RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1256/96 av den 20 juni 1996 om tillämpningen av en flerårig ordning med allmänna tullförmåner under perioden 1 juli 1996-30 juni 1999 för vissa jordbruksprodukter med ursprung i utvecklingsländerna

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och

med beaktande av följande:

1. I enlighet med det erbjudande som gemenskapen gjorde inom ramen för Förenta nationernas konferens för handel och utveckling (UNCTAD) öppnades från och med 1971 allmänna tullförmåner för vissa jordbruksprodukter i kapitel 1-24 i Gemensamma tulltaxan med ursprung i utvecklingsländer. Den första tioårsperioden för tillämpning av dessa förmåner löpte ut den 31 december 1980 och den andra tioårsperioden löpte ut den 31 december 1990. Gemenskapen har emellertid bibehållit sin ordning i oförändrad form fram till nu.

2. Att systemet med tullförmåner tidigare har spelat en viktig roll för att förbättra utvecklingsländernas tillträde till marknaderna i de länder som beviljar tullförmånerna är ett erkänt faktum och motiverar att man fortsätter att tillämpa detta system under en viss tidsperiod som ett komplement till andra viktiga åtgärder, särskilt den multilaterala liberaliseringen av handeln.

3. I sina meddelanden till rådet av den 6 juli 1990 och den 1 juni 1994 framlade kommissionen sina riktlinjer för en ny tioårsperiod med tillämpning av ordningen med allmänna förmåner.

4. Fördraget om Europeiska unionen har givit nya impulser till gemenskapens utvecklingspolitik som en aspekt av unionens utrikespolitik genom att betona att en hållbar ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna samt deras harmoniska och gradvisa integrering i världsekonomin är viktiga mål.

5. Gemenskapens ordning med allmänna tullförmåner bör därför ytterligare inriktas på utveckling och främst koncentreras på de länder som mest behöver det, dvs. de fattigaste länderna. Ordningen bör vara ett komplement till Världshandelsorganisationens (WTO:s) instrument och underlätta utvecklingsländernas integrering i världsekonomin och i det multilaterala handelssystemet. Tullförmåner bör ses som en övergångsåtgärd. De skall endast beviljas i den utsträckning det behövs och gradvis upphöra när detta behov inte längre anses föreligga.

6. Det nya erbjudandet syftar till en liberaliseringsnivå som är neutral jämfört med den nuvarande ordningen vad gäller förmånsmarginalens allmänna inverkan på den potentiella volymen på förmånshandeln, utan att det inverkar på tillämpningen av särskilda stimulansordningar.

7. I det nya erbjudandet måste hänsyn också tas till att vissa sektorer eller produkter är känsliga för gemenskapens jordbruk. Skyddet av känsliga sektorer mot överdrivna importökningar bör endast ske genom ett tvåfassystem för anpassning av förmånsmarginalerna och en skyddsklausul som skall tillämpas i nödfall.

8. För att öka tillträdet till gemenskapsmarknaden och för att förmånstullarna skall användas effektivt för de utvecklingsländer som är genomsnittligt eller mindre utvecklade bör en gradueringsmekanism användas för att möjliggöra överföring av förmånsmarginaler från mer utvecklade till mindre utvecklade länder.

9. Gradueringen bör för varje land och varje sektor tillämpas med förnuft.

10. Gradueringen enligt sektor och land grundas på en kombination dels av ett kriterium beträffande utvecklingsnivån, uttryckt som ett utvecklingsindex som inbegriper inkomsten per capita och nivån på exporten av förädlade produkter jämfört med gemenskapens motsvarande nivåer, dels av ett mått på den relativa jordbruksspecialiseringen, uttryckt som ett specialiseringsindex, baserat på förhållandet mellan förmånstagarlandets andel av den sammanlagda gemenskapsimporten totalt sett och dess andel av den sammanlagda gemenskapsimporten inom en viss sektor. Dessa bägge kriterier skall tillsammans göra det möjligt att anpassa specialiseringsindexets bruttoresultat efter utvecklingsnivå vad gäller sektorer som skall uteslutas.

11. Gradueringen enligt sektor och land bör också tillämpas för de förmånsländer vars export av produkter som omfattas av ordningen med tullförmåner i en viss sektor överskrider en fjärdedel av förmånstagarländernas export av denna slags produkt från denna sektor, oavsett dessa länders utvecklingsnivå.

12. Gradueringen är inte tillämplig på länder vars export till gemenskapen av produkter som omfattas av ordningen med allmänna tullförmåner i en viss sektor inte överstiger 2 % av förmånsländernas export till gemenskapen i samma sektor.

13. Det statistiska referensåret för tillämpning av gradueringskriterierna skall vara 1994, i den mån statistik för detta år finns tillgänglig när kommissionens förslag utarbetas.

