Kommissionens beslut

av den 28 mars 2001

om de statliga stöd som Tyskland har beviljat EFBE Verwaltungs GmbH & Co. Management KG (numera Lintra Beteiligungsholding GmbH, gemensam med Zeitzer Maschinen, Anlagen Geräte GmbH, LandTechnik Schlüter GmbH, ILKA MAFA Kältetechnik GmbH, SKL Motoren- und Systembautechnik GmbH, SKL Spezialapparatebau GmbH, Magdeburger Eisengiesserei GmbH, Saxonia Edelmetalle GmbH samt Gothaer Fahrzeugwerk GmbH)

[delgivet med nr K(2001) 1028]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2001/673/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSIONEN HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget(1), särskilt artikel 9 i denna,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig(2), och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) Genom en skrivelse av den 19 januari 1995 till kommissionen anmälde Tyskland stöd till privatiseringen av följande åtta företag: Zeitzer Maschinen, Anlagen Geräte GmbH, LandTechnik Schlüter GmbH, ILKA MAFA Kältetechnik GmbH, SKL Motoren- und Systembautechnik GmbH, SKL Spezialapparatebau GmbH, Magdeburger EisengieBerei GmbH, Saxonia Edelmetalle GmbH och Gothaer Fahrzeugwerk GmbH (nedan kallad Lintras dotterbolag), som sammanförts till ett enda holdingbolag ägt av Treuhandanstalt och som efter privatiseringen blev Lintra-gruppen tillsammans med holdingbolaget EFBE Verwaltungs GmbH & Co Management KG, numera Lintra Beteiligungsholding GmbH.

(2) I privatiseringen och den därmed förbundna omstruktureringen ingick stödåtgärder, registrerade under stödnummer N 49/95. I skrivelser av den 7 februari 1995, 31 juli 1995 och 13 december 1995 bad kommissionen Tyskland inkomma med upplysningar, vilka Tyskland lämnade i skrivelser av den 28 april 1995, 12 juli 1995, 24 augusti 1995 och 5 januari 1996. I en skrivelse av den 23 april 1996(3) meddelade kommissionen Tyskland sitt godkännande av stöden till omstruktureringsåtgärder i samband med privatiseringen av Lintra Beteiligungs-holding GmbH (nedan kallat beslutet av den 13 mars 1996).

(3) Mot bakgrund av de upplysningar som erhållits efter anmälan av nya omstruktureringsstöd till dotterföretag inom Lintra-gruppen under år 1998 sände kommissionen en rad frågor till Tyskland i en skrivelse av den 25 juni 1998. Frågorna besvarades av Tyskland i en skrivelse av den 8 december 1998 och bilagorna till denna sändes den 14 december 1998. Fallet dryftades därefter vid ett flertal sammanträffanden med de tyska myndigheterna.

(4) Genom en skrivelse av den 22 juni 1999 underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget avseende dessa stöd. Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(4). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stöden.

(5) Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(6) Den 18 oktober 1999 besvarade Tyskland frågorna i bilagan till beslutet om att inleda förfarandet. Den 19 november 1999 sammanträffade de tyska myndigheterna med kommissionen. Efter en påminnelse den 16 december 1999 från kommissionen och en tysk anhållan den 2 februari 2000 om förlängning av svarsfristen, som kommissionen tillmötesgick i en skrivelse av den 9 februari 2000, överlämnade Tyskland i skrivelser av den 10 och 29 mars 2000 sina synpunkter på det inledda förfarandet.

(7) Den 1 augusti 2000 begärde kommissionen i ett upplysningsföreläggande att Tyskland skulle inkomma med alla upplysningar som behövdes för bedömningen av hur holdingbolaget fördelat sina utgifter på de olika dotterbolagen och huruvida det stöd som kvarstått i holdingsbolaget hade fördelats på lämpligt sätt. Efter en anhållan från Tyskland om förlängning av svarsfristen inkom svar den 4 oktober 2000 till kommissionen. Efter ett sammanträffande med kommissionen den 12 oktober 2000 översände Tyskland kompletterande upplysningar den 31 oktober 2000.

II. LINTRA-GRUPPENS BAKGRUND OCH UTVECKLING

(8) År 1993 var privatiseringen av statsägda företag i f.d. DDR i stort sett avslutad. Det hade dock inte varit möjligt att hitta en investerare till alla företag. Särskilt för somliga företag, som varit inriktade på näringslivet i de tidigare Comecon-länderna och som måste omorientera sig helt och hållet, var ointressanta för industriinvesterarna. Åtta av dessa företag sammanfördes till en enda grupp för en gemensam omstrukturering och privatisering.

(9) År 1994 beslutade Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben (BvS) att sälja dessa företag samlade i en pott till en privat personassociation. De nya ägarna av Lintra-gruppen skulle därefter delvis omorganisera och omstrukturera de enskilda företagen för att säkerställa dess utveckling som oberoende konkurrenskraftiga företag genom samarbete med erfarna industripartner eller för att göra dem lockande för någon industriinvesterare för en andra privatisering.

