RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 3283/94 av den 22 december 1994 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av förordningarna om den gemensamma organisationen av marknaden för jordbruksprodukter och de förordningar som antagits i enlighet med artikel 235 i fördraget antagits om varor som framställts av jordbruksprodukter, särskilt de bestämmelser i förordningarna som medger undantag från den allmänna principen om att skyddsåtgärder vid gränser endast får ersättas med de åtgärder som föreskrivs i de förordningarna,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1), och

med beaktande av följande:

Genom förordning (EG) nr 2423/88(2) antog rådet gemensamma regler om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

Reglerna antogs i enlighet med gällande internationella förpliktelser, särskilt de som följer av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet, nedan kallat "GATT", av avtalet om tillämpning av artikel VI i GATT (1979 års antidumpningskodex) och av avtalet om tolkning och tillämpning av artiklarna VI, XVI och XXIII i GATT (kodex om subventioner och utjämningstullar).

De multilaterala handelsförhandlingar som avslutades 1994 ledde till nya avtal om tillämpningen av artikel VI i GATT och det är därför lämpligt att gemenskapens regler ändras med hänsyn till dessa nya avtal. Mot bakgrund av den olikartade karaktär som de nya reglerna för dumpning och subventioner har är det också önskvärt att det finns skilda gemenskapsregler på dessa två områden och följaktligen också att de nya reglerna om skydd mot subventioner och utjämningstullar omfattas av en särskild förordning.

För att upprätthålla jämvikten mellan de rättigheter och förpliktelser som fastställs i GATT-avtalet, är det vid tillämpningen av dessa regler av väsentlig betydelse att gemenskapen tar hänsyn till hur dess viktigaste handelspartner tolkar reglerna.

Det nya avtalet om dumpning, nämligen avtalet om tillämpning av artikel VI i 1994 års Allmänna tull- och handelsavtal, innehåller nya och närmare bestämmelser, särskilt vad avser fastställandet av dumpning, påbörjandet av förfaranden och genomförandet av efterföljande undersökningar, inbegripet fastställande och behandling av faktiska uppgifter, vidtagande av tillfälliga åtgärder, införande och inkasserande av antidumpningstullar, giltighetstid för och översyn av antidumpningsåtgärderna samt offentliggörande av uppgifter om antidumpningsundersökningar. Med hänsyn till omfattningen av förändringarna och för att säkerställa en adekvat och överskådlig tillämpning av de nya reglerna, är det lämpligt att i möjligaste mån överföra dessa till gemenskapens lagstiftning.

Det är önskvärt att tydliga och detaljerade regler fastställs för beräkning av normalvärdet, i synnerhet att de under alla omständigheter bör fastställas på grundval av representativ försäljning under normala handelsförhållanden i exportlandet. Det är ändamålsenligt att fastställa under vilka förhållanden inhemsk försäljning kan anses ske med förlust och därför lämnas utan avseende och att den återstående försäljningen, ett beräknat värde eller försäljning till tredje land får användas för att beräkna värdet. Det är också önskvärt att ett lämpligt kostnadsbidrag föreskrivs, också för ett inledningsskede, varvid riktlinjer bör fastställas för vad som avses med "inledningsskede", och en metod bör fastställas för utbetalning av bidraget liksom dess omfattning. När varornas normala värde fastställs är det nödvändigt att ange den metod som skall tillämpas för att bestämma försäljningsbelopp, allmänna och administrativa kostnader och den förtjänst som skall inräknas i värdet.

När normalvärdet fastställs för länder där marknadsekonomi inte råder är det tillrådligt att fastställa regler för förfarandet för att välja ett lämpligt tredje land med marknadsekonomi som skall användas för detta ändamål och, om det inte är möjligt att hitta ett lämpligt tredje land, att föreskriva att normalvärdet får fastställas på någon annan godtagbar grund.

Det är tillrådligt att definiera exportpriset och att ange de justeringar som skall göras om det bedöms vara nödvändigt att rekonstruera detta pris på grundval av det första priset på den öppna marknaden.

För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan exportpris och normalvärde är det tillrådligt att förteckna de faktorer som kan påverka priserna och deras jämförbarhet, samt att fastställa särskilda regler för när och hur justeringarna skall göras, inbegripet det faktum att dubbla justeringar bör undvikas. Det är också nödvändigt att föreskriva att en jämförelse får göras på grundval av genomsnittspriserna samtidigt som enskilda exportpriser dock får jämföras med ett genomsnittligt normalvärde om dessa priser varierar mellan kunder, regioner eller tidsperioder.

Det är önskvärt att tydliga och detaljerade riktlinjer upprättas avseende de faktorer som kan vara av betydelse vid fastställandet av huruvida den dumpade importen har vållat väsentlig skada eller hotar att vålla skada. Om det påvisas att den ifrågavarande importens volym och prisnivå har vållat gemenskapsindustrin skada bör effekten av andra faktorer uppmärksammas, särskilt de marknadsvillkor som gäller i gemenskapen.

Det är lämpligt att definiera begreppet "gemenskapsindustri" och fastställa att parter som står i ekonomisk intressegemenskap med exportörer får uteslutas från denna industri samt att definiera begreppet "stå i ekonomisk intressegemenskap med". Det är också nödvändigt att fastställa dels de antidumpningsåtgärder som skall vidtas till förmån för producenterna i en region i gemenskapen, dels riktlinjer för definitionen av en sådan region.

Det är nödvändigt att fastställa vem som kan inge ett antidumpningsklagomål, bl.a. i vilken omfattning det bör stödjas av gemenskapsindustrin, samt vilka uppgifter om dumpning, skada och orsakssamband ett sådant klagomål bör innehålla. Det är också ändamålsenligt att närmare ange förfaranden för att avvisa klagomål eller för att påbörja ett förfarande.

Det är nödvändigt att fastställa på vilket sätt berörda parter skall underrättas om de uppgifter som myndigheterna kräver och att de skall ges tillräckliga möjligheter att framlägga all nödvändig bevisning och möjlighet att fullt ut försvara sina intressen. Det är också önskvärt att klart ange vilka regler och förfaranden som skall gälla för undersökningen, särskilt att berörda parter skall ge sig till känna, framföra sina åsikter och lämna uppgifter inom bestämda tidsfrister om dessa åsikter och uppgifter skall beaktas. Det är även lämpligt att fastställa de villkor enligt vilka en berörd part får ta del av, och yttra sig om, uppgifter som lämnats av andra berörda parter. Medlemsstaterna och kommissionen bör även samarbeta vid inhämtandet av uppgifter.

Det är nödvändigt att fastställa villkoren för införandet av tillfälliga tullar, inbegripet villkoret att de inte får införas tidigare än 60 dagar eller senare än nio månader efter det att ett förfarande har påbörjats. Av förvaltningsskäl är det också nödvändigt att fastställa att sådana tullar under alla omständigheter får införas av kommissionen, antingen direkt för en niomånadersperiod eller i två etapper om sex och tre månader.

Det är nödvändigt att fastställa närmare förfaranden för godkännande av åtaganden som förhindrar dumpning och skada och som träder i stället för införandet av tillfälliga eller slutliga tullar. Det är även lämpligt att fastställa konsekvenserna av brott mot eller återtagande av ett åtagande och att fastställa att tillfälliga tullar kan införas vid misstanke om brott eller när ytterligare undersökningar är nödvändiga för att komplettera uppgifterna. Det bör tillses vid godkännande av ett åtagande att det föreslagna åtagandet och dess genomförande inte medför en konkurrensbegränsning.

Det är nödvändigt att föreskriva att ett förfarande normalt skall avslutas, antingen utan att några åtgärder vidtas eller genom att sådana definitivt vidtas, inom 12 månader och inte i något fall senare än 15 månader efter det att undersökningen påbörjades. En undersökning eller ett förfarande bör avslutas om dumpningen är minimal eller skadan är försumbar, och dessa begrepp bör närmare fastställas. Om åtgärder skall vidtas är det nödvändigt att föreskriva att undersökningarna skall avbrytas och att fastställa att åtgärderna bör ligga på en nivå som understiger dumpningsmarginalen om en sådan lägre nivå är tillräcklig för att avhjälpa skadan samt, i de fall resultaten grundar sig på stickprov, att närmare fastställa en metod för beräkning av åtgärdsnivån.

Det är nödvändigt att föreskriva retroaktivt uttag av tillfälliga tullar, om detta bedöms vara lämpligt, och att närmare ange de omständigheter som kan utlösa tillämpningen av retroaktiva tullar för att undvika att de definitva åtgärder som skall tillämpas undergrävs. Det är även nödvändigt att fastställa att tull kan utkrävas retroaktivt vid brott mot eller återtagande av åtaganden.

Det är nödvändigt att fastställa att åtgärdernas giltighetstid skall löpa ut efter fem år om det inte vid en översyn visar sig att de bör upprätthållas. För sådana fall där det är klart påvisat att omständigheterna har förändrats är det även nödvändigt att möjliggöra interimsöversyn eller undersökningar för att bestämma huruvida återbetalning av antidumpningstullar är berättigad. Det är även lämpligt att fastställa att tullar vid varje ny beräkning av dumpningen, där en rekonstruktion av exportpriser krävs, inte skall behandlas som en kostnad som uppkommit mellan import och försäljning om den ifrågavarande tullen avspeglas i priset på de varor som är föremål för gemenskapsåtgärder.

Det är nödvändigt att särskilt fastställa att en omvärdering av exportpriser och dumpingmarginaler skall göras i de fall tullen absorberas av exportören genom någon form av kompensationsarrangemang och åtgärderna inte avspeglas i priset på de varor som omfattas av gemenskapsåtgärder.

1994 års antidumpningsavtal innehåller inga bestämmelser om kringgående av antidumpningsåtgärder, även om ett särskilt ministerbeslut inom GATT erkänner att kringgående utgör ett problem och har hänskjutit det till GATT:s antidumpningskommitté för avgörande, och mot bakgrund av att de multilaterala förhandlingarna hitintills misslyckats och i avvaktan på att GATT:s antidumpningkommitté kommer till ett resultat, är det nödvändigt att införa nya bestämmelser i gemenskapslagstiftningen för att reglera metoder vars ändamål är att kringgå antidumningsåtgärderna, inbegripet enkel hopsättning av varor inom gemenskapen eller i tredje land.

Det är lämpligt att tillåta att antidumpningsåtgärderna upphör under en begränsad tid vid sådana tillfälliga förändringar i marknadsförhållandena som medför att åtgärderna tillfälligtvis inte är ändamålsenliga.

Det är nödvändigt att fastställa att import som omfattas av en undersökning kan göras till föremål för registrering vid importen så att åtgärder i efterhand skall kunna vidtas mot denna import.

För att säkerställa att åtgärderna genomförs korrekt är det nödvändigt att medlemsstaterna övervakar och till kommissionen rapporterar om den import av varor som omfattas av undersökning eller är föremål för åtgärder och de tullbelopp som har utkrävts i enlighet med denna förordning.

Det är nödvändigt att fastställa att regelbundna samråd med en rådgivande kommitté skall äga rum vid bestämda tidpunkter i undersökningen. Kommittén skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

Det är ändamålsenligt att föreskriva kontrollbesök för att kontrollera de uppgifter som lämnats om dumpning och skada, varvid dessa besök dock bör vara avhängiga av att mottagna frågeformulär har besvarats korrekt.

För att undersökningarna skall kunna avslutas i tid är det av stor betydelse att sickprov tas i sådana fall där antalet parter eller transaktioner är stort.

