RÅDETS DIREKTIV av den 29 juli 1991 om körkort (91/439/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (), och

med beaktande av följande:

För genomförandet av den gemensamma transportpolitiken, för att bidra till att förbättra trafiksäkerheten och för att öka rörligheten för personer som bosätter sig i en annan medlemsstat än den där de har godkänts i ett förarprov bör det finnas ett nationellt körkort enligt en gemenskapsmall som erkänns ömsesidigt av medlemsstaterna utan att behöva bytas ut.

Det första steget i denna riktning togs med rådets första direktiv 80/1263/EEG av den 4 december 1980 om införande av ett gemenskapskörkort () där det föreskrivs en gemenskapsmall för nationella körkort och ett ömsesidigt erkännande av nationella körkort hos medlemsstaterna samt utbyte av körkort för körkortshavare som byter permanent bosättningsort eller arbetsplats från en medlemsstat till en annan. Framstegen på detta område måste fortsätta.

Den gemenskapsmall för nationella körkort som infördes genom direktiv 80/1263/EEG bör ändras för att bland annat ta hänsyn till harmoniseringen av kategorier och underkategorier av fordon och för att göra körkorten enklare att förstå såväl inom som utanför gemenskapen.

Av trafiksäkerhetsskäl bör minimikrav fastställas för utfärdande av körkort.

I artikel 3 i direktiv 80/1263/EEG föreskrivs att slutbestämmelser bör antas, som syftar till att göra de fordonskategorier som nämns i artikeln och villkoren för körkortens giltighet allmänt giltiga inom gemenskapen utan möjlighet till undantag.

Det bör finnas möjlighet att dela upp de nämnda fordonskategorierna i underkategorier i syfte att, av trafiksäkerhetsskäl och för att ta hänsyn till rådande nationella förhållanden, särskilt främja möjligheten att gradvis förvärva behörighet att föra sådana fordon.

Särskilda bestämmelser bör antas som underlättar för fysiskt handikappade att föra fordon.

I artikel 10 i direktiv 80/1263/EEG föreskrivs en mer detaljerad harmonisering av normerna för förarprov och utfärdande av körkort. I detta syfte bör de kunskaper, den förmåga och det beteende som behövs för att föra motorfordon fastställas, och förarprovet bör utformas i enlighet därmed. Minimikraven i fråga om fysisk och psykisk lämplighet för att föra sådana fordon bör definieras på nytt.

Bestämmelserna i artikel 8 i direktiv 80/1263/EEG, särskilt skyldigheten att byta ut körkortet inom ett år efter byte av permanent bosättningsort, utgör ett hinder för individers fria rörlighet. Detta kan inte accepteras med tanke på de framsteg som gjorts i fråga om den europeiska integrationen.

Av skäl som har samband med trafiksäkerheten och vägtrafiken bör det dessutom finnas möjlighet för medlemsstaterna att, för körkortsinnehavare som har sin permanenta bosättningsort inom deras territorium, tillämpa sina nationella bestämmelser om indragning, tillfälligt återkallande och ogiltigförklarande av körkort.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. I enlighet med bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaterna införa nationella körkort i överensstämmelse med den gemenskapsmall som beskrivs i bilaga 1.

2. Körkort som är utfärdade av medlemsstaterna skall erkännas ömsesidigt.

3. Om innehavaren av ett giltigt nationellt körkort förlägger sin permanenta hemvist till en annan medlemsstat än den som har utfärdat körkortet får värdmedlemsstaten för körkortsinnehavaren tillämpa sina nationella bestämmelser om giltighetstid, hälsokontroller och skatter, och får på körkortet föra in all information som är nödvändig för administrativa syften.

Artikel 2

1. Emblemet på sidan 1 av körkort enligt gemenskapsmallen skall innehålla nationalitetsbeteckningen för den medlemsstat som har utfärdat körkortet.

2. Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att förhindra att körkort förfalskas.

3. Medlemsstaterna får med kommissionens samtycke göra sådana ändringar av mallen i bilaga 1, som är nödvändiga för databehandling av körkortet.

Artikel 3

1. Det körkort som anges i artikel 1 ger behörighet att föra fordon i följande kategorier:

Kategori A

- motorcyklar med eller utan sidvagn.

Kategori B

- bilar med en tillåten totalvikt som inte överstiger 3 500 kg och som inte har fler än åtta sittplatser utöver förarsätet. Till en bil i denna kategori får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt som inte överstiger 750 kg,

- fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori B och en släpvagn, om kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 3 500 kg och släpvagnens totalvikt inte är högre än dragfordonets tjänstevikt.

Kategori B + E

- fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori B och en släpvagn, om kombinationen inte ryms inom kategori B.

Kategori C

- bilar med en tillåten totalvikt över 3 500 kg med undantag av sådana som avses i kategori D. Till en bil i denna kategori får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt av högst 750 kg.

Kategori C + E

- fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori C och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg.

Kategori D

- bilar avsedda för persontransporter och som utöver förarsätet har fler än åtta sittplatser. Till en bil i denna kategori får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt som inte överstiger 750 kg.

Kategori D + E

- fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori D och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg.

2. För kategori A, B, B + E, C, C + E, D och D + E får särskilda körkort utfärdas som ger behörighet att föra fordon i följande underkategorier:

Underkategori A1

- lätta motorcyklar med en slagvolym som inte överstiger 125 cm³ och en effekt som inte överstiger 11 kW.

Underkategori B1

- tre- och fyrhjuliga motordrivna cyklar.

Underkategori C1

- bilar med en tillåten totalvikt över 3 500 kg men inte över 7 500 kg, med undantag av sådana som avses i kategori D. Till en bil i denna kategori får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt av högst 750 kg.

Underkategori C1 + E

- fordonskombinationer som består av ett dragfordon i underkategori C1 och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg under förutsättning att kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 12 000 kg och släpvagnens tillåtna totalvikt inte är högre än dragfordonets tjänstevikt.

Underkategori D1

- bilar avsedda för persontransporter och som utöver förarsätet har fler än åtta men inte fler än sexton sittplatser. Till en bil i denna underkategori får kopplas en släpvagn med en totalvikt som inte överstiger 750 kg.

Underkategori D1 + E

- fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori D1 och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg, under förutsättning,

- för det första att kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 12 000 kg och släpvagnens tillåtna totalvikt inte är högre än dragfordonets tjänstevikt, och

- för det andra att släpvagnen inte används för persontransport.

3. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

- "motordrivet fordon": varje med motor försett fordon som av egen kraft kan framföras på väg och som inte är spårbundet.

- "trehjuling" och "fyrhjuling": varje tre- eller fyrhjuligt fordon i kategori B som är konstruerat för en hastighet som överstiger 50 km/tim eller som drivs av en gnisttänd förbränningsmotor med en slagvolym som överstiger 50 cm³ eller varje annan motor med likvärdig effekt. Tjänstevikten får inte överstiga 550 kg. I tjänstevikten för elektriskt drivna fordon skall batterier inte räknas in.

