GEMENSKAPENS RIKTLINJER FÖR STATLIGT STÖD TILL JORDBRUKSSEKTORN

(2000/C 28/02)

1. INLEDNING

1.1 En av Europeiska gemenskapens grundläggande principer är att behålla ett system med fri konkurrens utan snedvridning. Gemenskapens politik när det gäller statligt stöd strävar efter att trygga fri konkurrens, en effektiv fördelning av resurser och en enhetlig gemensam marknad samtidigt som de internationella åtagandena iakttas. Kommissionen har därför alltid visat särskild vaksamhet inom detta område.

1.2 I artikel 33 i fördraget anges målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och de särskilda åtgärder som krävs för att tillämpa den skall hänsyn tas till jordbruksnäringens särskilda karaktär, som är en följd av jordbrukets särskilda struktur och av strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika jordbruksregioner, och nödvändigheten av att gradvis genomföra lämpliga anpassningsåtgärder samt till det faktum att jordbruket utgör en sektor som är nära förbunden med ekonomin i dess helhet.

1.3 Statligt stöd kan därför endast berättigas om det följer dessa politiska mål. Dessutom skall gemenskapens internationella förpliktelser som inom jordbruksområdet särskilt omnämns i WTO-avtalet om jordbruk beaktas. Enligt det avtalet anmäls och klasseras sådana stöd med hänsyn till deras potential att snedvrida konkurrensen.

1.4 Olika verktyg har hitintills använts för att kontrollera statligt stöd till jordbrukssektorn, bl.a. rådets och kommissionens förordningar, direktiv eller beslut, specifika ramprogram för statligt stöd som avser vissa typer av stöd samt en omfattande praxis som kommissionen emellanåt beskrivit i olika arbetsdokument men som inte har publicerats offentligt.

1.5 Efter antagandet av Agenda 2000-paketet fastställde rådet en ny politik för landsbygdens utveckling, som strävar efter ett sammanhängande och hållbart ramprogram för framtiden i Europas landsbygdsområden(1). Den kommer att komplettera de reformer som successivt genomförs i marknadssektorerna genom att främja en konkurrenskraftig jordbrukssektor med flera olika funktioner inom ramen för en omfattande integrerad strategi för landsbygdens utveckling. Landsbygdens utveckling kommer i själva verket att utgöra den gemensamma jordbrukspolitikens (GJP) andra pelare. I den nya politiken erkänns explicit att jordbruket har flera olika uppgifter, bl.a. den att bevara miljön, traditionella landskap och natur- och kulturarvet i stort på landsbygden, samtidigt som det betonas att tillskapande av alternativa inkomstkällor utgör en väsentlig del av politiken för landsbygdens utveckling. Efter denna reformprocess ersatte rådet ett antal befintliga instrument, som styrde antingen gemenskapens eller en enskild medlemsstats beviljande av finansiellt stöd till jordbrukssektorn, med en enda förordning om landsbygdens utveckling. Artiklarna 51 och 52 i förordningen innehåller särskilda bestämmelser om statligt stöd medan det i artikel 37 föreskrivs att stöd till åtgärder för landsbygdens utveckling skall vara förenligt med gemenskapens politik på andra områden och med de åtgärder som vidtas med stöd av denna.

1.6 Eftersom ett stöds ekonomiska effekter inte är beroende av om det delvis finansieras av gemenskapen eller om det endast finansieras av en medlemsstat, anser kommissionen att det är väsentligt att säkerställa att det finns överensstämmelse och sammanhang mellan dess politik för kontroll av statligt stöd och det stöd som beviljas enligt gemenskapens egen gemensamma jordbrukspolitik och politik för landsbygdens utveckling. Kommissionen anser därför att det är nödvändigt att se över den allmänna politiken för statligt stöd till jordbrukssektorn för att beakta den lagstiftning som tillkommit under den senaste tiden. Översynen bör även medföra en förenkling av nuvarande bestämmelser och ge större insyn, och därmed underlätta behöriga myndigheters arbete när de förbereder anmälningar om statliga stödordningar till kommissionen och ge kommissionen möjlighet att anta dessa system snabbare och mer effektivt.

1.7 För att kunna erbjuda ett varaktigt regelverk för att förbereda och genomföra program för landsbygdens utveckling avser kommissionen att tillämpa nedanstående riktlinjer under hela den kommande programplaneringsperioden som varar 2000-2006. Kommissionen kommer att lämna förslag till ändringar av dessa riktlinjer endast om de är absolut nödvändiga för att ta hänsyn till oförutsedd utveckling eller förändringar i ekonomiska förhållanden.

1.8 Samråd om dessa riktlinjer ägde rum med arbetsgruppen för konkurrensvillkor inom jordbruket vid mötena den 7-8 september 1999 och den 26-27 oktober 1999.

2. TILLÄMPNINGSOMRÅDE

2.1 Dessa riktlinjer gäller samtliga statliga stöd, inklusive stödåtgärder som finansieras genom skatteliknande avgifter, som beviljas verksamheter avseende produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter som omfattas av bilaga I till fördraget. Dessa riktlinjer gäller inte följande:

- Statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk(2).

- Stöd till skogsbrukssektorn, inklusive stöd till skogsplantering på jordbruksarealer, som kommer att regleras i separata riktlinjer.

2.2 Med jordbruksprodukter aves i dessa riktlinjer de produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget samt produkter som omfattas av KN-nummer 4502, 4503 och 4504 (korkprodukter) och imitations- eller ersättningsprodukter för mjölk och mjölkprodukter(3), med undantag av de produkter som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 3759/92 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter(4).

2.3 Med bearbetning av en jordbruksprodukt avses i dessa riktlinjer en process som en jordbruksprodukt undergår, utan att den produkt som blir resultatet av processen ändrar karaktär som jordbruksprodukt, exempelvis utvinning av fruktsaft ur frukt eller slakt av djur för framställning av kött. Bearbetning av jordbruksprodukter som är upptagna i bilaga I till produkter som inte är upptagna i bilaga I faller därför utanför ramen för dessa riktlinjer.

3. ALLMÄNNA PRINCIPER

3.1 I artikel 36 i EG-fördraget fastställs att fördragets bestämmelser om konkurrens skall tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån rådet beslutar detta. I motsats till vad som gäller för andra sektorer regleras därför kommissionens befogenhet att kontrollera och övervaka statligt stöd till jordbrukssektorn inte direkt i fördraget utan i den lagstiftning som rådet antagit enligt artikel 37 i fördraget och den är underkastad de begränsningar som rådet kan ha fastställt. I all lagstiftning om upprättandet av en gemensam organisation av marknaderna föreskrivs dock i praktiken att bestämmelserna om statligt stöd enligt artiklarna 87, 88 och 89 i EG-fördraget skall tillämpas för produkterna i fråga. I artikel 51 i förordningen om landsbygdens utveckling föreskrivs vidare uttryckligen att artiklarna 87, 88 och 89 skall tillämpas på stöd som medlemsstaterna beviljar för att stödja landsbygdens utveckling. Om inte särskilda begränsningar eller undantag har fastställts i berörd lagstiftning, skall därför bestämmelserna i fördraget tillämpas fullt ut för statligt stöd till jordbrukssektorn med undantag av de stöd som särskilt riktas till det begränsade antal produkter som inte omfattas av den gemensamma organisationen av marknaderna (se punkt 3.8 nedan).

3.2 Även om artiklarna 87, 88 och 89 skall tillämpas fullt ut på de sektorer som omfattas av den gemensamma marknadsordningarna förblir dock tillämpningen av dessa underordnad de bestämmelser som fastställts i den berörda lagstiftningen. En medlemsstats hänvisning till bestämmelserna i artiklarna 87, 88 och 89 kan med andra ord inte gå före bestämmelserna i lagstiftningen om organisationen av den marknadssektorn(5). Kommissionen kan därför under inga omständigheter godkänna ett stöd som inte är förenligt med de bestämmelser som reglerar en gemensam organisation av marknaden eller som skulle hindra den gemensamma marknadsordningen från att fungera tillfredsställande.

3.3 Dessa riktlinjer skall tillämpas på de stödåtgärder, av vilket slag de än är, som omfattas av definitionen av statligt stöd i artikel 87.1 i EG-fördraget. Det bör i detta sammanhang betonas att kommissionen på grund av att det finns en gemensam jordbrukspolitik genomgående anser att stöd till jordbrukssektorn, hur litet det än är, som gynnar vissa företag eller produktion av vissa varor skall anses innebära en potentiell risk för snedvridning av konkurrensen och påverkan av handeln mellan medlemsstaterna. Regeln om försumbart stöd(6) gäller därför inte stöd till utgifter i samband med jordbruk.

3.4 Dessa riktlinjer skall gälla om inte något annat följer av särskilda undantag i fördragen eller gemenskapslagstiftningen.

Kommissionen kommer att bedöma de stödåtgärder som inte omfattas av dessa riktlinjer från fall till fall och därvidlag ta hänsyn till de riktlinjer som fastställts i artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget samt gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik och politik för landsbygdens utveckling.

3.5 För att anses förenlig med den gemensamma marknaden skall en stödåtgärd innehålla en stimulansfaktor eller kräva en motprestation från mottagaren. Ensidiga statliga stödåtgärder som endast har till syfte att förbättra producenternas finansiella situation, men som inte på något sätt bidrar till sektorns utveckling, och i synnerhet stöd som enbart beviljas på grundval av pris, kvantitet, produktionsenhet eller enhet av produktionsmedel anses utgöra driftstöd som inte är förenliga med den gemensamma marknaden, om inte undantag uttryckligen medges i gemenskapslagstiftningen eller i dessa riktlinjer. Sådana stöd kan på grund av sina egenskaper även inverka störande på de gemensamma marknadsordningarnas mekanismer.

3.6 Av samma skäl kan stöd som beviljas retroaktivt till verksamhet som mottagaren redan påbörjat inte anses innehålla den stimulansfaktor som krävs och de skall anses utgöra driftstöd som endast har till syfte att befria mottagaren från en finansiell börda. Med undantag av kompenserande stödordningar, bör samtliga stödordningar innehålla bestämmelser om att stöd inte får beviljas till redan igångsatt arbete eller till åtgärder som inletts innan en ansökan om stöd lämnats in på rätt sätt till den behöriga myndigheten.

3.7 Eftersom jordbruksproduktionens mycket speciella förhållanden måste beaktas vid bedömning av stöd som har till syfte att gynna mindre gynnade regioner gäller inte kommissionens riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål(7) jordbrukssektorn. De regionalpolitiska synpunkter som är relevanta för jordbrukssektorn har införlivats i dessa riktlinjer. På motsvarande sätt gäller inte gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till små och medelstora företag(8) för jordbrukssektorn på grund av jordbruksföretagens särskilda struktur.

3.8 Som angivits i punkt 3.1 regleras vissa typer av jordbruksprodukter som är upptagna i bilaga I ännu inte av en gemensam organisation av marknaden. Hit hör i synnerhet annan potatis än potatis för framställning av stärkelse, hästkött, honung, kaffe, alkohol från jordbruksprodukter och vinäger som härrör från alkohol samt kork. I brist på en gemensam organisation av marknaden skall bestämmelserna i artikel 4 i rådets förordning 26 av den 4 april 1962 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror(9) fortsätta att tillämpas på statligt stöd som särskilt avser dessa produkter. I artikel 4 fastställs att endast bestämmelserna i artikel 88.1 och den första meningen i artikel 88.3 gäller för dessa stöd. Medlemsstaterna skall därför i god tid informera kommissionen så att den kan lämna synpunkter om eventuella planer att bevilja eller ändra stöd. Kommissionen kan för sin del inte motsätta sig dessa stöd, men kan lägga fram sina synpunkter. När kommissionen bedömer dessa stöd kommer den att beakta avsaknaden av en gemensam organisation av marknaderna på gemenskapsnivå. Om de nationella stödordningarna har likartade effekter som de åtgärder som tillämpas på gemenskapsnivå för att stödja producenternas intäkter inom andra sektorer och om de strävar efter samma mål som den gemensamma organisationen av marknaderna kommer kommissionen inte att lämna några synpunkter, även om de berörda åtgärderna gäller driftstöd som normalt skulle vara förbjudet.

3.9 Enligt artikel 6 i EG-fördraget skall "miljöskyddskraven integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och verksamhet enligt artikel 3, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling". Den verksamhet som avses i artikel 3 omfattar både jordbruks- och konkurrenspolitik. Därför blir det nödvändigt att lägga särskild vikt vid miljöfrågor i framtida anmälningar om statligt stöd, även i de fall då stödordningarna inte särskilt rör miljöfrågor. Om det till exempel rör sig om en stödordning för investeringar som är avsedda att öka produktionen och som innebär en ökad användning av knappa resurser eller att föroreningarna ökar, kommer det att bli nödvändigt att påvisa att ordningen inte kommer att leda till en överträdelse av gemenskapens miljöskyddslagstiftning eller på annat sätt skada miljön. Alla framtida anmälningar om statligt stöd bör omfatta en beskrivning av den stödberättigande åtgärdens förväntade miljökonsekvenser. Ofta kommer den inte att innehålla mer än en bekräftelse på att inga miljökonsekvenser förväntas.

