om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område och om upphävande av förordning (EEG) nr 283/72

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2048/88 (2), särskilt artikel 8.3 i denna,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1676/85 av den 11 juni 1985 om beräkningsenhetens värde och de omräkningskurser som skall tillämpas i den gemensamma jordbrukspolitiken (3), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2205/90 (4), särskilt artikel 2.4 i denna,

I artikel 8 i förordning (EEG) nr 729/70 föreskrivs principerna för gemenskapens avsikt att intensifiera bekämpandet av oriktigheter och återvinningen av förlorade belopp och därför måste rådet, i enlighet med punkt 3 i samma artikel, fastställa allmänna bestämmelser för antagandet av dessa principer.

Bestämmelserna i förordning (EEG) nr 283/72 (7) måste ändras så att dess tillämpning i medlemsstaterna harmoniseras och bekämpandet av oriktigheter intensifieras mot bakgrund av vunna erfarenheter. För klarhetens skull är det lämpligt att ersätta förordning (EEG) nr 283/72 i dess helhet.

För att gemenskapen skall hålla sig bättre informerad om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att bekämpa oriktigheter bör de nationella bestämmelser som skall meddelas till kommissionen anges närmare.

I syfte att konstatera arten av de överträdelser som begås och de finansiella effekterna av oriktigheterna och för att återvinna belopp som har betalats ut felaktigt bör det föreskrivas att upptäckta oriktigheter skall anmälas till kommissionen varje kvartal. Utöver sådana anmälningar bör information också ges om utvecklingen i rättsliga eller administrativa förfaranden.

Kommissionen bör regelbundet informeras om rättsliga och administrativa förfaranden mot personer som har begått oriktigheter. Det vore också tillrådligt att säkerställa att uppgifter om de åtgärder som har vidtagits av medlemsstaterna för att skydda gemenskapens finansiella intressen översänds systematiskt.

Det bör fastställas vilka förfaranden som skall tillämpas av medlemsstaterna och kommissionen i sådana fall där de belopp som har gått förlorade på grund av oriktighet visar sig vara omöjliga att återvinna.

I de fall då kommissionen begär att en medlemsstat skall genomföra en utredning måste kommissionen informeras om förberedelserna för utredningen och resultatet av denna. Rätten för kommissionens tjänstemän att delta i sådana utredningar bör anges.

Nationella bestämmelser i fråga om rättegångsordningen i brottmål eller ömsesidigt juridiskt bistånd mellan medlemsstaterna i brottmål bör inte påverkas av bestämmelserna i denna förordning.

Gemenskapen bör ha möjlighet att ge bidrag till undersökningar och återvinningskostnader som grundar sig på återvunna belopp. Det är också lämpligt att föreskriva att gemenskapen får bidra till kostnader som uppstår som en direkt följd av rättsliga förfaranden.

För att förhindra oriktigheter bör samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen förstärkas samtidigt som alla ansträngningar görs för att säkerställa att ett sådant förfarande genomförs med stor diskretion.

De samlade resultaten bör meddelas till Kommittén för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket varje kvartal och till Europaparlamentet och rådet årligen.

Det bör fastställas en nedre gräns över vilken fall av oriktigheter automatiskt måste anmälas till kommissionen. Den tröskeln bör, trots bestämmelserna i artikel 2.1 i förordning (EEG) nr 1676/85, fastställas på ett sådant sätt att ett enhetligt och jämförbart förfarande uppnås som lätt kan verkställas av de berörda nationella myndigheterna på grundval av en omräkningskurs som avspeglar den ekonomiska verkligheten.

Det bör vidare fastslås att bestämmelserna i denna förordning även skall tillämpas då en aktör skulle ha betalat ut ett belopp i anslutning till garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, i det följande benämnd fonden, men inte har gjort detta på grund av en oriktighet.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning skall avse alla utgifter för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, EUGFJ.

Denna förordning skall fortsätta att tillämpas i fråga om oriktigheter som berör utgifter för garantisektionen vid EUGFJ och som har anmälts före den 1 januari 1989.

Denna förordning skall inte påverka medlemsstaternas tillämpning av bestämmelser om rättegångsordningen i brottmål eller om ömsesidigt juridiskt bistånd mellan medlemsstaterna i brottmål.

1. Medlemsstaterna skall inom tre månader efter ikraftträdandet av denna förordning meddela kommissionen följande:

2. Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen om ändringar av de uppgifter som lämnas i enlighet med punkt 1.

3. Kommissionen skall granska medlemsstaternas meddelanden och informera fondkommittén om de slutsatser som den avser dra på grundval av dessa. Kommissionen skall hålla kontakt med medlemsstaterna vid behov inom fondkommittén i den utsträckning det är nödvändigt för tillämpningen av denna artikel.

1. Under de två månader som följer efter utgången av varje kvartal skall medlemsstaterna till kommissionen översända en förteckning över de oriktigheter som har varit föremål för inledande administrativa eller rättsliga undersökningar.