(10) Efter en öppen anbudsinfordran utvaldes Emans & Partner GbR, en personassociation som lyder under tysk lagstiftning, till investerare. Andelsägarna var: dr Hartmut Emans, dr Andreas Weise, dr Hellmut Kirchner, Friedrich-Carl Graup och Jörg Gehrhardt. Den 25 november 1994 slöts ett privatiseringsavtal. Därefter fungerade det nya företaget Lintra Beteiligungsholding GmbH som finansiellt holdingbolag. Det skötte framförallt gruppens centrala likvidhantering, medan andelsägarna i personassociationen övertog ledningsbefogenheterna i Lintra Beteiligungsholding GmbH liksom i Lintras dotterföretag.

(11) Vid tidpunkten för kommissionens godkännande år 1996 bestod Lintra-gruppen av ett holdingbolag, Lintra Beteiligungsholding GmbH, och följande åtta dotterbolag:

>Plats för tabell>

(12) Privatiseringen gällde en grupp av företag utan gemensam historia och med sammanlagt mer än 1000 medarbetare. Därför måste företagen anmälas var för sig och kommissionen bedömde sedan projektet i enlighet med Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Man utgick ifrån att omstruktureringen skulle vara avslutad i slutet av 1997.

(13) I mars 1996 godkände kommissionen följande åtgärder för Lintras dotterbolag:

>Plats för tabell>

(14) Kommissionen godkände att så mycket stöd beviljades att det räckte för att fram till den 31 december 1994 förse Lintras dotterbolag med ett aktiekapital på 130 miljoner tyska mark. För att finansiellt understödja företaget under omstruktureringsfasen fick BvS tillstånd att täcka företagets årsunderskott under åren 1995-1997 med upp till maximalt 175 miljoner tyska mark, varvid förlusttäckningen 1995 kunde belöpa sig till 100 %, till 95 % år 1996 och till 90 % år 1997. Därutöver godkände kommissionen att BvS till slutet av 1997 kunde bevilja upp till 40 miljoner tyska mark i bidrag och upp till 40 miljoner tyska mark i bundna säkerheter för finansieringen av investeringar i omstruktureringen av Lintras dotterbolag.

(15) Ursprungligen utgick man ifrån att Lintras dotterbolag skulle bli lönsamma senast 1998. De förväntade resultaten skilde dock sig avsevärt från de reella resultaten från första början. Efter allt att döma insåg BvS vid presentationen av 1995 års årsberättelse i juni 1996, relativt kort tid efter det att kommissionen godkänt stöden, att det fanns stora risker för att privatiseringen skulle misslyckas. Vid slutet av 1996 hade det finansiella läget i Lintra-gruppen blivit så kritiskt att den hotades av omedelbar konkurs till följd av högre förluster än väntat.

(16) Den gemensamma privatiseringen och omstruktureringen av en grupp på åtta företag utan ekonomiska kopplingar sinsemellan via en privat personassociation fungerade inte. Ett av huvudskälen för ursprungsplanens misslyckande var att företagens produktionsprogram inte anpassades till kraven på västmarknaderna, samtidigt som de traditionella marknaderna i Mellan- och Östeuropa och OSS snabbt försvagades. Med hänsyn till de avsevärda kostnaderna för att utveckla nya produkter och införa dem på nya marknader var det uppenbart att företagen måste hamna i finansiella svårigheter då de inte lyckades hitta en starkare industripartner. Dessutom saknade Lintra-gruppen, som var en okoordinerad samling av helt olika verksamheter, en kvalificerad ledning och lämplig finanskontroll. En relativt stor del av resurserna användes av Lintra Beteiligungsholding självt.

(17) För att förhindra en konkurs för hela gruppen inskred BvS i början av 1997 och övertog det ekonomiska ansvaret. I ett avtal som slöts den 6 januari 1997 mellan BvS och investerarna löstes de utträdande investerarna från allt ansvar enligt privatiseringsavtalet mot en summa på 1,5 miljoner tyska mark. I enlighet med avtalet skulle förvaltningen och företagsledningen av de övriga dotterbolagen skötas av Lintra Beteiligungsholding. BvS erhöll omfattande granskningsmöjligheter och rätten att när som helt förvärva Lintras dotterbolag till ett köpepris av 1 tyska mark. Dessutom innehöll avtalet från den 6 januari 1997 en klausul om att huvudmålet för Lintra Beteiligungsholding GmbH nu var att vidareförsälja Lintras dotterbolag eller delar av dem till nya investerare.

(18) Så snart BvS hade övertagit kontrollen bedömdes varje dotterbolags möjlighet att bli lönsamt med hjälp av en fortsatt omstrukturering. Därefter beslutade BvS

a) att lägga ned företag som uppenbarligen var ekonomiskt livsodugliga (Magdeburger Eisengiesserei GmbH och SKL-A),

b) att sälja det lönsamma Saxonia Edelmetalle GmbH direkt utan att bevilja några nya stöd, och

c) att fortsätta omstruktureringen av ZEMAG, ILKA MAFA, SKL-M, LTS och Gothaer Fahrzeugwerke i samarbete med Lintra och BvS med målsättningen att förbereda dessa potentiellt lönsamma företag för snabbast möjliga vidareförsäljning till industripartner.

