Kommissionens förordning (EG) nr 907/2000

av den 2 maj 2000

om allmänna bestämmelser för tillämpning av rådets förordning (EG) nr 1254/1999 när det gäller stöd till privat lagring av nötkött

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött(1), särskilt artikel 26.5, artikel 41 och artikel 48.2 i denna, och

av följande skäl:

(1) I förordning (EG) nr 1254/1999 finns bestämmelser om marknadsstöd för privat lagring av nötkött. Från och med den 1 juli 2002 kommer sådant stöd att bli tillgängligt bara om det genomsnittliga marknadspris som noterats i gemenskapen för slaktkroppar av handjur av nötkreatur faller under 103 % av baspriset. För att ta hänsyn till den nya ordningen och i klarhetens intresse är det nödvändigt att arbeta om kommissionens förordning (EEG) nr 3445/90 av den 27 november 1990 om närmare bestämmelser för beviljande av stöd till privat lagring av nötkött(2), ändrad genom förordning (EG) nr 3533/93(3).

(2) För att syftet med stöd till privat lagring skall kunna uppfyllas bör sådant stöd bara beviljas fysiska eller juridiska personer som är etablerade inom gemenskapen och vars verksamhet och erfarenhet inom sektorn utgör en tillräcklig säkerhet för att lagringen kommer att ske på ett tillfredsställande sätt och som har tillräcklig kapacitet i kyllager inom gemenskapen.

(3) Av samma skäl bör stödet bara lämnas till lagring av produkter av sund och god marknadsmässig kvalitet som är märkta med en sådan kontrollstämpel som avses i kapitel XI bilaga I till rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienproblem vid produktion och utsläppande på marknaden av färskt kött(4), senast ändrat genom direktiv 95/23/EG(5). Produkterna bör ha sitt ursprung i gemenskapen och komma från djur som har fötts upp i enlighet med rådande veterinärkrav. Vidare bör köttet uppfylla gemenskapens bestämmelser om de högsta tillåtna nivåer för radioaktivitet.

(4) Med hänsyn till marknadssituationen och dess framtida utveckling är det lämpligt att råda den avtalsslutande parten att utse sin boskap för export redan vid inlagringen; om han gör det är det lämpligt att även fastställa de villkor som skall gälla för sådant kött som omfattas av ett avtal om lagring och som samtidigt kan omfattas av den ordning som anges i artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 565/80 av den 4 mars 1980 om förskottsbetalning av exportbidrag för jordbruksprodukter(6), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2026/83(7) för att kunna utnyttja förskottsbetalning av exportbidrag.

(5) För att få ordningen att fungera mer effektivt måste avtalen omfatta en viss minimikvantitet, som vid behov är differentierad enligt produktslaget, och avtalspartens förpliktelser måste specificeras, särskilt de som gör det möjligt för interventionsorganet att effektivt kontrollera lagringsvillkoren.

(6) Storleken på den säkerhet som är avsedd att säkerställa efterlevnaden av avtalsvillkoren bör fastställas till en viss procentsats av stödbeloppet.

(7) Enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter(8), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1932/1999(9), bör de grundläggande krav fastställas som måste vara uppfyllda för att säkerheten skall frisläppas. Lagring av den avtalade kvantiteten under den överenskomna perioden är ett av de grundläggande kraven för att stöd skall kunna beviljas till privat lagring av nötkött. Viss avvikelse beträffande stödkvantitet bör tillåtas av praktiska skäl och av hänsyn till handelsbruk.

(8) Ett visst mått av proportionalitet bör tillämpas vid frisläppande av säkerheten och beviljande av stöd om vissa krav rörande de kvantiteter som skall lagras inte har uppfyllts.

(9) För att förbättra ordningens effektivitet bör avtalsparten ges möjlighet att få ett förskott av stödet om en säkerhet ställs och det bör fastställas bestämmelser om inlämnande av ansökan om stöd, om vilka styrkande dokument som måste bifogas och om tidfristen för betalningen.

(10) Bestämmelser bör fastställas för att bestämma de växelkurser som skall gälla för stödbeloppen och säkerheterna.

