Kommissionens beslut

av den 21 december 2000

om det statliga stöd som Italien planerar att genomföra till förmån för stålföretagen Lucchini SpA och Siderpotenza SpA

[delgivet med nr K(2000) 4368]

(Endast den italienska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2001/466/EKSG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, särskilt artikel 4 c i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta jämförd med protokoll 14 till detta,

med beaktande av kommissionens beslut nr 2496/96/EKSG av den 18 december 1996 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin (nedan kallat gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin)(1),

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig(2) och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) Genom en skrivelse av den 16 mars 1999 anmälde Italien till kommissionen, i enlighet med artikel 3 i gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin, ett stöd till Lucchini SpA för investeringar vid företagets anläggning i Piombino. Genom en skrivelse daterad den 29 november 1999 anmälde Italien till kommissionen, i enlighet med artikel 3 i gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin, ett stöd till Lucchini SpA, Piombino, och till stålföretaget Siderpotenza SpA, som tillhör familjen Lucchini.

(2) Genom en skrivelse av den 26 april 2000 underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 6.5 i gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin avseende detta stöd.

(3) Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(4) Kommissionen har mottagit synpunkter från UK Steel Association och Förenade kungarikets ständiga representation vid Europeiska unionen. Den har översänt dessa synpunkter till Italien som givits tillfälle att bemöta dem. Dess kommentarer mottogs i en skrivelse av den 13 oktober 2000.

II. BESKRIVNING AV STÖDET

(5) De anmälda investeringarna och deras avsedda miljöeffekter har beskrivits detaljerat i beslutet om att inleda förfarandet. Den beskrivningen är relevant även för detta beslut.

(6) De investeringar som gjorts av Lucchini SpA och som anmälts såsom berättigande till miljöstöd omfattar koksverk, stålverk, masugn, stålverkets rökgasutsugningssystem samt vatten- och avloppssystem. Totalkostnaden för den anmälda investeringen, som de italienska myndigheterna anser är stödberättigande, uppgår till 190,9 miljarder italienska lire (98,58 miljoner euro). Det planerade stödet är på 13,5 miljarder italienska lire (6,98 miljoner euro), vilket motsvarar en stödnivå på 7 procent.

(7) De investeringar som gjorts av Siderpotenza SpA och som anmälts såsom berättigande till miljöstöd gäller stålverkets rökgasutsugningssystem, anläggning för efterförbränning och ett nytt system för direktchargering i valsverket. Totalkostnaden, som de italienska myndigheterna anser är stödberättigande, uppgår till 5,9 miljarder italienska lire (3,4 miljoner euro) och det planerade stödet till 1,3 miljarder italienska lire (0,68 miljoner euro), vilket motsvarar en stödnivå på 22,3 procent.

III. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(8) UK Steel Association och Förenade kungarikets ständiga representation vid Europeiska unionen har inkommit med synpunkter till kommissionen. De hävdar att det stöd som de italienska myndigheterna planerar är oförenligt med miljöstödsbestämmelserna i gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin, eftersom investeringarna i första hand genomförts av ekonomiska skäl och inte av miljöskäl.

IV. KOMMENTARER FRÅN ITALIEN

Lucchini SpA

(9) I sina kommentarer avfärdar de italienska myndigheterna kommissionens ifrågasättande av att investeringarna som genomförts av Lucchini SpA i Piombino skulle vara stödberättigande. De vänder sig i synnerhet mot kommissionens antagande att de anmälda investeringarna i första hand gjorts av produktionstekniska skäl och inte för att minska miljöbelastningen. De anför att investeringarna för uppgradering och omorganisering av produktionen skett samtidigt som en plan för att minska miljöbelastningen. Den tekniska utformningen av masugnens och stålverkets miljöskyddsanordningar var sådan att de kunde ha fortsatt att användas i den nya anläggningen och ändå överensstämt med utsläppsnormerna. Att anordningarna byttes ut saknar helt samband med att produktionsmedlen (masugnen och stålverkets konvertrar) förnyades, utan ägde rum enbart för att väsentligt minska utsläppen i förhållande till gällande normer, som i och för sig redan följdes.

