RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 520/94 av den 7 mars 1994 om fastställande av ett gemenskapsförfarande för förvaltningen av kvantitativa kvoter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

I rådets förordning (EEG) nr 1023/70 av den 25 maj 1970 om fastställande av ett gemensamt förfarande för förvaltningen av kvantitativa kvoter(1) fastställs det för gemenskapen ett förfarande för att förvalta kvantitativa kvoter på grundval av fördelningen av kvoter mellan medlemsstaterna, vilket skulle kunna medföra att gemenskapsmarknaden delades upp i olika fack och att kontroller av produkterna i fråga infördes vid de inre gränserna.

Enligt fördragets artikel 7 a består den inre marknaden sedan den 1 januari 1993 av ett område utan inre gränser, där varor, personer, tjänster och kapital får cirkulera fritt.

I enlighet med denna målsättning bör därför ett nytt system för förvaltningen av kvantitativa kvoter fastställas på grundval av principen om en enhetlig gemensam handelspolitik enligt de riktlinjer som givits av Europeiska gemenskapernas domstol.

Det bör finnas möjligheter att välja mellan olika fördelningsmetoder beroende på kriterier som till exempel situationen på gemenskapsmarknaden, vilken sorts produkt det rör sig om, särskilda utmärkande egenskaper för leverantörsländerna samt gemenskapens internationella skyldigheter, särskilt de som rör hänsynstagande till traditionella handelsmönster.

Förvaltningen av import- och exportkvoter bör grunda sig på ett system med licenser som utfärdas av medlemsstaterna i enlighet med de mängdkriterier som fastställts på gemenskapsnivå.

Förvaltningen skall skötas så att alla som ansöker garanteras lika tillgång till kvoterna och de handlingar som utfärdas måste vara så beskaffade att de kan användas inom hela gemenskapen.

Med tanke på verkställandet av denna förordning är det nödvändigt att inrätta en kommitté som skall organisera ett nära och effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen.

Bestämmelserna i denna förordning och de bestämmelser som styr dess verkställande bör inte påverka tillämpningen av befintliga nationella bestämmelser eller gemenskapsbestämmelser rörande tystnadsplikt.

De produkter som återges i bilaga 2 till fördraget bör, tillsammans med textilier och andra produkter som omfattas av särskilda gemensamma importordningar som anger särskilda bestämmelser beträffande förvaltningen av kvoter, omfattas av denna förordning.

Denna förordning bör ersätta förordning (EEG) nr 1023/70 och den förordningen bör därför upphöra att gälla. Genom förordning (EEG) nr 1024/70(2) tillämpade rådet förordning (EEG) nr 1023/70 på de franska utomeuropeiska departementen. Det behövs inte längre någon separat förordning eftersom de gemensamma bestämmelserna som anges i denna förordning gäller gemenskapen i dess helhet, enligt definitionen i fördragets artikel 227. Förordning (EEG) nr 1024/70 bör därför också upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

DEL I ALLMÄNNA FÖRVALTNINGSPRINCIPER

Artikel 1

1. Denna förordning fastställer de reglerna om förvaltning av kvantitativa import- och exportkvoter, nedan kallade "kvoter", oavsett om de är autonoma eller konventionella, vilka fastställts av gemenskapen.

2. Denna förordning skall inte gälla för produkter som återges i bilaga 2 till fördraget, och inte heller för andra produkter som omfattas av särskilda gemensamma import- eller exportordningar, som anger särskilda bestämmelser för förvaltningen av kvoter.

Artikel 2

1. Kvoterna skall fördelas mellan de sökande så fort de har öppnats. Enligt det förfarande som anges i artikel 23 kan det beslutas att de skall fördelas i flera omgångar.

