RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned ozonskiktet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130s.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 189c i fördraget(3), och

med beaktande av följande:

Det har fastslagits att fortsatta utsläpp i nuvarande omfattning av ozonnedbrytande ämnen medför betydande skador på ozonskiktet.

Rådets förordning (EEG) nr 594/91 av den 4 mars 1991 om ämnen som bryter ned ozonskiktet(4) har ändrats genom förordning (EEG) nr 3952/92(5). I samband med denna ändring är det önskvärt att hela förordningen omarbetas för att skapa större klarhet.

Mot bakgrund av gemenskapens ansvar för miljön och handeln har alla medlemsstaterna och gemenskapen biträtt Wien-konventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, i dess lydelse efter parternas beslut om ändring av protokollet vid sitt andra möte i London.

Mot bakgrund av nya forskningsrön har Montrealprotokollets parter vid sitt fjärde möte i Köpenhamn, under vilket gemenskapen och medlemsstaterna spelade en ledande roll, antagit en andra ändring av protokollet som innebär ytterligare åtgärder för skydd av ozonskiktet.

För att gemenskapens förpliktelser enligt konventionen och den andra ändringen av protokollet skall kunna fullgöras, är det nödvändigt att vidta åtgärder på gemenskapsnivå, särskilt för att reglera produktion och utbud av metylbromid och bromfluorkolväten samt utbud och användning av klorfluorkolväten inom gemenskapen.

Särskilt mot bakgrund av nyare forskningsrön är det i vissa fall lämpligt att vidta strängare kontrollåtgärder än de som föreskrivs i den andra ändringen av protokollet.

Det är önskvärt att de tillåtna användningarna av ozonnedbrytande ämnen regelbundet ses över genom kommittéförfarandet.

Det är nödvändigt att följa utvecklingen på marknaden för ozonnedbrytande ämnen, särskilt för att säkerställa en tillräcklig tillgång för viktiga användningsområden, och att följa utvecklingen av lämpliga ersättningsämnen, men även att minimera importen av oanvända, återvunna och regenererade ozonnedbrytande ämnen som övergår till fri omsättning i Europeiska gemenskapen.

Alla praktiskt genomförbara försiktighetsåtgärder bör vidtas för att förhindra utsläpp av ozonnedbrytande ämnen och för att främja att ozonnedbrytande ämnen återvinns efter användningen för att återanvändas eller destrueras på ett säkert sätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1 Räckvidd

Denna förordning skall tillämpas på produktion, import, export, utbud, användning och återvinning av klorfluorkarboner, andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, haloner, koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan, metylbromid, bromfluorkolväten och klorfluorkolväten. Förordningen skall också tillämpas på lämnandet av uppgifter om dessa ämnen.

Artikel 2 Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

- protokollet: Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, i den ursprungliga lydelsen från 1987, anpassad 1990 och 1992, den ändrade lydelsen från 1990, anpassad 1992, eller den ändrade lydelsen från 1992.

- part: varje part i protokollet.

- stat som inte är part i protokollet: en stat eller regional organisation för ekonomisk integration som inte har samtyckt till att vara bunden av de kontrollåtgärder som är tillämpliga på ett visst kontrollerat ämne.

- kontrollerade ämnen: klorfluorkarboner, andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, haloner, koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan, metylbromid, bromfluorkolväten och klorfluorkolväten, vare sig de förekommer ensamma eller blandade med andra ämnen. Denna definition skall inte avse ett kontrollerat ämne i andra tillverkade produkter än behållare som används för transport eller förvaring av ämnet, eller obetydliga mängder av ett kontrollerat ämne som härrör från oavsiktlig eller tillfällig bildning under en tillverkningsprocess, från råmaterial som inte har reagerat eller från ämnets användning som processämne som lämnar spårföroreningar i kemikalier, eller som släpps ut under tillverkning eller hantering av produkter.

- klorfluorkarboner: de kontrollerade ämnena i grupp 1 i bilaga 1, inklusive deras isomerer.

- andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner: de kontrollerade ämnena i grupp 2 i bilaga 1, inklusive deras isomerer.

- haloner: de kontrollerade ämnena i grupp 3 i bilaga 1, inklusive deras isomerer.

- koltetraklorid: det kontrollerade ämnet i grupp 4 i bilaga 1.

- 1,1,1-trikloretan: det kontrollerade ämnet i grupp 5 i bilaga 1.

- metylbromid: det kontrollerade ämnet i grupp 6 i bilaga 1.

- bromfluorkolväten: de kontrollerade ämnena i grupp 7 i bilaga 1, inklusive deras isomerer.

- klorfluorkolväten: de kontrollerade ämnena i grupp 8 i bilaga 1, inklusive deras isomerer.

- producent: varje fysisk eller juridisk person som producerar kontrollerade ämnen inom gemenskapen.

- produktion: den mängd kontrollerade ämnen som produceras, minus den mängd som förstörs med hjälp av teknik som godkänts av parterna, minus den mängd som helt används som råmaterial vid framställning av andra kemikalier. Återvunnen eller regenererad mängd skall inte räknas som produktion.

- företag: varje fysisk eller juridisk person som producerar, återvinner för saluföring eller använder kontrollerade ämnen inom gemenskapen i industriellt eller kommersiellt syfte, som låter sådana importerade ämnen övergå till fri omsättning inom gemenskapen eller exporterar sådana ämnen från gemenskapen i industriellt eller kommersiellt syfte.

- ozonnedbrytande potential: den siffra som anges i den sista kolumnen i bilaga 1 och som motsvarar varje ämnes potentiella inverkan på ozonskiktet.