14. Det förefaller rimligt att de mest utvecklade förmånsländerna från och med den 1 januari 1998 undantas från de förmåner som beviljas enligt denna förordning på grundval av objektiva och klart definierade kriterier för vilka kommissionen kommer att framlägga lämpliga förslag före den 1 januari 1997.

15. De länder som har startat effektiva program för att bekämpa tillverkning av och handel med narkotika bör dock även fortsättningsvis vara berättigade till de förmånligare villkor de beviljats enligt den tidigare ordningen. De berörda länderna kommer därför att åtnjuta fortsatt tullfritt tillträde till marknaden under förutsättning att de fortsätter sin kamp mot narkotikan.

16. Särskilda ordningar för bistånd som möjliggör en komplettering av ordningen med de allmänna tullförmånerna bör dessutom föreskrivas i syfte att stödja införandet av framstegsvänlig social- och miljöpolitik i vissa länder som är genomsnittligt utvecklade.

17. De förmånstagarländer som så begär och som ännu inte har möjlighet att bära kostnaderna för detta bör uppmuntras till att genomföra effektiva åtgärder för att skydda arbetstagarnas rättigheter, särskilt vad beträffar föreningsfrihet och förbud mot barnarbete. Det verkar också möjligt att införa en särskild, mer förmånlig, ordning för produkter som tillverkas under förhållanden som följer de normer som utarbetats av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i länder vars lagstiftning innehåller samma normer, materiellt sett, vilka tillämpas i praktiken och med samma räckvidd.

18. Det verkar också möjligt att uppmuntra förmånsländerna till att bedriva en effektiv miljöskyddspolitik genom främjandet av produkter och produktionsmetoder som är förenliga med de normer som internationellt anses möjliggöra att målen som anges i internationella miljökonventioner och i Agenda 21, främjas. För detta ändamål bör inledningsvis en särskild, mer förmånlig, ordning införas för produkter som överensstämmer med internationella normer.

19. Dessa särskilda stimulansordningar utgörs av en ytterligare förmånsmarginal, utöver grundförmånsmarginalen, vars omfattning och genomförandebestämmelser under 1997 skall beslutas av rådet på förslag av kommissionen och på grundval av de diskussioner som förts i internationella sammanhang, om förhållandet mellan handel och arbetstagarnas rättigheter och mellan handel och miljö.

20. Under vissa omständigheter kan det vara berättigat att tillfälligt upphäva ett lands förmånsbehandling enligt ordningen, helt eller delvis. Detta gäller vid alla former av tvångsarbete, export av varor tillverkade i fängelser eller vid otillräcklig kontroll vid export eller transitering avseende narkotika eller penningtvätt, diskriminerande behandling av gemenskapen i förmånsländernas lagstiftning eller underlåtenhet att tillämpa administrativa samarbetsmetoder som säkerställer att ordningen fungerar väl. Detta skall även gälla vid underlåtenhet att iaktta skyldigheter enligt Uruguayrundan avseende mål som överenskommits om tillträde till marknaden.

21. En tillfällig indragning av förmåner bör föregås av ett förfarande som möjliggör för alla berörda parter att lämna synpunkter.

22. Efter ett sådant förfarande skall beslut om tillfälligt upphävande enligt ovan fattas med beaktande av samtliga relationer i sin helhet som finns med förmånslandet i fråga. I vissa fall kan det ligga i gemenskapens intresse att relationerna i sin helhet, vilka förmodligen omfattar annat än handelsaspekter, granskas i rådet. Följaktligen bör rådet behålla sin beslutanderätt när det gäller att helt eller delvis upphäva ett lands förmåner enligt ordningen.

23. Det vore olämpligt att bevilja förmånsbehandling för produkter som omfattas av antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder, eftersom inverkan av förmånsbehandlingen inte beaktas vid sådana åtgärder.

24. De förmånstullar som skall tillämpas enligt denna förordning bör i allmänhet beräknas med ledning av den konventionella tullsatsen enligt Gemensamma tulltaxan för produkterna i fråga. Om det inte föreskrivs någon konventionell tullsats för produkterna i fråga eller om den autonoma tullsatsen är lägre än den konventionella tullsatsen bör de emellertid beräknas med ledning av den autonoma tullsatsen.

25. Samma beräkningsmetoder bör tillämpas dels på värdetullar, dels på behandlingen av de minimi- och maximitullar som anges i Gemensamma tulltaxan. Denna tullsänkning inverkar inte på uttaget av avgifter enligt den gemensamma jordbrukspolitiken, exempelvis de särskilda jordbruksavgifterna som skall läggas till värdetullen eller avgifter som inte utgör tullar enligt artikel 20.3 c i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (4).

