Rådets förordning (EEG) nr 1247/92 av den 30 april 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 136 , 19/05/1992 s. 0001 - 0006
Finsk specialutgåva Område 5 Volym 5 s. 0124
Svensk specialutgåva Område 5 Volym 5 s. 0124
RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1247/92 av den 30 april 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 51 och 235 i detta, med beaktande av kommissionens förslag som utformats efter samråd med Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare(1), med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2), med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och med beaktande av följande: Det är nödvändigt att ändra förordning (EEG) nr 1408/71(4), uppdaterad genom förordning (EEG) nr 2001/83(5) och senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2195/91(6). Det är nödvändigt att utvidga definitionen av "familjemedlem" i förordning (EEG) nr 1408/71 för överensstämmelse med domstolens rättspraxis angående tolkningen av detta uttryck. Det är också nödvändigt att beakta domstolens rättspraxis som förklarar att vissa förmåner enligt nationell lagstiftning samtidigt kan falla in under både social trygghet och socialt bistånd beroende på den persongrupp för vilken sådana lagar gäller, målsättningen med förmånerna och de närmare förutsättningar som är knutna till dessa förmåner. Domstolen har förklarat att den lagstiftning enligt vilken sådana förmåner utges i vissa delar har likheter med socialt bistånd i det att ett behov utgör ett väsentligt kriterium för dess tillämpning och att villkoren för rätt till förmåner inte grundas på sammanläggning av anställnings- eller avgiftsperioder, medan den i andra delar är nära social trygghet i det att beviljandet av sådana förmåner inte är knutet till ett skönsmässigt avgörande och att det ger förmånstagarna en rättsligt definierad ställning. Enligt artikel 4.4 i förordning (EEG) nr 1408/71 gäller förordningen inte socialhjälpssystem. De villkor och de tillämpningsmetoder som avses är sådana att ett samordningssystem som avviker från det som har fastställts i förordning (EEG) nr 1408/71 och som beaktar de särskilda kännetecknen för berörda förmåner bör införas i denna förordning för att skydda migrerande arbetstagares intressen i enlighet med bestämmelserna i fördragets artikel 51. Sådana förmåner bör beviljas med avseende på personer som omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71, uteslutande i enlighet med lagstiftningen i den berörda personens eller hans eller hennes familjemedlemmars bosättningsland med sådan sammanläggning av bosättningsperioder som har fullgjorts i varje annan medlemsstat som är nödvändig och utan diskriminering på grund av nationalitet. Det är inte desto mindre nödvändigt att försäkra att det gällande samordningssystemet i förordning (EEG) nr 1408/71 fortsätter att gälla för förmåner som antingen inte faller inom denna särskilda kategori av förmåner eller som inte uttryckligen har upptagits i en bilaga till denna förordning; en ny bilaga är nödvändig för detta ändamål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras på följande sätt: 1) I artikel 1 a) skall punkt f betecknas punkt f i och följande införas: "ii) När det gäller handikappförmåner som enligt en medlemsstats lagstiftning utges till alla medborgare i den staten som uppfyller föreskrivna villkor, skall uttrycket familjemedlem innebära åtminstone en anställds eller egenföretagares make och en sådan persons barn som antingen är minderåriga eller ekonomiskt beroende av en sådan person." b) skall följande ord läggas till i första stycket i punkt j: "eller de särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner som omfattas av artikel 4.2a." 2) I artikel 4 skall följande punkter införas: "2a Denna förordning gäller också särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner som utges enligt en annan lagstiftning eller andra system än de som avses i punkt 1 eller som inte omfattas på grund av punkt 4, när sådana förmåner har till syfte a) antingen att täcka de risker som omfattas av de försäkringsgrenar som anges i punkt 1a-h, i stället för eller som tillägg till andra förmåner, eller b) uteslutande ge ett särskilt skydd för handikappade. 