(11) Tidigare erfarenheter från andra ordningar för privat lagring av jordbruksprodukter har visat att det finns ett behov av att närmare ange i vilken utsträckning rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71(10) är tillämplig i fråga om fastställande av perioder, datum och tidsfrister som avses i dessa ordningar och att exakt fastställa de tidpunkter då den avtalade lagringen börjar och slutar.

(12) Bestämmelser bör fastställas för ett visst mått av proportionalitet för beviljande av stöd i de fall då lagringsperioden inte helt iakttas. Bestämmelser bör även fastställas för att förkorta lagringsperioden om kött som tas ut från lagret är avsett för export. Bevis för att köttet har exporterats måste visas upp, på samma sätt som gäller för exportbidrag, i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter(11).

(13) Beloppet för stöd till privat lagring får fastställas i förväg. Lämpliga åtgärder bör vidtas för att undvika överdrivet eller spekulativt bruk av denna ordning. I sådana åtgärder får viss betänketid ges för att marknadssituationen skall hinna utvärderas innan underrättelse lämnats om beslut om ansökningar. Vid behov bör dessutom särskilda bestämmelser fastställas för ansökningar som håller på att handläggas.

(14) Stödbeloppet till privat lagring får även fastställas genom ett anbudsförfarande. Efter det att anbud lämnats får ett högsta stödbelopp fastställas. Det får inte vidtas någon åtgärd om inget anbud är godtagbart.

(15) Bestämmelser om ett kontrollsystem bör fastställas för att säkerställa att stöd inte beviljas orättmätigt. För detta ändamål bör medlemsstaterna anpassa kontrollerna till de olika lagringsfaserna.

(16) Åtgärder bör vidtas för att förebygga och vid behov bestraffa oegentligheter och bedrägeri. En avtalspost som anger en oriktig deklaration bör därför inte beviljas något stöd till privat lagring för det kalenderår då den oriktiga deklarationen upptäcktes. Vidare bör medlemsstater besluta om lämpliga straff för smärre överträdelser.

(17) Medlemsstaterna skall lämna all nödvändig information för att kommissionen skall kunna överblicka de verkningar beviljandet av stöd till privat lagring medför.

(18) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för nötkött.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

I denna förordning fastställs allmänna bestämmelser för beviljande av stöd till privat lagring som avses i artikel 26 och artikel 48 i förordning (EG) nr 1254/1999.

Artikel 2

1. Från och med den 1 juli 2002 får beviljande av stöd till privat lagring beslutas när det genomsnittliga marknadspriset inom gemenskapen för slaktkroppar av vuxna handjur av nötkreatur uttryckta som klass R3, beräknat enligt bilaga I, noteras i 2291 euro per ton eller lägre.

2. Stöd till privat lagring får tillämpas i en medlemsstat eller i hela gemenskapen.

3. Stödet till privat lagring får fastställas på förhand eller genom anbudsförfarande.

Artikel 3

1. Avtal om stöd till privat lagring av nötkött skall slutas mellan medlemsstaternas interventionsorgan och fysiska eller juridiska personer, nedan kallade avtalsparten, som uppfyller följande villkor:

a) De skall ha varit aktiva inom kött- och boskapssektorn under tolv månader före ansökan om ett lagringsavtal eller före anbudsförfarandets slutdatum.

b) De skall vara registrerade i ett nationellt register för mervärdesskatt.

c) De skall ha tillgång till lämpliga lagringsanläggningar inom gemenskapen.

2. Stöd till privat lagring får bara beviljas för kött som uppfyller följande kriterier:

a) Det skall vara klassificerat enligt gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar, i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1208/81(12), ändrad genom förordning (EEG) nr 1026/91(13), och identifierat enligt artikel 4.3 c i kommissionens förordning (EG) nr 562/2000(14).

b) Det skall vara märkt med en sådan kontrollstämpel som avses i kapitel XI i bilaga I till rådets direktiv 64/433/EEG.

c) Det skall inte ha några egenskaper som gör det olämpligt för lagring och senare användning.

d) Det skall inte komma från djur som nödslaktats.

e) Det skall ha sitt ursprung i gemenskapen enligt artikel 39 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93(15), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1662/1999(16).