Medlemsstaterna får fastställa lägre värden för tjänstevikten och lägga till andra värden, t.ex. högsta slagvolym eller effekt.

- "motorcykel": varje tvåhjuligt fordon som är konstruerat för en hastighet som överstiger 50 km/tim eller om det drivs av en förbränningsmotor med en slagvolym som överstiger 50 cm³. Motorcykel med sidvagn skall behandlas på samma sätt som ett sådant fordon.

- "bil": varje motordrivet fordon som inte är motorcykel och som normalt är avsett för person- eller godstransport på väg eller för att på väg dra fordon avsedda för personeller godstransport. Definitionen innefattar trådbussar, dvs. icke spårbundna fordon som är anslutna till en elektrisk ledare. Jordbruks- och skogstraktorer omfattas inte.

- "jordbruks- och skogsbrukstraktor": varje motordrivet fordon på hjul eller band som har minst två axlar och vars huvudsakliga funktion är dess dragkraft, och som dessutom är särskilt konstruerat för att dra, skjuta, bära eller driva vissa redskap, maskiner eller släpvagnar, vilka används i samband med jord- och skogsbruk, och som endast sekundärt utnyttjas för person- eller godstransport på väg eller för att på väg dra fordon som används för person- eller godstransport.

4. Efter samråd med kommissionen får medlemsstaterna föreskriva lägre hastigheter än de som anges i punkt 3 andra och tredje strecksatsen under förutsättning att detta anges på körkortet.

5. För underkategori A1 får medlemsstaterna fastställa ytterligare begränsningar.

6. Med kommissionens samtycke får medlemsstaterna besluta att denna artikel inte skall tillämpas på vissa särskilda typer av motordrivna fordon, t.ex. specialfordon för handikappade.

Artikel 4

1. De villkor som gäller för förarens behörighet skall anges på körkortet.

2. Om körkortet till följd av ett fysiskt handikapp endast gäller för vissa typer av fordon eller för särskilt anpassade fordon skall det körprov som föreskrivs i artikel 7 avläggas i ett sådant fordon.

Artikel 5

1. För utfärdande av körkort gäller följande villkor:

a) Körkort för kategori C och D får endast utfärdas för den som redan har körkort i kategori B.

b) Körkort för kategori B + E, C + E och D + E får endast utfärdas för den som redan har körkort i kategori B, C respektive D.

2. I fråga om körkortens giltighet gäller följande:

a) Körkort för kategori C + E eller D + E gäller även för fordonskombinationer i kategori B + E.

b) Körkort för kategori C + E gäller även för kategori D + E om innehavaren har behörighet att föra fordon i kategori D.

3. För körning inom eget territorium får medlemsstaterna dessutom tillåta följande:

a) Körkort för kategori A eller A1 får ge behörighet att föra motordrivna tre- och fyrhjulingar.

b) Körkort för kategori B får ge behörighet att föra lätt motorcykel.

4. Efter samråd med kommissionen får medlemsstaterna inom sitt territorium tillåta att

a) den som har fyllt 21 år och i minst två år har haft körkort med behörigheten B får föra fordon i kategori D1 (med högst 16 sittplatser, utöver förarsätet, och med en totalvikt som inte överstiger 3 500 kg, exklusive all specialutrustning avsedd för transport av handikappade personer), förutsatt att fordonen används i samhällsnyttig verksamhet av organisationer som inte är affärsdrivande och att föraren utan ersättning bidrar med sina tjänster,

b) den som har fyllt 21 år och i minst två år har haft körkort med behörigheten B får föra fordon med en totalvikt som överstiger 3 500 kg, förutsatt att fordonen huvudsakligen används stationärt i instruktions- eller rekreationssyfte och att de används i samhällsnyttig verksamhet av organisationer som inte är affärsdrivande, samt att fordonen är ombyggda så att de inte kan användas för att transportera fler än nio personer eller för annan godstransport än den som är absolut nödvändig för den aktuella verksamheten.

Artikel 6

För utfärdande av körkort skall följande åldersgränser gälla:

a) 16 år

- för underkategori A1, och

- underkategori B1.

b) 18 år

- för kategori A. För behörighet att föra motorcyklar med en högre effekt än 25 kW eller ett effekt/viktförhållande som överstiger 0,16 kW/kg (eller motorcyklar med sidvagn med ett effekt/viktförhållande som överstiger 0,16 kW/kg) krävs dock minst två års erfarenhet som förare av motorcyklar med lägre prestanda som innehavare av ett körkort för kategori A. Detta krav på erfarenhet får dock åsidosättas om den som ansöker har fyllt 21 år och godkänns i ett särskilt körprov,

- för kategori B och B + E,

- för kategori C, C + E samt underkategori C1 och C1 + E, utan inskränkning i bestämmelserna om förande av sådana fordon i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter ().

c) 21 år

- för kategori D och D + E samt underkategori D1 och D1 + E, utan inskränkning i bestämmelserna om förande av sådana fordon i förordning (EEG) nr 3820/85.

2. Medlemsstaterna får göra undantag från de ålderskrav som gäller för kategorierna A, B och B + E och utfärda sådana körkort till personer som fyllt 17 år, dock inte från de bestämmelser för kategori A som anges i punkt 1.b första strecksatsen, sista meningen.

3. Medlemsstaterna får inom sitt territorium vägra att erkänna giltigheten av körkort som är utfärdade till personer som inte har fyllt 18 år.

Artikel 7

1. Körkort får dessutom endast utfärdas till

a) sökande som har godkänts i ett körprov och ett kunskapsprov samt uppfyller de medicinska krav som fastställs i bilaga 2 och 3,

b) sökande med permanent bosättningsort inom den medlemsstat som utfärdar körkortet eller som kan intyga att de har studerat där i minst sex månader.

2. Med förbehåll för bestämmelser som kan komma att antas av rådet på detta område skall varje medlemsstat behålla rätten att på grundval av nationella kriterier fastställa giltighetstiden för de körkort som medlemsstaten utfärdar.

3. Medlemsstaterna får med kommissionens samtycke frångå bestämmelserna i bilaga 3 om detta är förenligt med läkarvetenskapens utveckling och de principer som fastställs i denna bilaga.

4. Med förbehåll för nationell straffrätt och ordningsbestämmelser får medlemsstaterna efter samråd med kommissionen för utfärdande av körkort tillämpa bestämmelser i sin nationella lagstiftning som rör andra förhållanden än de som avses i detta direktiv.

5. Det är inte tillåtet att inneha körkort i mer än en medlemsstat.

Artikel 8

1. Om innehavaren av ett giltigt nationellt körkort utfärdat av en medlemsstat har förlagt sin permanenta bosättningsort till en annan medlemsstat, får han begära att hans körkort skall bytas ut mot ett likvärdigt körkort. Den medlemsstat som verkställer utbytet skall om det behövs kontrollera att det inlämnade körkortet fortfarande är giltigt.

2. Om inte annat följer av tillämpningen av territorialprincipen i straffrätt och ordningsbestämmelser får den medlemsstat där innehavaren av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat har sin permanenta bosättningsort tillämpa sina nationella bestämmelser om begränsning, återkallande, indragning och annullering i fråga om körkort och, om det behövs, byta ut körkortet i detta syfte.