- beräknad nivå: en kvantitet som beräknas genom att mängden av varje kontrollerat ämne multipliceras med den ozonnedbrytande potential som anges för ämnet i bilaga 1 och de erhållna resultaten därefter adderas separat för varje ämnesgrupp i bilaga 1.

- industriell rationalisering: överföring mellan parter eller inom en medlemsstat av hela eller en del av den beräknade produktionsnivån från en producent till en annan producent för att uppnå bättre ekonomisk effektivitet eller för att avhjälpa förväntade brister i tillgången på grund av att anläggningar läggs ned.

- återvinning: insamling och lagring av kontrollerade ämnen från t. ex. anläggningar, utrustning och förvaringsbehållare i samband med service eller före bortskaffandet.

- återanvändning: förnyad användning av ett återvunnet kontrollerat ämne efter en grundläggande reningsprocess som t. ex. filtrering och torkning. För köldmedier innebär återanvändning normalt att ämnet återförs till utrustningen, vilket oftast sker på plats.

- regenerering: beredning och uppgradering av ett återvunnet kontrollerat ämne genom processer som filtrering, torkning, destillation och kemisk behandling för att återställa ämnet till en viss standard, vilket ofta innebär behandling vid en central anläggning.

KAPITEL II AVVECKLINGSPLAN

Artikel 3 Begränsning av produktionen av kontrollerade ämnen

1. Om inte annat följer av punkt 8 12, skall varje producent se till

- att den beräknade nivån för hans produktion av klorfluorkarboner under perioden 1 januari 31 december 1994 inte överstiger 15 % av den beräknade nivån för hans produktion av klorfluorkarboner under 1986,

- att han inte producerar klorfluorkarboner efter den 31 december 1994.

Dock skall, om inte annat följer av punkt 8 12, varje producent i en medlemsstat i vilken den beräknade nivån för produktionen av klorfluorkarboner under 1986 var lägre än 15 000 ton se till

- att den beräknade nivån för hans produktion av klorfluorkarboner under perioden 1 januari 31 december 1994 och under tolvmånadersperioden därefter inte överstiger 15 % av den beräknade nivån för hans produktion under 1986,

- att han inte producerar klorfluorkarboner efter den 31 december 1995.

På grundval av medlemsstaternas framställningar skall kommissionen, enligt förfarandet i artikel 16, tillämpa kriterierna i beslut IV/25 av parterna i Montrealprotokollet för att varje år fastställa för vilka eventuella viktiga användningsområden som produktion och import av klorfluorkarboner får tillåtas i gemenskapen efter den 31 december 1994, och vilka användare som får utnyttja dessa viktiga användningsområden för egen räkning. En sådan produktion skall tillåtas endast om lämpliga alternativ eller återvunna klorfluorkarboner inte kan erhållas från någon av parterna i protokollet.

Kommissionen skall utfärda tillstånd till de användare som avses i tredje stycket och underrätta dem om vilka användningsområden som tillståndet gäller, vilka ämnen de får använda och i vilka mängder.

En producent kan få tillstånd av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker att producera klorfluorkarboner efter den 31 december 1994 i syfte att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i tredje stycket. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall i förväg underrätta kommissionen om att den avser att utfärda ett sådant tillstånd.

2. Om inte annat följer av punkt 8 12, skall varje producent se till

- att den beräknade nivån för hans produktion av andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner under perioden 1 januari 31 december 1994 inte överstiger 15 % av den beräknade nivån för hans produktion av andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner under 1989,

- att han inte producerar andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner efter den 31 december 1994.

På grundval av medlemsstaternas framställningar skall kommissionen, enligt förfarandet i artikel 16, tillämpa kriterierna i beslut IV/25 av parterna i Montrealprotokollet för att varje år fastställa för vilka eventuella viktiga användningsområden som produktion och import av andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner får tillåtas i gemenskapen efter den 31 december 1994, och vilka användare som får utnyttja dessa viktiga användningsområden för egen räkning. En sådan produktion skall tillåtas endast om lämpliga alternativ eller återvunna andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner inte kan erhållas från någon av parterna i protokollet.

Kommissionen skall utfärda tillstånd till de användare som avses i andra stycket och underrätta dem om vilka användningsområden som tillståndet gäller, vilka ämnen de får använda och i vilka mängder.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker får ge en producent tillstånd att producera andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner efter den 31 december 1994 för att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i andra stycket. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall i förväg underrätta kommissionen om att den avser att utfärda ett sådant tillstånd.

3. Om inte annat följer av punkt 8 12, skall varje producent se till att han inte producerar haloner efter den 31 december 1993.

På grundval av medlemsstaternas framställningar skall kommissionen, enligt förfarandet i artikel 16, tillämpa kriterierna i beslut IV/25 av parterna i Montrealprotokollet för att varje år fastställa för vilka eventuella viktiga användningsområden som produktion och import av haloner får tillåtas i gemenskapen efter den 31 december 1993, och vilka användare som får utnyttja dessa viktiga användningsområden för egen räkning. En sådan produktion skall tillåtas endast om lämpliga alternativ eller återvunna haloner inte kan erhållas från någon av parterna i protokollet.

Kommissionen skall utfärda tillstånd till de användare som avses i andra stycket och underrätta dem om vilka användningsområden som tillståndet gäller, vilka ämnen de får använda och i vilka mängder.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker får ge en producent tillstånd att producera haloner efter den 31 december 1993 för att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i andra stycket. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall i förväg underrätta kommissionen om att den avser att utfärda ett sådant tillstånd.