Det är nödvändigt att föreskriva att, för parter som inte samarbetar på ett tillfredsställande vis, andra uppgifter kan användas för att fastställa uppgifterna och att dessa uppgifter kan vara mindre gynnsamma för den ifrågavarande parten än om han hade samarbetat.

Bestämmelser bör antas om behandling av konfidentiella uppgifter så att affärshemligheter inte röjs.

Det är väsentligt att fastställa att de berörda parterna skall informeras på ett korrekt sätt om de viktigaste omständigheterna och övervägandena och att detta, med hänsyn till av beslutsgången i gemenskapen, sker inom en tidsfrist som gör det möjligt för dem att tillvarata sina intressen.

Det är lämpligt att fastställa att ett förvaltningssystem inrättas i enlighet med vilket argument kan framföras om huruvida åtgärder ligger i gemenskapens intresse, inbegripet konsumenternas intresse, och att fastställa tidsfrister inom vilka sådana uppgifter skall lämnas samt de berörda parternas rätt till insyn.

Det är absolut nödvändigt att förbinda tillämpningen av tidsfrister med inrättandet av det nödvändiga förvaltningssystemet inom kommissionen. Rådet bör därför i ett beslut, som skall antas med kvalificerad majoritet senast den 1 april 1995, ange när dessa tidsfrister skall tillämpas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Principer

1. En antidumpningtull får tillämpas på alla dumpade varor vilkas övergång till fri omsättning inom gemenskapen orsakar skada.

2. En vara skall anses vara dumpad om exportpriset till gemenskapen är lägre än det jämförbara pris som en likadan vara betingar i den normala handeln i exportlandet.

3. Exportlandet skall i normala fall vara ursprungslandet. Det kan emellertid vara ett annat land, förutom när varorna exempelvis endast transiteras genom det landet, när de inte har tillverkats där eller när det inte finns något jämförbart pris för varorna i det landet.

4. Vid tillämpningen av denna förordning skall begreppet "likadan vara" avse vara som är identisk med, dvs. i alla avseenden lik den ifrågavarande varan, eller, om en sådan vara inte finns, en annan vara som, fastän inte lik i alla avseenden, har egenskaper som nära påminner om den ifrågavarande varans egenskaper.

Artikel 2

Fastställande av dumpning

A. NORMALVÄRDE

1. Normalvärdet skall i normala fall grunda sig på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller skall betala i den normala handeln i exportlandet.

a) Om exportören i exportlandet inte producerar eller säljer likadana varor får normalvärdet fastställas på grundval av andra försäljares eller producenters priser.

b) Priser mellan parter som förefaller att stå i ekonomisk intressegemenskap med varandra eller använder ett kompensationsarrangemang gentemot varandra får endast anses utgöra priser i den normala handeln och användas för att fastställa normalvärdet om det fastställs att de inte påverkas av förhållandet mellan parterna.

2. Normalvärdet skall i allmänhet fastställas på grundval av försäljningen av likadana varor avsedda för konsumtion på hemmamarknaden, om försäljningsvolymen utgör minst 5 % av försäljningsvolymen av de varor som är avsedda för gemenskapen. En lägre försäljningsvolym får emellertid användas om till exempel de uttagna priserna anses vara representativa för den berörda marknaden.

3. Om det inte förekommer någon försäljning av likadana varor i den normala handeln, eller om denna är otillräcklig, eller om försäljningen på grund av den särskilda marknadssituationen inte möjliggör en riktig jämförelse, skall normalvärdet för likadana varor beräknas på på grundval av produktionskostnaden i ursprungslandet plus ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra omkostnader samt vinst, eller på grundval av exportpriserna vid försäljning i normal handel till ett lämpligt tredje land, förutsatt att dessa priser är representativa.

4. Försäljning av en likadan vara på exportlandets hemmamarknad eller försäljning till tredje land till priser under tillverkningskostnaden per enhet (fasta och rörliga) inklusive administrations-, försäljnings- och andra allmänna kostnader, kan av prisskäl behandlas som om de inte förekommer i den normala handeln och får lämnas utan avseende när normalvärdet fastställs, under förutsättning att det har konstaterats att försäljningen har skett under en längre tidsperiod, i betydande omfattning och till priser som innebär att full kostnadstäckning inte nås inom rimlig tid.

a) Om de priser som ligger under kostnaderna vid tidpunkten för försäljningen är högre än det vägda medelvärdet för kostnaderna för undersökningsperioden, skall sådana priser anses innebära att full kostnadstäckning nås inom rimlig tid.

b) En längre tidsperiod skall som regel vara ett år, men inte under några omständigheter kortare än sex månader, och försäljning som ligger under enhetskostnaderna skall anses ha skett i betydande omfattning när det fastställs att det vägda medelvärdet för försäljningspriset är lägre än det vägda medelvärdet för enhetskostnaderna, eller om omfattningen av försäljning till priser under enhetskostnad motsvarar minst 20 % av den försäljningsvolym som utgör underlag för att fastställa normalvärdet.

5. Vid tillämpning av punkterna 1 7 skall kostnaderna som regel beräknas på grundval av den undersökta partens bokförda kostnader, under förutsättning att dessa kostnader är bokförda i enlighet med det berörda landets allmänt erkända bokföringsprinciper och det framgår att de på ett rimligt sätt motsvarar tillverknings- och försäljningskostnderna för den undersökta varan.

a) Alla överlämnade bevis avseende rimlig kostnadsfördelning skall beaktas, under förutsättning att det kan visas att en sådan fördelning använts tidigare. I brist på en lämpligare metod skall förtur ges till kostnadsfördelning på grundval av omsättningen. Om det inte redan beaktats i kostnadsfördelningen enligt denna punkt, skall kostnader på ett lämpligt sätt justeras för extraordinära kostnadsposter som gynnar framtida eller pågående tillverkning.

b) Om kostnaderna för en del av perioden för kostnadstäckning påverkas av användningen av nya produktionsanläggningar, som kräver omfattande ytterligare investeringar och som har låg användingskapacitet, till följd av inledningsförfaranden under hela eller en del av undersökningsperioden, skall medelvärdet för kostnaderna för inledningsskedet vara de kostnader som i enlighet med ovan nämnda fördelningsregler tillämpas vid slutet av inledningsskedet och skall för perioden i fråga inbegripas på den nivån i det vägda medelvärdet för de kostnader som avses i punkt 4 a. Inledningsskedets längd skall bestämmas i förhållande till den berörda producentens eller exportörens omständigheter, men skall inte vara längre än en lämplig inledande del av perioden för kostnadstäckning. Vid denna anpassning till kostnader under undersökningsperioden skall uppgifter som avser ett inledningsskede som sträcker sig utöver den perioden tas i beaktande, under förutsättning att de överlämnats före kontrollbesöken och inom tre månader efter det att undersökningen påbörjats.

6. Vid tillämpning av punkterna 1 7 skall beloppen för försäljnings-, administrations- och andra allmänna kostnader samt för vinst baseras på faktiska uppgifter om exportörens eller tillverkarens tillverkning och försäljning av likadana varor i den normala handeln. När sådana belopp inte kan fastställas på denna grundval, kan beloppen fastställas på grundval av

i) det vägda medelvärdet för de faktiska belopp som har fastställts för andra exportörer eller tillverkare som är föremål för undersökning avseende tillverkning och försäljning av likadan vara på hemmamarknaden i ursprungslandet,

ii) de faktiska kostnader som den berörda exportören eller tillverkaren i normal handel ådrar sig för tillverkning och försäljning av varor inom samma varuområde på hemmamarknaden i ursprungslandet,

iii) en annan rimlig metod, under förutsättning att det fastställda tillägget för vinst inte överstiger den vinst som andra exportörer eller tillverkare normalt får vid försäljning av varor inom samma varuområde på hemmamarknaden i ursprungslandet.

7. I fråga om import från länder utan marknadsekonomi och särskilt sådana som omfattas av tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 519/94 av den 7 mars 1994 om gemenskapsregler för import från vissa tredje länder och om upphävande av förordningarna (EEG) nr 1765/82, (EEG) nr 1766/82 och 3420/83(3) skall normalvärdet bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredje land med marknadsekonomi, eller priset från ett sådant tredje land till andra länder, inbegripet gemenskapen, eller om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grundval, inbegripet det pris som faktiskt betalas eller skall betalas i gemenskapen för varor av sammma slag, vid behov vederbörligen anpassat så att det inbegriper en skälig vinstmarginal.

a) För tillämpning av denna punkt skall ett lämpligt tredje land med marknadsekonomi väljas ut på ett skäligt sätt och med tillbörlig hänsyn till alla tillförlitliga uppgifter som som står till förfogande vid tidpunkten för valet. Hänsyn skall även tas till tidsfrister, och i tillämpliga fall skall ett tredje land med marknadsekonomi och som är föremål för samma undersökning användas.

b) Parterna i undersökningen skall snarast efter det att undersökningen påbörjats underrättas om vilket tredje land med marknadsekonomi som kommer att användas och skall ges en tio dagars frist för att lämna kommentarer.

B. EXPORTPRIS

8. Exportpriset skall vara det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för varan när den säljs från exportlandet till gemenskapen.

9. I de fall då ett exportpris inte finns eller då exportpriset förefaller otillförlitligt på grund av särskild ekonomisk intressegemenskap eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören och importören eller en tredje part, får exportpriset framräknas på grundval av det pris till vilket de importerade varorna första gången säljs vidare till en oberoende köpare eller, om varorna inte säljs vidare till en oberoende köpare eller inte säljs vidare i samma skick de importerats, på någon annan skälig grund.

a) I dessa fall skall justeringar göras för alla omkostnader, inbegripet tullar och skatter som har tillkommit mellan importen och återförsäljningen samt förväntad vinst i syfte att fastställa ett tillförlitligt exportpris fritt gemenskapens gräns.

b) De kostnader som skall justeras inbegriper de som i regel bärs av en importör men som betalas av en part som har sin verksamhet inom eller utanför gemenskapen och som förefaller stå i ekonomisk intressegemenskap med eller ha ingått ett kompensationsarrangemang med importören eller exportören, inklusive vanlig transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, tullar, antidumpningstullar och andra skatter som skall betalas i importlandet vid import eller återförsäljning av varorna, samt en skälig marginal som skall täcka allmänna och administrativa kostnader och vinsten.