3.10 Samtliga stödnivåer i dessa riktlinjer anges som det totala stödbeloppet uttryckt som en procentandel av de totala stödberättigande kostnaderna (bruttobidragsekvivalenter), om inte något annat anges.

4. STÖD TILL INVESTERINGAR

4.1 STÖD TILL INVESTERINGAR I JORDBRUKSFÖRETAG

4.1.1 ALLMÄNNA PRINCIPER

4.1.1.1 För att underlätta jordbrukssektorns allmänna utveckling, bör stöd till investeringar i jordbruksföretag bidra till att förbättra inkomsterna och levnads-, arbets- och produktionsförhållandena för dem som arbetar i jordbruket. Investeringarna bör uppfylla ett eller flera av följande mål: minska produktionskostnaderna, förbättra och omfördela produktionen, höja kvaliteten, bevara och förbättra den naturliga miljön, hygienförhållandena och djurens välfärd eller främja diversifiering av jordbruksverksamheter. Stöd till investeringar som inte avser något av dessa mål, i synnerhet stöd till ersättningsinvesteringar som inte på något sätt förbättrar förhållandena för jordbruksproduktionen, kan inte anses underlätta sektorns utveckling och faller därför inte inom ramen för undantag enligt artikel 87.3 c i fördraget.

4.1.1.2 Om inte något annat sägs i undantagen enligt punkt 4.1.2 nedan uppgår den högsta tillåtna statliga stödnivån uttryckt i volym av den stödberättigande investeringen till 40 %, eller 50 % i mindre gynnade områden, enligt artikel 17 i förordningen om landsbygdens utveckling(10). För investeringar som unga lantbrukare gör inom fem år efter etableringen har den högsta stödnivån höjts till 45 %, eller 55 % i mindre gynnade områden.

4.1.1.3 Stöd till investeringar får endast beviljas jordbruksföretag vars ekonomiska bärkraft kan påvisas genom en bedömning av företagets framtidsutsikter(11) och om jordbrukaren har tillräcklig yrkesutbildning och yrkesskicklighet. Jordbruksföretaget skall uppfylla gemenskapens minimistandarder för miljö, hygien och djurens välfärd. I de fall investeringar görs för att de nya minimikraven för naturmiljön, de hygieniska förhållandena och djurens välfärd skall efterlevas, får stöd emellertid lämnas för att dessa nya krav skall kunna uppnås(12).

4.1.1.4 Stöd får inte beviljas till investeringar som syftar till att öka en produktion för vilken det inte finns någon normal avsättning på marknaden. Förekomsten av normala avsättningsmöjligheter på marknaden bör bedömas på lämplig nivå med hänsyn till berörda produkter, typ av investering och nuvarande och förväntad kapacitet. Alla produktionsrestriktioner eller begränsningar av gemenskapens stöd enligt den gemensamma organisationen av marknaden skall beaktas. Om det finns produktionsrestriktioner eller begränsningar av gemenskapens stöd enligt en gemensam organisation av marknaden i fråga om enskilda jordbrukare, jordbruksföretag eller bearbetningsanläggningar, får inget stöd beviljas för investeringar som syftar till att öka produktionen utöver dessa restriktioner eller begränsningar.

4.1.1.5 Stödberättigande utgifter får omfatta följande:

- Uppbyggnad, förvärv eller förbättring av fast egendom.

- Nya maskiner och utrustning(13), inklusive programvara för datorer.

- Allmänna kostnader, exempelvis för arvoden till arkitekter, ingenjörer och konsulter, genomförbarhetsstudier, förvärv av patent och licenser, upp till 12 % av ovanstående utgifter.

- Inköp av mark, inklusive lagstiftade avgifter, skatter och lagfartskostnader.

4.1.1.6 Inget stöd får beviljas för inköp av produktionsrättigheter om inte stödet överensstämmer med särskilda bestämmelser i den gemensamma marknadsordningen i fråga och de riktlinjer som fastställs i artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget.

4.1.1.7 När det gäller inköp av djur är endast det första inköpet av boskap och investeringar som är avsedda att förbättra besättningens genetiska kvalitet genom inköp av avelsdjur av hög kvalitet (av han- eller honkön), som är registrerade i stamböcker eller motsvarande, stödberättigande enligt detta avsnitt(14).

4.1.1.8 De maximala stödberättigande utgifterna får inte överskrida den gräns för sammanlagda stödberättigande investeringar som medlemsstaten fåstställt enligt artikel 7 i förordningen om landsbygdens utveckling.

4.1.1.9 Kommissionen kommer att analogt tillämpa bestämmelserna i detta avsnitt på investeringar i primär jordbruksproduktion som inte sker hos jordbruksföretag, till exempel när en grupp producenter köper utrustning för gemensamt bruk.

4.1.2 SPECIALFALL

4.1.2.1 Enligt artikel 51.2 i förordningen om landsbygdens utveckling gäller de högsta stödnivåer som anges i punkt 4.1.1.2 inte stöd till

- investeringar som till största delen görs i allmänhetens intresse i samband med bevarande av traditionellt formade landskap genom verksamhet inom jordbruket och skogsbruket eller förflyttning av jordbruksbyggnader,

- investeringar till skydd och förbättring av miljön,

- investeringar som syftar till att förbättra de sanitära villkoren inom djurhållningen samt vad avser djurens välfärd.

Vid bedömningen av huruvida dessa stöd är förenliga med artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget kommer kommissionen att tillämpa följande riktlinjer.

4.1.2.2 Bevarande av traditionella landskap

I artikel 87.3 d i fördraget hänvisas uttryckligen till stöd för att bevara kulturarvet. Kommissionen intar därför en positiv hållning till detta stöd.

För investeringar eller anläggningsarbeten för att bevara icke-produktiva natur- och kulturmiljövärden hos jordbruksföretag, som till exempel arkeologiska eller historiska värden, kommer kommissionen att tillåta att stöd beviljas på upp till 100 % av de faktiska kostnaderna. Dessa kostnader får även omfatta skälig ersättning för det arbete som jordbrukaren själv eller hans anställda utfört.

För investeringar eller anläggningsarbeten för att bevara natur- och kulturmiljövärden hos jordbrukens produktiva tillgångar, som till exempel ekonomibyggnader, och under förutsättning att investeringen inte medför en ökning av jordbrukets produktionskapacitet, kommer kommissionen att bevilja stöd på upp till 60 % av de stödberättigande utgifterna eller 75 % i mindre gynnade områden.

Vid ökning av produktionskapaciteten och i andra fall på begäran av en berörd medlemsstat kommer kommissionen att tillämpa de normala stödnivåer som fastställs i punkt 4.1.1.2 när det gäller stödberättigande utgifter som uppstått till följd av att relevant arbete utförts med normala moderna material. Kommissionen kommer dessutom att tillåta att extra stöd beviljas på upp till 100 % för att täcka extra kostnader som uppstått, genom att traditionella material använts för att bevara byggnadens kulturmiljövärden.

4.1.2.3 Förflyttning av jordbruksbyggnader i allmänhetens intresse

Det finns många anledningar till varför det kan bli nödvändigt att förflytta jordbruksbyggnader i allmänhetens intresse.

Om jordbruksbyggnader måste förflyttas till följd av expropriation, vilket enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning berättigar till kompensation, kommer betalningen av sådan kompensation normalt sett inte att betraktas som statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget.

Om förflyttningen endast omfattar utrymning, förflyttning och återuppbyggnad av befintliga byggnader, drar jordbrukaren endast små direkta fördelar av åtgärden och kommissionen anser därför att stöd på upp till 100 % av faktiska kostnader kan beviljas utan risk för snedvridning av konkurrensvillkoren.

I andra fall kan förflyttningen dock leda till att jordbrukaren gynnas genom modernare anläggningar. Stödnivån bör i dessa fall anpassas så att jordbrukarens bidrag uppgår till minst 60 % (50 % i mindre gynnade områden) av de berörda anläggningarnas värdeökning efter förflyttningen, eller till 55 % respektive 45 % om stödmottagaren är en ung jordbrukare.

Om förflyttningen resulterar i ökad produktionskapacitet måste stödmottagaren bidra med minst 60 %, eller 50 % i mindre gynnade områden, av motsvarande del av utgifterna, eller med 55 % respektive 45 % om stödmottagaren är en ung jordbrukare.

4.1.2.4 Investeringar för skydd och förbättring av miljön, förbättrade hygienförhållanden inom djurhållningen och förbättring av djurens välfärd

Om investeringar leder till extra kostnader i samband med skydd och förbättring av miljön, förbättring av hygienförhållandena inom djurhållningen och förbättring av djurens välfärd kan de högsta stödnivåerna på 40 % och 50 % som avses i punkt 4.1.1.2 höjas med 20 respektive 25 %.

Ökningen får endast beviljas investeringar som sträcker sig längre än gemenskapens gällande minimikrav. Den får även beviljas investeringar som är förenliga med nyligen införda minimikrav, om inte något annat följer av artikel 2 i tillämpningsförordningen. Ökningen skall strängt begränsas till de extra stödberättigande kostnader som krävs för att uppnå uppsatt mål och den gäller inte för investeringar som leder till en ökad produktionskapacitet.

4.2 STÖD TILL INVESTERINGAR I SAMBAND MED BEARBETNING OCH SALUFÖRING AV JORDBRUKSPRODUKTER

4.2.1 När det gäller stöd till investeringar i samband med bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter driver kommissionen en fast politik för att säkra sammanhanget mellan tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och tillämpningen av konkurrenspolitiken genom att anta en parallell inställning både till de stödnivåer som gäller för investeringar och till skalan av stödberättigande investeringar. För att beakta regionalpolitiska aspekter tillåter kommissionen samtidigt en viss flexibilitet med avseende på de stödnivåer som kan utbetalas för att stödja investeringar som utgör en del av en regional stödordning(15).

4.2.2 För att bibehålla denna parallellitet krävs en ändring av de riktlinjer som reglerar denna typ av statligt stöd för att hänsyn skall kunna tas till de ändringar av gemenskapens bestämmelser som antagandet av förslagen i Agenda 2000 lett till.

4.2.3 En allmän regel är att stöd för att stödja investeringar i samband med bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter endast får beviljas företag som på grundval av en utvärdering av företagets framtidsutsikter kan bevisas vara ekonomiskt bärkraftiga(16) och som uppfyller minimistandarder för miljö, hygien och djurens välfärd. Om investeringar görs för att uppfylla nyligen införda minimikrav på miljö, hygien och djurens välfärd får emellertid stöd beviljas för att uppfylla dessa nya krav. Stödnivån får inte överstiga 50 % av stödberättigande investeringar i mål 1-områden och 40 % i övriga områden.

Stödberättigande utgifter får i detta syfte omfatta

- byggnation, förvärv eller förbättring av fast egendom,

- nya maskiner och utrustning, inklusive programvara för datoer,

- allmänna kostnader, exempelvis för arvoden till arkitekter, ingenjörer och konsulter, genomförbarhetsstudier, förvärv av patent och licenser, upp till 12 % av ovanstående utgifter.

4.2.4 För statligt stöd till investeringar i samband med bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter som beviljas inom ramen för regionala stödordningar som kommissionen tidigare godkänt i enlighet med gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål(17) får dock stöd beviljas upp till det stödbelopp som godkänts enligt den ordningen. I dessa fall utgörs de stödberättigande utgifterna av dem som specificeras i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål och de kan omfatta stöd till immateriella investeringar och stöd för att skapa arbetstillfällen kopplade till utförandet av ett ursprungligt investeringsprojekt enligt dessa riktlinjer.

4.2.5 Stöd får inte beviljas enligt punkterna 4.2.3 eller 4.2.4 om det inte finns tillräckliga bevis för att det finns normala avsättningsmöjligheter på marknaden för produkten i fråga. Detta skall bedömas på lämplig nivå med avseende på berörda produkter, typer av investeringar och befintliga och förväntade kapaciteter. I detta syfte skall alla produktionsrestriktioner eller begränsningar av gemenskapens stöd enligt den gemensamma organisationen av marknaderna beaktas. Särskilt skall beaktas att stöd inte får beviljas i strid mot de förbud eller restriktioner som fastställts i de gemensamma marknadsordningarna(18).

Stöd får inte beviljas när det gäller framställning och saluföring av imitations- eller ersättningsprodukter för mjölk och mjölkprodukter.

4.2.6 Stöd till investeringar med stödberättigande utgifter som överstiger 25 miljoner euro, eller där det faktiska stödbeloppet kommer att överskrida 12 miljoner euro, skall särskilt anmälas till kommissionen enligt artikel 88.3 i fördraget.