4. Om inte annat följer av punkt 8 12, skall varje producent se till

- att den beräknade nivån för hans produktion av koltetraklorid under perioden 1 januari 31 december 1994 inte överstiger 15 % av den beräknade nivån för hans produktion av koltetraklorid under 1989,

- att han inte producerar koltetraklorid efter den 31 december 1994.

På grundval av medlemsstaternas framställningar skall kommissionen, enligt förfarandet i artikel 16, tillämpa kriterierna i beslut IV/25 av parterna i Montrealprotokollet för att varje år fastställa för vilka eventuella viktiga användningsområden som produktion och import av koltetraklorid får tillåtas i gemenskapen efter den 31 december 1994, och vilka användare som får utnyttja dessa viktiga användningsområden för egen räkning. En sådan produktion skall tillåtas endast om lämpliga alternativ eller återvunnen koltetraklorid inte kan erhållas från någon av parterna i protokollet.

Kommissionen skall utfärda tillstånd till de användare som avses i andra stycket och underrätta dem om vilka användningsområden som tillståndet gäller, vilka ämnen de får använda och i vilka mängder.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker får ge en producent tillstånd att producera koltetraklorid efter den 31 december 1994 för att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i andra stycket. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall i förväg underrätta kommissionen om att den avser att utfärda ett sådant tillstånd.

5. Om inte annat följer av punkt 8 12, skall varje producent se till

- att den beräknade nivån för hans produktion av 1,1,1-trikloretan under perioden 1 januari 31 december 1994 och under tolvmånadersperioden därefter inte överstiger 50 % av den beräknade nivån för hans produktion av 1,1,1-trikloretan under 1989,

- att han inte producerar 1,1,1-trikloretan efter den 31 december 1995.

På grundval av medlemsstaternas framställningar skall kommissionen, enligt förfarandet i artikel 16, tillämpa kriterierna i beslut IV/25 av parterna i Montrealprotokollet för att varje år fastställa för vilka eventuella viktiga användningsområden som produktion och import av 1,1,1-trikloretan får tillåtas i gemenskapen efter den 31 december 1995, och vilka användare som får utnyttja dessa viktiga användningsområden för egen räkning. En sådan produktion skall tillåtas endast om lämpliga alternativ eller återvunnen 1,1,1-trikloretan inte kan erhållas från någon av parterna i protokollet.

Kommissionen skall utfärda tillstånd till de användare som avses i andra stycket och underrätta dem om vilka användningsområden som tillståndet gäller, vilka ämnen de får använda och i vilka mängder.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker får ge en producent tillstånd att producera 1,1,1-trikloretan efter den 31 december 1995 för att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i andra stycket. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall i förväg underrätta kommissionen om att den avser att utfärda ett sådant tillstånd.

6. Om inte annat följer av punkt 8 12, skall varje producent se till

- att den beräknade nivån för hans produktion av metylbromid under perioden 1 januari 31 december 1995 och under varje tolvmånadersperiod därefter inte överstiger den beräknade nivån för hans produktion av metylbromid under 1991,

- att den beräknade nivån för hans produktion av metylbromid under perioden 1 januari 31 december 1998 och under varje tolvmånadersperiod därefter inte överstiger 75 % av den beräknade nivån för hans produktion av metylbromid under 1991.

Den beräknade nivån för varje producents produktion av metylbromid enligt denna punkt får inte omfatta mängder som produceras för karantänsändamål och före leverans.

7. Om inte annat följer av punkt 10 12, skall varje producent se till att han inte producerar bromfluorkolväten efter den 31 december 1995.

På grundval av medlemsstaternas framställningar skall kommissionen, enligt förfarandet i artikel 16, tillämpa kriterierna i beslut IV/25 av parterna i Montrealprotokollet för att varje år fastställa för vilka eventuella viktiga användningsområden som produktion och import av bromfluorkolväten får tillåtas i gemenskapen efter den 31 december 1995, och vilka användare som får utnyttja dessa viktiga användningsområden för egen räkning. En sådan produktion skall tillåtas endast om lämpliga alternativ eller återvunna bromfluorkolväten inte kan erhållas från någon av parterna i protokollet.

Kommissionen skall utfärda tillstånd till de användare som avses i andra stycket och underrätta dem om vilka användningsområden som tillståndet gäller, vilka ämnen de får använda och i vilka mängder.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker får ge en producent tillstånd att producera bromfluorkolväten efter den 31 december 1995 för att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i andra stycket. Den behöriga myndigheten i den medlemsstaten skall i förväg underrätta kommissionen om att den avser att utfärda ett sådant tillstånd.

8. I den utsträckning protokollet tillåter, får den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker ge en producent tillstånd att överskrida de beräknade produktionsnivåerna i punkt 1 6 för att uppfylla grundläggande inhemska behov hos de parter som avses i artikel 5 i protokollet, om ökningen av medlemsstatens beräknade produktionsnivåer inte överstiger de nivåer som enligt artikel 2A 2E och 2H i protokollet tillåts för detta ändamål under de berörda perioderna. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall i förväg underrätta kommissionen om att den avser att utfärda ett sådant tillstånd.

9. I den utsträckning protokollet tillåter, får den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker ge en producent tillstånd att överskrida de beräknade produktionsnivåerna i punkt 1 5 och i punkt 7 för att på parternas begäran uppfylla deras behov avseende eventuella viktiga användningsområden. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall i förväg underrätta kommissionen om att den avser att utfärda ett sådant tillstånd.

10. I den utsträckning protokollet tillåter, får den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker ge en producent tillstånd att överskrida de beräknade produktionsnivåerna i punkt 1 9 för att åstadkomma industriell rationalisering i medlemsstaten, förutsatt att den berörda medlemsstatens beräknade produktionsnivåer inte överstiger summan av de inhemska producenternas beräknade produktionsnivåer, som fastställs enligt punkt 1 9 för perioderna i fråga. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall i förväg underrätta kommissionen om att den avser att utfärda ett sådant tillstånd.