(19) I ett köpeavtal som slöts i september 1999 mellan BvS, Lintra Beteiligungsholding GmbH och de kvarvarande investerarna förvärvade BvS Lintra Beteilungsholding GmbH till ett pris av 1 tyska mark. Sedan den 1 januari 2000 befinner sig företaget i likvidation.

(20) Kommissionen meddelade Tyskland i en skrivelse av den 22 juni 1999 sitt beslut om att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget. Kommissionens tvivel gällde: a) huruvida kommissionen före sitt beslut av den 13 mars 1996 fått fullständig och korrekt information av Tyskland, b) i vilken omfattning som stöden använts inom ramen för beslutet av den 13 mars 1996 och c) om ytterligare stödåtgärder till förmån för Lintra-gruppen beviljats.

III. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(21) Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

IV. TYSKLANDS KOMMENTARER

(22) Kommissionens beslut att inleda ett förfarande i enlighet med artikel 88.2 innehöll en bilaga med ytterligare frågor, som besvarades av Tyskland i en skrivelse av den 10 oktober 1999. I en skrivelse av den 10 mars 2000 inkom Tyskland med kommentarer till de frågor som kommissionen formulerat i beslutet om att inleda ett förfarande. I sin skrivelse redogör Tyskland för de huvudsakliga punkterna i Lintra-gruppens omstrukturering och lämnar information om de stöd som beviljats av BvS och hur de använts inom Lintra-gruppen samt bemöter de tvivel som kommer till uttryck i kommissionens beslut om att inleda ett förfarande. I sitt svar på det upplysningsföreläggande som sändes till Tyskland den 1 augusti 2000 hävdade Tyskland att användningen av stöden inom Lintra Beteiligungsholding GmbH skulle ha tillåtits genom beslutet av den 13 mars 1996. Kommissionen skulle 1996 ha godkänt ett sammanlagt belopp på 824,2 miljoner tyska mark för omstruktureringen av Lintra-gruppen, medan gruppen endast skulle ha fått 658,202 miljoner tyska mark. Det enda syftet med holdingbolaget, som inte bedrev någon separat verksamhet, var enligt Tyskland att gynna omstruktureringen av dotterbolagen. Mot ersättning levererade holdingbolaget centralt tjänster till dotterbolagen, och de stöd som användes av dotterbolagen för att refinansiera ersättningen utbetalades i syfte att gynna omstruktureringen. Lintra Beteiligungsholding levererade tjänster till dotterbolagen som de annars skulle ha varit tvungna att upphandla externt. Såväl i det anmälda omstruktureringskonceptet för Lintras dotterbolag som i beslutet av den 13 mars 1996 anges att företagen skall ledas av ett centralt holdingbolag.

V. BEDÖMNING AV STÖDEN

A. Fullständiga/korrekta upplysningar

(23) De tvivel som uttrycks i beslutet att inleda ett förfarande om huruvida Tyskland överlämnat fullständiga och korrekta upplysningar till kommissionen gäller följande två aspekter:

a) Privatiseringen av Lintras dotterbolag granskades av Bundesrechnungshof (Tysklands federala revisionsorgan), vilket kommissionen vid tiden för sitt beslut inte var informerad om. Redan den omständigheten att en undersökning genomförts, hade kunnat vara av betydelse för kommissionens bedömning av förenligheten hos stöden. Därför betvivlade kommissionen vid inledandet av förfarandet att den varit fullständigt informerad före sitt beslut av den 13 mars 1996.

b) Kommissionen uttryckte, i beslutet om att inleda ett förfarande, tvivel om huruvida Tyskland eventuellt redan under kommissionens bedömning av stöden visste att Lintra-gruppen råkat i allvarliga svårigheter och därför inte lämnade korrekt information till kommissionen.

(24) Beträffande frågan om kommissionen blivit fullständigt informerad före sitt beslut av den 13 mars 1996 konstaterade kommissionen att privatiseringen av Lintras dotterbolag faktiskt var föremål för en undersökning genom Bundesrechnungshof, som inleddes i september 1995 och som avslutades med en rapport den 16 september 1996. Sedan förfarandet inletts, översände Tyskland hela skriftväxlingen mellan BvS och Bundesrechnungshof liksom även slutrapporten. Av skriftväxlingen från september 1995 till mars 1996 framgår att Bundesrechnungshof under denna period endast hyste betänkligheter vad gällde en av avtalsbestämmelserna, nämligen BvS eventuella andel i dotterbolagens framtida vinster. Informationen om skriftväxlingen mellan Bundesrechnungshof och BvS fram till mars 1996 hade inte varit utslagsgivande för beslutet. Resultaten i slutrapporten presenterades av Bundesrechnungshof först i september 1996, dvs. sex månader efter beslutet av den 13 mars 1996, och kunde därför inte ha beaktats av kommissionen vid dess beslut om stödens förenlighet.

