KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1681/94 av den 11 juli 1994 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av strukturpolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller samordningen av de olika strukturfondernas verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och övriga befintliga finansieringsorgans verksamhet (1), ändrad genom förordning (EEG) nr 2082/93 (2), särskilt artikel 23.1 fjärde stycket i denna,

efter samråd med den Rådgivande kommittén för utveckling och omställning av regioner och den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 124 i fördraget, och

med beaktande av följande:

I artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 fastställs de principer som inom gemenskapen styr bekämpandet av oriktigheter och återvinning av de belopp som gått förlorade till följd av missbruk eller försummelse inom strukturfondernas område.

I artikel 9.3 i förordning (EEG) nr 792/93 av den 30 mars 1993 om införande av ett finansieringsorgan för sammanhållning (3), ändrad genom förordning (EG) nr 566/94 (4), föreskrivs att artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 skall tillämpas analogt. Följaktligen omfattar den här förordningen finansieringsorganet för sammanhållning.

De bestämmelser som fastställs i denna förordning bör gälla samtliga de former av finansiell intervention som avses i förordning (EEG) nr 4254/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller Europeiska regionala utvecklingsfonden (5), ändrad genom förordning (EEG) nr 2083/93 (6), i förordning (EEG) nr 4255/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller Europeiska sociala fonden (7), ändrad genom förordning (EEG) nr 2084/93 (8), i förordning (EEG) nr 4256/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller utvecklingssektionen vid EUGFJ (9), ändrad genom förordning (EEG) nr 2085/93 (10), i förordning (EEG) nr 2080/93 av den 20 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller Fonden för fiskets utveckling (11), liksom i förordning (EEG) nr 792/93.

Denna förordning reglerar endast några aspekter av medlemsstaternas skyldigheter i enlighet med artikel 23.1 första och andra stycket i förordning (EEG) nr 4253/88 och bör följaktligen inte åsidosätta några andra skyldigheter enligt den artikeln.

För att gemenskapen skall hålla sig bättre informerad om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att bekämpa överträdelser bör de nationella bestämmelser som skall meddelas till kommissionen anges närmare.

I syfte att konstatera arten av de oriktigheter som begås och deras finansiella effekt och för att återvinna belopp som har betalats ut felaktigt bör det föreskrivas att upptäckta oriktigheter skall anmälas till kommissionen varje kvartal. Utöver sådana anmälningar bör information också ges om framstegen i rättsliga eller administrativa förfaranden.

Kommissionen bör regelbundet informeras om domstolsförfaranden och administrativa förfaranden mot personer som har begått oriktigheter. Det vore också tillrådligt att säkerställa att uppgifter om de åtgärder som har vidtagits av medlemsstaterna för att skydda gemenskapens finansiella intressen översänds systematiskt.

Det är lämpligt att fastställa de förfaranden som skall tillämpas av medlemsstaterna och kommissionen i sådana fall där de belopp som har gått förlorade på grund av oriktighet visar sig vara omöjliga att återvinna.

Det bör fastställas en nedre gräns över vilken fall av oriktigheter automatiskt måste anmälas till kommissionen.

Nationella bestämmelser i fråga om rättegången i brottmål eller ömsesidig assistans mellan medlemsstaterna i brottmål bör inte påverkas av bestämmelserna i denna förordning.

Gemenskapen bör ha möjlighet att ge bidrag till rättsliga omkostnader och till kostnader som uppstår som en direkt följd av rättsliga förhandlingar.

För att förhindra oriktigheter bör samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen förstärkas samtidigt som alla ansträngningar görs för att säkerställa att ett sådant förfarande genomförs med vederbörlig hänsyn till sekretessbestämmelser.

