RÅDETS BESLUT av den 27 juli 1994 om ett särskilt program för forskning och teknisk utveckling, inklusive demonstrationsprojekt, inom området industriell teknik och materialteknik (1994 1998) (94/571/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130i.4 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2), och

med beaktande av följande:

Rådet och Europaparlamentet antog genom beslut 1110/94/EG(3) ett fjärde ramprogram för gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (FTU) för perioden 1994 1998, i vilket bl.a. angavs vilka verksamheter som skulle genomföras inom området industriell teknik och materialteknik. Den motivering som gavs i ingressen till det beslutet beaktas i detta beslut.

Enligt artikel 130i.3 i fördraget skall ramprogrammet genomföras enligt särskilda program som utformas inom vart och ett av verksamhetsområdena i ramprogrammet, och dessa särskilda program skall innehålla närmare bestämmelser för genomförandet, verksamhetens varaktighet och uppgift om vilka medel som bedöms nödvändiga för verksamheten.

För genomförandet av detta särskilda program bedöms 1 617 miljoner ecu krävas. Anslagen för varje budgetår skall fastställas av budgetmyndigheten med hänsyn till befintliga resurser inom de ekonomiska ramarna och på de villkor som anges i artikel 1.3 i beslut 1110/94/EG.

För att tekniker för en hållbar utveckling av Europas industri skall kunna tas fram krävs ett förstärkt samarbete inom FTU i fråga om industriell teknik och materialteknik.

Detta program kan i betydande utsräckning bidra till att stimulera tillväxten, öka konkurrenskraften och främja sysselsättningen inom gemenskapen, på det sätt som anges i vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning.

Innehållet i Fjärde ramprogrammet för gemenskapens FTU-verksamhet har fastställts enligt subsidiaritetsprincipen. I detta särskilda program anges innehållet i den verksamhet som i enlighet med denna princip skall genomföras inom området industriell teknik och materialteknik.

I beslut 1110/94/EG fastslås att verksamhet på gemenskapsnivå är motiverad, om forskningen bl.a. bidrar till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom gemenskapen och främjar en övergripande harmonisk utveckling och samtidigt uppfyller de vetenskapliga och tekniska kvalitetskraven. Detta särskilda program syftar till att bidra till genomförandet av dessa mål.

Gemenskapen bör endast stödja FTU-verksamhet av hög kvalitet.

Forskningsverksamhet i fråga om förnyelse av produkter och processer inom stålindustrin på ett icke-konkurrensinriktat stadium och omfattande flera sektorer kan gradvis komma att ingå i detta särskilda program med hänsyn till betydelsen av denna verksamhet och till att Parisfördraget inom en nära framtid kommer att upphöra att gälla.

Inom detta särskilda program skall de bestämmelser tillämpas som fastställs i fördragets artikel 130j i fråga om deltagande av företag, forskningscentra (även EG:s forskningscenter EFC) och universitet samt beträffande spridning av forskningsresultaten.

Det bör beslutas om åtgärder för att främja de små och me- delstora företagens deltagande i detta program, särskilt genom teknikstimulerande åtgärder.

Kommissionen måste fortsätta sitt arbete för att förenkla och påskynda förfarandena vid ansökan och urval och därvid åstadkomma ökad klarhet och öppenhet till stöd för genomförandet av programmet och för att förenkla formaliteterna för de företag, särskilt små och medelstora, forskningscentra och universitet som vill delta i någon av gemenskapens FTU-verksamheter.

Detta program kommer att bidra till att öka samordningsvinsterna mellan de FTU-verksamheter inom industriell teknik och materialteknik som utförs av forskningscentra, universitet och företag, särskilt små och medelstora, i medlemsstaterna samt mellan dessa verksamheter och motsvarande FTU-verksamheter på gemenskapsnivå. Samordningen mellan forskningsprojekt med gemensamt tema bör stärkas. Genom upprättandet av temanätverk kan ökade samordningsvinster uppnås mellan grundforskning och industriforskning, och samordningen med andra Europainitiativ och europeiska ramprogram, särskilt Eureka och COST, kan förbättras.

De verksamheter som skall genomföras inom detta program kräver på grund av sin natur en nära samordning med verksamheter som sker inom andra särskilda program.

Åtgärder som syftar till att skapa nya tekniska grundvalar för europeisk industri måste bygga på adekvat kunskap om tekniska behov. Denna kunskap är särskilt nödvändig vid prioriteringen av generella tekniker som kan nå stor spridning inom de berörda sektorerna.

Vid genomförandet av detta program kan det vara ändamålsenligt att inleda ett internationellt samarbete med internationella organisationer och med tredje land.

Programmet bör även omfatta stödjande verksamheter och åtgärder för spridande och utnyttjande av FTU-resultaten, särskilt med inriktning på små och medelstora företag, framför allt i de medlemsstater eller regioner som tar minst del i programmet, samt åtgärder för att stimulera rörlighet och utbildning för forskare inom programmets område i den utsträckning som krävs för att programmet skall kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt.

Eventuella socioekonomiska konsekvenser av och tekniska risker med programmet bör analyseras.

En kontinuerlig och systematisk övervakning av hur detta program utvecklas bör ske, så att det vid behov kan anpassas till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen inom området. Vid lämplig tidpunkt bör en oberoende utvärdering ske av de framsteg som gjorts inom programmet, så att all den bakgrundsinformation som krävs föreligger då målen för det femte ramprogrammet för FTU skall fastställas. Då programmet avslutas bör en slutlig utvärdering ske av de uppnådda resultaten i relation till de mål som anges i detta beslut.

EFC kan delta i indirekta åtgärder som omfattas av detta program.

EFC kommer även genom sitt eget program att bidra till att gemenskapsmålen för FTU uppnås inom de områden som omfattas av detta program.

Samråd har skett med Kommittén för vetenskaplig och teknisk forskning, Crest.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ett särskilt program för forskning och teknisk utveckling, inklusive demonstrationsprojekt, inom området industriell teknik och materialteknik enligt bilaga 1 antas härmed för tiden från den 27 juli 1994 till den 31 december 1998.

Artikel 2

1. Genomförandet av programmet bedöms kosta sammanlagt 1 617 miljoner ecu, varav högst 5,08 % skall avse personal- och administrationskostnader.

2. En vägledande uppdelning av detta belopp återfinns i bilaga 2.

3. Budgetmyndigheten skall fastställa anslagen för varje budgetår mot bakgrund av tillgängliga resurser inom budgetplaneringen och i enlighet med villkoren i artikel 1.3 i beslut 1110/94/EG och med de principer för sund förvaltning som avses i artikel 2 i finansförordningen om Europeiska gemenskapernas generella budget.

Artikel 3

1. De allmänna bestämmelserna för gemenskapens ekonomiska bidrag fastställs i bilaga 4 till beslut 1110/94/EG.

2. Bestämmelserna för företags, forskningscentras och universitets deltagande samt för spridning av resultaten fastställs i de beslut som avses i artikel 130j i fördraget.

3. I bilaga 3 återfinns de särskilda bestämmelser för genomförandet av detta program som kompletterar dem som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 4

1. I syfte att bl.a. bidra till att säkerställa ett kostnadseffektivt genomförande av detta program skall kommissionen kontinuerligt och systematiskt övervaka utvecklingen av programmet mot bakgrund av de mål som anges i bilaga 1 och som närmare beskrivs i arbetsprogrammet och därvid i lämplig utsträckning biträdas av oberoende, externa experter. Kommissionen skall särskilt fortlöpande undersöka om målen, prioriteringarna och de ekonomiska resurserna är anpassade till situationen. Mot bakgrund av resultaten av denna övervakning skall kommissionen vid behov lämna förslag till anpassning eller komplettering av programmet.

