RÅDETS DIREKTIV 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2)med beaktande av yttrandet från Ekonomiska och sociala kommittén(3), och

med beaktande av följande:

Mängden av farligt eller förorenande gods som transporteras till sjöss har ökat konstant, vilket ökar risken för fortsatta allvarliga olyckor.

Det framstår som nödvändigt att vidta alla lämpliga åtgärder för att undvika situationer som kan förväntas förorsaka olyckor av detta slag och för att minska den skada som uppstår när sådana olyckor inträffar. Minimikrav måste därför ställas på de fartyg som anlöper eller avgår från en gemenskapshamn.

Bättre information kan bidra till att förebygga och minimera olyckorna. Bättre information gör det också möjligt för de behöriga myndigheterna att vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder när det gäller fartyg med last av farligt eller förorenande gods som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar.

Enligt SOLAS- och MARPOL-konventionerna skall de behöriga myndigheterna informeras om arten och placeringen av det farliga eller förorenande godset ombord på fartyg.

Viss reguljär tidtabellsbunden trafik får undantas från infor-mationskravet.

För att minska olycksrisken är det lämpligt att lägga särskild vikt vid vissa navigationsregler.

I IMO:s resolution A 648 (16) uppmanas medlemsstaternas regeringar kraftigt att se till att rapporteringssystemen och rapporteringskraven för fartyg så långt möjligt följer de allmänna principer som anges i bilagan till resolutionen.

Om det till sjöss inträffar ett tillbud eller en händelse som utgör ett hot mot landets kust eller därmed sammanhängande intressen, bör de behöriga myndigheterna därför omedelbart informeras av fartygets befälhavare om detta och om förekomsten av farligt eller förorenande gods ombord så att de kan vidta alla de åtgärder som krävs.

Därutöver erinras i detta direktiv om de åtgärder som medlemsstaterna kan vidta enligt internationell rätt.

Enligt SOLAS- och MARPOL-konventionerna åläggs ett fartyg att informera andra fartyg och kustmyndigheterna om fara för fartyget självt, för andra fartyg och sjöfarten samt om otillåtet eller onormalt utsläpp av förorenande gods som faktiskt har förekommit eller kan komma att ske. Då det förefaller befogat skall de behöriga myndigheterna sända ut den mottagna informationen över radio.

Alla medlemsstater bör vidta de åtgärder som krävs för att fullt ut utnyttja denna information.

Ett sådant informationsutbyte förutsätter ett fungerande samarbete mellan myndigheterna inom hela gemenskapen, avlastare, ansvariga för fartygstransporten, befälhavare och lotsar.

Genomförandet av direktivet kan komma att kräva vissa ändringar som antas av kommissionen biträdd av en kommitté eller, under vissa omständigheter, av rådet självt.

Kommissionen bör framlägga nya förslag som gör det system som fastställs i detta direktiv fullständigt.

Detta direktiv upphäver rådets direktiv 79/116/EEG av den 21 december 1978 om minimikrav för vissa tankfartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar(4).

Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas rätt att ställa ytterligare krav på fartygen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att säkerställa att befälhavare eller ansvariga för fartyg som anlöper eller avgår från en gemenskapshamn med last av farligt eller förorenande gods, i bulk eller i förpackad form, samt avlastare av sådant gods uppfyller de minimikrav som ställs på dem enligt detta direktiv.

