slaktats före djurhållningsperiodens sista dag berättiga till tack- eller getbidrag. Den behöriga myndigheten i medlemsstaterna skall för detta ändamål och på grundval av vid slakttillfället befintliga fakta, försäkra sig om att djuren skulle ha uppfyllt de villkor som föreskrivs genom definitionerna i artikel 1.4 och 1.5 i förordning (EEG) nr 3493/90 om de inte hade slaktats.

Artikel 3

1. Sådan slakt av ett djur som sker till följd av en åtgärd som föreskrivs i artikel 1 och under den djurhållningsperiod som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 2342/1999 skall, när det gäller det särskilda bidraget, inte utgöra hinder för att bevilja producenten detta bidrag.

2. Sådan slakt av ett djur som sker till följd av en åtgärd som föreskrivs i artikel 1 och under den djurhållningsperiod som avses i artikel 16 i förordning (EG) nr 2342/1999 skall, när det gäller am- och dikobidraget, inte utgöra hinder för att bevilja producenten detta bidrag.

Artikel 4

Genom undantag från artikel 32.11 i förordning (EG) nr 2342/1999 och om en åtgärd enligt artikel 1, som innebär att djur förbjuds lämna produktionsenheten utom för slakt, tillämpas under en period som är längre än tre på varandra följande månader, skall följande gälla:

- Den koefficient som föreskrivs i den artikeln skall sänkas till 0,5 under den period då veterinärbeslutet tillämpas utöver de tre ovan nämnda månaderna.

- Medlemsstaten får förlänga tidsfristen från 20 dagar till 30 dagar.

Artikel 5

1. Om kalvar, till följd av att en åtgärd enligt artikel 1, inte har kunnat lämna produktionsenheten för att slaktas, får slaktbidrag, genom undantag från artikel 11.1 b i förordning (EG) nr 1254/1999, beviljas för kalvar som är äldre än en månad och yngre än åtta månader och har en slaktkroppsvikt på mindre än 175 kg, samt som slaktats under perioden från och med den dag då åtgärden hävdes till och med den 30 juni 2001.

Den behöriga myndigheten i medlemsstaterna skall för detta ändamål och på grundval av vid slakttillfället befintliga fakta, försäkra sig om att djuret uppfyller de övriga villkoren för att berättiga till stödet.

2. Varje medlemsstat får, genom undantag från artikel 37.1 i förordning (EG) nr 2342/1999 och om en åtgärd som avses i artikel 1 tillämpas, förlänga den tidsfrist som anges i den artikeln för perioden mellan utgången av den minimala djurhållningsperioden på två månader och slaktdatum

- till högst två månader minus en dag,

- till högst tre månader om det råder förbud mot transport till andra medlemsstater, om medlemsstaten säkerställer att det endast beviljas ett slaktbidrag per djur.

Artikel 6

I artikel 32.12 i förordning (EG) nr 2342/1999 skall "den 15 mars 2001" ersättas med "den 15 maj 2001".

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artiklarna 1, 2, 3, 4, och 5 skall tillämpas på stödansökningar som inkommit till och med den 31 december 2001.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 juli 2001.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 312, 20.11.1998, s. 1.

(2) EGT L 193, 29.7.2000, s. 8.

(3) EGT L 160, 26.6.1999, s. 21.

(4) EGT L 224, 18.8.1990, s. 29.

(5) EGT L 62, 15.3.1993, s. 49.

(6) EGT L 315, 26.11.1985, s. 11.

(7) EGT L 245, 1.10.1993, s. 99.

(8) EGT L 58, 28.2.2001, s. 9.

(9) EGT L 281, 4.11.1999, s. 30.

(10) EGT L 29, 31.1.2001, s. 27.

(11) EGT L 337, 4.12.1990, s. 7.

(12) EGT L 328, 23.12.2000, s. 1.