(25) Beträffande frågan om kommissionen vid tidpunkten för sitt beslut hade fått korrekt information konstaterar kommissionen att stödåtgärderna anmäldes till kommissionen i januari 1995 och att Tyskland i januari 1996 tillställde kommissionen en förlustuppskattning för 1995 (65 miljoner tyska mark). BvS hade erhållit denna uppskattning i december 1995 från Lintra-gruppen. I juni 1996 fick BvS årsräkenskaperna för 1995 av revisorn (i enlighet med en klausul i privatiseringsavtalet om att lämna in räkenskaperna vid denna tidpunkt), som klargjorde att i stället för det av Lintra Beteiligungsholding i december 1995 uppskattade förlustbeloppet för 1995 på 65 miljoner tyska mark var den faktiska förlusten 115 miljoner tyska mark. Med hänsyn till det mycket stora stödpaket som kommissionen godkänt och storleken på den godkända förlusttäckningen förefaller det troligt att kommissionen vid sitt beslut hade godtagit en begränsad lönsamhet för bolagen under omstruktureringens första år och skulle inte ha fattat ett annat beslut om mer exakta siffror funnits över de faktiska förlusterna för 1995. Därför var informationen inte utslagsgivande vid beslutet, även om kommissionen då beslutet fattades delvis inte förfogade över korrekt information.

B. Användning av godkända stöd och framtida stödåtgärder

(26) Efter inledandet av ett förfarande enligt artikel 88.2 framlade Tyskland en översikt över hur de beviljade stöden hade använts. Resultatet återges i nedanstående tabell. Av den sammanlagda stödsumman på 824,2 miljoner tyska mark, som kommissionen godkände 1996, beviljades följaktligen endast en del (658,202 miljoner tyska mark) till Lintra-gruppen. Av detta belopp på 658,202 miljoner tyska mark avsedda för Lintra-gruppen betalades enligt uppgifter från de tyska myndigheterna 623,224 miljoner tyska mark till dotterbolagen medan 34,978 miljoner tyska mark kvarstod i Lintra Beteiligungsholding (till den 31 december 1997).

>Plats för tabell>

(27) När det gäller aktiekapitalet godkände kommissionen i sitt beslut av den 13 mars 1996 att Lintras dotterbolag fram till den 31 december 1994 försågs med ett aktiekapital på 130 miljoner tyska mark. Detta skulle uppnås genom skuldavskrivningar av aktieägarkrediter på 314,3 miljoner tyska mark och genom bidrag på 68,9 miljoner tyska mark. Vidare fick BvS tillstånd att täcka förlusterna för 1994 med upp till 186 miljoner tyska mark i form av bidrag. De stöd som kommissionen godkänt för att tillskjuta ett aktiekapital på 130 miljoner tyska mark, uppgick därmed till sammanlagt 569,2 miljoner tyska mark. Med hänsyn till förändringar som beror på den ekonomiska clearingen inom Lintra-gruppen samt det försenade tillskottet av aktiekapital från BvS drar kommissionen slutsatsen att BvS tillskott av aktiekapital på 130 miljoner tyska mark till Lintra-gruppen var förenligt med beslutet av den 13 mars 1996. För att nå upp till det godkända aktiekapitalet på 130 miljoner tyska mark för Lintra-gruppen krävdes endast 415,437 miljoner tyska mark i stället för de godkända 569,2 miljoner tyska mark.

(28) När det gäller övertagandet av förluster godkände kommissionen i sitt beslut av den 13 mars 1996 stöd till utjämning av det årliga underskotten för perioden 1995-1997 med upp till 175 miljoner tyska mark i form av en avskrivning av befintliga fordringar, sammantaget maximalt 175 miljoner tyska mark. Godkännandet grundades på att upp till 100 % av förlusterna övertogs för 1995, 95 % för 1996 och 90 % för 1997. Övertagandet av förlusterna skulle ske i form av avskrivningar av fordringar. De förluster som uppstått i Lintra-gruppen täcktes fullständigt för 1995 (115,1 miljoner tyska mark). För 1996 täcktes de endast delvis (30,9 miljoner tyska mark av 123,8 miljoner tyska mark). Eftersom det inte fanns aktieägarkrediter i den omfattning som ursprungligen antagits, beviljade BvS Lintras dotterbolag resterande 29 miljoner tyska mark från förlusttäckningsåtagandena för att täcka av 1996 års förluster.