2. Detta direktiv skall inte gälla

a) krigsfartyg och andra statsfartyg som används för icke-kommersiella ändamål,

b) bunkrar, förråd och utrustning som används ombord på fartyg.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

a) ansvariga för fartygstransporten: fartygets ägare/redare, befraktare, driftledare eller agenter,

b) fartyg: alla lastfartyg, olje-, kemikalie- eller gastankfartyg eller passagerarfartyg på väg till eller från en gemenskapshamn med last av farligt eller förorenande gods i bulk eller i förpackad form,

c) farligt gods: gods som är klassificerat i IMDG-koden, i kapitel 17 i IBC-koden och i kapitel 19 i IGC-koden,

d) förorenande gods:

- oljor enligt definitionen i MARPOL, bilaga 1,

- skadliga flytande ämnen enligt definitionen i MARPOL, bilaga 2,

- skadliga ämnen enligt definitionen i MARPOL, bilaga 3,

e) MARPOL: 1973 års internationella konvention om förhindrande av förorening från fartyg och dess protokoll från 1978, så som den är utformad då detta direktiv antas,

f) IMDG-koden: den internationella koden för sjötransport av farligt gods, så som den är utformad då detta direktiv antas,

g) IBC-koden: IMO:s internationella kod för konstruktion och utrustning av fartyg som transporterar farliga kemikalier i bulk, så som den är utformad då detta direktiv antas,

h) IGC-koden: IMO:s internationella kod för konstruktion och utrustning av fartyg för transport av flytande gaser i bulk, så som den är utformad då detta direktiv antas,

i) IMO:s resolution A 648 (16): Internationella sjöfartsorganisationens resolution 648 (16) antagen av dess församling vid den sextonde sessionen den 19 oktober 1989 och med titeln "General principles for ship reporting systems and ship reporting requirements, including guidelines for reporting incidents involving dangerous goods, harmful substances and/or marine pollutants", så som den är utformad då detta direktiv antas,

j) behöriga myndigheter: myndigheter och organisationer som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 3,

k) avlastare: varje person som ingår avtal med ett transportföretag om sjötransport av gods, eller i vars namn eller på vars vägnar ett sådant avtal ingås.

Artikel 3

Medlemsstaterna skall utse de behöriga myndigheter som skall ta emot upplysningar och anmälningar enligt detta direktiv och underrätta kommissionen om vilka dessa är.

Kommissionen skall offentliggöra förteckningen över de behöriga myndigheter som medlemsstaterna har utsett samt dessas sambandsförbindelser.

Artikel 4

Farligt eller förorenande gods får inte lämnas till transport eller tas ombord på något fartyg om inte en deklaration har lämnats till befälhavaren eller den för fartyget ansvarige som anger de korrekta tekniska benämningarna för det farliga eller förorenande godset, Förenta Nationernas (UN) nummer om sådana finns, IMO:s riskklasser i enlighet med IMDG-, IBC- och IGC-koderna, godsets kvantiteter och, om det rör sig om flytbara tankar eller containrar, dessas identifieringsmärkningar.

Det skall vara avlastarens skyldighet att lämna befälhavaren eller den för fartyget ansvarige den deklaration som krävs enligt detta direktiv och att se till att den skeppslast som lämnas till transport verkligen är den som angetts i deklarationen i överensstämmelse med vad som sägs i första stycket.

Artikel 5

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa kraven enligt nedanstående punkter för alla fartyg.

2. Den ansvarige för ett fartyg som lämnar en hamn i en medlemsstat skall före fartygets avgång lämna alla de upplysningar som anges i bilaga 1 till den behöriga myndigheten i den medlemsstaten.

3. Den ansvarige för ett fartyg som kommer från en hamn utanför gemenskapen och är på väg till en hamn inom gemenskapen eller en ankarplats inom en medlemsstats territorialvatten skall, som ett villkor för att få anlöpa den hamnen eller ankarplatsen, vid avresan från lasthamnen lämna alla upplysningar som anges i bilaga 1 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den första destinationshamnen eller ankarplatsen är belägen.

4. Medlemsstaterna får från tillämpningen av punkterna 2 och 3 undanta reguljär tidtabellsbunden trafik där överfarten tar mindre än en timme. Kommissionen får på begäran av en medlemsstat medge en rimlig förlängning av denna tid.

I sådant fall skall den för transporten ansvarige vara beredd att när som helst på begäran av myndigheterna i den medlemstat där godset lastas eller lossas lämna de uppgifter som anges i bilaga 1.

