RÅDETS DIREKTIV 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Observera att denna text är en inofficiell översättning som inte har publicerats i den officiella tidningen, EGT.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Börja skriva spalter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 49, 57.1 och 66 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag1,

i samarbete med Europaparlamentet2,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kom mitténs yttrande3, och

med beaktande av följande:

1. Enligt artikel 8a i fördraget skall inre marknaden utgöra ett område utan inre gränser och enligt artikel 3 c i fördraget utgör avskaffandet medlemsstaterna emellan av hinder för fri rörlighet för personer och tjänster ett av gemenskapens mål; för medborgarna i medlemssta ter na innebär detta i synnerhet möjligheten att utöva ett yrke anting en som egen företagare eller som anställd i en annan med lemsstat än den där de förvärvat sina yrkesmässiga kvalifikationer.

2. Vad gäller de yrken för vilkas utövande gemenskapen inte har fastställt någon lägsta kvalifikationsnivå, förbe håller sig medlemsstaterna rätten att fastställa en sådan nivå i syfte att garantera kvaliteten på de tjänster som till handa hålls inom deras territorier. De får emeller tid inte utan att bryta mot sina skyldigheter enligt artiklarna 5, 48, 52 och 59 i fördraget kräva att en med borga re i en med lemsstat skall skaffa sig dessa kvalifi kationer, vilka en medlemsstat vanligtvis avgör enbart under hänvisning till bevis som har utfärdats enligt det egna landets utbild nings system, när personen i fråga redan har förvärvat alla eller en del av dessa kvalifi kationer i en annan medlemsstat. Som en följd därav krävs att alla värdmedlemsstater i vilka ett yrke är reglerat tar hänsyn till kvalifikationer som för värvats i en annan med lemsstat och avgör om dessa kvalifi kationer motsvarar de kvalifikationer som den med lems staten kräver.

3. Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis

>Hänvisning till>

1 EGT nr C 263, 16.10.1989, s. 1 och

EGT nr C 217, 1.9.1990, s. 4.

2 EGT nr C 149, 18.6.1990, s. 149 och

EGT nr C 150, 15.6.1992.

3 EGT nr C 75, 26.3.1990, s. 11.

över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier4 gör det lättare att uppfylla sådana förpliktelser men är begränsat till aka demisk utbildning.

4. För att göra det lättare för den som vill utöva yrkes verk samhet som i en värdmedlemsstat förutsätter genom gången utbildning på viss nivå bör därför en andra generell ordning införas.

5. Denna kompletterande generella ordning måste bygga på samma principer och i tillämpliga delar innehålla samma regler som den först införda generella ordningen.

6. Detta direktiv är inte tillämpligt på de reglerade yrken som omfattas av speciella direktiv som i huvudsak är inriktade på ömsesidigt erkännande av utbildning som avslutas innan personen börjar sitt yrkesverksamma liv.

7. Det är inte heller tillämpligt på verksamheter som omfattas av speciella direktiv som i huvudsak syftar till erkännande av färdigheter som bygger på erfarenheter som vunnits i en annan medlemsstat. Vissa av dessa direktiv är tillämpliga enbart på verksamheter som utövas av egna företagare. För att undvika att sådana verksam heter skall omfattas av detta direktiv, vilket skulle innebära att samma verksamhet blev föremål för olika regler beroende på om utövaren är egen företagare eller anställd, bör de direktiven göras tillämpliga också på anställda utövare.

8. Den kompletterande ordningen påverkar inte på något sätt tillämpningen av artikel 48.4 och artikel 55 i fördraget.

9. Den kompletterande ordningen måste omfatta de utbild ningsnivåer som den första generella ordningen inte täcker, nämligen dem som svarar mot annan post gymnasial utbildning och praktik och därmed likvärdig

>Hänvisning till>

4 EGT nr L 19, 24.1.1989, s. 16.

utbildning och praktik eller som svarar mot lång eller kort gymnasial utbildning jämte i vissa fall praktik och yrkesutbildning eller.

10. När utövandet av ett visst reglerat yrke i flertalet med lemsstater förutsätter antingen helt kort praktik eller vissa personliga egenskaper eller bara allmänbildning kan de normala förfarandena för erkännande av behörigheten enligt detta direktiv bli alltför omständliga, och förenk lade förfaranden måste därför införas för dylika fall.

11. Hänsyn bör också tas till systemet för yrkesutbildning i Förenade kungariket där en prestationsstandard, "Nationella normer för yrkeskvalifikationer", fastställts för alla yrkesmässiga verksamheter.

12. I några medlemsstater är bara några få yrken reglerade. Utbildningen för yrken som inte är reglerade kan dock ändå vara särskilt avpassad för den kommande yrkes utövningen, med en uppläggning och nivå som över vakas och godkänns av medlemsstatens behöriga myndigheter, något som ger garantier som är likvärdiga med dem som ges i fråga om ett reglerat yrke.

13. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter bör inom ramen för de bestämmelser inom gemenskaps lagstiftningen som hör hit få bestämma detaljreglerna om anpassningstid och lämplighetsprov.

14. Eftersom denna kompletterande ordning omfattar två utbildningsnivåer och den första ordningen en tredje nivå, måste den kompletterande ordningen fastställa om och på vilka villkor den som har utbildning på viss nivå skall få utöva ett yrke som i en annan medlemsstat reglerats på en annan nivå.

15. För vissa yrken kräver några medlemsstater innehav av examensbevis som avses i direktiv 89/48/EEG medan andra medlemsstater för samma yrke kräver yrkes utbildning med annan upplägg ning. Nu kan vissa slag av utbildning som inte omfattar så långa postgym nasiala studier som direktivet avser ändå leda till jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereda den studerande till liknande ansvar och verksamhet, och de bör därför föras till samma kategori. Denna katego ri omfattar ut-

bildning av mycket skiftande slag och kan därför be stämmas bara genom upp räkning av utbildningslinjerna i fråga, med angivande i förekommande fall av likvärdig heten med ut bildning som omfattas av direktiv 89/48/EEG. Vissa reglerade utbildningar skall också jämställas med dem som ger akademisk utbildning genom att tas upp i en andra för teck ning.

16. Eftersom yrkesutbildningen ständigt omorganiseras, måste det finnas ett förfarande för att ändra dessa förteckningar.

17. Eftersom den kompletterande generella ordningen också omfattar yrken som kräver kvalifikationer som vinns genom yrkesutbildning på gymnasial nivå och i allmän het också manuella färdigheter, måste ordningen också ange regler för erkännande av kvalifikationer som har vunnits ute slutande genom yrkeserfarenhet i en medlems stat som inte reglerar yrkena i fråga.

18. Syftet med denna generella ordning liksom med den första generella ordningen är att undanröja hindren för utövande av reglerade yrken. Det arbete som utförts i enlighet med rådets beslut 85/368/EEG av den 16 juli 1985 om jäm förbarheten hos yrkesutbildningskraven i Europeiska gemenskapens medlemsstater1, som dock har annat syfte än undanröjande av juridiska hinder för den fria rörligheten, nämligen bättre överblick över arbets marknaden, måste i möjligaste mån utnyttjas vid tillämpningen av detta direktiv, särskilt när det kan ge besked om yrkesut bild ningens inriktning, innehåll och varaktighet.

19. Yrkessammanslutningar och yrkesutbildningsanstalter bör när så kan ske rådfrågas eller bringas att på lämpligt sätt medverka i beslutsprocessen.

20. Genom att stärka varje gemenskapsmedborgares rätt att utnyttja sin yrkesskicklighet i vilken medlemsstat som helst, vidgar och bekräftar denna kompletterande ordning liksom den första ordningen medborgarens rätt att skaffa sig sådan skicklighet var helst han önskar.

21. Bägge ordningarna bör utvärderas efter en viss tids tillämp ning så att det kan fastställas hur effektivt de fungerar och hur de kan förbättras.