(29) Efter det att den första omstruktureringen misslyckats beviljades beloppet på 12 miljoner tyska mark i form av likviditetslån till Lintras dotterbolag för förberedelser av en ytterligare omstrukturering. Även om den första omstruktureringen av Lintra-gruppen i december 1996 måste anses som misslyckad, beslutade BvS vid denna tidpunkt att så snart som möjligt fortsätta omstruktureringen av potentiellt lönsamma företag för en vidareförsäljning till nya industripartner. I denna situation beviljades en rad dotterbolag ett likviditetslån på 12 miljoner tyska mark ur den budget, som fortfarande fanns tillgänglig för den första omstruktureringen av Lintra-gruppen. Dessa medel användes för att betala förfallna fakturor och medlen beviljades under april-juni 1997 till dotterbolag för vilka en andra omstrukturering verkade genomförbar. Eftersom dessa stöd från BvS beviljades efter det att den första omstruktureringen av Lintra-gruppen misslyckats och som en förberedelse för den andra omstruktureringen omfattas de helt uppenbart inte av beslutet av den 13 mars 1996.

(30) För finansieringen av omstruktureringen av Lintras dotterbolag fram till slutet av 1997 godkände kommissionen i sitt beslut av den 13 mars 1996 att 40 miljoner tyska mark skulle tillskjutas och att säkerheter på 40 miljoner tyska mark skulle beviljas. De godkända bidragen på 40 miljoner tyska mark utbetalades till fullo. Säkerheterna på 40 miljoner tyska mark beviljades upp till 7,042 miljoner tyska mark och kompletterades med ett investeringslån på 8,711 miljoner tyska mark.

(31) När det gäller frågan huruvida de i beslutet av den 13 mars 1996 godkända stödåtgärderna kunde användas för andra syften än den godkända omstruktureringsplanen lade Tyskland i skrivelser av den 18 oktober 1999 och den 10 mars 2000 fram detaljerad information om omstruktureringsåtgärderna. Vad gäller utvecklingen av de enskilda företagen fram tills det ursprungliga privatiserings-konceptet misslyckades i december 1996 har kommissionen noterat följande:

(32) Gothaer Fahrzeugwerk GmbH: En jämförelse av investeringarna 1994-1997 med Emans & Partner GbR:s ursprungliga investeringsplan leder inte fram till slutsatsen att de ursprungligen planerade investeringsprojekten inte blev genomförda. Även om det ursprungligen planerade investeringsbeloppet nästan uppnåddes, kan det dock samtidigt observeras att investeringarna gjordes med tidsmässiga förseningar. Enligt vad Tyskland anger, sammanhänger detta både med den tekniskt betingade projekterings- och genomförandetiden och med att den slutgiltiga marknadsinriktningen för företaget under en längre tid inte var tillräckligt tydlig.

(33) ILKA MAFA: Beträffande ILKA MAFA konstaterar kommissionen att Emans & Partner GbR:s ursprungliga investeringsplan är den minst detaljerade av alla investeringsplaner och med sina 6,6 miljoner tyska mark utgör den näst lägst investeringsvolym. De faktiska investeringarna på 4,5 miljoner tyska mark ligger under det planerade beloppet för åren 1994 till 1997. De jämförelsevis låga investeringarna sammanhänger med den osäkerhet som förelåg från början om bolagets positionering på marknaden.

(34) LandTechnik Schönebeck GmbH: Fram till misslyckandet med den första omstruktureringen genomfördes investeringarna väsentligen i enlighet med de ursprungliga investeringsplanerna. Vad gäller investeringsbeloppet understiger detta de faktiska investeringarna för perioden 1994-1997 i förhållande till vad som planerades. Denna disproportion mellan investeringsplanen och faktiskt gjorda investeringar återspeglar de problem som bolaget hade med sin nya marknadsinriktning och som det inte kunde lösa tillfredsställande. Bristande framgång med att utveckla produkter som var gångbara på marknaden gjorde att en mycket mindre del av investeringsplanerna nådde beslutsstadiet.

(35) Magdeburger Eisengiesserei GmbH (MEG): Även om man i Emans & Partner GbR:s ursprungliga investeringsplan för perioden 1994-1997 förutsåg en investeringsvolym på sammantaget 5,9 miljoner tyska mark genomfördes i detta bolag investeringar för totalt 6,8 miljoner tyska mark fram till slutet av 1996. Kommissionen konstaterar att dessa förhållandevis höga investeringar inte ledde till några som helst framgångar på marknaden. En av de väsentliga strategiska målen för saneringen av MEG var att bryta beroendet av uppdrag från SKL-företagen. Den planerade nya marknadsinriktningen kunde dock inte få någon framgång, eftersom några bärkraftiga nya kundkretsar inte arbetades upp. När SKL-A föll ifrån som uppdragsgivare p.g.a. sin likvidation och efterfrågan minskade från SKL-M blev pressen allt större på MEG som i november 1997 fick försättas i konkurs. Enligt uppgifter från de tyska myndigheterna erhöll varken MEG eller avyttringsstrukturen, Eisengiesserei Magdeburg GmbH (EGM), något statligt stöd efter det att konkursförfarandet inletts.