2b Denna förordning gäller inte bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning om särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner som anges i bilaga 2 avsnitt III vars tillämpningsområde är begränsat till en del av medlemsstatens territorium." 3) Artikel 5 skall ersättas med följande: "Artikel 5 Medlemsstaters förklaringar om denna förordnings tillämpningsområdeI förklaringar som skall anmälas och offentliggöras enligt artikel 97 skall medlemsstaterna närmare ange den lagstiftning och de system som avses i artikel 4.1 och 4.2, de särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner som avses i artikel 4.2a, de minimiförmåner som avses i artikel 50 samt de förmåner som avses i artikel 77 och 78." 4) Följande artikel skall införas: "Artikel 10a Särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner 1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 10 och avdelning III skall personer för vilka denna förordning gäller erhålla de särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner som avses i artikel 4.2a, uteslutande inom den medlemsstats territorium där de är bosatta i enlighet med lagstiftningen i den staten under förutsättning att förmånerna är förtecknade i bilaga 2 a. Förmånerna skall utges och bekostas av institutionen på bosättningsorten. 2. Institutionen i en medlemsstat enligt vars lagstiftning rätten till förmåner som omfattas av punkt 1 grundas på fullgörande av anställningsperioder, perioder av verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperioder skall, i nödvändig utsträckning, beakta anställningsperioder, perioder av verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperioder som har fullgjorts inom varje annan medlemsstats territorium som perioder som har fullgjorts inom den första medlemsstatens territorium. 3. Om rätten till en förmån som avses i punkt 1 enligt en medlemsstats lagstiftning utges i form av ett tillägg vid uppbärande av en förmån som omfattas av artikel 4.1 a-h och ingen sådan förmån utbetalas enligt denna lagstiftning, skall varje motsvarande förmån som beviljas enligt en annan medlemsstats lagstiftning behandlas som en förmån som beviljas enligt den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning för rätt till tillägget. 4. Om rätten till en handikapp- eller invaliditetsförmån som omfattas av punkt 1 enligt en medlemsstats lagstiftning är förenad med villkor om att handikappet eller invaliditeten skall vara konstaterad första gången inom den medlemsstatens territorium, skall detta villkor anses vara uppfyllt om en sådan diagnos första gången ställs inom en annan medlemsstats territorium." 5) Följande skall läggas till i bilaga 2: "III. Särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner enligt artikel 4.2b som inte faller inom förordningens tillämpningsområde A. BELGIEN Inga. B. DANMARK Inga. C. TYSKLAND a) Förmåner enligt delstaternas lagstiftning som beviljas för handikappade och särskilt för blinda. b) Socialtillägget enligt lagen av den 28 juni 1990 om anpassning av pensioner. D. SPANIEN Inga. E. FRANKRIKE Inga. F. GREKLAND Inga. G. IRLAND Inga. H. ITALIEN Inga. J. LUXEMBURG Inga. N. NEDERLÄNDERNA Inga. K. PORTUGAL Inga. L. STORBRITANNIEN Inga." 6) Följande bilaga skall införas: "BILAGA 2 a (Förordningens artikel 10a) A. BELGIEN a) Förmåner till handikappade personer (lag av den 27 februari 1987). b) Garantiinkomst för äldre personer (lag av den 1 april 1969). c) Garanterade familjeförmåner (lag av den 20 juli 1971). B. DANMARK Inga. C. TYSKLAND Inga. D. SPANIEN a) Förmåner enligt lagen om social anpassning av handikappade personer (lag nr 13/82 av den 7 april 1982). b) Kontantförmåner för bistånd till äldre personer och till invalider oförmögna till arbete (kungligt dekret nr 2620/81 av den 24 juli 1981). E. FRANKRIKE a) Tilläggsförmån från den nationella solidaritetsfonden (lag av den 30 juni 1956). b) Förmån till handikappade vuxna (lag av den 30 juni 1975). F. GREKLAND a) Särskilda förmåner för äldre personer (lag 1296/82). b) Förmån för barn till icke arbetande mödrar vars män har inkallats till militärtjänst (lag 1483/84, artikel 23.1). c) Förmån för barn till icke arbetande mödrar vars män är i fängelse (lag 1483/84, artikel 23.2). d) Förmån