31995R3072

Rådets förordning (EG) nr 3072/95 av den 22 december 1995 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 329 , 30/12/1995 s. 0018 - 0032


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 3072/95 av den 22 december 1995 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT FÖLJANDE FÖRORDNING;

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 42 och 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av yttrandet från Ekonomiska och sociala kommittén(2), och

med beaktande av följande:

1. Den gemensamma jordbrukspolitikens nya inriktning bör utmynna i en bättre jämvikt på marknaderna och i en bättre konkurrenskraft för gemenskapens jordbruk.

2. Den gemensamma organisationen av marknaderna inom rissektorn bör omfatta ett gemensamt prissystem för gemenskapen. Detta system kan förverkligas genom att det fastställs ett interventionspris för paddyris som gäller för hela gemenskapen och till vilket de behöriga organen måste köpa upp det ris som erbjuds dem.

3. Inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna inom Uruguayrundan har gemenskapen förbundit sig att progressivt sänka de tullar som härrör från tarifferingen enligt det gamla prissättningssystemet. En sänkning av tullarna bör åtföljas av sänkta priser inom gemenskapen för att gemenskapens produkter skall kunna bibehålla sin konkurrenskraft. För att undvika inkomstbortfall för producenterna till följd av den ovannämnda sänkningen av de institutionella priserna är det lämpligt att införa ett system med kompensationsbetalning för produktionen som beviljas per hektar och syftar till att upprätthålla odlingarnas nuvarande lönsamhetsnivå och vars belopp fastställs på grundval av den planerade prissänkningen samt den konstaterade jordbruksavkastningen i de olika medlemsstaterna under en period som betraktas som representativ. Av denna anledning är det lämpligt att välja det högsta resultatet av- medeltalet för de tre år som erhålls om avdrag görs för året med den högsta avkastningen och för året med den lägsta avkastningen under perioden 1990/1991 till 1994/1995,

- och medeltalet för de tre åren 1992/1993, 1993/1994 och 1994/1995.

4. Det är nödvändigt att fastställa vissa villkor med avseende på begäran om kompensationsbetalning och att precisera tidpunkten för utbetalning till producenterna.

5. Införandet av det ovan nämnda systemet med kompensationsbetalningar per hektar gör det lämpligt att fastställa en basareal per medlemsstat. Detta fastställande bör återspegla den odlade arealen under det senaste produktionsår för vilket statistik finns tillgänglig. För att beakta torkan är det emellertid lämpligt att för Spaniens och Portugals del ta hänsyn till det senaste tillgängliga året per region med undantag för regioner som drabbas av torka, där det senaste året före torkan skall beaktas. Iakttagandet av maximiarealen kan säkerställas genom att stödet minskas om arealen överskrids och detta i en sådan grad att det har en avskräckande inverkan på producenterna. Såvitt avser Franska Guyana är det lämpligt att fastställa basarealen i enlighet med den som omfattas av den ordning som föreskrivs i artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 3763/91 om införande av särskilda åtgärder för vissa jordbruksprodukter till fördel för de franska utomeuropeiska departementen(3). Ett sådant fastställande gör det möjligt att bibehålla produktionsmål som är förenliga med marknadens behov och att iaktta de åtaganden rörande export som gjorts inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna inom Uruguayrundan.

6. Det är lämpligt att inrätta en interventionsordning i syfte att åstadkomma jämvikt på marknaden. Interventionsperioden bör begränsas till fyra månader i syfte att bevara interventionens ursprungliga funktion och undvika att den i sig blir en marknad.

7. Det är lämpligt att interventionspriset fortsätter att vara föremål för ett visst antal månatliga höjningar för att kunna ta hänsyn till bl.a. lagerkostnader och finansiella kostnader vid lagring av ris inom gemenskapen samt till behovet av att säkerställa att avyttringen av lager sker i enlighet med marknadens behov.8. Det visar sig lämpligt med ett bidrag för produktion av risstärkelse och härledda produkter i analogi med vad som föreskrivs för de produkter som anges i artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål(4), med vilka dessa konkurrerar.

9. Förverkligandet av en inre marknad för gemenskapen för rissektorn medför att ett enhetligt system bör upprättas för handeln vid gemenskapens yttre gränser. Ett handelssystem i samband med interventionssystemet som skulle omfatta ett system för importtullar och exportbidrag är till sin natur i princip sådant att det stabiliserar gemenskapsmarknaden. Detta handelssystem vilar på åtagandena inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna inom Uruguayrundan. De olika rissorterna på olika bearbetningsstadier bör betecknas noggrant med KN-nummer, särskilt ris av sorterna indica och japonica. Aktörernas möjligheter att före mottagandet av de berörda leveranserna veta vilken avgift som skall tillämpas skulle underlätta genomförandet av de internationella avtalen.

10. För att ständigt kunna kontrollera handelsrörelserna är det lämpligt att föreskriva att import- och exportlicenser utfärdas samtidigt som en säkerhet ställs som garanterar genomförandet av de transaktioner som licensansökningarna avser.

11. För att undvika eller dämpa de skadliga effekter på gemenskapsmarknaden som import av vissa produkter kan orsaka, kan importen av en eller flera av dessa produkter om vissa villkor är uppfyllda bli föremål för betalning av vissa ytterligare tullar. Det är därför lämpligt att införa bestämmelser härom.

12. Det är lämpligt att ge kommissionen behörighet att öppna och förvalta de tullkvoter som är en följd av internationella avtal.

13. Möjligheten att vid export till tredje länder och inom gränserna för de utfästelser som gjorts inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna inom Uruguayrundan bevilja ett bidrag som är lika med skillnaden mellan priserna inom gemenskapen och priserna på världsmarknaden kan skydda gemenskapens deltagande i den internationella handeln med ris. Denna möjlighet är underställd begränsningar som uttrycks i kvantiteter och värde.