2. Till stöd för den utvärdering av gemenskapsverksamheterna som föreskrivs i artikel 4.2 i beslut 1110/94/EG och för att följa den där fastställda tidsplanen skall kommissionen låta oberoende, kvalificerade experter utföra en extern utvärdering av de verksamheter som bedrivits inom de områden som omfattas av detta program och av hanteringen av dessa under de senaste fem åren före utvärderingen.

3. Då programmet avslutas skall kommissionen låta utföra en oberoende, slutlig utvärdering av de uppnådda resultaten mot bakgrund av de mål som anges i bilaga 3 till beslut 1110/94/EG och i bilaga 1 till detta beslut. Rapporten om den slutliga utvärderingen skall överlämnas till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén.

Artikel 5

1. Ett arbetsprogram skall upprättas av kommissionen i enlighet med de mål som anges i bilaga 1 och den vägledande budgetfördelningen i bilaga 2, och detta arbetsprogram skall uppdateras vid behov. Arbetsprogrammet skall innehålla närmare bestämmelser om följanden:

- De vetenskapliga och tekniska målen och forskningsuppgifterna.

- Tidsplanen för genomförandet, inklusive datum för inbjudan att lämna förslag.

- De föreslagna ekonomiska och administrativa arran- gemangen, inklusive de särskilda villkoren för genomförandet av teknikstimulerande åtgärder för små och me- delstora företag och de allmänna riktlinjerna för andra åtgärder, även för förberedelse, komplettering och stöd.

- Åtgärder för samordning med andra FTU-verksamheter inom detta område, särskilt inom andra särskilda program, och i tillämpliga fall för att säkerställa en bättre samverkan med verksamheter inom andra ramprogram, som t.ex. Eureka och COST.

- Åtgärder för spridning, skydd och utnyttjande av resultaten av FTU-verksamheterna inom detta program.

2. Kommissionen skall utfärda inbjudningar att lämna förslag till projekt mot bakgrund av arbetsprogrammet.

Artikel 6

1. Kommissionen skall ansvara för genomförandet av programmet.

2. I de fall som avses i artikel 7.1 skall kommissionen biträdas av en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som ordförande.

3. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. De röster som avges av företrädarna för medlemsstaterna skall vägas på det sätt som anges i samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

4. Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

5. Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

6. Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 7

1. Förfarandet i artikel 6.2 6.6 skall tillämpas, då det gäller

- förberedande och uppdatering av det arbetsprogram som avses i artikel 5.1,

- innehållet i inbjudningarna att lämna förslag,

- utvärderingen av FTU-verksamheter som föreslås för ekonomiskt stöd från gemenskapen och det beräknade beloppet av gemenskapens stöd till varje verksamhet, om detta uppgår till minst 0,9 miljoner ecu,

- eventuella justeringar av den vägledande budgetfördelningen i bilaga 2,

- särskilda villkor för gemenskapens ekonomiska deltagande i de planerade verksamheterna,

- åtgärder och referensramar för utvärderingen av programmet,

- eventuella avvikelser från bestämmelserna i bilaga 3,

- eventuellt deltagande i projekt av juridiska personer från tredje land eller internationella organisationer.

2. Om gemenskapens bidrag understiger det belopp på 0,9 miljoner ecu som avses i punkt 1 tredje strecksatsen skall kommissionen underrätta kommittén om projekten och om resultaten av utvärderingen av dem.

3. Kommissionen skall regelbundet underrätta kommittén om utvecklingen av programmet i dess helhet.

Artikel 8

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 27 juli 1994.

På rådets vägnar

Th. WAIGEL

Ordförande

(1) EGT nr C 205, 25.7.1994.

(2) Yttrande avgivet den 2 juni 1994.

(3) EGT nr L 126, 18.5.1994, s. 1.

BILAGA 1

PROGRAMMETS VETENSKAPLIGA OCH TEKNISKA MÅL OCH INNEHÅLL

De urvalskriterier och vetenskapliga och tekniska mål som anges i detta särskilda program överensstämmer fullt ut med riktlinjerna i fjärde ramprogrammet.

Fjärde ramprogrammets punkt 2 A C i bilaga 3 (första verksamhetsområdet) ingår som en integrerad del i detta program.

MÅL

Till följd av marknadernas globalisering, den vidgade internationella konkurrensen med nyligen industrialiserade länder, de ökade utvecklingskostnaderna för ny teknik och produkternas minskade livslängd måste Europas industri se över sina samarbetsstrategier för att kunna bemästra ett brett spektrum av tekniker och säkerställa kostnadseffektivitet i FTU-satsningarna. Samhället förändras dessutom i riktning mot en ny utvecklingsmodell som fäster större vikt vid livskvalitet och ett rationellt utnyttjande av mänskliga resurser och naturresurser. I samband med detta krävs en betydande forskning och utveckling för att utveckla tekniska system som beaktar mänskliga faktorer och bygger på ren teknik. Mot denna bakgrund kan gemenskapens program verka som en katalysator och stimulera forskning och utveckling på medellång och lång sikt samt stödja nationella verksamheter och satsningar inom industrin.

Som påpekas i vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning är stärkande av industrins konkurrenskraft ett av de effektivaste medlen för att bevara och t.o.m. öka sysselsättningen, vilket är ett av de mest akuta problem som måste lösas om det skall finnas arbeten i tillräcklig utsträckning för den kommande generationen.

Teknisk forskning kan vara en betydelsefull faktor då det gäller att stimulera förnyelse i fråga om produkter, processer och företagsorganisation samt att stödja och påskynda nya industriella verksamheter som underlättar införlivandet av ny teknik och nya processer i traditionella sektorer och framväxten av nya sektorer, där Europas exportkapacitet fortfarande är begränsad. Gemenskapsverksamheter inom industriell forskning är särskilt lämpade att ge stöd i de fall då forskning och utveckling bäst bedrivs genom tvärvetenskapligt samarbete över gränserna inriktat på generisk teknik som snabbt kan tillämpas i olika medlemsstater och inom olika industrisektorer.

För att stärka effektiviteten och genomslagskraften i gemenskapens åtgärder kommer verksamheten att koncentreras på följande punkter: mål, vetenskapligt och tekniskt innehåll, genomförande av programmet och styrning av forskningsprojekten.

a) Mål: Programmet, som omfattar flera sektorer och är öppet för skilda slag av industriverksamhet, kommer att inriktas på följande tre mål:

- På kort sikt skall prioritet ges åt forskning som syftar till anpassning av befintlig teknik eller till utveckling av ny teknik som kan höja konkurrenskraften, särskilt inom sektorer på lägre teknisk nivå. Små och medelstora företag (SMF) inom sådana sektorer utgör en stor del av Europas industri och står för merparten av sysselsättningen.

- På medellång sikt skall forskningen inriktas på industrier som redan utvecklar nyskapande teknik och strategier som kan skapa bättre konkurrensförmåga och utnyttjande av mänskliga resurser, och som samtidigt eftersträvar att minska de skador på miljön som orsakas av produktionen.

- På lång sikt skall grundforskning, strategisk forskning och högriskforskning inriktas på ny teknik för konstruktion och tillverkning av produkter som gör det möjligt att skapa nya industrier och marknader inom ramen för en hållbar utveckling.

b) Innehåll: forskningen skall inriktas på tekniker som Europas industri har behov av och som gäller kritiska skeden i produktionssystemen och produktkvalitet:

- Produktionsteknik: Prioritet kommer att ges till förbättring av produktionssystemen, ett område som ger talrika möjligheter till teknisk förnyelse och som har den största potentialen att skapa varaktiga konkurrensfördelar. Mot bakgrund av ambitionen att ta hänsyn till människor och miljö och att främja en hållbar utveckling skall forskningen omfatta nya processtekniska metoder, nya tillverkningstekniker, nya system för kontroll, diagnos samt bevarande och säkring av kvaliteten, forskning om miniatyrisering av komponenterna inom industriella system samt införlivandet av ny och befintlig teknik, särskilt befintlig informations- och kommunikationsteknik(1) i produktionsanläggningarna med beaktande av nya modeller för produktionsorganisation. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas företagsorganisation, införlivande av teknik som är inriktad på sociala aspekter, arbetarskydd (arbetsmiljö) och miljöhänsyn (ren teknik, rationell resursanvändning) under hänsyn till de ekonomiska och företagsmässiga verkningarna.

