RÅDETS DIREKTIV av den 16 december 1991 om ömsesidigt godkännande av certifikat för personal med funktioner inom den civila luftfarten (91/670/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV,

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och

med beaktande av följande:

Det är av avgörande betydelse för en säker och i övrigt väl fungerande luftfart att det finns tillräcklig mängd förarkabinpersonal som har de nödvändiga kvalifikationerna och certifikaten.

Upprättandet av den inre marknaden till utgången av år 1992 kräver att det finns ett effektivt flygtransportsystem för att underlätta rörligheten för personer inom gemenskapen.

Luftfarten är med sin särskilda internationella karaktär en ytterst dynamisk sektor som utvecklas snabbt. Balansen mellan tillgång och efterfrågan i fråga om personal kan därför upprätthållas effektivare på gemenskapsnivå än på nationell nivå.

Det är därför viktigt att den allmänna transportpolitiken inom den civila luftfarten utvidgas för att underlätta rörligheten för förarkabinpersonal inom gemenskapen.

Certifikatskraven för förarkabinbesättning skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.

De kvalifikationer som krävs för certifikat är för närvarande inte fastställda på gemenskapsnivå. Medlemsstaterna har därför kvar möjligheten att bestämma nivån på dessa kvalifikationer för att garantera säkerheten i de tjänster som tillhandahålls av luftfartyg som är registrerade inom deras territorium. Medlemsstaterna får inte, utan att överträda de skyldigheter som följer av fördraget, kräva att en medborgare i en annan medlemsstat skall förvärva dessa kvalifikationer, som de i allmänhet bestämmer enbart genom att hänvisa till sitt eget nationella utbildningssystem, om denne redan har skaffat sig dessa kvalifikationer i en annan medlemsstat.

För att underlätta att skyldigheterna enligt fördraget uppfylls och för att säkerställa rörligheten för förarkabinbesättning, bör ett gemenskapsförfarande införas för godkännande av certifikat och kvalifikationer för sådan personal.

Privatflygarcertifikat kan redan nu erkännas i alla medlemsstater.

För att få tillstånd att föra luftfartyg som är registrerade i en annan medlemsstat än den där de fått sina certifikat måste trafikflygare genomgå ytterligare prov och de bör erbjudas möjlighet att genomgå sådana prov snarast möjligt.

De utbildningsmöjligheter som är tillgängliga i medlemsstaterna motsvarar inte alltid efterfrågan. I enlighet med artikel 7 i fördraget skall medlemsstaterna anta medborgare från andra medlemsstater till offentliga och privata utbildningsenheter och till trafikflygarexaminering på icke-diskriminerande grunder.

För att uppnå fullt ömsesidigt erkännande av certifikat, kommer rådet att, med hänsyn till de framsteg som nåtts i internationella organisationers överläggningar före den 1 januari 1993, på förslag av kommissionen som skall inlämnas före den 1 juli 1992 besluta om åtgärder för harmoniserade krav beträffande certifikat och utbildningsprogram. Alla medlemsstater kommer att erkänna certifikat som uppfyller dessa krav.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv skall gälla förfaranden för ömsesidigt godkännande av certifikat utfärdade av medlemsstaterna för förarkabinbesättning inom den civila luftfarten.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

a) certifikat: varje giltigt dokument som är utfärdat av en medlemsstat och som ger innehavaren rätt att utföra tjänst som medlem av förarkabinbesättningen ombord på ett civilt luftfartyg som är registrerat i en medlemsstat. Denna definition innefattar också behörigheter som är knutna till dokumentet.

b) behörighet: en uppgift på ett certifikat eller i ett separat dokument som anger speciella villkor, rättigheter eller begränsningar som hänför sig till ett sådant certifikat,

c) godtagande av certifikat: ett erkännande eller godkännande från en medlemsstat av ett certifikat som är utfärdat av en annan medlemsstat tillsammans med de rättigheter och tillägg som hör dit. Godtagandet, som kan ske genom att medlemsstaten utfärdar ett nationellt certifikat, skall inte utsträckas att gälla utöver originalcertifikatets giltighetstid.

d) erkännande: tillstånd att på ett luftfartyg som är registrerat i en medlemsstat använda ett certifikat utfärdat i en annan medlemsstat i enlighet med de rättigheter som är förknippade med det,

e) godkännande: en uttrycklig deklaration av en medlemsstat att ett certifikat som är utfärdat av en annan medlemsstat kan användas som ett av medlemsstatens egna certifikat,

f) förarkabinbesättning: personal som har certifikat och utför tjänst som är av betydelse för ett luftfartygs handhavande under flygtid. Denna definition tillämpas på flygförare, navigatörer och flygmaskinister.