>Hänvisning till>

1 EGT nr L 199, 31.7.1985, s. 56.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Definitioner

Artikel 1

I detta direktiv används följande beteckningar med de be tydelser som här anges:

a) Examensbevis: bevis eller samling bevis på utbildning

-- som har utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat utsedd enligt den statens lagar och andra för fattningar,

-- som utvisar att innehavaren har med godkänt resultat avslutat

i) antingen en postgymnasial utbildning som är av annat slag än den som avses i artikel 1 a andra strecksatsen i direktiv 89/48/EEG, som om fattar studier på heltid under minst ett år eller på deltid under motsvarande längre tid och som i allmänhet har såsom ett inträdeskrav att eleven skall ha med godkänt resultat avslutat sådan gymnasial utbildning som fordras för inträde till universitet eller annan högre läro anstalt jämte den yrkespraktik som i vissa fall fordras utöver denna post gymnasiala ut bildning, eller

ii) någon av de utbildningslinjer som förtecknats i bilaga C, och

-- som utvisar att innehavaren har de yrkes mässiga kvalifi katio ner som krävs för att utöva ett reglerat yrke i denna med lemsstat,

förutsatt att den utbildning som intygas i utbildnings beviset huvud sakligen ägt rum i gemenskapen, eller utanför gemenskapen vid undervisningsanstalter som meddelar undervisning och anordnar praktik i enlighet med en medlemsstats lagar och andra författningar eller att innehavaren har tre års yrkes erfarenhet enligt intyg från en medlemsstat som erkänt ett tredje lands ut bildnings bevis.

Det följande skall betraktas på samma sätt som ett examensbevis i enlighet med första styckets innebörd: varje bevis eller samling bevis på ut bildning som har utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, om beviset eller samlingen bevis har utfärdats efter en med godkänt resultat genom förd ut bildning i gemen ska pen och har erkänts av en behörig myndighet i denna med lemsstat såsom avseende utbild ning på lik värdig nivå och om det där ger samma rättigheter att utöva ett reglerat yrke.

b) Bevis på gymnasiegrundad yrkesutbildning: bevis eller sam ling bevis på ut bild ning

-- som har utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat utsedd enligt den statens lagar och andra författningar,

-- som utvisar att innehavaren efter att ha genomgått gymnasial utbildning har avslutat

antingen en utbildning som är av annat slag än den som avses i a och som anordnats vid en utbildningsanstalt eller på en arbetsplats eller vid en utbildningsanstalt och på en arbetsplats i förening jämte i förekommande fall den praktik som i vissa fall krävs i tillägg till utbildningen i fråga,

eller den praktik som krävs i tillägg till den gymnasiala utbildningen, eller

-- som utvisar att innehavaren har genomgått en gym nasial utbildning med teknisk eller yrkesmässig inriktning och därefter där så krävs har

antingen genomgått sådan utbild ning som avses i före gående streck sats,

eller haft sådan praktik eller yrkeserfarenhet som krävs i tillägg till denna tekniskt eller yrkesmässigt inriktade gymnasiala utbildning, och

-- som visar att innehavaren har de yrkesmässiga kvalifi katio ner som krävs för att utöva ett reglerat yrke i denna med lemsstat,

förutsatt att den utbildning som intygas huvud sakligen ägt rum i gemenskapen, eller utanför gemensk apen vid undervisningsanstalter som meddelar teoretisk och praktisk under visning i enlighet med en med lems stats lagar och andra författningar eller att innehava ren har två års yrkes erfarenhet enligt intyg från en medlemsstat som erkänt ett tredje lands utbild ningsbevis.

Som bevis på yrkesutbildning i den mening som avses i första stycket skall också betraktas varje bevis eller samling bevis på utbildning som har utfärdats av en behörig myndighet i en med lemsstat, om det utfärdats efter en med godkänt resultat genomförd ut bildning och praktik i gemenskapen och är erkänt av en behörig myndighet i denna medlemsstat såsom avseende utbildning på likvärdig nivå och om det ger samma rättigheter att utöva ett reglerat yrke.

c) Kompetensbevis: bevis på kvalifikationer

-- som visar genomgången utbildning som inte ingår i den högre utbildning som avses med examensbevis enligt direktiv 89/48/EEG eller med examensbevis eller utbildningsbevis som anges i det här direk tivet, eller

-- som en myn dig het, utsedd enligt en medlemsstats lagar och andra för fattningar, efter en värdering av de personliga egenskaper, färdigheter eller kun skaper som bedöms vara väsent liga för utövandet av yrket i fråga, har utfärdat utan bevisning om före gående ut bild ning .

d) Värdmedlemsstat: medlemsstat där en medborgare i en medlemsstat ansöker om att få utöva ett yrke som i den staten är reglerat och som inte är samma stat som den där han erhöll sitt utbildningsbevis eller kompetensbevis eller först utövade yrket i fråga.

e) Reglerat yrke: reglerad yrkesverksamhet eller mängd reglerade verksamheter som utgör ett yrke i en med lemsstat.

f) Reglerad yrkesverksamhet: yrkesmässig verksamhet som för att i ena eller andra formen få utövas i en medlemsstat direkt eller indirekt på grund av lagar och andra för fattningar kräver att utövaren innehar utbildnings be vis eller kompetensbevis. Exempel på ut övande av regle rad yrkesverk samhet:

-- Utövande av en verksamhet med användande av en yrkestitel, i den mån som bruk av titeln är för behållet innehavarna av ett utbildningsbevis eller ett kompetensbevis som utfärdats enligt lagar och andra författningar.

-- Utövande av en yrkesverksamhet inom hälso vården, i den mån som innehav av utbildningsbevis eller kompetensbevis är ett krav för att enligt landets regler för social trygghet arvode, lön och/eller ersättning skall utgå för verksamheten.

När första stycket inte är tillämpligt, skall en yrkes mässig verk samhet betraktas som reglerad yrkes verksamhet, om den utövas av medlemmarna av en sammanslutning eller organisa tion vars syfte speciellt är att främja och upp rätthålla en hög standard på det berörda yrkesområdet och som för att uppnå detta mål är erkänd av en med lemsstat i en speciell form och som

-- utfärdar utbildningsbe vis till sina medlemmar,

-- ser till att medlemmarna iakttar de regler för yrkes mässigt uppförande som den föreskriver,

-- ger dem rätten att använda en särskild yrkestitel eller förkortad yrkesbeteckning eller ger dem en status som motsvarar denna utbildning.

När en medlemsstat ger en sammanslutning eller organi sa tion av det slag som avses i andra stycket det erkännan de som där åsyftas skall den underrätta kommissionen om detta.

g) Reglerad utbildning: utbildning som

-- särskilt utformats för visst yrke, och

-- omfattar en eller flera kurser som vid behov kom pletteras genom praktik eller yrkeserfarenhet som har den utformning och den nivå som med lemsstatens lagar och andra författningar bestämmer eller som övervakas eller godkänts av den för ända målet utsedda myndigheten.

h) Yrkeserfarenhet: faktisk erfarenhet vunnen genom lagligt utövande av yrket i en medlemsstat.

i) Anpassningstid: utövande av ett reglerat yrke i värd med lemssta ten under en kvalificerad fackmans ansvar, eventu ellt åtföljt av viss ytterligare utbildning. Denna period av yrkesutövande under fackmans handledning skall sedan bedömas. De närmare bestämmel serna för anpassningstiden och dess bedömning skall fastställas av de be höriga myndig heterna i värd medlemsstaten.

Vilken ställning den som utövar yrket under fack mans hand ledning skall ha i värdmedlemsstaten, i synner het vad be träffar rätt att bo liksom förpliktelser, sociala rättig heter och för måner, kostnadsersättningar och arbets ersättningar, skall bestämmas av medlemsstatens behöriga myndigheter i enlighet med tillämplig gemenskapslagstift ning.

j) Lämplighetsprov: ett prov begränsat till den sökandes yrkeskunnighet utfört av värdmedlemsstatens behöriga myndigheter i syfte att fastställa den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke i värdmedlemsstaten.