- Material och teknik för produktförnyelse genom forskning om nya tekniker för konstruktion och utveckling av produkter, inklusive strukturer inom ramen för en rationell resursanvändning som minskar tillverkningskostnader och miljöpåverkan och förbättrar kvalitet, tillförlitlighet och säkerhet. Forskningen kommer att undersöka metoder för att förbättra funktionsegenskaper, även ytegenskaper, hos traditionella och avancerade material för nya och förbättrade produkter genom nyskapande design-, konstruktions- och produktutvecklingstekniker samt nya tekniker för återvininning och återanvändning av förbrukade industriprodukter. Uppmärksamhet kommer att ägnas teknik för högpresterande material och molekylteknik, särskilt supramolekylärkemi. Principen om optimering av materialkretsloppet med undvikande av skadligt material kan vara ett gemensamt inslag i de olika forskningsverksamheterna.

- Transportmedelsteknik: Till stöd för upprättandet av den inre marknaden och genomförandet av gemenskapens politik, särskilt i fråga om att skapa ett transeuropeiskt trafiknät, krävs att nya transportmedel utvecklas, som är konkurrenskraftiga i fråga om pris, som är snabbare, säkrare och miljövänliga, vilket även kräver att det på gemenskapsplanet görs en betydande forskningsinsats, som måste samordnas med forskning inom de områden som anges ovan, med tanke på införlivande och användning av ny teknik för konstruktion och tillverkning, modellskapande, simulering och underhåll, samt nya och förbättrade material och miljöteknologi.

Särskild vikt skall även i fortsättningen läggas vid flygteknisk forskning, både för att säkerställa kontinuitet med de verksamheter som genomfördes under tredje ramprogrammet och för att ytterligare svara på flygindustrins grundläggande krav på avancerad teknik och dess förmåga att bevisa genomförbarheten hos avancerad generisk teknik, vilket ger spin off-effekter på andra transport- och industrisektorer.

c) Vid genomförandet av programmet kommer följande tre slag av forskningsverksamheter, inklusive då så är motiverat grundforskning av industriell betydelse, att bedrivas:

- Verksamheter av industriell natur, som inriktas på prioriterade mål av strategisk betydelse för den europeiska industrins framtid och som beaktar konsumenternas behov.

- Verksamheter i och till förmån för små och medelstora företag: teknikstimulerande åtgärder, som bygger på erfarenheterna från Craft och genomförbarhetspremierna, och som tar hänsyn till behoven hos små och medelstora företag i mindre avancerade regioner.

- Kompetensskapande åtgärder och åtgärder för spridning av resultaten, som baseras på generisk teknik och som kan samordnas genom temanätverk.

Tonvikten kommer att läggas på projekt av tvärvetenskaplig karaktär eller som berör flera sektorer, så att kompetens och tekniker, särskilt sådana som utvecklas och används inom de högteknologiska sektorerna, på bästa sätt utvecklas och överförs till basindustrier som lämnar större bidrag til BNP eller som omfattas av industripolitiska åtgärder. Forskningen skall organiseras kring konsortier av leverantörer, tillverkare, slutanvändare, universitet och forskningscentra. Eftersom Parisfördraget snart löper ut, kommer även forskningsverksamheter som kan bidra till nya produkter och processer inom stålindustrin gradvis att föras över till detta program, förutsatt att de uppfyller stödkriterierna, särskilt i fråga om kraven att de skall avse det ännu inte konkurrensutsatta stadiet och omfatta flera sektorer. Slutligen kommer EFC att utföra kompletterande verksamheter inom sitt tekniska kompetensområde, särskilt inom områdena 2.1, "materialteknik", och 2.4, "återvinning av förbrukade produkter"(2).

d) Projektstyrning: Insatserna för styrning av valda projekt kan, då så är lämpligt, koncentreras i större grad genom "vertikal samordning" eller "nätverksmetodik" i syfte att samordna relevanta projekt inom ett visst ämne. Mot bakgrund av det faktum att konkurrensfördelar kan skapas under hela ledet från grundforskningsskedet till tillverknings- eller produktionsprocessen, inklusive design- och konstruktionsarbetet, kommer det att eftersträvas att forskningsprojekten samordnas kring gemensamma industriella mål för att underlätta införlivandet av ny teknik och kunskapsöverföring samt för att främja samarbetet mellan leverantörer, tillverkare och användare samt mellan olika industrisektorer. Detta kommer att skapa förutsättningar för ökade samordningsvinster för dem som berörs och en bättre samordning med övriga kompletterande gemenskapsprogram (särskilt informationsteknik, telematik, mät- och provningsteknik, miljö, biovetenskap och -teknik, icke-kärnenergi, transport och riktad socioekonomisk forskning) och med andra initiativ på Europanivå, särskilt det mer marknadsorienterade Eureka, tillsammans med vilket det kommer att organiseras gemensamma seminarier, styrning av de föreslagna projekten till de lämpligaste ramarna och informationsutbyte mellan olika projekt.

VETENSKAPLIGT OCH TEKNISKT INNEHÅLL

Område 1: Produktionsteknik

1. Bakgrund

I enlighet med vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning bör Europeiska unionens åtgärder koncentreras på sådana teknikområden och -tillämpningar som kan påverka ett brett spektrum av industriverksamheter och som är inriktade mot en hållbar ekonomisk tillväxt, rationell användning av naturresurser och ett optimalt utnyttjande av mänskliga resurser. Ämnet täcker alla tillverknings- och processindustrier. Uppgiften är att utveckla generiska industriella metoder och tekniker som kan tillämpas på utformning, konstruktion, organisation, produktion samt upprätthållande av hög kvalitet och ett högt förädlingsvärde och därigenom göra det möjligt för den europeiska industrin att behålla sin plats i första ledet i fråga om tekniskt nyskapande och även bereda vägen för framtida industrier. Införlivandet av ny, avancerad teknik i produktionssystemen, inklusive infrastruktur och anläggningar, kommer att bidra till att stärka industrins konkurrenskraft och skapa ny sysselsättning genom lägre kostnader, ökad tillförlitlighet och säkerhet samt kortare tid till dess produkterna når marknaden. Det kommer även att bidra till att förbättra miljön samt främja hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

2. Föreslagna åtgärder

Forskningsverksamheterna kommer att syfta till att utveckla och möjliggöra utnyttjande av de mest avancerade redskapen för konstruktion och teknisk tillämpning. Denna generiska teknik skall användas inom produktionssystemen så att de uppfyller de krav som ställs av nätverk som omfattar flera företag och tillfredsställer behovet av optimering av industrianläggningar, kostnadseffektivitet, produktkvalitet och personaladministration. Huvudsyftet kommer att vara att öka konkurrenskraften genom förbättrad produktivitet, flexibilitet och kvalitet, och forskningen kommer att eftersträva en lämplig balans, när så är möjligt, mellan fullständig automatisering och personalintensiva metoder. Tonvikten kommer att läggas på integrering av intelligenta och datorstödda tekniker, de senaste framstegen inom snabbt prototypskapande, tillämpning av kognitiv teknik och mikrosystem, utveckling av nya organisationsmetoder, gränssnitt människa/maskin och de tekniker som krävs för kritiska punkter i produktionssystemen, särskilt sådana som har samband med en ren och flexibel "just in time"-tillverkning. Begreppet ren produktion kräver en effektiv och därigenom mer kostnadseffektiv användning av energi- och råvaruresurserna. Forskningsinsatserna skall därför inriktas på att minska, undvika eller eliminera förorenande ämnen vid källan.