(10) I detta avseende har de italienska myndigheterna upplyst om att det viktigaste ingreppet för produktionsändamål i råjärnsanläggningen varit att masugnen ersatts av en ny masugn som är anpassad till de nya produktionskraven. Det tidigare systemet för att i minska stoftutsläppen och rena rökgas från masugnen kunde ha använts även med den nya masugnen och inom gällande utsläppsnormer (utsläppen av rökgas är lika stora med den nya masugnen, trots att den nya masugnen har ökat produktionskapaciteten om än i begränsad omfattning). Systemet för att minska stoftutsläppen och rena rökgas från masugnen byttes ut för att uppnå en väsentlig förbättring av miljöskyddet i förhållande till gällande normer. Det skedde genom att en ny kolonnskrubber installerades (det gamla Venturisystemet har ersatts med en Baumco-kolonn) och att stoftfickan ändrades i syfte att minska utsläppen.

(11) De viktigaste investeringarna för produktionsändamål i stålverket var utbytet av befintliga konvertrar mot nya konvertrar som är bättre anpassade till produktionskraven. Utsugningsanläggningen och våtavskiljningen av stoft från konverterns rökgaser skulle ha kunnat användas även med de nya konvertrarna och inom gällande utsläppsnormer (utsläppen av rökgas är lika stora med de nya konvertrarna, trots att konvertrarna har ökat, om än i begränsad omfattning, produktionskapaciteten). De nya konvertrarna har emellertid installerats för att uppnå en väsentlig förbättring av miljöskyddet i förhållande till gällande normer. De nya systemen med elektrostatiska avskiljare har gjort det möjligt att nå utsläppsnivåer som är väsentligt lägre än tidigare.

(12) Till stöd för påståendet att utbytet av miljöskyddsanordningarna inte skett av ekonomiska skäl hänvisar de italienska myndigheterna också till ett utlåtande från en utomstående expert vilket bifogats anmälan. Miljöskyddsanordningarnas ålder betydde, enligt utlåtandet, att deras återstående livslängd innan de byttes ut eller ändrades var minst 25 procent. Investeringarna genomfördes därför att de gamla miljöanläggningarna inte kunde säkra en väsentlig förbättring av miljöskyddet i förhållande till tidigare nivåer. En sådan förbättring var nödvändig även innan den nya produktionsanläggningen togs i bruk, eftersom verket är beläget i ett tättbefolkat område. Även om de tidigare miljöskyddsanordningarna gjorde det möjligt att respektera gällande utsläppsnormer och kunde användas med den nya produktionsanläggningen, var de inte tillräckliga för att en väsentlig miljöförbättring skulle uppnås. I förhållande till detta mål var de tekniskt föråldrade. Det är därför de byttes ut, moderniserades eller ändrades.

(13) Investeraren måste klart kunna visa att han valt en högre miljöskyddsnivå som kräver ytterligare investeringar. De italienska myndigheterna anför i detta sammanhang att alla de anmälda investeringarna är att betrakta som ytterligare investeringar. Företaget har nämligen valt väsentligt högre miljöskyddsnivåer, oberoende av investeringarna i produktionen, vilka inte skulle ha krävt några som helst investeringar i miljöskyddsanordningar för att hålla sig inom gällande utsläppsnormer.

(14) Utsläppen från koksverket har endast minskat lite efter investeringarna, men de italienska myndigheterna hävdar att miljöinvesteringarna i koksverket skett undan för undan inom ramen för en enda plan, även om de anmälts vid två tillfällen. De resultat från utsläppsminskningarna som skall jämföras med den tidigare situationen är de resultat som uppnåtts efter den senaste investeringen. De italienska myndigheterna drar därför slutsatsen att utsläppsminskningarna från koksugnen är i storleksordningen 25 procent och att de därför är att anse som väsentliga.