För att få utföra lämplighetsprov skall de behöriga myndigheterna utarbeta en förteckning på ämnen som på grundval av en jämförelse mellan den ut bild ning som krävs i medlemssta ten och den som sökan den har genom gått inte kan anses omfattas av de bevis på ut bildning som den sökande har. Dessa ämnen får omfatta både det teoretiska kunnande och de praktiska färdigheter som krävs för yrket.

Lämplighetsprovet måste utformas med hänsyn till att den sökande är en kvalificerad yrkesman i sin ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer ifrån. Det skall omfatta ämnen valda ur den nyss nämnda förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för utövande av yrket i värd medlemsstaten. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesmässiga regler som gäller för ifrågavarande verk samhet i värdmedlemsstaten. Närmare bestämmelser för utförande av provet skall fastställas av de behöriga myndigheterna i medlemsstaten.

Vilken status den som vill förbereda sig för provet skall ha i värdmedlemsstaten, skall avgöras av de behöriga myndigheterna i denna stat med vederbörlig hänsyn till gemen skapslagstiftningen.

KAPITEL II

Räckvidd

Artikel 2

Detta direktiv skall gälla för varje medborgare i en med lemsstat som vill utöva ett reglerat yrke i en värdmedlemsstat, såsom egen företagare eller såsom an ställd.

Detta direktiv skall inte gälla för yrken som omfattas av ett särdirektiv om fastställande av avtal om medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av examensbevis och inte heller verksamheter som regleras genom ett direktiv som är för tecknat i bilaga A.

De direktiv som förtecknats i bilaga B skall bli tillämpliga på utövandet av ifrågavarande yrken också såsom anställd.

KAPITEL III

System för erkännande i de fall då värdmedlemsstat kräver examensbevis som avses i detta direktiv

eller i direktiv 89/48/EEG

Artikel 3

När det i en värdmedlemsstat för att utöva ett reglerat yrke krävs examensbevis på postgymnasial eller akademisk ut bildning får den behöriga myndigheten inte under hänvisning till otillräckliga kvalifikationer vägra att ge en medborgare i

en medlemsstat tillstånd att utöva yrket på samma villkor som de som gäller för dess egna medborgare,

a) om den sökande innehar det examensbevis som krävs i en annan med lemsstat för att påbörja eller utöva yrket i fråga i landet och detta examensbevis erhållits i en medlems stat, eller

b) om den sökande har utövat yrket i fråga på heltid under två år under de närmast föregående tio åren eller på deltid under motsvarande tid i en med lemsstat som inte reglerar detta yrke enligt innebör den i artikel 1 e och i artikel 1 f första stycket i detta direktiv eller artikel 1 c och i artikel 1 d första stycket i direktiv 89/48/EEG och innehar utbildningsbevis

-- som har utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat utsedd enligt den statens lagar och andra författningar, och

-- som antingen visar att innehavaren med godkänt resultat slutfört en postgymnasial utbildning som är av annat slag än den som avses i artikel 1 a andra strecksatsen i direktiv 89/48/EEG, som omfattar studier på heltid under minst ett år eller på deltid under motsvarande längre tid och som i allmänhet har såsom ett inträdeskrav att eleven skall ha med godkänt resultat avslutat sådan gymnasial utbildning som fordras för inträde till universitet eller annan högre läroanstalt jämte den yrkespraktik som i vissa fall ingår i denna postgymnasiala ut bild ning,

-- eller som visar att innehavaren genomgått reglerad utbildning av det slag som avses i bilaga D, och

-- som har förberett innehavaren för utövandet av hans yrke.

Ovan nämnda två års yrkeserfarenhet får dock inte krävas när utbildningsbeviset utfärdats efter reglerad utbildning och praktik.

Med sådant bevis på utbildningsbevis som åsyftas i första stycket i denna punkt skall jämställas varje ut bildnings bevis eller samling utbildningsbevis som en behörig myndighet i en medlemsstat har utfärdat efter det att den studerande med godkänt resultat avslutat utbildning inom gemenskapen och som erkänns som likvärdig av denna medlemsstat, förutsatt att de andra med lemsstaterna och kommissionen har underrättats om detta erkännande.

Trots bestämmelserna i första stycket i denna artikel behöver värdmedlemsstaten inte tillämpa denna artikel i fråga om ett reglerat yrke som i landet får utövas endast av den som innehar examensbevis som avses i direktiv 89/48/EEG vars utfärdande bl.a. förut sätter mer än fyra års postgymnasiala studier.

Artikel 4

1. Trots bestämmelserna i artikel 3 får värdmedlemsstaten också kräva följande av den sökande:

a) Han skall lägga fram bevis på yrkeserfarenhet, när omfattningen av den utbildning som åberopas som stöd för hans ansökan i enlighet med artikel 3 a och b är minst ett år kortare än den som krävs i värd medlemsstaten. I detta fall får den yrkeserfa renhet som krävs

-- inte vara mer än dubbelt så lång som den utbildning som fattas, när denna gäller post gymnasiala studier och/eller en tid av praktisk utbildning som utförts under övervakning av en yrkes kunnig person och som avslutats med en examen,

-- inte vara längre än den utbildningstid som fattas, när denna brist gäller yrkespraktik som utförts med hjälp av en kvalifice rad yrkesman.

I fråga om examensbevis enligt innebörden i artikel 1 a andra stycket skall omfattningen av den utbildning som erkänns vara likvärdig avgöras på samma sätt som i fråga om den utbildning som definieras i artikel 1 a första stycket.

Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skall hänsyn tas till den yrkeserfarenhet som avses i artikel 3 b första stycket.

I alla händelser får den yrkeserfarenhet som krävs inte överstiga fyra år.

Yrkeserfarenhet får dock inte krävas av den som har examensbevis som visar att han har genomgått sådan postgymnasial kurs som avses i artikel 1 a andra strecksatsen eller som har sådant examensbevis som definie rats i artikel 1 a i direktivet 89/48/EEG och som önskar utöva sitt yrke i en värdmedlemsstat som kräver bevis på att sökanden har genomgått någon av de kurser som avses i bilaga C och D.

b) Han skall genomgå en anpassningstid som inte över stiger tre år eller ett lämplighetsprov

-- när de teoretiska eller praktiska ämnen som omfattas av den utbildning han har fått enligt bestämmelserna i artikel 3 första stycket a eller b väsentligt skiljer sig från dem som omfattas av det examensbevis, såsom det definieras i detta direktiv eller direktiv 89/48/EEG som krävs i värd med lems staten,

-- när i det fall som avses i artikel 3 första stycket a det i värdmed lemssta ten reglerade yrket inbegriper en eller flera reglerade yrkesak tiviteter som inte ingår i det reglera de yrket i den sökandes ursprungsland eller det land han kommer från och denna skillnad motsvarar en särskild utbildning som krävs i värd medlemsstaten och omfattar ämnen som väsentligt skiljer sig från dem som upptas i det examensbevis som den sökande stöder sig på, eller

-- när i det fall som avses i artikel 3 första stycket b det i värdmed lemssta ten reglerade yrket inbegriper en eller flera yrkesaktiviteter som inte ingår i det yrke som sökanden har utövat i sitt ursprungsland eller det land han kommer från, och denna skillnad motsvarar en särskild utbildning som krävs i värd medlemsstaten och omfattar ämnen som väsentligt skiljer sig från dem som omfattas av det bevis på utbildning som den sökande stöder sig på.

Om värdmedlemsstaten använder sig av denna möjlighet, skall den ge den sökande rätt att välja mellan en anpassningstid och ett lämplighetsprov. När värdmedlems staten avser att införa undantag från denna rätt för den sökande att välja, skall det tillvägagångssätt som bestäms i artikel 14 gälla.

Trots vad som sägs i denna punkts andra stycke får värd medlemsstaten förbehålla sig rätten att välja mellan anpassnings tid och lämplighetsprov i följande fall:

--Yrket i fråga kräver ingående kännedom om landets lagstiftning, eller rådgivning och/eller bistånd rörande landets lagar ingår som ett väsentligt och återkommande led i yrkesutövningen.

