Rådets yttrande

av den 28 februari 2000

om Italiens uppdaterade stabilitetsprogram för 1999-2003

(2000/C 98/02)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD AVGER FÖLJANDE YTTRANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(1), särskilt artikel 5.3 i denna,

med beaktande av kommissionens rekommendation, och

efter att ha hört Ekonomiska och finansiella kommittén.

Den 28 februari 2000 granskade rådet Italiens uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 1999-2003. Rådet konstaterar med tillfredsställelse att det ursprungliga programmets mål att nedbringa det offentliga underskottet till 2,0 % av bruttonationalprodukten (BNP) år 1999 förefaller att ha uppnåtts, trots konjunkturavmattningen, i enlighet med vad som rekommenderas i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Lägre räntebetalningar och högre intäkter än väntat, främst till följd av förbättrad skatteuppbörd, har bidragit till detta. Minskningen av den offentliga bruttoskuldkvoten fortsatte under 1999 till följd av att stora privatiseringsintäkter vägde upp den negativa effekten av lägre tillväxt. Rådet konstaterar att målen för den offentliga sektorns finansiella sparande för 2000 och 2001 bekräftats (1,5 % respektive 1,0 % av BNP). Det välkomnar åtagandet att fortsätta budgetkonsolideringen, vilket skulle leda till att skuldkvoten sjunker med mer än 3 procentenheter per år, så att den 2003 uppgår till motsvarande 100 % av BNP. Rådet anser att det uppdaterade programmet är förenligt med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Enligt de makroekonomiska prognoserna i det uppdaterade stabilitetsprogrammet kommer BNP-tillväxten att gradvis öka från en årlig takt på 1,3 % 1999 till nästan 3 % 2002-2003. Rådet konstaterar att denna ökning utgör ett realistiskt scenario och att konjunkturuppgången under 2000 och 2001 skulle kunna bli kraftigare än vad som antas i det uppdaterade programmet. Å andra sidan kan antagandena om räntorna visa sig alltför optimistiska mot bakgrund av den senaste utvecklingen på de finansiella marknaderna.

Rådet konstaterar att den strategi för de offentliga finanserna som angavs i det ursprungliga programmet, vilken syftar till att fortsätta stabiliseringen av de offentliga finanserna och att främja ekonomisk tillväxt och en rättvis inkomstfördelning, ligger fast. Strategin grundar sig på att det primära överskottet hålls på en hög nivå och de löpande utgifterna i procent av BNP minskas, samtidigt som det lättas något på det fortfarande höga skattetrycket och de offentliga investeringarna ökas, särskilt i de södra delarna av landet. Rådet konstaterar att målen för underskottet ligger fast, trots att det primära överskottet nu väntas stabilisera sig på 5 % av BNP, vilket är lägre än vad som angavs i det ursprungliga programmet. Rådet noterar de italienska myndigheternas åtagande att minska de löpande utgifterna från motsvarande 37,9 % av BNP 1999 till 36,2 % av BNP 2003.

Rådet anser att det underliggande saldot för de offentliga finanserna under år 2000 bör vara tillräckligt för att ge en säkerhetsmarginal så att referensvärdet för det offentliga underskottet på 3 % av BNP inte överskrids vid normala konjunktursvängningar. De föreslagna planerna för budgetkonsolideringen skulle öka denna säkerhetsmarginal, vilket innebär att Italien skulle fortsätta uppfylla kraven i stabilitets- och tillväxtpakten fram till och med 2003. Rådet bekräftar dock på nytt att Italien måste säkra en stabil minskning av sin fortfarande höga skuldkvot och det anser att målen för de offentliga finanserna i det uppdaterade programmet bör upfyllas för att den italienska regeringen skall kunna leva upp till sitt åtagande att minska skuldkvoten till en nivå under 100 % av BNP till år 2003. Om tillväxten blir högre än vad som förutses i det uppdaterade programmet förväntar sig rådet att Italien utnyttjar detta till att åstadkomma bättre utfall för de offentliga finanserna än planerat och på så sätt påskynda minskningen av skuldkvoten ned mot referensvärdet på 60 % av BNP.

I enlighet med sitt yttrande(2) om det ursprungliga stabilitetsprogrammet uppmanar rådet den italienska regeringen att med beslutsamhet ta sig an de strukturella utmaningar för de offentliga finanserna som pensionsutgifter och andra åldersrelaterade offentliga utgifter innebär på medellång sikt. De senaste regeringsförslagen om att främja framväxten av pensionsordningar som grundas på fonderade avsättningar är ett steg i rätt riktning men undanröjer inte behovet av att se över det aktuella systemets parametrar. Om pensionssytemets parametrar ses över i tid skulle det göra det möjligt att begränsa den förväntade ökningen av pensionsutgifterna som andel av BNP. Rådet uppmuntrar vidare den italienska regeringen att med kraft fortsätta privatiseringsprogrammet och att förbättra strukturreformerna på arbets- och varumarknaderna och inom den offentliga förvaltningen, vilka alla behövs för att främja konkurrensen och effektiviteten och för att revitalisera den italienska ekonomin.

(1) EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.

(2) EGT C 68, 11.3.1999, s. 1.