2. Om vissa av de uppgifter som avses i punkt 1, särskilt den som gäller tillvägagångssättet för oriktigheten och det sätt på vilket den upptäcktes, inte finns tillgängliga skall medlemsstaterna i möjligaste mån lämna dessa uppgifter när de översänder följande kvartalsvisa förteckningar över oriktigheter till kommissionen.

3. Om det i nationella bestämmelser föreskrivs om undersökningssekretess skall det krävas tillstånd från en behörig domstol för att vidarebefordra uppgifterna.

Varje medlemsstat skall genast underrätta kommissionen och övriga berörda medlemsstater om oriktigheter som upptäckts eller antas ha begåtts, om det kan befaras att dessa inom kort kan få återverkningar utanför dess territorium samt om sådana oriktigheter som visar att ett nytt tillvägagångssätt har använts.

1. Under de två månader som följer efter utgången av varje kvartal skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om sådana oriktigheter samt om de förfaranden som inletts till följd av de oriktigheter som man har anmält tidigare i enlighet med artikel 3 och om viktiga förändringar som de resulterat i, inbegripet följande:

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om administrativa avgöranden eller domstolsavgöranden eller de centrala delarna i sådana avgöranden rörande avslutandet av sådana förfaranden.

2. Om en medlemsstat anser att ett belopp inte kan, eller inte förväntas kunna, återvinnas i sin helhet skall den i en särskild underrättelse informera kommissionen om det belopp som inte återvunnits och skälen till varför beloppet enligt medlemsstatens mening bör bäras av gemenskapen eller av medlemsstaten.

Denna information skall vara tillräckligt detaljerad för att ge kommissionen möjlighet att fatta beslut om vem som skall bära de finansiella konsekvenserna i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EEG) nr 729/70.. Detta beslut skall fattas i enlighet med förfarandet i artikel 5 i samma förordning.

1. Om kommissionen anser att oriktigheter har skett i en eller flera medlemsstater skall den informera den eller de berörda medlemsstaterna om detta och den eller de staterna skall snarast möjligt göra en utredning i vilken kommissionens tjänstemän får delta.

Vid tillämpningen av denna artikel avses med ”utredning” varje inspektion, kontroll eller åtgärd som utförs av de nationella myndigheternas tjänstemän i syfte att fastställa huruvida en oriktighet har ägt rum, med undantag av en åtgärd som utförs på begäran eller genom beslut av en domstol.

2. Medlemsstaten skall snarast möjligt till kommissionen anmäla resultaten av utredningen.

Om en utredning visar att en oriktighet har ägt rum skall medlemsstaten informera kommissionen om detta i enlighet med artiklarna 3,4 och 5 och, i förekommande fall, de övriga berörda medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.

3. Om kommissionens tjänstemän deltar i utredningen skall den berörda medlemsstaten informeras om detta. Utom i brådskande fall skäll, medlemsstaten anmäla utredningens grundläggande fakta till kommissionen minst en vecka i förväg.

4. Om kommissionens tjänstemän deltar i en utredning skall denna alltid genomföras av medlemsstatens tjänstemän. Kommissionens tjänstemän får inte på eget initiativ använda den inspektionsrätt som tillkommer de nationella tjänstemännen. De skall däremot ha tillgång till samma lokaler och samma dokument som de nationella tjänstemännen.

Om de nationella straffprocessrättsliga bestämmelserna föreskriver att vissa åtgärder endast får vidtas av tjänstemän som är särskilt utsedda enligt nationell lagstiftning, får kommissionens tjänstemän inte delta i dessa åtgärder. Särskilt gäller att de inte får delta i husrannsakan eller formella förhör med personer inom ramen för medlemsstatens straffrätt. De skall emellertid få ta del av de upplysningar som inhämtas på detta sätt.

För att delta i de inspektioner som avses i punkt 1 skall kommissionens tjänstemän visa upp skrivna instruktioner som anger deras identitet och befattning.

1. När de återvunna beloppen ställs till fondens förfogande får medlemsstaten behålla 20 % av dessa belopp om de bestämmelser som föreskrivs i denna förordning inte har överträtts allvarligt.

2. När de behöriga myndigheterna i en medlemsstat på kommissionens uttryckliga begäran beslutar att. inleda eller fortsätta rättsliga förfaranden i syfte att återvinna felaktigt utbetalade belopp kan kommissionen åta sig att ersätta medlemsstaten med hela eller delar av de rättsliga kostnaderna och de direkta kostnader som uppstår genom det rättsliga förfarandet mot uppvisande av bevishandlingar, även om förfarandet inte är framgångsrikt.

1. Kommissionen skall upprätthålla lämplig kontakt med de berörda medlemsstaterna i syfte att komplettera de uppgifter om oriktigheter som avses i artikel 3, om de förfaranden som avses i artikel 5, och särskilt om möjligheten till återvinning.