--Värdmedlemsstaten ställer som krav för yrkes utövningen ett examensbevis på akademisk utbildning som avses i direktiv 89/48/EEG som bl.a. förutsätter minst treårig postgymnasial utbildning eller motsvarande deltidsstudier och sökanden innehar antingen examensbevis enligt detta direk tivs defini tion eller bevis

på sådan utbildning och praktik som avses i artikel 3 första stycket b och som inte omfattas av artikel 3 b i direktiv 89/48/EEG.

2. Värdmedlemsstaten får emellertid inte tillämpa bestäm mel serna i punkt 1 a och b kumulativt.

KAPITEL IV

System för erkännande i de fall då värdmedlemsstaten kräver examensbevis och sökanden har bevis på gymnasiegrundad yrkesutbildning eller motsvarande utbildning och praktik

Artikel 5

När utövandet av ett reglerat yrke i en medlemsstat förutsätter innehav av examensbevis får den behöriga myndigheten i med lemssta ten inte med hän visning till otill räckliga kvalifika tioner vägra god känna en annan medlemsstats medborgare rätt att utöva yrket på samma villkor som dess egna medborgare om

a) sökanden har det bevis på gymnasiegrundad yrkesut bildning som i en annan med lemsstat krävs för samma yrke och detta bevis utfärdats i en medlems stat, eller

b) sökanden har utövat yrket på heltid under två år under närmast föregående tio år i en annan medlemsstat som inte reglerar yrket i den mening som avses i artikel 1 e och artikel 1 f första stycket och sökanden innehar bevis på utbildning som uppfyller följande krav:

-- Utbildningsbeviset har utfärdats av en be hörig myndighet i en medlemsstat utsedd enligt den statens lagar och andra författningar.

-- Utbildningsbeviset utvisar att innehavaren efter att ha genomgått gymnasial utbildning har avslutat

antingen en utbildning som är av annat slag än den som avses i a och som anordnats vid en utbildningsanstalt eller på en arbetsplats eller vid en utbildningsanstalt och på en arbetsplats i förening jämte i förekommande fall den praktik som i vissa fall ingår i utbildningen,

eller den praktik som ingår i den gymnasiala utbildningen.

-- Utbildningsbeviset utvisar att innehavaren har genomgått en gymnasial utbildning med teknisk eller yrkesmässig inriktning och därefter där så krävs har

antingen genomgått sådan utbildning som avses i föregående strecksats,

eller haft sådan praktik eller yrkeserfarenhet som ingår i denna tekniskt eller yrkesmässigt inriktade gymnasiala utbildning.

-- Utbildningsbeviset utvisar att innehavaren har förberetts för att utöva yrket.

Kravet på två års yrkeserfarenhet får dock inte ställas om utbildningsbeviset utfärdats efter reglerad utbildning och praktik.

Värdmedlemsstaten får dock kräva att sökanden genomgår en anpassningstid om högst tre år eller ett lämplighetsprov. Värd medlemsstaten måste ge sökanden rätt att välja mellan en anpassningstid och ett lämplighetsprov.

När värdmedlemsstaten avser att införa undantag från sökan dens rätt att välja mellan dessa, skall det förfarande som anges i artikel 14 tillämpas.

KAPITEL V

System för erkännande när en värdmedlemsstat kräver bevis på gymnasiegrundad yrkesutbildning

Artikel 6

När utövandet av ett reglerat yrke i en medlemsstat förutsätter innehav av yrkesutbildningsbevis får den behöriga myndig heten i med lemssta ten inte med hänvisning till otillräckliga kvalifi ka tioner vägra god känna en annan medlemsstats medborgare rätt att utöva yrket på samma villkor som dess egna medborgare i något av följande tre fall:

a) Sökanden har sådant examensbevis som avses i detta direktiv eller i direktiv 89/48/EEG el ler sådant yrkesutbildningsbevis som i en annan med lemsstat krävs för samma yrke och detta bevis har utfärdats i en med lems stat.

b) Sökanden har utövat yrket på heltid under två år eller på deltid under motsvarande längre tid under närmast föregående tio år i en annan medlemsstat som inte reglerar yrket i den mening som avses i artikel 1 e och artikel 1 f första stycket och sökanden innehar bevis på utbildning och praktik som uppfyller följande krav:

-- Utbildningsbeviset har utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat utsedd enligt den statens lagar och andra författningar.

-- Utbildningsbeviset utvisar att innehavaren

antingen har med godkänt resultat avslutat en postgymnasial utbildning som är av annat slag än den som avses i artikel 1 a i direktiv 89/48/EEG, som omfattar studier under minst ett år eller på deltid under motsvarande längre tid och som har såsom ett inträdeskrav att eleven i allmänhet skall ha med godkänt resul tat avslutat sådan gymnasial utbildning som fordras för inträde till universitet eller annan högre läroanstalt jämte den yrkespraktik som i vissa fall ingår i denna postgymnasiala ut bildning,

eller efter att ha genomgått gymnasial utbild ning har genomgått

antingen utbildning som anordnats vid en utbildningsanstalt eller på en arbetsplats eller vid en utbildningsanstalt och på en arbetsplats i förening jämte i förekommande fall praktik som i vissa fall ingår i utbildningen i fråga,

eller den praktik som ingår i den gymnasiala utbildningen,

eller att innehavaren har genomgått en gym nasial utbildning med teknisk eller yrkesmässig inriktning och därefter där så krävs har

antingen genomgått sådan utbildning eller praktik som avses i föregående strecksats,

eller haft sådan praktik eller yrkeserfarenhet som ingår i denna tekniskt eller yrkesmässigt inriktade gymnasiala utbildning.

-- Utbildningsbeviset utvisar att innehavaren har de kvalifi katio ner som krävs för att utöva yrket.

Kravet på två års yrkeserfarenhet får dock inte ställas om utbildningsbeviset utfärdats efter reglerad utbildning och praktik.

c) Om sökanden, utan att inneha något examens bevis, bevis på gymnasiegrundad yrkesutbildning eller annat utbild ningbe vis som avses i artikel 3 b eller i b i denna artikel, har utövat yrket på heltid under tre år i följd

eller motsvarande längre tid på deltid under närmast föregående tio år i en annan med lemsstat som inte reglerar yrket i den mening som avses i artikel 1 e och artikel 1 f första stycket.

Som utbildningsbevis i den mening som avses i första stycket b skall också betraktas varje bevis eller samling bevis på utbildning och praktik utfärdat av en behörig myndighet i en medlemsstat, och som har utfärdats efter genomgången ut bildning och praktik i gemenskapen och som av en behörig myndighet i denna medlemsstat erkänns såsom avseende utbildning på likvärdig nivå och under förutsättning att övriga medlemsstater och kommissionen underrättats om godkännan det.

Artikel 7

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6 får en värd medlemsstat ställa följande krav:

a) Den sökande skall genomgå en anpassningstid om högst två år eller ett lämplighetsprov när de teoretiska eller praktis ka ämnen som omfattas av den ut bildning han har fått enligt bestämmelserna i artikel 5 första stycket punkt a eller b väsentligt skiljer sig från dem som omfat tas av det bevis på gymnasie grundad yrkesutbildning som krävs i värdmed lems sta ten eller när verk sam hetsområdet företer skillnader som i värd med lemssta ten avspeglar sig i speciell ut bildning avseende teoretiska och praktis ka ämnen som väsentligt avviker från dem som omfattas av sökandens formella kvalifikationer.

Om värdmedlemsstaten använder sig av denna möjlighet, måste den ge sökanden rätt att välja mellan en anpassningstid och ett lämplighetsprov. När värd medlems staten som kräver bevis på gymnasiegrundad yrkesutbildning avser att införa undantag från denna rätt för sökanden att välja, skall det förfarandet som bestäms i artikel 14 gälla.

b) Den sökande skall genomgå en anpassningstid om högst två år eller ett lämplighetsprov när sökanden i det fall som avses i artikel 6 första stycket c inte innehar examensbevis, bevis på gymnasiegrundad yrkes utbildning eller bevis på ut bildning. Värdmedlemsstaten får förbe hålla sig rätten att välja mellan en anpassningstid och ett lämplighetsp rov.