Det bör vidare fastslås att bestämmelserna i denna förordning även skall tillämpas då en utbetalning som borde ha gjorts av strukturfonderna eller av ett finansieringsorgan för ett strukturmål inte har gjorts på grund av en oriktighet.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för jordbruksstruktur och landsbygdsutveckling och Ständiga kommittén för fiskerinäringens struktur.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Utan att det påverkar de skyldigheter som följer direkt av artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 skall den här förordningen gälla alla de former av finansiell intervention som avses i förordningarna (EEG) nr 4254/88, (EEG) nr 4255/88, (EEG) nr 4256/88, (EEG) nr 792/93 och (EEG) nr 2080/93.

Om en åtgärd finansieras av båda sektionerna vid EUGFJ skall en anmälan om oriktigheter i samband med den finansieringen göras i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 595/91 (12). En hänvisning till dessa bestämmelser skall göras i de rapporter som ges in i enlighet med den här förordningen.

Denna förordning skall inte påverka medlemsstaternas tillämpning av bestämmelser om rättegången i brottmål eller om rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna i brottmål.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall inom tre månader efter ikraftträdandet av denna förordning meddela kommissionen följande:

- Bestämmelser i lagar eller andra författningar för tillämpningen av åtgärder enligt artikel 23.1 i förordning (EEG) nr 4253/88.

- En förteckning över de myndigheter och organ som ansvarar för tillämpningen av åtgärder enligt artikel 23.1, de centrala bestämmelser som gäller dessa myndigheters och organs roll och funktion och de förfaranden för vilkas tillämpning de ansvarar.

2. Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen om ändringar av de uppgifter som lämnas i enlighet med punkt 1.

3. Kommissionen skall granska medlemsstaternas meddelanden och informera dem om de slutsatser som den avser dra på grundval av dessa. Kommissionen skall hålla kontakt med medlemsstaterna i nödvändig utsträckning för tillämpningen av denna artikel.

Artikel 3

1. Under två månader efter utgången av varje kvartal skall medlemsstaterna till kommissionen anmäla varje oriktighet som har varit föremål för administrativa eller rättsliga undersökningar.

I detta syfte skall de så långt möjligt lämna uppgifter om följande:

- Den berörda strukturfonden eller -fonderna, det berörda finansieringsorganet eller -organen, målet, gemenskapens ramar för stöd, namnet på det berörda programmet eller stödformen.

- Den bestämmelse som har överträtts.

- Utgiftens art och belopp. I fall då ingen utbetalning har skett, de belopp som skulle ha utbetalats felaktigt om oriktigheten inte hade upptäckts, utom då misstaget eller försummelsen upptäcks före utbetalningen och inte resulterar i någon administrativ eller rättslig påföljd.

- Det totala beloppet och dess fördelning mellan olika finansieringskällor.

- Den period eller det datum då oriktigheten begicks.

- Det tillvägagångssätt som använts i samband med oriktigheten.

- Det sätt på vilket oriktigheten upptäcktes.

- De nationella myndigheter eller organ som upprättade den officiella rapporten om oriktigheten.

- De finansiella konsekvenserna, eventuellt innehållande av utbetalning och möjligheterna till återvinning.

- Datum för och källan till den första uppgift som ledde till misstanken om att en oriktighet förelåg.

- Det datum då den officiella rapporten om oriktigheten upprättades.

- I tillämpliga fall de berörda medlemsstaterna och tredje länderna.

- Identiteten på de inblandade fysiska och juridiska personerna, utom i fall då sådana uppgifter är oväsentliga för bekämpandet av oriktigheter med hänsyn till arten av den aktuella oriktigheten.

2. Om vissa av de uppgifter som avses i punkt 1, särskilt den som gäller tillvägagångssättet för oriktigheten och det sätt på vilket den upptäcktes, inte finns tillgängliga skall medlemsstaterna i möjligaste mån lämna dessa uppgifter när de översänder nästa kvartalsrapport om oriktigheter till kommissionen.

3. Om det i nationella bestämmelser föreskrivs om undersökningssekretess skall det krävas tillstånd från en behörig domstol för att vidarebefordra uppgifterna.