26. För att de ekonomiska aktörerna under en övergångsperiod skall kunna anpassa sig till den nya situationen bör den faktiska tillämpningen av den nya ordningen för jordbruksprodukter skjutas till den 1 januari 1997. Under dessa omständigheter bör i tillämpliga delar och för perioden 1 juli 1996-31 december 1996, den befintliga ordningen för jordbruksprodukter, såsom den framgår i rådets förordning (EG) nr 3058/95 (5), tillämpas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En gemenskapsordning med allmänna tullförmåner bestående av en allmän ordning och särskilda stimulansordningar, skall inrättas för perioden 1 januari 1997-30 juni 1999 i enlighet med de villkor och bestämmelser som anges i denna förordning.

2. Denna förordning skall tillämpas på de produkter som omfattas av kapitel 1-24 i Gemensamma tulltaxan och som anges i bilaga I samt, enligt de villkor som anges i artikel 3, på de produkter som anges i bilaga VI.

3. Den ordning som anges i punkt 1 skall endast gälla för de länder och territorier som förtecknas i bilaga III.

4. För att en produkt skall kunna omfattas av någon av förmånsordningarna som inrättas genom denna förordning måste produkten följa den ursprungsdefinition som antagits enligt det förfarande som anges i artikel 249 i förordning (EEG) nr 2913/92.

AVDELNING I Allmän ordning

Artikel 2

1. Förmånstullen för produkter som anges i del 1 i bilaga I skall motsvara 85 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkten i fråga, utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 8.

2. Förmånstullen för produkter i del 2 i bilaga I skall motsvara 70 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkten i fråga, utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 8.

3. Förmånstullen för produkter i del 3 i bilaga I skall motsvara 35 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkten i fråga, utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 8.

4. De produkter som anges i del 4 i bilaga I skall vara helt befriade från tullarna enligt Gemensamma tulltaxan.

Artikel 3

1. De produkter som anges i bilagorna VI och I från de minst utvecklade länderna som anges i bilaga IV skall vara helt befriade från tullarna enligt Gemensamma tulltaxan.

2. De produkter som anges i bilaga VI från de länder som anges i bilaga V skall också vara helt befriade från tullarna enligt Gemensamma tulltaxan, med undantag för de produkter som är markerade med en asterisk, utan att detta påverkar tillämpningen av det förfarande som anges i artikel 17.3.

Artikel 4

1. En gradueringsmekanism skall inrättas.

2. Gradueringen skall tillämpas på de länder och sektorer som anges i del 1 i bilaga II, vilka uppfyller de kriterier som anges i del 2 i bilaga II.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5-8 skall den förmånsmarginal som erhålls vid tillämpning av artikel 2 för import av produkter med ursprung i de länder och de sektorer som anges i punkt 2 i den här artikeln sänkas med

- 50 % den 1 januari 1997, och

- 100 % den 1 januari 1999.

Artikel 5

1. Gradueringen skall även tillämpas på länder vars export till gemenskapen av produkter som omfattas av gemenskapens ordning med allmänna tullförmåner från en viss sektor utgör mer än en fjärdedel av förmånsländernas export till gemenskapen från denna sektor. För dessa länder och sektorer skall förmånsmarginalen som erhålls genom tillämpning av artikel 2, upphävas från och med den 1 januari 1997.

2. Gradueringssystemet skall inte tillämpas på länder vars export till gemenskapen av produkter från en viss sektor som omfattas av gemenskapens ordning inte överstiger 2 % av förmånsländernas export till gemenskapen från denna sektor.

Artikel 6

De mest utvecklade förmånsländerna skall från och med den 1 januari 1998 undantas från de förmåner som beviljas enligt denna förordning, på grundval av objektiva och klart definierade kriterier för vilka kommissionen kommer att framlägga lämpliga förslag före den 1 januari 1997.

AVDELNING II Särskilda stimulansordningar

Artikel 7

1. Från och med den 1 januari 1998 får särskilda stimulansordningar i form av ytterligare förmåner beviljas de förmånsländer som omfattas av gemenskapsordningen och som skriftligen ansöker om detta samt framlägger bevis för att de har antagit och faktiskt tillämpar bestämmelser i sin nationella lagstiftning som innehållsmässigt överensstämmer med de normer som anges i Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) konventioner nr 87 och 98 om tillämpningen av principerna om föreningsfrihet och den kollektiva förhandlingsrätten samt i ILO:s konvention nr 138 rörande minimiålder för anställning.

2. För detta ändamål skall rådet under 1997 företa en översyn grundad på en rapport från kommissionen om resultaten av de analyser som gjorts i internationella fora såsom ILO, Världshandelsorganisationen (WTO) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om förhållandet mellan handel och arbetstagarnas rättigheter.

3. Mot bakgrund av denna översyn och på grundval av internationellt vedertagna, objektiva och ändamålsenliga kriterier kommer kommissionen att för rådet framlägga ett förslag till beslut om omfattningen av de särskilda stimulansordningar som avses i punkt 1 och genomförandebestämmelser för dessa.