2. Förvaltningen av kvoterna kan bland annat skötas med hjälp av en av följande metoder eller en kombination av dessa metoder:

a) En metod som grundar sig på traditionella handelsmönster enligt artiklarna 6-11.

b) En metod som grundar sig på den ordning i vilken ansökningarna lämnas in (enligt principen "först till kvarn...") enligt artikel 12.

c) En metod enligt vilken kvoterna fördelas proportionellt i förhållande till de begärda kvantiteterna vid ansökningstillfället (förfarande med samtidig behandling) enligt artikel 13.

3. Vilken fördelningsmetod som skall användas skall bestämmas genom att det förfarande som anges i artikel 23 följs.

4. Om det är uppenbart att ingen av de metoder som anges i punkt 2 motsvarar de särskilda behoven för en kvot som har öppnats skall kommissionen avgöra vilken metod som kan vara lämplig enligt det förfarande som anges i artikel 23.

5. Kvantiteter som inte har fördelats, tilldelats eller utnyttjats skall enligt artikel 14 omfördelas i så god tid att de hinner utnyttjas före utgången av den period som omfattas av kvoten.

6. Utom i de fall då andra bestämmelser antas i samband med att kvoten bestäms skall övergången till fri omsättning eller export av varor som omfattas av kvoter ske på villkor att en import- eller exportlicens utfärdad i medlemsstaterna tillhandahålls i överensstämmelse med denna förordning.

7. Medlemsstaterna skall utse de förvaltningsmyndigheter som skall vara behöriga att verkställa de åtgärder som de har ansvar för enligt denna förordning. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om vilken myndighet som utsetts.

Artikel 3

Kommissionen skall offentliggöra ett meddelande om öppnandet av kvoter i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och ange vilken fördelningsmetod som valts, vilka villkor som licensansökningarna måste uppfylla, sista ansökningsdagen och en lista över de behöriga myndigheter som de skall skickas till.

Artikel 4

1. Oavsett var i gemenskapen gemenskapsimportörerna och -exportörerna är etablerade får de alla lämna in en enda licensansökan för varje kvot eller del av kvot till den behöriga myndigheten i den medlemsstat de valt, och denna ansökan skall vara avfattad på den berörda medlemsstatens officiella språk.

Om en kvot är begränsad till en eller flera regioner i gemenskapen skall ansökan göras hos de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i regionerna i fråga.

2. Ansökningar om licenser skall ske i enlighet med de riktlinjer som fastställs i det förfarande som anges i artikel 23.

Artikel 5

Kommissionen skall sörja för att de licenser som utfärdas avser ekonomiskt betydande mängder i förhållande till arten av den produkt som omfattas av kvoten.

DEL II SÄRSKILDA REGLER FÖR DE OLIKA FÖRVALTNINGSMETODERNA

Avsnitt A Metod som grundar sig på traditionella handelsmönster

Artikel 6

1. När fördelningen av kvoter tar hänsyn till traditionella handelsmönster skall en del av kvoten reserveras för etablerade importörer eller exportörer medan återstoden skall reserveras för andra importörer eller exportörer.

2. Importörerna eller exportörerna skall betraktas som etablerade om de kan visa att de under en tidigare period, som skall kallas "referensperioden", har importerat till eller exporterat från gemenskapen den produkt eller de produkter som omfattas av kvoten.

3. När den del som avser etablerade importörer eller exportörer har reserverats skall referensperioden och den del som avser andra sökande fastställas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 23.

4. Till och med den 31 december 1996 skall kommissionen sörja för att det beträffande den del som reserverats för andra sökande tas vederbörlig hänsyn till den situation som uppstått på grund av förekomsten av nationella restriktioner som tillämpas enligt rådets förordning (EEG) nr 288/82 av den 5 februari 1982 om gemenskapsregler för import(3) och rådets förordning (EEG) nr 3420/83 av den 14 november 1983 om importordningar för varor från statshandelsländer som inte är liberaliserade på gemenskapsnivå(4).

