RÅDETS GEMENSAMMA STÅNDPUNKT

av den 24 januari 2000

om Afghanistan

(2000/55/GUSP)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT FÖLJANDE GEMENSAMMA STÅNDPUNKT

med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 15 i detta, och

av följande skäl:

1. Konflikten i Afghanistan har medfört oändligt lidande för det afghanska folket och hotar stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i området.

2. Exporten av terrorism och olaglig narkotika skadar allvarligt såväl unionens medlemsstater som andra områden.

3. Unionen tar fortfarande emot ett betydande antal flyktingar från det krigshärjade Afghanistan.

4. Unionen har föresatt sig att spela en aktiv roll i ansträngningarna för att stoppa striderna och återskapa fred, stabilitet och respekt för internationell rätt, inbegripet de mänskliga rättigheterna i Afghanistan.

5. Unionen erinrar de stridande parterna om att de bär det yttersta ansvaret för att finna en politisk lösning på konflikten som kan åstadkomma varaktig fred i Afghanistan och möjliggöra att en representativ regering upprättas på bred basis.

6. Unionen anser det absolut nödvändigt att alla länder med inflytande över parterna bör utöva detta till stöd för och i nära samarbete med Förenta nationernas fredsansträngningar och att tillförseln av vapen, ammunition och annat material för militärt bruk till de stridande fraktionerna utanför Afghanistan samt inblandning av utländsk militär och paramilitär personal samt underrättelsepersonal bör upphöra.

7. Unionen fäster största vikt vid respekten för internationell rätt och de mänskliga rättigheterna, inbegripet konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och fördömer den fortsatta könsdiskrimineringen i Afghanistan.

8. Unionen är djupt oroad över rapporterna om massakrer på och tvångsfördrivning av oskyldiga civila, avrättningar av krigsfångar, förföljelse och avrättningar på grund av etnisk tillhörighet samt terror mot och mord på afghanska flyktingar.

9. Unionen är också oroad över rapporterna från Shomalislätten om nerbränning av hus och skördar och medveten förstörelse av jordbrukets infrastruktur.

10. Unionen antog den 15 november 1999 gemensam ståndpunkt 1999/727/GUSP om restriktiva åtgärder mot talibanerna(1) för att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1267/99 av den 15 oktober 1999.

11. Denna gemensamma ståndpunkt är avsedd att ersätta gemensam ståndpunkt 1999/73/GUSP av den 25 januari 1999 om Afghanistan(2). Den senare bör därför upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Unionens mål i Afghanistan skall vara

a) att åstadkomma varaktig fred i Afghanistan, få den utländska interventionen att upphöra och uppmuntra den interna dialogen i Afghanistan genom att stödja Förenta nationerna i dess centrala roll,

b) att främja stabilitet och utveckling i hela regionen genom fred i Afghanistan,

c) att främja respekten för internationell humanitär rätt och de mänskliga rättigheterna, inbegripet kvinnors och barns rättigheter,

d) att ge verksamt humanitärt bistånd och säkerställa att den internationella samordningen av biståndet möjliggör att det tillhandahålls i överensstämmelse med internationella humanitära principer och en opartisk bedömning av behoven,

e) att förstärka kampen mot illegal narkotika och terrorism,

f) att bidra till fredsskapande verksamhet och, så snart en varaktig fredsuppgörelse kommit till stånd, återuppbyggnad av landet efter år av inbördeskrig.

Artikel 2

För att stödja Förenta nationernas fredsansträngningar, som bekräftas i FN:s generalförsamlings resolution 203 A och B av den 18 december 1998, skall unionen fortsätta att

a) stödja och förstärka det arbete som utförs av FN:s särskilda Afghanistan-mission (UNSMA) och enheten för medborgarrättsfrågor,

b) stödja de omfattande ansträngningar som görs av FN:s generalsekreterare och hans särskilda sändebud i Afghanistan och särskilt aktivera på nytt den särskilda missionen så snart omständigheterna medger detta,