2. Oberoende av de kontakter sorti avses i punkt 1 skall kommissionen informera fondkommittén om arten av oriktigheten tyder på att samma eller likartade tillvägagångssätt kan användas i andra medlemsstater.

3. Kommissionen skall sammankalla informationsmöten på gemenskapsnivå för medlemsstaternas företrädare i syfte att tillsammans med dem granska den information som tas emot i enlighet med artiklarna 3, 4 och 5 och med punkt 1 i denna artikel, särskilt med hänsyn till de slutsatser som skall dras av denna information i samband med oriktigheter, förebyggande åtgärder och rättsliga åtgärder. Kommissionen skall i nödvändig utsträckning hålla fondkommittén underrättad om detta arbete och rådfråga kommittén om förslag om förebyggande åtgärder mot oriktigheter som kommissionen avser att överlämna till rådet.

4. På begäran av en medlemsstat eller, enligt förfarandet i punkt 3, av kommissionen skall medlemsstaterna samråda, eventuellt inom fondkommittén eller något annat behörigt organ, i syfte att täppa till luckor som skadar gemenskapens intressen och som uppenbarar sig vid tillämpningen av gällande bestämmelser.

Fondkommittén skall varje kvartal av kommissionen informeras om storleken på de belopp som berörs av upptäckta oriktigheter och om de olika kategorierna oriktigheterj redovisade efter typ och med angivande av antal. I ett särskilt kapitel i fondens årsredovisning som föreskrivs i artikel 10 i förordning (EEG) nr 729/70 skall kommissionen ange antalet fall som har anmälts och antalet fäll som har avslutats tillsammans med summan av återvunna respektive avskrivna belopp.

1. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder för att säkerställa att den information som de utväxlar förblir konfidentiell.

2. Den information som avses i punkt 1 får framför allt inte sändas till andra personer än personer i medlemsstaterna eller inom gemenskapens institutioner vars uppgifter kräver att de har tillgång till den, såvida inte medlemsstaten som har tillhandahållit informationen uttryckligen har lämnat sitt medgivande till det.

3. Namnen på fysiska och juridiska personer får röjas för en annan medlemsstat eller en' annan av gemenskapens institutioner endast när det är nödvändigt för att förhindra en oriktighet, för att väcka talan mot den eller för att konstatera huruvida en påstådd oriktighet har ägt rum.

4. Information som meddelas eller tas emot i någon form enligt denna förordning skall omfattas av tystnadsplikt och skyddas på samma sätt som liknande information skyddas av den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som tar emot informationen och av motsvarande bestämmelser som är tillämpliga för gemenskapens institutioner.

Därutöver får informationen inte användas för andra ändamål än dem som anges i denna förordning om inte myndigheterna som lämnar informationen ger sitt uttryckliga samtycke därtill och förutsatt att gällande bestämmelser i den medlemsstat där den mottagande myndigheten finns inte förbjuder sådana meddelanden eller sådan användning.

5. Punkt 1–4 skäll inte hindra användning av information som inhämtats med tillämpning av denna förordning i samband med rättsliga åtgärder eller åtal som inleds till följd av brott mot gemenskapens bestämmelser på jordbruksområdet. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som lämnade informationen skall genast underrättas om sådan användning.

6. Om en medlemsstat underrättar kommissionen om att en fysisk eller juridisk person vars namn har meddelats till kommissionen i enlighet med denna förordning efter ytterligare utredning visar sig inte vara inblandad i någon oriktighet, skall kommissionen genast informera samtliga som har fått kännedom om namnet enligt denna förordning om detta. En sådan person skall därefter upphöra att enligt tidigare underrättelse behandlas som inblandad i den berörda oriktigheten.

I fall då finansiering bärs gemensamt av fonden och en medlemsstat skall de belopp som återvinns delas mellan den medlemsstaten och gemenskapen i proportion till de utgifter som de har haft.

1. Om oriktigheterna gäller belopp på mindre än 4 000 ecu skall medlemsstaterna inte vidarebefordra de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 3 och 5 till kommissionen, om inte kommissionen uttryckligen begär det.

2. Det belopp som avses i punkt 1 skall omräknas till nationell valuta med tillämpning av de omräkningskurser som offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, serie C, och som gäller den första arbetsdagen av det år då uppgifterna om oriktigheterna meddelades.

Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas med vederbörliga ändringar i fall då betalningen av ett belopp till fonden inte har skett i enlighet med de berörda bestämmelserna.

2. Hänvisningar till förordning (EEG) nr 283/72 skall betraktas som hänvisningar till den här förordningen.

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

De fyra sista strecksatserna i artikel 3.1 andra stycket skall tillämpas från och med dagen för anmälan avseende andra kvartalet 1991.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 mars 1991.

På rådets vägnar

R. STEICHEN

Ordförande