f) Det skall i fråga om radioaktivitet inte överskrida de högsta tillåtna nivåer som anges i gemenskapsbestämmelserna, produkternas grad av radioaktiv nedsmittning skall bara kontrolleras om situationen kräver det och bara för den nödvändiga perioden, och varaktigheten och omfattningen av kontroller som kan behövas skall fastställas enligt förfarandet i artikel 43 i förordning (EG) nr 1254/1999.

g) Det skall komma från djur som har slaktats högst 10 dagar före den dag då produkterna läggs i lager enligt artikel 5.3.

h) Det skall vara färskt när det läggs i lager och fryst under den tid det hålls i lager.

i) Det skall komma från djur som fötts upp i enlighet med rådande veterinärkrav.

Artikel 4

1. Ett avtal skall omfatta en minimikvantitet som skall fastställas för varje produkt.

2. Ansökningar om avtal eller anbud skall lämnas in till interventionsorganet i den medlemsstat där köttet skall lagras.

3. Ansökningar om avtal eller anbud, och ett senare avtal skall bara omfatta en av de stödberättigande produkterna.

4. För att godkännas skall ansökningar om avtal eller anbud innehålla de uppgifter som anges i punkt 5 a, b, d och e och det skall finnas bevis för att en säkerhet har ställts.

5. Ett avtal skall innehålla följande uppgifter:

a) En deklaration i vilken avtalsparten förbinder sig att lagra in och lagra enbart sådana produkter som uppfyller villkoren i artikel 3.2.

b) En beskrivning av den produkt som skall lagras och kvantiteten.

c) Tidsfristen enligt artikel 5.1 för att lagra in den kvantitet som anges i kontraktet.

d) Lagringsperiodens längd.

e) Stödbeloppet per ton.

f) Den inlämnade säkerhetens storlek.

g) En bestämmelse om att lagringstiden kan förkortas eller förlängas på villkor som anges i gemenskapsbestämmelserna.

6. Ett avtal skall ålägga avtalsparten minst följande skyldigheter:

a) Att lagra in den överenskomna produktkvantiteten inom den tidsfrist som anges i artikel 5 och att lagra den på egen risk och bekostnad under förhållanden som säkerställer att de produktegenskaper som anges i artikel 3.2 bevaras under avtalstiden, utan att ändra eller ersätta de lagrade produkterna eller att överföra dem till en annan lagerlokal. I särskilda fall och på en i vederbörlig ordning grundad begäran får interventionsorganet tillåta att de lagrade produkterna flyttas.

b) Att informera det interventionsorgan med vilket avtalet har slutits, i tillräcklig tid före inlagringen av varje enskilt parti enligt artikel 5.1 andra stycket, om datum och plats för lagringen samt beskaffenheten och kvantiteten av den produkt som skall lagras. Interventionsorganet får kräva att denna information ges minst två arbetsdagar före inlagringen av varje enskilt parti.

c) Att sända handlingarna angående inlagringen till interventionsorganet senast en månad efter den dag som anges i artikel 5.4.

d) Att lagra produkterna i enlighet med de identifieringskrav som anges i artikel 26.

e) Att tillåta interventionsorganet att när som helst kontrollera att alla skyldigheter som följer av avtalet fullgörs.

Artikel 5

1. Slutlig inlagring av produkterna skall ha skett senast 28 dagar efter den dag då avtalet slöts.

Produkterna får lagras in i enskilda partier där varje parti motsvarar den kvantitet som läggs i lager en viss dag per avtal och lagerlokal.

2. Avtalsparten får under inlagringsperioden stycka eller bena ur allt eller delar av det berörda köttet förutsatt att bara den avtalade kvantiteten används och att alla styckningsdelarna läggs i lager. Interventionsorganet får kräva att en avsikt att använda sig av denna möjlighet meddelas senast två arbetsdagar före inlagringen av varje enskilt parti.

Stora senor, brosk, fettstycken och annat puts som har blivit över vid styckningen eller urbeningen får inte lagras.

3. För varje enskilt parti av den avtalade kvantiteten gäller att inlagringen skall börja den dag det underställs interventionsorganets kontroll.