5. Fartyg som anlöper eller avgår från en hamn i en medlemsstat skall i enlighet med den statens nationella bestämmelser

a) utnyttja det lokala fartygstrafiksystemets tjänster (VTS), där sådana förekommer,

b) använda lotsar.

Artikel 6

1. Varje medlemsstat skall, om det till sjöss inträffar ett tillbud eller en händelse som utgör ett hot mot landets kust eller därmed sammanhängande intressen, kräva att befälhavaren på fartyget i fråga åtminstone omedelbart informerar den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten om de närmare omständigheterna kring händelsen samt lämnar de uppgifter som anges i bilaga 1.

Den behöriga myndigheten får betrakta skyldigheten att rapportera uppgifterna i bilaga 1 som fullgjord om fartyget anger vilken behörig myndighet inom gemenskapen som har de uppgifter som krävs enligt artikel 5.

2. Anmälan enligt punkt 1 skall lämnas i överensstämmelse med IMO:s resolution A 648 (16) och skall ske åtminstone i alla de fall som anges i denna resolution.

3. I bilaga 3 anges vilka åtgärder som medlemsstaterna kan vidta enligt internationell rätt.

Artikel 7

Artiklarna 5 och 6 skall gälla utan att det påverkar tillämpningen av befintliga krav som är en följd av internationella konventioner eller nationella regler för hamnanmälningar.

Artikel 8

1. Fartygens befälhavare skall sanningsenligt och noggrant fylla i den kontrollista som är återgiven i bilaga 2 till detta direktiv och som information hålla den tillgänglig för lotsen och den behöriga myndigheten om denna begär det.

2. Lotsar som anlitas vid anlöp, avgång eller manövrering av fartyg skall omedelbart informera den behöriga myndigheten närhelst de märker brister som kan påverka fartygets säkra framförande.

Artikel 9

Den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga skall då så är befogat sända ut ett radiomeddelande inom de berörda områdena om varje tillbud som anmälts enligt artikel 6.1 och information om varje fartyg som utgör ett hot mot annan sjöfart.

Artikel 10

De behöriga myndigheter som informerats i enlighet med artiklarna 5 och 6.1 skall vidta lämpliga åtgärder för att när som helst kunna ställa denna information till förfogande då en behörig myndighet i en annan medlemsstat av säkerhetsskäl begär detta.

Varje medlemsstat där de behöriga myndigheterna, i enlighet med detta direktiv eller på annat sätt, informerats om förhållanden som innebär en risk eller ökar risken för att en annan medlemsstat kan utsättas för fara i vissa havs- och kustområden skall vidta alla de åtgärder som kan vara lämpliga för att så snart som möjligt informera den berörda medlemsstaten om detta.

Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att fullt ut utnyttja de rapporter som fartygen är skyldiga att sända dem vid ett tillbud som kan förorsaka mycket allvarlig skada.

Artikel 11

Detta direktiv kan ändras i enlighet med det förfarande som anges i artikel 12 för att

- på detta direktiv tillämpa senare ändringar av den internationella konvention, de koder och den resolution som anges i artikel 2 e, f, g, h och i som trätt i kraft,

- anpassa genomförandet av detta direktiv till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, dock utan att därvid utvidga dess tillämpningsområde.

Artikel 12

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som består av företrädare för medlemsstaterna och med en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt nämnda artikel i fördraget. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte har fattat något beslut efter åtta veckor från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 13

1. Kommissionen skall senast den 31 december 1995 till rådet överlämna en rapport samt vid behov lämna förslag till åtgärder för genomförandet av detta direktiv.

2. Kommissionen skall också så snart som möjligt och i varje fall senast den 31 december 1993 framlägga nya förslag om införande av ett mera fullständigt rapporteringssystem för gemenskapen. Dessa förslag får omfatta fartyg som passerar längs medlemsstaternas kuster och inbegripa elektroniska system för dataöverföring mellan fartyg och landbaserade installationer.

