RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 351/98 av den 12 februari 1998 om ändring av förordning (EG) nr 3359/93 vad gäller antidumpningsåtgärder rörande viss import av ferrokisel med ursprung i Brasilien

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), särskilt artikel 11.3 i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med Rådgivande kommittén, och

med beaktande av följande:

A. FÖRFARANDE

1. Tidigare undersökningar

(1) Antidumpningsåtgärder rörande import av ferrokisel med ursprung i Brasilien har varit i kraft sedan år 1987 då slutgiltiga antidumpningstullar genom förordning (EEG) nr 3650/87 (2) infördes på sådan import, med undantag av import från vissa exportörer för vilka det antingen inte konstaterades någon dumpning eller vilkas åtaganden godtogs av kommissionen (3).

(2) På kommissionens initiativ respektive på begäran av gemenskapsindustrin inleddes därefter, i maj 1990 (4) och i maj 1992 (5), två interimsöversyner över åtgärder vad gäller dumpning och skada. Till följd av den senaste av dessa översyner infördes år 1993 genom rådets förordning (EG) nr 3359/93 (6) den slutgiltiga antidumpningstull som är föremål för pågående undersökning.

2. Pågående undersökning

(3) Den 4 juli 1996 lämnade den brasilianska exportören Companhia Brasileira Carbureto de Cálcio i enlighet med artikel 11.3 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (nedan kallad grundförordningen) en begäran om interimsöversyn över de antidumpningsåtgärder som tillämpades på företaget och som begränsades till dumpningsaspekterna. I begäran anfördes att det inte längre var nödvändigt att belägga företagets export till gemenskapen med antidumpningstullar i syfte att motverka dumpning eftersom företagets exportpriser var avsevärt högre än de priser som fastställts i den undersökning som ledde till införandet av gällande åtgärder.

Efter samråd med Rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det fanns tillräcklig bevisning för att inleda en interimsöversyn och offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande (7) och påbörjade en undersökning.

(4) Efter det att översynen inletts mottog kommissionen den 7 oktober 1996 en begäran från en annan brasiliansk exportör, Cia. de Ferro Ligas da Bahia (Ferbasa), om att detta företag också skulle omfattas av interimsöversynen. Det företaget hävdade att det inte längre var nödvändigt att tillämpa antidumpningsåtgärder i syfte att motverka dumpning eftersom företagets nuvarande exportpriser hade ökat till en nivå som avsevärt överskred dess normalvärde under perioden mellan juni 1995 och juni 1996.

På grundval av det företagets bevisning beslöt kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén att godta dess begäran och låta företaget omfattas av interimsöversynen.

(5) Kommissionen underrättade officiellt exportlandets företrädare om inledandet av interimsöversynen och gav alla direkt berörda parter möjlighet att lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(6) Kommissionen sände frågeformulär till och mottog utförliga upplysningar från de två berörda brasilianska exportörerna.

(7) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för att fastställa dumpning och genomförde undersökningar på platsen hos följande två brasilianska exportörer:

Cia. Brasileira Carbureto de Cálcio, Santos Dumont (Minas Gerais)

Cia. de Ferro Ligas da Bahia (Ferbasa), Pojuca (Bahia)

(8) Dumpningsundersökningen omfattade perioden från och med den 1 september 1995 till och med den 31 augusti 1996 (undersökningsperioden).

B. PRODUKT SOM ÄR FÖREMÅL FÖR UNDERSÖKNING OCH LIKADAN PRODUKT

1. Produktbeskrivning

(9) Den berörda produkten är densamma som avses i den förordning som är föremål för översyn, dvs. ferrokisel som innehåller mellan 20 och 96 viktprocent kisel. Produkten används som desoxidationsmedel vid stålframställning och som legeringsbeståndsdel för högtemperaturstållegeringar och metallplåt.

2. Likadan produkt

(10) Det fastställdes att det ferrokisel som såldes på Brasiliens marknad och det ferrokisel som de två berörda företagen exporterade från Brasilien till gemenskapen var identiska eller hade fysiska egenskaper och slutliga användningsområden som nära påminde om varandra. Därför betraktades alla dessa produkter som en likadan produkt enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

C. NORMALVÄRDE OCH EXPORTPRIS

(11) I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av försäljningspriserna för ferrokisel på Brasiliens inhemska marknad, eftersom den inhemska försäljningen för var och en av de två berörda brasilianska exportörerna överskred 5 % av deras respektive export till gemenskapen. I fråga om en exportör användes hela dess inhemska försäljning som underlag för beräkning av normalvärde, eftersom all dess försäljning konstaterades vara lönsam. För den andra exportören användes enligt artikel 2.4 i grundförordningen endast den lönsamma försäljningen som underlag för att fastställa normalvärde, eftersom den inhemska försäljning som skedde till priser under tillverkningskostnaderna per enhet motsvarade mer än 20 % av den totala inhemska försäljningen. Denna andra exportörs lönsamma försäljning utgjorde mer än 10 % av företagets totala inhemska försäljning.

(12) Exportpriset fastställdes enligt artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt hade betalats för ferrokisel sålt på export till oberoende köpare i gemenskapen.

D. JÄMFÖRELSE

(13) Det vägda genomsnittliga normalvärdet jämfördes enligt artikel 2.11 i grundförordningen med det vägda genomsnittliga exportpriset för alla exporttransaktioner till gemenskapen. Jämförelsen gjordes på nivån fritt fabrik och i samma handelsled. För att säkerställa en rättvis jämförelse beaktades enligt artikel 2.10 i grundförordningen olikheter i de faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet, dvs. transport-, hanterings- och kreditkostnader samt indirekta skatter.

E. DUMPNINGSMARGINALER

(14) Vid denna jämförelse konstaterades ingen dumpning för Cia. Brasileira Carbureto de Cálcio och en försumbar dumpningsmarginal på 0,4 % för Cia. de Ferro Ligas da Bahia (Ferbasa).

F. UPPHÄVANDE AV ÅTGÄRDER

(15) Mot bakgrund av avgörandena beträffande de två berörda brasilianska exportörerna om att ingen dumpning förekom respektive att dumpningsmarginalen var försumbar och eftersom denna situation inte anses vara av kortsiktig natur, bör de åtgärder som införts genom förordning (EG) nr 3359/93 om export från dessa företag upphöra att gälla genom en motsvarande ändring av den förordningen.

(16) Kommissionen underrättade de två brasilianska exportörerna och förbindelsekommittén för den europeiska ferrolegeringsindustrin (Euro Alliages) om de omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att föreslå att åtgärderna skulle upphöra att gälla. Inga kommentarer mottogs.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 1.2 i förordning (EG) nr 3359/93 skall de procentsatser på 9,2 % respektive 22,8 % som anges som de tullsatser som är tillämpliga på de brasilianska företagen Cia Brasileira Carbureto de Cálsio, Rio de Janeiro, respektive Cia de Ferro Ligas da Bahia (Ferbasa), Pojuca, Bahia, ersättas med "0,0 %" (Taric-tilläggsnummer: Cia. Brasileira Carbureto de Cálcio: 8729; Cia de Ferro Ligas da Bahia (Ferbasa): 8730).

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 12 februari 1998.

På rådets vägnar

J. BATTLE

Ordförande

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2331/96 (EGT L 317, 6.12.1996, s. 1).

(2) EGT L 343, 5.12.1987, s. 1.

(3) EGT L 219, 8.8.1987, s. 24.

(4) EGT C 109, 3.5.1990, s. 5.

(5) EGT C 115, 6.5.1992, s. 2.

(6) EGT L 302, 9.12.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1171/95 (EGT L 118, 25.5.1995,s. 7).

(7) EGT C 285, 28.9.1996, s. 15.