KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 2825/93 av den 15 oktober 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 avseende fastställandet och beviljandet av justerade exportbidrag för spannmål som exporteras i form av vissa spritdrycker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål(1), ändrad genom förordning (EEG) nr 2193/93(2), särskilt artikel 13.5 i denna,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3813/92 av den 28 december 1992 om den beräkningsenhet och de omräkningskurser som skall tillämpas avseende den gemensamma jordbrukspolitiken(3), särskilt artikel 6.2 i denna, och

med beaktande av följande:

I artikel 13.5 i förordning (EEG) nr 1766/92 föreskrivs att, i den mån det är nödvändigt att beakta särdragen i produktionen av vissa alkoholhaltiga drycker som erhålls från spannmål, kan kriterierna för beviljande av exportbidrag anpassas till denna särskilda situation. Det förefaller nödvändigt att fastställa bestämmelser om sådan anpassning för vissa spritdrycker för vilka, å ena sidan, spannmålspriset vid exporttillfället inte binds till spannmålspriset vid produktionstillfället och, å andra sidan, slutprodukten härstammar från en blandning av ett antal produkter, vilket gör det omöjligt att identifiera vilka spannmålsslag som den slutliga exportprodukten innehåller, särskilt eftersom dessa spritdrycker också är föremål för en obligatorisk lagringstid på åtminstone tre år.

Svårigheter av detta slag har förekommit i synnerhet beträffande skotsk whisky, irländsk whiskey och spansk whisky.

Det vanliga systemet med exportbidrag bör i den mån det är möjligt tillämpas på liknande grundval. Ett exportbidrag bör därför betalas ut för spannmål som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 9.2 i fördraget proportionellt till de kvantiteter av spritdrycker som exporteras. Kvantiteterna av sådan destillerad spannmål bör därför multipliceras med en övergripande standardkoefficient som beräknas på grundval av nationell statistik som tillhandahålls av de berörda medlemsstaterna. Att använda förhållandet mellan den totala kvantitet som har exporterats av berörda spritdrycker och den totala kvantitet som har sålts förefaller att utgöra en rimlig och enkel grund. Det är nödvändigt att definiera betydelsen av "total exporterad kvantitet" och "total såld kvantitet". För att kunna bestämma kvantiteterna av destillerade spannmål och koefficienten, bör de kvantiteter som är föremål för system med aktiv förädling uteslutas.

Det är nödvändigt att fastställa den koefficent som skall justeras i synnerhet för att skydda sig mot möjligheten att utbetalningar av exportbidragen kan komma att öka förråden onormalt mycket.

Artikel 13.2 i förordning (EEG) nr 1766/92 fastställer att det är möjligt att variera exportbidraget i enlighet med bestämmelseort. Därför bör objektiva kriterier fastställas, vilket skulle leda till upphävandet av exportbidrag för vissa bestämmelseorter.

Den dag enligt vilken den tillämpliga exportbidragssatsen skall bestämmas bör fastställas. Den dagen bör först och främst bindas till den tid vid vilken spannmålen ställs under kontroll, och för de kvantiteter som destilleras därefter, till varje fiskal destillationsperiod. Innan exportbidraget betalas ut, måste det företes bevis, i form av en destillationsförsäkran, för att spanmålen har destillerats. En sådan försäkran måste innehålla den information som är nödvändig för beräkning av exportbidragen. Den första dagen i varje fiskal destillationsperiod kan också vara den utlösande faktorn för omräkningskursen för jordbruket i enlighet med artikel 6 i förordning (EEG) nr 3813/92.

För att denna förordning skall kunna tillämpas är det nödvändigt att registrera att varorna har lämnat gemenskapen och i vissa fall också att identifiera deras bestämmelseort. Det är därför nödvändigt att använda den definition av export som fastställs i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 v den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(4) och de bevis som fastställs i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter(5), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1708/93(6).