Artikel 4

Varje medlemsstat skall genast underrätta kommissionen och, vid behov, övriga berörda medlemsstater om oriktigheter som upptäcks eller antas ha begåtts om medlemsstaten befarar att

- de snart kan få återverkningar utanför dess territorium, och

- de visar att ett nytt tillvägagångssätt har använts.

Artikel 5

1. Under två månader efter utgången av varje kvartal skall medlemsstaterna, med hänvisning till eventuella rapporter som lämnats enligt artikel 3, underrätta kommissionen om de förfaranden som inletts till följd av samtliga oriktigheter som man har anmält tidigare och om viktiga förändringar som de resulterat i, inbegripet följande:

- De belopp som har återvunnits eller förväntas återvinnas.

- De interimsåtgärder som medlemsstaten vidtar för att säkerställa återvinning av felaktigt utbetalade belopp.

- De rättsliga och administrativa förfaranden som har inrättats i syfte att återvinna felaktigt utbetalade belopp och för att inleda sanktioner.

- Skälen till att avstå från återvinning. Kommissionen skall i möjligaste mån underrättas innan ett beslut fattas.

- Eventuellt avstående från åtal.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om administrativa avgöranden eller domstolsavgöranden eller de centrala delarna i sådana beslut rörande avslutandet av sådana avgöranden.

2. Om en medlemsstat anser att ett belopp inte kan återvinnas eller inte förväntas kunna återvinnas i sin helhet skall den i en särskild rapport informera kommissionen om det belopp som inte återvunnits och skälen till varför beloppet enligt medlemsstatens mening bör bäras av gemenskapen eller av medlemsstaten. Denna information skall vara tillräckligt detaljerad för att ge kommissionen möjlighet att snarast möjligt, efter samråd med myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, bedöma vem som skall bära de finansiella konsekvenserna i enlighet med artikel 23.1 tredje strecksatsen i förordning (EEG) nr 4253/88.

3. I det fall som avses i punkt 2 får kommissionen uttryckligen begära att medlemsstaten fortsätter förfarandet för att återvinna beloppet.

Artikel 6

Om det inte skulle förekomma några oriktigheter att rapportera under referensperioden skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om detta inom samma tidsgräns som fastställs i artikel 3.1.

Artikel 7

När de behöriga myndigheterna i en medlemsstat på kommissionens uttryckliga begäran beslutar att inleda eller fortsätta domstolsförfaranden i syfte att återvinna felaktigt utbetalade belopp får kommissionen åta sig att ersätta medlemsstaten med hela eller delar av de rättsliga kostnaderna och de direkta kostnader som uppstår genom det rättsliga förfarandet mot uppvisande av verifikationer, även om förfarandet inte är framgångsrikt.

Artikel 8

1. Kommissionen skall upprätthålla lämplig kontakt med de berörda medlemsstaterna i syfte att komplettera de uppgifter om oriktigheter som avses i artikel 3, om de förfaranden som avses i artikel 5, och särskilt om möjligheten till återvinning.

2. Oberoende av de kontakter som avses i punkt 1 skall kommissionen informera medlemsstaterna om arten av oriktigheten tyder på att samma eller likartade tillvägagångssätt kan användas i andra medlemsstater.

3. Kommissionen skall sammankalla informationsmöten på gemenskapsnivå för medlemsstaternas företrädare i syfte att tillsammans med dem granska den information som tas emot i enlighet med artiklarna 3, 4 och 5 och med punkt 1 i denna artikel, särskilt med hänsyn till de slutsatser som skall dras av denna information i samband med oriktigheter, förebyggande åtgärder och rättsliga förfaranden.

4. På begäran av en medlemsstat eller av kommissionen skall medlemsstaterna och kommissionen samråda i syfte att täppa till kryphål som skadar gemenskapens intressen och som uppenbarar sig vid tillämpningen av gällande bestämmelser.