c) uppmana andra länder med inflytande över parterna att konstruktivt utöva detta till stöd för och i nära samarbete med Förenta nationernas fredsansträngningar,

d) uppmana de stridande parterna att följa sina åtaganden enligt Tasjkent-förklaringen om de grundläggande principerna för en fredlig lösning av konflikten i Afghanistan vilken undertecknades av båda parter den 20 juli 1999,

e) begära att talibanerna åtar sig att genomföra de avtal om trygghet och säkerhet för FN-personal som har undertecknats med FN,

f) beakta rapporten från FN:s fullmaktskommitté om Afghanistans representation vid Förenta nationerna,

g) behålla det embargo på export av vapen, ammunition och militär utrustning mot Afghanistan som föreskrivs i gemensam ståndpunkt 96/746/GUSP(3), och uppmana övriga länder att föra en liknande återhållsam politik,

h) uppmana berörda länder att upphöra med inblandningen av militär och paramilitär personal samt underrättelsepersonal i Afghanistan och upphöra med allt övrigt militärt stöd till parterna i den afghanska konflikten, inbegripet att utnyttja sitt eget territorium för sådana ändamål.

Unionen skall också

a) fortsätta kontakterna med de afghanska parterna och framträdande afghaner för att framhålla att de fortsatta striderna är meningslösa och får svåra och oacceptabla humanitära följder och kräva omedelbart eldupphör och förhandling om en politisk lösning under FN:s ledning, inbegripet inrättandet av en fullständigt representativ, bred regering,

b) nära följa och uppmuntra de ansträngningar som görs av inflytelserika afghaner och afghanska organisationer, till exempel den så kallade Frankfurtprocessen och förre kung Zahir Shahs Rombaserade Loya Jirga-process, för att bidra till en intern dialog i Afghanistan,

c) fortsätta att inskärpa hos alla länder med inflytande i Afghanistan att unionen fäster vikt vid att konflikten får en snar lösning under FN:s ledning samt uppmana dessa att ge FN allt tänkbart stöd.

Artikel 3

För att främja respekten för alla mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och internationell humanitär rätt skall unionen

a) uppmana alla parter att erkänna, skydda och främja alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inbegripet rätten till liv, frihet och personlig säkerhet samt att respektera den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som Afghanistan har undertecknat,

b) uppmana de afghanska fraktionerna att upphöra med diskriminerande politik och att erkänna, skydda och främja mäns och kvinnors lika rättigheter och värdighet, inbegripet tillgång till utbildning och hälsoinrättningar, sysselsättning, personlig säkerhet och frånvaro av övergrepp och trakasserier samt framhålla vilka negativa följder diskriminerande politik får för en verksam tillförsel av bistånd,

c) stödja FN:s generalsekreterares förslag om att på ett tidigt stadium placera civila observatörer av de mänskliga rättigheterna i UNSMA:s enhet för medborgarrättsfrågor,

d) fästa särskilt vikt vid de mänskliga rättigheterna vid internationell samordning av humanitärt bistånd till Afghanistan,

e) stödja sådana biståndsprogram i Afghanistan som integrerar jämställdhetsfrågor och aktivt försöker främja att både män och kvinnor deltar på lika villkor och dessutom främjar fred och de mänskliga rättigheterna,

f) uppmana alla fraktioner att respektera och skydda Afghanistans kulturarv.

Artikel 4

För att hjälpa den lidande civilbefolkningen i Afghanistan skall unionen

a) fortsätta att ge humanitärt bistånd till Afghanistan, om omständigheterna medger det,

b) uppmana de stridande fraktionerna att säkerställa att nationell och internationell humanitär personal har rörelsefrihet och fritt och säkert tillträde till behövande människor utan begränsningar på grund av kön, ras, religion eller nationalitet och att helt och fullt och på ett uppriktigt sätt samarbeta med humanitära organisationer för att tillgodose det afghanska folkets humanitära behov,

c) fortsätta att stödja nationella och internationella minröjningsinsatser som en viktig förutsättning för en hållbar utveckling,