(15) Kommissionen har uttryckt farhågor om att miljöskyddsanordningarna, som enligt uppgift installerats för att skydda miljön, kan användas för produktionsändamål. De italienska myndigheterna upplyser i detta avseende om att företagets kostnader för miljöskyddsåtgärderna uppgår till 247,6 miljarder italienska lire (206,2 + 41,4). Under granskningsförfarandet har de italienska myndigheterna dock på grundval av expertutlåtandet minskat den stödberättigande basen till 190,9 miljarder italienska lire (varav 152,5 miljarder italienska lire i den första anmälan och 38,4 miljarder italienska lire i den andra), eftersom vissa åtgärder helt eller delvis inte var stödberättigande enligt de strängare villkoren i gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin.

(16) När det gäller kommissionens ståndpunkt att avskrivningarna för investeringarna skall tas med vid beräkningen av produktionskostnaderna, hänvisar de italienska myndigheterna återigen till vanlig räkenskapssed för beräkning av produktionskostnader. Eftersom avskrivningar är en normal del av produktionskostnaderna, måste man, enligt deras åsikt, definitivt räkna med dem.

(17) Vad beträffar den tid under vilken kostnadsfördelen skall beräknas säger sig de italienska myndigheterna ha använt årliga avskrivningar i enlighet med gällande italienska regler. Tillämpningen av koefficienterna i lagstiftningen på det aktuella investeringsprojektet resulterar i att den tid under vilken produktionskostnadsfördelarna skall dras av blir 100/15 = 6,66 år.

Siderpotenza SpA

(18) De italienska myndigheterna motiverar stödnivån, som uppgår till 22,3 procent, för investeringen i anläggningen för rökgasutsugning och efterförbränning med hänvisning till att den högsta tillåtna stödnivån i det aktuella fallet är 50 procent. Beträffande den förbättring som uppnåtts hävdar de italienska myndigheterna att minskningen av stoftutsläppen med 30 procent och av koloxidutsläppen med 10 procent är mycket betydande, eftersom man därigenom uppnått en stabilt (låg) utsläppsnivå. Investeringen måste emellertid bedömas inte bara utifrån sänkningen av utsläppsnivån i absoluta tal, utan också utifrån de garantier för kontinuerlig sänkning den ger och därmed systemets pålitlighet i dess helhet.

(19) Vad beträffar investeringen i en anläggning för inmatning av varma, kontinuerligt gjutna valsämnen och dess eventuella följder för produktiviteten hävdar de italienska myndigheterna att den inte på något sätt påverkat valsverkets produktivitet. I denna typ av anläggningar, som består av en rad maskiner, bestäms anläggningens produktivitet av den långsammaste maskinen (flaskhalseffekt). Investeringen i en anläggning för inmatning av varma valsämnen har inte alls påverkat flaskhalsarna vid anläggningen som utgörs av en anordning för utmatning av plattor och maskiner för förpackning av slutprodukten (balkar).

(20) Vad beträffar kommissionens antagande att investeringarna skulle ha gjorts för att förbättra arbetstagarnas hälsa och säkerhet påpekar de italienska myndigheterna att detta inte överensstämmer med verkligheten. Investeringen innebär en förändring av processen för uppvärmning av valsämnet, vilket får till följd att koldioxidutsläppen minskar. Uppvärmningsprocessen görs i en genomskjutningsugn, det vill säga en stillastående helautomatisk maskin vars process regleras av ett programmerbart styrsystem (PLC). En enda operatör per arbetslag sköter ugnen från en kontrollkabin på annan plats som är försedd med paneler för de sensorer som styr förloppet. Arbetstagarnas säkerhet var således tryggad redan före den aktuella investeringen.

Synpunkterna från berörda parter

(21) Vad beträffar synpunkterna från UK Steel Association och Förenade kungarikets representation vid Europeiska unionen anger de italienska myndigheterna att de har tagit del av dessa, men de vidhåller sin ståndpunkt i svaret på kommissionens beslut.