Artikel 9

Kommissionen skall inom ramen för Rådgivande kommittén för samordning av förebyggande åtgärder mot bedrägeri regelbundet informera medlemsstaterna om storleksordningen på upptäckta oriktigheter och om olika kategorier av oriktigheter, redovisade efter typ och uppräknade. De kommittéer som avses i artiklarna 27, 28 och 29 i förordning (EEG) nr 4253/88 skall informeras på samma sätt.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder för att säkerställa att den information som de utväxlar förblir konfidentiell.

2. Den information som avses i denna förordning får inte sändas till andra personer än personer i medlemsstaterna eller inom gemenskapens institutioner vars uppgifter kräver att de har tillgång till den, såvida inte medlemsstaten som lämnar informationen uttryckligen har lämnat sitt medgivande till det.

3. Namnen på fysiska och juridiska personer får röjas för en annan medlemsstat eller gemenskapens institutioner endast när det är nödvändigt för att förhindra en oriktighet, för att föra talan mot den eller för att konstatera huruvida en påstådd oriktighet har ägt rum.

4. Information som meddelas eller tas emot i någon form enligt denna förordning skall omfattas av tystnadsplikt och skyddas på samma sätt som liknande information skyddas av den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som tar emot informationen och av motsvarande bestämmelser som är tillämpliga för gemenskapens institutioner.

Därutöver får informationen inte användas för andra ändamål än dem som anges i denna förordning om inte myndigheterna som lämnar informationen ger sitt uttryckliga samtycke därtill, förutsatt att gällande bestämmelser i den medlemsstat där den mottagande myndigheten finns inte förbjuder sådana meddelanden eller sådan användning.

5. Punkt 1-4 skall inte förhindra användning i domstols- eller medlingsförfaranden som inleds till följd av brott mot gemenskapens bestämmelser på områdena för strukturfonderna och finansieringsorganen med strukturmål. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som lämnade informationen skall genast underrättas om sådan användning.

6. Om en medlemsstat underrättar kommissionen om att en fysisk eller juridisk person vars namn har meddelats till kommissionen i enlighet med denna förordning vid vidare förfrågningar visar sig inte vara inblandad i någon oriktighet, skall kommissionen genast informera samtliga som har fått kännedom om namnet enligt denna förordning om detta. En sådan person skall därefter upphöra att enligt tidigare underrättelse behandlas som inblandad i den berörda oriktigheten.

Artikel 11

I fall då finansiering bärs gemensamt av en strukturfond eller ett finansieringsorgan med strukturmål och av en medlemsstat skall de belopp som återtas delas av den medlemsstaten och gemenskapen i proportion till de utgifter som de redan har haft.

Artikel 12

1. Om oriktigheterna gäller belopp på mindre än 4 000 ecu som skall belasta gemenskapens budget skall medlemsstaterna inte vidarebefordra de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 3 och 5 till kommissionen, om inte kommissionen uttryckligen begär det.

2. Det belopp som avses i punkt 1 skall omräknas till nationell valuta med tillämpning av de omräkningskurser som offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, serie C, och som gäller den första arbetsdagen av det år då uppgifterna om oriktigheterna meddelades.

Artikel 13

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Perioden mellan ikraftträdandet och utgången av innevarande kvartal skall bedömas som ett kvartal vid tillämpningen av artiklarna 3 och 5.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 juli 1994.

På kommissionens vägnar

Peter SCHMIDHUBER

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 1.

(2) EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 20.

(3) EGT nr L 79, 1.4.1993, s. 74.

(4) EGT nr L 72, 16.3.1994, s. 1.

(5) EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 15.

(6) EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 34.

(7) EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 21.

(8) EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 39.

(9) EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 25.

(10) EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 44.

(11) EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 1.

(12) EGT nr L 67, 14.3.1991, s. 11.