KAPITEL VI

Speciella system för erkännande av andra kvalifikationer

Artikel 8

När utövandet av ett reglerat yrke i en medlemsstat kräver innehav av kompetensbevis, får den behöriga myndigheten inte

i något av följande fall med hänvisning till otillräckliga kvalifi ka tio ner vägra en annan medlemsstats medborgare rätt att utöva yrket på samma villkor som landets egna med borgare, om sökanden

a) antingen innehar det kompetensbevis som krävs i en annan medlemsstat för att där utöva yrket och som utfärdats i en medlemsstat

b) eller eljest kan styrka kvalifikationer som förvärvats i andra medlemsstater

och lämnar garantier i synnerhet beträffande hälsa, säkerhet, miljövård och konsumentskydd som är likvärdiga dem som lagar och andra författningar i värdmedlemsstaten kräver.

Om sökanden inte företer sådant kompetensbevis eller styrker sådana kvalifikationer, skall värdmedlemsstatens lagar och andra författningar gälla.

Artikel 9

När utövandet av ett reglerat yrke i en medlemsstat förutsätter endast bevis på allmän utbildning på grundskolenivå eller gymnasienivå, får den behöriga myndigheten inte med hän visning till bristande kvalifikationer vägra att ge en medborgare i en annan medlemsstat tillstånd att utöva yrket på samma villkor som landets egna medborgare, om sökanden har bevis på kvalifika tioner på motsvarande nivå, utfärdade i en annan medlemsstat.

Bevisen måste vara utfärdade av en behörig myndighet i med lemssta ten utsedd enligt den statens lagar och andra författningar.

KAPITEL VII

Andra åtgärder för att underlätta utnyttjandet av rätten till etablering, friheten att tillhandahålla tjänster och fri rörlighet för anställda

Artikel 10

1. När en värdmedlemsstats behöriga myndighet kräver bevis av personer som vill påbörja ett reglerat yrke för att de har gott namn och rykte eller att de inte försatts i konkurs eller temporärt upphäver eller förbjuder utövandet av yrket i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling, skall denna stat vad gäller andra medlemsstaters medborgare

som vill utöva yrket inom landet som tillräcklig bevisning godta uppvisande av handlingar som utfärdats av behöriga myndig heter i sökandens ur sprungsstat eller den medlemsstat han kommer från och som utvisar att dessa krav är uppfyllda.

När de behöriga myndigheterna i sökandens ursprungsstat eller den medlemsstat han kommer från inte utfärdar sådana hand lingar som åsyftas i första stycket, skall dessa handlingar ersättas av en försäkran under ed -- eller i stater där någon bestämmelse om försäkran under ed inte finns av en försäkran på heder och samvete -- som lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, där så är lämpligt, av en notarie eller behörigt fackligt organ i perso nens ur sprungsstat eller den stat han kommer från. Denna myndighet eller notarie skall utfärda ett intyg som styrker äktheten av den försäkran som lämnats.

2. När den behöriga myndigheten i en värdmedlemsstat kräver bevis på fysisk och psykisk hälsa av medborgare som vill utöva ett reglerat yrke, skall myndigheten som bevis på detta godta att det dokument uppvisas som krävs i den utländske medborgarens ursprungs stat eller den stat han kommer från.

När den utländske medborgarens ursprungsstat eller den stat han kommer från inte ställer några krav av denna art på dem som vill utöva yrket i fråga, skall värdmedlemsstaten godta ett intyg utfärdat av en behörig myndighet i denna stat vilket motsvarar det intyg som utfärdas i värdmedlemsstaten.

3. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten får kräva att de dokument och intyg som avses i punkt 1 och 2 uppvisas senast tre månader efter utfärdandet.

4. När den behöriga myndigheten i en värdmedlemsstat av egna medborgare som vill utöva ett reglerat yrke kräver att de avlägger en ed eller lämnar en försäkran på heder och samvete och formen för en sådan ed eller försäkran inte kan användas av med borgare i andra medlemsstater, skall denna myndighet se till att en lämplig likvärdig form av ed eller försäkran erbjuds.

Artikel 11

1. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaterna skall erkänna att andra medlemsstaters medborgare som uppfyller villkoren för utövande av ett reglerat yrke i respektive stat har

rätt att använda den yrkesbenämning som gäller i värdmed lemsstaten.

2. Värdmedlemsstatens behöriga myndighet skall erkänna andra medlemsstaters medborgares rätt att, om de uppfyller villkoren för utövande av ett reglerat yrke, använda sin lagenliga akademiska titel och i tillämpliga fall den förkortning av denna som används i deras ursprungsstat eller den stat de kommer på den statens språk. Värdmedlemsstaterna får kräva att denna titel följs av namn och plats för den institution eller examens nämnd som utfärdat den.

3. När ett yrke i värdmedlemsstaten regleras av en samman slutning eller organisation som åsyftas i artikel 1 f, skall medborgare i medlemsstaterna ha rätt att använda den yrkes titel eller förkortade beteckning som denna organisation eller sammanslutning beviljar endast om de kan visa att de är medlemmar.

När sammanslutningen eller organisationen ställer upp vissa kvalifikationer som krav för medlemskap, får den på andra medlemsstaters medborgare som innehar examensbevis som avses i artikel 1 a, bevis på gymnasiegrundad yrkesutbildning som avses i artikel 1 b, yrkesutbildningsbevis i den mening som avses i artikel 3 första stycket b, artikel 5 första stycket b eller artikel 9 ställa dessa krav endast i enlighet med detta direktiv och då särskilt artikel 3, 4 och 5.

Artikel 12

1. Som bevisning på att de i artikel 3--9 nämnda villkoren är uppfyllda skall värdmedlemsstaten godta de handlingar som utfärdats av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och som den berörda personen är skyldig att fram lägga som stöd för sin ansökan om att få utöva yrket i fråga.

2. Behandlingen av en ansökan om att få utöva ett reglerat yrke skall avslutas så snabbt som möjligt, och ett motiverat beslut skall meddelas av den behöriga myndig heten i värd medlemsstaten senast fyra månader efter det att alla handlingar som gäller den berörda personen framlagts. Detta beslut eller avsaknad därav skall kunna överklagas till en domstol eller nämnd i enlighet med vad landets lagar före skriver.

KAPITEL VIII

Samordningsförfarande

Artikel 13

1. Medlemsstaterna skall inom den tid som föreskrivs i artikel 17 utse de myndigheter som skall vara bemyndi gade att motta de ansökningar och fatta de beslut som åsyftas i detta direktiv. De skall lämna meddelande om detta till de andra medlemsstater na och till kommissionen.

2. Varje medlemsstat skall ange en person med ansvar att samordna de i punkt 1 avsedda myndig heternas verk samhet. Medlemsstaten skall underrätta de andra medlemssta ter na och kom mis sionen om detta. Den angivna personens uppgift skall vara att verka för att detta direktiv tillämpas på ett enhetligt sätt för alla berörda yrken. Denna samordnare skall ingå i den sam ordningsgrupp, knuten till kommissionen, som skall bildas enligt artikel 9.2 i direktiv 89/48/EEG.

Denna samordningsgrupp skall också ha följande uppgifter:

--Underlätta genomförandet av detta direktiv.

--Insamla alla upplysningar som är till gagn vid direktivets tillämpning i medlemsstaterna, särskilt information av betydelse för upprättande av en väg ledande förteckning över reglerade yrken och olikheterna i yrkeskrav i med lems sta ter na till hjälp för de behöriga myndigheterna när dessa skall bedöma om det finns väsentliga skillnader.

Gruppen får rådfrågas av kommissionen om alla förändring ar i den befintliga ordningen som övervägs.

3. Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att tillhandahålla de nödvändiga upplysningarna om erkännandet av examens bevis och andra villkor för utövande av reglerade yrken inom ramen för detta direktiv. I denna uppgift får de begära hjälp av befintliga informationsnätverk och när så är lämpligt yrkessammanslutningarna på området. Kommissionen skall ta de initiativ som behövs för att förmedlingen av den nöd vändiga informationen utvecklas och samordnas.

KAPITEL IX

Förfarande för beslut om undantag från rätten att välja mellan anpassningstid och lämplighetsprov

Artikel 14

1. Om i enlighet med artikel 4.1 b andra stycket andra meningen, artikel 5 tredje stycket eller artikel 7 a andra

stycket andra meningen en medlemsstat har för avsikt att inte låta de sökande välja mellan anpassningstid och lämplig hetsprov skall den genast översända utkastet till motsvarande bestäm melse till kommissionen. Den skall samtidigt underrätta kommis sionen om skälen till att denna bestämmelse är nöd vändig.

Kommissionen skall genast underrätta de andra medlemsstater na om varje sådant utkast som den har mottagit. Den får också tillfråga den samordningsgrupp som anges i artikel 13.2 om utkastet.

2. Medlemssta ten får anta bestämmelsen endast om kommis sionen inte inom tre månader har fattat beslut om motsat sen. Detta inskränker inte kommissionens och de andra medlems staternas möjlighet att lämna kommentarer till utkastet.

3. På begäran av en medlemsstat eller kommissionen skall medlemsstaterna utan dröjsmål meddela dem den slutgiltiga texten till en bestämmelse som uppstår genom tillämpningen av denna artikel.

KAPITEL 1X

Förfarande för ändring av bilaga C och D

Artikel 15

1. Förteckningarna över utbildning och praktik i bilaga C och D kan ändras efter en väl underbyggd begäran som någon berörd medlemsstat framför till kommissionen. Alla behövliga upplysningar och särskilt texten till de bestämmelser i den nationella lagstiftning som berörs skall åtfölja en sådan begäran. Den medlemsstat som framför begäran skall också underrätta övriga medlemsstater.

2. Kommissionen skall granska den ifrågavarande ut bildningen och den motsva ran de ut bildning som krävs i andra medlemsstater. Den skall i synnerhet undersöka om utbildningslinjen ger

--en professionell utbildnings- och praktiknivå som är jämförlig med den postgymnasiala utbildning som avses i artikel 1 a första stycket andra strecksatsen punkt i, och

--liknande nivå av ansvar och verksamhet.

3. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

4. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas på det sätt som anges i nämnda artikel. Ordföranden får inte rösta.

5. Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan. Om beslutet står i strid med kommitténs yttrande skall kommis sionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall skall kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under två månader.

6. Rådet får med kvalificerad majoritet fatta annat beslut inom den tid som anges i föregående punkt.

7. Rådet skall underrätta den berörda medlemsstaten om beslutet och skall när så är lämpligt offentliggöra den ändrade förteckningen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

KAPITEL XI

Övriga bestämmelser

Artikel 16

Efter utgången av den period som föreskrivs i artikel 17 skall medlemsstaterna vartannat år till kommissionen lämna en rapport om tillämpningen av den ordning som införts.

Utöver allmänna anmärkningar skall denna rapport innehålla en statistisk sammanfattning av de beslut som fattats och en beskrivning av de viktigaste problem som uppkommer vid tillämpningen av direktivet.

Artikel 17

1. Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra för fattningar som är nöd vändiga för att följa detta direktiv före den 18 juni 1994. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestäm melser skall dessa innehål la en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offent liggörs. Närmare före skrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje med lemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 18

Senast fem år efter det datum som fastställts i artikel 17 skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av detta direktiv.

När alla nödvändiga överläggningar slutförts, skall kommis sionen framlägga sina slutsatser beträffande de förändringar

som kan behöva göras i detta direktiv. Samtidigt skall kom missionen, när så är lämpligt, framlägga förslag till för bättringar av gällande regler i syfte att än mer underlätta den fria rörlighe ten, etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster.

Artikel 19

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 18 juni 1992.

På rådets vägnar

VITOR MARTINS

Ordförande

>Hänvisning till>

BILAGA A

Förteckning över de direktiv som avses i artikel 2 andra stycket

1. 64/429/EEG1

Rådets direktiv av den 7 juli 1964 om genomförande av etableringsfrihet och frihet att erbjuda tjänster för egenföretagare i tillverknings- och processindustrin inom ISIC-huvudgrupperna 23-40 (industri och hantverk)

64/427/EEG2

Rådets direktiv av den 7 juli 1964 med detaljbestämmelser om övergångsåtgärder för egenföretagare inom tillverknings- och processindustrin tillhörande ISIC-huvudgrupperna 23-40 (industri och hantverk)

2. 68/365/EEG3

Rådets direktiv av den 15 oktober 1968 om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom livsmedels- och dryckesvaruindustrin (ISIC-huvudgrupperna 20 och 21)

68/366/EEG4

Rådets direktiv av den 15 oktober 1968 med detaljbestämmelser om övergångsåtgärder för egenföretaga re inom livsmedels- och dryckesvaruindustrin (ISIC-huvudgrupperna 20 och 21)

3. 64/223/EEG5

Rådets direktiv av den 25 februari 1964 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att erbjuda tjänster för verksamhet inom partihandel

64/224/EEG6

Rådets direktiv av den 25 februari 1964 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som agent vid affärstransaktioner i handel, industri och hantverk

64/222/EEG7

Rådets direktiv av den 25 februari 1964 med detaljbestämmelser för övergångsåtgärder inom följande näringsområden: partihandel samt agenturverksamhet inom handel, industri och hantverk

4. 68/363/EEG8

Rådets direktiv av den 15 oktober 1968 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom detaljhandel (ur ISIC-grupp 612)

68/364/EEG9

Rådets direktiv av den 15 oktober 1968 med detaljbestämmelser om övergångsåtgärder för självständiga näringsidkare inom detaljhandeln (ur ISIC-grupp 612)

5. 70/522/EEG10

Rådets direktiv av den 30 november 1970 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet inom kolhandel (ur ISIC-grupp 6112)

70/523/EEG11

Rådets direktiv av den 30 november 1970 om detaljerade övergångsbestämmelser för egenföretagare inom partihandeln med kol och agenturverksamhet inom kolhandeln (ur ISIC-grupp 6112)

>Hänvisning till>

1 EGT nr 117, 23.7.1964, s. 1880/64.

2 EGT nr 117, 23.7.1964, s. 1863/64. Ändrat genom direktiv 69/77/EEG (EGT nr L 59, 10.3.1969, s. 8).

3 EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 9.

4 EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 12.

5 EGT nr 56, 4.4.1964, s. 863/64.

6 EGT nr 56, 4.4.1964, s. 869/64.

7 EGT nr 56, 4.4.1964, s. 857/64.

8 EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 1.

9 EGT nr L 260. 22.10.1968, s. 6.

10 EGT nr L 267, 10.12.1970, s. 14.

11 EGT nr L 267, 10.12.1970, s. 18.

6. 74/557/EEG1

Rådets direktiv av den 4 juni 1974 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare och agent inom handel med och distribution av giftiga ämnen

74/556/EEG2

Rådets direktiv av den 4 juni 1974 med detaljbestämmelser om övergångs åtgärder för olika former av verksamhet inom handel med och distribution av giftiga ämnen och verksamhet som medför yrkesmässig användning av dessa produkter inklusive verksamhet som agent

7. 68/367/EEG3

Rådets direktiv av den 15 oktober 1968 om genomförande av etableringsfrihet och frihet att erbjuda tjänster som egenföretagare inom servicesektorn (ur ISIC-huvudgrupp 85);

1. Restauranger, kaféer, krogar och andra lokaler där man äter och dricker (ISIC-grupp 852)

2. Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853)

68/368/EEG4

Rådets direktiv av den 15 oktober 1968 med detaljbestämmelser om övergångsåtgärder för egenföretagare inom servicesektorn (ur ISIC-huvudgrupp 85);