11. I den utsträckning protokollet tillåter, får kommissionen med samtycke av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker ge en producent tillstånd att överskrida de beräknade produktionsnivåerna i punkt 1 10 för att åstadkomma industriell rationalisering mellan medlemsstater, förutsatt att summan av de berörda medlemsstaternas beräknade produktionsnivåer inte överstiger summan av deras inhemska producenters beräknade produktionsnivåer, som fastställs enligt punkt 1 10 för perioderna i fråga. Samtycke krävs också från den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken det planeras att produktionen skall minska.

12. I den utsträckning protokollet tillåter, får kommissionen med samtycke såväl av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker som av regeringen i det berörda tredje partslandet, ge en producent tillstånd att kombinera de beräknade produktionsnivåerna i punkt 1 11 med de beräknade produktionsnivåer som är tillåtna enligt protokollet för en producent i ett tredje partsland och det landets nationella lagstiftning för att åstadkomma industriell rationalisering med tredje partsland, förutsatt att summan av de beräknade produktionsnivåerna för de båda producenterna inte överstiger summan av de beräknade produktionsnivåer som tillåts för producenten i gemenskapen enligt punkt 1 11 och för producenten i tredje partslandet enligt protokollet och det landets nationella lagstiftning.

Artikel 4 Begränsning av utbudet av kontrollerade ämnen

1. Om inte annat följer av punkt 10 skall varje producent se till

- att den beräknade nivån för den mängd klorfluorkarboner som han saluför eller själv använder under perioden 1 januari 31 december 1994 inte överstiger 15 % av den beräknade nivån för den mängd klorfluorkarboner som han saluförde eller själv använde under 1986,

- att han inte saluför eller själv använder klorfluorkarboner efter den 31 december 1994.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker får ge en producent tillstånd att saluföra klorfluorkarboner efter den 31 december 1994 för att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i artikel 3.1.

2. Om inte annat följer av punkt 10 skall varje producent se till

- att den beräknade nivån för den mängd andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner som han saluför eller själv använder under perioden 1 januari 31 december 1994 inte överstiger 15 % av den beräknade nivån för den mängd andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner som han saluförde eller själv använde under 1989,

- att han inte saluför eller själv använder andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner efter den 31 december 1994.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker får ge en producent tillstånd att saluföra andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner efter den 31 december 1994 för att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i artikel 3.2.

3. Om inte annat följer av punkt 10, skall varje producent se till att han inte saluför eller själv använder haloner efter den 31 december 1993.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker får ge en producent tillstånd att saluföra haloner efter den 31 december 1993 för att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i artikel 3.3.

4. Om inte annat följer av punkt 10 skall varje producent se till

- att den beräknade nivån för den mängd koltetraklorid som han saluför eller själv använder under perioden 1 januari 31 december 1994 inte överstiger 15 % av den beräknade nivån för den mängd koltetraklorid som han saluförde eller själv använde under 1989,

- att han inte saluför eller själv använder koltetraklorid efter den 31 december 1994.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker får ge en producent tillstånd att saluföra koltetraklorid efter den 31 december 1994 för att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i artikel 3.4.

5. Om inte annat följer av punkt 10 skall varje producent se till

- att den beräknade nivån för den mängd 1,1,1-trikloretan som han saluför eller själv använder under perioden 1 januari 31 december 1994 och under tolvmånadersperioden därefter inte överstiger 50 % av den beräknade nivån för den mängd 1,1,1-trikloretan som han saluförde eller själv använde under 1989,

- att han inte saluför eller själv använder 1,1,1-trikloretan efter den 31 december 1995.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker får ge en producent tillstånd att saluföra 1,1,1-trikloretan efter den 31 december 1995 för att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i artikel 3.5.

6. Om inte annat följer av punkt 10 skall varje producent se till

- att den beräknade nivån för den mängd metylbromid som han saluför eller själv använder under perioden 1 januari 31 december 1995 och under varje tolvmånadersperiod därefter inte överstiger 50 % av den beräknade nivån för den mängd metylbromid som han saluförde eller själv använde under 1991,

- att den beräknade nivån för den mängd metylbromid som han saluför eller själv använder under perioden 1 januari 31 december 1998 och under varje tolvmånadersperiod därefter inte överstiger 75 % av den beräknade nivån för den mängd metylbromid som han saluförde eller själv använde under 1991.

Den beräknade nivån för den mängd metylbromid som varje producent saluför eller själv använder enligt denna punkt får inte omfatta mängder som han saluför eller själv använder för karantänsändamål och före leverans.

7. Om inte annat följer av punkt 10, skall varje producent se till att han inte saluför eller själv använder bromfluorkolväten efter den 31 december 1995.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker får ge en producent tillstånd att saluföra bromfluorkolväten efter den 31 december 1995 för att tillgodose den tillåtna efterfrågan från de användare som avses i artikel 3.7.

8. Om inte annat följer av punkt 10 gäller följande:

- Den beräknade nivån för den mängd klorfluorkolväten som producenter och importörer saluför eller själva använder under perioden 1 januari 31 december 1995 och under varje tolvmånadersperiod därefter får inte överstiga summan av

- 2,6 % av den beräknade nivån för den mängd klorfluorkolväten som producenter och importörer saluförde eller själva använde under 1989, och

- den beräknade nivån för den mängd klorfluorkolväten som producenter och importörer saluförde eller själva använde under 1989.