för personer som lider av medfödd hämolytisk anemi (lag-dekret 321/69) (gemensam ministeriell förordning G4a/F.222/oik.2204). e) Förmån för dövstumma (undantagslag 421/37) (gemensam ministeriell förordning G4b/F.422/oik.2205). f) Förmån för allvarligt handikappade personer (lag-dekret 162/73) (gemensam ministeriell förordning G4a/F.225/oik.161). g) Förmån för spasmofiler (lag-dekret 162/72) (gemensam ministeriell förordning G4a/F.224/oik.2207). h) Förmån för personer som lider av allvarlig mental störning (lag-dekret 162/73) (gemensam ministeriell förordning G4b/F.423/oik.2208). i) Förmån för blinda (lag 958/79) (gemensam ministeriell förordning G4b/F.421/oik.2209). G. IRLAND a) Arbetslöshetsunderstöd [Social Welfare (Consolidation) Act, 1981, del III, kapitel 2]. b) Ålderspension och pension till blinda (icke avgiftsfinansierad) [Social Welfare (Consolidation) Act, 1981, del III, kapitel 3]. c) Änkepension och pension till föräldralösa barn (icke avgiftsfinansierad) [Social Welfare (Consolidation) Act, 1981, del III, kapitel 4]. d) Förmån för ensamförälder (Social Welfare Act, 1990, del III). e) Vårdnadsbidrag (Social Welfare Act, 1990, del IV). f) Tillägg till familjeinkomst (Social Welfare Act, 1984, del III). g) Underhållsbidrag till handikappade personer (Health Act, 1970, avsnitt 69). h) Färdbidrag (Health Act, 1970, avsnitt 61). i) Bidrag till personer som lider av smittsamma sjukdomar (Health Act, 1947, avsnitten 5 och 44.5). j) Bidrag för vård i hemmet (Health Act, 1970, avsnitt 61). k) Bidrag till blinda (Blind Persons Act, 1920, avsnitt 49). l) Rehabiliteringsbidrag för handikappade personer (Health Act, 1970, avsnitten 68, 69 och 72). H. ITALIEN a) Social pension för obemedlade personer (lag nr 153 av den 30 april 1969). b) Pensioner och bidrag för civila handikappade eller invalider (lag nr 118 av den 30 mars 1974, nr 18 av den 11 februari 1980 och nr 508 av den 23 november 1988). c) Pensioner och bidrag för dövstumma (lag nr 381 av den 26 maj 1970 och nr 508 av den 23 november 1988). d) Pensioner och bidrag för civila blinda (lag nr 382 av den 27 maj 1970 och nr 508 av den 23 november 1988). e) Förmåner som tillägg till minimipension (lag nr 218 av den 4 april 1952, nr 638 av den 11 november 1983 och nr 407 av den 29 december 1990). f) Tillägg till invaliditetsförmåner (lag nr 222 av den 12 juni 1984). g) Månatliga bidrag för fortlöpande personligt bistånd till dem som uppbär pension på grund av arbetsoförmåga (lag nr 222 av den 12 juni 1984). I. LUXEMBURG a) Ersättning för högre levnadskostnader (lag av den 13 juni 1975). b) Särskilt bidrag vid svår invaliditet (lag av den 16 april 1979). c) Moderskapsförmån (lag av den 30 april 1980). J. NEDERLÄNDERNA Inga. K. PORTUGAL a) Icke avgiftsfinansierade barnbidrag (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980). b) Bidrag till ammande mödrar (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980). c) Tilläggsförmån för handikappade barn och yngre personer (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980). d) Bidrag för elever vid specialskolor (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980). e) Icke avgiftsfinansierad barnpension (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980). f) Icke avgiftsfinansierad invalidpension (lag-dekret nr 464/80 av den 13 oktober 1980). g) Icke avgiftsfinansierad ålderspension (lag-dekret nr 464/80 av den 13 oktober 1980). h) Tillägg till svårt invalidiserade personer (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980). i) Icke avgiftsfinansierad änkepension (förordning nr 52/81 av den 11 november 1981). L. STORBRITANNIEN a) Färdbidrag [1975 års lag om social trygghet den 20 mars 1975, avsnitt 37A och 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) den 20 mars 1975, avsnitt 37A]. b) Vårdbidrag [1975 års lag om social trygghet den 20 mars 1975, avsnitt 37 och 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) den 20 mars 1975, avsnitt 37]. c) Familjetillägg [1986 års lag om social trygghet den 25 juli 1986, avsnitten 20-22 och 1986 års förordning om social trygghet (Nordirland) den 5 november 1986, artiklarna 21-23]. d) Biståndsförmån [1975 års lag om social trygghet den 20 mars 1975, avsnitt 35 och 