5. Fördelningen skall göras enligt de principer som anges i artikel 7-11.

Artikel 7

För att de etablerade importörerna eller exportörerna skall kunna komma ifråga för den del av kvoten som reserverats för dem och för att kunna lägga fram bevis för den import eller export som ägt rum under referensperioden, skall de bifoga följande handlingar till sina ansökningar:

- Bestyrkt kopia av originalet till deklarationen för övergång till fri omsättning eller till exportdeklarationen utfärdad i den berörde importörens eller exportörens namn, eller, där det är tillämpligt, i den näringsidkares namn vars verksamhet han har övertagit.

- Bevis motsvarande ovanstående, som fastställs av kommissionen enligt det förfarande som anges i artikel 23.

Artikel 8

Medlemsstaterna skall, inom den tid som anges i den anmälan som öppnar kvoten, upplysa kommissionen om det antal och den samlade mängden av import- eller exportansökningar, fördelad mellan ansökningar från etablerade importörer och exportörer och övriga importörer och exportörer, och om omfattningen av de ansökandes import eller export under referensperioden.

Artikel 9

Kommissionen skall samtidigt granska de upplysningar som medlemsstaterna tillhandahållit och på följande sätt fastställa de kvantitativa kriterier enligt vilka de etablerade importörernas och exportörernas ansökningar skall beviljas:

- Om den samlade mängden av ansökningarna är lika stor som eller mindre än den mängd som reserverats för de etablerade importörerna eller exportörerna skall ansökningarna beviljas i sin helhet.

- Om den samlade mängden ansökningar överstiger den mängd som reserverats för de etablerade importörerna eller exportörerna skall ansökningarna beviljas proportionellt i förhållande till varje sökandes andel av det sammanlagda referensunderlaget för import och export.

- Om tillämpningen av detta kvantitativa kriterium skulle medföra att det fördelades större mängder än det ansökts om skall de överstigande kvantiteterna omfördelas enligt det förfarande som anges i artikel 14.

Artikel 10

Den del av kvoten som reserverats för icke-etablerade importörer eller exportörer skall fördelas enligt artikel 12.

Artikel 11

Om det inte kommer några ansökningar från etablerade importörer eller exportörer skall de importörer eller exportörer som faktiskt ansöker få tillgång till hela den berörda delen eller kvoten.

I sådana fall skall fördelningen göras enligt det förfarande som anges i artikel 12.

Avsnitt B Metod som grundar sig på den ordning i vilken ansökningarna kommer in

Artikel 12

1. När en kvot eller en del av en kvot fördelas enligt "först till kvarn får först mala"-principen skall kommissionen tillämpa det förfarande som anges i artikel 23 för att fastställa den kvantitet som varje enskild näringsidkare har rätt till tills kvoten är tömd.

Vid fastställandet av denna kvantitet, som skall vara densamma för alla näringsidkare, skall hänsyn tas till behovet av att fördela ekonomiskt betydande mängder i förhållande till arten av produkten ifråga.

2. När de behöriga myndigheterna har kontrollerat återstoden av den disponibla gemenskapskvoten skall de fördela de kvantiteter som fastställts enligt punkt 1 till varje berörd importör eller exportör.

3. När en licensinnehavare kan bevisa att han faktiskt har importerat eller exporterat den sammanlagda mängd som han beviljades licens för eller en del därav, som skall fastställas enligt det förfarande som anges i artikel 23, får han komma in med en ny licensansökan. Denna ansökan kommer att behandlas på samma villkor som tidigare. Detta förfarande får upprepas tills kvoten är tömd.

4. För att säkerställa att alla sökande har lika tillgång till kvoten skall kommissionen i meddelandet om kvotens öppnande ange datum och de tider som gäller för tillgång till återstoden av den disponibla gemenskapskvoten.

Avsnitt C Metod enligt vilken kvoterna fördelas proportionellt i förhållande till de kvantiteter det ansökts om

Artikel 13

1. Om en kvot fördelas i förhållande till de kvantiteter det ansökts om skall de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna upplysa kommissionen om de licensansökningar de mottagit som iakttar de tidsgränser och villkor som fastställts enligt det förfarande som anges i artikel 23.