3. Den medlemsstat som verkställer utbytet skall återlämna det gamla körkortet till myndigheterna i den medlemsstat som har utfärdat körkortet och ange skälen för detta.

4. En medlemsstat får vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat om innehavaren inom den förstnämnda medlemsstatens territorium är föremål för någon av de åtgärder som anges i punkt 2.

En medlemsstat får likaså vägra att utfärda körkort om den sökande är föremål för en sådan åtgärd i en annan medlemsstat.

5. Vid t.ex. förlust eller stöld av ett körkort får de behöriga myndigheterna i den stat där innehavaren har sin permanenta bosättningsort utfärda ett körkort som ersätter det förlorade. Dessa myndigheter skall utfärda ersättningskörkortet på grundval av de uppgifter de har tillgängliga eller då så är lämpligt på grundval av ett intyg från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utfärdade det ursprungliga körkortet.

6. Om en medlemsstat byter ut ett körkort som har utfärdats av ett tredje land mot ett körkort enligt gemenskapsmallen skall utbytet samt förnyanden eller utbyten som sker senare antecknas på det nya körkortet.

Ett sådant utbyte får endast göras om det körkort som har utfärdats av det tredje landet har inlämnats till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som gör utbytet. Om innehavaren av ett körkort som har utfärdats på detta sätt flyttar till en annan medlemsstat behöver inte artikel 1.2 tillämpas.

Artikel 9

Med "permanent" bosättningsort avses i detta direktiv den plats där en person normalt bor, dvs. under minst 185 dagar varje kalenderår, till följd av personlig och yrkesmässig anknytning eller, om personen saknar yrkesmässig anknytning, till följd av en personlig anknytning som präglas av nära band mellan personen och den plats där han bor.

För en person som har den yrkesmässiga anknytningen till en annan plats än den personliga anknytningen och som därför omväxlande bor på olika platser i två eller flera medlemsstater skall dock den permanenta bosättningsorten anses vara den plats till vilken han har personlig anknytning under förutsättning att personen med regelbundna mellanrum återvänder dit. Detta sista villkor behöver inte uppfyllas om personen bor i en medlemsstat för att genomföra en tidsmässigt begränsad uppgift. Studier vid universitet eller annan utbildningsanstalt skall inte medföra att den permanenta bosättningsorten ändras.

Artikel 10

Medlemsstaterna skall med kommissionens samtycke fastställa regler för överensstämmelsen mellan de kategorier av körkort som utfärdats före genomförandet av detta direktiv, och de körkort som anges i artikel 3.

Medlemsstaterna får med kommissionens samtycke göra sådana ändringar i sin nationella lagstiftning som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna i artikel 8.4, 5 och 6.

Artikel 11

Fem år efter ikraftträdandet av detta direktiv skall rådet, på förslag av kommissionen, se över de nationella bestämmelserna i fråga om alla valfria underkategorier, som kan ha inrättats i enlighet med artikel 3, i syfte att harmonisera eller avskaffa dem.

Artikel 12

1. Efter samråd med kommissionen skall medlemsstaterna före den 1 juli 1994 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 1996.

2. När en medlemsstat beslutar om dessa åtgärder skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

3. Medlemsstaterna skall bistå varandra vid genomförandet av detta direktiv och skall om så behövs utbyta upplysningar om de körkort de har registrerat.

Artikel 13

Direktiv 80/1263/EEG skall upphöra att gälla den 1 juli 1996.

Artikel 14

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 29 juli 1991.

På rådets vägnar

H. VAN DEN BROEK

Ordförande

() EGT nr C 48, 27.2.1989, s. 1.

() EGT nr C 175, 16.7.1990, s. 40.

() EGT nr C 159, 26.6.1989, s. 21.

() EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 1.

() EGT nr L 370, 31.2.1985, s. 1.

BILAGA 1

BESTÄMMELSER FÖR KÖRKORT ENLIGT GEMENSKAPSMALLEN

1. Färgen på körkort enligt gemenskapsmallen skall vara rosa och kortet skall ha följande mått:

P Höjd, 106 mm.

P Bredd, 222 mm.

2. Körkortet skall bestå av sex sidor.

Sidan 1 skall innehålla följande:

P Nationalitetsbeteckningen för den medlemsstat som har utfärdat körkortet.

P Namnet på den medlemsstat som har utfärdat körkortet (valfritt).

P Nationalitetsbeteckningen för den medlemsstat som har utfärdat körkortet skall vara en av följande:

B: Belgien IRL: Irland

DK: Danmark I: Italien

D: Tyskland L: Luxemburg

GR: Grekland NL: Nederländerna E: Spanien P: Portugal F: Frankrike UK: Storbritannien.

P Ordet "körkort" i stort typsnitt på det eller de språk som används i den medlemsstat som utfärdar körkortet. Efter ett lämpligt mellanrum skall ordet även finnas i litet typsnitt på de europeiska gemenskapernas övriga språk.

P Orden "Europeiska gemenskapernas mall" skall finnas tryckt på det eller de språk som används i den medlemsstat som utfärdar körkortet.

Sidan 2 skall innehålla följande:

1. Innehavarens efternamn.

2. Innehavarens övriga namn.

3. Innehavarens födelsedatum och födelseort.

4. Namnet på den behöriga myndighet som har utfärdat körkortet (inklusive plats och datum för utfärdandet samt myndighetens stämpel).

5. Körkortets nummer.

6. Ett fotografi av innehavaren.

7. Innehavarens underskrift.

8. Innehavarens permanenta bosättningsort eller postadress (valfritt).

Sidorna 3 och 4 skall innehålla följande: Fordons(under)kategorier, datum för utfärdande av körkortet för (under)kategorin, giltighetstiden, myndighetens stämpel samt övriga upplysningar eller restriktioner i kodform för varje berörd (under)kategori.

Underkategorier som inte finns upptagna i en medlemsstats nationella lagstiftning får utelämnas på körkort som utfärdas av denna medlemsstat.

Följande koder skall användas på sidan 4:

P Kod 1-99: harmoniserade gemenskapskoder.

P Kod 100 och däröver: nationella koder som endast gäller inom den körkortsutfärdande medlemsstatens territorium.

Datum för det första utfärdandet av körkortet för varje kategori skall överföras till sidan 3 i händelse av senare ersättning eller utbyte av körkortet.

Sidan 5 får innehålla följande typer av upplysningar:

P Perioder under vilka körkortet har varit återkallat.

P Allvarliga överträdelser som har begåtts på den medlemsstats territorium, där den vanliga bosättningsorten är belägen och som beaktas i de regler för övervakning av förare som gäller i denna stat.

Sidan 6 skall innehålla följande:

P Giltighet som är begränsad till den stats territorium som har beviljat den för att göra körkortet likvärdigt, eller för fordonskategorier som inte omfattas av detta direktiv (inklusive datum för utfärdande och giltighetstider).