(36) Saxonia Edelmetalle GmbH: Översikten över de investeringar som genomfördes under åren 1994-1997 visar att den ursprungliga investeringsplanen realiserades i modifierad form, varför den för denna period planerade investeringsvolymen på 24 miljoner tyska mark överträffades av de genomförda investeringarna på 26,0 miljoner tyska mark. De genomförda investeringarna ledde till en framgångsrik ny inriktning för bolaget på marknaden. Vid sidan av investeringar i produktionsförbättringar av halvfabrikat i ädelmetall ligger tyngdpunkten för investeringarna framför allt på en förstärkning av området våtkemi för ädelmetallsutvinning, ädelmetallsåtervinning samt en omfattande utvidgning av galvaniseringstekniken. Dessa tyngdpunkter skapade förutsättningarna för ett övertagandet av en starkare industripartner, vilket förverkligades då bolaget såldes till Vereinigten Deutschen Nickelwerke. Enligt uppgifter från de tyska myndigheterna innehåller det koncept som lagts fram av Saxonias nya andelsägare, investeringar för totalt 10 miljoner tyska mark fram till slutet av 2000 utan medverkan av BvS.

(37) SKL-A: Investeringsplanen låg över de faktiska investeringarna under hela perioden och observeras kan att inga nämnvärda investeringar längre gjorts efter 1995. Eftersom det inte var möjligt att ge bolaget en ny marknadsinriktning med hjälp av starkare industripartner fattades ett likvidationsbeslut i juni 1996.

(38) SKL-M: Enligt Emans & Partner GbR:s ursprungliga investeringsplaner hade SKL-M, med en volym på 45,2 miljoner tyska mark, det största investeringsprogrammet av alla Lintras dotterbolag. Även om de realiserade investeringarna under perioden 1994-1997 tydligt överträffade de ursprungliga förväntningarna, gav företagets nya marknadsinriktning inte några tillfredsställande resultat. Det största investeringsbeloppet behövdes för att inrätta nya motorprovbäddar. Enligt uppgifter från de tyska myndigheterna genomfördes bygginvesteringarna fullständigt för fyra universalprovbäddar samt ytterligare en provbädd för forsknings- och utvecklingsändamål för encylindriga maskiner och en FoU-provbädd. Kommissionen utgår ifrån att den ursprungliga investeringsplanen fram till det att den första omstruktureringen misslyckades väsentligen sattes i verket.

(39) ZEMAG GmbH: En jämförelse mellan Emans & Partner GbR:s ursprungliga investeringsplan och den faktiska investeringsvolymen under åren 1994-1997 visar att den faktiska volymen understiger planerna med cirka 1,7 miljoner tyska mark. Enligt uppgifter från de tyska myndigheterna beror denna minskning av investeringsvolymerna framför allt på osäkerheten gällande utvecklingen av företagsdivisionen för kranbygge, där inga strategier och åtgärder genomförts för att skapa en framgångsrik positionering på marknaden. I slutet av 1997 såldes företaget till investeraren Jacobi & Lobeck, som lade ner kranbyggverksamheten och försålde denna företagsdivision.

(40) Sammanfattningsvis konstaterar kommissionen vad gäller användningen av stöden i Lintras dotterbolag att de fram till dess att omstruktureringsplanerna misslyckades i december 1996 väsentligen uppfyllde kraven i den av kommissionen godkända omstruktureringsplanen. Därvid har kommissionen tagit hänsyn till att de omstruktureringsplaner, som beslutet av den 13 mars 1996 byggde på, vid denna tidpunkt inte var särskilt detaljerat utarbetade. Med anledning av det ovan anförda liksom de upplysningar som Tyskland lämnade då förfarandet inleddes utgår kommissionen ifrån att dotterbolagen för den första omstruktureringen beviljades följande stödbelopp i enlighet med beslutet av den 13 mars 1996:

>Plats för tabell>

(41) I beslutet att inleda ett förfarande uttryckte kommissionen även tvivel om huruvida nya stöd beviljats Lintra-gruppen. Kommissionen konstaterar att omstruktureringsprocessen avbröts i början av 1997 - efter det att det ursprungliga omstruktureringskonceptet misslyckats - och att omstruktureringsplanerna avsevärt modifierades till följd av omständigheter, som vid tidpunkten för antagandet av omstruktureringen åtminstone delvis ej var förutsägbara. Från den tidpunkt då Tyskland insåg att det ursprungliga omstruktureringskonceptet hade slagit fel kan landet inte längre åberopa kommissionens ursprungliga godkännande för att motivera beviljandet av stöd till Lintras dotterbolag och för förberedelserna till en andra omstrukturering. Uppenbarligen fanns det problem i BvS övervakning av Lintras privatiseringsprogram, vilket var orsaken till den försenade anmälan av de ytterligare stöden till Lintras dotterbolag, som beviljades inför förberedelserna för en andra omstrukturering. Med hjälp av de kompletterande upplysningarna från Tyskland har det gått att skingra de tvivel som uttrycktes i beslutet om att inleda ett förfarande beträffande ett förmodat beviljande av 73,6 miljoner tyska mark i december 1996, ett kompletterande investeringslån på 8,711 miljoner tyska mark samt ett förmodat beviljande av 29 miljoner tyska mark i december 1998. Tyskland har bekräftat att samtliga nya stöd nu helt finns medtagna i de nya anmälningarna av tidigare Lintras dotterbolag. Alla nya stöd i samband med den ytterligare omstruktureringen av dotterbolagen kommer att behandlas separat vid bedömningen av den andra omstruktureringen av tidigare Lintra-dotterbolag.