1. Restauranger, kaféer, krogar och andra lokaler där man äter och dricker (ISIC-grupp 852)

2. Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853)

8. 77/92/EEG5

Rådets direktiv av den 13 december 1976 om åtgärder för att underlätta det effektiva utövandet av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster vid verksamhet som försäkringsagent eller försäkringsmäklare (ur grupp 630 ISIC) och speciellt om övergångs bestämmelser för sådan verksamhet

9. 82/470/EEG6

Rådets direktiv av den 29 juni 1968 om åtgärder för att underlätta ett effektivt utövande av etablerings friheten och friheten att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom vissa tjänster som är förknippade med transporter och kommunikationer och resebyråer samt lagring och magasinering (ISIC-grupp 720)

10. 82/489/EEG7

Rådets direktiv av den 19 juli 1982 om åtgärder som underlättar etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som hårfrisör

11. 75/368/EEG8

Rådets direktiv av den 16 juni 1976 om åtgärder för att underlätta det effektiva nyttjandet av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster avseende olika verksamheter (ur ISIC-huvudgrupp 01-85) och speciellt om övergångsbestämmelser för sådana verksamheter

12. 75/369/EEG9

Rådets direktiv av den 16 juni 1976 om åtgärder för att underlätta det effektiva nyttjandet av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster avseende ambulerande verksamheter och speciellt om övergångsbestämmelser för sådana verksamheter

>Hänvisning till>

1 EGT nr L 307, 18.11.1974, s. 5.

2 EGT nr L 307, 18.11.1974, s. 1.

3 EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 16.

4 EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 19.

5 EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 14.

6 EGT nr L 213, 21.7.1982, s. 1.

7 EGT nr L 218, 27.7.1982, s. 24.

8 EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 22.

9 EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 29.

Anmärkning

Några av ovan förtecknade direktiv har kompletterats genom Danmarks, Irlands och Förenade kungarikets anslutningsakter (EGT nr L 73, 27.3.1972), Greklands anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979) och Spaniens och Portugals anslutningsakter (EGT nr L 302, 15.11.1985).

>Hänvisning till>

BILAGA B

Direktiv som avses i artikel 2 tredje stycket

Dessa är de direktiv som har upptagits under punkterna 1--7 i bilaga A med undantag för direktiv 74/556/EEG som upptagits under punkten 6.

>Hänvisning till>

BILAGA C

FÖRTECKNING ÖVER UTBILDNINGSLINJER MED SÅDAN SÄRSKILD UPPLÄGGNING SOM AVSES I ARTIKEL 1 a FÖRSTA STYCKET ANDRA STRECKSATSEN

1. Utbildning i vårdyrken

I Tyskland

Utbildning till följande yrken:

-- Barnsjuksköterska ("Kinderkrankenschwester/Kinderkrankenpfleger").

-- Sjukgymnast ("Krankengymnast(in)").

-- Arbetsterapeut ("Beschäftigungs- und Arbetstherapeut(in)").

-- Logoped ("Logopäde/Logopädin").

-- Ortopist ("Orthopist(in)").

-- Godkänd barnpedagog ("Staatlich anerkannte(r) Erziehr(in)").

-- Godkänd speciallärare ("Staatlich anerkannte(r) Heilpädagog(in)").

I Italien

Utbildning i följande yrken:

-- Tandtekniker ("odontotecnico").

-- Optiker ("ottico").

-- Fotvårdsspecialist ("podologo").

I Luxemburg

Utbildning i följande yrken:

-- Röntgentekniker ("assistant(e) technique médical(e) en radiologie").

-- Medicinsk laboratorieassistent ("asistant(e) technique médical(e) de laboratoire").

-- Mentalskötare ("infirmier/ère psychiatrique").

-- Sjukhustekniker - kirurgi ("assistant(e) technique médical(e) en chirurgie").

-- Pediatrisköterska ("infirmier/ère puériculteur/trice").

-- Narkossköterska ("infirmier/ère anesthésiste").

-- Examinerad massör/massös ("masseur/euse diplômé(e)").

-- Barnpedagog ("éducateur/trice").

Denna utbildning och praktik varar sammanlagt minst 13 år, omfattande

-- antingen minst tre års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, i några fall kompletterad med en ett- eller tvåårig specialiserad kurs avslutad med examen, eller

-- minst två och ett halvt års utbildning i specialskola med avslutande examen kompletterad med yrkeserfarenhet minst sex månader eller praktikanttjänstgöring minst sex månader i godkänd inrättning, eller

-- minst två års utbildning i specialskola med avslutande examen kompletterad med yrkeserfaren het minst ett år eller praktikanttjänstgöring minst ett år i godkänd inrättning.

2. Utbildning till hantverksmästare ("Mester/Meister/Maître")

I Danmark

Utbildning i följande yrken:

-- Optiker ("optometrist").

Utbildningen varar sammanlagt 14 år, varav fem års yrkesutbildning fördelad på två och ett halvt års teoretisk utbildning vid yrkesutbildningsanstalt och två och ett halvt års praktisk utbildning på arbetsplats, med avslutande hantverksexamen som ger rätt att bruka titeln "Mester".

-- Ortopedimekaniker ("ortopædimekaniker").

Utbildningen varar sammanlagt 12,5 år, varav tre och ett halvt års yrkesutbildning fördelad på sex månaders teoretisk utbildning vid yrkesutbildningsanstalt och tre års praktisk utbildning på arbetsplats, med avslutande hantverksexamen som ger rätt att bruka titeln "Mester".

-- Ortopediskomakare ("ortopædiskomager").

Utbildningen varar sammanlagt 13,5 år, varav fyra och ett halvt års yrkesutbildning fördelad på två års teoretisk utbildning vid yrkesutbildningsanstalt och två och ett halvt års praktisk utbildning på arbetsplats, med avslutande hantverksexamen som ger rätt att bruka titeln "Mester".

I Tyskland

Utbildning i följande yrken:

-- Optiker ("Augenoptiker").

-- Tandtekniker ("Zahntekniker").

-- Bandagemakare ("Bandagist").

-- Hörapparattekniker ("Hörgeräte-Akustiker").

-- Ortopeditekniker ("Orthopädiemechaniker").

-- Ortopediskomakare ("Orthopädieschuhmacher").

I Luxemburg

Utbildning i följande yrken:

-- Optiker ("opticien").

-- Tandtekniker ("mécanicien dentaire").

-- Hörapparattekniker ("audioprothésiste").

-- Ortopeditekniker/bandagemakare ("mécanicien orthopédiste/bandagiste").

-- Ortopediskomakare ("orthopédiste-cordonnier").

Utbildningen varar sammanlagt 14 år, varav minst fem års utbildning inom ramen för ett system för planmässig praktik, delvis på arbetsplats och delvis vid yrkesutbildningsanstalt, med avslutande examen där den studerande måste ha godkänts för att få utöva någon som kvalificerad betraktad verksamhet i yrket vare sig såsom självständig yrkesutövare eller som anställd med motsvarande ansvarsnivå.

3. Utbildning i sjömansyrken

a) Sjöfart

I Danmark

Utbildning i följande yrken:

-- Skeppare ("skibsförer").

-- Förstestyrman ("overstyrmand").

-- Kvartermästare, däcksbefäl ("enestyrmand, vagthavende styrmand").

-- Däcksbefäl ("vagthavende styrmand").

-- Maskinchef ("maskinchef").

-- Förste maskinchef ("1. maskinchef").

-- Förste maskinchef/vakthavande maskinchef ("1. maskinmester/vagthavende maskinmester").

I Tyskland

Utbildning i följande yrken:

-- Kustskeppare, större fartyg ("Kapitän AM").

-- Kustskeppare. mindre fartyg ("Kapitän AK").

-- Däcksbefäl, större kustfartyg ("Nautischer Schiffsoffizier AMW").

-- Däcksbefäl, mindre kustfartyg ("Nautischer Schiffsoffizier AKW").

-- Maskinchef, grad C ("Schiffsbetriebstechniker CT - Leiter von Maschinenanlagen").