I detta syfte skall kommissionen enligt förfarandet i artikel 16 tilldela varje producent eller importör en kvot, när den totala mängd som producenter eller importörer saluför eller själva använder motsvarar 80 % av den ovannämnda summan eller senast den 1 januari 2000, beroende på vilket som inträffar först.

- Den beräknade nivån för den mängd klorfluorkolväten som en producent eller en importör saluför eller själv använder under perioden 1 januari 31 december 2004 och under varje tolvmånadersperiod därefter får inte överstiga 65 % av den tilldelade kvoten.

- Den beräknade nivån för den mängd klorfluorkolväten som en producent eller en importör saluför eller själv använder under perioden 1 januari 31 december 2007 och under varje tolvmånadersperiod därefter får inte överstiga 40 % av den tilldelade kvoten.

- Den beräknade nivån för den mängd klorfluorkolväten som en producent eller en importör saluför eller själv använder under perioden 1 januari 31 december 2010 och under varje tolvmånadersperiod därefter får inte överstiga 20 % av den tilldelade kvoten.

- Den beräknade nivån för den mängd klorfluorkolväten som en producent eller en importör saluför eller själv använder under perioden 1 januari 31 december 2013 och under varje tolvmånadersperiod därefter får inte överstiga 5 % av den tilldelade kvoten.

- Ingen producent eller importör får saluföra eller själv använda klorfluorkolväten efter den 31 december 2014.

Kommissionen får enligt förfarandet i artikel 16 ändra de tilldelade kvoterna i den omfattning som är tillåten enligt denna förordning.

9. De mängder som avses i punkt 1 7 är de mängder oanvända ämnen som en producent saluför eller själv använder inom gemenskapen.

De mängder som avses i punkt 8 är de mängder oanvända ämnen som en producent eller importör saluför eller själv använder inom gemenskapen och som producerats inom eller importerats till gemenskapen.

10. Varje producent som har rätt att saluföra eller själv använda en ämnesgrupp som avses i denna artikel får helt eller delvis överlåta sin rätt till den mängd som enligt denna artikel fastställs för den ämnesgruppen till varje annan producent av den ämnesgruppen inom gemenskapen. En producent som förvärvar en sådan rätt skall genast anmäla detta till kommissionen. Överlåtelsen av saluförings- eller användningsrätten får inte innebära någon ytterligare produktionsrätt.

På begäran av en producent får kommissionen i den utsträckning protokollet tillåter besluta om åtgärder för att möta eventuella brister i den producentens rätt att saluföra eller själv använda klorfluorkolväten.

Artikel 5 Begränsning av användningen av klorfluorkolväten

1. Från och med den första dagen i den sjätte månaden efter ikraftträdandet av denna förordning får klorfluorkolväten inte användas, annat än

- som lösningsmedel,

- som köldmedium,

- för produktion av hårt isolerskum och integralskum som används för säkerhetsändamål,

- för laboratorieändamål, inklusive forskning och utveckling,

- som råmaterial vid framställning av andra kemikalier, och

- som bärargas vid sterilisering i slutna system.

2. Från och med den 1 januari 1996 får klorfluorkolväten inte användas

- som lösningsmedel i icke-slutna system, inbegripet öppna rengöringsanläggningar och öppna system för avvattning eller torkning utan kylytor, i lim och formsläppmedel om dessa inte används i slutna anläggningar, för avloppsrensning om klorfluorkolvätena inte återvinns samt i aerosoler, med undantag av användning som lösningsmedel till reagenser vid framkallning av fingeravtryck på porösa ytor som t. ex. papper och som fixermedel till laserskrivare som tillverkats före den 1 januari 1996,

- i utrustning som tillverkats efter den 31 december 1995 för följande ändamål:

a) Som köldmedium i icke-slutna anläggningar med direktförångning.

b) Som köldmedium i kyl- och frysskåp för hushållsbruk.

c) I luftkonditioneringsanläggningar för bilar.

d) I luftkonditioneringsanläggningar för kollektivtrafik på väg.

3. Från och med den 1 januari 1998 får klorfluorkolväten inte användas i utrustning tillverkad efter den 31 december 1997 inom följande användningsområden:

- I luftkonditioneringsanläggningar för kollektivtrafik på järnväg.

- Som bärargas vid sterilisering i slutna system.

4. Från och med den 1 januari 2000 får klorfluorkolväten inte användas i utrustning tillverkad efter den 31 december 1999 inom följande användningsområden, om det inte finns regler, säkerhetsbestämmelser eller liknande begränsningar som hindrar användning av ammoniak:

- Som köldmedium i kylhus och lager för offentligt bruk och för varudistribution.

- Som köldmedium i anläggningar med en tillförd effekt på 150 kW eller mer.

5. Import, övergång till fri omsättning eller saluföring av utrustning vars användning är begränsad enligt denna artikel är förbjuden från och med den dag då den begränsning som gäller användningen träder i kraft. Utrustning som bevisligen är tillverkad före dagen för användningsbegränsningen skall inte omfattas av detta förbud.

6. Kommissionen får enligt förfarandet i artikel 16 med hänsyn till den tekniska utvecklingen utvidga, begränsa eller ändra förteckningen i punkt 1 4.

KAPITEL III HANDEL

Artikel 6 Licenser för import från tredje land

1. Övergång till fri omsättning i gemenskapen eller aktiv förädling av kontrollerade ämnen skall kräva en importlicens, vare sig det är fråga om oanvända, återvunna eller regenererade ämnen. Licenser skall utfärdas av kommissionen efter kontroll av att artiklarna 6 8 och 12 har följts. Kommissionen skall skicka en kopia av varje licens till den behöriga myndigheten i den medlemsstat till vilken ämnena i fråga skall importeras. Varje medlemsstat skall utse en behörig myndighet för detta ändamål.