Artikel 8

1. Från och med den 1 januari 1998 får särskilda stimulansordningar i form av ytterligare förmåner beviljas de förmånsländer som omfattas av gemenskapsordningen och som skriftligen ansöker om detta samt framlägger bevis för att de har antagit och faktiskt tillämpar bestämmelser i sin nationella lagstiftning som innehållsmässigt överensstämmer med de internationella miljönormerna inom jordbruksområdet.

2. För detta ändamål skall rådet under 1997 företa en översyn grundad på en rapport från kommissionen om resultaten av de analyser som gjorts i internationella fora såsom WTO och OECD om förhållandet mellan handel och miljö.

3. Mot bakgrund av denna översyn och på grundval av internationellt vedertagna, objektiva och ändamålsenliga kriterier kommer kommissionen att för rådet framlägga ett förslag till beslut om omfattningen av de särskilda stimulansordningar som avses i punkt 1 och genomförandebestämmelser för dessa.

AVDELNING III Tillfälligt upphävande, helt eller delvis, av ordningen med allmänna tullförmåner

Artikel 9

1. De ordningar som anges i denna förordning kan närsomhelst helt eller delvis tillfälligt upphävas under följande omständigheter:

- Utövande av någon form av tvångsarbete såsom det definieras i Genèvekonventionerna av den 25 september 1926 och den 7 september 1956 och i Internationella arbetsorganisationens konventioner nr 29 och 105.

- Export av varor som tillverkats i fängelser.

- Uppenbara brister i tullkontrollen vid export och transitering av narkotika (olagliga ämnen och prekursorer) samt underlåtenhet att följa internationella konventioner om penningtvätt.

- Bedrägeri eller brist på det administrativa samarbete som föreskrivs för kontrollen av ursprungsintyg formulär A.

- Uppenbara fall av illojala handelsförfaranden från ett förmånslands sida, vilket inbegriper diskriminering av gemenskapen och underlåtenhet att uppfylla skyldigheter enligt Uruguayrundan avseende de mål om tillträde till marknaden som överenskommits.

- Uppenbara fall av överträdelse av internationella konventioner om bevarandet och förvaltningen av fiskeresurser, exempelvis NAFO, NEAFC, ICCAT och NASCO.

2. Ett tillfälligt upphävande kan inte ske automatiskt utan skall föregås av det förfarande som anges i följande artiklar, däribland artikel 12.3.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna eller varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning som inte är en juridisk person, som kan bevisa att de har intresse av ett tillfälligt upphävande skall underrätta kommissionen om de omständigheter som anges i artikel 9 vilka kan göra ett tillfälligt upphävande nödvändigt. Kommissionen skall genast underrätta alla medlemsstater om detta.

2. Samråd kan inledas på begäran av antingen en medlemsstat eller kommissionen. Samråd skall äga rum inom åtta arbetsdagar efter det att kommissionen mottagit de uppgifter som avses i punkt 1 och i varje fall innan någon gemenskapsåtgärd för upphävande vidtagits.

3. Dessa samråd skall ske inom den kommitté som anges i artikel 17, vilken skall sammankallas av dess ordförande som snarast möjligt skall meddela medlemsstaterna alla relevanta uppgifter.

4. Samråden skall bland annat gälla analys av de omständigheter som avses i artikel 9 samt de åtgärder som bör vidtas.

Artikel 11

1. Om kommissionen efter samråd enligt artikel 10 finner att det föreligger tillräckliga bevis för att motivera att en undersökning inleds, skall den förfara på följande sätt:

a) Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning tillkännage att en undersökning inleds och underrätta det berörda landet om detta. Tillkännagivandet skall innehålla en sammanfattning av de uppgifter som erhållits och ett påpekande att alla relevanta uppgifter skall meddelas kommissionen; den tidsfrist inom vilken berörda parter kan inkomma med skriftliga synpunkter skall också anges.

b) Kommissionen skall, i samarbete med medlemsstaterna och efter samråd med den kommitté som avses i artikel 17 inleda undersökningen som skall pågå i högst ett år; undersökningsperioden får om nödvändigt förlängas enligt samma förfarande.

2. Kommissionen skall söka efter alla uppgifter som den bedömer vara nödvändiga och skall om den anser det lämpligt, efter samråd med den kommitté som avses i artikel 17, kontrollera dessa uppgifter med de ekonomiska aktörerna samt de behöriga myndigheterna i förmånslandet i fråga. För detta ändamål kan kommissionen sända sina egna sakkunniga för att på plats fastställa sanningshalten i de påståenden som framförts av de personer som avses i artikel 10. 1. Kommissionen skall på alla sätt möjliggöra för de behöriga myndigheterna i det berörda förmånslandet att samarbeta i den utsträckning som krävs för att genomföra denna undersökning.