d) uppmana de stridande fraktionerna att inte lägga ut fler landminor, samtidigt som man betonar gällande politik att inte finansiera minröjning i områden där utplacering av minor fortsätter,

e) effektivisera biståndet genom närmare samordning mellan internationella givare, särskilt genom arbete i stödgruppen för Afghanistan och Afghanistans programplaneringsorgan,

f) säkerställa en nära samordning och komplementaritet mellan FN:s fredsansträngningar och biståndsinsatser enligt den gemensamma strategiska ramen för det internationella givarsamfundet och FN:s organ,

g) säkerställa att bistånd ges i enlighet med den gemensamma strategiska ram som antagits av givarsamfundet och FN:s organ och därigenom uppmuntra genomförandet av en effektivare gemensam programplanering i Afghanistan.

Artikel 5

För att främja kampen mot narkotika skall unionen

a) använda sig av kontakter med fraktionerna och de länder som utövar inflytande över dem för att understryka unionens oro över den kraftiga ökningen av den olagliga produktionen av och handeln med narkotika i Afghanistan, vilket hotar stabiliteten i området och är till men för hälsotillståndet och välbefinnandet hos Afghanistans befolkningar, grannstaterna och på andra ställen, och även betona att unionen kommer att ta hänsyn till målen för narkotikakontrollen när de överväger bidrag till utvecklingsbistånd för återuppbyggnad av Afghanistan så snart en varaktig fredsuppgörelse kommit till stånd,

b) uppmana biståndsorganen att ta hänsyn till målsättningar för narkotikakontrollen när projekt planeras och genomförs, genom att beakta hur dessa påverkar narkotikaodling, narkotikaproduktion, narkotikahandel och narkotikamissbruk,

c) stödja en hållbar alternativ utveckling som en viktig del i en avvägd och omfattande strategi för narkotikakontroll; alternativa utvecklingsprogram bör vara anpassade till de särskilda villkoren i Afghanistan, respektera de mänskliga rättigheterna och innefatta könsaspekterna, så att kvinnor och män kan delta i utvecklingsprocessen på lika villkor; sådana program måste också kompletteras med åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av lagarna,

d) stödja alla konsekventa ansträngningar inbegripet dem som görs av FN:s narkotikakontrollprogram (UNDCP) och som syftar till att påtagligt minska narkotikaproduktionen, narkotikahandeln och narkotikamissbruket i Afghanistan, och konstaterar att det är viktigt att gemenskapens projekt till stöd för unionens narkotikainitiativ i Centralasien snabbt genomförs.

Artikel 6

Unionen fördömer terrorism i alla dess former och varhelst och närhelst den uppträder. För att främja kampen mot terrorismen skall unionen

a) anmoda alla afghanska parter att avstå från att finansiera, utbilda eller skydda terroristorganisationer eller på annat sätt stödja terroristverksamhet,

b) uppmana alla afghanska myndigheter att stänga träningsläger för utländska terrorister inne i Afghanistan och vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de som är ansvariga för terroristdåd ställs inför rätta,

c) uppmana talibanerna att fullt ut och omedelbart rätta sig efter FN:s säkerhetsråds resolution 1267/99 av den 15 oktober 1999.

Artikel 7

Rådet noterar att kommissionen avser att inrikta sig på att uppnå målen och prioriteringarna i denna gemensamma ståndpunkt, vid behov genom relevanta gemenskapsåtgärder.

Artikel 8

Gemensam ståndpunkt 1999/73/GUSP skall upphävas.

Artikel 9

Denna gemensamma ståndpunkt träder i kraft samma dag som den antas.

Den skall ses över senast tolv månader efter antagandet.

Artikel 10

Denna gemensamma ståndpunkt skall offentliggöras i Officiella tidningen.

Utfärdad i Bryssel den 24 januari 2000.

På rådets vägnar

J. GAMA

Ordförande

(1) EGT L 294, 16.11.1999, s. 1.

(2) EGT L 23, 30.1.1999, s. 1.

(3) EGT L 342, 31.12.1996, s. 1.