V. BEDÖMNING AV STÖDET

Rättslig grund

(22) Enligt artikel 3 i gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin får stålföretag ta emot stöd till investeringar för att förbättra miljöskyddet. Reglerna och villkoren för detta finns angivna i bilagan till gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin och i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön(4) (nedan kallade riktlinjerna för miljöstöd).

(23) Stöd som till synes är avsedda för miljöskyddsåtgärder, men som i verkligheten avser allmänna investeringar, omfattas inte av tillämpningsområdet för riktlinjerna för miljöstöd. Till de stödberättigande kostnaderna skall enbart räknas kostnader för kompletterande investeringar som är nödvändiga för att uppnå målet att skydda miljön(5). Enligt riktlinjerna (punkt 3.2.3.B första stycket) kan dessutom stöd till investeringar, som gör det möjligt att väsentligt höja miljöskyddsnivån i förhållande till gällande normer, tillåtas upp till en högsta nivå på 30 procent, i proportion till den miljöförbättring som sker och de investeringar som är nödvändiga för uppnå denna.

(24) Enligt bilagan till gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin kommer kommissionen i alla ärenden som gäller statligt stöd till miljöskydd om nödvändigt att införa stränga villkor och säkerhetsåtgärder för att undvika att allmänt investeringsstöd till nya anläggningar eller ny utrustning beviljas under täckmantel av miljöskydd.

24.1 När det gäller stöd för att uppmuntra företag att bidra med väsentligt förbättrat miljöskydd skall investeraren visa att ett klart beslut fattats om att välja högre standarder som kräver ytterligare investeringar, det vill säga att det hade varit möjligt att uppfylla de nya miljöstandarderna till lägre kostnad. I varje fall skall den högre stödnivån endast gälla det ytterligare miljöskydd som uppnås. Eventuella fördelar i form av lägre produktionskostnader till följd av dessa väsentligt högre miljöskyddsnivåer skall dras av.

24.2 Kommissionen analyserar den ekonomiska och miljömässiga bakgrunden till ett beslut att välja att ersätta befintliga anläggningar eller befintlig utrustning. Utgångspunkten är att en nyinvestering som skulle ha behövts ändå, av ekonomiska skäl eller på grund av den befintliga anläggningens eller utrustningens ålder (den återstående livslängden understiger 25 procent), inte är stödberättigande.

Bedömning av stödet utifrån de italienska myndigheternas kommentarer

Lucchini SpA, Piombino

(25) Den springande punkten i de italienska myndigheternas resonemang är att investeringarna i miljöskyddsanordningarna inte är följden av en investeringsplan för produktionsändamål, även om företaget har genomfört en moderniserings- och rationaliseringsplan för produktionsanläggningarna. Miljöskyddsanordningarna var för övrigt inte föråldrade. De hade kunnat användas även i fortsättningen i den nya produktionsanläggningen och ändå uppfyllt miljökraven. Att de byttes ut berodde på ett beslut som fattades helt fritt av företaget för att förbättra miljöskyddet.

(26) Någon bevisning har emellertid inte lagts fram för att detta var skälen bakom de beslut som fattats. Inte heller har det bevisats att de tidigare anordningarna i praktiken kunde ha använts i den nya produktionsanläggningen. Som UK Steel Association i egenskap av berörd part har framhållit i sina synpunkter är det så, att när ett företag genomför en långtgående modernisering av sina produktionsanläggningar, såsom är fallet med Lucchini, är kostnaderna för miljöskyddsanordningarna inte högre än de som normalt är nödvändiga för en modern produktionsanläggning.

(27) Om man ser till anläggningens ålder (den är från 1971 respektive 1978) är det ännu svårare att hävda att företaget skulle ha behållit de gamla miljöskyddsanordningarna i en ny produktionsanläggning. Såsom bekräftas i det utlåtande om anordningarnas ålder som de italienska myndigheterna lämnat in var livslängden för miljöskyddsanordningarna lika lång som för hela fabriken, varav anordningarna bara var en del. Detta gäller för alla tre investeringsobjekten: koksverket, stålverket och masugnen. Det är också svårt att hävda att miljöskyddsanordningarna skulle ha kunnat fortsätta att fungera som vanligt när själva huvudproduktionsanläggningen bytts ut.