P Plats för (valfri) uppgift om ändring av innehavarens vanliga bosättningsort.

3. Texten på körkortets samtliga sidor utom sidan 1 skall vara avfattad på den utfärdande medlemsstatens språk.

Om en medlemsstat önskar avfatta dessa texter på ett annat nationellt språk än danska, engelska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska eller tyska skall medlemsstaten med beaktande av övriga bestämmelser i denna bilaga upprätta en tvåspråkig version av körkortet som innehåller ett av de språk som nämns ovan.

4. Om innehavaren av ett körkort utfärdat av en medlemsstat förlägger sin vanliga bosättningsort till en annan medlemsstat får den senare medlemsstaten ange

P adressändring(ar) på sid. 6, och

P upplysningar som är nödvändiga av administrativa skäl, t.ex. allvarliga överträdelser som har begåtts på den statens territorium, på sid. 5,

om sådana uppgifter även anges på de körkort som den medlemsstaten utfärdar och om det finns ett utrymme för detta ändamål.

Som ett undantag från punkt 2 i denna bilaga skall körkort som utfärdas i Storbritannien under en tid av högst tio år efter antagandet av detta direktiv inte behöva vara försedda med ett fotografi av innehavaren.

KÖRKORT ENLIGT GEMENSKAPSMALLEN

FORDONSKATEGORIER FÖR VILKA KÖRKORTET

ÄR GILTIGT INOM LANDET

KATE-

GORI

FRÅN

OCH MED

TILL

OCH MED

UPPLYSNINGAR/STÄMPEL

ÄNDRING AV BOSTADSORT

MEDLEMSSTAT

KÖRKORT

EUROPEISKA GEMENSKAPERNA

Mall

1. EFTERNAMN:

2. ÖVRIGA NAMN:

3. FÖDELSEDATUM OCH FÖDELSEORT:

4. UTFÄRDAT AV:

DEN:

I:

5. NUMMER:

6. FOTOGRAFI

7. INNEHAVARENS

UNDERSKRIFT:

(8. BOSTAD)

KÖRKORTET ÄR GILTIGT FÖR

NEDANSTÅENDE FORDONSKATEGORIER

FRÅN OCH MED

TILL OCH MED

BEGRÄNSNINGAR/UPPLYSNINGAR

STÄMPEL

EXEMPEL PÅ KÖRKORT ENLIGT GEMENSKAPSMALLEN: BELGISKT KÖRKORT

(Information)

KÖRKORT

KÖRKORT

BILAGA 2

I. KUNSKAPER, FÖRMÅGA OCH BETEENDE SOM KRÄVS FÖR ATT FÖRA MOTORDRIVNA FORDON

Vid tillämpningen av denna bilaga omfattar nedanstående bestämmelser både kategorier och underkategorier, om det inte särskilt anges att det är en underkategori som avses.

1. Inledning

För att köra säkert skall förare av alla motordrivna fordon ha de kunskaper, den förmåga och det beteende som krävs för att kunna

- upptäcka trafikfaror och bedöma deras allvar,

- ha sådan kontroll över sitt fordon att de inte skapar farliga situationer samt reagera på lämpligt sätt om sådana situationer skulle uppstå,

- följa vägtrafikbestämmelser, särskilt dem som är avsedda att förebygga trafikolyckor och bibehålla trafikrytmen,

- upptäcka allvarliga tekniska fel på sitt fordon, särskilt sådana som utgör en säkerhetsrisk, och låta åtgärda dem på lämpligt sätt,

- ta hänsyn till samtliga faktorer som påverkar körförmågan (t.ex. alkohol, trötthet, dålig syn osv.) i syfte att bibehålla hela den skicklighet som är nödvändig för att köra säkert,

- värna samtliga trafikanters säkerhet, särskilt de svagaste och mest utsattas, genom att visa tillbörlig hänsyn mot andra.

2. Kunskaper

Förare skall kunna visa kunskaper om och en god förståelse av följande:

2.1 Betydelsen av uppmärksamhet inför och attityder till andra vägtrafikanter.

2.2 Mekaniska aspekter som har betydelse för trafiksäkerheten. Förare skall kunna upptäcka de vanligaste felen, särskilt på styr-, upphängnings- och bromssystem, däck, belysning och körriktningsvisare, reflexanordningar, backspeglar, vindruta och vindrutetorkare, avgassystem och säkerhetsbälten.

2.3 De viktigaste principerna för hur man håller ett säkert avstånd mellan fordon, bromssträckor och väghållning vid skilda väder- och vägförhållanden.

2.4 Uppfattningsförmåga, omdömesförmåga och beslutsfattande, särskilt reaktionstiden, liksom förändringar i körförmågan som beror på alkohol, droger och mediciner, psykiskt tillstånd och trötthet.

2.5 Särskilda riskfaktorer som är förknippade med andra trafikanters bristande erfarenhet och de mest utsatta kategorierna av trafikanter, t.ex. barn, fotgängare, cyklister och personer med nedsatt rörelseförmåga.

2.6 Risker som är förknippade med förflyttning och förande av olika fordonstyper och de risker som deras förares olika synfält innebär.

2.7 Riskfaktorer vid körning som beror på olika vägförhållanden, särskilt på hur de ändras till följd av vädret och tiden på dygnet.

2.8 Olika vägtypers egenskaper och de därmed sammanhängande föreskrivna kraven.

2.9 Fordonets säkerhetsutrustning, särskilt användningen av säkerhetsbälten och säkerhetsutrustning för barn.

2.10 Bestämmelser som gäller för fordonets användning i miljöhänseende (lämplig användning av ljudsignalanordningar, måttlig bränsleförbrukning, begränsning av avgasutsläpp osv.).

2.11 Vägtrafikbestämmelserna, särskilt vägmärken, inklusive vägmarkeringar, signaler, väjningsplikt och hastighetsbegränsningar.

2.12 Bestämmelser i fråga om administrativa dokument som krävs för att använda fordon.

2.13 Allmänna regler för hur föraren skall handla vid en olycka (placera ut en varningsanordning och slå larm) och vilka åtgärder han kan vidta för att om så är nödvändigt bistå trafikolycksoffer.

2.14 Säkerhetsfaktorer som rör fordonet och de personer som transporteras.

3. Förmåga

Reglerna nedan gäller endast för de fordon för vilka de är relevanta.

3.1 Föraren skall kunna förbereda sig för trafiksäker körning genom att

3.1.1 kontrollera att däck, belysning, reflexanordningar, styrning, bromsar, körriktningsvisare och ljudsignalanordning är i gott skick,

3.1.2 ställa in sätet för att få en korrekt körställning,

3.1.3 ställa in backspeglar och säkerhetsbälten,

3.1.4 kontrollera att dörrarna är stängda.