Artikel 14

1. Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast 12 månader efter det att det har antagits. De skall omedelbart underrätta kommissionen om detta.

2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningar skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

3. De skyldigheter som följer av detta direktiv skall träda i kraft 24 månader efter det att direktivet har antagits.

4. Medlemsstaterna skall senast 12 månader efter det att detta direktiv har antagits till kommissionen överlämna texterna till de grundläggande bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Sjöfarten skall dessutom underrättas om dessa bestämmelser genom de nationella varnings- och informationssystemen inom sektorn.

Artikel 15

Direktiv 79/116/EEG upphör att gälla 24 månader efter det att detta direktiv har antagits.

Artikel 16

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 13 september 1993.

På rådets vägnar

Ph. MAYSTADT

Ordförande

(1) EGT nr C 147, 14.6.1989, s. 3.

EGT nr C 294, 24.11.1990, s. 12.

(2) EGT nr C 175, 16.7.1990, s. 41.

EGT nr C 255, 20.8.1993.

(3) EGT nr C 329, 20.12.1989, s. 20.

(4) EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 33. Direktivet ändrat genom direktiv 79/1034/EEG (EGT nr L 315, 11.12.1979, s. 16.).

BILAGA 1

Information om fartyg med last av farligt eller förorenande gods

(Artikel 5)

1. Fartygets namn och signalbokstäver

2. Fartygets nationalitet

3. Fartygets längd och djupgående

4. Destinationshamn

5. Beräknad tidpunkt för ankomst till destinationshamnen eller lotsstationen i enlighet med den behöriga myndighetens krav

6. Beräknad avgångstid

7. Planerad rutt

8. De korrekta tekniska benämningarna på farligt eller förorenande gods, Förenta Nationernas (UN) nummer, där sådana finns, IMO:s riskklasser i enlighet med IMDG-, IBC- och IGC-koderna, godsets kvantiteter och placering ombord och, om det är i flytbara tankar eller containrar, dessas identifieringsmärkningar.

9. En bekräftelse på att det ombord finns en förteckning eller ett manifest eller en ändamålsenlig lastplan som närmare beskriver det farliga eller förorenande gods som transporteras och dess placering ombord på fartyget.

BILAGA 2

KONTROLLISTA FÖR FARTYG

>Start Grafik>

(Artikel 6.3, artikel 8 och bilaga 3)

>Slut Grafik>

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 3

Åtgärder som medlemsstaterna kan vidta enligt internationell rätt

(Artikel 6.3)

Vid ett tillbud eller en händelse av det slag som beskrivs i artikel 6.1 och 6.2 som drabbar ett fartyg som omfattas av detta direktiv, får den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten inom ramen för internationell rätt(1), om den anser att det är nödvändigt för att förhindra, mildra eller eliminera en allvarlig och överhängande fara för den egna kusten eller därmed sammanhängande intressen, för andra fartygs säkerhet, för säkerheten för besättningar, passagerare eller människor iland eller för att skydda den marina miljön, särskilt

- begränsa fartygets rörelser eller dirigera det att följa en viss rutt; detta krav skall inte åsidosätta befälhavarens ansvar för fartygets säkra framförande,

- begära att befälhavaren lämnar relevant information från kontrollistan i bilaga 2 till detta direktiv och bekräftar att en kopia av den förteckning eller det manifest eller den ändamålsenliga lastplan som anges i punkt 9 i bilaga 1 finns tillgänglig ombord.

(1) - Förenta Nationernas havsrättskonvention (UNCLOS) 1983, artikel 221,

- Den internationella konventionen om ingripanden på det fria havet vid oyckor som är ägnade att leda till förorening genom olja, 1969, artiklarna 1, 2, 3 och 5,

- Protokoll om ingripanden på det fria havet vid havsföroreningar genom andra ämnen än olja, 1973, artiklarna 1 och 2.