(28) De italienska myndigheterna har vidare angivit att det förbättrade miljöskyddet blivit nödvändigt redan innan investeringsplanen för produktionen antogs, eftersom fabriken är belägen i ett tättbefolkat område. Detta kompletterar de upplysningar som lämnades i anmälan (skrivelse av den 15 februari 2000), där man kan läsa: "Miljöskyddsåtgärderna gör det möjligt att förena stålverkets verksamhet och de arbetstillfållen denna skapar med det omgivande samhället, något som är särskilt viktigt eftersom fabriken i Piombino ligger i ett tättbefolkat område". På grundval av dessa uppgifter kan kommissionen endast sluta sig till att miljöinvesteringarna var nödvändiga för att företaget skulle kunna fortsätta sin ekonomiska verksamhet och att det avgörande skälet bakom investeringarna således var ekonomiskt.

(29) Sammanfattningsvis, när det gäller de huvudsakliga skälen bakom de investeringar som gjorts av Lucchini, Piombino, i koksverket, stålverket och masugnen, anser kommissionen att de italienska myndigheterna inte har visat att företaget klart beslutat att genomföra investeringarna av miljöskäl, vilket krävs enligt bilagan till gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin. Tvärtom, tyder alla uppgifter på att miljöskyddsinvesteringarna genomförts därför att de var en förutsättning för eller en följd av investeringar som behövdes för produktionsändamål.

(30) Vid beräkningen av de stödberättigande kostnaderna får endast de ytterligare investeringar tas med som är nödvändiga för att höja miljöskyddsnivån utöver gällande normer. Här nöjer sig de italienska myndigheterna med att konstatera att samtliga de anmälda investeringarna är att betrakta som kompletterande, eftersom företaget skulle ha kunnat fortsätta använda de gamla miljöskyddsanordningarna. Kommissionen delar inte denna åsikt. Investeringarna består huvudsakligen av att den tidigare anläggningen ersattes, vilket de italienska myndigheterna förklarat när de bekräftade att företaget, trots att det kunde ha behållit de gamla systemen, föredrog att byta ut dem mot nyare, mer miljöeffektiva anordningar. Eftersom företaget ändå måste drivas med miljöskyddsanordningar som kunde garantera att gällande normer efterlevdes, måste de hypotetiska kostnaden för sådana anordningar - om de fanns - dras av från kostnaden för de anordningar som företaget valde och som ger en högre miljöskyddsnivå. Man kan inte ta hänsyn till kostnaderna för de gamla anordningarna eftersom dessas återstående livslängd, även enligt de italienska myndigheterna, redan var nere på 25 procent, vilket innebär att 75 procent av anordningarnas livslängd skulle få olagligt stöd. Kommissionen finner därför att de anmälda kostnaderna för samtliga anläggningar inte enbart omfattar ytterligare kostnader som är nödvändiga för att höja miljöskyddsnivån, vilket krävs enligt bilagan till gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin.

(31) Vad beträffar möjligheten att de anmälda kostnaderna även omfattar produktionsanordningar som inte kan berättiga till miljöstöd, avvisas den av Italien som begränsar sig till att förklara att de anmälda kostnaderna redan reducerats kraftigt i förhållande till företagets första ansökan. Kommissionen kan bara konstatera, vilket påpekades redan i beslutet om att inleda förfarandet, att merparten av anordningarna i anmälan kan användas direkt för produktionsändamål och att den inte kan finna att alla de anmälda kostnaderna kan berättiga till miljöstöd, särskilt inte i avsaknad av uppgifter om hur man skulle kunna skilja de två typerna av anordningar åt.