14. Vid fastställandet av bidraget och genom övervakning av betalningarna inom ramen för bestämmelserna om Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket kan det säkerställas att begränsningarna avseende värde iakttas. Kontrollen kan underlättas genom en obligatorisk förutfastställelse av bidragen, utan att för den skull på förhand avgöra huruvida det finns möjlighet att, när det gäller differentierade bidrag, ändra den förutfastställda bestämmelseorten inom den geografiska zon som den enhetliga bidragsnivån avser. Om bestämmelseorten ändras är det lämpligt att betala det bidrag som tillämpas för den faktiska bestämmelseorten, samtidigt som det utjämnas mot nivån för det belopp som tillämpas för den förutfastställda bestämmelseorten.

15. Övervakningen av de volymmässiga begränsningarna kräver att det införs ett pålitligt och effektivt system för övervakning. För beviljande av bidrag bör exportlicens därför alltid krävas. Beviljandet av bidrag inom de tillgängliga gränserna bör ske enligt den särskilda situationen för var och en av de berörda produkterna. Undantag från denna regel kan inte tillåtas utom för de bearbetade produkter som inte omfattas av bilaga II till fördraget, för vilka de volymmässiga begränsningarna inte är tillämpliga och för verksamhet i form av livsmedelsstöd, eftersom dessa är undantagna från alla begränsningar. För produkter avseende vilka exporten med bidrag troligen inte kommer att överstiga de volymmässiga begränsningarna är det lämpligt att fastställa möjligheter att avvika från de regler som endast avser förvaltningen. Uppföljningen av de kvantiteter som exporteras med hjälp av bidrag under de regleringsår som avses i de ovannämnda internationella åtagandena kommer att säkerställas genom användningen av exportlicenser som utfärdas för varje regleringsår.

16. Som ett komplement till det ovan beskrivna systemet bör det, i den mån det är nödvändigt för att systemet skall fungera tillfredsställande, föreskrivas en möjlighet att, om situationen på marknaden så kräver, reglera eller förbjuda användningen av systemet med aktiv och passiv förädling.

17. Systemet med tullar gör det möjligt att avskaffa alla övriga skyddsåtgärder vid gemenskapens yttre gränser. Systemet med priser och tullar kan dock i vissa fall visa sig vara otillräckligt. För att gemenskapens marknad i sådana fall inte skall lämnas utan skydd mot de störningar som riskerar att uppstå när de tidigare importhindren har avskaffats, bör gemenskapen ha möjlighet att vidta alla nödvändiga åtgärder. Dessa åtgärder bör överensstämma med de utfästelser som gjorts inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna inom Uruguayrundan.

18. Det bör föreskrivas en möjlighet att vidta åtgärder när gemenskapens marknad på grund av import eller export störs eller hotas av störningar som kan hindra att målen i artikel 39 i fördraget förverkligas.

19. Sänkningen av de gemensamma priserna från och med denna förordnings ikraftträdande riskerar att medföra en störning av den inre marknaden. Det är därför lämpligt att föreskriva en möjlighet för kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att undvika sådana störningar.

20. Utvecklingen av gemenskapsmarknaden inom rissektorn kräver att medlemsstaterna meddelar varandra de uppgifter som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning. Detta är särskilt nödvändigt när det gäller internationella åtaganden.

21. Förverkligandet av en inre marknad som grundar sig på ett gemensamt prissystem skulle äventyras om vissa stöd beviljades. De bestämmelser i fördraget som gör det möjligt att bedöma de stöd som medlemsstaterna beviljar och att förbjuda de stöd som är oförenliga med den inre marknaden bör därför göras tillämpliga för rissektorn.

22. För att underlätta genomförandet av de planerade åtgärderna bör ett förfarande fastställas genom vilket ett nära samarbete upprättas mellan medlemsstaterna och kommissionen inom Förvaltningskommittén för spannmål.

23. Den gemensamma organisationen av marknaden för ris måste samtidigt på lämpligt sätt beakta de mål som fastställs i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

24. De utgifter som medlemsstaterna har åtagit sig i enlighet med de skyldigheter som åvilar dem på grund av den här förordningen skall finansieras av gemenskapen i överensstämmelse med artiklarna 2 och 3 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970(5) om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken.

25. Den organisation av den gemensamma marknaden inom rissektorn som föreskrivs i förordning (EEG) nr 1418/76(6) har ändrats flera gånger. Dessa texter är på grund av sitt antal, sin komplicerade karaktär och sin spridning i flera olika nummer av Europeiska gemenskapernas officiella tidning svåra att använda och de saknar därigenom den klarhet som bör prägla all lagstiftning. Under dessa förhållanden bör de kodifieras inom ramen för en ny förordning och den ovan nämnda förordning (EEG) nr 1418/76 bör upphävas. Det är lämpligt att upphäva ett stort antal av rådets förordningar som har härletts ur grundförordningen och som numera saknar rättslig grund.26. Systemet med kompensationsbetalning förutsätter övervakning. För att en effektiv kontroll skall kunna garanteras bör det föreskrivas att detta stödsystem införs i det integrerade förvaltnings- och kontrollsystem som föreskrivs i förordning (EEG) nr 3508/92(7).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Den gemensamma organisationen av marknaden för ris skall utgöras av ett pris- och handelssystem och omfatta följande produkter:

>Plats för tabell>

2. I denna förordning avses med paddyris, råris, delvis slipat ris, helt slipat ris, rundkornigt ris, mellankornigt ris och brutet ris de produkter som anges i bilaga A.

AVDELNING I

PRISSYSTEM

Artikel 2

Regleringsåret för samtliga produkter som anges i artikel 1 skall börja den 1 september och sluta den 31 augusti påföljande år.