3.2 Föraren skall behärska fordonets manövreringsanordningar, dvs.

- ratt,

- gaspedal,

- koppling,

- växellåda,

- parkeringsbroms och fotbroms,

och kunna använda dem för att

3.2.1 starta motorn och köra iväg mjukt (i uppförs- och nedförsbacke liksom på plan mark),

3.2.2 accelerera till lämplig hastighet med bibehållen rak kurs, även vid växling,

3.2.3 anpassa hastigheten för att utföra vänster- och högersvängar i korsningar, eventuellt på begränsat utrymme, med bibehållen kontroll över fordonet,

3.2.4 backa rakt bakåt, och backa åt höger eller vänster runt ett hörn utan att byta körfält,

3.2.5 vända fordonet till motsatt riktning med användning av fram- och backväxlar,

3.2.6 genomföra en korrekt inbromsning till stillastående, om så behövs genom att göra en nödbromsning,

3.2.7 parkera fordonet och lämna en parkeringsplats (parallellt, snett eller vinkelrätt) framåt och bakåt på plan mark samt i uppförs- och nedförsbacke.

3.3 I de situationer som beskrivs i 3.2 skall föraren kunna manövrera fordonets övriga reglage, dvs. för vindrutetorkare, vindrutespolare, defroster och luftkonditionering, belysning osv.

4. Beteende

4.1 Föraren skall i normala trafiksituationer kunna manövrera fordonet säkert och med beaktande av nödvändiga försiktighetsmått som att

4.1.1 iaktta (bland annat med användning av backspeglar) vägens sträckning, vägmarkeringar, skyltar samt tänkbara och faktiska risker,

4.1.2 kommunicera med andra trafikanter på tillåtet sätt,

4.1.3 reagera lämpligt i faktiska risksituationer,

4.1.4 efterleva vägtrafikbestämmelserna och följa instruktioner från polis, trafikvakter osv.,

4.1.5 visa vederbörlig hänsyn mot andra trafikanter.

4.2 Föraren skall dessutom ha förmågan att i normal trafik, på ett säkert sätt

4.2.1 köra ut från vägkanten och/eller en parkeringsplats,

4.2.2 köra med fordonet rätt placerat på vägen i en hastighet som är anpassad till trafikförhållandena och vägens beskaffenhet,

4.2.3 hålla rätt avstånd till andra fordon,

4.2.4 byta körfält,

4.2.5 passera parkerade eller stillastående fordon och hinder,

4.2.6 passera mötande fordon, även i trånga passager,

4.2.7 köra om i olika situationer,

4.2.8 närma sig och passera plankorsningar,

4.2.9 närma sig och passera vägkorsningar,

4.2.10 svänga till höger och vänster i korsningar eller för att lämna körbanan,

4.2.11 iaktta nödvändig försiktighet vid urstigning.

5. Särskilda krav för att föra fordon i kategori A, B, C, D, B + E, C + E och D + E

5.1 Kategori A

Förare av fordon i kategori A skall dessutom kunna

5.1.1 justera hjälmen och kontrollera andra säkerhetsanordningar på fordonet,

5.1.2 fälla upp motorcykelns stöd och flytta den genom att leda den med motorn avstängd,

5.1.3 parkera motorcykeln med användning av stödet,

5.1.4 utföra en U-sväng,

5.1.5 balansera fordonet vid olika hastigheter, inklusive låg hastighet, och i olika körsituationer, med eller utan passagerare,

5.1.6 luta sig i samband med sväng.

5.2 Kategori C, D, C + E och D + E

Förare av fordon i dessa kategorier skall dessutom ha kunskap om och en god förståelse för följande:

5.2.1 Begränsningar i sitt eget och andra trafikanters synfält som beror på fordonens egenskaper.

5.2.2 Vindens inverkan på fordonets kurs.

5.2.3 Bestämmelser om fordonsvikter och fordonsmått.

5.2.4 Bestämmelser om arbetstider, viloperioder och användning av färdskrivare.

5.2.5 Principerna för bromssystemens och gaspådragens funktion.

5.2.6 Försiktighetsåtgärder som måste vidtas vid omkörning på grund av faran för nedstänkning med vatten eller smuts.

5.2.7 Läsning av vägkarta.

De skall dessutom kunna

5.2.8 kontrollera servostyrda broms- och styrsystem,

5.2.9 använda de olika bromssystemen,

5.2.10 använda andra hastighetssänkande system än bromsarna,

5.2.11 justera fordonets kurs vid sväng efter dess längd och överhäng.

5.3 Kategori B, B + E, C, C + E, D + E

Förare av fordon i dessa kategorier skall

5.3.1 känna till de säkerhetsfaktorer som har samband med fordonets last.

5.4 Kategori B + E, C + E, D + E

Förare av fordon i dessa kategorier skall kunna

5.4.1 koppla släpvagn eller påhängsvagn till och från dragfordonet.

5.5 Kategori D

Förare av fordon i denna kategori skall visa att de

5.5.1 känner till reglerna för persontransport,

5.5.2 vet hur de skall uppträda i samband med olyckor, och

5.5.3 dessutom kan vidta särskilda säkerhetsåtgärder i fråga om fordonet.

6. Användning av fordonet

I och utanför stadsbebyggelse skall föraren kunna köra sitt fordon på olika typer av vägar under olika förhållanden (väder, ljus, trafiktäthet osv.).

II. MINIMIKRAV FÖR FÖRARPROV

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att den som ansöker om körkort har de kunskaper och den förmåga samt uppvisar det beteende som krävs för att föra ett motorfordon. För detta ändamål skall det finnas ett förarprov som består av

- ett kunskapsprov, och

- ett körprov.

Villkoren för genomförandet av detta prov fastställs nedan.

7. Kunskapsprov

7.1 Utformning

Provet skall vara utformat för att säkerställa att den sökande har de kunskaper som krävs i de ämnen som är förtecknade i punkt 2 och 5 i denna bilaga.

Om den som ansöker om körkort i en kategori redan innehar körkort i en annan kategori behöver de gemensamma bestämmelserna i punkt 7 i denna bilaga inte tillämpas.

7.2 Obligatoriska punkter för samtliga fordonskategorier

Punkterna nedan hänför sig till punkt 2 i denna bilaga.

7.2.1 Provet skall innehålla frågor om varje punkt som finns förtecknad nedan. Varje medlemsstat skall själv fastställa frågornas innehåll.

7.2.1.1 Vägtrafikbestämmelser (Punkt 2.11)

7.2.1.2 Föraren (Punkt 2.1 och 2.4)

7.2.1.3 Vägen (Punkt 2.3, 2.7 och 2.8)

7.2.1.4 Andra vägtrafikanter (Punkt 2.5 och 2.6)

7.2.1.5 Allmänna regler och förordningar samt särskilda bestämmelser (Punkt 2.12, 2.13 och 2.14)

7.2.2 Det prov som föreskrivs i 7.2.1 skall dessutom kompletteras med en slumpmässig kontroll på en av följande punkter rörande fordonet: 2.2, 2.9 och 2.10.