4.3 STÖD FÖR ATT FRÄMJA DIVERSIFIERING AV JORDBRUKSVERKSAMHET

4.3.1 En viktig del av gemenskapens politik för landsbygdens utveckling är att främja diversifieringen av jordbruksverksamhet. Kommissionen är därför positivt inställd till stöd som den anser gynna utvecklingen av landsbygdens ekonomi i dess helhet.

4.3.2 Även om de omfattas av förordningen om landsbygdens utveckling faller stöd för att främja diversifiering till verksamheter som inte är kopplade till produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter som upptas i bilaga I, som till exempel agroturism, utveckling av hantverksindustrier eller vattenbruk, utanför dessa riktlinjers tillämpningsområde. Dessa stöd kommer därför att bedömas enligt de ordinarie riktlinjer som kommissionen tillämpar för att bedöma stöd utanför jordbrukssektorn, i synnerhet reglerna om försumbart stöd, riktlinjerna för statliga stöd till små och medelstora företag och riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål och i tillämpliga fall riktlinjerna för statligt stöd till sektorn för fiske och vattenbruk.

4.3.3 För stöd som syftar till att främja diversifiering till andra verksamheter kopplade till produktion, bearbetning och saluföring av de jordbruksprodukter som upptas i bilaga I har vissa frågeställningar tidigare uppstått angående den korrekta grunden för bedömning av dessa stöd. Det har till exempel inte varit tydligt om stöd till jordbrukens egen verksamhet för bearbetning och saluföring bör bedömas som stöd till investeringar i jordbruksföretag eller stöd till investeringar i samband med bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. I framtiden kommer kommissionen att tillämpa följande angreppssätt för att bedöma sådant stöd:

När det gäller stöd till småskaliga investeringar med lägre totala stödberättigande utgifter än den totala stödberättigande investering som medlemsstaten fastställt enligt artikel 7 i förordningen om landsbygdens utveckling, anser kommissionen att dessa åtgärder utgör stöd till investeringar i jordbruksföretag och bedömer dem därför enligt punkt 4.1. Stöd till storskaliga investeringar kommer att bedömas som stöd till bearbetnings- och saluföringsverksamhet enligt punkt 4.2.

5. MILJÖSTÖD

5.1 ALLMÄNNA PRINCIPER

5.1.1 Enligt artikel 174 i EG-fördraget skall gemenskapens miljöpolitik syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom gemenskapens olika regioner. Den skall bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren skall betala.

5.1.2 I förordningen om landsbygdens utveckling medges nära kopplingar mellan jordbruk och miljö och förordningen innehåller särskilda bestämmelser om att mottagare av stöd som gemenskapen finansierar skall uppfylla minimistandarder för miljön. Kommissionen kommer att tillämpa dessa bestämmelser analogt när den bedömer statliga stödordningar.

5.1.3 Samtliga ordningar för miljöstöd skall vara förenliga med de allmänna målen för gemenskapens miljöpolitik. I synnerhet kan stödordningar som inte tillräckligt prioriterar principen om att miljöförstöring skall hejdas vid källan eller som inte korrekt tillämpar principen att förorenaren skall betala inte anses förenliga med det gemensamma intresset och kan därför inte godkännas av kommissionen.

5.2 STÖD TILL MILJÖINVESTERINGAR

Eftersom de riktlinjer för stöd till investeringar som anges ovan till fullo inbegriper särskilda fall med stöd till miljöinvesteringar, är det inte längre nödvändigt att medge särskilda undantag för denna typ av stöd. Dessa stöd kommer därför att bedömas enligt de allmänna bestämmelserna i avsnitt 4.

5.3 STÖD TILL ÅTAGANDEN ATT BEDRIVA MILJÖVÄNLIGT JORDBRUK

5.3.1 I avdelning II kapitel VI i förordningen om landsbygdens utveckling fastställs en ram för gemenskapens stöd till produktionsmetoder inom jordbruket som avser att skydda miljön och bevara landskapet. Gemenskapsstöd beviljas jordbrukare som frivilligt åtar sig att under minst fem år bedriva ett miljövänligt jordbruk och lämnas med högst 600 euro per hektar för årsgrödor, 900 euro per hektar för särskilda fleråriga grödor och 450 euro per hektar för övrig användning av marken. Villkoren för gemenskapens utbetalning av stöd fastställs i artiklarna 22-24 i förordningen och i artiklarna 12-20 i tillämpningsförordningen(19). Enligt artikel 51.4 i förordningen om landsbygdens utveckling skall statligt stöd till jordbrukare för åtaganden att bedriva miljövänligt jordbruk som inte uppfyller fastställda villkor vara förbjudet.

5.3.2 Enligt artikel 51.4 får extra statligt stöd som överstiger de högsta belopp som fastställs enligt artikel 24.2 i förordningen om landsbygdens utveckling beviljas om de motiveras enligt punkt 1 i den artikeln. I väl motiverade exceptionella fall får undantag dessutom beviljas med hänsyn till minimiperioden för dessa åtaganden.

5.3.3 Enligt artikel 24.1 i förordningen om landsbygdens utveckling skall stöd till åtaganden att bedriva miljövänligt jordbruk beviljas årligen och beräknas utifrån inkomstbortfall, extra kostnader till följd av åtagandet och behovet av stimulansåtgärder. Om en medlemsstat vill bevilja extra stöd som överstiger de maximibelopp som fastställs i artikel 24.2 skall den framlägga bevis för att åtgärden uppfyller de krav som fastställts i förordningen om landsbygdens utveckling och i tillämpningsförordningen samt motivera extra stödutbetalningar och lämna en detaljerad beskrivning av de kostnadskomponenter som ingår, baserad på inkomstbortfall, extra kostnader till följd av åtagandet och behovet av stimulansåtgärder.

Kostnader för investeringar som inte ger direkt ekonomisk avkastning men som är nödvändiga för att uppfylla åtagandet får också tas med i beräkningen när det årliga stödbeloppet fastställs. I detta fall anses investeringar inte ge direkt ekonomisk avkastning om de normalt sett inte leder till en betydande nettoökning av jordbruksföretagets värde eller lönsamhet.

5.3.4 I sin bedömning av huruvida extra utbetalningar av statligt stöd är förenligt med gällande bestämmelser kommer kommissionen att tillämpa de principer som fastställts i förordningen om landsbygdens utveckling och i tillämpningsförordningen. Detta innebär i synnerhet att referensnivån för att beräkna inkomstbortfall och extra kostnader till följd av ett åtagande skall utgöras av vedertagen god jordbrukspraxis i det område där åtgärden gäller. Ekonomiska konsekvenser till följd av att marken upphör att brukas eller att viss jordbruksverksamhet upphör kan beaktas om det motiveras av agronomiska eller miljömässiga förhållanden.

5.3.5 Medlemsstaterna skall fastställa behovet av stimulansåtgärd utifrån objektiva kriterier. Stimulansåtgärden får inte överstiga 20 % av inkomstbortfallet och extra kostnader till följd av åtagandet om inte en högre nivå kan visas vara absolut nödvändig för att genomföra åtgärden effektivt.

5.3.6 Om en medlemsstat undantagsvis lägger fram ett förslag till statligt stöd för åtaganden med kortare varaktighet än den som föreskrivs i förordningen om landsbygdens utveckling bör den lämna en noggrann motivering samt bevisa att åtgärdens miljöeffekter kan uppnås under den kortare tid som föreslås. Det stödbelopp som föreslås bör återspegla åtgärdens kortare varaktighet.

5.4 STÖD TILL JORDBRUKARE I OMRÅDEN SOM BERÖRS AV MILJÖBETINGADE RESTRIKTIONER ENLIGT GEMENSKAPENS LAGSTIFTNING

5.4.1 I artikel 16 i förordningen om landsbygdens utveckling fastställs en ny form av gemenskapsstöd till jordbrukare för att kompensera dem för de kostnader som uppstår och för inkomstbortfall i samband med restriktioner för jordbruk i områden med miljöbetingade restriktioner till följd av genomförandet av begränsningar som grundas på gemenskapens bestämmelser om miljöskydd, om och så vitt sådana utbetalningar krävs för att lösa särskilda problem som dess bestämmelser ger upphov till. Beloppen skall fastställas på ett sådant sätt att överkompensation undviks. Detta är speciellt viktigt när stödet gäller mindre gynnade områden. Det högsta belopp som kan berättiga till gemenskapsstöd har fastställts till 200 euro/ha. Enligt artikel 21 i förordningen om landsbygdens utveckling får den totala ytan av dessa områden, kombinerad med andra områden som kan betraktas som mindre gynnade områden enligt artikel 20 i förordningen, inte överstiga 10 % av medlemsstatens yta.

5.4.2 Kommissionen kommer att granska förslag till statligt stöd till sådana områden från fall till fall med beaktande av ovanstående principer och de principer som fastställts för att bevilja gemenskapsstöd inom ramen för programmet för landsbygdens utveckling. Vid denna bedömning kommer kommissionen att ta hänsyn till karaktären av de restriktioner som jordbrukarna ålagts. I regel kommer stöd att beviljas för skyldigheter som sträcker sig utöver normal tillämpning av god jordbrukarsed. Stöd som beviljas i strid med principen om att förorenaren betalar bör bara lämnas undantagsvis och vara tillfälligtoch gradvist avtagande.

5.5 DRIFTSTÖD

5.5.1 Enligt mångårig politik godkänner kommissionen normalt inte driftstöd som befriar företag, inklusive jordbruksproducenter, från kostnader till följd av den förorening eller de olägenheter de förorsakar. Kommissionen kommer bara att göra undantag från denna princip i väl motiverade fall.

5.5.2 Tillfällig hjälp för att kompensera för kostnader för nya obligatoriska nationella miljökrav som sträcker sig längre än gemenskapens befintliga bestämmelser kan vara motiverat om det är nödvändigt att kompensera för en konkurrensförlust på internationell nivå. Stödet bör vara både tillfälligt, gradvis minskande och i princip inte gälla mer än fem år och det ursprungliga stödbeloppet bör inte överstiga det belopp som är nödvändigt för att kompensera producenten för extra kostnader för anpassning till relevanta nationella bestämmelser i jämförelse med kostnaderna för anpassning till gemenskapens relevanta bestämmelser. Kommissionen kommer dessutom att beakta vad mottagarna måste göra för att minska luftföroreningen.

5.5.3 I välgrundade fall såsom stöd till utveckling av biobränslen får kommissionen också godkänna driftstöd i de fall där det är uppenbart att sådant stöd är nödvändigt för att kompensera för de extra kostnader det innebär att använda miljövänliga alternativ i stället för konventionella produktionsprocesser. Stödet bör vara begränsat till att neutralisera effekterna av de extra kostnaderna och bör regelbundet, åtminstone vart femte år, ses över för att ta hänsyn till förändringar i de relativa kostnaderna för olika insatsvaror och de ekonomiska vinster som kan uppstå till följd av användningen av miljövänligare insatsvaror.

5.5.4 För att internalisera miljökostnader inför medlemsstaterna alltfler miljöskatter eller avgifter som energiskatt eller avgifter på miljökänsliga jordbruksinsatsvaror som bekämpningsmedel eller växtgifter. För att garantera att den totala skattebördan på jordbrukssektorn inte ökar kompenseras dessa avgifter ibland helt eller delvis genom sänkningar av andra avgifter som till exempel arbetsgivaravgifter, fastighetsskatt eller inkomstskatt. Under förutsättning att dessa skattesänkningar tillämpas objektivt för hela jordbrukssektorn är kommissionen i allmänhet positivt inställd till dessa åtgärder, om de verkligen utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget. I vissa fall kan dock särskilda undantag från samtliga eller vissa av dessa skatter beviljas särskilda sektorer inom jordbruksproduktionen eller vissa typer av producenter. Kommissionen har vissa reservationer mot dessa typer av undantag som genom sin karaktär har en tendens att beviljas mera intensiva produktionssystem som har de största problemen när det gäller miljö, hygien och välfärd. Kommissionen kan därför endast godkänna tillfälliga, gradvis minskande stöd under högst fem år för att kompensera producenterna för denna typ av stöd, om det kan bevisas att stödet är nödvändigt för att kompensera för en internationell konkurrensförlust och om stödordningen utgör en verklig stimulansåtgärd för att minska användningen av berörda insatsvaror.

5.6 ÖVRIGA MILJÖSTÖD

5.6.1 Stöd till informationsverksamhet, utbildning och rådgivning för att bistå jordbruksproducenterna och jordbruksföretagen i miljöfrågor kommer att tillåtas enligt avsnitt 13 och 14 nedan.

5.6.2 Övriga miljöstöd till jordbrukssektorn kommer att bedömas från fall till fall med beaktande av de principer som anges i fördraget och i gemenskapens relevanta riktlinjer om statligt stöd för miljöändamål(20).

6. STÖD FÖR ATT KOMPENSERA FÖR SVÅRIGHETER I MINDRE GYNNADE OMRÅDEN

6.1 Enligt artikel 51.3 i förordningen om landsbygdens utveckling är utbetalning av statligt stöd till jordbrukare förbjudet för att kompensera för naturbetingade svårigheter i mindre gynnade områden, om inte stödet uppfyller de villkor som anges i artiklarna 14 och 15 i förordningen.