3. Kommissionen får även biträdas av tjänstemän från den medlemsstat på vars territorium kontrollerna kan komma att utföras om den staten uttryckt önskemål härom.

4. Kommissionen kan höra de berörda parterna. Dessa skall höras om de inkommer med en skriftlig begäran om detta inom den tidsfrist som fastställts i tillkännagivandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och de kan påvisa att de kan komma att beröras av undersökningsresultatet samt att det finns särskilda skäl för att de skall höras muntligen.

5. Om de uppgifter som begärts av kommissionen inte tillhandahålls inom rimlig tid eller om undersökningen väsentligen försvåras, får slutsatser dras på grundval av de uppgifter som finns tillgängliga.

Artikel 12

1. När undersökningen enligt artikel 11 har slutförts skall kommissionen överlämna en rapport om slutsatserna till den kommitté som avses i artikel 17.

2. Om kommissionen anser att det inte är nödvändigt att tillfälligt upphäva ordningen, skall den efter samråd med kommittén offentliggöra ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning om att undersökningen avslutas, vilket meddelande skall innehålla en sammanfattning av de huvudsakliga slutsatserna.

3. Då kommissionen anser att ett tillfälligt upphävande är nödvändigt skall den överlämna ett lämpligt förslag om detta till rådet som skall besluta med kvalificerad majoritet.

Artikel 13

Förmånsbehandling skall normalt beviljas för produkter som är föremål för antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder i enlighet med rådets förordningar (EG) nr 384/96 (6) och (EG) nr 3284/94 (7), för såvitt det inte fastställts att åtgärderna i fråga grundar sig på vållande av skada och priser som inte beaktar den ordning med allmänna tullförmåner som beviljats det berörda landet. För detta ändamål skall kommissionen i ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra en förteckning över produkter och länder som inte har beviljats förmånsbehandling.

Artikel 14

1. Om en produkt med ursprung i de länder eller territorier som anges i bilaga III importeras på villkor som vållar eller hotar att vålla skada för de gemenskapsproducenter som producerar en likadan eller direkt konkurrerande produkt, kan tullar enligt Gemensamma tulltaxan närsomhelst återinföras för denna produkt på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens initiativ.

2. Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning tillkännage att en undersökning inletts. Tillkännagivandet skall innehålla en sammanfattning av de uppgifter som erhållits och ett påpekande att alla relevanta uppgifter skall meddelas kommissionen; den tidsfrist inom vilken de berörda parterna kan inkomma med skriftliga synpunkter skall också anges.

3. När kommissionen undersöker om det föreligger allvarliga svårigheter skall den särskilt beakta de faktorer som anges i bilaga VII, i den mån sådana uppgifter finns tillgängliga.

4. Kommissionen skall fatta beslut om att återinföra tullar enligt Gemensamma tulltaxan inom trettio arbetsdagar efter samråd med den kommitté som avses i artikel 17. Medlemsstaterna får hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom tio dagar. I sådana fall kan rådet inom trettio dagar fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet.

5. De berörda förmånsländerna skall underrättas om sådana åtgärder innan dessa träder i kraft.

6. Om åtgärder måste vidtas omedelbart på grund av särskilda omständigheter som omöjliggör anmälan eller undersökningen, får kommissionen, efter att ha underrättat medlemsstaterna, för att hantera situationen genomföra alla förebyggande åtgärder som är absolut nödvändiga och som uppfyller de villkor som anges i punkt 1.

7. Denna artikel inverkar inte på tillämpningen av de skyddsklausuler som antagits som en del av den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med artikel 43 i fördraget, elier som en del av den gemensamma handelspolitiken i enlighet med artikel 113 i fördraget, eller av andra skyddsklausuler som eventuellt kan vara tillämpliga.

AVDELNING IV Gemensamma bestämmelser

Artikel 15

1. Om inte annat följer av punkt 2 skall de förmånstullsatser som beräknas i enlighet med denna förordning avrundas nedåt till en decimal.

2. Om de förmånstullsatser som fastställts enligt punkt 1 uppgår till 0,5 % eller mindre skall förmånstullen i fråga likställas med tullfrihet.

3. De ändringar av bilagorna I, II och VI som blivit nödvändiga på grund av ändringar i Kombinerade nomenklaturen skall antas enligt det förfarande som anges i artikel 18.

Artikel 16

1. Medlemsstaterna skall inom sex veckor efter varje kvartalsslut till Europeiska gemenskapernas statistikkontor lämna statistik över de varor som övergått till fri omsättning under referenskvartalet och som omfattas av tullförmåner enligt denna förordning. Dessa uppgifter skall lämnas för varje nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nummer) och i förekommande fall för varje nummer i Europeiska gemenskapens integrerade tulltariff (TARIC-nummer) och skall anges per ursprungsland, värde, kvantitet och per de ytterligare enheter som eventuellt krävs enligt de definitioner som anges i förordningarna (EG) nr 1172/95 (8) och (EG) nr 840/96 (9).

