RÅDETS REKOMMENDATION av den 22 december 1995 om samråd och samarbete vid verkställighet av avvisning eller utvisning (96/C 5/02)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av den rekommendation om transitering vid avvisning eller utvisning som den 30 november 1992 utfärdades av ministrarna med ansvar för invandring i Europeiska gemenskapernas medlemsstater och addendum härtill av den 2 juni 1993, och

med beaktande av följande:

I enlighet med artikel fK.1.3 c i Fördraget om Europeiska unionen anses kampen mot olaglig invandring, bosättning och arbete inom medlemsstaternas territorium när det gäller medborgare i tredje land, vara en fråga av gemensamt intresse.

Rådet har redan beslutat om särskilda åtgärder för att säkerställa en bättre kontroll av befolkningsströmmarna för att hindra medborgare i tredje land från att olagligt bege sig in på eller vistas inom deras territorium.

Avvisningen eller utvisningen av medborgare i tredje land som uppehåller sig olagligt kan inte verkställas om resedokument eller identitetshandlingar saknas.

För att säkerställa effektiviteten när avvisningen eller utvisningen verkställs bör medlemsstaterna i Europeiska unionen på rådsnivå anta rekommendationer som syftar till en bättre samordning av åtgärderna i denna fråga.

Bestämmelserna i denna rekommendation skall inte påverka tillämpningen av föreskrifterna i konventionen av den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR

att tillämpa följande principer:

för att i samarbete kunna utfå nödvändiga handlingar

1. Att tillämpa särskilda förfaranden för att underlätta utfående av nödvändiga handlingar från konsulära myndigheter i det tredje land dit medborgare i tredje land utan resedokument skall avvisas eller utvisas.

2. När medlemsstaterna upprepade gånger har haft svårigheter med att utverka handlingar från vissa tredje länder:

a) att bemöda sig om att få de personer som skall avvisas eller utvisas identifierade av de konsulära myndigheterna,

b) att enträget uppmana de konsulära myndigheterna att bege sig till den plats där medborgare i tredje land befinner sig, i förekommande fall i förvar, i syfte att identifiera dem inför utfärdandet av handlingar,

c) att yrka på att de konsulära myndigheterna utfärdar resedokument med tillräckligt lång giltighetstid för att avvisningen eller utvisningen skall kunnna genomföras.

3. Att i första hand tillämpa bestämmelserna om presumtion om medborgarskap, vilka anges i det typavtal om återtagande som antogs av rådet den 30 november 1994.

4. Att utfärda de enhetligt utformande resedokument som godkändes av rådet den 30 november 1994, när de ovannämda metoderna inte leder till att nödvändiga resedokument kan utfås.

för att i samarbete kunna utverka transitering vid avvisning eller utvisning

5. Att samarbeta för att underlätta transiteringen vid avvisning eller utvisning när en annan medlemsstat har fattat detta beslut på grundval av följande principer:

a) Varje medlemsstat kan på begäran av en annan medlemsstat tillåta transitering genom sitt territorium vid avvisning eller utvisning av en medborgare i tredje land i enlighet med bestämmelserna i ministrarnas rekommendation av den 30 november 1992 om transitering vid avvisning eller utvisning samt addendum av den 1 och 2 juni 1993, vilka bifogas denna rekommendation.

b) Den medlemsstat som begär transitering skall för den anmodade staten ange om det föreligger behov av att ledsaga den person som skall avvisas eller utvisas.

c) Den anmodade staten har rätt att besluta om formen för transiteringen av den utlänning som skall avvisas eller utvisas - antingen ombesörjs ledsagningen av den medlemsstat som har beslutat om avvisningen eller utvisningen eller, under transiteringen, av transiteringsstaten ensam eller tillsammans med den medlemsstat som har beslutat om avvisningen eller utvisningen.

d) Om transiteringen skall ske utan ledsagning kan den medlemsstat som har beslutat om avvisning eller utvisning i god tid begära att den stat som til låtit transitering vidtar nödvändiga åtgärder för att garantera att utlänningen reser vidare till sin bestämmelseort.

e) Om utlänningen vägrar fortsätta resan från transiteringsmedlemsstaten kan de berörda medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning, och för att avvisningen eller utvisningen skall kunna genomföras, överväga möjligheten att tillgripa eller efterforska lämpliga rättsliga förfaranden för att verkställa avvisningen eller utvisningen.

f) Om avvisningen eller utvisningen av någon anledning inte kan genomföras kan transiteringsmedlemsstaten återsända utlänningen till den medlemsstats territorium där avvisningen eller utvisningen beslutades.