6.2 Om åtgärder för statligt stöd kombineras med stöd enligt förordningen om landsbygdens utveckling får det totala stödet till jordbrukaren inte överstiga de belopp som anges i artikel 15 i förordningen.

7. STARTSTÖD TILL UNGA JORDBRUKARE

7.1 Startstöd till unga jordbrukare har en tendens att stimulera hela sektorns utveckling och förebygga avfolkningen i landsbygdsområden. I artiklarna 7 och 8 i förordningen om landsbygdens utveckling fastställs därför gemenskapens system för att stödja unga jordbrukares etablering.

7.2 Statligt stöd för att stödja unga jordbrukares etablering får beviljas enligt samma villkor. Det stöd som beviljas enligt förordningen om landsbygdens utveckling och det stöd som beviljas i form av statligt stöd bör tillsammans vanligtvis inte överstiga de maximigränser som anges i artikel 8.2 i förordningen om landsbygdens utveckling. Kommissionen kommer att tillåta beviljande av extra statligt stöd utöver dessa belopp på upp till 25000 euro, särskilt om det motiveras på grund av mycket höga startkostnader i en berörd region.

8. STÖD TILL FÖRTIDSPENSIONERING OCH UPPHÖRANDE AV JORDBRUKSVERKSAMHET

8.1 Kommissionen är positivt inställd till stödordningar som avser uppmuntra äldre jordbrukare att förtidspensionera sig. Under förutsättning att de regleras av villkor som kräver ett permanent och definitivt upphörande av kommersiell jordbruksverksamhet påverkar dessa stödordningar endast konkurrensen i begränsad omfattning, samtidigt som de bidrar till hela sektorns långsiktiga utveckling. Kommissionen kommer därför att tillåta statligt stöd för denna typ av åtgärd utöver det gemenskapsstöd som följer av artiklarna 10-12 i förordningen om landsbygdens utveckling.

8.2 Under senare år har flera medlemsstater anmält stödordningar till kommissionen som skall göra det lättare för jordbrukare, som av ekonomiska skäl tvingas överge sin jordbruksverksamhet, att lämna jordbrukssektorn. Kommissionen anser att stödordningar som hjälper jordbrukare på företag som inte är bärkraftiga att lämna jordbrukssektorn på lång sikt gynnar utvecklingen av sektorn som helhet. Sådana stödordningar kan dessutom fylla en mycket viktig social funktion, eftersom de är tänkta att underlätta de berörda personernas övergång till andra ekonomiska verksamhetsområden. Under förutsättning att sådana stödordningar villkoras av vissa krav på permanent och definitivt upphörande med all kommersiell jordbruksverksamhet, kommer kommissionen att godkänna att statligt stöd beviljas för denna typ av åtgärd.

9. STÖD TILL NEDLÄGGNING AV PRODUKTIONS-, BEARBETNINGS- OCH SALUFÖRINGSKAPACITET

9.1 Under de senaste åren har ett antal stödordningar som avser utbetalning av statligt stöd till nedläggning av kapacitet anmälts till kommissionen. Kommissionen har under senare tid ställt sig positiv till dessa stödordningar under förutsättning att de är förenliga med gemenskapens åtgärder för att minska produktionskapaciteten och under förutsättning att vissa villkor uppfylls, nämligen följande:

- Stödet måste vara av allmänt intresse för den berörda sektorn.

- Det krävs en motprestation från mottagaren.

- Stödet får inte vara avsett till undsättning och omstrukturering.

- Framtida inkomster och värdet av kapitalbortfall får inte överkompenseras.

9.2 Om det inte skall anses som ett rent driftstöd som gynnar berörda företag, är en förutsättning för utbetalning av sådant stöd att det skall vara av intresse för hela sektorn. Om det inte finns överkapacitet och det är tydligt att produktionskapaciteten läggs ned av hygieniska eller miljömässiga skäl är detta tillräckligt för att visa att detta villkor är uppfyllt.

I andra fall bör stöd endast beviljas för att lägga ned produktionskapacitet i sektorer där det finns en tydlig överkapacitet antingen på regional eller nationell nivå. I sådana fall kan det med rimlighet förväntas att marknadskrafterna till slut kommer att leda till nödvändiga strukturanpassningar. Stöd till nedläggning av produktionskapacitet kan därför endast godkännas om det är en del av ett omstruktureringsprogram för sektorn i vilket det fastställts vissa mål och en tidsplan. I sådana fall kommer kommissionen inte längre att godkänna stödordningar med obegränsad varaktighet, eftersom erfarenheterna säger att sådana stödordningar kan resultera i att nödvändiga förändringar senareläggs. Kommissionen förbehåller sig rätten att ställa vissa krav för godkännandet av stödet och förväntar sig vanligtvis att få en årlig rapport om ordningens genomförande.

9.3 Stöd som utgör hinder för mekanismerna hos den gemensamma organisationen av marknaderna får inte utbetalas. Stödordningar som gäller sektorer med produktionsbegränsningar eller kvotering kommer att bedömas från fall till fall.

9.4 Det skall finnas en tillräcklig motprestation från stödmottagaren. Denna motprestation består vanligtvis av ett definitivt och oåterkalleligt beslut att slopa eller slutgiltigt lägga ned berörd produktionskapacitet. Beslutet omfattar antingen berört företags nedläggning av hela kapaciteten eller nedläggning av en särskild anläggning. Det krävs en juridiskt bindande utfästelse från mottagaren att nedläggningen är definitiv och oåterkallelig. Dessa åtaganden skall även gälla eventuella framtida köpare av berörd anläggning. Om produktionskapaciteten redan är definitivt nedlagd eller om en sådan nedläggning är oundviklig, bidrar mottagaren inte med en motprestation och stöd kan inte betalas ut.

9.5 Möjligheten att betala ut stöd för att rädda och omstrukturera företag i svårigheter måste kunna uteslutas. Om stödmottagaren har ekonomiska problem, kommer därför stödet att bedömas i enlighet med gemenskapens riktlinjer om stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

9.6 Ordningen bör vara tillgänglig för alla ekonomiska aktörer i berörd sektor på samma villkor. Stödbeloppet bör strängt begränsas till kompensation för värdeförluster på egendom plus ett belopp som stimuleringsåtgärd som inte får överstiga 20 % av egendomens värde. Detta stöd får också betalas för att kompensera för obligatoriska sociala kostnader till följd av ordningens genomförande.

9.7 Eftersom syftet med dessa stödåtgärder är att omstrukturera berörd sektor för att ytterst gynna de ekonomiska aktörer som fortfarande är aktiva inom denna sektor och för att minska den potentiella risken för snedvridning av konkurrensvillkoren och riskerna för överkompensation anser kommissionen att sektorn bör bidra med minst hälften av kostnaderna för dessa stöd antingen genom frivilliga bidrag eller genom obligatoriska avgifter. Detta krav gäller inte om kapaciteten läggs ned av hälso- eller miljömässiga skäl.

10. STÖD TILL PRODUCENTGRUPPER

10.1 På grund av jordbruksproduktionens varierande karaktär har kommissionen traditionellt sett positivt på att "start"-stöd utbetalas i syfte att skapa incitament för jordbrukare att förena sig i producentgrupper. Detta stöd skall främja grupperingar av jordbrukare i syfte att koncentrera deras utbud och anpassa deras produktion till marknadens krav. Tidigare har gemenskapen gett stöd till upprättandet av producentorganisationer i vissa regioner enligt rådets förordning (EG) nr 952/97 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa(21). När rådet antog förordningen om landsbygdens utveckling ansåg rådet dock att det, med tanke på att producentgrupperna och deras sammanslutningar kunde få stöd genom flera av de gemensamma organisationerna av marknaderna, inte längre var nödvändigt att ge dessa grupper ett särskilt stöd inom ramen för landsbygdens utveckling. Kommissionen anser dock att denna förändring inte borde hindra att statligt stöd beviljas till upprättandet av producentorganisationer som hjälper jordbrukare att anpassa produktionen till efterfrågan, särskilt i de sektorer där stöd inte går att få inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden. Det är emellertid ändå nödvändigt att se över kommissionens politik i fråga om denna typ av stöd mot bakgrund av den senare tidens utveckling.

10.2 Detta avsnitt rör bara stöd som beviljas producentgrupper eller sammanslutningar av dessa som är berättigade till stöd enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning. En producentgrupp är en grupp som bildats för att gemensamt anpassa medlemmarnas produktion och avkastning till marknadens krav, framför allt genom att koncentrera deras utbud. En producentsammanslutning utgörs av godkända producentgrupper och skall eftersträva samma mål i en större skala.

10.3 Producentgruppernas stadgar måste inbegripa en skyldighet för medlemmarna att sälja produktionen enligt de regler om utbud och saluföring som gruppen fastställt. Reglerna får tillåta att en del av produktionen saluförs direkt av producenten. Stadgarna måste föreskriva att producenter som ansluter sig till gruppen skall vara medlemmar i minst tre år och att de skall anmäla sitt utträde ur gruppen med minst tolv månaders varsel. Dessutom måste stadgarna föreskriva gemensamma produktionsregler, och då framförallt när det gäller produktkvalitet eller ekologiska odlingsmetoder, gemensamma regler för att saluföra produkter och om produktinformation. Skördar och disponibla kvantiteter skall särskilt beaktas i detta sammanhang. Med förbehåll för dessa krav bör dock producenterna behålla ansvaret för förvaltningen av sina jordbruksföretag. Inget stöd som avses i detta avsnitt får ges till organisationer såsom företag eller kooperativ som syftar till att förvalta en eller flera jordbruksföretag och som därför i praktiken är att betrakta som enskilda producenter. I samtliga fall kommer det att säkerställas att producentorganisationerna iakttar gällande konkurrensrätt.

10.4 Då stöd till producentgrupper eller deras sammanslutningar kan ges genom en gemensam organisation av marknaden som omfattar dem, kommer kommissionen att granska förslag om statligt stöd i varje enskilt fall och beakta huruvida stödåtgärden är förenlig med målen för den gemensamma organisationen av marknaden.

10.5 I andra fall kommer kommissionen även fortsättningsvis att bedöma förslag om statligt stöd enligt samma principer som tidigare. Dette innebär att ett tillfälligt och gradvis minskande stöd kan beviljas för att täcka gruppens eller sammanslutningens administrativa startkostnader. I detta syfte skall de stödberättigande kostnadera inbegripa hyra av lämpliga lokaler(22), inköp av kontorsutrustning, inklusive datorer och program, personalkostnader, fasta kostnader samt juridiska och administrativa avgifter. Stödbeloppet får i princip inte överstiga 100 % av det första verksamhetsårets kostnader och skall minskas med 20 procentenheter för varje verksamhetsår, så att stödet under det femte verksamhetsåret uppgår till högst 20 % av de faktiska kostnaderna för detta år. Inget stöd får betalas för kostnader som uppstår efter det femte verksamhetsåret, och inget stöd får över huvudtaget betalas ut efter det sjunde året efter det att producentorganisationen godkändes.

10.6 Genom undantag från föregående punkt kommer kommissionen att godkänna att nytt startstöd beviljas om den berörda producentgruppen eller sammanslutningen av producentgrupper avsevärt utökar sin verksamhet, till exemple till att omfatta nya produkter eller nya sektorer(23). De kostnader som är berättigade till nytt stöd bör vara begränsade till dem som uppstår till följd av de ytterligare uppgifter som producentgruppen eller sammanslutningen utför. Dessutom är övriga villkor i detta avsnitt tillämpliga.

10.7 Stöd som beviljas till andra jordbruksorganisationer med verksamhet som inbegriper jordbruksproduktion, såsom ömsesidigt stöd, avbytar- och företagsledningstjänster på medlemmarnas jordbruksföretag, men som inte inbegriper en gemensam anpassning av utbudet till marknaden, omfattas inte av detta avsnitt. Kommissionen kommer dock att tillämpa de principer som fastställs i detta avsnitt på stöd som beviljas för att täcka startkostnader för producentsammanslutningar som skall ansvara för att övervaka användningen av ursprungsbeteckning eller kvalitetsmärkning.

10.8 Stöd som beviljas producentgrupper eller deras sammanslutningar för att täcka kostnader som inte rör startkostnaderna, till exempel för investeringar eller marknadsföringsaktiviteter, kommer att bedömas enligt reglerna för sådant stöd. När det gäller stöd till investeringar i primärproduktion kommer taket för de bidragsberättigade utgifter som anges i punkt 4.1.1.8 att fastställas genom hänvisning till enskilda gruppmedlemmar.

10.9 För stödprogram som godkänns enligt detta avsnitt kommer det att ställas som villkor att de måste anpassas till eventuella förändringar i de förordningar som styr de gemensamma marknadsordningarna.