2. Medlemsstaterna skall senast den elfte dagen i varje månad lämna detaljerade uppgifter till kommissionen, på dennas begäran, om vilka kvantiteter produkter som beviljats förmåner enligt denna ordning under föregående månad. Medlemsstaterna och kommissionen skall i nära samarbete säkerställa att denna bestämmelse efterlevs.

Artikel 17

1. Den kommitté för allmänna tullförmåner, som inrättats genom artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 3281/94 (10) får undersöka alla ärenden som rör tillämpningen av denna förordning och som ordföranden tar upp antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

2. Kommittén skall med ledning av en årlig rapport från kommissionen undersöka i vilken utsträckning principen om neutralitet har respekterats vad beträffar ordningens verkningar samt alla åtgärder som kommissionen eventuellt överväger för att säkerställa att principen iakttas, antingen enligt förfarandet i artikel 18 eller genom ett förslag till rådet.

3. Kommittén skall på grundval av en årlig rapport från kommissionen undersöka effekten av stimulansåtgärderna i kampen mot narkotika, inbegripet de framsteg som gjorts av de länder som anges i bilaga V i kampen mot narkotika, och, om dessa framsteg är otillräckliga, eventuella åtgärder rörande helt eller delvis upphävande av förmånerna enligt artikel 3, som kommissionen överväger att vidta enligt förfarandet i artikel 18 efter samråd med landet i fråga.

Artikel 18

1. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som fastställs i artikel 148.2 i fördraget. Ordföranden får inte rösta.

2. a) Kommissionen skall själv anta de föreslagna åtgärderna om de är förenliga med kommitténs yttrande.

b) Om de föreslagna åtgärderna inte är förenliga med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet.

c) Om rådet inte har beslutat inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

AVDELNING V Slutbestämmelse

Artikel 19

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1996.

2. Bestämmelserna i förordning (EG) nr 3058/95 skall tillämpas under perioden 1 juli till 31 december 1996.

3. Den ordning som avses i artikel 1 skall tillämpas från och med den 1 januari 1997 till och med den 30 juni 1999.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 1996.

På rådets vägnar

P. BERSANI

Ordförande

(1) EGT nr C 163, 6.6.1996, s. 1.

(2) Yttrande avgivet den 9 maj 1996 (EGT nr C 152, 27.5.1996).

(3) Yttrande avgivet den 24 april 1996 (ännu ej offentliggjort i EGT.

(4) EGT nr L 302, 19.10.1992. s. 1.

(5) EGT nr L 326, 30.12.1995, s. 10.

(6) Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT nr L 56, 6.3.1996, s. 1).

(7) Rådets förordning (EG) nr 3284/94 av den 22 december 1994 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT nr L 349, 31.12.1994, s. 22). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1252/95 (EGT nr L 122, 2.6.1995, s. 2).

(8) EGT nr L 118, 25.5.1995, s. 10.

(9) EGT nr L 114, 8.5.1996, s. 7.

(10) EGT nr L 348, 31.12.1994, s. 1. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2948/95 (EGT nr L 308, 21.12.1995, s. 32).

BILAGA I (1) (2)

Produkters känslighetsgrad

Trots reglerna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen skall lydelsen av "Varuslag" endast anses vara vägledande, eftersom förmånssystemet vad gäller denna bilaga bestäms av KN-numrens omfattning. Där ex "KN-nummer" anges, skall förmånssystemet bestämmas genom att KN-numret och motsvarande varubeskrivning tillämpas tillsammans.

DEL 1

>Plats för tabell>

DEL 2

>Plats för tabell>

DEL 3

>Plats för tabell>

DEL 4

>Plats för tabell>

BILAGA II

DEL 1

>Plats för tabell>

DEL 2

Metod för bestämmande av de i artikel 4 nämnda länderna och sektorerna

I. Klassificering av förmånstagarländerna enligt deras utvecklingsindex

Utvecklingsindexet anger varje lands globala industriutvecklingsnivå jämförd med Europeiska unionens utvecklingsnivå. Indexet består av en kombination av inkomsten per invånare och omfattningen av exporten av bearbetade produkter uttryckt på följande sätt:

>NUM>{log[Yi/POPi)/(Yue/POPue)]+log[Xi/Xue}

>DEN>2

varvid

Yi = står för inkomsten i det berörda landet

Yue = står för inkomsten i Europeiska unionen

POPi = står för befolkningen i det berörda landet

POPue = står för befolkningen i Europeiska unionen

Xi = står för värdet av det berörda landets export av bearbetade produkter

Xue = står för värdet av Europeiska unionens export av bearbetade produkter

Om indexet enligt denna formel är lika med 0, anses landets industriutveckling vara lika med Europeiska unionens.

De statistiska källor som använts är Världebanken (Rapport om utvecklingen i världen 1993) vad gäller inkomst och befolkning, och UNCTAD (Statistisk handbok för världshandel och utveckling 1992) vad gäller exporten av bearbetade produkter.

II. Klassificering av förmånstagarländerna enligt deras relativa specialiseringsindex för olika sektor

Specialiseringsindexet för varje förmånstagarland utgörs av förhållandet mellan dels andelen för importen från det berörda landet inom en given sektor av den totala importen till gemenskapen inom denna sektor, dels landets andel av gemenskapens import inom alla sektorer.

III. Kombination av utvecklings- och specialiseringsindexen

Kombinationen av de två indexen bestämmer för varju land de sektorer som avses i artikel 4.

För de länder vars utvecklingsindex ligger över minus 1 är det specialiseringsindex utöver vilket artikel 4 skall tillämpas lika med 1.

För de länder vars utvecklingsindex ligger mellan minus 1 och minus 1,23 är det specialiseringsindex utöver vilket artikel 4 skall tillämpas lika med 1,5.

För de länder vars utvecklingsindex ligger mellan minus 1,23 och minus 1,70 är det specialiseringsindex utöver vilket artikel 4 skall tillämpas lika med 5.

För de länder vars utvecklingsindex ligger mellan minus 1,70 och minus 2 är det specialiseringsindex utöver vilket artikel 4 skall tillämpas lika med 7.

Artikel 4 skal inte tillämpas på länder vars utvecklingsindex ligger under minus 2.

BILAGA III

Lista över länder och territorier som omfattas av de allmänna tullförmånerna (1)

A. OBEROENDE LÄNDER

070 Albanien

072 Ukraina

073 Vitryssland

074 Moldavien

075 Ryssland

076 Georgien

077 Armenien

078 Azerbajdzjan

079 Kazakstan

080 Turkmenistan

081 Uzbekistan

082 Tadzjikistan

083 Kirgisistan

091 Slovenien

092 Kroatien

093 Bosnien-Hercegovina

204 Marocko

208 Algeriet

212 Tunisien

216 Libyen

220 Egypten

224 Sudan (2)

228 Mauretanien (3)

232 Mali (4)

236 Burkina Faso (5)

240 Niger (6)

244 Tchad (7)

247 Kap Verde (8)

248 Senegal

252 Gambia (9)

257 Guinea-Bissau (10)

260 Guinea (11)

264 Sierra Leone (12)

268 Liberia (13)

272 Elfenbenskusten

276 Ghana

280 Togo (14)

284 Benin (15)

288 Nigeria

302 Kamerun

306 Centralafrikanska republiken (16)

310 Ekvatorialguinea (17)

311 São Tomé och Principe (18)

314 Gabon

318 Kongo

322 Zaire (19)

324 Rwanda (20)

328 Burundi (21)

330 Angola (22)

334 Etiopien (23)

336 Eritrea (24)

338 Djibouti (25)

342 Somalia (26)

346 Kenya

350 Uganda (27)

352 Tanzania (28)

355 Seychellerna och underlydande områden

366 Moçambique (29)

370 Madagaskar (30)

373 Mauritius

375 Comorerna (31)

378 Zambia (32)

382 Zimbabwe

386 Malawi (33)

388 Sydafrika

389 Namibia

391 Botswana (34)

393 Swaziland

395 Lesotho (35)

412 Mexiko

416 Guatemala (36)

421 Belize

424 Honduras (37)

428 El Salvador (38)

432 Nicaragua (39)

436 Costa Rica (40)

442 Panama (41)

448 Cuba

449 S:t Cristopher och Nevis

452 Haiti (42)

453 Bahamas

456 Dominikanska republiken

459 Antigua och Barbuda

460 Dominica

464 Jamaica

465 S:t Lucia

467 S:t Vincent

469 Barbados

472 Trinidad och Tobago

473 Grenada

480 Colombia (43)

484 Venezuela (44)

488 Guyana

492 Surinam

500 Ecuador (45)

504 Peru (46)

508 Brasilien

512 Chile

516 Bolivia (47)

520 Paraguay

524 Uruguay

528 Argentina

600 Cypern

604 Libanon

608 Syrien

612 Irak

616 Iran

628 Jordanien

632 Saudiarabien

636 Kuwait

640 Bahrein

644 Qatar

647 Förenade arabemiraten

649 Oman

653 Yemen (48)

660 Afghanistan (49)

662 Pakistan

664 Indien

666 Bangladesh (50)

667 Maldiverna (51)

669 Sri Lanka

672 Nepal (52)

675 Bhutan (53)

676 Myanmar (54)

680 Thailand

684 Laos (55)

690 Vietnam

696 Kambodja (56)

700 Indonesien

701 Malaysia

703 Brunei

706 Singapore

708 Filippinerna

716 Mongoliet

720 Kina

728 Sydkorea

801 Papua Nya Guinea

803 Nauru

806 Salomonöarna (57)

807 Tuvalu (58)

812 Kiribati (59)

815 Fiji

816 Vanuatu (60)

817 Tonga (61)

819 Västsamoa (62)

823 Mikronesiska federationen

824 Marshallöarna

825 Palau

B. LÄNDER OCH TERRITORIER

som lyder under eller administreras av eller vars yttre förbindelser helt eller delvis handhas av medlemsstater i gemenskapen eller av tredje land

