KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1798/96 av den 17 september 1996 om ändring av bilaga III i rådets förordning (EEG) nr 2377/90 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung (1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1742/96 (2), särskilt artiklarna 7 och 8 i denna, och

med beaktande av följande:

I enlighet med förordning (EEG) nr 2377/90 måste gränsvärden för högsta tillåtna restmängder successivt fastställas för samtliga farmakologiskt verksamma substanser som används inom gemenskapen i veterinärmedicinska läkemedel som är avsedda att ges till livsmedelsproducerande djur.

Gränsvärden för högsta tillåtna restmängder bör fastställas först efter det att Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel har granskat all relevant information beträffande säkerheten med restmängder av ämnet i fråga för den som konsumerar livsmedel med animaliskt ursprung samt restmängdernas påverkan på den industriella bearbetningen av livsmedel.

Vid fastställandet av gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung är det nödvändigt att ange de djurarter i vilka restmängder kan förekomma, vilka mängder som kan förekomma i var och en av de relevanta vävnaderna från det behandlade djuret (målvävnad) samt vilket slag av restmängd som är relevant vid övervakningen av restmängder (restmarkör).

För kontroll av resthalter bör enligt tillämplig gemenskapslagstiftning gränsvärden för högsta tillåtna restmängder vanligtvis fastställas för målvävnaderna lever eller njure. I den internationella handeln avlägsnas dock ofta lever och njure från slaktkroppen, och gränsvärden för högsta tillåtna restmängder bör därför alltid fastställas även för muskel- eller fettvävnader.

För veterinärmedicinska läkemedel som är avsedda för äggläggande fåglar, djur för mjölkproduktion eller honungsbin, måste gränsvärden för högsta tillåtna restmängder även fastställas för ägg, mjölk eller honung.

Även om vetenskapliga uppgifter lagts fram beträffande viktiga frågor om säkerhet och restmängder, ansågs dessa otillräckliga för att slutföra bedömningen av albendasol, tiamfenikol, oxibendasol, flubendasol och azaperon så att de kan föras in i bilaga I till förordning (EEG) nr 2377/90.

Ytterligare information har nu lämnats för albendasol, tiamfenikol, oxibendasol, flubendasol och azaperon. Giltighetstiden för de tillfälliga högsta tillåtna restmängder som tidigare definierats i bilaga III till förordning (EEG) nr 2377/90 för ovannämnda ämnen skall förlängas så att den vetenskapliga utvärdering som pågår kan slutföras.

En tidsfrist på 60 dagar bör tillåtas innan denna förordning träder i kraft så att medlemsstaterna kan göra de nödvändiga anspassningarna till bestämmelserna i denna förordning av tillstånden att på marknaden släppa ut de berörda veterinärmedicinska läkemedel vilka beviljats enligt rådets direktiv 81/851/EEG (3), ändrat genom direktiv 93/40/EEG (4).

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga III till förordning (EEG) nr 2377/90 skall ändras enligt denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning skall träda i kraft den sextionde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i Bryssel den 17 september 1996.

På kommissionens vägnar

Martin BANGEMANN

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 1.

(2) EGT nr L 226, 7.9.1996, s. 5.

(3) EGT nr L 317, 6.11.1981, s. 1.

(4) EGT nr L 214, 24.8.1993, s. 31.

BILAGA

I bilaga III till förordning (EEG) nr 2377/90 skall följande ändring göras:

1. Medel mot infektioner

1.2 Antibiotika

1.2.3 Tiamfenikol och besläktade ämnen

>Plats för tabell>

2. Antiparasitmedel

2.1 Medel mot endoparasiter

2.1.1 Benzimidasoler och pro-benzimidasoler

>Plats för tabell>

3. Ämnen som påverkar nervsystemet

3.1 Ämnen som påverkar centrala nervsystemet

3.1.1 Lugnande medel innehållande Butyrofenon

>Plats för tabell>