För att koefficienten skall kunna fastställas bör det vara obligatoriskt att förete bevis för att kvantiteterna av spritdrycker har exporterats. Det är lämpligt att fastställa att artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 754/76 av den 25 mars 1976 om tullbehandling av varor som återinförts till gemenskapens tullområde(7), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1147/86(8), bör tillämpas på varor som återinförs till gemenskapens område, om de särskilda villkoren uppfylls.

Det bör krävas av medlemsstaterna att de överlämnar den nödvändiga informationen till kommissionen.

För att garantera kontinuitet i systemet med beviljande av exportbidrag för de produkter som berörs, bör denna förordning tillämpas från och med den 1 juli 1993, med undantag av de nya bestämmelser som berör försäkran och kontroll och vissa bidragssatser och koefficienter som införs genom denna förordning.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Denna förordning innehåller närmare bestämmelser för fastställande och beviljande av exportbidrag för spannmål som exporteras i form av de spritdrycker som avses i artikel 13.5 i förordning (EEG) nr 1766/92 och för vilka en obligatorisk lagringsperiod på minst tre år utgör en del av tillverkningsprocessen.

2. Om inte annat föreskrivs i artikel 6.1, skall rådets förordning (EEG) nr 3035/80(9) inte tillämpas på de spritdrycker som avses i punkt 1.

Artikel 2

De exportbidrag som avses i artikel 1 får beviljas för spannmål som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 9.2 i fördraget och som används vid tillverkningen av de spritdrycker som omfattas av KN-nummer 2208 30 91 och 2208 30 99 och som är tillverkade i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1576/89(10).

Artikel 3

I denna förordning avses med

a) överenskommen destillationsperiod: en period som motsvarar en destillationsperiod som den bidragsberättigade och tullmyndigheterna eller andra behöriga myndigheter har kommit överens om för kontroller av punktskatt (fiskal period),

b) total exporterad kvantitet: de kvantiteter spritdrycker som uppfyller villkoren i artikel 9.2 i fördraget och som exporteras till den bestämmelseort för vilken exportbidraget gäller. Bevis skall tillhandahållas enligt artikel 13 i denna förordning,

c) total såld kvantitet: de kvantiteter av spritdrycker som uppfyller villkoren i artikel 9.2 i fördraget och som slutgiltigt har sänts iväg från produktionsanläggningen eller lagerutrymmet för att säljas för mänsklig konsumtion,

d) ställd under kontroll: ett förfarande med tullkontroll eller ett administrativt förfarande som erbjuder likvärdiga garantier, under vilket spannmål avsedd för tillverkning av de spritdrycker som avses i artikel 2 ställs.

Artikel 4

1. De kvantiteter av spannmål som berättigar till exportbidraget skall vara de kvantiteter som ställs under kontroll och som destilleras av de som är berättigade till exportbidraget under en given destillationsperiod, viktade med en koefficient som skall fastställas årligen för varje berörd medlemsstat och som är tillämplig för alla berörda parter som är berättigade till exportbidrag. Koefficienten skall uttrycka förhållandet i medeltal mellan den totala kvantitet som exporteras och den totala kvantitet som säljs av berörda spritdrycker, på grundval av den utveckling som har observerats för de kvantiteterna under det antal år som motsvarar lagringstiden i medeltal för spritdrycken i fråga.

För att kunna bestämma de kvantiteter av spannmål som har destillerats och koefficenten, skall de kvantiteter som har varit föremål för system med aktiv förädling uteslutas.

2. Då koefficienten beräknas, skall hänsyn också tas till variationer i lagren av spritdrycken i fråga.

3. Koefficienten kan variera i enlighet med det spannmålsslag som används.

4. De behöriga organen skall regelbundet kontrollera den volym som faktiskt exporteras och kvantiteten i lager.

Artikel 5

Den koefficient som avses i artikel 4.1 skall fastställas före den 1 juli varje år.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli till och med den 30 juni följande år.

Den skall fastställas i enlighet med information som överlämnas av medlemsstaterna under perioden från och med den 1 januari till och med den 31 december under de år som föregår året för fastställande av koefficienten.

