SÄRSKILD RAPPORT nr 18/98 om gemenskapens åtgärder för att uppmuntra till bildande av gemensamma företag inom fiskerisektorn samt kommissionens svar (Framlagd i enlighet med artikel 188c.4 andra stycket i EG-fördraget) (98/C 393/01)

SAMMANFATTNING AV DEN SÄRSKILDA RAPPORTEN OM GEMENSKAPENS ÅTGÄRDER FÖR ATT UPPMUNTRA TILL BILDANDE AV GEMENSAMMA FÖRETAG INOM FISKERISEKTORN

Rådet införde systemet med gemensamma företag år 1990 för att bidra till en minskning av gemenskapens fiskeflotta, vars totala kapacitet vid denna tid uppgick till 2,3 miljoner ton, genom att bidra till försöken att finna hållbara alternativ för de berörda fiskefartygen. Till dags dato har 188 projekt godkänts, vilket lett till att 290 fartyg motsvarande en kapacitet på 113 710 ton har avförts ur gemenskapens register över fiskefartyg till en kostnad av 298 miljoner ecu.

Genomförandet av detta system har kännetecknats av följande misslyckanden:

a) Stödbelopp har felkalkylerats eftersom fartyg har mätts enligt olika metoder (se punkterna 22 25).

b) Tidsfrister för utförande av reparationer och omarbetningar har inte fastställts i besluten om beviljande av stöd (se punkterna 26 27).

c) Stöd har beviljats fartyg som inte var i bruk och därför inte var berättigade till stöd (se punkt 28).

d) Gemenskapsstöd som tidigare utbetalts för nybyggnad eller modernisering av fartyg som omfattas av ett gemensamt företag har inte alltid indrivits enligt villkoren, beroende på att den berörda medlemsstaten vägrat tillämpa bestämmelserna i förordningarna eller på brister i övervakningsförfarandet (se punkterna 29 33).

e) I vissa fall har det gemensamma företagets livsduglighet inte stötts genom lämpliga avtal mellan parterna (se punkt 36).

f) Stöd har utbetalats i fall där fartyget sjunkit, utan att varken medlemsstaten eller kommissionen undersökt omständigheterna i samband med olyckan. Trots att stödmottagarna inte uppfyllt sina skyldigheter har inga åtgärder vidtagits för att återkräva eller annullera stödet (se punkterna 39 42 och 53).

g) Gemenskapsstödet till projekt med gemensamma företag uppgår till två gånger stödet för export av fartyget i fråga. Av denna orsak borde stödmottagarnas uppfyllande av sin skyldighet att behålla fartyget i drift och tillgodose EU-marknaden under en minimiperiod på tre år ha säkerställts med hjälp av lämpliga garantier (se punkterna 59 60).

Sammanfattningsvis uppdagade granskningen att det behövs en striktare förvaltning av programmet från kommissionens och medlemsstaternas sida för att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning.

Kommissionen bör se över sina övervaknings- och kontrollförfaranden och återkräva EU-stöd som använts fel (punkterna 23, 28, 31 33, 37 38 och 41 42).

Beträffande åtgärdens ändamålsenlighet konstaterades att

a) en tredjedel (113 710 ton) av den minskade kapaciteten hos fiskeflottan sedan åtgärden godkändes kan tillskrivas denna åtgärd. Detta har emellertid praktiskt taget ingen som helst effekt på den totala fiskeverksamheten i gemenskapens vatten, vilket bevisas av att den årliga landsättningen av fisk förblivit på tidigare nivå (se punkt 57),

b) ungefär 90 % av de fartyg som omfattades av de granskade projekten fiskade redan i tredje länders vatten; trots detta utvärderades inte följderna av överföringarna för de internationella fiskeriavtal som EU förhandlat fram (se punkt 58).

INLEDNING

1. Sedan 1983 har rådet inom ramen för en serie fleråriga utvecklingsprogram för fisket (FUP) uppställt mål för betydande nedskärningar i medlemsstaternas fiskeflottor på grund av att kapaciteten i betydande utsträckning överskrider de tillgängliga fiskeresurserna. I det senaste FUP (IV) lade rådet i april 1997 fram ett krav på ytterligare nedskärningar i fiskeansträngningarna med upp till 30 %, vilket skulle genomföras under perioden mellan den 1 januari 1997 och den 31 december 2001 (1).

2. Gemenskapen har bidragit till de nedskärningar av fiskeflottorna som fastställs i FUP genom att bevilja stöd till projekt som syftar till bestående nedskärning av kapacitet, antingen genom nedskrotning av fartyget i fråga, genom att det definitivt överförs till ett tredje land eller genom att det definitivt övergår till annan verksamhet än fiske. År 1993 antog revisionsrätten en särskild rapport om genomförandet av åtgärder för omstrukturering, modernisering och anpassning av kapaciteten hos gemenskapens fiskeflottor (2); en uppföljning till denna särskilda rapport lades fram i årsrapporten för budgetåret 1996 (3).

3. Det centrala målet för FUP är att skydda gemenskapens fiskeresurser från att överexploateras och på detta sätt bidra till att skapa ett ekonomiskt livskraftigt fiske och på medellång till lång sikt säkerställa sysselsättningsmöjligheterna inom denna sektor (se tabell 1). Bildandet av gemensamma företag kan bidra till detta syfte. I detta hänseende bör man beakta att det för varje arbetstillfälle till sjöss finns ungefär fyra landbaserade arbetstillfällen både inom de sektorer som befinner sig tidigare i kedjan (skeppsbyggnad och underhåll) och senare (förädling och marknadsföring av fiskeriprodukter). Dessutom är fisket regionalt koncentrerat och kan utgöra en avgörande faktor vad gäller produktion och inkomster (4).

4. Europeiska unionens marknad är nettoimportör av fiskeriprodukter (se tabell 2 och 3).

5. Under dessa förhållanden är en av de möjliga lösningarna för fiskerisektorn att genomföra åtgärder för att främja förflyttning av fiskefartyg till tredje länders vatten. När ett allt större antal tredje länder under 1980-talet utlyste en 200 sjömils exklusiv ekonomisk zon förhandlade gemenskapen fram de internationella fiskeriavtalen för att få fiskerätt för sina fartyg i dessa tredje länders vatten.

6. En ytterligare åtgärd är systemet med gemensamma företag som infördes 1990 genom rådets förordning (EEG) nr 3944/90 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 4028/86 (5), varvid gemenskapsstöd tilldelas fartygsägare inom gemenskapen som går med på att definitivt överföra sina fartyg till ett tredje land genom att bilda gemensamma företag med medborgare i detta land, varvid de går miste om sin rätt, beträffande fartyget i fråga, att fiska på gemenskapens fiskevatten, eller att utnyttja fiskerättigheter som erhållits genom internationella fiskeriavtal som förhandlats fram och finansierats av EU.

7. De stödmottagare som bildar dylika företag förbinder sig att i första hand tillgodose gemenskapens marknad med fisk från det gemensamma företaget.

8. Mellan 1991 och 1997 har sammanlagt 298 miljoner ecu beviljats 188 gemensamma företag (se tabell 4). Under 1997 granskade revisionsrätten genomförandet av stödsystemet för gemensamma företag i Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal, som tillsammans står för 95 % av allt gemenskapsstöd som beviljas inom ramen för denna åtgärd. Revisionen omfattade en granskning av kommissionens och medlemsstaternas administrativa förfaranden och kontrollförfaranden. Sammanlagt 50 projekt som godkänts inom åtgärden, motsvarande ca 33 % av gemenskapens sammanlagda ekonomiska stöd, granskades i fråga om laglighet och korrekthet samt den ekonomiska förvaltningens sundhet (se tabell 5).

BESKRIVNING AV DEN GRANSKADE VERKSAMHETEN

Lagstiftningsram

9. Stödsystemet för gemensamma företag infördes år 1990 genom rådets förordning (EEG) nr 3944/90, som ändrade rådets förordning (EEG) nr 4028/86. Liknande nationella åtgärder hade funnits i Spanien och Portugal under ca tio år innan de anslöt sig till gemenskapen år 1986. Åtgärden genomfördes för första gången under 1991 1993 genom tillämpning av kommissionens förordning (EEG) nr 1956/91 (6). Åtgärden förvaltades direkt av kommissionen i det att det var kommissionen som tog emot ansökningarna för de enskilda projekten, valde ut vilka projekt som skulle beviljas gemenskapsfinansiering, utbetalade stödet direkt till mottagarna och ansvarade för övervakningen och uppföljningen av projekten. Detta system gäller fortfarande för de projekt som godkändes vid denna tid men som ännu inte avslutats.