Område 1.1: Införlivande av ny teknik i produktionssystemen

Behovet av att produktionen snabbt och kontinuerligt skall kunna anpassas till en ändrad efterfrågan gör det nödvändigt att skapa flexibla produktionssystem och -strukturer som utnyttjar ny teknik.

Forskning bör även komma i fråga om organisationen av produktionsprocesser för enstaka exemplar eller produkter i liten skala för att åstadkomma en hög flexibilitet i tillverkningen, produktkvalitet, automatiserade processer och minskade kostnader för material och arbetskraft.

Framsteg kan huvudsakligen göras genom användning av ny produktionsteknik och nya informations- och styrsystem och genom ett större miljömedvetande i företagen. De traditionella industriella metoderna förändras även genom användningen av tekniker för datorstödd konstruktion och tillverkning (CAD/CAM) samt utvecklingen mot mikrosystem och deras införlivande i industriprodukter och -system. Slutligen måste uppmärksamhet även ägnas optimering av prestanda, kvalitet, miljöpåverkan, sysselsättning, utbildning samt hälso- och säkerhetsaspekter. De tekniska behoven i detta sammanhang bör tillgodoses genom forskning inom följande områden:

- Generiska metoder, som utnyttjar alla de möjligheter som skapas av ny teknik, särskilt datorstödda tekniker (CIME), styrsystem, mekatronik och mikrosystem, i syfte att på bästa sätt utnyttja sådan teknik i produktionssystemen, t.ex. inom verktygsmaskins- eller byggsektorerna och även inom mer traditionella sektorer.

- Forskning om ny tillverkningsteknik och förbättrade processer, som är bättre anpassade till användarnas behov i fråga om tillförlitlighet och flexibilitet och som kan användas på ett effektivare sätt vid uppbyggnad, underhåll och återanvändning av industriella system och resurser.

- Forskning om högkvalitativa produktionssystem som bygger på snabb identifiering, insamling och kommunikation av tillverkningsdata eller uppgifter om användningen av industriella maskiner eller andra resurser och därigenom definierar produktions- eller serviceparametrar eller upprättar referensvärden för en kontinuerlig förbättring av industriprocesser.

Område 1.2: Utveckling av ren produktionsteknik

I integrerade produktionsprocesser påverkas slutproduktens samlade kvalitet i allt större utsträckning av framsteg inom materialkunskap, processtyrning och kunskap om de fenomen som påverkar dessa processer. Det är därför nödvändigt att utveckla det kunnande som krävs för att kunna utforma och styra alltmer komplicerade processer, och särskilt att utveckla och tillämpa nyskapande rena tekniker, även inom den kemiska industrin. De prioriterade forskningsområdena är därför följande:

- Förbättrad utformning och styrning av alltmer komplicerade industriprocesser som beaktar framstegen inom artificiell intelligens och simuleringstekniker för produktionsprocesser och -resurser, inklusive användning av styrningsstrategier, för att minska avfall och behovet av avfallshantering. Det bör också undersökas om farliga material och smörjmedel för mekanisk processteknik kan ersättas.

- Forskning om tillämpning och anpassning till industriprocesser av nyskapande kemiska, biokemiska och biotekniska tekniker, som kan öka produktivitet och prestanda genom en bättre förståelse av grundläggande fenomen och som samtidigt beaktar förebyggandet av föroreningar, återvinning och processäkerhet.

Område 1.3: Rationell råvaruhantering

Rationell råvaruhantering måste ses i ett globalt perspektiv för att säkerställa tillgången på resurser under hänsynstagande till miljön. Mot bakgrund av denna sektors betydelse för sysselsättningen kommer tonvikten att läggas på teknik som syftar till att bevara eller skapa sysselsättning inom ramen för hälsa, säkerhet och globalt hänsynstagande. Sådant förebyggande av föroreningar, som ger ökad produktivitet och samtidigt möjliggör en effektivare resursfördelning har blivit en avgörande parameter för industrin. Framsteg inom tekniker för bortskaffande av problemavfall eller återanvändning av avfall kommer att eftersträvas. Detta innebär att de industriella systemen måste betraktas i sin helhet, så att det samlade materialkretsloppet från råvara till slutprodukt kan optimeras. Forskningen kommer att koncentreras på följande:

- Ny teknik för att säkerställa en hållbar råvarutillgång, särskilt inom gruvdrift, dagbrott och prospektering.

- Forskning om nya processer och tekniker för malmbehandling och produktion av metaller och industrimineraler för att nedbringa produktionskostnaderna och mildra säkerhets-, miljö- och energiproblem.

- Tvärvetenskapliga metoder för produktion, exploatering och användning av råvaror, som kan göra det ekonomiskt fördelaktigt att använda rester från produktionsprocesser som sekundära råvaror.

Område 1.4: Säkerhet och tillförlitlighet hos produktionssystemen

Ett av de viktigaste målen för industrin inom gemenskapen är att garantera säkerheten på fabriker, gruvor, byggarbetsplatser, off shore-anläggningar o.s.v. och att sörja för arbetskraftens och anhörigas hälsa och säkerhet. Därför måste den tekniska forskningen lägga tonvikten på nya metoder för att diagnostisera potentiellt farliga brister och på en kontinuerlig kontroll av anläggningarnas, byggnadernas, infrastrukturernas och maskinernas säkerhet. Dessutom måste det säkerställas att underhållet kan ske på ett effektivt sätt och att det är mojligt att ingripa vid rätt tidpunkt så att anläggningarna kan utnyttjas i största möjliga utsträckning, vilket direkt påverkar företagens förutsättningar. De mest angelägna forskningsuppgifterna är följande:

- Forskning om kontrollen av produktionsanläggningars och -systems tjänstbarhetstid i förbindelse med säkerhets- och tillförlitlighetskrav, grundad på analys av felkällor och optimering av tekniker för tillsyn, kontroll, diagnos, underhåll och reparation.

- Forskning om nya on line-kontrollsystem som utnyttjar intelligenta material, sensorer, drivanordningar och mikrosystem samt användning av avancerad teknik, inklusive befintlig informations- och kommunikationsteknik, för att kontrollera och diagnostisera stora anläggningar och för att övervaka produktionen i rena anläggningar.

- Forskning och utveckling i fråga om tillämpningen av integrerade system och expertsystem för tillsyn och kontroll av produkter och industriprocesser, särskilt genom införlivande av teknisk kunskap, förbättring av prestanda och tillförlitlighet samt genom ett effektivt utnyttjande av hjälpmedel vid beslutsfattandet.

Område 1.5: Mänskliga och organisatoriska faktorer inom produktionssystemen

En av de viktigaste uppgifterna för industrin är att förbättra företagsorganisationen och gränssnitten människa/maskin och människa/fabrik. Vid processtyrning begränsas användningen av ett system ofta av operatörens grad av tillit eller brist på tillit till den information han eller hon förses med. Detta kan inte lösas enbart genom ökad automatisering utan kräver system som operatören kan förstå och som han eller hon lätt kan utbildas i. Likaledes innebär det att operatörerna måste befrias från repetitiva eller osäkra arbetsmoment och ges intressantare uppgifter. Stora ansträngningar krävs för att skapa en grad och form av automatisering som är anpassad till de stora variationer i färdigheter som finns inom arbetsstyrkan och som kan garantera att operatören vid varje tillfälle är övertygad om att det är han eller hon och inte maskinen som styr. Som ett led i en samlad kvalitetslösning och för att öka flexibiliteten kommer nya metoder för att ta hänsyn till mänskliga och organisatoriska aspekter av produktionssystemen och arbetskraften att beaktas liksom även forskning om nyskapande lösningar.

Forskningen har följande syften:

- Att förbättra produktionssystemens kvalitet genom forskning i ergonomi, teknik och arbetsorganisation med beaktande av kulturella faktorer, operatörernas kompetens och de inneboende krav som är förknippade med arbetsuppgiften.