7.3 Särskilda bestämmelser för kategori C, D, C + E och D + E

För den som ansöker om körkort för kategori C, D, C + E och D + E skall det prov som föreskrivs i punkten 7.2 dessutom kompletteras med följande:

7.3.1 En obligatorisk kontroll av följande punkter i enlighet med punkt 5 i denna bilaga.

7.3.1.1 Kategori C, D, C + E och D + E

Punkt 5.2.3 (utom för C1, C1 + E, D1 och D1 + E), 5.2.4 (utom användningen av färdskrivare, som behandlas i punkt 9.3.1) och 5.2.5 (utom för C1, C1 + E, D1 och D1 + E).

7.3.1.2 Kategori D

Punkt 5.5.1 och 5.5.2.

7.3.2 En slumpmässig kontroll av en av punkterna 5.2.1, 5.2.2 och 5.2.6.

8. Körprov

8.1 Fordonet och dess utrustning

8.1.1 För förande av fordon med manuell växellåda krävs ett godkänt körprov som genomförts i ett sådant fordon.

Om en sökande genomför körprovet i ett fordon med automatisk växellåda skall detta anges på det körkort som utfärdas på grundval av detta prov. Körkort med en sådan angivelse ger endast behörighet att föra fordon med automatisk växellåda.

Med "fordon med automatisk växellåda" avses ett fordon, i vilket utväxlingen mellan motorn och hjulen endast kan varieras med gaspedalen och bromsarna.

8.1.2 De fordon som används vid körproven skall uppfylla de minimikrav som anges nedan. Medlemsstaterna får införa bestämmelser om strängare eller flera krav.

Kategori A:

- Erfarenhetsbaserad behörighet (första punkten i första strecksatsen av artikel 6.1 b): motorcyklar utan sidvagn med en slagvolym som överstiger 120 cm³ och en maximihastighet om minst 100 km/tim.

- Direkt behörighet (andra punkten i första strecksatsen av artikel 6.1 b): motorcyklar utan sidvagn med en motoreffekt om minst 35 kW.

Kategori B:

Fyrhjuliga fordon i kategori B och en maximihastighet om minst 100 km/tim.

Kategori B + E:

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i kategori B och en släpvagn med en totalvikt om minst 1 000 kg och som har en maximihastighet om minst 100 km/tim och inte omfattas av kategori B.

Kategori C:

Fordon i kategori C med en totalvikt om minst 10 000 kg, en längd om minst 7 meter och en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Kategori C + E:

Antingen ledade fordon med en totalvikt om minst 18 000 kg, en längd om minst 12 meter och en maximihastighet om minst 80 km/tim eller fordonskombinationer som består av ett provfordon i kategori C och en släpvagn med en längd om minst 4 meter och med en totalvikt om minst 18 000 kg, en längd om minst 12 meter och en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Kategori D:

Fordon i kategori D med en längd om minst 9 meter och en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Kategori D + E:

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i kategori D och en släpvagn med en totalvikt om minst 1 250 kg och en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Valfria underkategorier

Underkategori A1:

Motorcykel utan sidvagn med en slagvolym om minst 75 cm³.

Underkategori B1:

Tre- eller fyrhjuliga motordrivna cyklar med en maximihastighet om minst 60 km/tim.

Underkategori C1:

Fordon i underkategori C1 med en totalvikt om minst 4 000 kg och en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Underkategori C1 + E:

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i kategori C1 och en släpvagn med en totalvikt om minst 2 000 kg samt har en längd om minst 8 meter och en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Underkategori D1:

Fordon i underkategori D1 med en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Underkategori D1 + E:

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i underkategori D1 och en släpvagn med en totalvikt om minst 1 250 kg samt har en maximihastighet om minst 80 km/tim.

8.2 Förmåga och beteende som skall provas

Nedanstående bestämmelser gäller endast om de är relevanta för fordonets egenskaper.

8.2.1 Förberedelser som gäller fordonet

De sökande skall visa att de kan förbereda sig för säker körning i enlighet med följande krav (hänvisningarna avser punkten 3.1 i denna bilaga) i 3.1.2, 3.1.3 (bestämmelsen om säkerhetsbälten gäller endast om lagen föreskriver att ett sådant används) och 3.1.4.

8.2.2 Manövrering av fordonet

Sökande skall kunna visa att de kan använda fordonets reglage genom att på ett tillfredsställande sätt utföra följande manövrer (hänvisningarna avser punkten 3.2 i denna bilaga):

Punkt 3.2.1 (start på plan mark och om möjligt i uppförsbacke), 3.2.2, 3.2.3 och 3.2.6 (dock inte nödbromsning, vilken behandlas i punkt 10.1.1).

Ett urval av de manövrer som anges i punkt 3.2.4, 3.2.5 och 3.2.7 skall prövas (minst två manövrer för de tre punkterna, varav en skall gälla backning). De manövrer som anges i 3.2.5 skall prövas för fordonskategorierna C, D, B + E, C + E och D + E. Den som ansöker om ett körkort i någon av dessa kategorier skall genomföra en backning med samtidig svängning på ett sätt som medlemsstaterna själva får fastställa.

8.2.3 Beteende i trafiken

Sökande skall under normala trafikförhållanden, med fullständig säkerhet och med iakttagande av nödvändig försiktighet utföra samtliga följande manövrer som anges i punkt 4 i denna bilaga: 4.1.1, 4.1.2, 4.1.3, 4.1.4, 4.1.5, 4.2.1, 4.2.2, 4.2.3, 4.2.4, 4.2.5, 4.2.9 och 4.2.10 samt om så är möjligt även de manövrer som anges i 4.2.6, 4.2.7 och 4.2.8.

8.3 Särskilda bestämmelser för kategori A, C, D, C + E och D + E

Förutom de manövrer som avses ovan skall den som ansöker om körkort för kategori A, D, C + E och D + E utföra följande manövrer (hänvisningar till punkt 5 i denna bilaga):

8.3.1 Kategori A

Punkt 5.1.2 (fälla upp motorcykelns stöd och eventuellt flytta den genom att leda den med motorn avstängd), 5.1.3 och 5.1.6. Om lagen föreskriver att hjälm skall användas, skall kontroll genomföras av att den är rätt påsatt. Ett urval av de kontroller som anges i 5.1.1 skall genomföras. Förmågan att hålla balansen (punkt 5.1.5) skall kontrolleras vid olika hastigheter, inklusive låg hastighet och i olika körsituationer, dock inte med passagerare, vilket behandlas i punkten 9.1.2.1.

8.3.2 Kategori C, D, C + E och D + E

Punkt 5.2.8, 5.2.9 (utom för C1 och D1), 5.2.10 (utom för C1 och D1) och 5.2.11 (utom för C1 och D1).

8.3.3 Kategori D

Punkt 5.5.3.

9. Kunskapsprov eller körprov

9.1 Medlemsstaterna får själva fastställa om den sökandes förmåga och beteende inom de områden som anges nedan skall kontrolleras genom ett kunskapsprov eller ett körprov.

9.1.1 Samtliga kategorier

9.1.1.1 Slumpmässiga kontroller av däck, belysning, reflexanordningar, styrning, bromsar, körriktningsvisare och ljudsignalanordning med avseende på skick.