10.10 Som alternativ till att bevilja stöd till producentgrupper eller sammanslutningar av dessa, får stöd beviljas direkt till producenter för att kompensera dem för deras bidrag till de kostnader som är förknippade med gruppernas verksamhet under de fem första åren efter det att gruppen bildats. De principer för hur stödbeloppet skall beräknas som anges i punkt 10.5 skall gälla.

11. STÖD SOM KOMPENSATION FÖR SKADOR PÅ JORDBRUKSPRODUKTION ELLER PRODUKTIONSMEDEL I JORDBRUKET

11.1 ALLMÄNT

11.1.1 Det statliga stödet till jordbruket inbegriper en rad åtgärder som syftar till att skydda jordbrukare mot skador på jordbruksproduktion eller produktionsmedel i jordbruket, inklusive byggnader och odlingar, som orsakats av oförutsedda händelser såsom naturkatastrofer, ogynnsamma väderförhållanden eller utbrott av djur- eller växtsjukdomar(24). I själva EG-fördragets artikel 87.2 b föreskrivs att stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser är förenligt med den gemensamma marknaden. På grundval av artikel 87.3 c i fördraget har kommissionen emellertid också godtagit två andra, liknande typer av stöd, nämligen

- stöd för att främja förebyggande åtgärder mot utbrott av växt- eller djursjukdomar, inklusive kompensation för skador till följd av vissa sjukdomar, och

- stöd för att främja tecknandet av försäkringar mot risken för förlust av jordbruksproduktion eller produktionsmedel.

11.1.2 För att undvika risken för en snedvridning av konkurrensvillkoren anser kommissionen att det är viktigt att, med förbehåll för administrativa och budgetmässiga begränsningar, säkerställa att stöd för att kompensera jordbrukare för skador på jordbruksproduktionen betalas ut snarast möjligt efter det att den ogynnsamma händelsen inträffade. Då stödet betalas ut flera år efter det att den aktuella händelsen inträffade finns det en reell risk för att betalningen av detta stöd kommer att få samma effekter som driftstöd. Detta gäller framför allt i de fall stödet betalas ut retroaktivt för ersättningsanspråk som inte dokumenterades på ett riktigt sätt vid tidpunkten för händelsen. I avsaknad av en specifik motivering av ersättningsanspråket, till exempel till följd av händelsens karaktär eller omfattning eller på grund av att skadorna uppstått senare än själva händelsen eller fortgår, kommer kommissionen därför inte att godkänna ansökningar om stöd som inkommer senare än tre år efter det att händelsen inträffade.

11.2 STÖD FÖR ATT KOMPENSERA FÖR SKADOR ORSAKADE AV NATURKATASTROFER ELLER EXCEPTIONELLA HÄNDELSER

11.2.1 Eftersom denna typ av stöd utgör ett undantag från den allmänna principen i artikel 87.1 att statligt stöd inte är förenligt med den gemensamma marknaden, har kommissionen konsekvent intagit ståndpunkten att begreppen naturkatastrof och exceptionell händelse i artikel 87.2 b måste tolkas restriktivt. Kommissionen har hittills godtagit att jordbävningar, laviner, jordskred och översvämningar kan utgöra naturkatastrofer. Som exceptionella händelser har kommissionen hittills godtagit krig, inre oroligheter och strejker samt, med vissa förbehåll och beroende på deras omfattning, större kärnkraftsolyckor eller industriella olyckor och bränder som resulterar i omfattande förluster. Å andra sidan har kommissionen inte accepterat att en brand på en enskild bearbetningsanläggning som täcks av en normal företagsförsäkring kan anses vara en exceptionell händelse. Som en generell regel godtar kommissionen inte heller att utbrott av djur- eller växtsjukdomar kan anses utgöra naturkatastrofer eller exceptionella händelser. I ett fall har kommissionen emellertid erkänt ett mycket omfattande utbrott av en helt ny djursjukdom som en exceptionell händelse. På grund av de uppenbara svårigheterna att förutse sådana händelser kommer kommissionen även fortsättningsvis att bedöma förslag att bevilja stöd enligt artikel 87.2 b i varje enskilt fall och beakta sin tidigare praxis inom detta område.

11.2.2 När det väl har slagits fast att en naturkatastrof eller en exceptionell händelse har inträffat kommer kommissionen att tillåta stöd på högst 100 % för att täcka kostnaderna för materiella skador. Kompensationen bör normalt beräknas för den enskilde mottagaren. För att undvika överkompensation bör eventuella andra ersättningar, till exempel genom försäkringar, dras av från stödbeloppet. Kommissionen kommer också att godta stöd för att kompensera jordbrukare för inkomstförluster till följd av förstörda produktionsmedel, förutsatt att detta inte leder till överkompensation.

11.3 STÖD FÖR ATT KOMPENSERA JORDBRUKARE FÖR FÖRLUSTER TILL FÖLJD AV OGYNNSAMMA VÄDERFÖRHÅLLANDEN

11.3.1 Kommissionen har konsekvent intagit ståndpunkten att ogynnsamma väderförhållanden såsom frost, hagel, is, regn eller torka inte i sig kan betraktas som naturkatastrofer enligt artikel 87.2 b. På grund av de skador som sådana händelser kan orsaka på jordbruksproduktionen eller produktionsmedlen har kommissionen dock godtagit att de kan likställas med naturkatastrofer om skadornas omfattning når upp till en viss tröskel, vilken har fastställts till 20 % av den normala produktionen i mindre gynnade områden och 30 % i övriga områden. Till följd av jordbruksproduktionens normala variationer förefaller det också vara nödvändigt att behålla dessa trösklar för att säkerställa att väderförhållanden inte kan användas som en förevändning att betala ut driftstöd. För att kommissionen skall kunna bedöma denna typ av stödprogram bör anmälan av stödåtgärder för att kompensera jordbrukare för skador till följd av ogynnsamma väderförhållanden inbegripa lämplig meteorologisk information som stöd.

11.3.2 Då skador uppstår på ettåriga grödor bör den aktuella tröskeln för förlusten på 20 % eller 30 % bestämmas på grundval av bruttoavkastningen av den aktuella grödan under det innevarande året i förhållande till bruttoavkastningen under ett normalt år. I princip bör bruttoavkastningen under ett normalt år beräknas på grundval av den genomsnittliga bruttoavkastningen under föregående tre år, exklusive eventuella år då kompensation utgått till följd av ogynnsamma väderförhållanden. Kommissionen kommer dock att godta alternativa metoder för att beräkna den normala avkastningen, inklusive regionala referensvärden, förutsatt att den kan konstatera att resultaten av dessa är representativa och inte grundar sig på onormalt goda skördar. När man väl har fastställt produktionsförlusten skall ersättningsbeloppet beräknas. För att undvika överkompensation bör ersättningsbeloppet inte överstiga den genomsnittliga produktionsnivån under den normala perioden, multiplicerat med det genomsnittliga priset under samma period minus den faktiska produktionen det år då händelsen inträffade, multiplicerat med det genomsnittliga priset under det året. Eventuella utbetalningar av direktstöd bör också dras av från stödbeloppet.

11.3.3 Som en generell regel bör beräkningen av förlusten göras för det enskilda jordbruksföretaget. Detta gäller särskilt i de fall där stöd betalas ut för att kompensera för skador som orsakats av lokala händelser. Om de ogynnsamma väderförhållandena har drabbat ett större område i samma omfattning kommer kommissionen dock att godta att stödet baseras på genomsnittsförluster förutsatt att dessa är representativa och inte leder till att någon mottagare överkompenseras i någon nämnvärd omfattning.

11.3.4 Om de skador som orsakats på produktionsmedlen får effekter som sträcker sig över flera år (t.ex. om skörden från träd delvis förstörts av frost), skall den procentuella reella förlusten vid den första skörden efter den ogynnsamma händelsen uppgå till minst 10 % av skörden ett normalt år, och bestämmas enligt principerna i föregående punkter, och den procentuella reella förlusten multiplicerad med det antal år under vilka produktion gått förlorad skall överstiga 20 % i mindre gynnade områden och 30 % i övriga områden.

11.3.5 Kommissionen kommer på samma sätt att tillämpa ovan redovisade principer på stöd som kompensation för boskap som gått förlorad på grund av ogynnsamma väderförhållanden.

11.3.6 För att undvika överkompensation bör stödbeloppet minskas med eventuella ersättningar som erhålles genom försäkringar. Dessutom bör normala kostnader för jordbrukaren som avgår, till exempel för att grödor inte behöver skördas, också beaktas. Om sådana kostnader ökar till följd av ogynnsamma väderförhållanden får emellertid extra stöd beviljas för att täcka dessa kostnader.

11.3.7 Stöd för att kompensera jordbrukare för skador på byggnader och utrustning som orsakats av ogynnsamma väderförhållanden (t.ex. skador på växthus som orsakats av hagel) kommer att godtas upp till 100 % av de faktiska kostnaderna. I detta fall tillämpas ingen minimitröskel.

11.3.8 Stöd som avses i detta avsnitt får i princip endast betalas ut till jordbrukare, eller alternativt till en producentorganisation i vilken jordbrukaren är medlem. I sådana fall bör stödbeloppet inte överstiga jordbrukarens faktiska kostnader.

11.4 STÖD FÖR BEKÄMPANDE AV DJUR- OCH VÄXTSJUKDOMAR

11.4.1 Om en jordbrukare förlorar boskap till följd av en djursjukdom eller om jordbrukarens grödor angrips av en växtsjukdom utgör detta normalt inte en naturkatastrof eller en exceptionell händelse i fördragets mening. I dessa fall kan kommissionen bara tillåta stöd för att kompensera förlusterna och stöd för att förebygga framtida förluster på grundval av artikel 87.3 c i fördraget, i vilken föreskrivs att stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

11.4.2 I enlighet med dessa principer anser kommissionen att stöd till jordbrukare för att kompensera dem för förluster till följd av djur- eller växtsjukdomar bara är godtagbart om det utgår som en del av ett lämpligt program på gemenskapsnivå eller på nationell eller regional nivå för att förebygga, kontrollera eller utrota den aktuella sjukdomen. Stöd som bara kompenserar jordbrukare för deras förluster utan att åtgärder vidtas för att avhjälpa problemet vid dess källa måste anses utgöra ett rent driftstöd, och är därmed oförenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen kommer därför att kräva att det finns gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser, vare sig det är i form av lagar eller andra författningar, enligt vilka de behöriga nationella myndigheterna måste vidta åtgärder mot den aktuella sjukdomen. Dessa åtgärder kan antingen bestå i insatser för att utrota sjukdomen, och då framför allt i form av bindande åtgärder som ger rätt till kompensation, eller i att man inrättar ett övervakningssystem. Detta övervakningssystem kan om så är lämpligt ha inslag av stöd för att uppmuntra enskilda jordbrukare att frivilligt delta i de förebyggande åtgärderna(25). Följaktligen är det bara sjukdomar som de offentliga myndigheterna har anledning att befatta sig med och inte åtgärder som jordbrukare rimligen själva måste ta ansvar för som kan komma i fråga för stödåtgärder.

11.4.3 Målet med stödåtgärderna bör antingen vara

- förebyggande genom att inbegripa kontrollåtgärder eller analyser, utrotande av skadedjur som kan överföra sjukdomen, förebyggande vaccinering av djur eller behandling av grödor, förebyggande slakt av boskap eller förstörelse av grödor, eller

- kompenserande genom att den berörda boskapen slaktas eller de berörda grödorna förstörs på order eller rekommendation av myndigheterna eller att de dör till följd av vaccinationer eller andra åtgärder som rekommenderas eller beordras av myndigheterna, eller

- kombinerade genom att stödprogrammet för kompensation av förluster till följd av sjukdomen inbegriper ett villkor att stödmottagarna skall vidta lämpliga förebyggande åtgärder för framtiden enligt myndigheternas anvisningar.

11.4.4 I sin anmälan bör medlemsstaten visa att det stöd som ges för att bekämpa djur- och växtsjukdomar är förenligt både med de mål och de särskilda bestämmelser som fastställts i gemenskapens veterinära och fytosanitära lagstiftning. De aktuella djur- eller växtsjukdomarna bör tydligt identifieras tillsammans med en beskrivning av aktuella åtgärder.

11.4.5 Inom ramen för ovannämnda principer får stöd beviljas för upp till 100 % av de faktiska kostnader som uppstått för hälsokontroller, prover och andra kontrollåtgärder, inköp och administration av vaccin, läkemedel och växtskyddsprodukter, slaktkostnader och kostnader för att förstöra grödor. Stöd får dock inte betalas ut för förebyggande åtgärder om det i gemenskapens lagstiftning föreskrivs särskilda avgifter för vissa typer av åtgärder rörande sjukdomskontroll. På samma sätt får inget stöd ges om det i gemenskapens lagstiftning föreskrivs att kostnaderna för åtgärderna skall bäras av jordbruksföretaget, såvida kostnaderna för dessa stödåtgärder inte helt uppvägs av obligatoriska producentavgifter.