- Att förbättra arbetsvillkor, hälsa och säkerhet samt gränssnitten människa/maskin och människa/fabrik genom harmonisering av principerna för god företagsorganisation och optimal användning av avancerad tillverknings-, process- och konstruktionsteknik.

- Att utforska planerings- och logistikmetoder samt att införliva dem i industriföretag och dessas miljö.

Område 2: Material och tekniker för produktförnyelse

1. Bakgrund

Den europeiska industrins konkurrenskraft kommer att vara beroende av dess förmåga att skapa nya produkter med högre förädlingsvärde som motsvarar de högre kvalitetskraven på marknaden. Detta mål kan uppnås genom utveckling av nya konstruktions- och tillverkningsmetoder som tar hänsyn till hela produktens livscykel och som syftar till att minska mångfalden och komplexiteten hos materialen, kostnaderna och produktionstiderna samt öka kvaliteten och tillförlitligheten hos rena produkter som är ett uttryck för miljömedvetande och behovet av en hållbar tillväxt. Materialforskningen kan bidra till att ge nya lösningar som kan skapa förutsättningar för en optimal tillämpning av olika befintliga tekniker och minska komplexiteten hos avancerade material och skadliga utsläpp samt utjämna produktionskostnaderna genom att göra det möjligt att återvinna och återanvända material, vilket är särskilt viktigt för komponenter med högt förädlingsvärde.

Industrisektorerna inom materialteknik och materialrelaterad teknik är av avgörande betydelse för Europas industri. Enbart sektorn för avancerade material kommer t.ex. att ha ett marknadsvärde på 200 miljarder ecu i hela världen år 2000. Europa måste bevara sin ställning inom detta strategiska område, för det första genom att förbättra de processer som normalt används inom materialbearbetnings- och processindustrin (metallurgi, byggnad, textil o.s.v.), för det andra genom att säkerställa en kostnadseffektiv använding av de mest avancerade materialen inom såväl traditionella som högteknologiska industrier vid framställningen av framtidsprodukter och för det tredje genom att bidra till det globala systemets konkurrenskraft och balans.

2. Föreslagna åtgärder

Forskningsverksamheterna bör inriktas på produkternas hela livscykel och därigenom eftersträva ett utnyttjande av de bästa och lämpligaste medlen för att säkerställa bevarandet av resurserna och för att tillfredsställa konsumenternas krav, så att kvalitetsprodukter kan tillverkas till en rimlig kostnad och ansvar kan visas för den naturliga och sociala miljön, särskilt i fråga om sysselsättning och social utslagning. Prioritet kommer att ges forskningsprojekt som rör konstruktion och tillverkning av produkter, som bygger på förbättrade eller avancerade komponenter och material, rena behandlingsprocesser och, på längre sikt, experimentella processer som snabbt kan resultera i praktiska tillämpningar och därigenom stärka den europeiska industrins tekniskt ledande ställning, framför allt genom att leda fram till framtidsprodukter. Exempel på detta är molekylteknik och bioteknik som var okända för tio år sedan och som väntas spela en betydande roll under de närmaste tio åren. Verksamheterna kommer även att omfatta tillverkningsprocesser som gör det möjligt att förbättra egenskaper och funktion hos traditionella material, vilket kan leda till att nya produkter utvecklas. Programmet kommer även att inriktas på avfallshantering samt produktåtervinning och återanvändning, som bygger på produkternas livscykel, och omfatta projekt som rör produkternas kvalitet, användarvänlighet och tillförlitlighet.

Områd 2.1: Materialteknik

Avancerade material används i industrikomponenter och deras egenskaper är ofta avgörande för den kritiska tröskeln för alltmer komplexa system, som t.ex. drivenheter och elektroniska, mekatroniska eller medicinska anordningar. Deras beteende måste beaktas under hela produktens livscykel. Ofta är de framsteg som görs inom materialforskning avgörande för takten i utvecklingen av nyckelsektorer inom ekonomin. Detta gäller särskilt de högteknologiska sektorerna men även basindustrier som kemi, bygg och anläggning och mekanisk industri. FTU inom avancerad materialteknik (t.ex. molekylteknik) och mer experimentella områden är därför av avgörande betydelse för industrins framtida välstånd. Marknadens krav tvingar dock industrin att minska användningen av alltför exklusiva material och i stället söka förbättra befintliga, traditionella och avancerade material. Forskning och utveckling bör inriktas på följande områden:

- Nyskapande och integrerade tekniker för utformning, beredning och behandling av material, inklusive traditionella material (t.ex. "near-net-shape"-produktion med i det närmaste exakt dimensionering efter den avsedda användningen, pulvermetallurgi och ytteknik) som syftar till att förbättra materialens egenskaper och funktion, processeffektiviteten och produktkvaliteten.

- Funktionella och intelligenta material i syfte att skapa effektivare produkter för användning inom flera sektorer, bl.a. elmotorer, drivanordningar, sensorer och andra elektriska eller mekaniska anordningar, vilket även skall omfatta supraledande material.

- Tvärvetenskaplig materialforskning, syftande till att göra det möjligt att använda naturliga material på ett kostnadseffektivt sätt i industriprodukter, att eliminera skadliga ämnen, att göra dessa material lämpligare för återvinning och att kunna förutse effekterna av upprepad återvinning på materialens struktur och funktionsegenskaper.

- Forskning om syntes av nya högpresterande material och kemikalier, t.ex. med utnyttjande av datorstödd teknik för att uppnå särskilda egenskaper hos materialen och minska deras påverkan på hälsa och miljö, särskilt genom bionedbrytbarhet och lämplighet för återvinning och återanvändning.

- Stöd till utveckling av framtida produkter och -material, särskilt genom molekyl-, makromolekyl- och supramolekylteknik. Forskningen kommer även att inriktas på biokompatibla material för medicinsk användning och på biotekniska material avsedda för industriprodukter och -processer.

Område 2.2: Nya metoder för konstruktion och tillverkning av produkter

Tillverkningsindustrins konkurrenskraft kommer att ökas genom en optimal användning av ny teknik och förbättrad samordning med kunskapsbaserade verksamheter (som t.ex. tjänster, ingenjörsteknik och utbildning). Målet är i synnerhet att minska tiden mellan utveckling och marknadsföring av nya produkter och processer. Konkurrenskraften på marknaden bestäms i ökande utsträckning av tidsfaktorn. Detta kräver att teknikerna samtidigt ägnar sig åt utveckling och produktions- och marknadsföringsplanering. Forskningen om optimering av prestanda måste dock även beakta hela produkternas eller processernas livscykel och söka lösa alla problem i samband därmed. Inom tillverkningsindustrin uppstår en betydande del av kostnaderna under produktens livscykel och för problem i samband med tillförlitlighet och kvalitet redan under den avgörande konstruktionsfasen. För konstruktion av produkter med högt förädlingsvärde och framtidsprodukter krävs forskning med inriktning på följande områden:

- Forskning om, och tillämpning och införlivande av, nya metoder för konstruktion och tekniska lösningar, särskilt sådana som utnyttjar den senaste utvecklingen inom kognitiv och datorstödd teknik och snabbt prototypskapande, varvid uppmärksamhet skall ägnas planeringen och genomförandet av de kritiska faserna i produktionssystemen och under hela produktens livscykel.

- Forskning om analys- och modellmetoder för fenomen som uppträder vid materialbearbetning (t.ex. stelning) och för produkters beteende (t.ex. deformering och vibration).

- Stöd till produktförnyelse genom utveckling av tvärvetenskapliga metoder som innefattar samordnad forskning om material och metoder för konstruktion, bearbetning och tillverkning samt verkningar på sysselsättning och arbetsmiljö, kvalitetssäkring och återanvändning av produkter i syfte att öka kostnadseffektiviteten och minska miljömässiga och sociala effekter.