Artikel 6

1. Den bidragssats som skall tillämpas är den som fastställs i enlighet med artikel 4 i förordning (EEG) nr 3035/80.

2. Bidragssatsen och jordbruksomräkningskursen skall vara de som tillämpas den dag då spannmålen ställs under kontroll. För de kvantiteter som destilleras under var och en av de destillationsperioder som följer på den period under vilken de ställdes under kontroll, skall emellertid kurserna vara de som gäller den första dagen i varje berörd fiskal destillationsperiod.

Artikel 7

1. Om situationen på världsmarknaden eller särskilda behov på vissa marknader gör det nödvändigt, skall exportbidraget avskaffas för vissa bestämmelseorter.

2. Om exportbidraget avskaffas i enlighet med punkt 1, eller om det återinförs, skall den koefficient som avses i artikel 4.1 minskas eller höjas, så som det är lämpligt, i proportion till förhållandet mellan de kvantiteter som under föregående år exporterades till de bestämmelseorter för vilka exportbidraget avskaffas eller återinförs och den totala kvantitet som exporterades samma år.

Artikel 8

Vid tillämpningen av denna förordning kan spannmål ersättas med malt.

För malt skall koefficienten för att beräkna motsvarande värde till korn vara 1,30.

Om den malt som ställs under kontroll är grön malt med en vattenhalt på mellan 43 och 47 %, skall emellertid koefficienten för beräknandet av den motsvarande vikten på malt med en vattenhalt på 7 % vara 0,57.

Artikel 9

1. Endast destillatörer som är etablerade inom gemenskapen skall vara berättigade till exportbidraget.

2. Före varje fiskal destillationsperiods början skall destillatören till de behöriga myndigheterna överlämna en försäkran som innehåller alla upplysningar som är nödvändiga för att bestämma exportbidraget, i synnerhet föjande:

a) En beskrivning av spannmålen eller maltet i enlighet med nomenklaturen för Gemensamma tulltaxan, om nödvändigt särredovisade i enhetliga partier.

b) Produkternas nettovikt och vatteninnehåll, särredovisat för varje parti som avses i a.

c) Intygande om att spannmålen uppfyller de villkor som fastställs i artikel 9.2 i fördraget.

d) Lagringsort och destillationsort.

För att hänsyn skall kunna tas till de större eller mindre kvantiteter som faktiskt destilleras får försäkran uppdateras under den fiskala destillationsperioden under det att destillationsprocessen fortskrider.

3. Efter varje fiskal destillationsperiod skall destillatören inlämna en försäkran till de behöriga myndigheterna, härefter kallad "destillationsförsäkran", i vilken han bekräftar att han under den berörda destillationsperioden har destillerat den spannmål som angavs i den försäkran som avses i punkt 2, för att producera en av spritdryckerna i fråga; han skall ange den kvantitet av destillerade produkter som har erhållits. Denna försäkran skall godkännas av de myndigheter som har hand om kontrollen.

4. Exportbidraget skall betalas ut då det har bevisats att spannmålen har ställts under kontroll och är destillerade.

5. Den spannmålsvikt som skall beaktas vid beräkningen av utbetalningsbeloppet skall vara nettovikten om vattenhalten inte överstiger 15 %. Om vattenhalten i den spannmål som används är högre än 15 %, men högst 16 %, skall den vikt som beaktas vara nettovikten minskad med 1 %. Om vattenhalten i den spannmål som används är högre än 16 %, men högst 17 %, skall minskningen vara 2 %. Om vattenhalten i den spannmål som används är högre än 17 % skall minskningen vara två procentenheter för varje procentenhet vatten över 15 %.

Den vikt på malt, annat än grön malt, som avses i artikel 8 och som skall beaktas vid beräkningen av utbetalningsbeloppet skall vara nettovikten, om vattenhalten inte överstiger 7 %. Om vattenhalten i det malt som används är högre än 7 %, men högst 8 %, skall den vikt som beaktas vara nettovikten minskad med 1 %. Om vattenhalten i det malt som används är högre än 8 %, skall minskningen vara två procentenheter för varje procentenhet vatten över 7 %.