I dessa upplysningar skall antalet sökande och den samlade mängd det ansöks om anges.

2. Före den fastställda tidsgränsen enligt förfarandet i artikel 23 skall kommissionen samtidigt granska de upplysningar som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna tillhandahållit och bestämma mängden för den berörda kvot eller del av kvot som de behöriga myndigheterna skall utfärda import- eller export licenser för.

3. Om den samlade mängden av ansökningarna är lika stor som eller mindre än den berörda kvotens mängd skall de kvantiteter som det ansökts om beviljas i sin helhet.

4. Om den samlade mängden av ansökningarna överstiger kvoten i fråga skall de beviljas proportionellt i förhållande till de kvantiteter som det ansökts om.

Avsnitt D Fördelning av kvantiteter som skall omfördelas

Artikel 14

1. De kvantiteter som skall omfördelas skall av kommissionen fastställas på grundval av de upplysningar som medlemsstaterna tillhandahållit enligt artikel 20.

2. Om kvoten ursprungligen fördelas med hjälp av den metod som anges i artikel 12 skall kommissionen omedelbart lägga till de kvantiteter som skall omfördelas till de mängder som eventuellt fortfarande återstår, eller använda dem till att fylla på kvoten om den tömts.

3. Om kvoten ursprungligen fördelas med hjälp av någon annan metod skall de kvantiteter som skall omfördelas fördelas enligt det förfarande som anges i artikel 23.

Om så är fallet skall kommissionen offentliggöra ett extra meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

DEL III REGLER FÖR IMPORT- OCH EXPORTLICENSER

Artikel 15

1. Om metoden enligt artikel 12 används skall medlemsstaterna, sedan de verifierat den disponibla gemenskapskvoten, omedelbart utfärda licenser.

2. Andra fall skall hanteras på följande sätt:

- Kommissionen skall meddela de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, inom en tid som skall fastställas enligt det förfarande som anges i artikel 23, vilka kvantiteter som de kan utfärda licenser för till de olika sökandena. Kommissionen skall upplysa de andra medlemsstaterna om detta.

- De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall utfärda import- eller exportlicenser inom tio arbetsdagar efter meddelandet om kommissionens beslut eller inom den tidsgräns som satts av kommissionen.

- Dessa myndigheter skall underrätta kommissionen om att import- eller exportlicenser har utfärdats.

Artikel 16

Licenser får utfärdas på villkor att det ställs en säkerhet, enligt det förfarande som anges i artikel 23.

Artikel 17

1. Import- eller exportlicenser skall berättiga till import eller export av produkter som omfattas av kvoter och skall gälla i hela gemenskapen, oavsett vilket import- eller exportställe som näringsidkaren anger i ansökan.

Om en kvot är begränsad till en eller flera regioner i gemenskapen skall import- eller exportlicenserna gälla endast i medlemsstaterna i regionerna i fråga.

2. Giltighetstiden för de import- eller exportlicenser som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall utfärda skall vara fyra månader. Dock får en annan giltighetstid bestämmas i överensstämmelse med det förfarande som anges i artikel 23.

3. Innehavarna av import- eller exportlicenser kan, på begäran hos de behöriga myndigheter som utfärdade licenserna i medlemsstaterna i fråga, få utdrag ur dessa licenser.

Sådana utdrag skall ha samma rättsliga verkan som de licenser de härrör från upp till den kvantitet som licenserna utfärdades för.

4. Ansökningar om import- eller exportlicenser, licenser och utdrag skall upprättas på formulär enligt en mall vars kännetecknande egenskaper skall fastställas enligt det förfarande som anges i artikel 23.

Artikel 18

Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser som skall antas enligt det förfarande som anges i artikel 23 får import- eller exportlicenser och utdrag ur dessa inte lånas ut eller överföras, oavsett om det sker mot ersättning eller inte, av den person i vars namn handlingen utfärdades.