Område 2.3: Materials och produkters tillförlighet och kvalitet

Behovet av djupare kunskap om materials, komponenters och produkters beteende blir alltmer betydande och har samband med behovet av större tillförlitlighet, säkerhet, hälsoskydd och kostnadseffektivitet. Detta område, som tidigare studerats ingående, växer i betydelse mot bakgrund av dagens ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar. Forskningen inom detta område bör inriktas på följande:

- Studier som kombinerar mikro- och makrostrukturella modeller och som kan ge bättre möjligheter att påvisa mikrodefekter och förståelse av de fenomen som är inblandade samt leda till förbättringar av materialens tillförlitlighet och säkerhet.

- Tvärvetenskapliga metoder för styrning av nedbrytningen av produkter, strukturer och industrikomponenter samt förbättring av deras hållbarhet (korrosion, utmattning, slitning o.s.v.), som bygger på modeller av det faktiska beteendet och bättre förståelse av relationerna mellan materials egenskaper och dessas påverkan på det slutliga beteendet.

- Utveckling av nya metoder för att säkerställa produkters och materials säkerhet, även icke-destruktiv prövning.

Område 2.4: Teknik för återanvändning av förbrukade produkter

Tekniska framsteg har tidigare ofta orsakat skadeverkningar på miljön i samband med materialbearbetning, tillverkningsprocessen och bortskaffandet av föråldrade produkter. Det är dock möjligt att utveckla material, processer och produkter som uppfyller såväl ekonomiska som miljömässiga krav i linje med samhällets strävan efter en hållbar utveckling. Vetenskap och teknik ger nu möjligheter att utforma produkter under hänsyn till hela livscykeln och till möjligheterna till återanvändning efter denna. Detta innebär att forskningsinsatserna kommer att inriktas på konstruktion av nya produkter och material som kan återvinnas flera gånger och på utveckling av produkter med längre livstid, t.ex. genom reparation eller tekniker för återanvändning, helt eller delvis. Följande forskningsuppgifter kommer att prioriteras:

- Stöd till forskning om nya metoder och tekniker för produktkonstruktion, som ger möjligheter till återanvändning eller reparation av produkterna, särskilt genom förenkling av montering och demontering samt minskat antal komponenter och olika material i produkterna.

- Nya tekniker för att ta till vara och återvinna material från förbrukade produkter, kvalitetssäkring och metoder för att uppfylla standarder och specifikationer för återanvändning.

- Ytterligare forskning om kostnadseffektiva och säkra konstruktions-, reparations- och demonteringstekniker, som medger återanvändning, helt eller delvis, av komponenter i industrisystem, strukturer och produkter.

Område 3: Transportmedelsteknik

1. Bakgrund

Den europeiska integrationen och de rådande ekonomiska utvecklingslinjerna skapar en växande efterfrågan på flexibla och effektiva transportsystem. De framsteg som gjorts inom de olika transportsätten bidrar utan tvivel till den ekonomiska utvecklingen i regioner och länder i Europa, särskilt de mer perifert belägna, men ökar samtidigt de aktuella miljö- och trafikproblemen. De olika transportsättens miljöpåverkan är en tillväxtbegränsande faktor för denna sektor. Samhället kommer endast att acceptera framtida transportsätt om lösningar kan finnas, på medellång eller lång sikt, för problemen med energikonsumtion och lokal och global förorening. En rationell användning av de olika transportsätten är nyckeln till förbättringar i fråga om kapacitet, energikonsumtion, kostnadseffektivitet, bekvämlighet, kvalitet, säkerhet, volym, hastighet och miljöförenlighet i förening med övriga europeiska program för industriell konkurrenskraft, transport, miljö, sociala verkningar och energisparande. De transportsätt som avses här är luft-, fartygs-, väg- och järnvägstransport.

2. Föreslagna åtgärder

Huvudmålet är att stärka den vetenskapliga och tekniska basen för den del av Europas industri som medverkar vid produktionen av transportmedel. Forskningen inom detta område kommer att nära samordnas med den inom de båda föregående områdena och inom andra särskilda program. I fråga om flygplans-, bil-, järnvägs- och skeppsbyggnadsindustrierna kommer prioritet att ges konstruktion, materialanvändning samt produktion och underhåll av avancerade transportmedel i syfte att förbättra deras livslängd och kostnadseffektivitet. Särskild tonvikt kommer att läggas på flygteknisk forskning i syfte att tillgodose flygplansindustrins grundläggande avancerade tekniska krav och ge den möjlighet att visa på genomförbarheten av avancerad generisk teknik som kan tillämpas inom andra transportsektorer. För de åtgärder som inletts tidigare kommer kontinuiteten att säkras inom de relevanta särskilda programmen inom fjärde ramprogrammet.

Konkurrensförmågan inom varje transportsätt är beroende av förmågan att producera fordon till konkurrenskraftiga priser samt att erbjuda passagerarna säkerhet, lättillgänglighet och bekvämlighet med optimala förhållanden i fråga om hastighet, räckvidd, samlad lastkapacitet, tillförlitlighet och effektivitet. I framtiden kommer fordonen även att ställas inför nya krav genom skapandet av de transeuropeiska nät som föreskrivs i vitboken. Mot bakgrund av detta kommer forskning och utveckling att koncentreras till följande områden:

Område 3.1: Fordonskonstruktion och systemintegrering

Kompetens på högsta nivå inom konstruktion är det viktigaste medlet för att förbättra industrins konkurrenskraft och lönsamhet. Konstruktion av transportmedel innebär en särskild utmaning på grund av den mängd funktioner som krävs och beroendet av komplicerade interna och externa system som måste integreras och samordnas på ett effektivt sätt. Forskningen måste därför syfta till att samla tvärvetenskapliga redskap för modellskapande, analys och simulering inom en integrerad fordonskonstruktionsmiljö, som fullt ut utnyttjar de senaste högpresterande datorresurserna och multimediakommunikation. Forskning bör utföras inom följande områden:

- Utveckling av hjälpmedel för konstruktion, som är anpassade för att stödja system för konfigurering och projektutformning av fordon samt komponenter, utrustning, delsystem och gränssnitt till dessa och som gör det lättare att snabbt och enkelt fastställa användarnas behov och produktspecifikationerna.

- Utveckling av metodik för en kunskapsbas för fordonskonstruktion med uppgifter om bästa praxis i fråga om material, säkerhet, standarder, miljöskydd, tillverkning och underhåll för att optimera fordonskonstruktionen i dess helhet.

- Utveckling av tvärvetenskapliga redskap för analys och optimering som underlag för beslut vid konstruktion och tekniskt genomförande under hela konstruktionscykeln från idéskiss till slutlig prototypvalidering. Redskapen skall t.ex. omfatta metoder för modellskapande, tillverkning och beräkning av kostnaderna under hela produktens livscykel.

- Tillämpning av snabba prototyptekniker, som t.ex. virtuell verklighet och stereolitografi för konstruktionsvalidering, funktionssimulering för komponenter och optimala driftegenskaper hos fordonet.

- Forskning om användning av nyskapande material, metalliska och icke-metalliska, komposit- eller multimaterial, särskilt för användning som leder till materialutmattning och svåra arbetsförhållanden samt användning vid höga temperaturer eller högt tryck.

- Forskning om lätta strukturer, bl.a. kompositstrukturer, för att minska vikten på fordon och särskilda delsystem.

