Kommissionens förordning (EG) nr 1259/97 av den 1 juli 1997 om ändring av förordning (EG) nr 1501/95 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 174 , 02/07/1997 s. 0010 - 0011
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1259/97 av den 1 juli 1997 om ändring av förordning (EG) nr 1501/95 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 923/96 (2), särskilt artikel 13 i denna, och med beaktande av följande: I kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 (3), senast ändrad genom förordning (EG) nr 95/96 (4), fastställs vissa tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag inom spannmålssektorn, särskilt inom ramen för anbudsförfaranden. I artikel 18 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (5), senast ändrad genom förordning (EG) nr 815/97 (6) fastställs allmänna bestämmelser när det gäller bevis för att en produkt tullbehandlats för övergång till fri konsumtion. I artikel 13 i förordning (EG) nr 1501/95 föreskrivs en bestämmelse om undantag från dessa krav om exporten sker med sjötransport. Det är lämpligt att ytterligare klargöra under vilka omständigheter detta undantag skall tillämpas, eftersom denna dispens endast gäller när bidraget har fastställts inom ramen för en anbudsinfordran avseende export till alla tredje länder utan undantag. Anbudsinfordran bör tillåtas för ett bidrag eller en exportavgift utan avbrott i de tillfälliga marknadssituationerna. Därför bör de anbud som lämnas för ett bidrag vara förenliga med de anbud som lämnas för en avgift och det bör inte ske någon blockering av en anbudsinfordran i ett övergångsskede. De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 I artikel 13 i förordning (EG) nr 1501/95 skall första stycket ersättas med följande: "Utan hinder av bestämmelserna i artikel 18 i förordning (EEG) nr 3665/87 skall det inte krävas bevis för att tullformaliteterna för frisläppande för konsumtion uppfyllts för utbetalning av det bidrag som fastställs inom ramen för en anbudsinfordran för exportbidrag avseende export till alla tredje länder, om aktören framlägger bevis för att en kvantitet på minst 1 500 ton spannmål har lämnat gemenskapens tullområde ombord på ett fartyg som är lämpat för sjötransport." Artikel 2 I artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1501/95 skall första stycket ersättas med följande: "2. När ett högsta exportbidrag har fastställts skall kontraktet tilldelas den eller de anbudsgivare vars anbud är på samma nivå eller lägre än det högsta bidraget, samt den eller de anbudsgivare vars anbud avser en exportavgift." Artikel 3 Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 1 juli 1997. På kommissionens vägnar Franz FISCHLER Ledamot av kommissionen (1) EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 21. (2) EGT nr L 126, 24.5.1996, s. 37. (3) EGT nr L 147, 30.6.1995, s. 7. (4) EGT nr L 18, 24.1.1996, s. 10. (5) EGT nr L 351, 14.12.1987, s. 1. (6) EGT nr L 116, 6.5.1997, s. 22.