Artikel 3

1. En medlemsstat skall utan onödigt dröjsmål eller ytterligare prov godta varje certifikat utfärdat av en annan medlemsstat tillsammans med de rättigheter och behörigheter som är knutna till detta.

2. Varje person som har ett privatflygarcertifikat utfärdat av en medlemsstat skall tillåtas att föra luftfartyg som är registrerade i en annan medlemsstat. Detta erkännande skall begränsas till att utöva de rättigheter som innehavaren av ett privatflygarcertifikat har med därtill knutna typbehörigheter för luftfartygstyper under visuellflygbestämmelserna (VFR) under dagtid i ett luftfartyg som är certifierat för flygning med en flygförare.

Artikel 4

1. Artikel 3.1 skall tillämpas när ett certifikat, som är utfärdat av en medlemsstat och föreläggs en annan medlemsstat för godtagande, är baserat på krav som motsvarar de som gäller i värdmedlemsstaten. För att möjliggöra för behöriga myndigheter att bedöma likvärdigheten hos certifikat som är utfärdade av andra medlemsstater, skall kommissionen färdigställa och till alla medlemsstater före den 1 januari 1992 vidarebefordra en jämförelse av de krav som ställs i varje medlemsstat för att utfärda certifikat för samma funktioner.

2. a) Varje medlemsstat får inom tre veckor från mottagandet begära kommissionens yttrande om likvärdigheten hos ett certifikat som den fått för godtagande.

b) Kommissionen skall avge ett yttrande inom två månader. Den berörda medlemsstaten skall därefter inom en månad svara den sökande.

c) Om en medlemsstat inte begär kommissionens yttrande skall den avge ett svar till den sökande inom tre månader.

d) De tidsperioder som anges i a, b, och c ovan skall räknas från den dag då alla nödvändiga uppgifter är tillgängliga.

3. Om rimliga tvivel beträffande likvärdigheten hos ett certifikat kvarstår sedan en medlemsstat granskat ett sådant som den erhållit för godkännande får denna medlemsstat trots principerna i artikel 3.1 överväga om ytterligare krav eller prov är nödvändiga för att certifikatet skall kunna godtas. Certifikatsinnehavaren, den medlemsstat som har utfärdat certifikatet och kommissionen skall skriftligen informeras om detta. Möjligheten att genomgå ytterligare prov skall ges certifikatsinnehavaren av den värdmedlemsstat som fått certifikatet för godkännande snarast möjligt och under alla förhållanden utan diskriminering på grund av nationalitet.

4. Om den sökande har uppfyllt de ytterligare krav eller godkänts i begärda prov enligt punkt 3 skall den berörda medlemsstaten genast godta certifikatet.

5. Utan hinder av punkterna 1-4 ovan i fråga om flygförarcertifikat skall en medlemsstat godta varje certifikat som utfärdats enligt kraven i bilaga 1 till Chicagokonventionen om internationell civil luftfart, om innehavaren uppfyller de speciella giltighetskrav som föreskrivs i bilagan till detta direktiv.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall säkerställa att medborgare i andra medlemsstater antas till offentliga och privata utbildningar och till certifikatsprov och förfaranden på samma grunder som tillämpas för deras egna medborgare.

Artikel 6

När en medlemsstat av likvärdighetsskäl utfärdar ett certifikat på grundval av ett certifikat som är utfärdat av ett tredje land tillsammans med de rättigheter och behörigheter som är knutna därtill skall detta anges på certifikatet. Andra medlemsstater skall inte tvingas att godta ett sådant certifikat.

Artikel 7

1. Efter samråd med kommissionen skall medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 1 juni 1992. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

4. Medlemsstaterna skall hjälpa varandra vid genomförandet av detta direktiv och skall om så erfordras utbyta information om de certifikat de har godtagit på grund av likvärdighet.

5. Konfidentiell information som tas emot till följd av detta direktiv skall omfattas av sekretess.

Artikel 8

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 16 december 1991.

På rådets vägnar

H. MAIJ-WEGGEN

Ordförande

(1) EGT nr C 10, 16.1.1990, s. 12 ochEGT nr C 175, 6.7.1991, s. 14.

(2) EGT nr C 284, 12.11.1990, s. 198.

(3) EGT nr C 124, 21.5.1990, s. 18.

BILAGA

Speciellt godkännandeförfarande

>Plats för tabell>