g) Medlemsstaterna kan bilateralt bestämma villkoren för att eventuellt avstå från att betala kostnaderna för varje enskilt fall, mot att det görs en årlig reglering av kostnaderna för de avvisningar eller utvisningare som genomförts på begäran av varje medlemsstat.

för att i samråd kunna verkställa avvisning eller utvisning

6. Att avvisningarna eller utvisningarna där så är tillämpligt genomförs i samråd med andra medlemsstater på grundval av följande principer:

a) Den medlemsstat som har beslutat om avvisningen eller utvisningen av medborgare i tredje land är skyldig att se till att den verkställs och medlemsstaten bör använda tillgängliga transportmedel på marknaden för luftfart eller vid behov själv anordna transporten.

b) Den medlemsstat som har beslutat om avvisning eller utvisning kan begära medverkan från en annan medlemsstat för att hitta lediga platser och kunna verkställa avvisningen eller utvisningen genom flygtransport.

c) Den medlemsstat som har blivit ombedd att medverka när avvisningen eller utvisningen verkställs genom flygtransport har rätt att inte tilllåta att avvisningen eller utvisningen verkställs från dess territorium.

d) För att samordna verkställigheten av avvisningen eller utvisningen skall varje medlemsstat meddela övriga medlemsstater vilken myndighet inom det egna territoriet som har i uppdrag att

- sammanställa information om lediga platser på flyg för avvisning eller utvisning,

- ta kontakt med de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter för att kunna använda de lediga platserna på planen,

- begära tillstånd från de övriga medlemsstaterna att få använda lediga platser på de plan som avgår från dessa medlemsstater,

- utbyta information med övriga medlemsstater i fråga om verkställigheten av avvisning eller utvisning genom flygtransport.

inför uppföljningen av genomförandet av denna rekommendation:

Rådet skall regelbundet granska de framsteg som har gjorts beträffande den praktiska tillämpningen av de samarbets- och samrådsåtgärder som anges i denna rekommendation.

Utfärdad i Bryssel den 22 december 1995.

För rådet

L. ATIENZA SERNA

Ordförande

BILAGA I

REKOMMENDATION om transitering vid avvisning och utvisning (godkänd av ministrarna den 30 november 1992)

INVANDRARMINISTRARNA LÄMNAR FÖLJANDE REKOMMENDATION

MED BEAKTANDE av medlemsstaternas praxis i fråga om transitering vid avvisning och utvisning,

MED BEAKTANDE av att deras praxis bör tillnärmas i strävan mot harmonisering, och

MED BEAKTANDE av att de åtgärder som skall tillämpas bör svara mot behovet av snabbhet, effektivitet och sparsamhet.

HÄRMED REKOMMENDERAS att följande riktlinjer tillämpas:

I

I denna rekommendation avses med transitering genomresa av en person som inte är medborgare i medlemsstaten via denna medlemsstats territorium eller via transiteringsområdet på en flygplats eller i en hamn.

II

Den medlemsstat som har beslutat avvisa eller utvisa en medborgare i tredje land

- till ett tredje land, bör i princip göra det utan att utlänningen transiteras via en annan medlemsstats territorium,

- till en annan medlemsstat, bör i princip göra det utan att utlänningen transiteras via en tredje medlemsstats territorium.

III

1. En medlemsstat kan begära att en annan medlemsstat tillåter transitering via dess territorium av en medborgare i tredje land som skall avvisas eller utvisas, när särskilda skäl, särskilt effektivitet, snabbhet och sparsamhet, gör detta påkallat (1).

2. Den stat som har beslutat om avvisning eller utvisning skall innan den framför en sådan begäran kontrollera att resans fortsättning och mottagande i bestämmelselandet av den utvisade eller avvisade personen kan ske på normalt sätt.

3. Den anmodade staten skall bifalla denna begäran, om inte annat föreskrivs i de fall som anges i avdelning IV.

IV

Den stat som beslutat om avvisningen eller utvisningen skall meddela transiteringsstaten om det är nödvendigt att ledsaga den avvisade eller utvisade. Transiteringsstaten kan antingen

- tillåta den stat som beslutat om avvisning eller utvisning att själv sköta ledsagningen, eller

- besluta att själv sköta ledsagningen, eller

- besluta att sköta ledsagningen i samarbete med den stat som beslutat om avvisningen eller utvisningen.

V

1. Begäran om transitering vid avvisning eller utvisning bör innehålla uppgifter om

- den avvisades eller utvisades identitet,

- det slutliga bestämmelselandet,

- avvisningssätt, datum för beslut, beslutande myndighet,

- de faktorer som ger anledning anta att utlänningen kommer att tas emot i det slutliga bestämmelseslandet eller i ett andra transiteringsland,

- resedokumentet eller andra personliga dokument som den berörda parten innehar,

- adress och telefonnummer till den myndighet som framställer begäran,

- förutsättningar för genomresa genom den anmodade staten (tidtabell, färdväg, transportmedel etc),

- eventuellt behov av och villkor för ledsagningen.

2. Begäran om transitering vid avvisning eller utvisning bör enligt den anmodade statens nationella lagstiftning, snarast möjligt inges till de myndigheter som ansvarar för avvisning eller utvisning, och dessa bör snarast möjligt svara på begäran.

3. Transiteringsstaten kan begära information, särskilt beträffande nödvandigheten av transiteringen.

VI

Transitering vid avvisning eller utvisning kan vägras

- när utlänningen vid landtransitering utgör ett hot mot transiteringsstatens allmänna ordning, nationella säkerhet och internationella förbindelser,

- när den information som nämns i avdelning V.3 inte anses tillräckling.

VII

Om avvisningen eller utvisningen av någon anledning inte kan verkställas kan transiteringsstaten utan formaliteter återsända den avvisade eller utvisade till den ansökande staten.

VIII

När avvisningen eller utvisningen inte kan genomföras på utlänningens eller tredje mans bekostnad skall den ansökande staten stå för

- resekostnader och andra utgifter, inklusive kostnader för ledsagning till dess att utlänningen lämnar territoriet i det land som har tillåtit transiteringen,

- kostnader för en eventuell återresa.

IX

Dessa rekommendationer skall inte hindra ett närmare samarbete mellan två eller flera medlemsstater.

X

En medlemsstat som avser att förhandla med en annan medlemsstat eller ett tredje land om transitering vid avvisning eller utvisning, skall i god tid informera de övriga medlemsstaterna om detta.

XI

Denna rekommendation strider inte mot bestämmelserna i den europeiska konventionen av den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller konventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning.

Den strider inte heller mot bestämmelserna i de nu gällande internationella konventionerna anggående utlämning och vidareutlämning.

Den kan inte leda till att transiteringsförfarandet vid avvisning eller utvisning ersätter utlämningsförfarande eller utlämning som förutsätter transitering.

(1) Förklaring till punkt III:

"De effektivitets-, snabbhets- och sparsamhetsskäl som anges i punkt III täcker bl.a. de tvingande omständigheter som härrör från Luxemburgs geografiska situation."

BILAGA II

ADDENDUM till rekommendationen om transitering vid avvisning eller utvisning (godkänd av ministrarna den 1 och 2 juni 1993)

1. För att tillfredsställa behovet av effektivitet, snabbhet och sparsamhet vid en transitering som är nödvändig för en avvisning eller utvisning, kan åtskillnad göras mellan olika sorters avvisning eller utvisning som tillämpas i medlemsstaterna: flyg-, sjö- eller landtransport.

2. Avvisning eller utvisning med flygtransport vid genomresa i transiteringsområdet på en flygplats bör undantas från de bestämmelser som föreskriver begäran om tillstånd till inresa och transitering (avdelning III i rekommendationen), så att det i ett sådant fall kan vara tillräckligt att informera transiteringsstaten.

3. En anmälan av transitering vid avvisning eller utvisning med flygtrafik bör innehålla de uppgifter om begäran om transitering som anges i avdelning V i rekommendationen.

4. Vid avvisning eller utvisning med land- eller sjötransport skall begäran om och anmälan av inresa till ett lands territorium, eller transitering genom detta, lämnas till ett centralt kontaktorgan som utses av transiteringsstaten i enlighet med de rekommendationer som finns i rekommendationen.

Om transiteringsstaten skulle vägra transitering vid avvisning eller utvisning med flygtransport bör denna information översändas till den anmodande staten senast 24 timmar efter anmälan av transitering.

5. En gemensam lista med centrala kontaktorgan bör upprättas av medlemsstaterna.

Vid avvisning eller utvisning med flygtransport bör kontakt tas direkt med den eller de behöriga tjänstemän på den aktuella transiteringsflygplatsen eller, i enlighet med nationella förfaranden, med någon annan behörig tjänsteman, under förutsättning att 24-timmarsregeln (jfr. punkt 4 ovan) beaktas.