-- Maskinist, grad C ("Schiffsmaschinist CMA - Leiter von Maschinenanlagen").

-- Skeppstekniker, grad C ("Schiffsbetriebstechniker CTW").

-- Maskintekniker, grad C ensammaskinist ("Schiffsmaschinist CMaW - Technischer Alleinoffizi er").

I Italien

-- Utbildning i följande yrken:

-- Däcksbefäl ("ufficiale di coperta").

-- Maskinbefäl ("ufficiale de macchina").

I Nederländerna

Utbildning i följande yrken:

-- Förstestyrman på kustfartyg [med kompletterande utbildning]("stuurman kleine handelsvaart [met aanvulling]).

-- Examinerad maskinist på kustfartyg ("diploma motordrijver").

Detta motsvarar följande utbildning:

-- I Danmark: Nio års grundskola följd av grundutbildning och/eller tjänstgöring ombord mellan 17 och 36 månader, kompletterad med

-- ettårig specialiserad yrkesutbildning för däcksbefäl,

-- treårig specialiserad yrkesutbildning för övriga.

-- I Tyskland: Mellan 14 och 18 års sammanlagd utbildning, varav tre år grundläggande yrkesutbildning och ett år ombordtjänstgöring, följd av ett eller två års specialiserad yrkesutbildning jämte när så är lämpligt två års yrkeserfarenhet av navigering.

-- I Italien: Sammanlagt 13 års utbildning varav minst fem år yrkesutbildning med avslutande examen, kompletterad med praktik där så är lämpligt.

-- I Nederländerna: 14 års utbildning varav minst två år sker vid specialiserad yrkesutbildnings anstalt, kompletterad med tolv månaders praktik.

Denna utbildning har erkänts enligt den internationella STCW-konventionen (International Convention on Standards of Training, Certification and Watchkeeping for Seafarers, 1978).

b) Fiske

I Tyskland

Utbildning i följande yrken:

-- Skeppare, djuphavsfiske ("Kapitän BG/Fischerei")

-- Skeppare, kustfiske ("Kapitän BK/Fischerei")

-- Däcksbefäl, djuphavsfiske ("Nautischer Schiffsoffizier BGW/Fischerei")

-- Däcksbefäl, kustfiske ("Nautischer Schiffsoffizier BKW/Fischerei").

I Nederländerna

Utbildning i följande yrken:

-- Förstestyrman/maskinist ("stuurman werktuigkundige V").

-- Maskinist IV [fiskefartyg] ("werktuigkundige IV visvaart").

-- Förstestyrman IV [fiskefartyg] ("stuurman IV visvaart").

-- Förstestyrman/maskinist ("stuurman werktuigkundige VI").

Detta motsvarar följande utbildning:

-- I Tyskland: Mellan 14 och 18 års sammanlagd utbildning, varav tre år grundläggande yrkesutbildning och ett år ombordtjänstgöring, följd av ett eller två års specialiserad yrkesutbildning jämte när så är lämpligt två års yrkeserfarenhet av navigering.

-- I Nederländerna: Mellan 13 och 15 års utbildning varav minst två år sker vid specialiserad yrkesutbild ningsanstalt, kompletterad med tolv månaders yrkeserfarenhet.

Denna utbildning är erkänd enligt Torremolinoskonventionen (1977 års internationella konvention om säkerhet för fiskefartyg).

4. Teknikyrken

I Italien

Utbildning för följande yrken:

-- Byggnadsutsättare ("geometra").

-- Lantmästare ("perito agrario").

-- Revisorer ("ragioniere") och redovisningsexperter ("perito commerciale").

-- Arbetsförmedlare ("consulente del lavoro").

Utbildningen varar sammanlagt 13 år, varav minst åtta års obligatorisk skolgång följd av fem års gymnasieskola, vari ingår tre års yrkesutbildning med avslutande teknisk studentexamen, jämte

-- För byggnadsutsättare, antingen minst två års praktik på en byrå med professionell kompetens eller fem års yrkeserfarenhet,

-- för lantmästare, revisorer, redovisningsexperter och arbetsförmedlare minst två års praktik,

samt därefter statsexamen.

I Nederländerna

Utbildning i följande yrken:

-- Utmätningsman ("gerechtsdeurwaarder").

Utbildningen varar sammanlagt 19 år, varav åtta års obligatorisk skolgång följd av åtta års gymnasial utbildning, vari ingår fyra års fackutbildning med avslutande statsexamen, kompletterad med tre års teoretisk och praktisk yrkesutbildning.

5. Utbildning i Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland som ger Nationell yrkeskompetens eller Skotsk yrkeskompe tens

Utbildning i följande yrken:

-- Medicinsk laboratorieassistent ("medical laboratory scientific officer").

-- Gruvelektroingenjör ("mine electrical engineer").

-- Gruvmekanisk ingenjör ("mine mechanical engineer").

-- Auktoriserad socialarbetare inom psykisk hälsovård ("approved social worker - mental health").

-- Kriminalvårdsassistent ("probation officer").

-- Tandterapist ("dental therapist").

-- Tandhygienist ("dental hygienist").

-- Optiker ("dispensing optician").

-- Gruvförman ("mine deputy").

-- Konkursförvaltare ("insolvency practitioner").

-- Mäklare ("licensed conveyancer").

-- Protestekniker ("prosthetist").

-- Maskinist A last-/passagerarfartyg - utan inskränkning ("first mate - freight/passenger ships - unrestricted")

-- Maskinist B last-/passagerarfartyg - utan inskränkning ("second mate - freight/passenger ships - un restricted").

-- Maskinist C last-/passagerarfartyg - utan inskränkning ("third mate - freight/passenger ships - un restricted").

-- Däcksbefäl last-/passagerarfartyg - utan inskränkning ("deck officer - freight/passenger ships - un restricted")

-- Maskinbefäl last-/passagerarfartyg - utan inskränkning ("engineer officer - freight/ passenger ships - unlimited trading area").

-- Varumärkesombud ("trade mark agent").

Utbildningen ger kompetens som av Nationella rådet för yrkeskompetens räknas som Nationell yrkeskompetens ("NVQ") eller därmed likvärdig och i Skottland av Skotska rådet för yrkeskompetens räknas som Skotsk yrkeskompetens, på nivå 3 eller 4 enligt Nationella yrkeskompetensnormerna för Förenade kungariket.

Dessa nivåer definieras på följande sätt:

-- Nivå 3: Förmåga att utföra ett stort antal olika arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer, varav flertalet komplexa och icke rutinbetonade. Verksamheten kräver avsevärt ansvar och avsevärd självständighet, och förmåga till handledning och övervakning av andra krävs ofta.

-- Nivå 4: Förmåga att utföra ett stort antal komplexa, tekniska eller professionella arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer och med en hög grad av personligt ansvar och självständig het. Ansvar för andras arbete och för fördelningen av resurser ingår ofta.

>Hänvisning till>

BILAGA D

Förteckning över utbildning med sådan särskild uppläggning som avses i artikel 3 första stycket punkt b tredje strecksatsen

I Förenade kungariket

Utbildning som ger kompetens som av Nationella rådet för yrkeskompetens räknas som Nationell yrkeskompetens ("NVQ") och i Skottland av Skotska rådet för yrkeskompetens räknas som Skotsk yrkeskompetens, på nivå 3 eller 4 enligt Nationella yrkeskompetensnormerna för Förenade kungariket.

Dessa nivåer definieras sålunda:

--Nivå 3: Förmåga att utföra ett stort antal olika arbetsuppgifter i ett stort antal olika situationer, varav flertalet komplexa och icke rutinbetonade. Verksamheten kräver avsevärt ansvar och avsevärd självständighet, och förmåga till handledning och övervakning av andra krävs ofta.

--Nivå 4: Förmåga att utföra ett stort antal komplexa, tekniska eller professionella arbets uppgifter i ett stort antal olika situationer och med en hög grad av personligt ansvar och självständighet. Ansvar för andras arbete och för fördelningen av resurser ingår ofta.

>Hänvisning till>