Den dagen skall vara den dag då nettovikten på den färska eller kylda produkten fastställs

a) på platsen för inlagringen, om köttet fryses in där,

b) på platsen för infrysningen, om köttet fryses in på något lämpligt ställe utanför platsen för inlagringen,

c) på platsen för urbeningen eller styckningen om köttet lagras in efter urbening eller styckning.

4. Inlagringen skall avslutas den dag då det sista enskilda partiet av den avtalade kvantiteten lagras in.

Den dagen skall vara den dag då alla produkter som omfattas av avtalet har lagts i slutligt lager, antingen i färskt eller fryst skick.

Artikel 6

1. När de produkter som inlagras omfattas av den ordning som anges i artikel 5.1 i förordning (EEG) nr 565/80 skall bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i denna artikel tillämpas.

2. Den tidsfrist som anges i artikel 29.5 i förordning (EG) nr 800/1999 skall förlängas så att den täcker den längsta avtalade lagringstiden plus en månad.

3. Medlemsstaterna får begära att inlagringen och placeringen enligt den ordning som avses i artikel 5.1 i förordning (EEG) nr 565/80 skall påbörjas samtidigt. Om i detta fall ett avtal om privat lagring sluts för en kvantitet som består av flera partier som läggs i lager vid olika tidpunkter, får en särskild betalningsdeklaration utfärdas för vart och ett av dessa partier.

Den betalningsdeklaration som avses i artikel 26 i förordning (EG) nr 800/1999 skall lämnas för varje parti den dag då det lagras in.

Artikel 7

1. Storleken på den säkerhet som avses i artikel 4.4 skall vara 20 % av det sökta stödbeloppet.

2. De primära kraven enligt artikel 20.2 i förordning (EEG) nr 2220/85 skall vara följande:

a) Att inte ta tillbaka en ansökan om avtal eller ett anbud.

b) Att placera och lagra minst 90 % av den avtalade kvantiteten under avtalstiden på avtalspartens egen risk och på de villkor som anges i artikel 4.6 a.

c) Om artikel 17 är tillämplig, att exportera köttet enligt en av de tre möjligheter som anges i denna.

3. Om inte något annat följer av artikel 17 i denna förordning skall bestämmelserna i artikel 27.1 i förordning (EEG) nr 2220/85 om delvis frisläppande av en säkerhet inte tillämpas.

4. Säkerheter skall frisläppas omedelbart om ansökningar om avtal eller anbud inte accepteras.

5. Om den tidsfrist för inlagring som anges i artikel 5.1 överskrids, skall säkerheten förverkas i enlighet med artikel 23 i förordning (EEG) nr 2220/85.

Stöd skall inte beviljas om den tidsfrist som anges i artikel 5.1 överskrids med mer än 10 dagar.

Artikel 8

1. Stödbeloppet skall fastställas per ton och gälla den vikt som fastställs enligt artikel 5.3.

2. Om inte något annat följer av punkt 3 i denna artikel och av artikel 17 skall avtalsparterna vara berättigade till stöd om de primära krav som anges i artikel 7.2 är uppfyllda.

3. Stöd skall bara betalas ut för den avtalade kvantiteten.

Artikel 9

Om den kvantitet som faktiskt lagras under den avtalade lagringstiden är mindre än den avtalade kvantiteten och om den är minst 90 % av den kvantiteten, skall stödet betalas ut för den kvantitet som faktiskt lagras.

Om den är mindre än 90 % men inte mindre än 80 % av den avtalade kvantiteten, skall stödet för den kvantitet som faktiskt lagras minskas med hälften.

Om den är mindre än 80 % av den avtalade kvantiteten skall stödet inte betalas ut.

Artikel 10

Om köttet har benats ur och den kvantitet som faktiskt lagras inte överskrider 67 kg urbenat kött per 100 kg av det kött med ben som har använts, skall stödet inte betalas ut.

Om den kvantitet som faktiskt lagras överskrider 67 kg men är mindre än 75 kg urbenat kött per 100 kilo av det kött med ben som har använts, skall stödet minskas proportionellt.