2. En licensansökan skall innehålla följande uppgifter:

a) Importörens och exportörens namn och adress.

b) Exportlandet.

c) En beskrivning av varje ämne, inbegripet

- handelsbeteckning,

- nummer i Kombinerade nomenklaturen,

- ämnets typ (oanvänt, återvunnet eller regenererat),

- mängd av ämnet i kg.

d) Den planerade importens syfte (destruktion med teknik som godkänts av parterna, återanvändning, användning som råmaterial eller annan användning av det kontrollerade ämnet).

e) Plats och tidpunkt för den planerade importen, om detta är känt.

3. Kommissionen får begära ett intyg som avser egenskaperna hos det ämne som skall importeras.

Artikel 7 Import av kontrollerade ämnen från tredje land

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.8 och med undantag av ämnen som är avsedda för destruktion med teknik som godkänts av parterna för användning som råmaterial vid framställning av andra kemikalier, för karantänsändamål eller för användning före leverans, skall kvantitativa begränsningar gälla för övergång till fri omsättning i gemenskapen av kontrollerade ämnen som importeras från tredje land. Dessa begränsningar skall fastställas enligt förfarandet i artikel 16.

2. Gemenskapen skall öppna de kvoter som anges i bilaga 2 eller i artikel 4.8 och som gäller för varje tolvmånadersperiod som anges i bilagan eller i artikel 4.1 och fördela dem mellan företag enligt förfarandet i artikel 16.

3. Kommissionen får enligt förfarandet i artikel 16 ändra de kvoter som anges i bilaga 2.

4. Kommissionen får tillåta import till gemenskapen av kontrollerade ämnen utöver de mängder som anges i artikel 4.8 och i bilaga 2 för att tillgodose tillåten efterfrågan från de användare som avses i artikel 3.1 3.5 och 3.7.

5. Kommissionen får enligt förfarandet i artikel 16 tillåta företag att låta kontrollerade ämnen övergå till fri omsättning i gemenskapen, om de är avsedda för destruktion med tekniker som godkänts av parterna, för användning som råmaterial vid framställning av andra kemikalier eller för karantänsändamål eller användning före leverans.

Artikel 8 Import av kontrollerade ämnen från stater som inte är parter i protokollet

1. Övergång till fri omsättning i gemenskapen av oanvända, återvunna eller regenererade klorfluorkarboner, andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, haloner, koltetraklorid eller 1,1,1-trikloretan som importeras från en stat som inte är part i protokollet är förbjuden.

2. Övergång till fri omsättning i gemenskapen av oanvända, återvunna eller regenererade bromfluorkolväten som importeras från stater som inte är parter i protokollet är förbjuden från och med den dag då ett år har förflutit efter ikraftträdandet av den andra ändringen av protokollet. Kommissionen skall offentliggöra dagen för ikraftträdandet av denna ändring i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 9 Import av produkter som innehåller kontrollerade ämnen från stater som inte är parter i protokollet

1. Övergång till fri omsättning i gemenskapen av produkter som innehåller klorfluorkarboner eller haloner som importeras från en stat som inte är part i protokollet är förbjuden, om inte annat följer av punkt 4.

2. Övergång till fri omsättning i gemenskapen av produkter som innehåller andra fullständigt halogenererade klorfluorkarboner, koltetraklorid eller 1,1,1-trikloretan som importeras från en stat som inte är part i protokollet är förbjuden, om inte annat följer av punkt 4.

3. Övergång till fri omsättning i gemenskapen av produkter som innehåller bromfluorkolväten som importeras från en stat som inte är part i protokollet är förbjuden, om inte annat följer av punkt 4.

4. Kommissionen får enligt förfarandet i artikel 16 lägga till eller ta bort punkter i förteckningen i bilaga 5 eller ändra den på grundval av förteckningar som upprättats av parterna.

Artikel 10 Import av produkter som tillverkas med hjälp av kontrollerade ämnen från stater som inte är parter i protokollet

Mot bakgrund av parternas beslut skall rådet på förslag från kommissionen anta bestämmelser om övergång till fri omsättning i gemenskapen av sådana produkter som importeras från en stat som inte är part i protokollet, som tillverkas med hjälp av kontrollerade ämnen och som med säkerhet kan identifieras som sådana men som inte innehåller dessa ämnen. Identifieringen av sådana produkter skall överensstämma med den periodiska tekniska rådgivningen till parterna. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet.

Artikel 11 Export av kontrollerade ämnen till stater som inte är parter i protokollet

1. Oanvända, återvunna eller regenererade klorfluorkarboner, andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, haloner, koltetraklorid eller 1,1,1-trikloretan får inte exporteras från gemenskapen till en stat som inte är part i protokollet.

2. Ett år efter den dag som offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning enligt artikel 8.2 skall export av oanvända, återvunna eller regenererade bromfluorkolväten från gemenskapen till en stat som inte är part i protokollet vara förbjuden.

Artikel 12 Tillstånd i undantagsfall till handel med stater som inte är parter i protokollet

Trots vad som sägs i artiklarna 8, 9.1 9.3 och 11 får kommissionen vad avser kontrollerade ämnen eller produkter som innehåller eller har tillverkats med hjälp av ett eller flera av dessa ämnen ge tillstånd till handel med en stat som inte är part i protokollet, om det vid ett möte med parterna har fastställts att icke-parten till fullo uppfyller bestämmelserna i artikel 2, 2A 2E, 2G och 4 i protokollet och har lämnat uppgifter som styrker detta enligt artikel 7 i protokollet. Kommissionen skall besluta enligt förfarandet i artikel 16.