Område 3.2: Fordonsproduktion

Inom fordonsproduktionen finns det betydande variationer i fråga om omfattning, storlek, volym och precision. Förmågan att snabbt kunna tillgodose individuellt anpassade beställningar får allt större betydelse för konkurrensförmågan och gynnar en mer modulinriktad och flexibel metod för tillverkning och montering. Efterfrågan på fordon som är lättare, snabbare, effektivare och samtidigt har konkurrenskraftiga priser nödvändiggör användning av alternativa byggnadsmaterial och ställer nya krav på volymproduktion och flexibel montering. Forskningen inom detta område kommer därför att gälla följande:

- Utveckling av nyskapande kostnadseffektiva modulära, flexibla och omställbara system för tillverkning och montering av komponenter, delsystem och fordon av homogena och heterogena material, som t.ex. kompositmaterial och avancerade material.

- Utveckling av produktion med avancerade material och tillverkningstekniker för speciella tillämpningar och integrering i fordonen, som t.ex. anordningar för energilagring och -konvertering, bl.a. batterier, alternativa bränsletankar och därmed sammanhängande utrustning.

- Utveckling och validering av nyskapande redskap och effektivare och kostnadseffektiva metoder för kvalitetssäkring och provning av komponenter i stora och komplicerade strukturer.

Område 3.3: Teknik för förbättring av fordonens effektivitet

Transportfordons effekt och kostnadseffektivitet är avgörande faktorer för effektiva transportsystem och för konkurrenskraften hos de respektive leverantörerna. Forskningen kommer att inriktas på följande:

- Utveckling av teknik för utpräglat energisnåla drivsystem med liten miljöpåverkan och låga underhållskrav.

- Utveckling av modell- och försökstekniker för en förbättrad förståelse av komplicerade aerodynamiska, aerotermodynamiska och hydrodynamiska strömningsfenomen, inklusive sådana aspekter som förbränning, styrning av laminär strömning, stötvågsspridning och växelverkningar mellan struktur och fluid.

- Utveckling av formoptimeringstekniker som syftar till minskat motstånd och förbättrad fordonsstabilitet och dynamik för hela fordonskroppen.

- Avancerade, högt integrerade delsystem med hög integritet för informationsbehandling och styrning som ger optimal drift av fordonet med tillämpning av befintlig informations- och kommunikationsteknik.

- Utveckling av metoder och redskap för integrering av drivkraft/transmission som syftar till optimal driveffekt.

Område 3.4: Miljöteknik

I och med det ökande transportutbudet måste kriterier som effektivitet och ekonomi kompletteras med miljöpåverkan. Forskningen inom detta område berör också användarnas behov i fråga om bekvämlighet och effektivitet med särskild tonvikt på åtgärder för ökad acceptans hos användarna. Forskningsuppgifterna inom detta område kommer bland annat att omfatta följande:

- Reduktion av emissionsvolymen, så att skadeverkningarna i atmosfären blir extremt små, genom användning av optimeringstekniker för motorer, som t.ex. modeller med varierande cykler och avancerad brännkammarkonstruktion.

- Utveckling av miljökontrolltekniker för att på plats kunna påvisa bristande funktion som kan orsaka ökad förorening.

- Identifiering av bullerkällor och analys av spridningsvägar, aktiv och passiv buller- och vibrationsbekämpning.

- Utveckling av tekniker för att förbättra fordonens dynamik, bekvämlighet och ergonomi.

- Utveckling av ny lättviktsutrustning för förbättrad passagerarkomfort, inklusive luftkonditionering och tryckreglering.

Område 3.5: Teknik för fordonssäkerhet

Målet för forskningen inom detta område skall vara att bidra till en påtaglig förbättring av transportsäkerheten genom strukturerade metoder som berör de olika komponenterna i transportsystemen, t.ex. fordonen, i samspel med mänskliga aspekter och driftinfrastrukturer. Detta omfattar en kombination av säkerhetsanalys och mobiliseringstekniker, kognitiv forskning samt strategier för fordonsreparation och underhåll, inklusive de infallsvinklar till operativ styrning och personalstyrning som framhäver de viktigaste faktorer som påverkar säkerhet och prestanda. Forskningen skall omfatta utveckling av följande:

- Strukturerade metoder för riskbedömning av användningen av avancerade fordon och tillhörande driftsystem, som kan leda till utveckling av datorstödda hjälpmedel för kontroll och analys av säkerheten.

- Passiva och aktiva system samt säkerhetstekniker med sikte på påtagliga förbättringar inom områden som krocksäkerhet, motståndskraft mot brand och överlevnadsmöjligheter för förare och passagerare.

- Metoder och hjälpmedel för att kunna påvisa och styra fel som orsakas av den mänskliga faktorn, inklusive datainsamling, utveckling av felscenarier, analys av bidragande faktorer och metoder för bedömning av inverkan.

- Inspektionstekniker, strategier för reparation och underhåll av kritiska system och komponenter, även omfattande strukturer, med möjlighet till återkoppling till fordonskonstruktion.

- Utveckling av simulatorer för utbildning av operatörer och analys av responsbeteendet, även omfattande elektromekaniska komponenter och integrationen av dessa med programvaror till kontrollsystemen.

Område 3.6: Teknik för transportmedelsdrift

Transportmedlens styrsystem och de driftsystem som transportmedlen ingår i är av stor betydelse för transportmedlens effektivitet. Forskningen inom detta område skall behandla följande:

- Avancerad utformning av interna kontroll- och styrsystem i fordonen, med beaktande av logistiska styrredskap och kraven på integration av dessa med navigations- och kommunikationssystem, t.ex. sådana som utvecklas inom telematikprogrammet.

- Utveckling av lasthanteringssystem för flera transportsätt, som integreras i fordonet och möjliggör en effektiv omlastning och spårning av godset.

- Avancerade tekniker och metoder för förebyggande underhåll och realtidskontroll av hälsa och slitage, inklusive ickedestruktiva testtekniker och intelligenta strukturlösningar.

Vid utvecklingen av de tekniker, som nämns ovan, kommer de olika transportsektorernas särskilda krav att beaktas.

- I fråga om flygsektorn kommer forskningen att gälla avancerad teknik, särskilt för miljöskydd, för att begränsa såväl buller som förorenande utsläpp och, vad gäller konstruktionen, för att minska den samlade energikonsumtionen. Dessa verksamheter kommer att syfta till att öka säkerheten, kapaciteten och kostnadseffektiviteten hos lufttransportsystemen samt förbättra tillförlitligheten och underlätta produktion, drift och underhåll för kommande generationer av flygplan och utrustning (som komplettering av de verksamheter som planeras inom telematikprogrammet och forskningsprogrammet om transportpolitik).

- I fråga om motorfordonssektorn kommer särskild tonvikt att läggas på effektiv och flexibel produktionsteknik och teknik för att utveckla intelligenta, rena och säkra fordon med beaktande av verksamheterna inom övriga särskilda program. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas lätta, säkra strukturer samt nyskapande drifts- och energistyrningssystem. Produktions- och processtekniken kommer samtidigt att skapa rena och flexibla tillverkningstekniker med låga kostnader såväl för volymtillverkning som tillverkning i små serier.

- Inom järnvägssektorn kommer insatserna särskilt at inriktas på tekniker som underlättar kombinationer av transportsätt och interoperabilitet samt ökar effektiviteten hos höghastighetståg och tåg för lokaltrafik (inklusive eldriftsutrustning och inbyggda kontroll-, styr- och bromssystem).

- Inom skeppsbyggnadssektorn kommer insatserna särskilt att inriktas på utveckling av en ny fartygsgeneration med särskilda automatiserade och integrerade funktioner (kombinationer av transportsätt, interoperabilitet och gränssnitt till hamninfrastruktur). Nödvändiga satsningar kommer att göras på effektiv och flexibel produktionsteknik och på annan teknik som krävs för att utveckla sådana fartyg.

(1) Forskningsprogrammet för industriell teknik kommer att bygga på informationsteknik och annan generisk teknik i syfte att främja förnyelse och praktiska tillämpningar inom tilverkningsindustrin. Det kommer i sin tur att ge impulser, kunskap och expertis till programmet för informations- och kommunikationsteknik, som syftar till att utveckla nya informations- och kommunikationslösningar för avancerade konstruktions- och tillverkningsprocesser. Komplementariteten mellan de båda programmen kommer att säkerställas genom kontinuerlig nära samordning och aktivt samarbete på områden som berör varandra.