C. JÄMFÖRELSE

10. En rättvis jämförelse skall göras mellan exportpriset och normalvärdet. Denna jämförelse skall göras i samma handelsled och avse försäljningar så nära varandra i tiden som möjligt och med vederbörlig hänsyn tagen till andra olikheter som berör prisernas jämförbarhet. Om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara skall i varje särskilt fall vederbörlig hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därför prisernas jämförbarhet. Dubblering skall undvikas vid justeringen, särskilt avseende rabatter, avdrag, kvantiteter och handelsled. Om de angivna villkoren är uppfyllda kan justeringar göras för följande faktorer:

a) Fysiska egenskaper

En justering skall göras för olikheter som berör den ifrågavarande varans egenskaper. Justeringens belopp skall fastställas efter en skälig uppskattning av marknadsvärdet för olikheten.

b) Importavgifter och indirekta skatter

Normalvärdet skall justeras med ett belopp som motsvarar alla importavgifter eller indirekta skatter som utkrävs för likadana varor, samt beståndsdelar som fysiskt ingår i dessa när varan är avsedd för konsumtion i exportlandet och som inte utkrävs eller återbetalas för den produkt som exporteras till gemenskapen.

c) Rabatter, avdrag och kvantiteter

En justering skall göras för olikheter som berör rabatter och avdrag, inbegripet sådana som lämnas för kvantitetsskillnader, om dessa är vederbörligen kvantifierade och direkt förbundna med den ifrågavarande försäljningen. Justering kan även göras för uppskjutna rabatter och avdrag om begäran om detta är grundad på fastställd tidigare praxis, inbegripet uppfyllande av de villkor som ställs för att erhålla de ifrågavarande rabatterna eller avdragen.

d) Handelsled

En justering för olika handelsled, inbegripet varje olikhet som kan uppstå vid OEM-försäljning (Original Equipment Manufacturer), skall beviljas när det kan konstateras att exportpriset, inbegripet ett konstruerat exportpris, i förhållande till distributionskedjan på de båda marknaderna ligger i ett annat handelsled än normalvärdet och att olikheten har påverkat prisernas jämförbarhet, vilket visar sig genom konsekventa och tydliga olikheter i försäljarens funktioner och priser i de olika handelsleden på exportlandets hemmamarknad. Justeringens belopp skall vara baserat på marknadsvärdet för olikheten.

e) Transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader

En justering skall göras för olikheter som berör de kostnader som är direkt förbundna med försändelse av varan från exportörens anläggning till en oberoende köpare om dessa kostnader är inkluderade i försäljningspriserna. Dessa kostnader omfattar transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader.

f) Förpackning

En justering skall göras för olikheter som berör kostnader som är direkt sammanhängande med förpackning av varan i fråga.

g) Kredit

En justering skall göras för olikheter som berör kostnaden för varje kredit som beviljats i samband med den ifrågavarande försäljningen, under förutsättning att detta är en faktor som beaktats vid fastställandet av försäljningspriserna.

h) Kostnader för kundservice

En justering skall göras för olikheter som berör direkta kostnader för ställande av säkerheter, garantier, tekniskt bistånd och service inom ramen för lagstiftning eller försäljningskontrakt.

i) Provision

En justering skall göras för olikheter som berör provisioner som utbetalas i samband med de ifrågavarande försäljningarna.

j) Valutaomräkning

När prisjämförelser kräver valutaomräkning skall sådan omräkning grundas på den växelkurs som rådde på försäljningsdagen, på villkor att den kurs som gäller vid terminsförsäljning används när en försäljning av utländsk valuta på terminsmarknaderna är direkt knuten till berörd exportförsäljning. Försäljningsdag bör i regel utgöras av fakturadagen men även dagen för köpekontrakt, köporder eller orderbekräftelse kan användas om de mest väsentliga försäljningsvillkoren bättre framgår av dessa. Förändringar i växelkurserna skall bortses från och exportörerna skall ges minst 60 dagars frist för att justera sina priser så att de avspeglar varaktiga förändringar av valutakurserna under undersökningsperioden.

D. DUMPNINGSMARGINAL

11. Om inte annat följer av relevanta bestämmelser angående rättvis jämförelse skall förekomsten av dumpningsmarginaler under undersökningsperioden vanligtvis fastställas på grundval av en jämförelse mellan ett vägt medeltal för normalvärdet och ett vägt medeltal för alla exporttransaktioner till gemenskapen, eller genom en jämförelse mellan de normalvärden och de exportpriser till gemenskapen som fastställts för varje enskild transaktion. Ett normalvärde som fastställts på grundval av ett vägt medeltal kan dock jämföras med exportpriset för varje enskild transaktion till gemenskapen om ett mönster av exportpriser konstateras som skiljer sig väsentligen mellan olika köpare, regioner eller över olika tidsperioder och om de metoder som anges i första meningen i denna punkt inte till fullo avspeglar den dumpning som förekommer. Denna punkt utesluter inte stickprovstagning i enlighet med artikel 17.

12. Dumpningsmarginalen skall utgöras av det belopp med vilket normalvärdet överskrider exportpriset. Om dumpningsmarginalerna varierar kan ett vägt medeltal för dumpningsmarginaler fastställas.

Artikel 3

Fastställande av skada

1. I enlighet med denna förordning skall, om inte annat anges, begreppet skada avse väsentlig skada på gemenskapsindustrin, hot om väsentlig skada på gemenskapsindustrin eller avsevärd försening av upprättande av sådan industri och skall tolkas i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

2. Fastställande av skada skall grundas på faktiska bevis och inbegripa en objektiv granskning av såväl a) omfattningen av den dumpade importen och dess inverkan på gemenskapens marknad för likadana varor, som b) denna imports inverkan på gemenskapsindustrin.

3. Med avseende på den dumpade importens omfattning, skall en prövning ske av huruvida det skett en betydande ökning av dumpad import antingen i absoluta tal eller i förhållande till tillverkning eller konsumtion i gemenskapen. Vad avser den dumpade importens inverkan på priserna skall en prövning ske av huruvida de dumpade importvarorna sålts till betydligt lägre pris i jämförelse med priset på likadan vara som framställts i gemenskapen, eller om denna import på annat sätt i betydande grad får till följd att priser sänks eller att prisökningar som annars skulle ha ägt rum hindras. Varken en enskild eller flera av dessa faktorer kan vara avgörande vid prövningen.

4. Om en antidumpningsundersökning samtidigt inbegriper import från mer än ett land, skall effekterna av denna import endast slås samman om det fastställs att a) varje lands dumpningsmarginal är högre än miniminivån enligt artikel 9.3 och omfattningen av importen från varje enskilt land inte är försumbar och b) det är lämpligt att slå samman importen vid skadebedömningen med hänsyn till konkurrensvillkoren mellan de olika importerade varorna och konkurrensvillkoren mellan de importerade varorna och gemenskapens tillverkning av likadan vara.5. Granskningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin skall innefatta en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och indicier som har betydelse för industrins tillstånd, t.ex. det faktum att en industri fortfarande befinner sig i en period där den återhämtar sig från effekterna av tidigare dumpning eller subventionering, storleken på den faktiska dumpningsmarginalen, faktisk och potentiell nedgång i försäljning, vinster, tillverkningsvolym, marknadsandel, produktivitet, avkastning på investeringar, kapacitetsutnyttjande, faktorer som påverkar gemenskapspriser, faktiska och potentiella negativa verkningar på penningflödet, lagerhållning, sysselsättning, löner, tillväxt och förmåga att anskaffa kapital eller investeringsmedel. Denna förteckning är inte uttömmande och inte heller kan en eller flera av dessa faktorer nödvändigtvis ge avgörande vägledning.

6. Av den relevanta bevisning som framläggs i enlighet med punkt 2 skall det framgå att den dumpade importen orsakar skada i denna förordnings mening. Detta innebär särskilt ett fastställande av att den omfattning eller de prisnivåer som avses i punkt 3 har inverkat på gemenskapsindustrin i enlighet med punkt 5 och att denna inverkan är så allvarlig att den kan betecknas som väsentlig.

7. Varje känd faktor, annan än den dumpade importen, som samtidigt skadar gemenskapsindustrin skall även granskas för att säkerställa att den skada som orsakas av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen i enlighet med punkt 6. Faktorer som kan beaktas i detta sammanhang inbegriper bland annat omfattningen av och priserna på importvaror som inte säljs till dumpade priser, minskning av efterfrågan eller förändringar i konsumtionsmönster, handelsbegränsande åtgärder vidtagna av och konkurrens mellan de utländska tillverkarna och gemenskapens tillverkare, tekniska framsteg och gemenskapsindustrins exportutveckling och produktivitet.

8. Verkningarna av den dumpade importen skall bedömas i förhållande till gemenskapsindustrins tillverkning av likadan vara när tillgängliga uppgifter medger att denna tillverkning kan särskiljas enligt sådana kriterier som tillverkningsprocessen, tillverkarnas försäljning och vinst. Om tillverkningen inte kan särskiljas på så sätt, skall verkningarna av den dumpade importen bedömas genom undersökning av tillverkning av den minsta varugrupp som innefattar en likadan vara och för vilken nödvändiga uppgifter kan erhållas.

9. Fastställande av hot om väsentlig skada skall grundas på fakta och inte endast på påståenden, förmodanden eller avlägsna möjligheter. Den förändring i förhållanden som kan skapa en situation där dumpning skulle förorsaka skada måste klart kunna förutses och risken vara överhängande.

a) När myndigheterna prövar om det finns hot om väsentlig skada, skall bland annat följande faktorer beaktas:

i) En betydande ökningstakt av dumpad import till gemenskapens marknad som tyder på att en starkt ökad import är sannolik.

ii) Tillräcklig, fritt tillgänglig kapacitet eller en omedelbart förestående betydande kapacitetsökning hos exportören som tyder på en starkt ökad dumpad export till gemenskapen, med hänsyn tagen till förekomsten av andra exportmarknader som skulle kunna ta emot all ytterligare export.

iii) Huruvida importen sker till priser som i påtaglig utsträckning skulle kunna sänka priser eller förhindra prisökningar som annars skulle ha ägt rum och som kan antas öka efterfrågan på ytterligare import.

iv) Lagerhållningen av den undersökta varan.

b) Ingen av de faktorer som anges ovan kan var för sig nödvändigtvis ge avgörande vägledning men de undersökta faktorerna skall sammantagna leda till slutsatsen att risken för ökad dumpad export är överhängande och att väsentlig skada skulle uppstå om en skyddsåtgärd inte vidtas.

Artikel 4

Definition av gemenskapsindustri

1. Vid tillämpning av denna förordning skall begreppet gemenskapsindustri avse alla tillverkare inom gemenskapen av likadana varor eller de tillverkare vars sammanlagda tillverkning av varorna utgör en större del av gemenskapens totala tillverkning i enlighet med artikel 5.4 av dessa varor, med följande undantag:

i) När tillverkare som står i särskild ekonomisk intressegemenskap med exportörer eller importörer eller själva är importörer av den vara som påstås vara dumpad, får begreppet gemenskapsindustri begränsas till att avse övriga tillverkare.

ii) I undantagsfall där gemenskapens territorium, med avseende på den aktuella tillverkningen, indelas i två eller flera konkurrerande marknader och tillverkarna inom varje marknad får betraktas som en separat industri om a) tillverkarna inom en sådan marknad säljer hela eller nästan hela sin tillverkning av varan i fråga på denna marknad och b) efterfrågan på denna marknad inte i någon väsentlig utsträckning tillgodoses av tillverkare av varan i fråga som befinner sig på annat håll inom gemenskapen. Under sådana omständigheter kan skada anses föreligga även då en större del av hela gemenskapsindustrin inte är skadad, under förutsättning att den dumpade importen koncentreras till denna isolerade marknad och under förutsättning dessutom att den dumpade importen skadar tillverkarna av hela eller nästan hela tillverkningen inom en sådan marknad.

2. Vid tillämpning av punkt 1 skall tillverkare anses stå i ekonomisk intressegemenskap med en exportör eller importör om a) en av dem direkt eller indirekt kontrollerar den andre, eller b) båda är direkt eller indirekt kontrollerade av tredje part, eller c) de tillsammans, direkt eller indirekt, kontrollerar tredje part, under förutsättning att det finns anledning att anta eller misstänka att denna intressegemenskap är av sådan art att den berörda tillverkaren agerar annorlunda än vad tillverkare som inte står i ekonomisk intressegemenskap gör. Vid tillämpning av denna punkt skall en part anses kontrollera den andre om den förre är i stånd att, rättsligt eller praktiskt, styra eller begränsa den senares verksamhet.

3. Om gemenskapsindustri har tolkats att avse tillverkare inom en viss region skall exportörerna ges tillfälle att göra åtaganden enligt artikel 8 för den berörda regionen. I sådana fall skall bedömningen av i vilken mån åtgärderna ligger i gemenskapens intresse göras med hänsyn till regionens intressen. Om ett tillräckligt åtagande inte görs omedelbart eller de situationer som anges i artikel 8.9 och 8.10 gör sig gällande, får en tillfällig eller slutlig tull införas för gemenskapen i sin helhet. I sådana fall kan tullarna, om detta är praktiskt genomförbart, begränsas till att omfatta endast vissa tillverkare eller exportörer.

4. Bestämmelserna i artikel 3.8 skall vara tillämpliga på denna artikel.

Artikel 5

Påbörjande av förfaranden

1. Med undantag för vad som föreskrivs i artikel 5.6 skall en undersökning för att fastställa förekomst, grad och verkan av påstådd dumpning påbörjas när en fysisk eller juridisk person, eller en sammanslutning utan juridisk status, som företräder gemenskapsindustrin framför skriftligt klagomål.

a) Klagomålet kan inges till kommissionen eller till en medlemsstat som skall vidarebefordra det till kommissionen. Kommissionen skall skicka medlemsstaterna en kopia av varje klagomål som den tar emot. Klagomålet skall anses vara framfört den första arbetsdagen efter det att klagomålet tillställts kommissionen med rekommenderat brev eller efter det att kommissionen utfärdat ett mottagningsbevis.

b) Om en medlemsstat, utan att ett klagomål har ingivits, har tillräckliga bevis för dumpning och att detta orsakat gemenskapsindustrin skada skall den omedelbart underrätta kommissionen om dessa bevis.

2. Ett klagomål enligt punkt 1 skall innehålla bevis om dumpning, skada och orsakssamband mellan den påstått dumpade importen och den påstådda skadan. Klagomålet skall innehålla sådana uppgifter som rimligen är tillgängliga för den klagande om följande:

i) Den klagandes identitet och en beskrivning av omfattningen och värdet av den klagandes tillverkning i gemenskapen av likadan vara. Om ett skriftligt klagomål görs av ombud för gemenskapsindustrin skall klagomålet visa vilken industri som ombudet representerar genom en förteckning över samtliga kända tillverkare i gemenskapen av likadan vara (eller sammanslutningar av gemenskapstillverkare av sådan vara) och, såvitt möjligt, uppgift om hur stor del av gemenskapens tillverkning av den likadana varan som dessa tillverkare står för.

ii) En fullständig beskrivning av den vara som påstås vara dumpad, en förteckning över ursprungs- eller exportländerna i fråga, varje känd exportörs eller utländsk tillverkares identitet samt en förteckning över kända importörer av varan i fråga.

iii) Uppgifter om varans försäljningspris på ursprungs- eller exportländernas hemmamarknad (eller när så är lämpligt, uppgifter om varans försäljningspris från ursprungs- eller exportländerna till tredje land eller uppgifter om varans beräknade värde) och uppgifter om exportpriserna eller, när så är lämpligt, det pris till vilket varan första gången säljs till en oberoende köpare i gemenskapen.

iv) Uppgifter om utvecklingen av volymen på den import som påstås vara dumpad, priseffekterna av denna import på likadan vara på gemenskapens marknad, och följderna av denna import för gemenskapsindustrin enligt vad som framgår av fakta och index som har betydelse för gemenskapsindustrins förhållanden, t. ex sådant som räknas upp i artikel 3.3 och 3.5.

3. Kommissionen skall i möjligaste mån pröva riktigheten och tillförlitligheten av de bevis som presenteras i klagomålet och fastställa om de är tillräckliga för att motivera en undersökning.

4. En undersökning enligt punkt 1 skall inte påbörjas såvida det inte är fastställt på grundval av en prövning av graden av stöd för eller motstånd mot de berörda gemenskapstillverkarnas klagomål att klagomålet är gjort av gemenskapsindustrin eller på dess vägnar. Klagomålet skall anses vara gjort av gemenskapsindustrin om det stöds av de tillverkare i gemenskapen vars sammanlagda tillverkning överstiger 50 % av den totala tillverkningen av likadan vara som görs av tillverkare som antingen stöder eller motsätter sig klagomålet. Undersökningen skall dock inte påbörjas om de tillverkare i gemenskapen som uttryckligen stöder klagomålet tillsammans svarar för mindre än 25 % av gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning av likadan vara.5. Myndigheterna skall undvika att offentliggöra framställningen om påbörjande av undersökning om inte beslut redan har fattats om att påbörja en undersökning. Efter det att ett väldokumenterat klagomål mottagits och innan beslut fattas om att påbörja en undersökning skall dock det berörda exportlandets regering underrättas.

6. Om det på grund av särskilda omständigheter fattas beslut om att påbörja en undersökning utan att ett skriftligt klagomål från gemenskapsindustrin eller dess ombud har mottagits, skall undersökningen fortsätta endast om tillräckliga bevis föreligger om dumpning, skada och ett orsakssamband enligt vad som anges i punkt 2 för att motivera undersökningen.

7. Bevisningen om dumpning och skada skall prövas samtidigt vid beslutet om huruvida en undersökning skall påbörjas eller inte. Ett klagomål skall avslås om det inte finns tillräckliga bevis om vare sig dumpning eller skada för att motivera en fortsatt undersökning. Ett förfarande i enlighet med denna artikel skall inte påbörjas mot länder vars import representerar en marknadsandelar om mindre än 1 %, om dessa länder inte tillsammans svarar för 3 % eller mer av gemenskapens konsumtion.

8. Klagomålet får återkallas innan undersökningen påbörjats och skall då inte anses vara framfört.

9. Om det efter samråd framstår som uppenbart att bevismaterialet är tillräckligt för att påbörja ett förfarande, skall kommissionen påbörja detta förfarande inom 45 dagar efter det att klagomålet lämnades och offentliggöra ett meddelande om detta i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Om otillräckliga bevis har lämnats skall den klagande, efter samråd informeras om detta inom 45 dagar efter det att klagomålet lämnades till kommissionen.

10. Meddelandet om påbörjande av ett förfarande skall upplysa om att en undersökning har påbörjats, ange den vara och de länder som berörs, ge en sammanfattning av de uppgifter som har tagits emot och fastställa att alla relevanta uppgifter skall lämnas till kommissionen. Det skall även ange de tidsfrister inom vilka intresserade parter kan ge sig till känna, skriftligen ge sina synpunkter och lämna uppgifter, om dessa synpunkter och uppgifter skall beaktas vid undersökningen. I meddelandet skall även den tidsfrist anges inom vilken intresserade parter kan begära att få bli hörda av kommissionen i enlighet med artikel 6.5.

11. Kommissionen skall underrätta de exportörer, importörer och intresseorganisationer för dessa som den vet är berörda, liksom företrädare för exportlandet samt de klagande om att förfarandet har påbörjats och skall, med vederbörlig hänsyn tagen till skydda av konfidentiella uppgifter, tillställa de kända exportörerna liksom myndigheterna i exportlandet den fullständiga texten till det klagomål som har mottagits i enlighet med artikel 5.1 och, på begäran, även andra intresserade parter. Om antalet berörda exportörer är synnerligen stort bör den fullständiga texten i klagomålet i stället enbart ställas till myndigheterna i exportlandet eller till det vederbörliga fackorganets förfogande.

12. En antidumpningsundersökning skall inte hindra tullklarering.

Artikel 6

Undersökningen

1. Efter det att förfarandet har påbörjats skall kommissionen i samarbete med medlemsstaterna påbörja en undersökning på gemenskapsnivå. Denna undersökning skall omfatta såväl dumpning som vållad skada och dessa skall undersökas samtidigt. För att säkerställa att undersökningsresultaten blir representativa skall en undersökningsperiod väljas som i fråga om dumpning som regel skall omfatta en period om minst sex månader omedelbart föregående förfarandets påbörjande. Uppgifter avseende en period som följer på undersökningsperioden skall i normala fall inte beaktas.

2. Parter som får frågeformulär i en antidumpningsundersökning skall ges minst 30 dagar för att besvara dem. Tidsfristen för exportörerna skall räknas från och med den dag då de får frågeformuläret vilket skall anses ha skett inom en vecka efter att det skickats till exportörerna eller överlämnats till vederbörande diplomatiska representation för exportlandet. En förlängning av trettiodagarsperioden kan, med vederbörlig hänsyn till de tidsfrister som gäller för undersökningen, beviljas när den ifrågavarande parten på grund av särskilda omständigheter kan förete goda skäl för en sådan förlängning.

3. Kommissionen kan begära att medlemsstaterna lämnar uppgifter, och medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa en sådan begäran. De skall skicka de begärda uppgifterna till kommissionen tillsammans med resultaten av varje inspektion, kontroll eller undersökning som utförts. Om dessa uppgifter är av allmänt intresse, eller om en medlemsstat så begär, skall kommissionen vidarebefordra dessa till medlemsstaterna under förutsättning att uppgifterna inte är av konfidentiell natur, i vilket fall en icke-konfidentiell sammanfattning skall skickas.

4. Kommissionen kan anmoda en medlemsstat att utföra alla nödvändiga kontroller och inspektioner, särskilt hos importörer, återförsäljare och gemenskapsproducenter, och att utföra undersökningar i tredje land, under förutsättning att de berörda företagen ger sitt samtycke och att regeringen i det ifrågavarande landet har blivit officiellt informerad och inte gör någon invändning. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa vad kommissionen begär. Om kommissionen eller en medlemsstat begär detta, skall tjänstemän från kommissionen bemyndigas att biträda medlemsstaternas tjänstemän vid utförandet av deras åligganden.

5. De intresserade parter som har givit sig till känna i enlighet med artikel 5.10 skall höras om de har lämnat en skriftlig begäran om detta, inom den tidsfrist som meddelats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, och därvid påvisat att de är intresserade parter som troligen berörs av förfarandet och att det finns synnerliga skäl för att höra dem.

6. På begäran skall importörer, exportörer, företrädare för exportlandets regering samt klagande som har givit sig till känna i enlighet med artikel 5.10, ges tillfälle att möta parter med motstridiga intressen så att motstridiga uppfattningar och motargument kan framföras. Därvid skall hänsyn tas till behovet av att bevara uppgifter konfidentiella och av att säkerställa parternas intressen. Ingen av parterna skall vara skyldig att närvara vid ett möte, och underlåtenhet att göra detta skall inte skada den ifrågavarande partens sak. Muntliga uppgifter som lämnas i enlighet med denna punkt skall beaktas av kommissionen om de därefter bekräftas i skrift.

7. De klagande, importörerna och exportörerna samt deras intresseorganisationer, användare och konsumentorganisationer som har givit sig till känna i enlighet med artikel 5.10, liksom företrädare för exportlandet kan, på skriftlig begäran, få ta del av alla de uppgifter som har lämnats till kommissionen av någon part i undersökningen, till skillnad från interna handlingar som upprättats av myndigheterna i gemenskapen eller dess medlemsstater, under förutsättning att dessa är relevanta för försvaret av deras intressen och inte är konfidentiella i enlighet med artikel 19 och att de används i undersökningen. Dessa parter får yttra sig över uppgifterna och deras kommentarer kan beaktas i den mån de är tillräckligt väl underbyggda.

8. Förutom i sådana fall som anges i artikel 18 skall det i möjligaste mån säkerställas att de uppgifter som lämnas av de intresserade parterna och som läggs till grund för de avgöranden som träffas är korrekta.

9. I fråga om förfaranden som inleds i enlighet med artikel 5.9 skall en undersökning i möjligaste mån avslutas inom ett år. Under alla omständigheter skall dessa undersökningar avslutas inom 15 månader efter det att de påbörjats och detta skall, för åtaganden, ske på grundval av undersökningsresultat i enlighet med artikel 8 eller, för slutliga åtgärder, undersökningsresultat i enlighet med artikel 9.

Artikel 7

Provisoriska åtgärder

1. Provisoriska åtgärder kan vidtas om en undersökning har påbörjats enligt bestämmelserna i artikel 5 och detta har offentliggjorts samt om berörda parter har givits tillräckliga möjligheter att inkomma med uppgifter och förklaringar i enlighet med artikel 5.10, och om ett preliminärt beslut har fattats om att dumpning och därav orsakad skada på gemenskapsindustrin föreligger samt att det ligger i gemenskapens intresse att förhindra denna skada. De provisoriska åtgärderna skall vidtas tidigast 60 dagar men inte senare än nio månader från den dag förfarandet påbörjats.

2. Beloppet på den tillfälliga antidumpningstullen skall inte överstiga den tillfälligt fastställda dumpningsmarginalen och skall vara lägre än denna om det är tillräckligt för att undanröja den skada som vållats gemenskapsindustrin.

3. Provisoriska åtgärder skall utgöras av säkerheter, och övergången av de ifrågavarande varorna till fri omsättning i gemenskapen skall ske på villkor att en sådan säkerhet ställs.

4. Kommissionen skall efter samråd eller, i extremt brådskande fall, efter att ha informerat medlemsstaterna, vidta tillfälliga åtgärder. I det senare fallet skall samråd äga rum senast 10 dagar efter det att kommissionen har meddelat medlemsstaterna om de åtgärder som vidtagits.

5. Om en medlemsstat begär ett omedelbart ingripande av kommissionen och om villkoren i artikel 7.1 är uppfyllda, skall kommissionen, inom högst fem arbetsdagar efter det att denna begäran har mottagits, fatta beslut om huruvida en antidumpningstull skall införas.

6. Kommissionen skall omedelbart underrätta rådet och medlemsstaterna om varje beslut som fattats i enlighet med denna artikel. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut.

7. Tillfälliga tullar kan införas för sex månader och förlängas med ytterligare tre månader eller införas för nio månader. De kan dock endast förlängas eller införas för en period om nio månader under förutsättning att exportörer som företräder en väsentlig procentandel av den berörda handeln begär detta och att de efter ett meddelande från kommissionen inte motsätter sig detta.

Artikel 8

Åtaganden

1. Undersökningar får tillfälligt avbrytas eller avslutas utan att provisoriska åtgärder vidtas eller antidumpningstullar införs, om en exportör på ett tillfredsställande sätt frivilligt åtar sig att ändra sina priser eller att upphöra med export till området i fråga till dumpade priser, så att kommissionen, efter samråd, är övertygad om att dumpningens skadliga inverkan upphör. Prishöjningar enligt sådana åtaganden skall inte vara större än nödvändigt för att eliminera dumpningsmarginalen och de bör vara lägre än dumpningsmarginalen om sådana prishöjningar skall vara tillräckliga för att häva skadan på gemenskapsindustrin.

2. Kommissionen kan föreslå åtaganden, men en exportör skall inte vara förpliktad att göra ett sådant åtagande. Det faktum att en exportör inte erbjuder sig att göra ett sådant åtagande eller godtar en uppmaning att göra detta skall inte på något vis påverka bedömningen av ärendet. Det kan dock fastställas att ett hot om skada med större sannolikhet kommer att förverkligas om den dumpade importen fortsätter. Åtaganden skall inte begäras eller godtas av exportörer om det inte vid en preliminär bedömning har konstaterats att dumpning föreligger och att denna dumpning har vållat skada. Förutom i särskilda fall kan åtaganden inte erbjudas senare än vid slutet av den period under vilken yttranden kan avges i enlighet med artikel 20.5.

3. Åtaganden som erbjudits behöver inte godtas om det är praktiskt svårt att genomföra dem, t.ex. om antalet faktiska eller möjliga exportörer är alltför stort eller på grund av andra orsaker, inbegripet sådana av allmänpolitisk karaktär. Exportören kan få ta del av de uppgifter som ligger till grund för avslaget och ges tillfälle att yttra sig. Skälen för avslaget skall anges i det slutgiltiga beslutet.

4. De parter som föreslår ett åtagande skall lämna en icke-konfidentiell version av detta åtagande så att de parter som har intresse av undersökningen kan få tillgång till denna.

5. Om ett åtagande efter samråd godtas och den rådgivande kommittén inte har några invädningar, skall undersökningen avslutas. I alla övriga fall skall kommissionen omedelbart förelägga rådet en rapport om resultaten av samråden tillsammans med ett förslag om att förfarandet skall avslutas. Förfarandet skall anses vara avslutat om inte rådet med kvalificerad majoritet har beslutat om annat inom en månad.

6. Om ett åtagande godtas skall undersökningen angående dumpning och skada i regel fullföljas. Om det i ett sådant fall fastställs att dumpning och skada inte förelegat, skall åtagandet automatiskt upphöra utom i de fall ett sådant fastställande i stor utsträckning beror på förekomsten av ett åtagande. I sådana fall kan myndigheterna begära att åtagandet bibehålls under en skälig tidsperiod. I de fall det genom beslut fastställs att dumpning och skada föreligger, skall åtagandet fortsätta att gälla i oförändrad form och i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

7. Kommissionen skall begära att varje exportör vars åtagande godtagits regelbundet lämnar uppgifter om åtagandets genomförande och tillåter kontroll av relevanta uppgifter. Om dessa krav inte uppfylls skall detta betraktas som ett brott mot åtagandet.

8. Om åtaganden från vissa exportörer godtas medan en undersökning pågår skall de i enlighet med artikel 11 anses träda i kraft från och med den dag då undersökningen avslutas för exportlandet.

9. Om en part bryter mot eller återtar ett åtagande skall en slutlig tull införas i enlighet med artikel 9 på grundval av de faktiska omständigheter som konstaterats i samband med den undersökning som ledde till att åtagandet gjordes, under förutsättning att denna undersökning avslutades med ett slutgiltigt fastställande av att dumpning och skada förelåg och att den berörda exportören har givits tillfälle att avge kommentarer, utom i de fall där exportören i fråga återtar sitt åtagande.

10. En tillfällig tull kan efter samråd införas i enlighet med artikel 7 på grundval av de bästa uppgifter som finns tillgängliga, om det finns anledning att tro att ett åtagande brutits eller, vad beträffar brott mot eller återtagande av åtagande, om den undersökning som ledde till åtagandet inte har avslutats.

Artikel 9

Avslut utan att åtgärder vidtas samt införande av slutlig tull

1. Om klagomålet återtas kan förfarandet avslutas, om inte ett sådant avslut strider mot gemenskapens intressen.

2. Om det efter samråd fastställs att skyddsåtgärder inte är nödvändiga och den rådgivande kommittén inte har några invädningar mot detta skall undersökningen eller förfarandet avslutas. I alla övriga fall skall kommissionen omedelbart förelägga rådet en rapport om resultaten av samråden tillsammans med ett förslag om att förfarandet skall avslutas. Förfarandet skall anses vara avslutat om inte rådet inom en månad med kvalificerad majoritet har beslutat annorlunda.

3. För förfaranden som påbörjas i enlighet med artikel 5.9 skall skadan normalt anses som försumbar när importens marknadsandel understiger de procentsatser som fastställs i artikel 5.7. Samma förfaranden skall omedelbart avslutas om det fastställs att dumpningsmarginalen understiger 2 %, uttryckt som procentandel av exportpriset, under förutsättning att det endast är undersökningen som avslutas när marginalen understiger 2 % för enskilda exportörer och att exportörerna även fortsättningsvis omfattas av förfarandet och kan bli föremål för en översyn som genomförs i enlighet med artikel 11 för det ifrågavarande landet.

4. Om det av de faktiska omständigheter som slutgiltigt konstateras framgår att dumpning och skada föreligger och att det ligger i gemenskapens intresse att göra ett ingripande i enlighet med artikel 21, skall rådet med enkel majoritet på förslag av kommissionen och efter samråd med den rådgivande kommittén införa en slutlig antidumpningstull. Om tillfälliga tullar är i kraft skall ett förslag om slutliga åtgärder föreläggas rådet senast en månad innan dessa tullar upphör att gälla. Beloppet på antidumpningstullen får inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen, men bör vara lägre än marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att häva den skada som vållats gemenskapsindustrin.

5. En antidumpningstull vars storlek är anpassad för varje enskilt fall skall införas på ett icke-diskriminerande sätt på all import av den ifrågavarande varan för vilken dumpning och därav följande skada har konstaterats, med undantag för import för vilken åtaganden har godtagits i enlighet med denna förordning. I förordningen skall den tillämpliga tullsatsen för varje leverantör anges, eller, om detta inte är möjligt, och i regel för de fall som avses i artikel 2.7, det ifrågavarande leverantörslandet.

6. Om kommissionen har begränsat sin undersökning i enlighet med artikel 17, skall varje antidumpningstull som läggs på import från exportörer eller producenter som givit sig till känna i enlighet med artikel 17, men som inte omfattats av undersökningen, inte överstiga det vägda medelvärdet för den dumpningsmarginal som fastställts för parterna i stickprovet. Vid tillämpningen av denna punkt skall kommissionen bortse från varje noll- och minimimarginal och från marginaler som fastställts under de omständigheter som anges i artikel 18. Myndigheterna skall tillämpa individuella tullsatser på import från exportörer eller producenter som i enlighet med artikel 17 beviljats individuell behandling.

Artikel 10

Retroaktiv verkan

1. Provisoriska åtgärder och slutliga antidumpningstullar skall endast tillämpas på varor som övergår till fri omsättning efter det att beslut enligt artiklarna 7.1 respektive 9.4 trätt i kraft, med undantag för vad som fastställs i denna förordning.

2. Om en tillfällig tull har tillämpats och det slutgiltiga konstaterandet av de faktiska omständigheterna visar på dumpning och skada, skall rådet, oavsett om en slutlig antidumpningstull skall införas, fatta beslut om i vilken mån den tillfälliga tullen slutgiltigt skall uppbäras. I detta sammanhang skall "skada" varken innefatta en avsevärd försening vid upprättandet av en gemenskapsindustri eller hot om väsentlig skada, utom i de fall där det visar sig att ett sådant hot skulle förverkligas om inte tillfälliga åtgärder hade vidtagits. I alla övriga fall av sådant hot eller sådan försening skall de tillfälliga tullavgifterna återställas och slutliga tullar endast införas från och med den dag då det slutgiltigt fastställs att hot om skada eller en väsentlig försening föreligger.

3. Om den slutliga antidumpningstullen är högre än den tillfälliga tullen, skall mellanskillnaden inte tas ut. Om den slutliga tullen är lägre än den tillfälliga tullen, skall tullen beräknas på nytt. Om ett slutligt negativt beslut fattas skall den tillfälliga tullen inte bekräftas.

4. Varor som införs för konsumtion kan beläggas med en slutlig antidumpningstull senast 90 dagar före den dag de tillfälliga åtgärderna börjar tillämpas, men inte innan undersökningen har påbörjats, under förutsättning att importen har registrerats i enlighet med artikel 14.5, att kommissionen har givit de berörda importörerna tillfälle att yttra sig och det har konstaterats att

i) det för den ifrågavarande varan har förekommit dumpning under en längre tid, eller att importören var eller borde ha varit medveten om att dumpning skett vad beträffar omfattningen av denna dumpning och den påstådda eller konstaterade skadan, och

ii) det, förutom den importnivå som orsakat skada under undersökningsperioden, är fråga om ytterligare betydande ökning av import som, med hänsyn till tidpunkten, omfattningen och andra omständigheter, innebär att verkningarna av den slutliga antidumpningstull som skall införas troligen allvarligt undergrävs.

5. I fråga om brott mot eller återtagande av åtaganden kan slutliga tullar tas ut i enlighet med denna förordning på varor som införts för konsumtion högst 90 dagar innan tillfälliga åtgärder börjar tillämpas, under förutsättning att importen har registrerats i enlighet med artikel 14.5 och att en sådan retroaktiv bedömning inte omfattar varor som införts innan åtagandet bröts eller återtogs.

Artikel 11

Giltighetstid, översyn och återbetalning

1. En antidumpningsåtgärd skall endast vara i kraft så länge och i den utsträckning som det är nödvändigt för att motverka den dumpning som vållar skada.

2. En slutlig antidumpningsåtgärd skall sluta att gälla fem år efter det att den infördes eller fem år från den dag den senaste översynen gjordes av såväl dumpning som skada, om det inte vid en översyn konstateras att ett hävande av åtgärden sannolikt skulle innebära en fortsatt eller förnyad dumpning och skada. En sådan översyn vid giltighetstidens slut skall påbörjas på kommissionens initiativ eller på begäran av eller på vägnar av gemenskapens producenter och åtgärden skall kvarstå i avvaktan på resultatet

a) En översyn vid giltighetstidens slut skall påbörjas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att ett hävande av åtgärden sannolikt skulle innebära fortsatt eller förnyad dumpning och skada. Ett sådant antagande kan t.ex göras på grund av bevis för fortsatt dumpning och skada eller bevis för att skadans avhjälpande helt eller delvis är beroende av att åtgärden har vidtagits, av exportörernas omständigheter eller av att marknadsvillkoren är av en sådan karaktär att det finns anledning att förmoda att den skadliga dumpningen fortsätter.

b) När undersökningar enligt detta avsnitt genomförs skall exportörerna, importörerna, exportlandets företrädare samt gemenskapen producenter ges tillfälle att utveckla, avvisa eller kommentera de uppgifter som lämnats i begäran om översyn, och slutsatserna skall göras med vederbörligt beaktande av all relevant och väl underbyggd bevisning som lämnas avseende frågan huruvida ett hävande av åtgärden skulle innebära fortsatt eller förnyad dumpning och skada.

c) I enlighet med denna punkt skall ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning vid en lämplig tidpunkt under det sista år åtgärderna är i kraft i enlighet med denna punkt. Därefter skall gemenskapens producenter senast tre månader innan femårsperioden löper ut ha rätt att lämna in en begäran om översyn i enlighet med punkt 2 a. Ett tillkännagivande om åtgärdernas faktiska upphörande i enlighet med denna punkt skall även offentliggöras.

3. Om så är nödvändigt kan behovet av en fortsatt tillämpning av åtgärder också undersökas på initiativ av kommissionen eller på begäran av en medlemsstat eller, under förutsättning att en rimlig tid om minst ett år gått sedan den slutliga åtgärden infördes, på begäran av en exportör eller importör eller av gemenskapens producenter, om begäran innehåller tillräckliga bevis för att det finns behov av en sådan interimistisk översyn.

a) En interimistisk översyn skall påbörjas när begäran innehåller tillräckliga bevis för att fortsatt tillämpning av åtgärden inte längre är nödvändig för att motverka dumpning eller att sannolikheten är liten för en fortsatt eller förnyad skada om åtgärden hävs eller ändras, eller att åtgärden inte, eller inte längre, är tillräcklig för att motverka den dumpning som vållar skada.

b) Vid undersökningar som genomförs i enlighet med denna punkt kan kommissionen bland annat undersöka om de omständigheter som rör dumpning och skada har ändrats väsentligt, eller om föreliggande åtgärder leder till avsedda resultat för att avhjälpa den skada som tidigare konstaterats i enlighet med artikel 3 i denna förordning. I detta sammanhang skall vid det slutliga avgörandet all relevant och väl underbyggd bevisning beaktas.

4. En översyn skall även utföras för att fastställa enskilda dumpningsmarginaler för nya exportörer i det ifrågavarande exportlandet, som inte har exporterat varan under den undersökningsperiod på vilken åtgärderna har baserats.

a) Översynen skall påbörjas om en ny exportör eller producent kan visa att han inte står i någon ekonomisk intressegemenskap med de exportörer eller producenter i exportlandet som omfattas av antidumpningsåtgärderna för varan och att han faktiskt har exporterat varan till gemenskapen efter det att den ovan angivna undersökningsperioden avslutats, eller att han ingått ett oåterkalleligt kontraktsåtagande att exportera en betydande kvantitet till gemenskapen.

b) En översyn avseende en ny exportör skall påbörjas och utföras skyndsamt efter samråd med den rådgivande kommittén och efter det att gemenskapen producenter givits tillfälle att yttra sig. I den förordning av kommissionen som inleder en översyn skall den gällande tullen upphävas för den ifrågavarande exportören genom en ändring av den förordning i vilken tullen infördes och genom att importen underställs registrering i enlighet med artikel 14.5 för att säkerställa att antidumpningstullar kan utkrävas retroaktivt från den tidpunkt då översynen påbörjades, om det skulle visa sig att översynen leder till ett konstaterande av dumpning från den berörda exportörens sida.

c) Bestämmelserna i denna punkt är inte tillämpliga då tullar i enlighet med artikel 9.6 har införts.

5. Tillämpliga bestämmelser i denna förordning avseende förfaranden och genomförandet av undersökningar skall, med undantag för dem som avser tidsfrister, gälla för varje översyn som genomförs i enlighet med punkterna 2 4. En sådan översyn skall genomföras snabbt och normalt avslutas inom 12 månader efter det att den påbörjats.

6. Översyn i enlighet med denna artikel skall påbörjas av kommissionen efter samråd med den rådgivande kommittén. Om det vid översyner visar sig motiverat skall åtgärder upphävas eller upprätthållas i enlighet med punkt 2, eller upphävas, upprätthållas eller ändras i enlighet med punkterna 3 och 4 av det gemenskapsorgan som ansvarat för deras införande. Om åtgärderna upphävs för enskilda exportörer men inte för landet i sin helhet, skall dessa exportörer även fortsättningsvis omfattas av förfaranden och kunna underkastas en förnyad undersökning vid någon senare översyn som genomförs för det ifrågavarande landet i enlighet med denna artikel.

7. Om en översyn av åtgärder i enlighet med punkt 3 fortfarande pågår då åtgärdernas giltighetstid löper ut i enlighet med punkt 2, skall denna översyn även omfatta de förhållanden som anges i punkt 2.

8. Trots punkt 2 kan en importör begära återbetalning av tull som utkrävts, om det framkommer att den dumpningsmarginal som ligger till grund för den erlagda tullavgiften har avvecklats eller sänkts till en nivå som är lägre än den gällande tullsatsen.

a) Vid begäran om återbetalning av antidumpningstull skall importören inge en ansökan till kommissionen. Ansökan skall inges via den medlemsstat på vars territorium varorna övergått till fri omsättning, inom sex månader efter den dag då den slutliga tullens storlek fastställts av de behöriga myndigheterna eller den dag då ett beslut slutgiltigt fattats om att uppbära de belopp som säkrats som tillfällig tull. Medlemsstaterna skall omedelbart vidarebefordra denna begäran till kommissionen.

b) En begäran om återbetalning skall endast anses som behörigen grundad om den innehåller exakta uppgifter om beloppet på den återkrävda antidumpningstullen samt alla tullhandlingar avseende beräkning och betalning av detta belopp. Den skall även innehålla bevis avseende en representativ period om de normalvärden och exportpriser till gemenskapen som gäller för den exportör eller producent som omfattas av tullen. I de fall då importören inte står i ekonomisk intressegemenskap med den ifrågavarande exportören eller producenten och dessa uppgifter inte är direkt tillgängliga eller då exportören eller producenten inte är villig att överlämna dem till importören, skall begäran i fråga innehålla en försäkran av exportören eller producenten om att dumpningsmarginalen har sänkts eller avvecklats i enlighet med denna artikel, och att det relevanta bevismaterialet kommer att tillställas kommissionen. Om detta bevismaterial från exportören eller producenten inte framläggs inom en rimlig tid skall begäran avslås.

c) Kommissionen skall efter samråd med den rådgivande kommittén fatta beslut om huruvida och i vilken omfattning begäran skall beviljas och den kan även vid vilken tidpunkt som helst fatta beslut om att påbörja en interimistisk översyn, varvid de uppgifter och resultat som framkommer av denna översyn, som skall genomföras i enlighet med bestämmelserna för översyn, skall användas för att fastställa om och i vilken omfattning en återbetalning är berättigad. Återbetalning av tull skall som regel ske inom tolv månader, och inte under några omständigheter senare än 18 månader efter det att en importör av den produkt som belagts med antidumpningstull har ingivit en behörigen dokumenterad begäran om återbetalning. Utbetalning av det återkrävda beloppet bör normalt göras av medlemsstaterna inom 90 dagar efter det ovan nämnda beslutet.

9. Vid varje översyn eller undersökning avseende återbetalning som genomförs i enlighet med denna artikel skall kommissionen, i den mån omständigheterna inte har förändrats, med vederbörligt beaktande av bestämmelserna i artikel 2, särskilt punkterna 11 och 12 i denna, och i artikel 17 i denna förordning, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som resulterade i införandet av den ifrågavarande tullen.

10. Vid varje undersökning som genomförs enligt denna artikel skall kommissionen granska exportprisernas tillförlitlighet i enlighet med artikel 2. Om beslut fattas om att beräkna exportpriset i enlighet med artikel 2.9 skall det dock beräknas utan avdrag för den antidumpningstull som betalats om avgörande bevis framläggs för att tullen i fråga på ett korrekt sätt avspeglas i återförsäljningspriser och i därefter följande försäljningspriser i gemenskapen.

Artikel 12

1. Om gemenskapsindustrin framlägger tillräckliga uppgifter av vilka det framgår att åtgärderna inte har resulterat i någon eller i otillräcklig ändring av återförsäljningspriser och därefter följande försäljningspriser i gemenskapen, kan undersökningen, efter att samråd har ägt rum, återupptas för att pröva om åtgärden har haft någon inverkan på dessa priser.

2. Under en undersökning i enlighet med denna artikel skall exportörer, importörer och gemenskapens producenter ges tillfälle att klargöra situationen i fråga om återförsäljnings- och därefter följande försäljningspriser, och om det konstateras att åtgärden borde ha resulterat i en ändring av dessa priser för att häva den tidigare fastställda skadan i enlighet med artikel 3, skall exportpriserna omvärderas i enlighet med artikel 2 och dumpningsmarginalerna omberäknas med hänsyn till de omvärderade exportpriserna. Om det fastslås att priserna i gemenskapen inte ändrats på grund av att exportpriserna fallit före eller efter införandet av åtgärder, kan dumpningsmarginalerna omberäknas med hänsyn till dessa lägre exportpriser.

3. Om en förnyad undersökning i enlighet med denna artikel visar på en ökad dumpning skall de åtgärder som är i kraft ändras av rådet med enkel majoritet på förslag av kommissionen i enlighet med de nya undersökningsresultaten avseende exportpriser.

4. Tillämpliga bestämmelser i artiklarna 5 och 6 skall gälla för varje översyn som genomförs i enlighet med denna artikel, förutom att en sådan översyn skall genomföras snabbt och som regel vara avslutad inom sex månader efter det att den förnyade undersökningen påbörjats.

5. Påstådda förändringar av normalvärde skall endast beaktas i enlighet med denna artikel om fullständiga och behörigen dokumenterade uppgifter föreläggs kommissionen inom de tidsfrister som fastställs i meddelandet om påbörjande av undersökning. Om en undersökning innebär en förnyad undersökning av normalvärden kan import underställas registrering i enlighet med artikel 14.5 i avvaktan på undersökningsresultaten.

Artikel 13

Kringgående

1. Antidumpningstullar som har införts i enlighet med denna förordning kan utvidgas till att omfatta import av likadana varor, eller delar av varor, från tredje land om de gällande åtgärderna kringgås. Kringgående skall definieras som en förändring i handelsmönstret mellan tredje land och gemenskapen som hänför sig till sådan praxis, eller sådana arbets- eller bearbetningsprocedurer för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk anledning finns än införandet av antidumpningstull, samt att det finns bevis för att effekterna av denna tull undergrävs i fråga om priser på eller kvantiteter av likadana varor och att det finns bevis för dumpning i förhållande till tidigare fastställa normalvärden för likadana eller liknande varor.

2. En sammansättningsprocess i gemenskapen eller i tredje land skall anses kringgå de gällande åtgärderna om

i) processen påbörjades eller väsentligt utvidgades efter eller strax innan antidumpningsundersökningen påbörjades och de berörda komponenterna kommer från det land som omfattas av åtgärder,

ii) komponenterna utgör 60 % eller mer av det sammanlagda värdet för komponenterna i den sammansatta varan, men kringgående skall inte under några omständigheter anses ske när värdeökningen av de införda komponenterna under sammansättningen eller fullföljandet av processen överstiger 25 % av tillverkningskostnaden, och

iii) tullens verkningar undergrävs i fråga om priser eller kvantiteter av den sammansatta den likadana varan och det finns bevis för dumpning i förhållande till tidigare fastställda normalvärden för samma slags eller liknande varor.

3. Undersökningar skall påbörjas i enlighet med denna artikel när en begäran innehåller tillräckliga bevis för de faktorer som anges i punkt 1. Undersökningarna skall påbörjas efter samråd med den rådgivande kommittén genom en kommissionsförordning i vilken tullmyndigheterna även skall åläggas att antingen registrera importen i enlighet med artikel 14.5 eller begära säkerheter. Undersökningarna skall genomföras av kommissionen med eventuellt bistånd av tullmyndigheterna och skall avslutas inom nio månader. Om det slutgiltigt framkommer att en utvidgning av åtgärderna är berättigad skall rådet med enkel majoritet på förslag av kommissionen införa denna utvidgning från och med den dag då registrering i enlighet med artikel 14.5 började tillämpas eller säkerheter började krävas. Tillämpliga bestämmelser i denna förordning om förfarande avseende påbörjande och genomförande av undersökningar skall gälla i enlighet med denna artikel.

4. Varor som åtföljs av ett tullcertifikat som intygar att import av varorna inte utgör ett kringgående skall inte omfattas av registrering i enlighet med artikel 14.5 eller andra åtgärder. Sådana certifikat kan på skriftlig begäran utfärdas till importörer av myndigheter som är behöriga att göra det efter bemyndigande genom ett beslut av kommissionen, efter samråd med den rådgivande kommittén, eller av rådets i beslutet att införa åtgärder, och certifikaten skall vara giltiga för den period och på de villkor som anges i dem.

5. Inget av det som sägs i denna artikel skall utesluta den normala tillämpningen av gällande tullbestämmelser.

Artikel 14

Allmänna bestämmelser

1. Tillfälliga eller slutliga antidumpningstullar skall införas genom förordning och uppbäras av medlemsstaterna i den form, till angiven tullsats och i enlighet med de villkor som fastställs i den förordning genom vilken dessa tullar införs. Dessa tullar skall även uppbäras oberoende av de tullar, skatter och andra avgtifter som import normalt beläggs med. Inte någon produkt skall beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention.

2. Förordningar genom vilka tillfälliga eller slutliga antidumpningstullar införs, eller förordningar alternativt beslut genom vilka åtaganden godtas eller genom vilka undersökningar och förfaranden avslutas skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Sådana förordningar eller beslut skall särskilt, och med vederbörligt beaktande av skyddet för konfidentiella uppgifter, innehålla exportörernas namn, om så är möjligt, eller de berörda länderna, en varubeskrivning och en sammanfattning av de uppgifter och överväganden som är relevanta vid fastställandet av dumpning och skada. I varje enskilt ärende skall en kopia av förordningen eller beslutet skickas till kända intresserade parter. Bestämmelserna i denna punkt skall i tillämpliga delar även gälla översyner.

3. Särskilda bestämmelser, i synnerhet avseende den gemensamma definitionen av ursprungsbegreppet i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(4), kan antas i eller i enlighet med den här förordningen.

4. Om det ligger i gemenskapens intresse kan tillämpningen av åtgärder som införs i enlighet med denna förordning, genom ett beslut av kommissionen och efter samråd med den rådgivande kommittén, avbrytas under en period om nio månader. Detta tillfälliga avbrott kan förlängas med en ytterligare period om högst ett år om rådet med enkel majoritet på förslag av kommissionen fattar beslut om detta. Åtgärder får endast avbrytas om marknadsförhållanden tillfälligt har ändrats till den grad att det finns anledning att förmoda att skada inte kommer att uppstå om åtgärderna avbryts, och under förutsättning att gemenskapsindustrin har givits tillfälle att yttra sig och att dessa yttranden har beaktats. Åtgärder kan vid vilken tidpunkt som helst efter samråd återinföras om anledningen till att de avbröts inte längre är giltig.

5. Kommissionen kan efter samråd med den rådgivande kommittén begära att tullmyndigheterna vidtar ändamålsenliga åtgärder för att registrera importen, så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen. På väl grundad begäran av gemenskapsindustrin kan import göras till föremål för registrering. Registrering skall införas genom förordning i vilken ändamålet med åtgärden skall anges och, i tillämpliga fall, det uppskattade beloppet på eventuella framtida betalningsförpliktelser. Import kan inte göras till föremål för registrering under en period som är längre än nio månader.

6. Medlemsstaterna skall månadsvis till kommissionen rapportera de importerade mängderna av varor som omfattas av undersökning och åtgärder samt beloppet på de avgifter som utkrävts i enlighet med denna förordning.

Artikel 15

Samråd

1. Alla samråd som föreskrivs i denna förordning skall äga rum i en rådgivande kommitté, som skall bestå av företrädare för varje medlemsstat med en företrädare för kommissionen som ordförande. Samråd skall hållas omedelbart efter en medlemsstats begäran eller på initiativ av kommissionen, och under alla omständigheter inom en tidsram som gör det möjligt att respektera de tidsfrister som fastställs i denna förordning.

2. Kommittén skall sammanträda på kallelse av ordföranden. Denne skall snarast möjligt förse medlemsstaterna med alla nödvändiga uppgifter.

3. Om så är nödvändigt kan samråd ske enbart i skriftlig form. I sådana fall skall kommissionen underrätta medlemsstaterna och ange en tidsfrist inom vilken de skall ha rätt att yttra sig eller begära ett muntligt samråd som ordföranden skall ordna, under förutsättning att ett sådant muntligt samråd kan äga rum inom en tidsram som gör det möjligt att respektera de tidsfrister som fastställs i denna förordning.

4. Samråd skall i synnerhet avse

i) förekomsten av dumpning och metoder för att fastställa dumpningsmarginaler,

ii) förekomst och omfattning av skada,

iii) orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan,

iv) de åtgärder som under föreliggande förhållanden är lämpliga för att förhindra eller avhjälpa den genom dumpning vållade skadan samt bestämmelser för att genomföra sådana åtgärder.

Artikel 16

Kontrollbesök

1. Kommissionens skall om den finner detta lämpligt genomföra besök hos importörer, exportörer, återförsäljare, agenter, producenter, handelssammanslutningar och organisationer för att gå igenom deras böcker och kontrollera de uppgifter som lämnats om dumpning och skada. Utan ett korrekt och i rätt tid inlämnat svar får kontrollbesök inte genomföras.

2. Kommissionen kan vid behov utföra undersökningar i tredje land, under förutsättning att de berörda företagen ger sitt samtycke, att företrädare för det ifrågavarande landet regering underrättas och att dessa inte motsätter sig undersökningen. Så snart kommissionen har tagit emot de berörda företagens samtycke bör den underrätta myndigheterna i exportlandet om namn och adress på de företag som skall besökas och de datum som överenskommits.

3. De berörda företagen skall underrättas om arten av de uppgifter som skall kontrolleras vid kontrollbesöket och om alla övriga uppgifter som skall lämnas, vilket inte förhindrar att det på grundval av de uppgifter som framkommer vid kontrollbesöket kan krävas att ytterligare detaljuppgifter lämnas.

4. Vid undersökningar som genomförs i enlighet med denna artikel skall kommissionen biträdas av tjänstemän från de medlemsstater som begär detta.

Artikel 17

Stickprov

1. I sådana fall där antalet klagande, exportörer eller importörer, varutyper eller transaktioner är betydande kan undersökningen begränsas till ett lämpligt antal parter, varor eller transaktioner genom statistiskt representativa stickprov som utförs på grundval av de uppgifter som finns tillgängliga vid tidpunkten för urvalet, eller till den största representativa volym av produktion, försäljning eller export som rimligen kan undersökas under den tid som står till förfogande.

2. Det slutgiltiga valet av parter, varutyper eller transaktioner som gör i enlighet med dessa bestämmelser om stickprov ligger hos kommissionen, men urvalet skall i möjligaste mån göras i samråd med de berörda parterna och med deras samtycke, under förutsättning att dessa parter inom tre veckor efter det att förfarandet påbörjats givit sig till känna och lämnat tillräckliga uppgifter för att ett representativt stickprov skall kunna göras.

3. I sådana fall där undersökningen har begränsats i enlighet med denna artikel skall en individuell dumpningsmarginal dock beräknas för varje exportör eller producent som inte ursprungligen har utvalts och som lämnar de nödvändiga uppgifterna inom de tidsfrister som fastställs i denna förordning, med undantag för de fall där antalet exportörer eller producenter är så stort att individuella undersökningar skulle bli orimligt betungande och förhindra att undersökningen avslutas i tid.

4. Om beslut fattas om stickprovstagning och några eller alla utvalda parter brister i samarbetet och detta i betydande grad kan antas påverka resultatet av undersökningen, får ett nytt stickprov väljas ut. Vid fortsatt bristande samarbete eller om det inte finns tillräckligt med tid för att välja ut ett nytt stickprov, skall dock tillämpliga bestämmelser i artikel 18 gälla.

Artikel 18

Bristande samarbete

1. I sådana fall där någon intresserad part vägrar att ge tillgång till, eller på något annat sätt inte lämnar nödvändiga uppgifter inom de tidsfrister som fastställs i denna förordning, eller lägger väsentliga hinder i vägen för undersökningen, kan preliminära eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av de uppgifter som finns tillgängliga. Om det framkommer att någon intresserad part har lämnat falska eller missvisande uppgifter skall dessa lämnas utan beaktande och de uppgifter som finns tillgängliga kan användas som underlag. Intresserade parter bör uppmärksammas på konsekvenserna av bristande samarbete.

2. Svar som inte lämnas i datoriserad form skall inte anses utgöra bristande samarbete, under förutsättning att den intresserade parten kan visa att avgivande av svar på det sätt som begärts skulle resultera i orimliga extrakostnader eller vara orimligt betungande.