Om den kvantitet som faktiskt lagras är minst 75 kg urbenat kött per 100 kg av det kött med ben som har använts, skall stödbeloppet varken sänkas eller höjas.

Artikel 11

Efter tre månaders lagring får ett engångsförskott på stödet betalas ut på avtalspartens begäran, förutsatt att denne ställer en säkerhet som motsvarar förskottsbetalningen plus 20 %.

Förskottsbetalningen skall inte överskrida ett stödbelopp som motsvarar en lagringstid på tre månader. Om produkter exporteras i enlighet med artikel 17 innan förskottet betalas ut, skall dessa produkters faktiska lagringstid ligga till grund för beräkningen av förskottet.

Artikel 12

1. Ansökan om utbetalning av stöd skall tillsammans med styrkande handlingar lämnas in till den behöriga myndigheten inom sex månader efter utgången av den maximala avtalstiden för lagringen.

Om de styrkande handlingarna inte har kunnat läggas fram inom den angivna tiden, trots avtalspartens ansträngningar, får ytterligare tidsfrister på högst sex månader beviljas för deras framläggande.

Om artikel 17 tillämpas, skall det nödvändiga bevismaterialet tillhandahållas inom den tidsfrist som anges i artikel 49.2, 49.4 och 49.6 i förordning (EG) nr 800/1999.

2. Utom i de fall där en utredning om berättigandet till stöd har påbörjats, skall stödet betalas ut av den behöriga myndigheten så snart som möjligt och senast tre månader från den dag då ansökan om utbetalning och erforderliga styrkande handlingar lämnades in av avtalsparten.

Artikel 13

1. Den omräkningskurs som skall tillämpas i fråga om stödbeloppen skall vara den omräkningskurs som gäller den dag som anges i artikel 15.

2. Den omräkningskurs som skall tillämpas i fråga om säkerheterna skall vara den omräkningskurs som gäller dagen före den dag då säkerheten ställs till interventionsorganets förfogande.

Artikel 14

Artikel 3.4 i förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 skall inte tillämpas vid fastställandet av den lagringstid som avses i artikel 4.5 d i denna förordning eller i fråga om lagringstid som har ändrats enligt artikel 4.5 g eller artikel 17.

Artikel 15

Den avtalade lagringstidens första dag skall vara dagen efter den dag då inlagringen slutfördes.

Artikel 16

Uttag från lagret får påbörjas dagen efter den avtalade lagringstidens sista dag.

Artikel 17

1. När en tvåmånaders lagringstid löper ut, får avtalsparten ta hela eller en del av den avtalade kvantiteten från lagret förutsatt att det rör sig om minst fem ton per avtalspart och lagerlokal, eller, om endast en mindre kvantitet är tillgänglig, hela den avtalade kvantiteten i en lagerlokal förutsatt att produkterna inom 60 dagar efter det att de togs ut från lagret har

a) lämnat gemenskapens tullområde i oförändrat skick,

b) nått sin bestämmelseort i oförändrat skick, i de fall som anges i artikel 36.1 i förordning (EG) nr 800/1999, eller

c) i oförändrat skick lagts i ett proviantlager som godkänts i enlighet med artikel 40 i förordning (EG) nr 800/1999.

2. Den avtalade lagringstiden skall för varje enskilt parti som är avsett för export sluta dagen före den dag då produkterna tas ur lager.

Den skall sluta den dag då exportdeklarationen godkänts, om produkten inte har flyttats.

3. Stödbeloppet skall minskas i proportion till förkortningen av lagringstiden med tillämpning av de dagsbelopp som skall fastställas enligt förfarandet i artikel 43 i förordning (EG) nr 1254/1999.

4. För det ändamål som avses i denna artikel skall bevis för att varorna har exporterats lämnas i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 800/1999.

Artikel 18

1. Om artikel 16 och artikel 17 tillämpas, skall avtalsparten informera interventionsorganet i tillräcklig tid innan det planerade uttaget från lagret påbörjas. Interventionsorganet får kräva att denna information lämnas minst två arbetsdagar före den dagen.

2. Om skyldigheten att underrätta interventionsorganet inte har fullgjorts skall inget stöd betalas ut för det berörda avtalet och hela säkerheten för avtalet skall förklaras förverkad.