9.1.1.2 Nödvändiga försiktighetsåtgärder när fordonet lämnas.

9.1.2 Kategori A

9.1.2.1 Förmåga att hålla balansen med passagerare.

9.1.3 Kategori C, D, C + E och D + E

9.1.3.1 Användning av färdskrivare.

9.1.4 Kategori C + E

9.1.4.1 Koppling av släpvagn eller påhängsvagn till och från dragfordonet.

9.1.4.2 Säkerhetsfaktorer som har samband med fordonets last.

10. Ytterligare körprov

Den sökandes förmåga och beteende inom nedanstående områden får också kontrolleras under körprovet.

10.1 Samtliga kategorier

10.1.1 Nödbromsning.

10.2 Kategori A

10.2.1 U-sväng.

10.3 Förmågan att läsa en vägkarta får kontrolleras antingen i kunskapsprovet eller körprovet (utom för kategori C1, C1 + E, D1 och D1 + E).

11. Bedömning av förarprovet

För var och en av de körsituationer som nämns ovan skall bedömningen återspegla hur obesvärat den sökande använder fordonets reglage och vilken förmåga han visar att köra helt säkert i trafiken. Hela provet skall ge förrättningsmannen ett intryck av säkerhet. Körfel eller farligt beteende som innebär en risk för provfordonet, dess passagerare eller andra trafikanter skall, oavsett om förrättningsmannen eller ledsagare behöver ingripa eller inte, leda till att den sökande underkänns. Förrättningsmannen skall dock ha rätt att avgöra om körprovet skall fullföljas eller inte.

Förrättningsmän vid förarprov skall ha den utbildning som är nödvändig för att korrekt bedöma sökandens förmåga att köra säkert. För att säkerställa en korrekt och konsekvent bedömning av fel i enlighet med de normer, som fastställs i denna bilaga, skall förrättningsmännens arbete granskas och övervakas av ett organ som godkänts av medlemsstaten.

12. Provets längd

Körprovets tidslängd och den tillryggalagda sträckan skall vara tillräckliga för att bedöma den förmåga och det beteende som fastställts i punkt 8 och 9. Körtiden under provet får inte i något fall vara kortare än 25 minuter för kategori A, B och B + E och inte kortare än 45 minuter för övriga kategorier.

13. Platsen för provet

Den del av provet som syftar till att bedöma sökandens förmåga att tekniskt behärska fordonet får utföras på en särskild testbana. Den del av provet som gäller trafikbeteendet bör om möjligt äga rum på landsvägar, motortrafikleder, motorvägar och stadsgator, vilka bör visa prov på de olika svårigheter som förare kan utsättas för. Det är också önskvärt att provet äger rum under förhållanden med varierande trafiktäthet.

14. Fordon som används för körprov och registrerats före den 31 juli 1991 får, om de inte uppfyller de kriterier för sådana fordon som fastställs i punkt 8.1.2 i denna bilaga, endast användas under tre år efter detta datum.

BILAGA 3

MINIMIKRAV I FRÅGA OM FYSISK OCH PSYKISK LÄMPLIGHET ATT FÖRA MOTORDRIVNA FORDON

DEFINITIONER

1. I denna bilaga indelas förarna i två grupper:

1.1 Grupp 1:

Förare av fordon i kategori A, B och B + E samt underkategori A1 och B1.

1.2 Grupp 2:

Förare av fordon i kategori C, C + E, D, D + E samt underkategori C1, C1 + E, D1 och D1 + E.

1.3 I nationell lagstiftning får föreskrivas att bestämmelserna i denna bilaga för förare i grupp 2 skall gälla för förare av fordon i kategori B som använder sitt körkort i yrkesmässig verksamhet (taxibilar, ambulanser osv.).

2. På motsvarande sätt placeras den som ansöker om körkort för första gången eller om förnyat körkort i den grupp han kommer att tillhöra när körkortet har utfärdats eller förnyats.

LÄKARUNDERSÖKNINGAR

3. Grupp 1:

Sökande är skyldiga att genomgå läkarundersökning om det i samband med de obligatoriska formaliteterna eller under de prover som skall avläggas för att erhålla körkort framkommer att de har ett eller flera av de medicinska problem som nämns i denna bilaga.

4. Grupp 2:

Sökande skall genomgå läkarundersökning innan körkort utfärdas första gången, och därefter skall förare genomgå sådana regelbundna undersökningar som föreskrivs i nationell lagstiftning.

5. Medlemsstaterna får fastställa strängare krav för utfärdande eller förnyande av körkort än de som fastställs i denna bilaga.

SYN

6. Alla som ansöker om körkort skall genomgå en lämplig undersökning som syftar till att kontrollera att de har tillräckligt god syn för att föra motordrivna fordon. Om det finns anledning att tvivla på att den sökandes syn är tillräcklig god, skall han undersökas av en behörig läkare. Vid denna undersökning skall särskild uppmärksamhet ägnas synskärpan, synfältet, synförmågan i halvmörker och tilltagande ögonsjukdomar.

Vid tillämpningen av denna bilaga skall intraokulära linser inte anses vara korrigerande linser.

Grupp 1:

6.1 Den som ansöker om körkort eller förnyande av körkort skall, om nödvändigt med korrigerande linser, ha en binokulär synskärpa av minst 0,5 för båda ögonen tillsammans. Körkort får inte utfärdas eller förnyas om det under läkarundersökningen framkommer att det horisontella synfältet är mindre än 120o, dock med undantag för särfall för vilka det får ges dispens om det finns stöd av ett gynnsamt läkarutlåtande och ett praktiskt prov med positivt resultat, eller att den sökande lider av någon annan ögonsjukdom som skulle kunna äventyra trafiksäkerheten. Om en tilltagande ögonsjukdom upptäcks eller fastställs får körkort utfärdas eller förnyas på villkor att sökanden regelbundet skall undersökas av en behörig läkare.

6.2 Den som ansöker om körkort eller om förnyande av körkort och är helt blind på ett öga eller endast använder det ena ögat (t.ex. på grund av dubbelseende) skall ha en synskärpa av minst 0,6, om nödvändigt med korrigerande linser. Den behöriga läkaren skall intyga att sökanden har haft denna monokulära syn tillräckligt länge för att ha vant sig vid den och att synfältet för det öga som används är normalt.

Grupp 2:

6.3 Den som ansöker om körkort eller om förnyande av körkort skall ha en synskärpa, om nödvändigt med korrigerande linser, av minst 0,8 på det bästa ögat och minst 0,5 på det sämsta ögat. Om korrigerande linser används för att uppnå synskärpevärdena 0,8 och 0,5 skall den okorrigerade skärpan på varje öga vara minst 0,05. I annat fall skall minimiskärpan (0,8 och 0,5) uppnås genom korrigering med glasögon som har en styrka på högst plus eller minus fyra dioptrier eller med hjälp av kontaktlinser (okorrigerad syn = 0,05). Korrektionen skall tolereras väl. Körkort får inte utfärdas eller förnyas till den som saknar normalt binokulärt synfält eller lider av dubbelseende.

HÖRSEL

7. Körkort får utfärdas eller förnyas för förare i grupp 2 efter yttrande av behöriga läkare. Vid läkarundersökningen skall särskild hänsyn tas till kompensationsmöjligheterna.