3. Även om de uppgifter som lämnas av en intresserad part inte är idealiska i varje avseende bör de inte lämnas utan beaktande, under förutsättning att eventuella brister inte är sådana att de gör det orimligt svårt att komma fram till rimliga och tillförlitliga slutsatser och under förutsättning att uppgifterna lämnas på ett korrekt sätt och i rätt tid, är kontrollerbara och att den berörda parten har handlat efter bästa förmåga.

4. Om bevis eller uppgifter inte godtas bör den part som lämnat dem omedelbart underrättas om orsakerna till detta och ges tillfälle att lämna ytterligare förklaringar inom den fastställda tidsfristen. Om förklaringarna inte anses vara tillfredsställande bör anledningen till att dessa bevis eller uppgifter avvisas meddelas och anges i de slutsatser som offentliggörs.

5. Om avgöranden, inbegripet sådana som avser utjämningsbara subventioners storlek, fattas på grundval av bestämmelserna i punkt 1, inklusive de uppgifter som lämnas i klagomålet, bör de om möjligt och med beaktande av tidsfristerna för undersökningen kontrolleras mot uppgifter från andra oberoende källor som kan stå till förfogande, exempelvis offentliggjorda prislistor, officiell importstatistik och uppgifter om tulluppbörd, eller uppgifter som andra intresserade parter lämnat som ett led i undersökningen.

6. Om någon intresserad part inte samarbetar eller endast samarbetar delvist och relevanta uppgifter på detta sätt undanhålls kan resultatet utfalla mindre gynnsamt för den ifrågavarande parten än om denne hade samarbetat.

Artikel 19

Konfidentiell behandling

1. Uppgifter som till sin natur är konfidentiella (t.ex. för att framläggandet av dem skulle utgöra en klar konkurrensförmån för en konkurrent eller skulle vara till betydlig skada för den person som lämnar uppgifterna, eller för den person som lämnat dessa till den förstnämnda personen) eller som lämnas konfidentiellt av parter i en undersökning, skall på välmotiverad begäran behandlas konfidentiellt av myndigheterna.

2. Intresserade parter som lämnar konfidentiella uppgifter skall anmodas att lämna icke-konfidentiella sammanfattningar av dessa. Dessa sammanfattningar skall vara tillräckligt detaljerade för att det skall vara möjligt att komma till en rimlig förståelse av det egentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna. Under särskilda omständigheter får dessa parter ange att de ifrågavarande uppgifterna inte kan sammanfattas. Under sådana särskilda omständigheter skall en förklaring lämnas om skälen till att uppgifterna inte kan sammanfattas.

3. Om en begäran om konfidentiell behandling inte inte anses berättigad och om den person som lämnar uppgifterna antingen är ovillig att göra uppgifterna tillgängliga eller att tillåta att de yppas i en allmän eller sammanfattad form, får dessa uppgifter lämnas utan beaktande, om det inte från lämpliga källor på ett tillfredsställande sätt går att påvisa att uppgifterna är korrekta. Begäran om konfidentiell behandling skall inte avvisas godtyckligt.

4. Denna artikel skall inte hindra gemenskapens myndigheter att yppa allmänn information, särskilt de skäl som legat till grund för beslut i enlighet med denna förordning, och inte heller att de yppar den bevisning som gemenskapens myndigheter har stött sig på i den mån det är nödvändigt att redogöra för dessa skäl vid en rättegång. Ett sådant yppande skall hänsyn ske med beaktande av de berörda parternas legitima intresse av att deras affärs- eller statshemligheter inte röjs.

5. Rådet, kommissionen och medlemsstaterna, eller tjänstemän hos någon av dessa, får inte yppa några uppgifter som lämnats i enlighet med denna förordning med begäran om konfidentiell behandling annat än med uppgiftslämnarens uttryckliga tillstånd. Informationsutbyte mellan kommissionen och medlemsstaterna, uppgifter avseende samråd i enlighet med artikel 15 eller interna handlingar som utarbetats av gemenskapens myndigheter eller medlemsstaterna får endast yppas om detta uttryckligen anges i denna förordning.

6. Uppgifter som mottagits i enlighet med denna förordning skall endast användas för de ändamål för vilka de begärdes.

Artikel 20

Rätt att få del av uppgifter

1. De klagande, importörer, exportörer och företrädare för deras intresseorganisationer samt representanter för ursprungs- eller exportlandet kan begära att få del av de närmare uppgifter som ligger till grund för införandet av tillfälliga åtgärder. En sådan begäran skall göras skriftligen omedelbart efter det att de tillfälliga åtgärderna har införts och uppgifterna skall därefter så snart som möjligt delges skriftligen.

2. De parter som avses i punkt 1 kan begära att slutligt då del av de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för ett tilltänkt införande av slutliga åtgärder eller avslutande av en undersökning eller ett förfarande utan att åtgärder vidtas, varvid särskild hänsyn bör tas till yppandet av sådana omständigheter och överväganden som skiljer sig från dem som låg till grund för de tillfälliga åtgärderna.

3. Begäran om att slutligt få del av uppgifter i enlighet med punkt 2 skall lämnas skriftligen till kommissionen och, i de fall en tillfällig tull har införts, vara kommissionen till handa senast en månad efter det att införandet av den ifrågavarande tullen offentliggjordes. Om en tillfällig tull inte har införts skall parterna ges tillfälle att begära att slutligt få del av uppgifter inom den tidsfrist som fastställs av kommissionen.

4. Ett slutligt delgivande av uppgifter skall göras skriftligen. Det skall göras så snart som möjligt, med vederbörligt beaktande av skydd för affärs- och statshemligheter, och i normala fall senast en månad innan ett slutgiltigt beslut fattas eller innan kommissionen lämnar förslag till slutliga åtgärder i enlighet med artikel 9. Om kommissionen vid den tidpunkten inte är i stånd att framlägga vissa fakta eller överväganden skall dessa framläggas snarast möjligt därefter. Delgivande av uppgifter skall inte föregripa något beslut som kommissionen eller rådet därefter kan fatta, men om ett sådant beslut fattas på grundval av andra omständigheter eller överväganden skall dessa framläggas snarast möjligt.

5. Anmärkningar som görs efter ett slutligt delgivande av uppgifter skall endast tas i beaktande om de tas emot inom en tidsfrist som skall fastställas av kommissionen för varje enskilt fall och som skall vara minst 10 dagar med vederbörligt beaktande av ärendets brådskande natur.

Artikel 21

Gemenskapens intresse

1. I enlighet med denna förordning skall ett avgörande om huruvida ett ingripande är befogat med hänsyn till gemenskapens intresse fattas på grundval av en helhetsbedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet den inhemska industrins, användarnas och konsumenternas intressen, och ett avgörande i enlighet med denna artikel skall endast fattas då alla parter har givits tillfälle att yttra sig i enlighet med punkt 2. Vid en sådan undersökning skall särskild hänsyn tas till behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadlig subventionering och av att återställa en effektiv konkurrens. Åtgärder som fastställs på grundval av konstaterad subventionering och skada får inte vidtas om myndigheterna på grundval av alla lämnade uppgifter med säkerhet kan fastslå att det inte ligger i gemenskapens intresse att vidta sådana åtgärder.

2. För att säkerställa att myndigheternas bedömning av alla yttranden och uppgifter görs på ett korrekt underlag när de fattar beslut om huruvida införandet av åtgärder ligger i gemenskapens intresse, kan de klagande, importörerna och deras intresseorganisationer, företrädare för användare och konsumentorganisationer, inom de tidsfrister som anges i meddelandet om påbörjande av undersökning avseende utjämningstull, ge sig till känna och lämna kommissionen uppgifter. Dessa uppgifter eller ändamålsenliga sammanfattningar av dem skall ställas till förfogande för de övriga parter som anges i denna artikel, och de skall ha rätt att yttra sig över dessa uppgifter.

3. Parter som har handlat i enlighet med punkt 2 får begära att bli hörda. En sådan begäran skall beviljas om den lämnas inom de tidsfrister som anges i punkt 2 och om den innehåller de skäl som, med beaktande av gemenskapens intresse, ligger till grund för att parterna bör höras.

4. Parter som har handlat i enlighet med punkt 2 får yttra sig om tillämpningen av de tillfälliga tullar som har införts. För att tas i beaktande skall sådana yttranden tas emot inom en månad efter det att åtgärderna i fråga började tillämpas och yttrandena, eller ändamålsenliga sammanfattningar av dem, skall ställas till förfogande för övriga parter som skall ges rätt att yttra sig över dem.

5. Kommissionen skall gå igenom behörigen inlämnade uppgifter och undersöka i vilken omfattning de är representativa, och skall vidarebefordra resultaten av denna analys tillsammans med ett yttrande om uppgifternas tillförlitlighet till den rådgivande kommittén. Kommissionen skall vid utarbetandet av förslag i enlighet med artikel 9 ta kommitténs samlade uppfattningar i beaktande.

6. Parter som har handlat i enlighet med punkt 2 får begära att få tillgång till de omständigheter och överväganden som ligger till grund för de beslut som troligen kommer att fattas slutgiltigt. Dessa uppgifter skall i möjligaste mån ställas till deras förfogande utan att detta föregriper senare beslut som kommissionen eller rådet kan fatta.

7. I enlighet med denna artikel skall uppgifter endast beaktas när de är behörigen dokumenterade.

Artikel 22

Slutbestämmelser

Denna förordning skall inte hindra tillämpning av

i) särskilda bestämmelser som fastställs i avtal mellan gemenskapen och tredje land,

ii) gemenskapens förordningar på jordbruksområdet och rådets förordning (EEG) nr 1059/69 av den 28 maj 1969 om en handelsordning tillämplig för vissa varor som framställts genom bearbetning av jordbruksvaror(5), rådets förordning (EEG) nr 2730/75 av den 29 oktober 1975 om glukos och laktos(6) och rådets förordning (EEG) nr 2783/75 av den 29 oktober 1975 om det gemensamma handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin(7). Denna förordning skall fungera som ett komplement till de nämnda förordningarna och tillämpas utan hinder av varje sådan bestämmelse i dem som utesluter tillämpning av utjämningstullar,

iii) särskilda åtgärder, under förutsättning att de inte står i strid med förpliktelser enligt GATT.

Artikel 23

Upphävande av gällande lagstiftning

Förordning (EEG) nr 2423/88 skall upphöra att gälla. Hänvisningar till den upphävda förordningen skall läsas som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 24

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995.

Den skall tillämpas på förfaranden och interimistiska översyner som påbörjats efter den 1 september 1994 samt på sådana undersökningar avseende översyn vid giltighetstidens slut för vilka ett tillkännagivande har offentliggjorts efter detta datum om att giltighetstiden snart löper ut. I fråga om förfaranden som påbörjats i enlighet med artikel 5.9 skall dock hänvisningar till tidsfrister endast gälla efter ett datum som rådet skall ange i ett beslut som med kvalificerad majoritet skall fattas senast den 1 april 1995 på grundval av ett förslag av kommissionen och som skall föreläggas rådet så snart nödvändiga medel har ställts till förfogande i budgeten.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 december 1994.

På rådets vägnar

H. SEEHOFER

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 14 december 1994.

(2) EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 521/94 (EGT nr L 66, 10.3.1994, s. 7.) och förordning (EG) nr 522/94 (EGT nr L 66, 10.3.1994, s. 10.)

(3) EGT nr L 67, 10.3.1994, s. 89.

(4) EGT nr L 302, 19.10.1992, s. 1.

(5) EGT nr L 141, 12.6.1969, s. 1.

(6) EGT nr L 281, 1.11.1975, s. 20. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 222/88 (EGT nr L 28, 1.2.1988, s. 1).

(7) EGT nr L 282, 1.11.1975, s. 104. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 4001/87 (EGT nr L 377, 31.12.1987, s. 44).