10. Rådets förordning (EEG) nr 3944/90 definierade ett gemensamt företag som ett civilrättsligt bolag som bildats av en eller flera fartygsägare i gemenskapen och en eller flera parter i ett tredje land med vilket gemenskapen har ingått formella förbindelser, associerade genom ett avtal om gemensamt företag för att fiska efter och eventuellt utnyttja fiskeresurserna i farvattnen under det tredje landets överhöghet eller jurisdiktion, för att i första hand tillgodose gemenskapens marknad (7).

11. För att kunna få gemenskapsstöd måste fartygen ha en längd på minst tolv meter, vara tekniskt lämpade för det planerade fisket, ha varit i drift i minst fem år (med vissa undantag) (8), föra en medlemsstats flagg och vara registrerade i en gemenskapshamn. Det gemensamma företaget skall definitivt överföra fartygen till det tredje land som berörs.

12. Det ekonomiska stödet kan bestå av

a) kapitalsubvention som beviljas i en eller flera poster, och/eller

b) sänkning av räntesatsen för lån som beviljats av nationella eller internationella finansinstitut, och/eller

c) kapitalbidrag för bildande av garantifonder för lån som ingåtts för genomförande av det gemensamma företaget i fråga.

På samma sätt som för de övriga åtgärderna för en bestående nedskärning av fiskekapaciteten, är gemenskapsstödets omfattning beroende av fartygets ålder och kapacitet, mätt i form av bruttoregisterton (BRT). Medlemsstaterna ålades att betala ett belopp på mellan 20 och 50 % av gemenskapens ekonomiska bidrag.

13. Följande slags projekt prioriteras:

a) Fartyg som är verksamma i kraftigt exploaterade gemenskapsvatten eller i vatten utanför gemenskapen där det är svårt att komma åt fiskeresurserna.

b) Tredje länder som erbjuder tillräckliga garantier för gemenskapens investeringar och som besitter betydande fiskeresurser av intresse för gemenskapen.

14. Ansökningar om stöd måste tillställas kommissionen via medlemsstaternas myndigheter, som även skall yttra sig om huruvida begäran är berättigad samt skaffa fram lämplig bakgrundsinformation.

15. Under de första tre verksamhetsåren måste stödmottagarna var tolfte månad sända kommissionen regelbundna rapporter om det gemensamma företagets verksamhet, inklusive kopior på sina konton och på de officiella handlingar som anknyter till fiske-, landsättnings- och omlastningsverksamheten.

16. Efter det att rådets förordning (EEG) nr 2080/93 (9) och (EG) 3699/93 (10) antogs har förvaltningen och finansieringen av de gemensamma företagen integrerats i fonden för fiskets utveckling (FFU). I enlighet med subsidiaritetsprincipen är medlemsstaterna därför nu ansvariga för valet av projekt som skall finansieras inom ramen för de totalanslag som fastställs i deras motsvarande operativa program. Medlemsstaterna är även ansvariga för förvaltningen och kontrollen av programmen, inklusive betalningarna till stödmottagarna och uppföljningen av godkända projekt. Kommissionens roll efter det att de operativa programmen godkänts har begränsats till deltagande i övervakningskommittéerna och till utbetalning av förskott till medlemsstaterna med utgångspunkt i godkända finansieringsplaner och förklaringar från medlemsstaterna.

17. I enlighet med subsidiaritetsprincipen, som iakttas inom gemenskapens strukturfonder, är bestämmelserna inom FFU mindre detaljerade än de tidigare tillämpade bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 4028/86. Stödbeloppet fastställs alltjämt med utgångspunkt i fartygets ålder och tonnage, men tonnaget mäts numera antingen i BRT eller i bruttotonnage (GT). Medlemsstaterna skall bidra med minst 25 % av det totala offentliga stödet till godkända projekt i mål 1-regioner och med minst 50 % av stödet till godkända projekt i övriga regioner.

18. Sedan 1993 har stödsystemet för gemensamma företag tillämpats inom ramen för de så kallade andra generationens internationella fiskeriavtal. Till dags dato har sådana projekt (fram till utgången av 1997 hade 31 fartyg överförts) emellertid tillämpats endast inom ramen för avtalet med Argentina, som godkändes genom rådets förordning (EEG) nr 3447/93 (11). Förvaltnings- och kontrollförfarandena för dylika projekt omfattar följande: medlemsstaterna lämnar förslag till kommissionen, den gemensamma kommittén EU Argentina väljer ut vilka projekt som kan finansieras och kommissionen och de argentinska myndigheterna godkänner projekten. Den gemensamma kommittén skall även kontrollera projekten och övervaka utnyttjandet av det finansiella stödet.

19. I fråga om de projekt med gemensamma företag som godkänts inom ramen för avtalet har gemenskapsstödet, fastställt på basis av tonnage, mätt i BRT och fartygets ålder, ökat med 20 % jämfört med det stöd som utbetalas enligt förordning (EEG) nr 4028/86 och med 30 % jämfört med det stöd som utbetalas enligt förordning (EG) nr 3699/93. Gemenskapen betalar genom de argentinska myndigheterna ytterligare stöd som beviljas i form av rörelsekapital till de gemensamma företagen och som motsvarar 15 % av det belopp som betalas till EG-fartygsägaren. Avtalet innehåller inga bestämmelser om samfinansiering från medlemsstaterna.

20. Revisionen omfattade alla tre förvaltningssystemen. Det stöd som beviljats inom vart och ett av dem anges i tabell 4.

BUDGETMEDEL

21. Såsom anges i tabell 4 har finansiellt stöd för perioden 1991 1997 beviljats 188 projekt med gemensamma företag till ett belopp av 298 miljoner ecu, varav 234 miljoner ecu har utbetalats. Inom ramen för förordning (EEG) nr 4028/86 har anslagen tilldelats budgetrubrik B2-1 1 0 0 (Mål 1-regioner), oberoende av vilken region som berörts. Revisionsrätten har redan i flera omgångar kritiserat denna tilldelning av medel (12). De projekt som godkänts enligt förordning (EG) nr 3699/93 finansieras genom budgetrubrik B2-1 1 0 0 för mål 1-regioner och budgetrubrik B2-1 1 0 1 för mål 5a-regioner. I enlighet med förordningarna om strukturfonderna görs åtaganden och betalningar genom årliga delbetalningar. De belopp som i själva verket betalas till de enskilda projekten anges i detalj endast i de årliga rapporter om genomförandet som medlemsstaterna inger till kommissionen (13). Avtalet mellan EU och Argentina finansieras genom budgetrubrik B7-8 0 0 0 (Internationella fiskeavtal).

RESULTAT AV REVISIONEN

Förvaltningen i medlemsstaterna

Beräkning av fartygstonnage

22. Fartygens registerade tonnage, som är en av de avgörande faktorerna när man skall fastställa mängden gemenskapsstöd, kan anges antingen i BRT (såsom fastställs i konventionen om ett enhetligt system för mätning av fartygstonnage, undertecknad 1947 i Oslo) eller i GT (såsom fastställs i den internationella skeppsmätningskonventionen som ingicks år 1969 i London). Det är en betydande skillnad mellan de två måttenheterna; GT fastställs på basis av fartygets totala volym, medan BRT är mindre, eftersom vissa utrymmen som anses som icke produktiva utesluts.

23. Revisionsrätten kunde konstatera att det förekom betydande förvirring i medlemsstaterna angående GT- och BRT-mätningarna, vilket resulterat i att GT-mått räknades som BRT-mått för projekten SM/GR/3/91, SM/IT/2/94, SM/IT/3/94 och ARG/IT/SM/20-94, varför dessa projekt beviljats högre stödbelopp. Kommissionen borde i samarbete med medlemsstaterna ompröva dessa projekt för att fastställa motsvarande BRT-mått, ändra besluten om beviljande av stöd och återkräva de för stora utbetalningar som förekommit.

24. I vissa fall förvärrades problemet av att nationella mätningsmetoder, som skilde sig från både GT och BRT, godkändes såsom likställda BRT. Revisionsrätten har redan konstaterat att många olika måttenheter fortfarande används i gemenskapen (14), i själva verket har vissa medlemsstater, såsom Spanien, Portugal och Italien, aldrig undertecknat Oslo-konventionen, utan tillämpat nationellt godkända mätmetoder (t.ex. Moorsom ton) tills de metoder som angavs i London-konventionen antogs av EU.

25. I gemenskapens register över fiskefartyg registreras de nationella måttenheterna skilt från BRT och GT, men när stödet beviljats har dessa nationella mätmetoder assimilerats med BRT. Vid revisionen kunde emellertid inte alltid säkerställas att dessa skulle vara likvärdiga med BRT; till exempel är de uteslutna utrymmen som tillåts enligt de italienska bestämmelserna mindre än de som tillåts enligt Oslo-konventionen, vilket medför risk för att det tonnage som uppmäts med utgångspunkt i de nationella bestämmelserna är större än BRT, varvid även stödet blir större.

De stödmottagande fartygens lämplighet för den planerade fiskeverksamheten

26. En central förutsättning i bestämmelserna är att de stödmottagande fartygen skall vara tekniskt lämpade för den planerade fiskeverksamheten. I verkligheten kan det behövas en betydande ombyggnad och, när det gäller de många gamla fartyg som tilldelats stöd, omfattande reparationer för att garantera navigeringssäkerhet och ekonomisk lönsamhet efter omplaceringen.

27. Vid revisionen framkom att man inte angivit de reparationer och ombyggnadsarbeten som krävdes före överföringen eller de finansieringsarrangemang som behövdes i de projekt som ingavs för godkännande. Detta gällde för alla medlemsstater och till och med i fall där de berörda fartygen var 30 eller till och med 45 år gamla (projekt SM/IT/3/93, SM/PO/5/91, SM/PO/FIFG/542, SM/PO/8/93). Inte heller hade man fastställt någon exakt tidtabell för ombyggnaden. I fallet med projekt SM/PO/FIFG/542 visade sig efter att fartyget hade överförts till de nya fiskevattnen att det var olämpligt för den planerade fiskeverksamheten, vilket ledde till tekniska och finansiella svårigheter för det gemensamma företag som hade beviljats stöd.

Stödberättigade fartyg

28. Ett annat avgörande villkor är att de fartyg som godkänts för gemenskapsstöd skall vara i användning vid den tidpunkt när stödet godkänns (15) Orsaken till detta villkor är att säkerställa att insatsen har positiv effekt på den verkliga fiskekapaciteten snarare än på den teoretiska, oanvända fiskekapaciteten. I Spanien kunde man emellertid i samband med vissa projekt (projekt SM/ES/12/91, ARG/SM/ES/25-94, ARG/SM/ES/26-94, ARG/SM/ES/28-94, ARG/SM/ES/33-95, ARG/SM/ES/34-95 och ARG/SM/ES/53-96), konstatera att fartygen i fråga vid tidpunkten för godkännandet hade varit inaktiva under en längre tidsperiod, tvingade att stanna i hamn, antingen på grund av ägarnas ekonomiska problem eller på grund av att rättsliga åtgärder vidtagits mot dem. Utgifterna i anknytning till dessa fall uppgår till 16,7 miljoner ecu.

Utebliven indrivning av gemenskapsstöd till nybyggnad och modernisering

29. Artikel 38 i rådets förordning (EEG) nr 4028/86 fastställer att fartyg som tagit emot gemenskapsstöd inte får säljas utanför gemenskapen under en period på tio år, om stödet har betalats för nybyggnad, och under en period på fem år om stödet har beviljats för modernisering. En liknande begränsning fanns redan i den förordning som gällde tidigare (16). När ett fartyg som mottagit dylikt stöd från gemenskapen exporteras måste stödet således i princip återindrivas. I och med att FFU godkändes år 1993 införlivades begreppet om tidsproportionell återindrivning av sådant stöd uttryckligen i rådets förordning som föreskrev om detta (17).

30. Såsom revisionsrätten tidigare har påpekat (18) besitter kommissionen inte ännu något lämpligt gränssnitt mellan sina databaser som skulle göra det möjligt för den att upptäcka allt stöd som beviljats ett visst fartyg. Under rådande förhållanden är dess förvaltnings- och kontrollsystem otillräckliga för att man skall kunna fastställa om stöd till nybyggnad och modernisering har utbetalts och bör återindrivas i fråga om enskilda fartyg som omfattas av avtal om gemensamt företag. I själva verket förlitar sig kommissionen i detta hänseende fortfarande på medlemsstatens eller stödmottagarens frivilliga deklaration.

31. De spanska myndigheterna anser att förfarandet för återindrivning inte bör tillämpas på fartyg som före utgången av ovan nämnda tidsbegränsningar exporterats inom ramen för gemensamma företag som godkänts i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 4028/86 och avtalet med Argentina, med motiveringen att någon sådan bestämmelse inte uttryckligen ingick när förfarandena beträffande gemensamma företag antogs. På grund av bristen på specifika uppgifter hos kommissionen när det gäller tidigare bistånd till fartyg som beviljats stöd inom ramen för dessa projekt med gemensamma företag, kunde det totalbelopp som borde återindrivas inte fastställas.

32. I Frankrike (SM/FR/2/91) exporterades år 1992 två av tre fartyg som omfattades av ett gemensamt företag (se även punkt 37) och som mellan 1987 och 1992 hade fått gemenskapsstöd för nybyggnad och modernisering till ett belopp på 2,3 miljoner ecu utan någon tidsproportionell återindrivning av detta stöd.

33. Den uteblivna återindrivningen av gemenskapsstöd som beviljats de spanska och franska projekten i fråga ger upphov till bristande enhetlighet vid tillämpningen av gemenskapsbestämmelser, eftersom en tidsproportionell återindrivning av stöd under motsvarande omständigheter genomförts för grekiska och italienska projekt. Dessa inkonsekvenser i tillämpningen av bestämmelser i gemenskapens förordningar bör förmå kommissionen att ompröva alla godkända projekt med gemensamma företag, i synnerhet för Spaniens och Frankrikes del, för att fastställa i vilka fall en dylik återindrivning är nödvändig.

Enskilda gemensamma företags trovärdighet

34. Enligt gemenskapsbestämmelserna skall det gemensamma företaget bildas mellan en eller flera fartygsägare i gemenskapen och en medborgare i det tredje land dit fartyget i fråga exporteras (19). Det gemensamma företaget bör vara ett kommersiellt arrangemang som har ingåtts i god tro, vara ekonomiskt och finansiellt livsdugligt och ge tillräckliga garantier för att de fartyg som överförs under en överskådlig framtid kommer att ha tillgång till det tredje landets territorialvatten. Vid revisionen framgick nedan angivna tillfällen där dessa förutsättningar inte uppfylldes, antingen vid den tidpunkt när projektet godkändes eller under de inledande verksamhetsåren.

35. För ett projekt i Spanien (ARG/ES/SM/53-96), för vilket beviljades ett belopp på 2,5 miljoner ecu, hade EG-fartygsägaren blivit det gemensamma företagets ende innehavare inom mindre än ett år efter att det bildats. I ett annat projekt (ARG/IT/SM/20-94), som omfattade gemenskapsstöd på sammanlagt cirka 2 miljoner ecu, hade gemenskapsparten ökat sitt deltagande till över 98 % innan hela stödbeloppet hade utbetalats. I dessa två fall kan endast villkoren för ett gemensamt företags form, men inte dess innehåll, sägas ha uppfyllts. Ingen tidsgräns sattes för att återupprätta det gemensamma företaget genom associering av en ny lokal partner och inte heller vidtogs några åtgärder för att annullera stödet.

36. Kommissionens och medlemsstaternas handlingar (SM/IT/2/91, SM/GR/3/91, SM/GR/8/92, SM/GR/10/92, SM/GR/3/93 och SM/PO/FIFG/542) gav inga bevis på att parterna skulle ha bidragit med tillräckligt med kapital för att säkerställa de gemensamma företagens livsduglighet. I praktiken ger gemenskapsparten det gemensamma företaget tillgång till dess enda reella tillgång, nämligen det fartyg som överförs. Det gemensamma företagets anskaffning av denna tillgång finansieras vanligen genom en skuld gentemot EU-parten. Återbetalningen av denna skuld prioriteras framför alla övriga nettointäkter från det gemensamma företaget. Den största nackdelen med förfarandet är att parten i det tredje landet inte blir ekonomiskt beroende av att det gemensamma företaget blir framgångsrikt.

Ändringar av projekt med gemensamma företag

37. De godkända arrangemangen med gemensamma företag har ibland ändrats utan att kommissionen underrättats eller dess godkännande inhämtats. I ett fall som upptäcktes i Frankrike (SM/FR/2/91) omfattade det gemensamma företaget en överföring av tre fartyg som tillhörde två EG-fartygsägare till Senegal. När man efter det första verksamhetsåret upptäckte att projektet inte var en sådan framgång som man hade väntat sig såldes ett av fartygen till en tredje part medan de två övriga fartygen överfördes till ett nytt gemensamt företag i Peru. Trots att uppgifterna om bildande av ett nytt gemensamt företag delgavs kommissionen innan gemenskapsstödet utbetalts i sin helhet, förelåg det inget officiellt godkännande av de ändrade arrangemangen. Kommissionen underrättades aldrig om att det tredje fartyget hade sålts. Kommissionen bör ta upp detta projekt (utbetalt stödbelopp: 4,4 miljoner ecu) till omprövning och fastställa vilken andel av detta belopp som bör återkrävas.

38. I fråga om ett gemensamt företag i Angola som inbegrep både spanska och portugisiska stödmottagare (projekt SM/ES/17/91-SM/PO/1/91) konstaterades ett antal betydande fall av bristande överensstämmelse och underlåtenhet att iaktta villkoren för gemenskapsstöd. I detta fall lade en spansk och en portugisisk fartygsägare fram varsitt förslag om att delta i ett gemensamt företag för sina respektive nationella myndigheter. Båda parter ansökte om gemenskapsstöd beträffande de fartyg som omfattades av det gemensamma företaget. En granskning av de båda akterna avslöjade att

a) det gemensamma företagets räkenskaper som parterna lade fram för respektive nationella myndigheter visade på påtagliga skillnader vad gäller tillgångarnas balansvärde och det angivna rörelseresultatet,

b) det gemensamma företaget hade upplösts genom en ömsesidig överenskommelse mellan parterna efter det att ett av fartygen sjunkit, men inget beslut om ändring av det ursprungliga projektet hade fattats,

c) de återstående fartygen hade överförts till andra gemensamma företag utan kommissionens förhandsgodkännande.

Det gemenskapsstöd som berörs (2,7 miljoner ecu) bör återindrivas i den utsträckning som stödmottagarna inte har uppfyllt sina åtaganden.

Stödmottagande fartyg som gått förlorade i olyckor till havs

39. Under revisionen konstaterades att sex fartyg, fem tillhörande portugisiska stödmottagare (SM/PO/2/91, SM/PO/7/91, SM/PO/8/92, SM/PO/4/93 och PO/2.1.SG/1265/1/95) och ett spanskt projekt (SM/ES/17/91) hade råkat ut för olyckor till havs. Projekt SM/PO/2/91 hade redan mottagit hela stödbeloppet innan fartyget sjönk i april 1996. Vid tidpunkten för revisionsrättens granskning kunde de nationella myndigheterna inte spåra stödmottagaren och kommissionen var inte medveten om att fartyget hade sjunkit. Stödmottagaren hade endast sänt en verksamhetsrapport år 1994.

40. För de övriga projekten inträffade skeppsbrotten innan hela gemenskapsstödet hade utbetalats. Hela det utestående beloppet betalades för projekt SM/PO/7/91 och SM/ES/17/91. Vid granskningstidpunkten hade ännu inget beslut om betalning av det resterande stödbeloppet fattats för projekt SM/PO/8/92, SM/PO/4/93 och PO/2.1.SG/1265/1/95.

41. Gemenskapsstödet beviljas under förutsättning att fartyget upprätthåller fiskeverksamhet under minst tre år. Risken för att ett fartyg sjunker eller råkar ut för en olycka måste bäras av det gemensamma företaget, i vilket EU-parten per definition har betydande inflytande. Överväganden inom ramen för sund förvaltning borde ha föranlett EU-parten att säkerställa

a) att fartyget omfattas av en tillräcklig försäkring, och

b) att det gemensamma företaget, om en olycka inträffar, kommer att uppfylla sina åtaganden gentemot gemenskapen i enlighet med förordningarna, antingen genom att ersätta fartyget med ett annat eller genom att återbetala den del av stödet som förutsätts i bestämmelserna om tidsproportionalitet.

42. I fem av de sex fallen framkom inga bevis för att försäkringsbolagen skulle ha betalt någon ersättning för de fartyg som gått förlorade. Trots att inget av fartygen hade ersatts för att garantera att fisket upprätthålls under minimiperioden på tre år, hade varken kommissionen eller de berörda nationella myndigheterna fattat något beslut om att återkräva stödet från mottagarna.

Kommissionens förvaltning

Allmänt

43. De ovanstående punkterna tyder på betydande svagheter vid förvaltningen av stödsystemet för gemensamma företag i medlemsstaterna. Många av dessa svagheter har emellertid uppkommit på grund av att kommissionens behöriga avdelningar misslyckats med att i tillräcklig utsträckning kontrollera och övervaka genomförandet av åtgärden. Dessutom underlät kommissionen att vidta åtgärder för att rätta till situationen även efter det att den underrättats om att bestämmelserna inte iakttagits, såsom i fallet där de spanska myndigheterna meddelande att de inte avsåg att återkräva tidigare utbetalt gemenskapsstöd (se punkt 31). Vid revisionen framkom

a) otillräckliga bedömningar av ansökningar innan gemenskapsstöd beviljades,

b) oförmåga att tydliggöra själva grunden för beräkning av det stöd som utbetalas, nämligen att standardisera fartygsmätningen,

c) upprepade oriktigheter och saknade uppgifter i gemenskapens register över fiskefartyg,

d) brister i uppföljningen av verksamhetsrapporter,

e) underlåtenhet att noggrant undersöka fall där fartyg som stöds med gemenskapsmedel förlist,

f) fullständig avsaknad av besök i medlemsstaterna för att verifiera de uppgifter som stödmottagarna lämnat.

Bedömning av ansökningar om stöd

44. En mera omfattande bedömning av ansökningarna om stöd innan bildandet av gemensamma företag godkändes, varvid större uppmärksamhet fästs vid de bakgrundsdokument som lagts fram, skulle ha avslöjat anomalier i ansökningarna, såsom skillnader i registrerade tonnage (se punkterna 22 25), att ingen fiskeverksamhet pågick vid tiden för ansökningen (se punkt 28) och att ingen tidsfrist för avslutande av ombyggnad och anpassning av fartygen eller hur detta skulle finansieras hade angivits (punkterna 26 27). Revisionen avslöjade felaktigheter och luckor som borde ha framkommit vid en noggrann analys på medlemsstats- eller gemenskapsnivå.

Bedömning av uppgifter om fartygstonnage

45. Ett allvarligt tillkortakommande i kommissionens förvaltning av åtgärden var oförmågan att identifiera felaktiga uppgifter om tonnage för fartyg som beviljats stöd. Detta resulterade i felkalkylering av det stödbelopp som betalades för projekt SM/GR/3/91, SM/IT/2/94, SM/IT/3/94 och ARG/IT/SM/20-94 (se punkt 23).

46. Man har antagit förordningar som fastställer att alla fartyg måste ha ett bruttotonnagecertifikat före år 2003 eller, om fartygets längd överskrider 24 meter, före 1995 (20). De enskilda medlemsstaterna har de facto traditionellt använts sig av olika måttenheter (21). Kommissionen har helt enkelt assimilerat dessa nationella måttenheter till BRT men dess handlingar ger inga bevis på att denna assimilering skulle vara korrekt. Lämpliga konverteringskoefficienter borde därför ha använts för att fastställa det korrekta stödbeloppet.

Gemenskapens register över fiskefartyg

47. Avsikten är att gemenskapens register över fiskefartyg skall innehålla den centrala uppdaterade informationen om alla gemenskapens fiskefartyg. Detta borde göra det möjligt för kommissionen att kontrollera de uppgifter som anges i projektdokumenten. Som revisionsrätten redan har konstaterat (22) förekommer det emellertid fortfarande felaktigheter och utelämnade uppgifter i detta för kommissionen viktiga förvaltningsinstrument. Vid granskningen uppdagades fall där de uppgifter som ingick i gemenskapens register var felaktiga eller ofullständiga. Ett betydande antal fel i de nationella fartygsregistren, till exempel beträffande utnyttjandet av BRT och GT, hade överförts till gemenskapens fartygsregister.

48. I synnerhet Italien har stött på betydande problem vid tillämpningen och förvaltningen av sitt nationella fartygsregister, som fortfarande inte är kompatibelt med gemenskapens register. De senaste uppgifterna från de italienska myndigheterna inkom i augusti 1995 och den information som gavs bedömdes av kommissionen vara oriktig (23). Följaktligen respekterades villkoret att gemenskapsstöd får betalas endast efter det att fartygen definitivt avlägsnats ur gemenskapens register (24) inte beträffande projekt SM/IT/3/93, SM/IT/2/94, SM/IT/3/94, SM/IT/6/94 och ARG/IT/SM/20-94, vilkas stödbelopp uppgick till sammanlagt 10,568 miljoner ecu.

49. Även i fråga om Grekland, Spanien och Portugal förekom det vissa förseningar innan fartyg som redan överförts till tredje land avfördes ur registret.

50. Mot bakgrund av att det är kommissionen som ansvarar för förvaltning och kontroll, borde den i samarbete med de nationella myndigheterna säkerställa att förfarandena för registrering och förmedling av information från de nationella myndigheterna är pålitliga och exakta och genomförs i tid.

Utvärdering av verksamhetsrapporterna

51. För att övervaka de stödmottagande fartygens verksamhet måste verksamhetsrapporter sändas till kommissionen under minst tre år. Dessa rapporter är nödvändiga för att man bland annat skall kunna verifiera att det gemenskapsstödda gemensamma företaget fortfarande är verksamt. Trots den stora betydelse detta krav tillmäts existerar det inga sanktioner i de fall där fartygsägare underlåter att respektera det och kommissionen har inte heller vidtagit åtgärder för att säkerställa att förordningarna efterlevs. Inte heller i de fall där rapporterna inkommer görs det någon systematisk analys av de gemensamma företagens räkenskaper och de uppgifter av teknisk natur som ingår i rapporterna (dvs. fångster, landsättningar, export osv.). Inga jämförelser görs mellan de resultat som deklareras i verksamhetsrapporterna och de planerade resultaten. Vid en mera ingående undersökning av dessa rapporter skulle man ha upptäckt fall som identifieras i denna rapport där villkoren för mottagande av gemenskapsstöd inte har respekterats.

52. Bestämmelsen om tre års verksamhet i rådets förordning (EEG) nr 4028/86 återgavs inom ramen för FFU i alla de medlemsstater som granskades, förutom i Portugal. Den portugisiska förordningen om genomförande stadgar att en enda rapport som gäller det första verksamhetsåret skall inges. I avsaknad av dylika rapporter har varken kommissionen eller de nationella myndigheterna möjlighet att övervaka verksamheten i de gemensamma företagen. Under rådande förhållanden kunde ett gemensamt företag som bildats av en portugisisk stödmottagare upplösas omedelbart efter det att den sista delen av stödbeloppet betalats utan att de nationella myndigheterna och kommissionen kan återkräva stödet. Kommissionen borde ha säkerställt att stödmottagarna i hela gemenskapen behandlas lika.

Utvärdering av olyckor till havs

53. Om fiskefartyg som mottar stöd sjunker inom minimiperioden på tre års verksamhet kunde en utvärdering av försäkringskraven i anslutning till detta, i synnerhet om kraven avvisats, ge kommissionen nyttig information för dess egen bedömning av omständigheterna i samband med skeppsbrottet. Trots att det återstått stöd att betala till ett fartyg som sjunkit har kommissionen emellertid aldrig sökt utreda resultatet av eventuella försäkringskrav (se även punkterna 39 42).

Kontroller på platsen

54. Kommissionens avdelningar har gjort mycket få verifieringsbesök i medlemsstaterna för att fastställa tillförlitligheten hos de uppgifter som lämnats, eller några besök hos stödmottagare för att utreda föreslagna projekts verklighetsgrund.

ÅTGÄRDENS VERKAN OCH EFFEKTIVITET

55. åtgärden med gemensamma företag har som huvudsakligt syfte att minska kapaciteten hos gemenskapens fiskeflotta för att på detta sätt bidra till etableringen av bättre balans mellan tillgängliga resurser och fiskeverksamheten. Gemenskapsstöd beviljas därför i utbyte mot att det stödmottagande fartyget överförs från gemenskapens register över fiskefartyg till ett tredje lands register över fiskefartyg.

56. Under genomförandet av FUP 1991 1997 står arrangemangen med gemensamma företag för ungefär 30 % av den totala kapacitetsminskningen på cirka 300 000 ton (se tabell 6).

57. Resultaten är emellertid mindre imponerande än de verkar. Ungefär 90 % av de fartyg som ingick i de granskade projekten fiskade redan utanför gemenskapens vatten och sannolikheten för att de skulle komma att verka inom gemenskapens vatten var liten. Det slutgiltiga avförandet av dessa fartyg ur gemenskapens register hade därför praktiskt taget ingen effekt på fiskeriverksamheten i gemenskapens vatten. Vidare har även landsättningarna av fisk i EU förblivit på tidigare nivåer (se tabell 2). Totalt sett är systemet med gemensamma företag, jämfört med export, ett dyrt alternativ för avförande av fartyg ur gemenskapens register över fiskefartyg.

58. Dessutom finns det inga bevis i kommissionens handlingar som skulle tyda på att fartygens fiskerättigheter under det internationella fiskeriavtalet, efter det att de överförts, har överförts till andra EU-fartyg, eller att man skulle ha uppnått motsvarande nedskärning i de belopp som betalas ur EU:s budget till de tredje länder som berörs av ett sådant internationellt fiskeriavtal. De bevis som finns att tillgå antyder däremot att de successiva internationella fiskeriavtalen resulterar i ökade utgifter för gemenskapen i utbyte mot allt mindre fiskerimöjligheter. Revisionsrätten har redan fäst uppmärksamhet vid de ökande kostnaderna för internationella fiskeriavtal (25).

59. Det stödbelopp som betalas för skrotning är exakt detsamma som för gemensamma företag, och dessa belopp uppgår till det dubbla jämfört med att fartyget i fråga exporteras eller övergår till annan verksamhet än fiske. Vid skrotning kompenseras fartygsägaren för en förlorad tillgång, medan denna tillgång, när det gäller ett gemensamt företag, bibehålls och fartygsägaren fortfarande kan dra fördel av inkomstflödet från företaget i fråga. Medan de allmänna syften som arrangemangen med gemensamma företag har kan anses vara berättigade, är de incitament som erbjuds alltså alltför generösa i förhållande till de alternativ som finns att tillgå. Inom ramen för nuvarande arrangemang finns det dessutom otillräckliga garantier för att säkerställa att de betydande finansiella medel från gemenskapen som systemet med gemensamma företag kräver är skyddade.

60. Utbetalning av stöd i form av kapital till fartygsägarna kan inte anses vara det mest effektiva sättet för att säkerställa att stödet används för att fortsätta fiskeverksamheten. De övriga, outnyttjade alternativen i förordningarna, räntesubventioner eller ett kapitalbidrag för bildande av garantifonder, skulle bättre ha säkerställt övervakningen och kontrollen av de gemensamma företagens fiskeverksamhet enligt kraven i förordningarna.

SLUTSATS

61. De största brister som uppdagades berodde i stor utsträckning på dåliga övervaknings- och kontrollförfaranden i medlemsstaterna och vid kommissionen (se punkterna 22 42 och 43 54). Särskilt gemenskapens register över fiskefartyg är fortfarande i behov av betydande förbättringar för att bli fullständigt tillförlitligt (se punkterna 47 50). På grund av den höga stödnivån, som motsvarar det stöd som betalas för skrotning av fartyget och ofta uppgår till flera gånger fartygets försäkringsvärde, borde gemenskapens finansiella intresse, dvs. att fartyget utför sin fiskeverksamhet i överensstämmelse med förordningarna, ha skyddats i tillräcklig utsträckning (se punkt 59).

62. Kommissionen bör omedelbart vidta åtgärder för att se över sina övervaknings- och kontrollförfaranden och i motsvarande fall som dem som nämns i denna rapport (se punkterna 23, 28, 31 33, 37 38 och 41 42) bör man i tillämpliga fall återkräva EU-stödet.

63. Kommissionens och medlemsstaternas sätt att förvalta utbetalningen av stöd till fartygsägaren är inte den effektivaste formen av stöd till verksamheten i gemensamma företag. De övriga alternativ som förordningarna ger möjlighet till men som hittills inte utnyttjats, räntesubventioner eller ett kapitalbidrag för bildande av garantifonder, skulle säkerställa tillvaratagandet av gemenskapens finansiella intressen på ett bättre sätt (se punkt 60). Om kapitalstöd fortfarande utbetalas bör kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att stödmottagarna ger tillräckliga garantier (till exempel i form av en bankgaranti) för att täcka sina skyldigheter att upprätthålla verksamheten och leveranserna till EU:s marknad under den minimiperiod som krävs.

64. Trots att åtgärden har bidragit med en tredjedel av den nedskärning av gemenskapens fiskeflotta som skett sedan 1991, fiskade cirka 90 % av de fartyg som ingick i de granskade projekten redan utanför gemenskapens vatten, och sannolikheten för att de skulle komma att verka inom gemenskapens fiskevatten var liten. Avförandet av dessa fartyg ur gemenskapens register har därför praktiskt taget inte haft någon effekt på fiskeriverksamheten i gemenskapens vatten. Vidare har även landsättningarna av fisk i EU förblivit på tidigare nivåer (se punkt 57). Det fanns inga bevis i kommissionens handlingar som skulle tyda på att de överförda fartygens fiskerättigheter inom ramen för de internationella fiskeriavtalen skulle ha överförts till andra EU-fartyg, eller att de belopp som betalas ur EU:s budget till tredje land skulle ha minskat (se punkt 58).

Denna rapport har antagits av revisionsrätten i Luxemburg vid dess sammanträde den 7 oktober 1998.

För revisionsrätten

Bernhard FRIEDMANN

Ordförande

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

(1) Rådets beslut nr 97/413/EG av den 26 juni 1997 (EGT L 175, 3.7.1997, s. 27) och kommissionens beslut 98/119/EG till 98/131/EG av den 16 december 1997, EGT L 39, 12.2.1998, s. 1.

(2) Särskild rapport nr 3/93 (EGT C 2, 4.1.1994).

(3) EGT C 348, 18.11.1997.

(4) Särskild rapport nr 3/93, punkt 1.2.

(5) Rådets förordning (EEG) nr 3944/90 av den 20 december 1990 (EGT L 380, 31.12.1990, s. 1) om ändring av rådets förordning (EEG) nr 4028/86 av den 18 december 1986, EGT L 376, 31.12.1986, s. 7.

(6) EGT L 181, 8.7.1991, s. 1.

(7) Artikel 21a i rådets förordning (EEG) nr 4028/86, ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 3944/90.

(8) Artikel 21b.2 i rådets förordning (EEG) nr 4028/86, såsom ändrad.

(9) EGT L 193, 31.7.1993, s. 1.

(10) EGT L 346, 31.12.1993, s. 1.

(11) EGT L 318, 20.12.1993, s. 1.

(12) Årsrapporten för budgetåret 1996, punkt 9.4, EGT C 348, 18.11.1997, s. 221.

(13) Artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 1796/95 av den 25 juli 1995, EGT L 174, 26.7.1995, s. 11.

(14) Årsrapporten för budgetåret 1996, punkterna 9.35 9.36.

(15) Artikel 21b.2 i rådets förordning (EEG) nr 4028/86; artikel 2.3 i kommissionens förordning (EEG) nr 1956/91 av den 21 juni 1991, EGT L 181, 8.7.1991, s. 1; punkt 1.2 a i bilaga III till rådets förordning (EG) nr 3699/93 av den 21 december 1993, EGT L 366, 31.12.1993, s. 1.

(16) Artikel 16 i rådets förordning (EEG) nr 2908/83 av den 4 oktober 1983, EGT L 290, 22.10.1983, s. 1.

(17) Punkt 1.2 b) i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 3699/93.

(18) Årsrapporten för budgetåret 1996, punkterna 9.39 9.40.

(19) Artikel 21a i rådets förordning (EEG) nr 4028/86; artikel 9.3 i rådets förordning (EEG) nr 3699/93, artikel 2 e i avtalet med Argentina.

(20) Rådets förordning (EG) nr 3259/94 (EGT L 339, 29.12.1994, s. 11) om ändring av förordning (EEG) nr 2930/86 (EGT L 274, 25.9.1986, s. 1); kommissionens beslut 95/84/EG, EGT L 67, 25.3.1995, s. 33.

(21) Årsrapporten för budgetåret 1996, punkterna 9.35 9.36.

(22) Årsrapporten för budgetåret 1996, punkterna 9.29 9.33.

(23) KOM(96)305 slutlig.

(24) Artikel 5.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 1956/91.

(25) Årsrapporten för budgetåret 1992, EGT C 309, 16.11.1993.

KOMMISSIONENS SVAR

SAMMANFATTNING AV DEN SÄRSKILDA RAPPORTEN OM GEMENSKAPENS ÅTGÄRDER FÖR ATT UPPMUNTRA TILL BILDANDE AV GEMENSAMMA FÖRETAG INOM FISKERISEKTORN

De brister och tillkortakommanden som noterats i tillämpningen av bestämmelserna beskrevs till stor del redan 1995 i en rapport från generaldirektoratet för fiske. Kommissionen har börjat vidta åtgärder för att lösa dessa problem.

Kommissionen skulle vilja betona att trots de problem som uppstått när det gäller att genomföra åtgärderna, har systemet med gemensamma företag visat sig vara ett mycket fördelaktigt verktyg för att hantera de problem som gemenskapsflottan har haft under 1990-talet. De gemensamma företagen har bidragit till att

- minska gemenskapsflottans kapacitet med en tredjedel av den totala minskningen mellan 1991 och 1997, som revisionsrätten mycket riktigt påpekar,

- lösa de problem som gemenskapens fartygsägare har haft med tillträde till tredje lands resurser,

- stärka ett stabilt och varaktigt samarbete mellan gemenskapen och de tredje länder med vilka gemenskapen har förbindelser med inom fiskerisektorn,

- behålla åtminstone några arbetstillfällen ombord på de överförda fartygen och inom tillhörande verksamheter,

- försörja gemenskapsmarknaden och därmed minska gemenskapens beroende av leverantörer utifrån.

Med hänsyn till detta bidrag till strukturanpassningen av Europeiska unionens fiskekapacitet kommer de nya FFU-bestämmelserna även fortsättningsvis ge möjlighet att bilda gemensamma företag. Med detta i åtanke har kommissionen inlett en heltäckande utvärdering av systemet med gemensamma företag, inbegripet gemensamma företag som finansieras inom ramen för avtalet med Argentina.

Ett gemensamt tillvägagångssätt kommer att införas för att säkerställa att systemet förblir förenligt med och kompletterar politiken när det gäller fiskeavtal. Gemensamma företag är ett verktyg för att utveckla fiskeindustrin i de tredje länder med vilka gemenskapen har ingått ett avtal. Dessutom ger ett fiskeavtal den lämpliga rättsliga ramen för att övervaka projekt och verksamhet som inbegriper gemensamma företag.

När de nya FFU-bestämmelserna utarbetas kommer kommissionen att stärka de rättsliga ramarna för följande:

- De villkor som måste uppfyllas när ett gemensamt företag bildas.

- De garantier som krävs av mottagaren för att få gemenskapens bidrag.

- Kontroll- och övervakningsförfarandena.

När det gäller de nuvarande bestämmelserna har kommissionen påmint medlemsstaterna om deras skyldigheter att förvalta och övervaka projekt med gemensamma företag. Kommissionen har också infört flera åtgärder för att förbättra den övervakning som görs av dess egna avdelningar (inrättat en databas, kontrollerat nationella mätningsmetoder, intensifierat kontrollerna).

För de fall som revisionsrätten nämner gör kommissionen alla nödvändiga kontroller av skillnader i fartygstonnage, nybyggnads- och moderniseringsstöd, ändringar i projekt med gemensamma företag och förlista fartyg. Kommissionen kommer vid behov att kräva återbetalning av eventuellt felaktigt utbetalda belopp.

BESKRIVNING AV DEN GRANSKADE VERKSAMHETEN

Lagstiftningsram

9. Det är riktigt att systemet med att stödja gemensamma företag enligt förordning 4028/86 har förvaltats direkt av kommissionen, men det bör påpekas att denna förvaltning är baserad på en förberedande behandling i medlemsstaterna där det görs en preliminär klassificering av projekten, varvid medlemsstaterna yttrar sig om finansieringen och intygar att de uppgifter som den sökande har lämnat överensstämmer med deras ansökningar om stöd och betalning.

18. Det förfarande som beskrivs i punkt 9 gäller även förvaltningen av gemensamma företag inom ramen för avtalet med Argentina, utom när det gäller det definitiva projekturvalet vilket görs av den gemensamma kommittén för EU och Argentina.

BUDGETMEDEL

21. Såsom påpekades i kommissionens svar i punkt 9.4 i årsrapporten för 1996 var det den budgetansvariga myndigheten som fattade beslut om att slå samman betalningar för åtgärder med samma syften för att begränsa antalet budgetrubriker.

RESULTAT AV REVISIONEN

Förvaltningen i medlemsstaterna

Beräkning av fartygstonnage

23. När det gäller projekt SM/GR/3/91 har mottagaren, på de grekiska myndigheternas begäran, gått med på att se till att dennes fartyg mäts i brt så att stödbeloppet kan beräknas på ett riktigt sätt och eventuella överbetalda belopp kan återbetalas.

När det gäller de tre italienska fartygen har kommissionen kontaktat myndigheterna för att genomföra nödvändiga kontroller och lösa de uppkomna problemen. Vid behov kommer kommissionen att kräva återbetalning av eventuella överbetalda belopp.

24.-25. För att lösa problemet med ej standardiserade mätningsmetoder har kommissionen undertecknat ett avtal med ett expertinstitut som skall kontrollera de olika nationella mätningsmetoderna och utarbeta en rapport om medlemsstaternas olika mätningsmetoder. Expertinstitutet kommer att leverera denna rapport i mitten av 1999.

Mot bakgrund av rekommendationerna i denna rapport kommer kommissionen att föreslå olika möjliga kompletterande åtgärder i syfte att få bort mätningsmetoder som ej är standardiserade.

Det bör emellertid påpekas att ommätningen av alla fartyg i bt, enligt förordning nr 2930/86 ändrad genom förordning nr 3259/94, fortskrider på ett tillfredsställande sätt i de flesta medlemsstaterna. Kommissionen har nyligen påmint de medlemsstater där tillräckliga framsteg inte har gjorts om deras skyldigheter. Kommissionen överväger möjligheten att vidta rättsliga åtgärder och har skickat formella underrättelser till fem medlemsstater i detta ärende.

De stödmottagande fartygens lämplighet för den planerade fiskeverksamheten

26.-27. De som söker stöd för gemensamma företag måste i den dokumentation som skickas till de nationella myndigheterna ange villkoren för tillträde till fiskezonen och särskilt huruvida deras fartyg har anpassats tekniskt till den planerade verksamheten. När stödansökan lämnas in kontrollerar medlemsstaten att uppgifterna är riktiga.

Det faktum att arbete utförs på ett fartyg innebär inte nödvändigtvis att det var tekniskt olämpligt för den planerade fiskeverksamheten när det gemensamma företaget bildades. Fartygen ses regelbundet över och när ett fartyg skall överföras ger denna regelbundna översyn en möjlighet att göra eventuella ändringar som kan krävas för att bättre anpassa fartyget till de särskilda förhållandena i den nya fiskezonen, öka deras produktivitet eller förbättra fiskberedningsutrustningen.

När de nya bestämmelserna utarbetas för FFU (Fonden för fiskets utveckling), kommer kommissionen att överväga möjligheten att kräva att ansökan, när den lämnas in, innehåller uppgifter om det arbete som skall utföras och tidsramarna för att slutföra det.

Stödberättigade fartyg

28. Systemet med stöd till gemensamma företag prioriterar ekonomiskt stöd till fartyg som fiskar utanför gemenskapens vatten där det är svårt att få tillträde till resurserna.

Vissa fartyg har varit tvungna att tillfälligt avbryta sin fiskeverksamhet efter att ha stött på svårigheter i vattnen utanför gemenskapen (namibiska vatten och NAFO-vatten) där de har fiskat sedan början av 1990-talet. Detta tillfälliga avbrott inverkade inte på fartygens status som fartyg i bruk.

Kommissionen har faktiskt gjort sitt bästa för att hitta fiskezoner för dessa fartyg inom ramen för avtalet mellan gemenskapen och Argentina. Avtalsförhandlingarna och alla förfaranden för att genomföra avtalet avslutades först i slutet av 1994. De berörda fartygen drog därför nytta av åtgärderna från och med 1995.

Under dessa omständigheter planerar kommissionen inte att kräva återbetalning av dessa stödbelopp.

Utebliven indrivning av gemenskapsstöd till nybyggnad och modernisering

30. En ny databas håller på att inrättas med alla de stöd till nybyggnad och modernisering som beviljats sedan 1983 per fartyg.

Innehållet i databasen kommer regelbundet att jämföras med fartygsregistret för att kontrollera att de berörda fartygen fortsätter sin verksamhet under den period som krävs enligt bestämmelserna.

De första resultaten kommer att finnas tillgängliga i slutet av 1998.

31. Kommissionen delar inte de spanska myndigheternas åsikt om att principen om tidsproportionell återindrivning inte gäller fartyg som erhållit stöd enligt systemet med stöd till gemensamma företag enligt förordning (EEG) nr 4028/86 och avtalet med Argentina.

De spanska myndigheterna har gått med på kommissionens förslag att ha ett tekniskt möte i detta ärende.

32. Kommissionen har kontaktat stödmottagaren, ägaren av de två fartygen i fråga, och begärt återbetalning till gemenskapen med ett belopp på 7 667 740 franska franc.

Med hänsyn till de franska myndigheternas förbehåll för principen om tidsproportionell återindrivning kommer emellertid kommissionen att hålla ett förlikningsmöte med dem.

33. Så snart den databas som nämns i punkt 30 är i drift kommer kommissionen, efter att noggrant ha kontrollerat alla uppgifter och nått en överenskommelse med de nationella myndigheterna i samtliga berörda medlemsstater, att indriva de utestående beloppen.

Enskilda gemensamma företags trovärdighet

35. Enligt gällande gemenskapsbestämmelser krävs inte ett minsta deltagande från någon parts sida, men kommissionen kan prioritera projekt där flera fartygsägare från gemenskapen har majoriteten av aktierna i det gemensamma företaget.

Storleken på parternas deltagande i det gemensamma företaget och hur länge de minst måste delta kommer att beaktas när de nya FFU-bestämmelserna utarbetas.

Kommissionen undersöker för närvarande den argentinska partens deltagande i det gemensamma företaget i projekt ARG/ES/SM/53-96.

36. Det gemensamma företagets lönsamhet undersöks av de nationella myndigheterna innan stödansökan skickas vidare till kommissionen.

Parternas bidrag till det gemensamma företaget kan vara in natura. Gemenskapsparterna bidrar med fartyget och parten i tredje land bidrar med fiskelicensen.

Möjligheten att fastställa en obligatorisk kapitalinsats i det gemensamma företaget kommer att beaktas när de nya FFU-bestämmelserna utarbetas.

Ändringar av projekt med gemensamma företag

37. Kommissionen ansåg att stödmottagaren hade givit väl underbyggda skäl till att ändra verksamhetsvillkoren och godkände därför överföringen av de två fartygen till Peru. Under omständigheterna och eftersom det gemensamma företaget skulle fortsätta sin fiskeverksamhet ifrågasattes inte gemenskapsstödet.

Kommissionen har kontaktat stödmottagaren för att få klarhet i situationen med det tredje fartyget och kommer att fatta lämpliga beslut mot bakgrund av de gällande bestämmelserna.

38. Kommissionen har begärt en förklaring från de berörda myndigheterna. Den kommer att fatta lämpliga beslut mot bakgrund av de gällande bestämmelserna.

Stödmottagande fartyg som gått förlorade i olyckor till havs

39.-42. Kommissionen har vid ett flertal tillfällen vänt sig till de nationella myndigheterna och begärt in uppgifter om omständigheterna kring dessa förlista fartyg och särskilt om försäkringsskyddet för fartygen i fråga.

Kommissionen undersöker alla fall av förlista fartyg så snart den får information om att det skett en olycka. Kommissionen vidtar nödvändiga åtgärder.

Kommissionen håller med revisionsrätten. När de nya FFU-bestämmelserna utarbetas kommer kommissionen att undersöka om det är möjligt att införa krav på att det sluts ett försäkringsavtal för varje fartyg som överförs till ett gemensamt företag och att fastställa de finansiella bestämmelser som skall gälla vid en olycka.

Kommissionens förvaltning

Bedömning av stödansökningar

44. Merparten av de villkor som fartygen måste uppfylla för att berättiga till stödet för gemensamma företag skall kontrolleras av de nationella myndigheterna när de granskar de ansökningar som stödmottagaren lämnat in.

Kontroll av de uppgifter som medlemsstaterna skickat in görs huvudsakligen genom kontroller på platsen.

Med hänsyn till de medel som står till kommissionens förfogande har man redan planerat att intensifiera kontrollen av systemet med gemensamma företag under 1998.

Kommissionen har uppmärksammat medlemsstaterna på vikten av förbättrad förvaltning och övervakning av projekt som rör gemensamma företag. Frågan kommer också att tas upp på de kontrollsamordningsmöten som nyligen införts mellan kommissionen och medlemsstaterna så att prioritet kan ges åt att kontrollera projekt rörande gemensamma företag.

Bedömning av uppgifter om fartygstonnage

45. Det åligger medlemsstaterna att utfärda bruttotonnagecertifikat.

Kommissionen kommer att be de grekiska och italienska myndigheterna om mer information om de fall som det hänvisas till. (Se även punkt 23).

46. Kommissionen har redan svarat på revisionsrättens anmärkningar i punkterna 24 och 25.

Gemenskapens register över fiskefartyg

47. Sedan kommissionen svarade på revisionsrättens anmärkningar om registret över fiskefartyg i 1996 års rapport (punkterna 9.29 9.33) har situationen avsevärt förbättrats till följd av de bilaterala kontakterna mellan kommissionen och medlemsstaterna för att upprätta de fleråriga utvecklingsprogrammen för 1997 2001 och till följd av kommissionens gemensamma kontroll/strukturbesök för att säkerställa att dessa program genomförs på ett effektivt sätt.

48. När det gäller Italien har det inrättats en arbetsgrupp mellan kommissionen och de italienska myndigheterna vars uppgift är att se över och uppdatera uppgifterna i det italienska fartygsregistret från och med den 1 januari 1992 och framåt. Arbetsgruppen skall också undersöka om uppgifterna i fartygsregistret stämmer överens med de uppgifter som Italien lämnat i Italiens fleråriga utvecklingsprogram 1992 1996. Arbetsgruppen skall ha slutfört sitt arbete senast den 31 december 1998.

49. Förvaltningstekniska skäl har orsakat förseningarna när det gäller att avföra överförda fartyg ur gemenskapens fartygsregister. Fartygen hade avförts på vederbörligt sätt ur de nationella registren.

Kommissionen har påmint medlemsstaterna om deras skyldighet att omedelbart anmäla ändringar i respektive nationellt register.

Det nya förslaget till förordning om gemenskapens register över fiskefartyg innehåller mycket korta tidsfrister för medlemsstaterna att lämna uppgifter.

50. I samband med genomförandet av de fleråriga utvecklingsprogrammen för perioden 1997 2001 och revideringen av lagstiftningen om gemenskapens register över fiskefartyg, har kommissionen upprepade gånger påmint medlemsstaterna om deras skyldigheter att lämna den information som krävs.

I den framtida tillämpningsförordningen för Fonden för fiskets utveckling (FFU) kommer kommissionen att förslå strängare regler när medlemsstaterna inte uppfyller rapporteringskraven.

Utvärdering av verksamhetsrapporterna

51. Kommissionen kontaktar systematiskt medlemsstaterna och begär in de rapporter som saknas.

Kommissionen undersöker rapporterna periodvis för att få en överblick över åtgärden. Ett stickprov tas för en mer ingående undersökning.

Kommissionen har dessutom beslutat göra en heltäckande utvärdering av systemet med gemensamma företag. Förfarandet håller på att introduceras. En utvärdering pågår för närvarande av internationella fiskeavtal, inbegripet gemensamma företag som finansieras inom ramen för avtalet med Argentina.

52. Kommissionen har vid möten i övervakningskommittén i Portugal påmint om behovet av att i portugisisk lagstiftning införa en bestämmelse enligt vilken det krävs att stödmottagare lämnar in tre årliga rapporter om verksamheten.

De portugisiska myndigheterna håller för närvarande på att anpassa lagen för att beakta kommissionens begäran.

Utvärdering av olyckor till havs

53. Kommissionen har redan svarat på denna anmärkning i punkt 42.

Kontroller på platsen

54. När stödansökningar skickas till gemenskapen intygar de nationella myndigheterna att fartygen uppfyller villkoren i bestämmelserna.

De kontroller på platsen som kommissionen gjorde inom ramen för strukturpolitiken för fisket var huvudsakligen avsedda för projekt som omfattade fysiska installationer såsom byggnader eller vattenbruksanläggningar.

Kommissionen har emellertid redan planerat att öka kontrollerna på platsen under 1998 för gemensamma företag i Spanien, Portugal, Italien och Grekland.

ÅTGÄRDENS VERKAN OCH EFFEKTIVITET

57. När det gäller omstruktureringen av gemenskapsflottan har systemet med gemensamma företag gett gemenskapens fiskare nya fiskemöjligheter, särskilt de fiskare som hade det svårt att få tillträde till tredje lands resurser. Systemet är därför en bra lösning både för fartyg som definitivt är utestängda från gemenskapens vatten och för gemenskapsmarknaden som de fortsätter att försörja.

De stabila nivåerna på mängden landad fisk inom EU beror på de tekniska framsteg som gjorts och som hela tiden ökar fiskeflottans produktivitet.

Det är riktigt att systemet med gemensamma företag är ett dyrare alternativ än export, men det har många fördelar. Några av fördelarna är att försörjningen av gemenskapsmarknaderna är säkrad och att åtminstone några arbetstillfällen kan behållas på fartygen och i tillhörande verksamhet i hemmahamnen (proviantering, landning, fartygsunderhåll etc.).

Storleken på gemenskapens bidrag till gemensamma företag kommer att ses över när de nya FFU-bestämmelserna utarbetas.

58. Mot bakgrund av de uppgifter som kommissionen har tillgång till garanterar den tillsammans med medlemsstaterna att fartyg som utgår ur avtalen ersätts.

Ekonomisk kompensation omförhandlas med det berörda tredje landet när avtalet förnyas i förhållande till de fiskemöjligheter som erbjuds, medlemsstaternas begäran och faktiskt utnyttjande under föregående avtals löptid.

Frågan om fartyg som utgår ur fiskeavtal för att bilda gemensamma företag kommer att beaktas när de nya FFU-bestämmelserna utarbetas och kommer också att beaktas efter den pågående utvärderingen av fiskeavtalen.

59. I enlighet med vad som sagts i punkt 57 står systemets fördelar i proportion till gemenskapens bidrag till gemensamma företag.

De garantier som krävs av mottagaren, inbegripet betalningsbestämmelser, kommer att undersökas när de nya FFU-bestämmelserna utarbetas.

60. De olika formerna av ekonomiskt stöd och metoderna för att uppmuntra att de används kommer att beaktas när de nya FFU-bestämmelserna utarbetas.

SLUTSATS

61. Medlemsstaterna intygar att de uppgifter som stödmottagaren lämnar är riktiga.

Åtgärder för att öka kontrollen av systemet med gemensamma företag vidtogs under 1998 i den utsträckning som kommissionens resurser medgav.

Kommissionen har dessutom uppmärksammat medlemsstaterna på behovet av bättre förvaltning och övervakning av projekt rörande gemensamma företag.

Kommissionen har redan vidtagit åtgärder för att förbättra gemenskapens register över fiskefartyg och har påmint medlemsstaterna om deras skyldigheter.

Kontroll- och övervakningsförfarandena och de garantier som bör krävas av stödmottagarna kommer att undersökas när de nya FFU-bestämmelserna utarbetas.

62. Kommissionen har redan vidtagit åtgärder för att förbättra kontrollerna av systemet med gemensamma företag och utvecklat ett dataprogram för att identifiera fartyg som redan har fått gemenskapsstöd. Preliminära resultat kommer att finnas tillgängliga i slutet av 1998.

När det gäller skillnaderna i fartygens tonnage, nybyggnads- och moderniseringsstöd, ändringar i projekt med gemensamma företag och förlista fartyg kommer kommissionen att göra alla de kontroller som krävs och kräva återbetalning av eventuellt felaktigt utbetalda stödbelopp.

63. De olika möjliga formerna av ekonomisk stöd kommer tillsammans med olika sätt att uppmuntra användningen av dem och för att garantera fortsatt verksamhet och försörjning av gemenskapsmarknaden att undersökas när de nya FFU-bestämmelserna utarbetas.

64. Systemet med gemensamma företag har löst gemenskapsfartygens problem med tillträde till tredje lands resurser. Dessa fartyg, som inte längre kan återvända till gemenskapens vatten, fiskar nu fritt i tredje lands vatten och fortsätter att försörja gemenskapsmarknaden.

Landningarna från gemenskapens vatten ligger på samma nivå på grund av de tekniska framsteg som gjorts och som fortsätter att öka fiskeflottans produktivitet.

Fartyg som utgår ur fiskeavtal ersätts i så stor utsträckning som möjligt och ekonomisk kompensation omförhandlas när avtalet förnyas.

Frågan om fartyg som utgår ur fiskeavtal för att bilda gemensamma företag kommer att beaktas när de nya FFU-bestämmelserna utarbetas och kommer också att beaktas efter den utvärdering av fiskeavtalen som pågår.