Artikel 19

1. Import- eller exportlicenser som är helt eller delvis oanvända skall, utom vid force majeure, återlämnas till de behöriga myndigheterna i den utfärdande medlemsstaten senast tio arbetsdagar efter det att giltighetstiden gått ut.

2. Om import- och exportlicenser får utfärdas på villkor att det ställs en säkerhet skall säkerheten, utom vid force majeure, vara förbrukad om den tidsgräns som avses i punkt 1 inte respekteras.

Artikel 20

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall, så snart de upplysts om det och under inga omständigheter senare än 20 dagar efter det att giltighetstiden för licenserna gått ut, meddela kommissionen vilka kvantiteter som inte använts av de kvoter som fördelats, så att de därefter kan omfördelas enligt artikel 2.5.

Artikel 21

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall i slutet av varje månad upplysa kommissionen om vilka kvantiteter av produkter som omfattas av kvoter som importerats eller exporterats under föregående månad.

DEL IV SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 22

Kommissionen skall bistås av en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna och med en företrädare för kommissionen som ordförande.

Artikel 23

Vid hänvisning till det förfarande som anges i denna artikel skall kommissionens företrädare förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Yttrandet skall avges av den majoritet som anges i fördragets artikel 148.2 vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen.

Rösterna från företrädarna för medlemsstaterna i kommittén skall vägas enligt det sätt som anges i den artikeln. Ordföranden får inte rösta.

2. a) Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan.

b) Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet.

I sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från dagen då rådet underrättats.

Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom den tid som anges i föregående stycke.

Artikel 24

Förfarandena för att tillämpa denna förordning skall antas av kommissionen enligt det förfarande som anges i artikel 23. Dessa förfaranden skall särskilt fastställa genomförandet av fördelningsmetoderna, vilka upplysningar som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall lämna ut och vilka åtgärder som skall vidtas för att säkerställa att denna förordning följs.

Artikel 25

1. De upplysningar som rådet, kommissionen eller medlemsstaterna får i enlighet med denna förordning får endast användas för de ändamål med anledning av vilka de begärdes.

2. Varken rådet, kommissionen, medlemsstaterna eller de som handlar på deras vägnar får lämna ut upplysningar som den som lämnat upplysningarna på goda grunder har begärt skall behandlas konfidentiellt, om inte denne uttryckligen lämnar sitt samtycke till detta.

3. Denna artikel skall inte hindra att gemenskapsmyndigheterna lämnar ut upplysningar av allmän karaktär, särskilt underlaget till de beslut som fattas i enlighet med denna förordning eller bevis som gemenskapsmyndigheterna använt sig av för att stödja sina argument i händelse av ett rättsligt förfarande. Om upplysningar lämnas ut under sådana omständigheter måste de berörda parternas legitima intresse av att deras affärshemligheter bibehålls beaktas.

Artikel 26

Medlemsstaterna och kommissionen skall förse varandra med nödvändiga upplysningar och samarbeta vid tillämpningen av denna förordning. Förfarandena för att meddela och sprida dessa upplysningar skall där så behövs fastställas enligt det förfarande som anges i artikel 23.

Artikel 27

Förordningarna (EEG) nr 1023/70 och (EEG) nr 1024/70 skall upphöra att gälla. Hänvisningar till de inte längre gällande förordningarna skall tolkas som hänvisningar till denna förordning.

Artikel 28

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 mars 1994.

På rådets vägnar

Th. PANGALOS

Ordförande

(1) EGT nr L 124, 8.6.1970, s. 1. Förordningen senast ändrad genom 1985 års anslutningsakt.

(2) EGT nr L 124, 8.6.1970, s. 5.

(3) EGT nr L 35, 9.2.1982, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2875/92 (EGT nr L 287, 2.10.1992, s. 1).

(4) EGT nr L 346, 8.12.1983, s. 6. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2456/92 (EGT nr L 252, 31.8.1992, s. 1).