044 Gibraltar

329 S:t Helena och underlydande områden

357 Brittiska Indiska Oceanien

377 Mayotte

406 Grönland

408 S:t Pierre och Miquelon

413 Bermuda

446 Anguilla

454 Turks och Caicosöarna

457 Jungfruöarna (USA)

463 Cajmanöarna

468 Brittiska Jungfruöarna

470 Montserrat

474 Aruba

478 Nederländska Antillerna

529 Falklandsöarna

740 Hongkong

743 Macao

802 Australiska Oceanien [Julön, Kokosöarna (Keelingöarna), Heard och McDonald, Norfolköarna]

809 Nya Kaledonien och underlydande områden

810 Amerikanska Oceanien (63)

811 Wallis och Futuna

813 Pitcairn

814 Nyzeeländska Oceanien (Tokelau och Niue; Cooköarna)

822 Franska Polynesien

890 Polarregionerna (de franska delarna av Austalien och av Antarktis, de australiska delarna av Antarktis, de brittiska delarna av Antarktis, öarna Sydgeorgien och Sydsandwich)

Anmärkning: Ovanstående listor kan senare komma att ändras till följd av förändringar i länders eller territoriers interna status.

C. ANDRA OMRÅDEN SOM OMFATTAS

096 F.d. jugoslaviska republiken Makedoniens territorium

(1) Den sifferkod som föregår namnet på varje land eller territorium är den som används i ländernomenklaturen [förordning (EG) nr 68/96 [EGT nr L 14, 19.1.1996, s. 6)].

(2) Detta land ingår också i bilaga IV.

(3) Detta land ingår också i bilaga V.

(4) Amerikanska Oceanien omfattar Amerikanska Samoa, Guam, mindre, avlägsna öar som tillhör USA (Baker, Howland, Jarvis, Johnston, Kingman Reef, Midway, Palmyra och Wake) (EGT nr L 14, 19.1.1996, s. 6).

BILAGA IV

Lista över minst utvecklade länder och territorier

224 Sudan

228 Mauretanien

232 Mali

236 Burkina Faso

240 Niger

244 Tchad

247 Kap Verde

252 Gambia

257 Guinea-Bissau

260 Guinea

264 Sierra Leone

268 Liberia

280 Togo

284 Benin

306 Centralafrikanska republiken

310 Ekvatorialguinea

311 São Tomé och Principe

322 Zaïre

324 Rwanda

328 Burundi

330 Angola

334 Etiopien

336 Eritrea

338 Djibouti

342 Somalia

350 Uganda

352 Tanzania

366 Moçambique

370 Madagaskar

375 Comorerna

378 Zambia

386 Malawi

391 Botswana

395 Lesotho

452 Haiti

653 Yemen

660 Afghanistan

666 Bangladesh

667 Maldiverna

672 Nepal

675 Bhutan

676 Myanmar

684 Laos

696 Kambodja

806 Salomonöarna

807 Tuvalu

812 Kiribati

81 Vanuatu

817 Tonga

819 Västsamoa

BILAGA V

Lista över länder som avses i artikel 3.2

Anderna-gruppen

480 Colombia

484 Venezuela

500 Ecuador

504 Peru

516 Bolivia

Centralamerikanska gemensamma marknaden

416 Guatemala

424 Honduras

428 El Salvador

432 Nicaragua

436 Costa Rica

442 Panama

BILAGA VI (1)

Lista över produkter som nämns i artikel 3.2

Trots reglerna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen skall lydelsen av "Varuslag" endast anses vara vägledande, eftersom förmånssystemet vad gäller denna bilaga bestäms av KN-numrens omfattning. Där "ex KN-nummer" anges, skall förmånssystemet bestämmas genom att KN-numret och motsvarande varubeskrivning tillämpas tillsammans. Jordbruksprodukter som omfattas av de normala arrangemangen för befrielse eller totalt tillfälligt upphävande av Gemensamma tulltaxan är endast symboliskt införda.

>Plats för tabell>

BILAGA VII

Element som skall beaktas i samband med artikel 14.3

- Minskning av gemenskapsproducenternas marknadsandel

- Minskning av deras produktion

- Ökning av deras lagerhållning

- Nedläggning av deras produktionskapacitet

- Konkurser

- Dålig räntabilitet

- Dålig kapacitetsutnyttjande

- Sysselsättning

- Handel

- Pris