Artikel 13 Handel med territorier som inte omfattas av protokollet

1. Artiklarna 8, 9 och 11 skall tillämpas på territorier som inte omfattas av protokollet på samma sätt som de tillämpas på stater som inte är parter i protokollet, om inte annat följer av punkt 2.

2. Om myndigheterna i ett territorium som inte omfattas av protokollet följer artiklarna 2, 2A 2E, 2G och 4 i protokollet och har lämnat uppgifter som styrker detta, får kommissionen besluta att en del eller alla bestämmelser i artiklarna 8, 9 och 11 inte skall tillämpas för det territoriet.

Kommissionens skall besluta enligt förfarandet i artikel 16.

KAPITEL IV BEGRÄNSNING AV UTSLÄPP

Artikel 14 Återvinning av använda kontrollerade ämnen

Från och med den första dagen i den fjärde månaden efter ikraftträdandet av denna förordning skall klorfluorkarboner, fullständigt halogenererade klorfluorkarboner, haloner, koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan, bromfluorkolväten och klorfluorkolväten som finns i

- kommersiella och industriella kylanläggningar och i luftkonditioneringsutrustning,

- utrustning som innehåller lösningsmedel, och

- brandskyddssystem

vid service och underhåll eller före nedmontering eller bortskaffande av utrustningen återvinnas om detta är praktiskt möjligt för att destrueras med tekniker som godkänts av parterna eller med annan miljömässigt godtagbar destruktionsteknik. Medlemsstaterna får fastställa vilka kvalifikationer den berörda servicepersonalen minst måste ha.

Denna bestämmelse skall inte påverka tillämpningen av rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall(6) eller medlemsstaternas åtgärder för genomförandet av dess bestämmelser.

Senast den 31 december 1994 skall kommissionen lämna en rapport till rådet och Europaparlamentet om medlemsstaternas genomförande av bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 15 Utsläpp av kontrollerade ämnen

1. Från och med den första dagen i den fjärde månaden efter ikraftträdandet av denna förordning skall alla praktiskt möjliga försiktighetsåtgärder vidtas under tillverkning, installation, drift och service för att hindra utsläpp av klorfluorkarboner, andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, haloner, koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan, bromfluorkolväten och klorfluorkolväten från kommersiella och industriella luftkonditionerings- och kylanläggningar, från brandskyddssystem och från utrustning som innehåller lösningsmedel. Medlemsstaterna får fastställa vilka kvalifikationer den berörda servicepersonalen minst måste ha.

2. Från och med den första dagen i den fjärde månaden efter ikraftträdandet av denna förordning skall alla praktiskt möjliga försiktighetsåtgärder vidtas för att hindra utsläpp av metylbromid från desinfektionsanläggningar och från verksamheter där metylbromid används. Medlemsstaterna får fastställa vilka kvalifikationer den berörda servicepersonalen minst måste ha.

3. Från och med den första dagen i den fjärde månaden efter ikraftträdandet av denna förordning skall alla praktiskt möjliga försiktighetsåtgärder vidtas för att hindra utsläpp av kontrollerade ämnen som används som råmaterial vid framställning av andra kemikalier.

4. Från och med den första dagen i den fjärde månaden efter ikraftträdandet av denna förordning skall alla praktiskt möjliga försiktighetsåtgärder vidtas för att hindra utsläpp av kontrollerade ämnen som bildas oavsiktligt under framställning av andra kemikalier.

KAPITEL V ADMINISTRATION, UPPGIFTSLÄMNANDE OCH AVSLUTANDE BESTÄMMELSER

Artikel 16 Administration

Kommissionen skall biträdas av en kommitté som består av företrädare för medlemsstaterna och med en företrädare för kommissionen som ordförande.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. De röster som avges av medlemsstaternas företrädare i kommittén skall vägas i enlighet med samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan. Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. i sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från den dag då rådet underrättats.

Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom den tid som anges i tredje stycket.

Artikel 17 Uppgiftslämnande

1. a) Senast den 31 mars varje år, med början år 1995, skall alla producenter, importörer och exportörer av kontrollerade ämnen lämna uppgifter avseende varje kontrollerat ämne för perioden 1 januari 31 december föregående år till kommissionen med en kopia till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten enligt följande:

- Total produktion.

- Produktion för att tillgodose tillåten efterfrågan från användare som avses i artikel 3.1 3.5 och 3.7.

- Ökning av produktionen enligt artikel 3.8 för att tillgodose parters grundläggande inhemska behov enligt artikel 5 i protokollet.

- Ökning av produktionen enligt artikel 3.9 för att tillgodose eventuella viktiga användningsområden hos parterna.

- Ökning av produktionen enligt artikel 3.10 3.12 som tillåtits i samband med industriell rationalisering.

- Mängder som har återanvänts.

- Mängder som har destruerats med tekniker som godkänts av parterna.

- Lager.

- Övergång till fri omsättning i gemenskapen av importerade oanvända ämnen; uppgifter för stater som är parter i protokollet och för stater som inte är det skall redovisas var för sig.

- Import till gemenskapen för att tillgodose tillåten efterfrågan från användare som avses i artikel 3.1 3.5 och 3.7.

- Export av produktion från gemenskapen; uppgifter för stater som är parter i protokollet och för stater som inte är det skall redovisas var för sig.

- Produktion som har saluförts eller använts av producenten själv inom gemenskapen.

- Mängder som använts som råmaterial.