Kompensation får beviljas upp till det normala värdet på de förstörda grödorna eller de slaktade djuren. Kompensationen får inbegripa en rimlig ersättning för förlorade intäkter med beaktande av svårigheterna att förnya besättningarna eller nyplantera och eventuella karantän- eller väntetider som de behöriga myndigheterna inför eller rekommenderar för att sjukdomen skall kunna elimineras innan besättningen på företaget förnyas eller markerna nyplanteras.

Om stödet ges enligt gemensamma, nationella eller regionala stödprogram kommer kommissionen att kräva bevis för att överkompensation inte kan uppstå genom kumulering av stöd från olika program. Om gemenskapsstöd har godkänts skall datum för och hänvisningar till kommissionens beslut anges.

11.5 STÖD FÖR BETALNING AV FÖRSÄKRINGSPREMIER

11.5.1 Som ett alternativ till att i efterhand betala ersättning för förluster som orsakats av naturkatastrofer har flera medlemsstater inrättat stödprogram för att uppmuntra jordbrukare att teckna en försäkring mot sådana händelser. Kommissionen tillåter enligt fast beslutspraxis stöd på upp till 80 % av premierna för försäkringar mot förluster till följd av sådana naturkatastrofer och exceptionella händelser som avses i punkt 11.2 och till följd av sådana ogynnsamma väderförhållanden som kan likställas med naturkatastrofer enligt punkt 11.3. Om försäkringen också täcker andra förluster till följd av ogynnsamma väderförhållanden eller djur- eller växtsjukdomar skall stödnivån minskas till 50 % av premierna.

11.5.2 Kommissionen kommer att granska andra stödåtgärder som hänger samman med försäkringar mot naturkatastrofer och exceptionnella händelser i varje enskilt fall. Detta gäller i synnerhet återförsäkringsprogram och andra stödåtgärder till förmån för producenter i högriskområden.

11.5.3 Stöd till betalning av försäkringspremie får inte utgöra ett hinder för den inre marknaden för försäkringstjänster. Detta skulle vara fallet om till exempel möjligheten att tillhandahålla försäkringsskydd begränsas till ett enda bolag eller en grupp av bolag eller om ett stödvillkor skulle vara att försäkringskontraktet måste slutas med ett bolag som har sitt säte i den berörda medlemsstaten.

12. STÖD TILL SAMMANLÄGGNING AV SKIFTEN

Att jordbruksskiften byts inom ramen för sammanläggning av skiften som genomförs enligt förfaranden fastställda i den berörda medlemsstatens lagstiftning gynnar uppkomsten av ekonomiskt bärkraftiga jordbruksföretag och bidrar därför till utvecklingen av jordbrukssektorn som helhet, samtidigt som effekterna på konkurrensen är begränsade. Kommissionen tillåter därför att stöd för att täcka de rättsliga och administrativa kostnaderna, inbegripet lantmäterikostnader, för sammanläggning av skiften beviljas på upp till 100 % av de faktiska kostnaderna. Om investeringsstöd beviljas i samband med ett program för sammanläggning av skiften, inbegripet stöd till markförvärv, gäller emellertid de maximala stödnivåer som fastställs i punkt 4.1 för dessa investeringar.

13. STÖD FÖR ATT UPPMUNTRA PRODUKTION OCH SALUFÖRING AV KVALITETSPRODUKTER FRÅN JORDBRUKET

13.1 Stödåtgärder avsedda att stimulera till förbättring av jordbruksprodukternas kvalitet tenderar att öka värdet på jordbruksproduktionen och hjälper hela sektorn att anpassa sig till vad konsumenterna, som lägger allt större vikt vid kvalitet, efterfrågar. Kommissionen har i allmänhet varit positivt inställd till sådant stöd. Erfarenheterna visar emellertid att det finns en risk att stödåtgärder av detta slag snedvrider konkurrensvillkoren och påverkar handeln mellan medlemsstaterna på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset. Detta gäller särskilt i fråga om stora stödbelopp eller när stödet fortfarande betalas ut efter det att det har upphört att ha någon stimulerande effekt och därför får karaktären av driftstöd. Kommissionen har av detta skäl beslutat att ompröva sin politik när det gäller denna typ av stöd.

13.2 Kommissionen kommer att tillåta att stöd som avser rådgivning och liknande tjänster, däribland tekniska undersökningar, genomförbarhets- och designstudier samt marknadsundersökningar, ges till verksamhet med anknytning till utveckling av kvalitetsprodukter från jordbruket, inbegripet följande:

- Marknadsundersökningar, produktutformning och produktdesign(26), t.ex. stöd till sammanställning av ansökningar om godkännande av ursprungsbeteckningar eller särartsskydd i enlighet med relevanta gemenskapsförordningar.

- Införande av kvalitetssäkringssystem, t.ex. ISO 9000-serien eller ISO 14000-serien, system baserade på riskanalys och kritiska styrpunkter (HACCP) eller miljörevisionssystem.

- Kostnader för att utbilda personal i tillämpningen av kvalitetssäkringssystem och system av HACCP-typ.

Stöd får även beviljas för att täcka kostnaderna för avgifter som tas ut av erkända certifieringsorgan för en första certifiering av kvalitetssäkringssystem och liknande system.

För att förhindra att stora stödbelopp beviljas stora företag, bör det totala stödbelopp som får beviljas enligt detta avsnitt inte överskrida 100000 euro per mottagare under en treårsperiod eller, om stöd beviljas till företag som uppfyller gemenskapens definition av små- och medelstora företag(27), 50 % av de stödberättigande kostnaderna, beroende på vilket belopp som är störst. För beräkningen av stödbelopp anses betalningsmottagaren vara tjänstemottagaren.

Stöd till investeringar som är nödvändiga för att modernisera produktionsanläggningar, inbegripet investeringar som är nödvändiga för att hantera dokumentationssystem och utföra process- och produktkontroller, får endast beviljas i enlighet med bestämmelserna i punkt 4.1 och 4.2 ovan, beroende på det enskilda fallet.

13.3 Kommissionen har tidigare varit positivt inställd till stöd för att täcka kostnaderna för kvalitetskontroller och tillåtit stöd på upp till 100 % av kostnaderna för obligatoriska kontroller och 70 % för icke-obligatoriska kontroller. Med hänsyn till den allt större tonvikt som läggs på jordbruksprodukters säkerhet och kvalitet, och inte minst skyldigheten att använda system av HACCP-typ för att säkerställa livsmedelshygienen har antalet kontroller som utförs rutinmässigt under produktionsprocessen ökat kraftigt och kostnaderna för sådana kontroller blivit en naturlig del av produktionskostnaderna. Eftersom kostnaderna för kvalitetskontroller direkt påverkar produktionskostnaderna finns det en reell risk för att sådant stöd snedvrider konkurrensen, särskilt när det betalas ut selektivt. Kommissionen anser därför att inget stöd bör beviljas för rutinmässiga kvalitetskontroller under produktionsprocessen eller rutinmässiga produktkontroller som utförs av tillverkaren, oavsett om de är frivilliga eller utförs obligatoriskt som en del av ett HACCP-system eller ett liknande system. Stöd bör endast beviljas för kontroller utförda av tredje man eller för tredje mans räkning, t.ex. behöriga tillsynsmyndigheter, eller organ som agerar på deras vägnar, eller oberoende enheter som ansvarar för kontroll och övervakning av användningen av ursprungsbeteckningar, miljömärkning eller kvalitetsmärkning.

13.4 På grund av skillnaderna mellan medlemsstaternas politik när det gäller att överlåta kostnaderna för obligatoriska kontrollåtgärder som enligt gemenskapslagstiftningen eller landets lagstiftning genomförs av behöriga myndigheter eller för deras räkning, kommer kommissionen även i fortsättningen att tillåta stöd på upp till 100 % av kostnaderna för sådana kontroller, såvida inte de belopp som tillverkarna skall betala för kontrollåtgärderna har fastställts i gemenskapslagstiftningen. Om det enligt gemenskapslagstiftningen är tillverkarna som skall bära kostnaderna för kontrollen, utan att närmare ange de faktiska avgifterna, kommer kommissionen bara att tillåta stöd inom ramen för en stödordning som finansieras genom skatteliknande avgifter, vilket garanterar att det är tillverkarna som bär de fullständiga kostnaderna för kontrollerna. Kommissionen kommer att granska förslag om att bevilja tillfälligt och gradvis minskande stöd för att ge tillverkarna tid att anpassa sig till sådana kontroller, från fall till fall med hänsyn till de berörda rättsliga bestämmelserna.

I det särskilda fallet med stöd för att täcka kostnaderna i samband med kontrollåtgärder som genomförs för att säkerställa äktheten hos ursprungbeteckningar, eller särartsskydd inom ramen för rådets förordningar (EEG) nr 2081/92(28) och (EEG) nr 2082/92(29), kommer kommissionen att tillåta att ett tillfälligt och gradvis minskande stöd utbetalas för att täcka kostnaderna för kontroller under de första sex åren efter kontrollsystemets upprättande. Befintligt stöd för att täcka kostnaderna för sådana kontroller skall gradvis minskas, så att det är helt avskaffat senast sex år efter det att dessa riktlinjer har trätt i kraft.

Med tanke på att det är av särskilt intresse för gemenskapen att säkerställa utvecklingen av ekologiska produktionsmetoder(30) kommer kommissionen att fortsätta att tillåta stöd till kontroller av ekologiska produktionsmetoder som utförs inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2092/91(31) på upp till 100 % av de faktiska kostnaderna.

13.5 Kommissionen kommer att tillåta stöd på inledningsvis upp till 100 % av kostnaderna för kontroller som utförs av andra organ som ansvarar för övervakningen av användningen av kvalitetsmärkning inom ramen för erkända kvalitetssäkringssystem. Sådant stöd skall gradvis minskas och vara avskaffat inom sju år efter det att det har införts. Befintligt stöd för att täcka kostnaderna för kontroller som utförs av sådana organ skall gradvis minskas, så att det är helt avskaffat senast sex år efter det att dessa riktlinjer har trätt i kraft.

14. TILLHANDAHÅLLANDE AV TEKNISKT STÖD INOM JORDBRUKSSEKTORN

14.1 Kommissionen är positivt inställd till stödordningar som syftar till att ge tekniskt stöd inom jordbrukssektorn. Sådant mjukt stöd ökar effektiviteten och professionalismen hos gemenskapens jordbruksnäring och bidrar därmed till dess långsiktiga bärkraft, samtidigt som det har mycket begränsade effekter på konkurrensen. Stöd får därför beviljas på upp till 100 % av kostnaderna för att täcka följande:

- Utbildning: De stödberättigande kostnaderna kan inbegripa de faktiska kostnaderna för att organisera utbildningsprogram, utgifter för resor och uppehälle och kostnaderna för tillhandahållandet av avbytartjänster under jordbrukarens eller anställdas frånvaro.

- Tillhandahållandet av tjänster som rör driften av jordbruksföretag och avbytarservice.

- Konsultarvoden.

- Organisation av tävlingar, utställningar och mässor, inbegripet stöd till kostnaderna för dem som deltar i sådana evenemang.

- Annan verksamhet för att sprida kunskap om ny teknik, t.ex. rimliga småskaliga pilotprojekt eller demonstrationsprojekt.

14.2 För att undvika snedvridningar av konkurrensen bör denna typ av stöd i princip finnas tillgängligt för alla stödberättigade personer inom det berörda området på objektivt definierade villkor. Stöd som är begränsat till identifierade grupper för att endast gynna deras medlemmar kan inte anses främja utvecklingen av sektorn som helhet utan måste betraktas som driftstöd. När det är producentgrupper eller andra jordbruksorganisationer för ömsesidigt stöd som svarar för tillhandahållandet av sådana tjänster kommer kommissionen därför att begära garantier för att de berörda tjänsterna är tillgängliga för alla stödberättigade jordbrukare. I sådana fall bör eventuella bidrag till den berörda gruppens eller organisationens administrativa kostnader begränsas till kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsten.

14.3 Det totala stödbelopp som beviljas enligt detta avsnitt bör inte överskrida 100000 euro per stödmottagare över en treårsperiod eller, om det är fråga om stöd som beviljas till företag som omfattas av kommissionens definition av små och medelstora företag(32), 50 % av de stödberättigande kostnaderna, beroende på vilket belopp som är högst. Vid beräkning av stödet anses mottagaren vara den person som tar emot tjänsterna.

15. STÖD TILL ANIMALIESEKTORN

15.1 Förutom de stödåtgärder som beskrivs ovan kommer kommissionen också att tillåta följande stödformer inom animaliesektorn för att stödja upprätthållandet och förbättringen av den genetiska kvaliteten hos gemenskapens husdjur:

- Stöd på upp till 100 % av de administrativa kostnaderna för att upprätta och föra stamböcker.

- Stöd på upp till 70 % för tester avsedda att fastställa den genetiska kvaliteten hos eller avkastningen för husdjur.

- Stöd på upp till 40 % av de stödberättigande kostnaderna för investeringar i avelsanläggningar och för införande av nyskapande avelsteknik eller avelsmetoder på jordbruksföretagen.