Artikel 3

1. För paddyris skall interventionspriset fastställas till följande:

- 351,00 ecu/ton för regleringsåret 1996/97,

- 333,45 ecu/ton för regleringsåret 1997/98,

- 315,90 ecu/ton för regleringsåret 1998/99,

- 298,35 ecu/ton för regleringsåret 1999/2000 och påföljande regleringsår.

Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen fastställa interventionspriset för en definierad standardkvalitet.

2. Interventionspriset skall vara föremål för månatliga höjningar under var och en av de fyra månader som anges i artikel 4.1. Det pris som sålunda erhålls för juli månad skall förbli gällande till och med den 31 augusti. Beloppen för de månatliga höjningarna skall bestämmas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 43.2 i fördraget.

3. Interventionspriset skall fastställas för grossistledet för varor levererade fritt lager, inte lossade. Det skall gälla för alla interventionsorter som anges för tillämpningen av artikel 8.

Artikel 4

1. Under perioden från och med den 1 april till och med den 31 juli skall interventionsorganen köpa upp de kvantiteter paddyris som erbjuds dem, förutsatt att det erbjudna riset uppfyller villkor som skall fastställas, särskilt i fråga om kvantitet och kvalitet.

2. Om kvaliteten på det paddyris som bjuds ut till försäljning avviker från den standardkvalitet för vilken interventionspriset har fastställts, skall interventionspriset justeras med hjälp av tillägg eller avdrag. I syfte att säkerställa produktion av olika sorter kan tillägg eller avdrag som skall tillämpas på interventionspriset fastställas.

3. På villkor som skall fastställas skall interventionsorganen till försäljning bjuda ut det paddyris som köpts upp i enlighet med punkt 1 för export till tredje land eller försörjning av den inre marknaden.

Artikel 5

Beslut kan fattas om särskilda åtgärder för att

- undvika alltför omfattande tillämpning av artikel 4 i vissa regioner inom gemenskapen,

- uppväga bristen på paddyris till följd av naturkatastrofer.

Artikel 6

1. Gemenskapens risproducenter kan göra anspråk på kompensationsbetalning på de villkor som fastställs i denna artikel och enligt förfaranden som skall fastställas.

2. Kompensationsbetalningen skall fastställas decentraliserat per hektar areal som är bestådd med ris.

3. Beloppen för kompensationsbetalningen fastställs nedan.

>Plats för tabell>

För att åstadkomma en bättre inriktning av produktionen kan de belopp som avser kompensationsbetalningen differentieras genom tillämpning av tillägg eller avdrag efter sort.

Kompensationsbetalningen skall erläggas mellan den 16 oktober och den 31 december närmast efter det att innevarande regleringsår har börjat.

4. Det skall införas en nationell basareal för varje producentmedlemsstat. För Frankrikes del skall dock två basarealer inrättas, den ena för moderlandet, den andra för Guyana. Basarealerna skall bestämmas enligt följande:

>Plats för tabell>

5. Om de arealer som har avsatts för ris under ett år överstiger någon av de basarealer som anges i punkt 4 skall för samma produktionsår på alla producenter på den berörda basarealen tillämpas en nedsättning av kompensationsbetalningen som uppgår till

- tre gånger den nivå med vilken arealen överskrids om denna understiger 1 %,

- fyra gånger den nivå med vilken arealen överskrids om denna överstiger eller är lika med 1 % men understiger 3 %,

- fem gånger den nivå med vilken arealen överskrids om denna är lika med eller överstiger 3 % men understiger 5 %,

- sex gånger den nivå med vilken arealen överskrids om denna är lika med eller överstiger 5 %.

Kommissionen skall, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 22 i denna förordning, fastställa storleken på de nedsättningar som skall tillämpas.

Medlemsstaterna bör för varje basareal tillhandahålla kommissionen detaljerade uppgifter fördelade på sort avseende arealer, avkastning, produktion samt risodlarnas och riskvarnarnas lager. Uppgifterna bör grunda sig på ett av medlemsstaterna infört, skött och kontrollerat system med obligatoriska deklarationer som lämnas av risodlarna och riskvarnarna.

Artikel 7

1. På villkor som skall fastställas kan ett produktionsbidrag beviljas för stärkelse och vissa härledda produkter som erhålls ur ris och brutet ris och som används vid tillverkningen av vissa varor.

2. Det bidrag som avses i punkt 1 skall fastställas regelbundet.

Artikel 8

I enlighet med det förfarande som anges i artikel 22 skall tillämpningsföreskrifter fastställas för denna avdelning, särskilt följande:

a) Den förteckning över interventionsorter som föreskrivs i artikel 3 andra stycket. Denna förteckning skall antas efter samråd med de berörda medlemsstaterna och skall särskilt omfatta interventionsorter i zoner med produktionsöverskott där tillräckliga lokaler och tillräcklig teknisk utrustning kan tillhandahållas och som ligger på ett lämpligt ställe ur transportsynpunkt.

b) Tillämpningsföreskrifterna för artikel 4. Dessa skall särskilt omfatta

- den minimikvalitet och den minimikvantitet som skall krävas vid intervention,

- de tillägg och avdrag som är tillämpliga vid intervention,

- förfaranden och villkor för interventionsorganens övertagande samt övriga bestämmelser om intervention,

- förfaranden och villkor för interventionsorganens utbjudande till försäljning.

c) Naturen och tillämpningen av de åtgärder som föreskrivs i artikel 5.

d) Tillämpningsföreskrifterna för artikel 6 och de tillägg och avdrag som är tillämpliga på kompensationsbetalningen.

e) Tillämpningsföreskrifterna i artikel 7 samt fastställandet av bidragen och av förteckningen över de produkter som föreskrivs i den artikeln.

AVDELNING II

SYSTEM FÖR HANDEL MED TREDJE LÄNDER

Artikel 9

1. All import till gemenskapen eller export från gemenskapen av de produkter som anges i artikel 1 skall ske under förutsättning att en import- eller exportlicens uppvisas.

Licensen skall utfärdas av medlemsstaterna till den som är berörd och som ansöker om detta, oavsett hans etableringsort i gemenskapen och utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser som fastställts avseende tillämpningen av artiklarna 13 och 14.

Import- och exportlicenserna skall gälla inom hela gemenskapen. Utfärdandet av dessa licenser skall ske på villkor att det ställs en säkerhet som garanterar att importen eller exporten sker under licensens giltighetstid och som, utom i fall av force majeure, är helt eller delvis ianspråktagen om transaktionen inte genomförs eller endast delvis genomförs inom denna period.

2. Licensernas giltighetstid och andra tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall fastställas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 22.

Artikel 10

1. För leveranser från medlemsstaterna till det franska utomeuropeiska departementet Réunion av produkter som omfattas av KN-nummer 1006 (med undantag för nr 1006 10 10), som är avsedda att konsumeras där, som härrör från medlemsstaterna och som befinner sig i en av de situationer som avses i artikel 9.2 i fördraget får subventioner fastställas.

Subventionsbeloppet skall fastställas med beaktande av försörjningsbehovet på marknaden i Réunion och på grundval av den befintliga skillnaden mellan noteringarna eller priserna på de berörda produkterna på världsmarknaden och noteringarna eller priserna på dessa produkter på gemenskapsmarknaden samt, om nödvändigt, priserna för dessa produkter fritt ön Réunion.

Subventionen skall beviljas på begäran av den berörda parten. Den kan i förevarande fall fastställas genom anbudsinfordran. Anbudsinfordran skall avse subventionsbeloppet.

Subventionen skall fastställas regelbundet enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 22. Om nödvändigt kan kommissionen emellertid under en mellanliggande period på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ ändra subventionen.

2. Bestämmelserna om finansieringen av gemenskapens jordbrukspolitik skall tillämpas på den subvention som föreskrivs i punkt 1.

3. Tillämpningsföreskrifterna för denna artikel skall fastställas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 22.

Artikel 11

1. Om inte annat föreskrivs i denna förordning skall tullsatserna i Gemensamma tulltaxan tillämpas på de produkter som anges i artikel 1.

2. Som undantag från punkt 1 skall importavgiften

a) för råris som omfattas av KN-nummer 1006 20 vara lika med det inköpspris vid intervention som gäller vid importtillfället, höjt med

- 80 % när det gäller råris som omfattas av KN-nummer 1006 20 17 och 1006 20 98,

- 88 % när det gäller råris som omfattas av andra KN-nummer än 1006 20 17 och 1006 20 98,

minskat med importpriset,

b) för slipat ris enligt KN-nummer 1006 30 vara lika med det interventionspris som gäller vid importtillfället, höjt med en procentsats som skall beräknas, och minskat med importpriset.

Avgiften får emellertid inte vara högre än tullsatserna i Gemensamma tulltaxan.

Den procentsats som avses under b skall beräknas genom att respektive procentsatser som avses under a justeras i förhållande till omräkningskurserna, bearbetningskostnaderna och värdet av biprodukterna varvid det sålunda erhållna beloppet höjs med ett belopp för att skydda industrin.

3. Som undantag från punkt 1

a) skall ingen avgift tas ut vid import till det franska utomeuropeiska departementet Réunion av produkter som omfattas av KN-nummer 1006 10, 1006 20 och 1006 40 00 som är avsedda att konsumeras där,

b) skall koefficienten 0,30 tillämpas på den tull som tas ut vid import till det franska utomeuropeiska departementet Réunion av produkter som omfattas av KN-nummer 1006 30 som är avsedda att konsumeras där.

4. Förfarandena för tillämpning av denna artikel skall fastställas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 22. Dessa förfaranden omfattar särskilt

- fastställande av omräkningskurserna för ris på olika bearbetningsstadier, bearbetningskostnaderna och värdet på de biprodukter som avses i punkt 2,

- fastställande av belopp för att skydda industrin och de nödvändiga bestämmelserna för att bestämma och beräkna importpriserna och kontrollera dessas riktighet,

- möjligheten att, om det visar sig lämpligt, i vissa bestämda fall, ge aktörerna möjlighet att känna till vilken avgift som skall tillämpas innan leveransen i fråga tas emot.

Artikel 12

1. För att undvika eller dämpa de skadliga effekter som import av vissa av de i artikel 1 angivna produkterna kan ha på gemenskapsmarknaden, skall import av en eller flera av dessa produkter till den i artikel 11 föreskrivna tullsatsen, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11.2, bli föremål för betalning av en tilläggsimporttull om de villkor som är en följd av artikel 5 i det jordbruksavtal som ingåtts i överensstämmelse med artikel 228 i fördraget inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan är uppfyllda, utom när importen inte riskerar att orsaka störningar på gemenskapsmarknaden eller effekterna skulle bli oproportionerligt stora i förhållande till det uppställda målet.

2. De utlösande priserna under vilka en tilläggsimporttull kan påföras skall vara de som gemenskapen har meddelat Världshandelsorganisationen.

De utlösande volymer som skall överskridas för att en tilläggsimporttull skall påföras skall fastställas särskilt på grundval av importen till gemenskapen under de tre år som föregått det år när de skadliga effekter som avses i punkt 1 uppträder eller riskerar att uppträda.

3. De importpriser som skall beaktas vid påförande av en tilläggsimporttull skall bestämmas på grundval av importpriserna cif för leveransen i fråga.

För detta ändamål skall importpriserna cif kontrolleras på grundval av representativa priser för produkten i fråga på världsmarknaden eller på gemenskapens importmarknad för produkten.

4. Kommissionen skall fastställa förfaranden för tillämpning av denna artikel enligt det förfarande som anges i artikel 22. Förfarandena skall särskilt avse

a) produkter för vilka en tilläggsimporttull skall tillämpas i enlighet med artikel 5 i jordbruksavtalet samt de särskilda bestämmelser som skall tillämpas på de produkter som avses i artikel 11.2, särskilt bestämmelserna om fastställande av de importpriser som skall beaktas för att tillämpa en tilläggsimporttull,

b) fastställandet av representativa priser och andra nödvändiga kriterier för att säkerställa tillämpningen av punkt 1 i överensstämmelse med artikel 5 i det nämnda avtalet.

Artikel 13

1. I den mån det är nödvändigt för att möjliggöra export av de produkter som anges i artikel 1, i obearbetad form eller i form av de varor som anges i bilaga B, på grundval av noteringar eller priser på dessa produkter på världsmarknaden och inom de gränser som anges i de avtal som slutits i överensstämmelse med artikel 228 i fördraget, får skillnaden mellan dessa noteringar eller priser och priserna inom gemenskapen täckas av ett exportbidrag.

Exportbidraget för de produkter som anges i artikel 1 i form av de varor som förtecknas i bilaga B får inte vara högre än det som tillämpas för dessa produkter när de exporteras i obearbetad form.

2. I fråga om tilldelningen av de kvantiteter som får exporteras med bidrag skall den metod användas som

a) är bäst anpassad till produktens natur och till marknadssituationen i fråga och som möjliggör den mest effektiva användning av de tillgängliga resurserna som är möjlig med beaktande av effektiviteten och strukturen hos gemenskapens export, utan att för den skull göra skillnad mellan små och stora aktörer,

b) ur administrativ synpunkt är den minst betungande för aktörerna med tanke på de krav som ställs på förvaltningen,

c) gör det möjligt att undvika all diskriminering mellan de berörda aktörerna.

3. Bidraget skall vara detsamma för hela gemenskapen. Det får differentieras beroende på bestämmelseorterna om situationen på världsmarknaden eller särskilda krav på vissa marknader gör detta nödvändigt.

Bidragen skall fastställas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 22. Fastställandet får särskilt ske

a) regelbundet,

b) genom anbudsinfordran för de produkter för vilka förfarandet har föreskrivits tidigare.

Under den mellanliggande perioden kan kommissionen, om nödvändigt, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ ändra de bidrag som fastställs regelbundet.

De bidrag som regelbundet fastställs för de produkter som anges i artikel 1.1 a och 1.1 b skall fastställas minst en gång per månad.

4. Bidragen skall fastställas med beaktande av följande faktorer:

a) Situation och utvecklingsperspektiv

- avseende priserna och tillgången på ris och brutet ris på gemenskapsmarknaden,

- avseende priserna på ris och brutet ris på världsmarknaden.

b) Målen för den gemensamma organisationen av marknaden för ris, som är att säkerställa en balanserad situation på marknaden och en naturlig utveckling av priserna och handeln.

c) Begränsningar som härrör från de avtal som slutits i överensstämmelse med artikel 228 i fördraget.

d) Fördelen med att undvika störningar på gemenskapsmarknaden.

e) Ekonomiska aspekter av planerad export.

När bidraget fastställs skall hänsyn särskilt tas till behovet av att åstadkomma balans mellan användningen av gemenskapens basprodukter när det gäller export av bearbetade varor till tredje länder och användningen av produkter från dessa länder som är tillåten enligt det s.k. förädlingssystemet.

5. För de produkter som anges i artikel 1.1 a och 1.1 b skall bidragen fastställas i enlighet med följande särskilda kriterier:

a) De priser som tillämpas för dessa produkter på olika representativa exportmarknader inom gemenskapen.

b) De mest förmånliga noteringar som konstateras på de olika marknaderna i de importerande tredje länderna.

c) De mest förmånliga kostnaderna för saluföring och transport från gemenskapens marknader som avses under a fram till hamnar eller andra exportörer i gemenskapen som har kommunikationer med dessa marknader samt kostnader för tillträde till världsmarknaden.

6. Om bidraget fastställs genom anbudsinfordran skall infordran avse bidragsbeloppet.

7. För de produkter som anges i artikel 1 och som exporteras i obearbetad form skall bidrag beviljas endast på begäran och mot företeende av exportlicensen för produkterna.

8. Det bidragsbelopp som tillämpas för export av de produkter som anges i artikel 1 och som exporteras i obearbetad form skall vara det som gäller den dag då licensansökan lämnas in och, när det gäller ett differentierat bidrag, det bidrag som tillämpas samma dag

a) för den bestämmelseort som anges på licencen,

eller

b) för den faktiska bestämmelseorten, om denna inte är densamma som den bestämmelseort som anges på licensen. I detta fall får det tillämpliga beloppet inte överstiga det belopp som tillämpas för den bestämmelseort som anges på licensen.

För att undvika otillbörligt utnyttjande av den flexibilitet som föreskrivs i denna punkt får lämpliga åtgärder vidtas.

9. Bestämmelserna i punkterna 7 och 8 får utsträckas till att omfatta de produkter som anges i artikel 1 och som exporteras i form av de varor som anges i bilaga B, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 16 i förordning (EG) nr 3448/93(8).

10. Undantag kan göras från punkterna 7 och 8 för de produkter som anges i artikel 1 och bidrag utgår inom ramen för åtgärder för livsmedelsstöd, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 22.

11. Förutom undantag som fastställs i enlighet med förfarandet i artikel 22 avseende de produkter som anges i artikel 1.1 a och 1.1 b, skall det bidrag som tillämpas i överensstämmelse med punkt 4 justeras i förhållande till nivån på de månatliga höjningar som tillämpas på interventionspriset och, i förekommande fall, i förhållande till variationer för detta pris beroende på bearbetningsstadium med hjälp av tillämplig omräkningskurs.

Ett korrektionsbelopp får fastställas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 22. När det är nödvändigt får kommissionen emellertid ändra korrektionsbeloppen.

Bestämmelserna i de föregående styckena får helt eller delvis tillämpas på var och en av de produkter som anges i artikel 1.1 c samt på de produkter som anges i artikel 1 som exporteras i form av de varor som anges i bilaga B. I detta fall skall den justering som avses i första stycket korrigeras med en koefficient som uttrycker förhållandet mellan basproduktens kvantitet och den kvantitet basprodukt som ingår i den bearbetade produkt som exporteras eller som använts i den exporterade varan.

12. Bidraget för de produkter som avses i artikel 1 a och 1 b skall betalas när bevis framläggs för att produkterna

- har ursprung i gemenskapen, i den mån det rör sig om paddyris eller råris, utom vid tillämpning av punkt 13,

- har exporterats utanför gemenskapen,

och

- i fråga om ett differentierat bidrag har nått den bestämmelseort som anges på licensen eller en annan bestämmelseort för vilken ett bidrag har fastställts, utan att det påverkar punkt 8 b. Undantag till denna regel får dock föreskrivas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 22, förutsatt att sådana villkor som skall bestämmas erbjuder likvärdiga garantier och är uppfyllda.

Ytterligare bestämmelser får fastställas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 22.

13. Inget bidrag skall beviljas vid export av paddyris och råris som importeras från tredje länder och återexporteras till tredje länder, utom om exportören lämnar bevis på

- identitet för den produkt som skall exporteras och den tidigare importerade produkten,

- uppbörd av alla importtullar vid importen av denna produkt.

I detta fall skall bidraget för var och en av produkterna vara lika med de avgifter som togs ut vid importen om dessa är lägre än det tillämpliga bidraget. Om de avgifter som togs ut vid importen är högre än det tillämpliga bidraget skall bidraget vara lika med det senare.

14. Iakttagandet av de volymbegränsningar som härrör från avtal slutna i överensstämmelse med artikel 228 i fördraget skall säkerställas på grundval av exportlicenser som utfärdas för de referensperioder som föreskrivs i dem och som är tillämpliga för ifrågavarande produkter. När det gäller iakttagandet av de förpliktelser som härrör från avtal slutna inom ramen för handelsförhandlingarna i Uruguayrundan skall licensernas giltighetstid inte påverkas av att en referensperiod tar slut.

15. Förfaranden för tillämpning av denna artikel, inbegripet bestämmelser rörande omfördelningen av exporterade kvantiteter som inte har tilldelats eller inte har använts, särskilt de som rör den justering som avses i punkt 11, skall fastställas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 22. Ändringen av bilaga B skall göras enligt samma förfarande. Bestämmelserna om tillämpningen av punkt 7 för de produkter som anges i artikel 1 och som exporteras i form av de varor som förtecknas i bilagan skall dock fastställas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 16 i förordning (EG) nr 3448/93.

Artikel 14

1. I den mån det är nödvändigt för att den gemensamma organisationen av marknaden för ris skall fungera på ett tillfredsställande sätt, får rådet på förslag från kommissionen och i enlighet med det röstningsförfarande som avses i artikel 43.2 i fördraget i särskilda fall helt eller delvis förbjuda användningen av systemen med aktiv eller passiv förädling för de produkter som avses i artikel 1.

2. Som undantag till punkt 1 skall kommissionen, om den situation som avses i punkt 1 är utomordentligt alarmerande och om gemenskapsmarknaden störs eller riskerar att störas på grund av systemet med aktiv eller passiv förädling, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ besluta om nödvändiga åtgärder, vilkas giltighetstid inte får överstiga sex månader och vilka skall meddelas rådet och medlemsstaterna och vara omedelbart tillämpliga. Om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat, skall den fatta beslut inom en vecka från det att begäran mottogs.

3. Varje medlemsstat får inom en vecka från dagen för meddelande hänskjuta kommissionens beslut till rådet. Rådet får med kvalificerad majoritet bekräfta, ändra eller upphäva kommissionens beslut. Om rådet inte har fattat ett beslut inom tre månader skall kommissionens beslut anses vara upphävt.

Artikel 15

1. De allmänna bestämmelserna för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen och de särskilda bestämmelserna för dennas tillämpning gäller vid klassificeringen av de produkter som omfattas av denna förordning. Den tullnomenklatur som tillämpningen av denna förordning leder till, inbegripet de definitioner som förtecknas i bilaga A, skall infogas i Gemensamma tulltaxan.

2. Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller fastställs i kraft av en av dess bestämmelser skall det vara förbjudet att

- ta ut avgifter med motsvarande verkan som en tull,

- tillämpa kvantitativa restriktioner vid import eller vidta åtgärder med motsvarande verkan.

Artikel 16

1. När noteringarna eller priserna på världsmarknaden för en eller flera av de produkter som anges i artikel 1.1 a eller 1.1 b når gemenskapens prisnivå och när denna situation kan komma att bestå och förvärras och därigenom störa eller hota att störa gemenskapens marknad, får lämpliga åtgärder vidtas.

2. Noteringarna eller priserna på världsmarknaden når gemenskapens prisnivå när de närmar sig eller överskrider interventionspriset, höjt med

- 80 % i fråga om råris som omfattas av KN-nummer 1006 20 17 eller 1006 20 98, och

- 88 % i fråga om råris som omfattas av andra KN-nummer än 1006 20 17 eller 1006 20 98.

3. Den situation som avses i punkt 1 kan komma att bestå eller förvärras om obalans konstateras mellan utbud och efterfrågan och om denna obalans hotar att bli långvarig, med hänsyn till den överskådliga utvecklingen av produktionen och marknadspriserna.

4. Gemenskapens marknad är störd eller hotas av störningar på grund av den situation som avses i de föregående punkterna, om den höga prisnivån i den internationella handeln hindrar import av de produkter som anges i artikel 1 till gemenskapen, eller om den framkallar ett utflöde av dessa produkter utanför gemenskapen så att marknadens stabilitet eller en säker försörjning hotas.

5. När villkoren i denna artikel är uppfyllda får följande åtgärder vidtas:

- Tillämpning av en exportavgift. En särskild exportavgift får dessutom vara föremål för anbudsinfordran avseende en bestämd kvantitet.

- Fastställande av en tidsfrist för utfärdandet av exportlicenser.

- Suspension helt eller delvis av exportlicenserna.

- Suspension helt eller delvis av begäran om utfärdande av de exportlicenser som befinner sig under behandling.

Det skall bestämmas om upphävande av dessa åtgärder senast när det konstateras att det villkor som avses i punkt 2 inte har uppfyllts under de tre senaste veckorna.

6. Vid fastställande av exportavgiften för de produkter som anges i artikel 1.1 a eller 1.1 b skall följande faktorer beaktas:

a) Situationen och utvecklingsperspektiven

- avseende rispriserna och tillgängligheten på gemenskapsmarknaden,

- avseende priserna på ris och produkter av ris på världsmarknaden.

b) Målen för den gemensamma organisationen av marknaden för ris, som är att säkra en balanserad situation på marknaden avseende försörjning och handel.

c) Fördelen med att undvika störningar på gemenskapsmarknaden.

d) De ekonomiska aspekterna av exporten.

7. Vid fastställandet av exportavgiften för de produkter som anges i artikel 1.1 c skall faktorerna i punkt 6 tillämpas. Hänsyn bör dessutom tas till följande faktorer:

a) De priser som tillämpas för brutet ris på gemenskapens olika marknader.

b) De kvantiteter brutet ris som behövs för att tillverka produkterna i fråga och i förevarande fall biprodukternas värde.

c) Försäljningsmöjligheter och -villkor för produkterna i fråga på världsmarknaden.

8. Om situationen på världsmarknaden eller särskilda krav på vissa marknader nödvändiggör det, kan exportavgiften differentieras.

9. Den exportavgift som skall tas ut är den som är tillämplig på exportdagen. Den avgift som är tillämplig den dag då licensansökan lämnas in skall emellertid tillämpas, om den sökande lämnar in ansökan om detta samtidigt med licensansökan, för export som genomförs under licensens giltighetstid.

10. För export som sker inom ramen för livsmedelsstöd vid tillämpningen av artikel 13.10 skall ingen avgift tillämpas.

11. Tillämpningsföreskrifterna till denna artikel skall fastställas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 22.

Enligt samma förfarande och för var och en av produkterna

- skall det bestämmas om fastställande av de åtgärder som avses i punkt 5 och om upphävande av de åtgärder som avses i andra och tredje strecksatsen i den punkten,

- skall exportavgiften fastställas regelbundet.

Kommissionen får vid behov fastställa eller ändra exportavgiften.

12. Kommissionen får i nödfall vidta de åtgärder som avses i punkt 5 tredje och fjärde strecksatserna. Den skall meddela medlemsstaterna sitt beslut och offentliggöra det genom anslag i kommissionens huvudkontor. Beslutet medför att de vidtagna åtgärderna skall tillämpas för produkterna i fråga från och med den dag som anges för det ändamålet om dagen infaller efter meddelandet. Beslut som fattas avseende åtgärderna i punkt 5 tredje strecksatsen är tillämpliga under högst sju dagar.

Artikel 17

1. Om gemenskapens marknad för en eller flera av de produkter som anges i artikel 1 på grund av import eller export utsätts för eller hotas av allvarliga störningar som kan äventyra de mål som anges i artikel 39 i fördraget, får lämpliga åtgärder vidtas vid handel med tredje länder tills en sådan störning eller ett sådant störningshot har upphört.

Rådet skall på förslag från kommissionen i enlighet med det röstningsförfarande som föreskrivs i artikel 43.2 i fördraget anta allmänna tillämpningsföreskrifter för denna punkt och närmare ange de fall då och inom vilka gränser medlemsstaterna får vidta skyddsåtgärder.

2. Om den situation som anges i punkt 1 uppstår, skall kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ besluta om nödvändiga åtgärder. Åtgärderna skall meddelas medlemsstaterna och skall vara omedelbart tillämpliga. Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat, skall den fatta beslut inom tre arbetsdagar från det att begäran mottogs.

3. Varje medlemsstat får inom tre arbetsdagar från meddelandedagen hänskjuta den av kommissionen beslutade åtgärden till rådet. Rådet skall sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva den ifrågavarande åtgärden.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas med iakttagande av de förpliktelser som härrör från avtal slutna i överensstämmelse med artikel 228.2 i fördraget.

AVDELNING III

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 18

De varor som anges i artikel 1 som framställs eller erhålls ur produkter som inte omfattas av artiklarna 9.2 och 10.1 i fördraget skall inte få omsättas fritt inom gemenskapen.

Artikel 19

Om inte annat föreskrivs i denna förordning skall artiklarna 92-94 i fördraget gälla för produktion av och handel med de produkter som anges i artikel 1.

Artikel 20

Artikel 40.4 i fördraget och de bestämmelser som antagits för genomförandet av artikel 40 skall, i den mån garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket berörs, tillämpas på de franska utomeuropeiska departementen för de produkter som anges i artikel 1.

Artikel 21

Medlemsstaterna och kommissionen skall ge varandra de upplysningar som är nödvändiga för genomförandet av denna förordning. Förfarandena för överlämnande av spridning av sådana upplysningar skall antas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 22.

Artikel 22

När det förfarande som fastställs i denna artikel skall följas skall ordföranden hänskjuta ärendet till Förvaltningskommittén för spannmål, nedan kallad "kommittén", som inrättades genom artikel 22 i förordning (EEG) nr 1766/92, antingen på eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat.

Alla bestämmelser i artiklarna 22 och 23 i ovannämnda förordning rörande kommittén är tillämpliga.

Artikel 23

Kommittén får behandla alla andra frågor som tas upp av ordföranden antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat.

Artikel 24

Denna förordning skall tillämpas på ett sådant sätt att lämplig hänsyn samtidigt tas till de mål som anges i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

Artikel 25

1. Bilaga B till förordning (EEG) nr 1418/76 ersätts från och med den 1 januari 1996 med bilaga B till denna förordning.

2. Förordning (EEG) nr 1418/76 upphör att gälla från och med regleringsåret 1996-1997.

3. Hänsvisningar till denna förordning som enligt punkt 2 upphör att gälla skall betraktas som hänvisningar till denna förordning.

Hänvisningar till artiklarna i nämnda förordning skall läsas enligt den jämförelsetabell som anges i bilaga C.

4. Följande förordningar upphör att gälla från och med regleringsåret 1996/97:

- Förordning (EEG) nr 1422/76(9)

- Förordning (EEG) nr 1424/76(10)

- Förordning (EEG) nr 1425/76(11)

- Förordning (EEG) nr 1426/76(12)

- Förordning (EEG) nr 3878/87(13)

5. För att underlätta övergången från det nuvarande systemet för den gemensamma organisationen av marknaden för ris till det system som är en följd av denna förordning eller för att underlätta övergången från ett regleringsår till ett annat under regleringsåren 1996/97 och 1997/98 får kommissionen, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 23, vidta alla övergångsåtgärder som den anser vara nödvändiga.

6. I artikel 1.1 a i förordning (EEG) nr 3508/92 skall följande strecksats läggas till:

"- till systemet för stöd till risproducenterna, upprättat genom artikel 6 i förordning (EEG) nr 3072/95 (*)

(*) EGT nr L 329, 30.12.1995, s. 18."

Artikel 26

De åtgärder som fastställs i denna förordning skall anses vara interventioner i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 729/70.

Artikel 27

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med regleringsåret 1996/97 med undantag för bestämmelserna i artiklarna 5 samt 25.1 och 25.5, vilka skall tillämpas från och med den 1 januari 1996.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 december 1995.

På rådets vägnar

L. ATIENZA SERNA

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 14 december 1995 (ännu inte offentliggjort i EGT).

(2) Yttrandet avgivet den 23 november 1995 (ännu inte offentliggjort i EGT).

(3) EGT nr L 356, 24.12.1991, s. 1.

(4) EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1023/95 (EGT nr L 103, 6.5.1995, s. 24).

(5) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2048/88 (EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 1).

(6) EGT nr L 166, 25.6.1976, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1530/95 (EGT nr L 148, 30.6.1995, s. 5).

(7) EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 3235/94 (EGT nr L 338, 28.12.1994, s. 16).

(8) EGT nr L 318, 20.12.1993, s. 18.

(9) EGT nr L 166, 25.6.1976, s. 18.

(10) EGT nr L 166, 25.6.1976, s. 20.

(11) EGT nr L 166, 25.6.1976, s. 26.

(12) EGT nr L 166, 25.6.1976, s. 28.

(13) EGT nr L 363, 24.12.1987, s. 3.

BILAGA A

DEFINITIONER

1. a) Paddyris: ris som efter tröskning har skalet kvar.

b) Råris: paddyris från vilket endast skalet har avlägsnats. Exempel på ris som omfattas av denna definition är ris med handelsbeteckningarna "brown rice", "cargo rice", "loonzain" och "riso sbramato".

c) Delvis slipat ris: paddyris från vilket skalet, en del av grodden och hela eller delar av de yttre skikten av fruktväggen, men inte de inre skikten, har avlägsnats.

d) Helt slipat ris: paddyris från vilket skalet, hela de yttre och inre skikten av fruktväggen, hela grodden vad avser mellan- och långkornigt ris, och vad avser rundkornigt ris åtminstone en del av grodden, har avlägsnats, men där högst 10 % av kornen får ha kvar vita längsgående strimmor.

2. a) Rundkornigt ris: ris vars korn som längst är 5,2 mm och där förhållandet mellan kornets längd och bredd är mindre än 2.

b) Mellankornigt ris: ris vars korn är längre än 5,2 mm men som längst 6,0 mm och där förhållandet mellan kornets längd och bredd är mindre än 3.

c) Långkornigt ris:

A) ris vars korn är längre än 6,0 mm och där förhållandet mellan kornets längd och bredd är större än 2 men mindre än 3,

B) ris vars korn är längre än 6,0 mm och där förhållandet mellan kornets längd och bredd är större än eller lika med 3,

d) Mätning av kornen: kornens mått bestäms för helt slipat ris enligt följande metod:

i) Ett representativt prov tas från varupartiet.

ii) Provet siktas så att hela korn återstår, däri inbegripet omogna korn.

iii) Två mätningar genomförs om vardera 100 korn och genomsnittet beräknas.

iv) Resultatet uttrycks i mm och avrundas till en decimal.

3. Brutet ris: korndelar vars längd inte överstiger tre fjärdedelar av de hela kornens genomsnittliga längd.

BILAGA B

>Plats för tabell>

BILAGA C

>Plats för tabell>