(32) Kommissionen finner således att de investeringskostnader som anmälts av de italienska myndigheterna inte endast hänför sig till miljöskyddsåtgärder. Kostnaden för anordningar som kan användas för produktionsändamål har inte dragits av proportionellt. I det enda fall där ett avdrag har gjorts för ekonomiska fördelar (energibesparingar), garanterar inte den metod som använts att alla ekonomiska fördelar uteslutits.

(33) Angående beräkningen av de ekonomiska fördelar som den nya anläggningen för rökgasutsugning i stålverket innebär för företaget, hävdar de italienska myndigheterna att en tidsperiod på 6,66 år skall användas för att dra av företagets kostnadsbesparingar. Enligt kommissionen saknas garantier för att den skattemässiga avskrivningsmetod som används av de italienska myndigheterna i det aktuella fallet utesluter alla skattemässiga fördelar. Italien har inte förebringat någon bevisning i detta avseende, utan nöjer sig med att motivera avskrivningsmetoden med att den är lagenlig. Enligt gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin skall alla fördelar dras av. Kommissionen anser att så endast kan ske om man tar hänsyn till anläggningens ekonomiska livslängd. Om den ekonomiska livslängden för den anläggning som ersatts var 36 år, vilket anges i det utlåtande som de italienska myndigheterna lämnat in, kan den skattemässiga avskrivningstiden på 6,66 år inte användas i stället för anläggningens livslängd.

(34) De italienska myndigheterna har räknat med avskrivningskostnaderna. Detta ifrågasätts av kommissionen. De italienska myndigheterna hävdar att beräkningen av de kostnadsbesparingar som investeringen medfört gjorts enligt vanlig räkenskapssed för produktionskostnadselement. Kommissionen ifrågasätter inte i sig beräkningen av ett företags sedvanliga produktionskostnader, men kan inte godta att man vid beräkningen av ett företags finansiella fördelar av en given investeringsutgift räknar med avskrivningarna för själva investeringen. Såsom kommissionen angivit i beslutet om att inleda förfarandet skulle detta i praktiken innebära att man dubbelräknar kostnaden för investeringen. Därmed skulle sådana investeringar alltid vara stödberättigande. Målet är tvärtom att se till att företaget inte till sin egen fördel använder investeringar som subventionerats av miljöskäl. Kommissionen finner därför att de italienska myndigheterna vid beräkningen av företagets kostnadsbesparingar tack vare investeringen inte helt utesluter de fördelar som företaget får genom själva investeringen.

(35) När det gäller de utsläppsnivåer som angivits i den andra anmälan av investeringarna i koksverket tycks de italienska myndigheterna vara ense med kommissionen om att de inte kan anses vara väsentliga, vilket krävs för att stödet skall vara tillåtet. Myndigheterna hävdar dock att nivåerna skall bedömas mot bakgrund av investeringarna i den första anmälan och att man vid en jämförelse endast skall ta hänsyn till det slutliga resultatet. De italienska myndigheterna har emellertid inte anmält investeringarnas andra del som ett tillägg till den första anmälan. En anmälan gjordes i mars 1999 och den andra i november samma år. För att motivera de miljöförbättringar som förväntades av den investering som anmäldes i november, använder de italienska myndigheterna som utgångspunkt de utsläppsnivåer som nåtts genom de investeringar som anmäldes i mars. Detta betyder att de nivåerna redan nåtts. Varje investering avsedd att förbättra miljöskyddet skall bedömas utifrån aktuella utsläppsnivåer och inte de som gällde tidigare. Kommissionen finner därför att de investeringar som anmälts i september för koksverket vid Lucchinis anläggning i Piombino inte innebär en väsentlig förbättring av miljöskyddet, vilket krävs enligt gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin, och att de därför inte från början kan beviljas miljöstöd.