- Stöd på upp till 30 % av kostnaderna för att hålla enskilda avelsdjur av hankön av stort avelsvärde, som är registrerade i stamböcker.

Stöd till att bevara utrotningshotade arter eller raser kommer att bedömas enligt kapitel VI i avdelning II i förordningen om landsbygdens utveckling.

16. STATLIGT STÖD TILL DE YTTERSTA RANDOMRÅDENA OCH ÖARNA I EGEISKA HAVET

16.1 Efter antagandet av förordningen om landsbygdens utveckling har de olika undantagen i nu gällande bestämmelser till förmån för de yttersta randområdena och öarna i Egeiska havet, enligt vilka ytterligare statligt stöd är tillåtet under vissa omständigheter, upphävts. Förordningen grundas emellertid på principen att nya bestämmelser som skapar den flexibilitet för anpassning och undantag som behövs för att tillgodose dessa regioners särskilda behov skall fastställas under programplaneringen av åtgärder för landsbygdens utveckling i dessa regioner. Kommissionen kommer därför att granska förslag om att bevilja statligt stöd som är utformat för att uppfylla dessa regioners behov från fall till fall med hänsyn till åtgärdernas förenlighet med de berörda regionernas program för landsbygdens utveckling och deras effekter på konkurrensen.

16.2 Beträffande de yttersta randområdena kommer kommissionen att göra ett avsteg från det allmänna förbud mot driftstöd som fastställs i dessa riktlinjer och granska förslag om att bevilja driftstöd i de yttersta randområdena från fall till fall med hänsyn till de principer som fastställs i fördraget och särskilt åtgärdernas eventuella effekter på konkurrensen i de berörda regionerna och i andra delar av gemenskapen.

17. STÖD TILL FORSKNING OCH UTVECKLING

Stöd till forskning och utveckling kommer att granskas enligt de kriterier som fastställs i gällande gemenskapsramar för statligt stöd till forskning och utveckling(33). Den höjning av stödnivåerna med 10 % till förmån för små och medelstora företag som föreskrivs i punkt 4.2.6 i gemenskapens riktlinjer för små och medelstora företag skall även vara tillämplig inom jordbrukssektorn(34).

18. STÖD TILL FÖRSÄLJNINGSFRÄMJANDE ÅTGÄRDER OCH REKLAM AVSEENDE JORDBRUKSPRODUKTER

Stöd till försäljningsfrämjande åtgärder och reklam avseende jordbruksprodukter kommer att bedömas enligt gällande gemenskapsramar för reklam avseende jordbruksprodukter och vissa produkter som inte är förtecknade i bilaga I till fördraget, med undantag för fiskeriprodukter(35).

19. STÖD I FORM AV KORTFRISTIGA LÅN MED SUBVENTIONERAD RÄNTA

Kortfristiga lån med subventionerad ränta till jordbrukssektorn (driftskrediter) kommer att bedömas enligt gällande riktlinjer för statligt stöd: statliga stödåtgärder i form av kortfristiga lån med subventionerad ränta inom jordbruket(36).

20. STÖD TILL UNDSÄTTNING OCH OMSTRUKTURERING AV FÖRETAG I SVÅRIGHETER

Stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter kommer att bedömas enligt gemenskapens gällande riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(37).

21. SYSSELSÄTTNINGSSTÖD

Sysselsättningsstöd kommer att bedömas enligt gemenskapens gällande riktlinjer för sysselsättningsstöd(38).

22. UPPHÄVANDE AV BEFINTLIGA TEXTER

Följande texter upphävs och ersätts med dessa riktlinjer och lämpliga åtgärder:

- Förslag om lämpliga åtgärder rörande stöd som beviljas av medlemsstaterna inom sektorn för animalieproduktion och animalieprodukter(39).

- Bestämmelser om beviljandet av statligt stöd i händelse av skador på jordbruksproduktionen eller produktionsmedlen i jordbruket, och statligt stöd som innebär betalning av en del av premierna för försäkring av sådana risker(40).

- Ramar för nationellt stöd till producentorganisationer(41).

- Rambestämmelser för det statliga stödet till investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter(42).

När dessa riktlinjer träder i kraft skall, om inte något annat följer av punkt 5.6.2, gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för miljöskydd inte längre tillämpas på jordbrukssektorn(43).

23. FÖRFARANDEFRÅGOR

23.1 ANMÄLAN

23.1.1 Om inte något annat följer av punkt 23.1.2 skall alla nya stödordningar och alla nya enskilda stödåtgärder anmälas till kommissionen innan de genomförs enligt artikel 88.3 i fördraget och bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 i EG-fördraget(44).

23.1.2 I enlighet med artikel 52 i förordningen om landsbygdens utveckling krävs ingen separat anmälan enligt artikel 88.3 i fördraget av statligt stöd som är avsett att ytterligare bidra till att finansiera åtgärder för landsbygdens utveckling för vilka stöd beviljas från gemenskapen, under förutsättning att detta stöd har anmälts till och godkänts av kommissionen i enlighet med bestämmelserna i förordningen om landsbygdens utveckling som ett led i den programplanering som avses i artikel 40 i den förordningen.

För att kunna omfattas av detta undantag måste de berörda åtgärderna och det ytterligare statliga stöd som tilldelas varje åtgärd klart fastställas i planen för landsbygdens utveckling i enlighet med bestämmelserna i tillämpningsförordningen. Kommissionens godkännande av planen kommer endast att gälla åtgärder som har identifierats på detta sätt. Beträffande statligt stöd som beviljas för andra åtgärder, oavsett om de är omnämnda i planen eller inte, eller åtgärder som är underställda andra villkor än de som fastställs i planen måste en separat anmälan göras till kommissionen i enlighet med artikel 88.3.

Kommissionens godkännande av planen kommer vidare endast att gälla det stödbelopp som har angivits av medlemsstaten. Eventuella höjningar med mer än 25 % av det stödbelopp som tilldelats en bestämd åtgärd under det berörda året, eller höjningar med mer än 5 % i förhållande till det totala avsatta beloppet, skall godkännas av kommissionen(45).

Samma bestämmelser skall tillämpas analogt på ändringar i planer för utveckling av landsbygden.

23.2 ÅRLIGA RAPPORTER

23.2.1 Vid rådets möte den 2 oktober 1974 fattade medlemsstaternas regeringar ett beslut om att skicka en fullständig inventering av allt statligt stöd till jordbruket som fanns 1974 till kommissionen. Kommissionen bedömde att dessa inventeringar utgjorde ett väsentligt instrument för att säkerställa ökad öppenhet beträffande nationella stödåtgärder, för att bedöma dem enligt gemensamma kriterier och för att den gemensamma jordbruksmarknaden skulle fungera på ett korrekt sätt. Genom en skrivelse av den 24 juni 1976(46) begärde kommissionen därför att alla medlemsstater skulle överlämna en uppdaterad inventering av nationella stödordningar senast före slutet av maj varje år.

23.2.2 Dessa bestämmelser har nu ersatts av artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 659/1999, enligt vilken medlemsstaterna skall lämna in årliga rapporter till kommissionen om alla befintliga stödordningar för vilka ingen särskild rapporteringsskyldighet har föreskrivits i ett villkorligt beslut.

23.2.3 Inom jordbrukssektorn skall i de årliga rapporterna hänsyn tas till den övervakning och utvärdering av planerna för landsbygdens utveckling som avses i kapitel V i förordningen om landsbygdens utveckling samt till WTO-avtalens och OECD:s olika rapporteringssystem. Vid rapporteringen skall i görligaste mån dubbelarbete eller olika framställningar av samma information undvikas.

23.2.4 För närvarande bör dessa rapporter överlämnas i enlighet med nedan angivna riktlinjer. Kommissionen förbehåller sig emellertid rätten att efter samråd med medlemsstaterna föreslå ändringar av dessa riktlinjer, särskilt för att ta hänsyn till de erfarenheter som gjorts vid genomförandet av övervakning och utvärdering enligt förordningen om landsbygdens utveckling.

a) En enda rapport bör överlämnas till kommissionen första gången före den 1 juli 2001 och därefter senast den 30 juni varje år och omfatta alla stödordningar för jordbrukssektorn i den berörda medlemsstaten. Rapporten bör bestå av två delar, en allmän del och en del med enskilda redogörelser för alla befintliga stödordningar.

b) Den allmänna delen, som skall omfatta ca 5-10 sidor, bör innehålla en översikt av hur den berörda medlemsstatens offentliga politik när det gäller stöd till jordbrukssektorn har utvecklats. En sammanfattning bör ges av viktiga förändringar under året i fråga, med en kort beskrivning av skälen till införandet av nya större stödordningar eller till upphävandet av befintliga stödordningar och en beskrivning av större förändringar när det gäller anslagen till befintliga stödordningar.

Om ansvaret för genomförandet av politiken för statligt stöd inom jordbrukssektorn har delegerats till regionnivå får en medlemsstat, om den anser detta vara lämpligt, överlämna separata allmänna rapporter om verksamheten på nationell och regional nivå.

Övergripande finansiella uppgifter bör bifogas den allmänna delen, som visar den totala omfattningen av statligt ekonomiskt stöd till jordbrukssektorn. I dessa uppgifter bör åtskillnad göras mellan

- nationella bidrag till finansieringen av åtgärder som stöds av gemenskapen enligt förordningen om landsbygdens utveckling eller andra gemenskapsförordningar,

- stöd till statliga stödåtsgärder som har godkänts av kommissionen inom ramen för programplaneringen för landsbygdens utveckling enligt artikel 52 i förordningen om landsbygdens utveckling (se punkt 23.1.2),

- övriga statliga stödåtgärder.

Dessa övergripande finansiella uppgifter bör i möjligaste mån framställas i en enda vägledande tabell(47).

c) Enskilda rapporter om varje befintlig stödordning(48) som inte har godkänts av kommissionen som en del av programplaneringen för landsbygdens utveckling enligt artikel 52 i förordningen om landsbygdens utveckling bör överlämnas(49).

När det gäller stödordningar för investeringar i samband med bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, bör rapporterna läggas fram i det format som anges i avsnitt 1 i bilagan. De upplysningar som är nödvändiga för att kommissionen skall kunna bedöma om ordningen är förenlig med restriktionerna i punkt 4.2.4 i dessa riktlinjer, bör också lämnas in enligt de villkor som fastställs i godkännandet av den berörda stödordningen.

I andra fall bör rapporterna lämnas in i det förenklade format som beskrivs i avsnitt 2 i bilagan. När det gäller stödordningar för investeringar i primär jordbruksproduktion, bör de upplysningar som är nödvändiga för att kommissionen skall kunna bedöma om ordningen är förenlig med restriktionerna i punkterna 4.1.1.3 och 4.1.1.4 i dessa riktlinjer, också lämnas in enligt de villkor som fastställs i godkännandet av den berörda stödordningen.

När det gäller stödordningar som helt eller delvis finansieras med skatteliknande avgifter, bör skatteintäkter och offentliga utgifter för ordningen minus sektorns eget bidrag också anges.

23.2.5 Kommissionen förbehåller sig rätten att i enskilda fall begära ytterligare information om befintliga stödordningar, om detta är nödvändigt för att den skall kunna uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 88.1 fördraget.

23.2.6 Om årliga rapporter inte lämnas enligt dessa riktlinjer får kommissionen vidta åtgärder enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 659/1999.

23.2.7 Efter en genomgång av medlemsstaternas årliga rapporter kommer kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att informationen om statligt stöd i jordbrukssektorn blir tydligare.

23.3 TILLÄMPNING PÅ NYTT STÖD

Kommissionen kommer att tillämpa dessa riktlinjer på nytt statligt stöd, inbegripet ännu inte behandlade anmälningar från medlemsstaterna, från och med den 1 januari 2000.

23.4 FÖRSLAG TILL LÄMPLIGA ÅTGÄRDER

I enlighet med artikel 88.1 i EG-fördraget föreslår kommissionen att medlemsstaterna skall ändra sina befintliga stödordningar för stöd till investeringar i produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter som omfattas av bilaga I så att de stämmer överens med dessa riktlinjer senast den 30 juni 2000 och att medlemsstaterna senast den 31 december 2000 skall ändra alla andra befintliga stödordningar som omfattas av dessa riktlinjer.

Medlemsstaterna uppmanas skriftligen bekräfta att de godtar dessa förslag till lämpliga åtgärder senast den 1 mars 2000.

Om en medlemsstat underlåter att skriftligen bekräfta sitt godtagande före denna tidpunkt kommer kommissionen att anta att den berörda medlemsstaten har godtagit förslagen, såvida den inte skriftligen uttrycker en avvikande mening.

Om en medlemsstat inte godtar förslagen i sin helhet eller delar av dessa senast vid denna tidpunkt, kommer kommissionen att vidta åtgärder i enlighet med artikel 19 i förordning (EG) nr 659/1999.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar (EGT L 160, 26.6.1999, s. 80), nedan kallad förordningen om landsbygdens utveckling.

(2) Statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk granskas inom ramen för riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (EGT C 100, 27.3.1997, s. 12) och rådets förordning (EG) nr 2468/98 av den 3 november 1998 om kriterier och förfarande för gemenskapens strukturstöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och för beredning av avsättning av dess produkter (EGT L 312, 20.11.1998, s. 19).

(3) I dessa bestämmelser avses med imitationsprodukter för mjölk och/eller mjölkprodukter produkter som kan förväxlas med mjölk och/eller mjölkprodukter men vars sammansättning skiljer sig från dessa genom att de innehåller fetter och/eller proteiner av annat ursprung än mjölk, med eller utan mjölkbeståndsdelar ("andra produkter än mjölkprodukter" enligt artikel 3.2 i rådets förordning (EEG) nr 1898/87 av den 2 juli 1987 om skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter (EGT L 182, 3.7.1987, s. 36).

(4) EGT L 388, 31.12.1992, s. 1.

(5) EG-domstolens dom i mål 177/78 Pigs and Bacon Commission mot McCarren, Rec. 1979, s. 2161.

(6) Kommissionens meddelande om försumbart stöd (EGT C 68, 6.3.1996, s. 6).

(7) EGT C 74, 10.3.1998, s. 9.

(8) EGT C 213, 23.7.1996, s. 4.

(9) EGT 30, 20.4.1962, s. 993.

(10) Förordning om landsbygdens utveckling, artikel 51.2.

(11) Stöd till jordbruksföretag med finansiella svårigheter får inte beviljas om inte stödet uppfyller villkoren i gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 283, 19.9.1997, s. 2).

(12) I dessa fall skall den tidsperiod beaktas som bestämts enligt artikel 2.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1750/1999 av den 23 juli 1999 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden (EGT L 214, 13.8.1999, s. 31, nedan kallad tillämpningsförordningen).

(13) Inköp av begagnad utrustning kan anses som en stödberättigande kostnad i välgrundade fall då följande fyra villkor är uppfyllda samtidigt:

- En deklaration från säljaren intygar utrustningens exakta ursprung och bekräftar att denna inte redan omfattats av något nationellt stöd eller gemenskapsstöd.

- Inköp av denna utrustning innebär betydande fördelar för programmet eller projektet, eller föranleds av exceptionella omständigheter (ingen ny utrustning finns tillgänglig inom en tid som är acceptabel för att projektet skulle kunna genomföras på ett bra sätt).

- En kostnadsminskning (och följaktligen av gemenskapens bidrag) jämfört med kostnaden för samma utrustning i nytt skick, med bibehållande av en bra avvägning mellan kostnad och nytta.

- Den begagnade utrustningens tekniska egenskaper skall vara ändamålsenliga med hänsyn till projektets krav.

(14) Stöd till inköp av ersättningsdjur till följd av att en djursjukdom brutit ut omfattas av avsnitt 11.4.

(15) Rambestämmelser för det statliga stödet till investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter EGT C 29, 2.2.1996, s. 4, som ersätts med dessa riktlinjer.

(16) Stöd till företag med ekonomiska svårigheter får inte beviljas om stödet inte uppfyller villkoren i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 283, 19.9.1997, s. 2).

(17) EGT C 74, 10.3.1998, s. 9.

(18) Kommissionen anser särskilt att stöd enligt de undantag som särskilt anges i de relevanta rättsakterna till investeringar i samband med bearbetnings- och saluföringsverksamhet i sockersektorn implicit är förbjudet enligt bestämmelserna i den gemensamma marknadsordningen.

(19) I dessa fall skall den tidsperiod beaktas som bestämts enligt artikel 2.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1750/1999 av den 23 juli 1999 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden (EGT L 214, 13.8.1999, s. 31, nedan kallad tillämpningsförordningen).

(20) För närvarande EGT C 72, 10.3.1994, s. 3.

(21) EGT L 142, 2.6.1997, s. 30.

(22) Om lokalerna köps skall de stödberättigande kostnaderna begränsas till motsvarande hyreskostnader på marknaden.

(23) Anslutningen av nya medlemmar till en grupp betraktas inte som en betydande utökning av gruppens verksamhet förutom om det leder till en kvantitativ utökning på åtminstone 30 % av gruppens verksamhet.

(24) I detta avsnitt avses med växtsjukdomar även skador orsakade av växtskadegörare.

(25) Om det har visats att djur- eller växtsjukdomarna orsakats av ogynnsamma väderförhållanden kommer kommissionen att bedöma stödet enligt punkt 11.3 och dessa krav kommer inte att gälla.

(26) Stöd till försäljningsfrämjande åtgärder får bara beviljas i enlighet med relevanta gemenskapsramar.

(27) EGT L 107, 30.4.1996, s. 4.

(28) EGT L 208, 24.7.1992, s. 1.

(29) EGT L 208, 24.7.1992, s. 9.

(30) Jfr skäl 41 i ingressen till förordningen om landsbygdens utveckling.

(31) EGT L 198, 22.7.1991, s. 1.

(32) EGT L 107, 30.4.1996, s. 4.

(33) EGT C 45, 17.2.1996, s. 5, senare ändrad vad gäller tillämpningen inom jordbrukssektorn (EGT C 48, 13.2.1998, s. 2).

(34) För närvarande EGT C 213, 23.7.1996, s. 4.

(35) För närvarande EGT C 302, 12.11.1987, s. 6.

(36) För närvarande EGT C 44, 16.2.1996, s. 2.

(37) För närvarande EGT C 288, 9.10.1999, s. 2.

(38) För närvarande EGT C 334, 12.12.1995, s. 4.

(39) Kommissionens skrivelse till medlemsstaterna SG(75) D/29416, 19.9.1975.

(40) Arbetsdokument VI/5934/86-Rev 2.

(41) Arbetsdokument VI/503/88.

(42) För närvarande EGT C 29, 2.2.1996, s. 4.

(43) För närvarande EGT C 72, 10.3.1994, s. 3.

(44) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(45) Artikel 35 i tillämpningsförordningen.

(46) SG(76) D/6717.

(47) Se punkterna 8 och 16 i bilagan till tillämpningsförordningen.

(48) Rapporter om enskilda stöd som beviljas utanför stödsystemen behöver endast lämnas in om detta är ett villkor för att kommissionen skall godkänna stödet.

(49) Rapporter om stödordningar som har godkänts enligt artikel 52 i förordningen om landsbygdens utveckling bör överlämnas inom ramen för rapporterna om genomförande av landsbygdens utvecklingsprogram.

BILAGA

Uppgifter enligt artikel 88.1 i EG-fördraget om stödordningen, enskilt stöd som beviljats enligt ordningen eller enskilt stöd som beviljats utanför en godkänd stödordning

I. UPPSTÄLLNING FÖR DETALJERAD ÅRLIG RAPPORT

1. Ordningens eller det enskilda stödets namn på originalspråket

1a. Huvudsakliga och underordnade målsättningar

2. Datum för senaste godkännande av kommissionen och stödnummer

3. Utgifter för ordningen

Separata uppgifter skall anges för varje stödinstrument i ordningen (t.ex. anslag, lån till låg ränta, garantier). Ange uppgifter om utgifter eller åtaganden, inkomstbortfall och andra finansiella faktorer som är relevanta för beviljande av stöd (t.ex. lånets löptid, räntesubventioner, straffränta på lån minus återbetalda belopp, uteblivna betalningar på garantier minus premieinkomster och återbetalda belopp).

Dessa uppgifter om utgifter skall anges på följande sätt:

3.1 För år n(1) anges prognostiserade utgifter eller uppskattat inkomstbortfall på grund av utgifter för skatt.

3.2 För år n-1 anges:

3.2.1 Förutbestämda utgifter, eller uppskattat inkomstbortfall på grund av utgifter för skatt, för nya projekt som får stöd och faktiska betalningar för nya och pågående projekt(2).

3.2.2 Antal nya mottagare och antal nya projekt som får stöd.

3.2.3 Regional fördelning av beloppen under 3.2.1 för mål 1, 2, mindre gynnade regioner, andra.

3.2.4.1 Fördelning enligt punkt 3.2.1 per sektor av totala utgifter per mottagares näringsgrenar (enligt NACE:s treställiga klassificering(3) eller enligt motsvarande nationell nomenklatur som kommer att anges).

3.2.4.2 Ifylles endast om ordningarna omfattas av rambestämmelserna för statligt stöd till FoU:

- Fördelning av sammanlagda utgifter för FoU (grundforskning, grundläggande industriell forskning, tillämpad forskning osv.)

- Ange antal projekt som inbegriper samarbete inom gemenskapen eller internationellt samarbete.

- Ange fördelning av utgifter per företag, forskningscenter och universitet.

3.2.5 Ifylles endast för ordningar som inte enbart är förbehållna små och medelstora företag och som inte innebär att stöd beviljas automatiskt. Stöd beviljas automatiskt i de fall det endast är nödvändigt att uppfylla alla stödberättigande villkor för att få stöd eller där det framgår att en offentlig myndighet inte utövar sin lagstadgade diskretionära rätt att välja ut mottagare.

Ange följande uppgifter för var och en av dessa mottagare och börja med den som får mest stöd, vilket motsvarar 30 % av de sammanlagda åtagandena under år n-1 (med undantag för budgetanslag som är öronmärkta för grundforskning vid universitet och andra vetenskapliga institutioner som inte omfattas av artikel 87 i EG-fördraget, förutsatt att sådan forskning inte utförs enligt kontrakt eller i samarbete med den privata sektorn):

- namn,

- adress,

- mottagarens näringsgren (efter klassificering som har angivits i fråga 3.2.4.1),

- stödbelopp som har förutbestämts (eller godkänts om det inbegriper skattemässigt stöd),

- stödberättigande kostnad för projektet,

- sammanlagd kostnad för projektet.

Förteckningen skall innehålla minst 10, men inte mer än 50 mottagare. Denna regel har företräde framför regeln om 30 %. Om det finns färre än 10 mottagare under rapporteringsåret skall alla förtecknas på listan. Om det förekommer flera projekt som får stöd per mottagare, bör de uppgifter som krävs fördelas per projekt. Uppgifterna krävs inte för stöd som är föremål för en övre gräns och där fler än 50 mottagare når upp till den övre gränsen. Endast den övre gränsen och det antal mottagare som når upp till den behöver anges.

4. Ändringar (administrativa eller andra) som har införts under året

II. UPPSTÄLLNING FÖR DEN FÖRENKLADE ÅRLIGA RAPPORT SOM SKALL LÄMNAS FÖR ALLA ORDNINGAR SOM INTE HAR RAPPORTERATS UNDER 1

För nya stödordningar som omfattas av den allt snabbare klareringen eller ordningar med en årlig budget på högst 5 miljoner euro, anges endast de uppgifter som krävs i punkterna 1, 1a, 2.1, 2.2.1 och 2.2.2 (mycket förenklad rapport).

1. Ordningens namn på originalspråket och stödnummer

1a. Huvudsakliga och underordnade målsättningar.

2. Utgifter för ordningen

Separata uppgifter skall anges för varje stödinstrument i ordningen (t.ex. anslag, lån till låg ränta, garantier). Ange uppgifter om utgifter eller åtaganden, inkomstbortfall och andra finansiella faktorer som är relevanta för beviljande av stöd (t.ex. lånets löptid, räntesubventioner, straffränta på lån minus återbetalda belopp, uteblivna betalningar på garantier minus premieinkomster och återbetalda belopp).

Dessa uppgifter om utgifter skall anges på följande sätt:

2.1 För år n, anges prognostiserade utgifter eller uppskattat inkomstbortfall på grund av utgifter för skatt.

2.2 För år n-1 anges:

2.2.1 Förutbestämda utgifter, eller uppskattat inkomstbortfall på grund av utgifter för skatt, för nya projekt som får stöd och faktiska betalningar för nya och pågående projekt(4).

2.2.2 Antal nya mottagare och antal nya projekt som får stöd, tillsammans med uppskattat antal arbetstillfällen som har skapats eller bevarats.

2.2.3 Regional fördelning av beloppen under 2.2.1 för mål 1, 2, mindre gynnade regioner, andra.

2.2.4 Fördelning enligt punkt 2.2.1 per sektor av totala utgifter per mottagares näringsgrenar (enligt NACE:s treställiga klassificering eller enligt motsvarande nationell nomenklatur som kommer att anges).

3. Ändringar (administrativa eller andra) som har införts under året

(1) År n är det år rapporten mottas.

(2) Om uppgifter om de faktiska utgifterna för skatt ännu inte finns tillgängliga bör uppskattningar bifogas och de slutliga uppgifterna skickas med nästa rapport.

(3) Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT L 293, 24.10.1990, s. 1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EEG) nr 761/93 (EGT L 83, 3.4.1993, s. 1) och korrigering (EGT L 159, 11.7.1995, s. 31).

(4) Om uppgifter om de faktiska utgifterna för skatt ännu inte finns tillgängliga bör uppskattningar bifogas och de slutliga uppgifterna skickas med nästa rapport.