(2) En beskrivning av de verksamheter som planeras för EFC inom dessa områden återfinns i förslaget till rådsbeslut om ECS:s verksamhet [dok. KOM(94) 68 slutlig, 30 mars 1994, 94/0095 (CNS)]. Ett utdrag ur detta förslag bifogas detta beslut.

BILAGA 2

VÄGLEDANDE FÖRDELNING AV DE MEDEL SOM BERÄKNAS KRÄVAS

>Plats för tabell>

Denna fördelning utesluter inte att projekt kan tillhöra flera områden.

BILAGA 3

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR GENOMFÖRANDET AV PROGRAMMET

Programmet kommer att genomföras genom indirekta åtgärder, varvid gemenskapen bidrar ekonomiskt till FTU-verksamheter som utförs av tredje part eller av EFC:s institut i förening med tredje part:

1. Verksamheter med kostnadsdelning av följande slag:

a) FTU-projekt, som utförs av företag, forskningscentra och universitet, inklusive, i tillämpliga fall, grundforskning av industriell betydelse.

Som allmän regel bör projekten omfatta minst två industriföretag utan inbördes koppling från två olika medlemsstater.

Gemenskapens bidrag skall normalt inte överstiga 50 % av projektkostnaden med progressivt sjunkande procentsats ju mer marknadsnära projektet är. Universitet och liknande institutioner utan egen budgetering kommer att ersättas med 100 % av de ytterligare kostnaderna.

b) Temanätverk, som förenar tillverkare, användare, universitet och forskningscentra inom ett enskilt tekniskt eller industriellt mål, i syfte att underlätta införlivande och överförande av kunskap och rörlighet för forskare samt att säkerställa att större hänsyn tas till marknadens behov.

Gemenskapens bidrag skall normalt inte överstiga 20 000 ECU, i genomsnitt per partner och per år täckande upp till 100 % av de ytterligare kostnaderna för att samordna verksamheten och geromföra ovanstående aktiviteter. Medlemmar i ett nätverk kan också ansöka om forskningsprojekt enligt vanliga förfaranden.

c) Teknikstimulerande åtgärder för att främja och underlätta små och medelstora företags deltagande i FTU-verksamheterna genom följande:

i) Bidrag till genomförandet av den inledande fasen i en FTU-verksamhet som bygger på samarbete, inklusive sökande efter partners, under en tid av högst tolv månader. Bidraget beviljas efter det att ett sammanfattande förslag, som normalt skall inlämnas av minst två små eller medelstora företag utan inbördes koppling från två olika medlemsstater, har utvalts. Bidraget skall täcka högst 75 % av kostnaderna under inledningsfasen, dock högst 45 000 ecu eller, i de undantagsfall då ansökan lämnats av endast ett litet eller medelstort företag, 22 500 ecu.

ii) Stöd till forskningsprojekt, som bedrivs i samarbete och genom vilka små och medelstora företag med liknande tekniska problem men utan tillräckliga egna forskningsresurser anlitar andra juridiska personer för att utföra FTU för deras räkning.

Efter en inledande inbjudan får förslagen i båda fallen inlämnas utan särskild tidsfrist.

Dessa verksamheter kommer att kompletteras av särskilda förberedande, kompletterande och stödjande åtgärder.

2. Förberedande, kompletterande och stödjande åtgärder av t.ex. följande slag:

- Undersökningar till stöd för detta program och till förberedelse av kommande verksamheter.

- Stöd till informationsutbyte, konferenser, seminarier, workshops eller andra vetenskapliga eller tekniska sammankomster, inklusive samordningsmöten som omfattar flera sektorer eller är av tvärvetenskaplig karaktär.

- Utnyttjande av externa experter, inklusive tillträde till vetenskapliga databaser.

- Vetenskapliga publikationer och verksamheter för spridning, främjande och utnyttjande av resultaten under samordning med de verksamheter som utförs enligt tredje verksamhetsområdet. De faktorer som kan främja utnyttjandet av resultaten kommer att beaktas från första början av FTU-projekten och under hela den tid de pågår, varvid de partners som medverkar i projektet utgör ett centralt nätverk för spridning och utnyttjande av resultaten.

- Analys av möjliga socioekonomiska följder och tekniska risker i samband med programmet, vilket också är ett bidrag till programmet "riktad socioekonomisk forskning".

- Utbildning i förbindelse med forskning inom detta program för att öka de anställdas färdigheter och underlätta tekniköverföring till industrin.

- Oberoende utvärdering av styrningen och genomförandet av programmet och genomförandet av verksamheterna.

- Åtgärder till stöd för driften av nätverken som kan öka de små och medelstora företagens medvetande om programmet och ge dem decentraliserat stöd i samordning med Euromanagementverksamheten för FTU-revision.

Gemenskapens bidrag kan täcka upp till 100 % av kostnaderna för dessa åtgärder.

3. Gemensamma verksamheter genom samordning av FTU-projekt som redan är finansierade av myndigheter eller privata organ. Medlemsstaterna skall hjälpa kommissionen att finna lämpliga laboratorier eller institut, så att ingen mer betydande verksamhet lämnas utanför denna samarbetsprocess.

Gemensamma verksamheter kan även utnyttjas inom programmet som en metod för att fastställa genomförbarheten hos och definiera innehållet i verksamheter med kostnadsdelning.

Gemenskapens bidrag skall täcka upp till 100 % av samordningskostnaderna.

Tillägg

Utdrag ur förslag till rådsbeslut om EFC-programmet [KOM(94) 68 slutlig - 94/0095(CNS)] beträffande de verksamheter som planeras för EFC inom de områden som omfattas av det särskilda programmet för industriell teknik och materialteknik

EFC:s bidrag inom denna sektor syftar till att förbättra den europeiska industrins konkurrenskraft och skall genomföras under nära samordning med de motsvarande åtgärdsprogrammen med kostnadsdelning. EFC:s bidrag kommer att inriktas på standardförberedande forskning som, med vissa undantag, skall genomföras inom ramen för nätverk av europeiska organ med inriktning på och kapacitet inom denna typ av forskning och i förening med standardiseringsorgan, särskilt Europeiska standardiseringsorganisationen (CEN). Därigenom säkerställs att den samlade industrins krav beaktas redan från starten.

Materialforskningen kommer huvudsakligen att inriktas på följande sektorer med standardförberedande dimension och god potential för kompetensskapande tekniker med tonvikt på ren teknik:

- Keramik, metaller och kompositmaterial: processutveckling, undersökning av gränssnitt och kopplingar, förbättring av tekniska egenskaper, karakterisering och demonstration.

- Ytmodifierings- och karakteriseringsteknik: jonimplantat och laserstrålning, skyddsbeläggning, icke-destruktiva utvärderingsmetoder.

- Standardförberedande forskning, som kan leda till standarder om materials återvinningsegenskaper, inklusive utveckling av en databas om återvinningsmaterial (ekologiska egenskaper och uppskattad livslängd).

Forskningen syftar till att, i nära samarbete med berörda nationella laboratorier, uppnå den vetenskapliga kunskap som krävs för industriell användning av dessa material och förse standardiseringsorganen med den kunskap som krävs för standardiseringen inom detta område.

Vidare kommer utvecklingen av icke-destruktiva utvärderingstekniker för undersökning av mekaniska konstruktioners tillförlitlighet och livstid att fortsätta i syfte att utveckla tekniker för inspektion av komponenter och att harmonisera kvalificeringsförfarandena. Denna forskning kommer även i fortsättningen att genomföras inom ramen för de nätverk av laboratorier som har funnits i flera år och som gradvis kommer att utvidgas i takt med behoven.