Gemenskapens referensmetod för att bestämma vattenhalten i spannmål och malt som är avsedda för tillverkning av de spritdrycker som avses i denna förordning, skall vara den som anges i bilaga 2 till kommissionens förordning 1908/84(11).

Artikel 10

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att kontrollera riktigheten av de försäkringar som avses i artikel 9 och de som har att göra med den fysiska kontrollen av spannmålen, destillationsprocessen och användningen av den destillerade produkt som erhålls.

Artikel 11

1. Biprodukterna från tillverkningen skall undantas från kontroll om det har fastställts att de inte överskrider den kvantitet biprodukter som normalt erhålls.

2. Inget exportbidrag skall beviljas i det fall då spannmålen eller maltet inte är av sund och god marknadsmässig kvalitet.

Artikel 12

1. Exportbidraget skall betalas av den medlemsstat i vilken de försäkringar som anges i artikel 9 tas emot.

2. Exportidraget skall betalas ut endast efter skriftlig ansökan av näringsidkaren. Medlemsstaterna kan fastslå att en särskild blankett skall användas vid ansökan.

3. Förutom i fall av force majeure måste de dokument som krävs för beviljande av exportbidraget lämnas in inom 12 månader från den dag då de myndigheter, som hade hand om att ställa spannmålen under kontroll, godkände destillationsförsäkran, annars är sökanden inte längre berättigad till exportbidrag.

Artikel 13

1. För tillämpningen av artikel 4 skall det företes bevis för att de kvantiteter av spritdrycker som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 9.2 i fördraget har exporterats.

2. Det bevis som tillämpas skall vara det som avses i förordning (EEG) nr 3665/87.

3. I denna förordning avses med export:

- export i betydelsen enligt artiklarna 161 och 162 i förordning (EEG) nr 2913/92, och

- leveranser till bestämmelseorter som omfattas av artikel 34 i förordning (EEG) nr 3665/87.

4. Produkter som har placerats i ett proviantlager som är godkänt i enlighet med artikel 38 i förordning (EEG) nr 3665/87 skall också betraktas som exporterade. Artikel 38 41 i ovannämnda förordning skall också tillämpas på produkter som har placerats i sådana lager.

Artikel 14

1. Spritdrycker skall anses vara exporterade den dag då tullformaliteterna för export är avslutade.

2. Den försäkran som överlämnas efter det att tullformaliteterna för export har avslutats måste innehålla följande:

a) En beskrivning av spritdryckerna i fråga, i enlighet med Kombinerade nomenklaturen.

b) De kvantiteter av spritdrycker som exporteras, uttryckt i liter ren alkohol.

c) En beskrivning av, eller annan hänvisning till, spritdryckernas sammansättning så att det kan avgöras vilket spannmålsslag som har använts.

d) Den medlemsstat där produktionen har skett.

3. För spritdryckerna i punkt 2 c gäller att om en spritdryck erhålls av olika spannmålsslag och den är resultatet av en efterföljande blandning skall det vara tillräckligt att ange detta i sin försäkran.

Artikel 15

1. För att en kvantitet av en spritdryck skall anses vara exporterad, måste det bevis som avses i artikel 13 överlämnas till de angivna myndigheterna inom sex månader från det datum då tullformaliteterna för exporten är avslutade.

2. Om bevis inte har framlagts inom den föreskrivna tidsgränsen trots exportörens ansträngningar att erhålla ett sådant inom tidsgränsen, får en förlängning av tiden beviljas på sammanlagt högst sex månader.

3. Om ett exportbevis, som skulle möjliggöra att exporten sammanslås med den export som har utförts under samma kalenderår, överlämnas efter den utsatta tiden, skall emellertid exporten i fråga sammanslås med export som utförs under följande kalenderår.

Artikel 16

1. Då gemenskapens transiteringsförfarande tillämpas skall de drycker som avses i artikel 13.1 underordnas gemenskapens externa transiteringsförfarande.