Siderpotenza SpA

(36) När det gäller investeringarna i anläggningen för rökgasutsugning och i systemet för efterförbränning håller kommissionen med om att den högsta tillåtna stödnivån inte är den vanliga på 30 procent, utan den högsta tillåtna regionalstödsnivån på 50 procent. Enligt riktlinjerna för miljöstöd (punkt 3.2.3.B andra stycket) kan investeringsstöd till små och medelstora företag i stödområden godkännas, om stöden gör det möjligt att uppnå miljöskyddsnivåer som är väsentligt högre än enligt gällande normer, upp till den vanliga regionalstödsnivå som godkänts av kommissionen för sådana områden, och om ökningen inte är förbjuden enligt bilagan till gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin.

(37) Eftersom de aktuella investeringarna inte gjorts för produktionsändamål och stödet uppgår till endast hälften av den högsta tillåtna stödnivån, anser kommissionen att de tvivel som den från början hyste om stödet till investeringarna har skingrats. Kommissionen finner därför att de anmälda stöden till dessa två investeringar uppfyller kraven för miljöstöd i gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin.

(38) Vad beträffar investeringen i valsverket noterar kommissionen att den inte har bidragit till att förbättra hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. De italienska myndigheterna har vidare inte visat att investeringen inte har genomförts av övervägande ekonomiska skäl. Det faktum att anläggningens totala produktivitet inte ökat på grund av att förbättringarna på ett visst ställe i produktionskedjan begränsas av "flaskhalsar" på andra ställen visar inte att investeringarna inte har genomförts av ekonomiska eller produktionsskäl. Dessutom har inga uppgifter lämnats om de föroreningsminskningar som investeringen påstås ha lett till. Det tycks som om de eventuella förbättringarna på denna punkt är ett indirekt resultat av investeringen och inte det avgörande skälet till att den gjordes. Kommissionen finner därför att investeringen inte är berättigad till miljöstöd, eftersom villkoren i bilagan till gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin inte är uppfyllda.

Slutsatser

(39) Det stöd till Lucchini SpA som Italien anmält och som gäller koksverket, stålverket och masugnen, på totalt 13,5 miljarder italienska lire, kan inte godkännas som miljöstöd, eftersom de italienska myndigheterna inte har visat att investeringarna inte har genomförts av ekonomiska skäl. Av de skäl som angivits ovan uppfyller under alla omständigheter inte de anmälda stöden de olika villkoren vid en mer detaljerad bedömning. De kostnader som anmälts är inte enbart ytterligare kostnader som är nödvändiga för att förbättra miljöskyddet. Alla kostnadsbesparingar har inte dragits av. I vissa fall kan sänkningen av utsläppsnivåerna inte anses som "väsentliga" miljöförbättringar. Stöden är därför oförenliga med den gemensamma marknaden och får inte genomföras.

(40) Stödet till Siderpotenza SpA på 203,2 miljoner italienska lire för investeringar i valsverket på totalt 910 miljoner italienska lire kan inte godkännas som miljöstöd, eftersom de italienska myndigheterna inte har visat att investeringarna gjorts för miljöskyddsändamål. Stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden och får därför inte genomföras.

(41) Stödet till Siderpotenza SpA på 1112 miljoner italienska lire för investeringar i anläggningen för rökgasutsugning och systemet för efterförbränning på totalt 4980 miljoner italienska lire är förenligt med den gemensamma marknaden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd som Italien planerar att genomföra till förmån för Lucchini SpA, till ett belopp av 13,5 miljarder italienska lire (6,98 miljoner euro), och Siderpotenza SpA, till ett belopp av 203,2 miljoner italienska lire (104944 euro), är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Detta stöd får därför inte genomföras.

Artikel 2

Det statliga stöd som Italien planerar att genomföra till förmån för Siderpotenza SpA, till ett belopp av 1112 miljoner italienska lire (574300 euro), är förenligt med den gemensamma marknaden.

Genomförandet av detta stöd godkänns följaktligen.

Artikel 3

Italien skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

Utfärdat i Bryssel den 21 december 2000.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 338, 28.12.1996, s. 42.

(2) EGT C 184, 1.7.2000, s. 2.

(3) Se fotnot 2.

(4) EGT C 72, 10.3.1994, s. 3.

(5) Jämför punkt 3.2.1 i riktlinjerna.