Om denna skyldighet inte har fullgjorts men tillräckliga bevis som godkänts av de behöriga myndigheterna vad beträffar datum för uttaget samt berörda kvantiteter har lämnats inom 30 dagar efter uttaget från lagret, skall stödet beviljas och 15 % av säkerheten skall förverkas för den berörda kvantiteten.

Bestämmelserna i andra stycket skall inte påverka tillämpningen av artikel 8.3 och artikel 9.

Artikel 19

Om avtalsparten inte iakttar den avtalade lagringstidens utgång eller den tidsfrist på två månader som anges i artikel 17.1 för hela den lagrade kvantiteten, skall varje ytterligare kalenderdag som innebär att kraven inte uppfylls medföra en minskning med 10 % av stödbeloppet för det berörda avtalet.

Artikel 20

I händelse av force majeure som påverkar en avtalsparts möjlighet att fullfölja de skyldigheter som följer av avtalet, skall den berörda medlemsstatens behöriga myndighet besluta om vilka åtgärder den bedömer som nödvändiga med hänsyn till omständigheterna. Myndigheten skall underrätta kommissionen om varje fall av force majeure samt om de åtgärder som vidtagits med anledning härav.

KAPITEL II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Artikel 21

1. Om stödet fastställs på förhand skall interventionsorganet den femte arbetsdagen efter den dag då ansökan lämnades in underrätta den sökande om beslutet beträffande ansökan om avtal genom rekommenderat brev, telex, fax eller brev med mottagningsbevis, under förutsättning att kommissionen inte under mellantiden har vidtagit särskilda åtgärder.

Om en undersökning av situationen visar att den ordning som följer av denna förordning utnyttjas i överdrivet stor utsträckning, eller om det finns en risk för ett överdrivet utnyttjande, får åtgärderna omfatta

a) ett uppehåll i tillämpningen av denna förordning i högst fem arbetsdagar,

b) fastställande av en enhetlig procentsats med vilken kvantiteterna i ansökningarna om avtal minskas, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna om minimikvantitet,

c) avslag på sådana ansökningar som lämnats in före det tidsbegränsade uppehållet och som skulle ha behandlats under denna period.

I det fall som avses i a, skall ansökningar om avtal som lämnas in under den perioden inte beaktas.

2. Om ansökan godtas skall avtalet anses ha slutits den dag då underrättelse om beslutet lämnades enligt punkt 1. Interventionsorganet skall med tillämpning av artikel 5.1 specificera den dagen.

Artikel 22

1. Om stödet beviljas genom anbudsförfarande skall anbuden anges i euro och lämnas in till det berörda interventionsorganet i ett förslutet kuvert, som är försett med en hänvisning till berörd förordning om anbudsförfarandet. Interventionsorganet får inte öppna det förslutna kuvertet förrän tidsfristen för inlämnande av anbud har löpt ut.

2. Anbuden skall granskas av de behöriga organen i medlemsstaterna vid slutna sammanträden där de deltagande skall ha tystnadsplikt.

3. Anbud som kan godkännas skall av medlemsstaterna vidarebefordras anonymt till kommissionen, så att de kommer fram senast den andra arbetsdagen efter utgången av den tidsfrist för inlämnande av anbud som anges när anbudsförfarandet tillkännages.

4. Om inga anbud lämnas in skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om detta inom den tidsfrist som anges i punkt 3.

5. På grundval av de anbud som har mottagits skall kommissionen enligt förfarandet i artikel 43 i förordning (EG) nr 1254/1999 besluta att antingen fastställa ett maximalt stödbelopp eller att inte fullfölja anbudsförfarandet.

6. Om ett maximalt stödbelopp fastställs skall anbud som inte överskrider detta belopp godkännas.

7. Inom fem arbetsdagar efter den dag då medlemsstaterna får meddelande om kommissionens beslut skall det berörda interventionsorganet underrätta alla anbudsgivare om beslutet genom rekommenderat brev, telex, fax eller brev med mottagningsbevis.

8. Om ett anbud godkänns skall avtalet anses ha slutits den dag då interventionsorganet underrättar anbudsgivaren på det sätt som anges i punkt 7. Interventionsorganet skall med tilllämpning av artikel 5.1 specificera den dagen.

KAPITEL III

INSPEKTION OCH PÅFÖLJDER

Artikel 23

Medlemsstaterna skall se till att de villkor som berättigar till stöd uppfylls. För detta ändamål skall de utse en nationell myndighet som skall ha ansvaret för att kontrollera lagringsförfaranden (nedan kallad inspektionsmyndigheten).

Artikel 24

Avtalsparten skall se till att inspektionsmyndigheten får tillgång till alla handlingar som rör varje avtal för att göra det möjligt att särskilt kontrollera följande uppgifter om de produkter som lagras i privat lager:

a) Ägarförhållandet vid tidpunkten för inlagringen.

b) Datum för inlagring.

c) Antalet lådor eller på annat sätt förpackade enheter och deras vikt.

d) Produkternas förekomst i lagret.

e) Beräknat datum för utgången av den kortaste avtalstiden för lagring och, om artikel 17 eller artikel 19 tillämpas, det datum då produkterna faktiskt tas ur lager.

Artikel 25

Avtalsparten eller i förekommande fall den som är ansvarig för lagret skall föra lagerbok som skall finnas tillgänglig i lagret och som skall ange följande för varje avtalsnummer:

a) Identifiering av de produkter som ligger i privat lager.

b) Datum för inlagring och beräknat datum för utgången av den kortaste avtalstiden för lagring kompletterat med det datum då produkterna faktiskt tas ut från lagret.

c) Antal halva slaktkroppar, kvartsparter, lådor eller andra enheter som lagras enskilt, en beskrivning av produkterna och vikt på varje pall eller andra enheter som lagras enskilt, i förekommande fall registrerade per enskilda partier.

d) Produkternas plats i lagerlokalen.

Artikel 26

De lagrade produkterna skall vara lätta att identifiera och det skall framgå vilket avtal de omfattas av. Varje pall och, i förekommande fall, varje enskilt lagrad enhet skall vara märkt så att avtalsnummer, produktbeskrivning och vikt framgår. Datum för inlagring skall anges på varje enskilt parti som inlagrades en viss dag.

När produkterna inlagras skall inspektionsmyndigheten kontrollera den märkning som avses i första stycket och får försegla det område som rymmer de lagrade produkterna.

Artikel 27

1. Inspektionsmyndigheten skall för varje avtal kontrollera att skyldigheterna enligt artikel 4.6 fullgörs i enlighet med bestämmelserna i punkterna 2-6 i denna artikel.

2. Inspektionsmyndigheten skall antingen försegla alla de produkter som lagras enligt ett avtal i enlighet med artikel 26 andra stycket, eller utföra en oanmäld stickprovskontroll för att säkerställa att produkterna finns i lagerlokalen.

Vid ett stickprov skall provet vara representativt och motsvara minst 10 % av den totala kvantitet som har inlagrats i varje medlemsstat i enlighet med någon bestämmelse om stöd till privat lagring.

Förutom en granskning av den bokföring som avses i artikel 25 skall sådana stickprovskontroller omfatta en fysisk kontroll av produkternas vikt, produkttyp och kännetecken samt utföras på minst 5 % av den kvantitet som omfattas av oanmälda stickprovskontroller.

3. Inspektionsmyndigheten skall utföra en obligatorisk kontroll för att säkerställa att produkterna finns i lagerlokalen under den avtalade lagringsperiodens sista vecka.

4. Avtalsparten skall stå för de kostnader för försegling och hantering som kontrollen medför.

5. Kontroller enligt punkterna 2 och 3 skall ligga till grund för en rapport som anger

a) dag för kontrollen,

b) kontrollens varaktighet,

c) de åtgärder som företagits.

Rapporten skall undertecknas av den ansvarige tjänstemannen och kontrasigneras av avtalsparten eller, i förekommande fall, av den som är ansvarig för lagret och skall sedan ingå i betalningsunderlaget.

6. Om kontrollerna visar betydande oriktigheter som berör minst 5 % av de kvantiteter produkter som omfattas av ett enda avtal, skall kontrollen utvidgas till att omfatta ett större stickprov som skall fastställas av inspektionsmyndigheten.