(42) Om stöd som beviljats Lintra-gruppen inte använts för målen i den godkända omstruktureringsplanen, omfattas de inte av beslutet av den 13 mars 1996. I enlighet med detta beslut måste samtliga stöd sättas in direkt för omstruktureringen av Lintras dotterbolag. Varken i det anmälda omstruktureringskonceptet eller i detta beslut föreskrivs uttryckligen att stödet kan användas i Lintra Beteiligungsholding GmbH, som f.ö. inte ens skulle kunna komma i fråga för omstruktureringsstöd, då det inte är ett företag i svårigheter. Inte heller föreskrevs det uttryckligen vare sig i omstruktureringskonceptet eller i beslutet av den 13 mars 1996 att dotterbolagen kunde använda stöden till att införskaffa tjänster från Lintra Beteiligungsholding GmbH. Tyskland har bekräftat att det inte kan uteslutas att dotterbolagen faktiskt använde stöden för att betala för tjänster från holdingbolaget. Dessutom har Tyskland i sitt svar på upplysningsföreläggandet vad gäller de totala utgifterna för Lintra Beteiligungsholding GmbH (personalkostnader, rättskostnader, kontorshyror osv.) endast lämnat mycket summariska belopp utan att närmare ange vilka tjänster som bolaget mot betalning tillhandahållit, till vilka dotterbolag och när detta skedde. Eftersom Tyskland inte kunnat lämna tillräckliga belägg för detta måste kommissionen utgå ifrån att det belopp på 34,978 miljoner tyska mark som kvarstått i Lintra Beteiligungsholding inte omfattas av beslutet av den 13 mars 1996.

(43) Den del av de beviljade stöden som kvarstår i Lintra Beteiligungsholding, dvs. 34,978 miljoner tyska mark har inte använts i enlighet med den godkända omstruktureringsplanen. Följaktligen användes det av mottagaren i strid med beslutet av den 13 mars 1996 och utgör en otillbörlig användning av stöden i den mening som avses i artikel 88.2 i EG-fördraget tillsammans med artikel 1 g i förordning (EG) nr 659/1999. Kommissionen drar slutsatsen att det belopp på 34,978 miljoner tyska mark, som kvarstod i Lintra Beteiligungsholding användes på ett regelvidrigt sätt.

(44) Tyskland är skyldigt att återkräva de otillbörligt använda stöden på 34,978 miljoner tyska mark från Lintra Beteiligungsholding GmbH och dess dotterbolag. Detta belopp består av ett likviditetslån på 12 miljoner tyska mark och ett resterande belopp på 22,978 miljoner tyska mark som i början av 1997 överfördes till enskilda dotterbolag och för vars användning Tyskland i sitt svar på upplysningsföreläggandet inte i detalj kunnat redogöra. Av de särskilt i punkt 29 och 42 anförda skälen omfattas varken beloppet på 12 miljoner euro eller beloppet på 22,978 miljoner tyska mark av beslutet av den 13 mars 1996. Eftersom stöden ursprungligen beviljades Lintra-gruppen som helhet och då denna grupp inte längre finns, är kommissionen inte skyldig att undersöka i vilken omfattning de enskilda företagen inom gruppen har dragit nytta av stöden. Följaktligen skall återbetalningsskyldigheten också gälla alla företag som vid den tidpunkt då stöden beviljades hörde till gruppen.

(45) På grundval av de upplysningar som Tyskland lämnat, kan man sluta sig till att Lintra Beteiligungsholding GmbH tvivelsutan erhållit hela stödbeloppet. När det gäller beloppet på 22,978 miljoner tyska mark har Tyskland inte visat att dessa medel överfördes vidare till dotterbolagen. Under dessa omständigheter måste hela beloppet återkrävas från Lintra Beteiligungsholding och dotterbolagen. Även om Tyskland inte möjliggjort för kommissionen att i detalj fastställa hur denna del av stödet har använts, förefaller det dock lämpligt att begränsa återbetalningsskyldigheten för varje enskilt dotterbolag till den andel av stödet som är förenligt med den gemensamma marknaden och som dotterbolagen erhållit. Beloppet på 12 miljoner tyska mark kan entydigt hänföras till de dotterbolag som beviljades dessa medel efter kungörelsen av att den första omstruktureringen av Lintra-gruppen misslyckats. Mot bakgrund av upplysningar från Tyskland skall 12 miljoner tyska mark återkrävas av de enskilda dotterbolagen enligt följande:

>Plats för tabell>

(46) Eftersom de disponibla upplysningarna inte tillät någon uppdelning av de 22,978 miljoner tyska mark per dotterföretag beslutade kommissionen att ålägga Tyskland att lämna alla nödvändiga upplysningar. Mot bakgrund av de upplysningar som Tyskland lämnat som svar på upplysningsföreläggandet anser kommissionen att beloppet på 22,978 miljoner tyska mark bör delas upp på dotterföretagen i förhållande till de stöd som de fått under omstruktureringsperioden:

>Plats för tabell>

De otillbörligt använda stöden på 22,978 miljoner tyska mark skall därför återkrävas solidariskt från Lintra Beteiligungsholding GmbH, som ansvarar för hela beloppet och från Lintras enskilda dotterbolag i enlighet med deras stödandel (se kvoterna ovan) enligt följande:

>Plats för tabell>

Belopp som eventuellt betalas av Lintra Beteiligungsholding nedsätter enskilda dotterbolags förpliktelser i samma omfattning. En avyttring av Lintras dotterbolag efter den felslagna första omstruktureringen hindrar inte en oinskränkt tillämpning av gemenskapsrätten och påverkar inte skyldigheten att återkräva de aktuella stöden(5).

VI. SLUTSATSER

(47) Mot bakgrund av de upplysningar som Tyskland lämnat efter inledandet av förfarandet enligt artikel 88.2 drar kommissionen slutsatsen att även om Tyskland inte lämnat fullständig och korrekt information till kommissionen innan beslutet fattades skulle denna information inte varit utslagsgivande för beslutet. Därför uppfylls inte villkoren i artikel 9 i förordning (EG) nr 659/1999 för ett återkallande av beslutet av den 13 mars 1996.

(48) Kommissionen konstaterar att Lintra-gruppen av den 1996 godkända totalsumman på 824,2 miljoner tyska mark erhållit ett belopp på 658,202 miljoner tyska mark. Beträffande frågan om i vilken utsträckning de godkända stöden användes i den mening som avses i beslutet av den 13 mars 1996 drar kommissionen slutsatsen att ett belopp på 623,224 miljoner tyska mark användes i enlighet med beslutet och därför är förenligt med den gemensamma marknaden. Beloppet på 34,978 miljoner tyska mark, som kvarstod i Lintra Beteiligungsholding, användes däremot inte i enlighet med beslutet av den 13 mars 1996.

(49) De otillbörligt använda stöden på 34,978 miljoner tyska mark skall återkrävas från Lintra Beteiligungsholding GmbH samt Lintras dotterbolag enligt följande: 12 miljoner tyska mark från Lintras dotterbolag i enlighet med vad som beskrivs i punkt 45 och 22,978 miljoner tyska mark solidariskt av Lintra Beteiligungsholding och Lintras enskilda dotterbolag i enlighet med vad som beskrivs i skäl 46.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De stöd på 623,224 miljoner tyska mark som godkänts av kommissionen för privatiseringen och omstruktureringen av följande företag: Zeitzer Maschinen, Anlagen Geräte GmbH, LandTechnik Schlüter GmbH, ILKA MAFA Kältetechnik GmbH, SKL Motoren- und Systembautechnik GmbH, SKL Spezialapparatebau GmbH, Magdeburger Eisengiesserei GmbH, Saxonia Edelmetalle GmbH och Gothaer Fahrzeugwerk GmbH (nedan kallat Lintras dotterbolag) tillsammans med holdingbolaget EFBE Verwaltungs GmbH & Co Management KG, numera Lintra Beteiligungsholding GmbH, beviljades i enlighet med kommissionens beslut av den 13 mars 1996 och är därför förenliga med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

Ett belopp på 34,978 miljoner tyska mark, som godkändes av kommissionen för omstruktureringen av Lintras dotterbolag har använts på ett sätt som är oförenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 88.2 i EG-fördraget.

Artikel 3

1. Tyskland skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att från Lintra Beteiligungsholding GmbH och Lintras dotterbolag återkräva det otillbörligt använda stöd, som avses i artikel 2, på sammanlagt 34,978 miljoner tyska mark.

Ett delbelopp på 12 miljoner tyska mark skall återkrävas från dotterbolagen enligt följande:

>Plats för tabell>

Resterande belopp på 22,978 miljoner tyska mark skall återkrävas solidariskt från Lintra Beteiligungsholding GmbH, som ansvarar för hela beloppet samt från Lintras dotterbolag enligt följande:

>Plats för tabell>

Belopp som eventuellt betalas av Lintra Beteiligungsholding GmbH nedsätter enskilda dotterbolags förpliktelser i samma omfattning.

2. Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarnas förfogande fram till den dag då det har återbetalats. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd.

Artikel 4

Tyskland skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den 28 mars 2001.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(2) EGT C 238, 21.8.1999, s. 4.

(3) Skrivelse till Tyskland av den 23 april 1996 (SG(96) D/4218). En kort sammanfattning offentliggjordes i EGT C 168, 12.6.1996 s. 10.

(4) Se fotnot 1.

(5) EG-domstolens dom av den 21 mars 1991 i mål C-303/88, Italien mot kommissionen, Rec. 1991, I-1433, punkt 60.