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) den 20 mars 1975, avsnitt 35]. e) Inkomsttillägg [1986 års lag om social trygghet den 25 juli 1986, avsnitten 20-23 och 1986 års förordning om social trygghet (Nordirland) den 5 november 1986, artiklarna 21-28]. f) Invalidpension [1991 års lag om invalidpension och invaliditetsförmån till förvärvsarbetande handikappade den 27 juni 1991, avsnitt 1 och 1991 års förordning om invalidpension och invaliditetsförmån till förvärvsarbetande handikappade (Nordirland) den 24 juli 1991, artikel 3]. g) Förmån till förvärvsarbetande handikappade [1991 års lag om invalidpension och invaliditetsförmån till förvärvsarbetande handikappade den 27 juni 1991, avsnitt 6 och 1991 års förordning om invalidpension och invaliditetsförmån till förvärvsarbetande handikappade (Nordirland) den 24 juli 1991, artikel 8]." Artikel 2 1. Tillämpningen av artikel 1 i denna förordning får inte medföra indragning av förmåner som före denna förordnings ikraftträdande har beviljats av medlemsstaternas behöriga institutioner i enlighet med bestämmelserna i avdelning III i förordning (EEG) nr 1408/71, på vilken artikel 10 i sistnämnda förordning tillämpas. 2. Tillämpningen av artikel 1 i förordningen får inte medföra avslag på en ansökan om en icke avgiftsfinansierad förmån, som utges som tillägg till en pension, från en person som uppfyllde villkoren för rätt till denna förmån före denna förordnings ikraftträdande även om han eller hon är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens under förutsättning att ansökan om förmån görs inom fem år efter denna förordnings ikraftträdande. 3. Denna förordning ger inte rätt till förmån för tid före dess ikraftträdande. 4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 3 skall varje särskild icke avgiftsfinansierad förmån som utges som tillägg till pension och som har avslagits eller innehållits på grund av en persons bosättning inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens, efter ansökan från personen, beviljas eller åter börja utbetalas från denna förordnings ikraftträdande med verkan från den dag då bosättningen ändrades. 5. Bosättningsperioder, anställningsperioder och perioder av verksamhet som egenföretagare som har fullgjorts inom en medlemsstats territorium före denna förordnings ikraftträdande skall beaktas vid fastställandet av rätten till förmåner enligt bestämmelserna i denna förordning. 6. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 3 skall rätt till förmåner enligt denna förordning förvärvas även om rätten hänför sig till en händelse som inträffade före denna förordnings ikraftträdande. 7. Varje förmån som har avslagits eller innehållits på grund av en persons medborgarskap skall efter ansökan av personen beviljas eller åter börja utbetalas från denna förordnings ikraftträdande, med undantag för de fall då den tidigare ansökan om en sådan förmån har avgjorts genom utbetalning av ett engångsbelopp. 8. Rättigheter för personer som har beviljats pension före denna förordnings ikraftträdande kan på deras begäran omprövas med beaktande av bestämmelserna i denna förordning. 9. Om en ansökan som avses i punkt 7 och 8 lämnas in inom två år från denna förordnings ikraftträdande, skall rättigheter som har förvärvats enligt denna förordning gälla från denna förordnings ikraftträdande trots bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning om förverkande av eller begränsning i rätten till förmån som annars skulle kunna åberopas mot den berörda personen. 10. Om en ansökan som avses i punkt 7 och 8 lämnas in efter utgången av tvåårsperioden efter denna förordnings ikraftträdande, skall rättigheter som inte har förfallit eller preskriberats, gälla från den dag då ansökan lämnades in såvida inte förmånligare bestämmelser gäller enligt en medlemsstats lagstiftning. Artikel 3 Denna förordning träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Luxemburg den 30 april 1992. På rådets vägnar José da SILVA PENEDA Ordförande (1) EGT nr C 240, 21.9.1985, s. 6. (2) EGT nr C 343, 31.12.1985, s. 111. (3) EGT nr C 344, 31.12 1985, s. 2. (4) EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2. (5) EGT nr L 230, 22.1.1983, s. 6. (6) EGT nr L 206, 29.7.1991, s. 2.