Medlemsstaterna skall anmäla sådana fall till kommissionen inom fyra veckor.

Artikel 28

1. I de fall då inspektionsmyndigheten konstaterar och fastslår att den deklaration som avses i artikel 4.5 a medvetet eller på grund av grov oaktsamhet innehåller oriktiga uppgifter, skall den berörda avtalsparten utestängas från ordningen med stöd till privat lagring till slutet av det kalenderår som följer på det år då den oriktiga deklarationen konstaterades.

2. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder när avtalsparten inte uppfyller de krav som anges i artikel 24, artikel 25 och artikel 26.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29

1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla bestämmelser som antas vid tillämpningen av denna förordning.

2. Medlemsstater skall till kommissionen via fax

a) måndag och torsdag varje vecka anmäla för vilka kvantiteter ansökan om avtal har lämnats,

b) före torsdag i varje vecka anmäla för vilka produkter och kvantiteter avtal har slutits under den föregående veckan, med en indelning efter lagringsperiod med en sammanfattning av de produkter och kvantiteter för vilka avtal har slutits,

c) varje månad anmäla vilka produkter och totala kvantiteter som har lagrats in, och om köttet har benats ur, den totala kvantiteten kött med ben som har använts,

d) varje månad, anmäla vilka produkter och totala kvantiteter som faktiskt finns i lager samt för vilka produkter och totala kvantiteter den avtalade lagringstiden har tagit slut,

e) varje månad, om lagringstiden har förkortats eller förlängts i enlighet med artikel 4.5 g eller förkortats i enlighet med artikel 17 eller artikel 19, anmäla för vilka produkter och kvantiteter lagringstiden har ändrats, samt vilka månader före och efter ändringen som produkterna skall tas ut från lagret.

Artikel 30

Förordning (EEG) nr 3445/90 skall upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen skall förstås som hänvisningar till denna förordning och skall läsas i enlighet med jämförelsetabeller i bilaga II.

Artikel 31

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 maj 2000.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 160, 26.6.1999, s. 21.

(2) EGT L 333, 30.11.1990, s. 30.

(3) EGT L 321, 23.12.1993, s. 9.

(4) EGT 121, 29.7.1964, s. 2012/64.

(5) EGT L 243, 11.10.1995, s. 7.

(6) EGT L 62, 7.3.1980, s. 5.

(7) EGT L 199, 22.7.1983, s. 12.

(8) EGT L 205, 3.8.1985, s. 5.

(9) EGT L 240, 10.9.1999, s. 11.

(10) EGT L 124, 8.6.1971, s. 1.

(11) EGT L 102, 17.4.1999, s. 11.

(12) EGT L 123, 7.5.1981, s. 3.

(13) EGT L 106, 26.4.1991, s. 2.

(14) EGT L 68, 16.3.2000, s. 22.

(15) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(16) EGT L 197, 29.7.1999, s. 25.

BILAGA I

(Artikel 2)

Beräkning av det genomsnittliga marknadspriset i gemenskapen för slaktkroppar av vuxna handjur av nötkreatur, uttryckta som klass R3

a) Det genomsnittliga nationella marknadspriset för kategori A, uttryckt som klass R3, beräknat enligt artikel 3 a tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 562/2000.

b) Det genomsnittliga nationella marknadspriset för kategori C, uttryckt som klass R3, beräknat enligt artikel 3 a tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 562/2000.

c) Det genomsnittliga nationella marknadspriset för kategori A/C = det vägda genomsnittet av punkterna a och b varvid vägningen skall baseras på förhållandet mellan antalet slaktningar i varje kategori och det totala antalet nationella slaktningar i kategori A/C.

d) Det genomsnittliga marknadspriset i gemenskapen för kategori A/C = det vägda genomsnittet av punkt c varvid vägningen skall baseras på förhållandet mellan det totala antalet slaktningar i kategori A/C i varje medlemsstat och det totala antalet slaktningar i kategori A/C i gemenskapen.

BILAGA II

(Artikel 30)

Jämförelsetabell

>Plats för tabell>