Trots denna uppgiftsskyldighet skall den redovisning som avses i denna punkt för perioden 1 januari 31 december 1993 ske senast den sista dagen i den fjärde månaden efter ikraftträdandet av denna förordning.

b) För tillämpningen av artikel 4.8 skall alla producenter eller importörer av klorfluorkolväten den sista dagen i kvartalet efter denna förordnings ikraftträdande lämna följande uppgifter till kommissionen med en kopia till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten:

- Produktion av klorfluorkolväten som saluförts eller använts för egen räkning inom gemenskapen.

- Import av klorfluorkolväten till gemenskapen.

2. Senast den 31 mars varje år, med början år 1996 för klorfluorkarboner, andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, haloner och koltetraklorid och med början år 1997 för 1,1,1-trikloretan och bromfluorkolväten, skall alla användare som avses i artikel 3.1 3.5 och 3.7 lämna uppgift till kommissionen om användningen och den använda mängden av dessa ämnen, som de har fått tillstånd att använda enligt de tillämpliga punkterna i artikel 3, med kopia till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där ämnet används.

3. Den sista dagen i den fjärde månaden efter ikraftträdandet av denna förordning skall alla producenter, importörer eller exportörer som under 1991 tillverkade, importerade eller exporterade metylbromid lämna de uppgifter för år 1991 som avses i punkt 1 till kommissionen, med kopia till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten.

4. Kommissionen skall vidta lämpliga åtgärder för att skydda förtroliga uppgifter som den tagit emot.

Artikel 18 Tillsyn

1. För att kunna genomföra de uppgifter som den ålagts genom denna förordning får kommissionen inhämta alla nödvändiga upplysningar från medlemsstaternas regeringar och behöriga myndigheter och från företag.

2. När kommissionen begär uppgifter från ett företag, skall den samtidigt sända en kopia av sin begäran till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium företaget har sitt säte och ange varför uppgifterna begärs.

3. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall göra de utredningar som kommissionen bedömer vara nödvändiga för tillämpningen av denna förordning.

4. Efter överenskommelse mellan kommissionen och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där utredningen skall göras, skall kommissionens tjänstemän biträda myndighetens tjänstemän i deras arbete.

5. Kommissionen skall vidta lämpliga åtgärder för att skydda förtroliga uppgifter som den inhämtat enligt denna artikel.

Artikel 19 Påföljder

Medlemsstaterna skall fastställa påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning eller av nationella genomförandebestämmelser.

Artikel 20

1. Förordning (EEG) nr 594/91 skall upphöra att gälla.

2. Hänvisningar till den förordning som upphävs genom punkt 1 skall betraktas som hänvisningar till denna förordning.

Artikel 21 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 december 1994.

På rådets vägnar

A. MERKEL

Ordförande

(1) EGT nr C 232, 28.8.1993, s. 6.

(2) EGT nr C 52, 19.2.1994, s. 8.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 8 februari 1994 (EGT nr C 61, 28.2.1994, s. 114). Rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 juli 1994 (EGT nr C 301, 27.10.1994, s. 1). Europaparlamentets beslut av den 17 november 1994.

(4) EGT nr L 67, 14.3.1991, s. 1.

(5) EGT nr L 405, 31.12.1992, s. 41.

(6) EGT nr L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom direktiv 91/156/EEG (EGT nr L 78, 26.3.1991, s. 32) och genom direktiv 91/692/EEG (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).

BILAGA 1

Ämnen som omfattas av förordningen

>Plats för tabell>

BILAGA 2

Kvantitativa begränsningar i importen från tredje land (beräknade nivåer uttryckta i ton)

>Plats för tabell>

BILAGA 3

Nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN) och varubeskrivning för de ämnen som avses i bilagorna 1 och 2

>Plats för tabell>

BILAGA 4

Totala kvantitativa begränsningar för producenters och importörers saluförande eller egna användning av klorfluorkolväten i gemenskapen

>Plats för tabell>

BILAGA 5

Nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr)(1) för produkter som innehåller kontrollerade ämnen

1. Luftkonditioneringsenheter till bilar och lastbilar

>Plats för tabell>

2. Kyl- och luftkonditionerings-/värmepumputrustning för hushållsbruk eller yrkesmässigt bruk

Kylskåp:

>Plats för tabell>

Frysar:

>Plats för tabell>

Luftavfuktare:

>Plats för tabell>

Vattenkylare:

>Plats för tabell>

Ismaskiner:

>Plats för tabell>

Luftkonditionerings- och värmepumpsenheter:

>Plats för tabell>

3. Aerosolprodukter, utom aerosoler för medicinskt bruk:

Livsmedel:

>Plats för tabell>

Färger och lacker, beredda kallvattenfärger och färgämnen:

>Plats för tabell>

Parfymerings-, skönhets- och kroppsvårdsmedel:

>Plats för tabell>

Ytaktiva preparat:

>Plats för tabell>

Beredda smörjmedel:

>Plats för tabell>

Hushållspreparat:

>Plats för tabell>

Varor av brännbara ämnen:

>Plats för tabell>

Insekts-, svamp- och ogräsbekämpningsmedel, råttgift etc.:

>Plats för tabell>

Slutbehandlings-, appreturmedel etc.:

>Plats för tabell>

Sammansatta organiska lösningsmedel:

>Plats för tabell>

Beredda flytande avisningsmedel:

>Plats för tabell>

Produker från kemiska eller närstående industrier:

>Plats för tabell>

Silikoner i obearbetad form:

>Plats för tabell>

Vapen:

>Plats för tabell>

4. Bärbara eldsläckare

>Plats för tabell>

5. Isoleringsplattor, isoleringspaneler och rörisolering:

>Plats för tabell>

6. Prepolymerer:

>Plats för tabell>

(1) Tulltaxenumren anges till vägledning för medlemsstaternas tullmyndigheter.