2. För tillämpningen av förordning (EEG) nr 754/76 skall de spritdrycker som avses i artikel 13.1 anses vara varor för vilka de nödvändiga tullformaliteterna för export för beviljande av exportbidrag har avslutats. Sådana drycker får inte omsättas fritt om inte ett belopp som motsvarar det exportbidrag som har betalats ut återbetalas.

Artikel 17

Vid tillämpningen av artikel 7 måste bevis också företes för att de berörda spritdryckerna har nått den bestämmelseort för vilken exportbidraget fastställdes.

I det fallet skall beviset för import till ett tredje land för vilket exportbidraget är tillämpligt vara det bevis som avses i artiklarna 17 och 18 i förordning (EEG) nr 3665/87.

Artikel 18

1. De berörda medlemsstaterna skall överlämna namn och adresser på de organ som är behöriga att tillämpa denna förordning till kommissionen.

2. De berörda medlemsstaterna skall överlämna följande uppgifter till kommissionen före den 16 juli varje år:

a) De kvantiteter av spannmål och malt som uppfyller villkoren i artikel 9.2 i fördraget och som är destillerade under perioden från och med den 1 januari till och med den 31 december föregående år, särredovisade i enlighet med Kombinerade nomenklaturen.

b) De kvantiteter av spannmål och malt som var föremål för system med aktiv förädling under samma period, särredovisade i enlighet med Kombinerade nomenklaturen.

c) De kvantiteter av spritdrycker som anges i artikel 2, omfattande både exporterade kvantiteter och sålda kvantiteter under samma period, särredovisade i enlighet med de kategorier som anges i artikel 19.

d) De kvantiteter av spritdrycker som är tillverkade under system med aktiv förädling och exporterades till tredje länder under samma period, särredovisade i enlighet med de kategorier som anges i artikel 19.

e) De kvantiteter av spritdrycker som fanns i lager den 31 december föregående år och de kvantiteter som tillverkades under den perioden.

3. De berörda medlemsstaterna skall också lämna de uppgifter som anges under a-d till kommissionen för varje kvartal under kalenderåret, om dessa är tillgängliga, före den 16 oktober, före den 16 januari och före den 16 april.

Artikel 19

För tillämpningen av bestämmelserna i artikel 18 avses med

a) sädeswhisky: whisky gjord på malt och spannmål,

b) maltwhisky: whisky gjord enbart på malt,

c) irländsk whiskey, kategori A: whiskey gjord på malt och spannmål, varav åtminstone 30 % malt,

d) irländsk whiskey, kategori B: whiskey gjord på korn och malt, varav minst 30 % malt.

e) Procenttalen för de olika spannmålsslag som används vid tillverkningen av de spritdrycker som avses i artikel 14.3 skall bestämmas på grundval av den totala kvantitet av de olika spannmålsslag som används vid tillverkning av de spritdrycker som avses i artikel 2.

Artikel 20

Bestämmelserna i artiklarna 1, 4.1 och 10 i kommissionens förordning (EEG) nr 1842/81(12) skall förbli tillämpliga mellan den 1 juli 1993 och datumet för tillämpning av artiklarna 8, 9.2, 9.3, 9.5 och 10 i den här förordningen.

Artikel 21

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1993, med undantag av artiklarna 8, 9.2, 9.3, 9.5 och 10, som skall tillämpas från och med den första fiskala destillationsperioden efter denna förordnings ikraftträdande.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 oktober 1993.

På kommissionens vägnar

René STEICHEN

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 21.

(2) EGT nr L 196, 5.8.1993, s. 22.

(3) EGT nr L 387, 31.12.1992, s. 1.

(4) EGT nr L 302, 19.10.1992, s. 1.

(5) EGT nr L 351, 14.12.1987, s. 1.

(6) EGT nr L 159, 1.7.1993, s. 77.

(7) EGT nr L 89, 2.4.1976, s. 1.

(8) EGT nr L 105, 22.4.1986, s. 1.

(9) EGT nr L 323, 29.11.1980, s. 27.

(10) EGT nr L 160, 12.6.1989, s. 1.

(11) EGT nr L 178, 5.7.1984, s. 22.

(12) EGT nr L 183, 4.7.1981, s. 10.