RÖRELSEHINDRADE PERSONER

8. Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som lider av en motorisk sjukdom eller missbildning som gör det farligt att föra ett motordrivet fordon.

Grupp 1:

8.1 Till sökande och förare som är fysiskt handikappade får körkort med särskilda villkor utfärdas med stöd av ett utlåtande från en behörig läkare. Utlåtandet skall grunda sig på en medicinsk bedömning av den aktuella sjukdomen eller missbildningen och om nödvändigt på ett praktiskt prov. Det skall också ange på vilket sätt fordonet skall anpassas, samt om föraren behöver använda en ortopedisk protes. Vid körprovet skall dock den sökande kunna visa att det inte innebär någon fara att föra fordonet med en sådan anordning.

8.2 Körkort får utfärdas eller förnyas för sökande med en tilltagande sjukdom på villkor att den rörelsehindrade personen regelbundet genomgår undersökning för att kontrollera att personen i fråga fortfarande kan köra fordonet helt säkert.

Om handikappet är stabilt, får körkort utfärdas eller förnyas utan att den sökande måste genomgå regelbundna läkarundersökningar.

Grupp 2:

8.3 Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

HJÄRT- OCH KÄRLSJUKDOMAR

9. Varje sjukdom som kan utsätta den som ansöker om körkort för första gången eller om förnyande av körkort för plötslig svikt i hjärta och blodomlopp, vilken medför en plötslig störning av hjärnfunktionerna, innebär en fara för trafiksäkerheten.

Grupp 1:

9.1 Körkort får inte utfärdas eller förnyas för den som lider av allvarliga störningar i hjärtrytmen.

9.2 Körkort får utfärdas eller förnyas för sökanden eller förare som använder pacemaker om det finns stöd för detta i ett läkarutlåtande och på villkor att personen genomgår regelbundna hälsokontroller.

9.3 För sökanden eller förare som lider av onormalt blodtryck skall ansökan om utfärdande eller förnyande av körkort bedömas utifrån undersökningens övriga resultat, eventuella besläktade komplikationer och den fara som de kan utgöra för trafiksäkerheten.

9.4 Körkort skall normalt inte utfärdas eller förnyas för sökanden eller förare som i vilotillstånd eller vid sinnesrörelse lider av angina pectoris. För den som har haft hjärtinfarkt får körkort endast utfärdas eller förnyas med stöd av ett läkarutlåtande och om nödvändigt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum.

Grupp 2:

9.5 Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

DIABETES

10. För att körkort skall utfärdas eller förnyas för sökanden eller förare som lider av diabetes krävs stöd i ett läkarutlåtande och regelbundna hälsokontroller, anpassade till det enskilda fallet.

Grupp 2:

10.1 För sökanden eller förare i denna grupp som lider av diabetes och behöver insulinbehandling får körkort endast utfärdas eller förnyas i undantagsfall, och då endast om detta kan motiveras med stöd av ett läkarutlåtande samt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum.

NEUROLOGISKA SJUKDOMAR

11. Om en sökande eller förare lider av en allvarlig neurologisk sjukdom får körkort endast utfärdas eller förnyas om ansökan stöds av ett läkarutlåtande.

Neurologiska störningar som har samband med sjukdomar eller kirurgiska ingrepp som påverkar det centrala eller perifera nervsystemet och tar sig uttryck i sensoriska eller motoriska brister samt påverkar balansen och koordinationen skall sålunda beaktas i förhållande till deras funktionsmässiga verkningar och risken för att de skall förvärras. I sådana fall får utfärdandet eller förnyandet av körkortet göras till föremål för regelbunden omprövning, om det finns risk för försämring.

12. Epileptiska anfall eller andra plötsliga störningar av medvetandetillståndet utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten om de drabbar en person som för ett motordrivet fordon.

Grupp 1:

12.1 Körkort får utfärdas eller förnyas med stöd av en undersökning som genomförts av en behörig läkare och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs. Läkaren skall bedöma hur allvarlig epilepsin eller medvetandestörningen är, dess kliniska form och sjukdomsförloppet (till exempel inget anfall de senaste två åren), behandling som getts och dess resultat.

Grupp 2:

12.2 Körkort skall inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som har eller kan få epileptiska anfall eller andra plötsliga störningar av medvetandetillståndet.

MENTALA STÖRNINGAR

Grupp 1:

13.1 Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som

- lider av allvarliga mentala störningar som är medfödda eller beror på sjukdom, skada eller neurokirurgiska ingrepp,

- har ett allvarligt förståndshandikapp,

- har allvarliga beteendestörningar som beror på åldrande, eller störningar av personligheten som leder till allvarligt försämrat omdöme, beteende eller försämrad anpassningsförmåga,

om inte ansökan stöds av ett läkarutlåtande och om nödvändigt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum.

Grupp 2:

13.2 Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

ALKOHOL

14. Alkoholkonsumtion är en stor fara för trafiksäkerheten. Med tanke på problemets omfattning är det mycket viktigt att läkarna visar stor uppmärksamhet.

Grupp 1:

14.1 Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är beroende av alkohol eller inte är i stånd att avstå från att föra fordon i alkoholpåverkat tillstånd.

För sökande eller förare som tidigare har varit beroende av alkohol får körkort utfärdas eller förnyas efter en intygad avhållsamhetsperiod, om detta stöds av ett läkarutlåtande och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs.

Grupp 2:

14.2 Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

NARKOTIKA OCH LÄKEMEDEL

15. Missbruk

Oavsett vilken behörighet ansökan gäller skall körkort inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är beroende av eller, utan att vara beroende, regelbundet missbrukar psykofarmaka.

Regelbundet bruk

Grupp 1:

15.1 Körkort skall inte utfärdas eller förnyas om sökande eller förare regelbundet och i sådana mängder som kan påverka körningen negativt använder psykofarmaka som kan försämra förmågan att köra säkert. Detta gäller för alla andra läkemedel eller kombinationer av läkemedel som påverkar körförmågan.

Grupp 2:

15.2 Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

NJURSJUKDOMAR

Grupp 1:16.1 Med stöd av ett läkarutlåtande och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs får körkort utfärdas eller förnyas till sökande eller förare, som lider av allvarlig njurinsufficiens.

Grupp 2:

16.2 Körkort får varken utfärdas eller förnyas om sökande eller förare lider av allvarlig, irreversibel njurinsufficiens, dock med undantag för särfall som har stöd i ett läkarutlåtande och då på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs.

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Grupp 1:

17.1 Med stöd av ett läkarutlåtande och om nödvändigt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum, får körkort utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som har genomgått en organtransplantation eller en implantation av ett konstgjort organ som påverkar körförmågan.

Grupp 2:

17.2 Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

18. Om sökande eller förare lider av en sjukdom som kan nedsätta eller medföra nedsättning av förmågan att köra säkert, men som inte nämns i föregående punkt, gäller som en generell regel att körkort endast skall utfärdas med stöd av ett läkarutlåtande och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs.